Bra dag, jag har ungefär 400 kvar att skriva,

men det gör jag på ren vilja. Jag ska ta en kaffe, det känns som om det behövs så här dags. 

Idag var det fint väder och då avbryter jag arbetsdagen i ett par timmar. 

Idag fick jag med fötterna också, men min balkong är inte så djup att jag egentligen kan sola annat är överkroppen, alltså får jag ligga på magen på golvet och liksom vifta med fötterna mot solen. Jag såg igår att jag har fått nya utslag på min stortår, och det gör mig så himla ledsen. Just där hade jag det som barn, och på fotknölarna, knäna och armbågarna. Just där brukar det gå i skov. På armbågarna kommet det och går just nu. 

Igår köpte jag mer fotsalva, för det svider liksom under fötterna när jag går upp på morgonen och jag vet inte riktigt varför. Det känns inte torrt direkt, bara svider som om jag har baddat huden med typ aceton. Och så tappar jag skinn. Och får hälsprickor. 

Där har vi hela härligheten! 

JAJA, jag kämpar på. Nu när jag är klar för idag snart, ska jag göra en handinpackning med plasthandskar över. Datorn blir kletig av all insmörjning så ju mindre jag gör det under skrivpasset desto bättre, men det hjälper ju inte händerna direkt, bara datorn. 

Hej hopp!

Manusdag,

 Bok 20.

Lite seg idag, fick ont i magen i natt och då bröts den braiga nattsömnen.

Men ingen fara på taket med magen, jag vet varför: jag åt en hel bytta popcorn på biografen. Vi så Lilla sjöjungfrun, så himla fin film. Linnea och jag grät på slutet, inte Jonathan den här gången. Annars är han bra på att bli berörd.

Jag gick runt en stund i Mall of Scandinavia innan bion och gick in och ut i butiker, handlade schampo inpackning och en ny hårspray, åt lunch (Chèvresallad hos Klangs, så god!) och tog kaffet på restaurang Drama vid biografen. Gott kaffe och väldigt lugn miljö. 

En heldag för ÅsaPåsa. 

Sedan kom ju de där två tofsviporna från Sumpan, och då blev ju dagen komplett förstås. Vi har aldrig firat mors dag, det är för mig en helt oviktig dag. Jag inga som helst förväntningar på Jonathan varken när det gäller det, eller annat som jag tycker att han bör göra för min skull. Och har jag något jag behöver hjälp med från honom så ber jag bara om det och då får jag den hjälpen, mors dag eller inte. 

Som när jag låg på sjukan för ett par år sedan (2,5 vid det här laget, väl, det var efter det mitt psoriasis kom tillbaka efter 40 år), och inte hade varken laddare eller annat med mig eftersom jag blev inlagd akut. Då köpte han det jag behövde och tog en taxi till sjukhuset med det. 

I alla fall: efteråt körde jag hem dem i nya vrålåket och fick konstaterat hur väldig liten den här bilen är jmf med Hyndan, för det var trångt i baksätet för Linnea. Å andra sidan åker ju de sällan långa sträckor med mig, så det spelar ju ingen roll. 

Så här åt jag min egen Chèvre hemma i helgen, med honung och jordgubbar. SVINGOTT! Getost sägs funka med AIP, popcorn också. 

Fast popcorn kan kvitta (och ont i magen vill jag verkligen inte ha). 

Den här osten däremot, så god ju!

Den ser stor ut, den lilla gumman. 

Och det som ska till Fjällbacka som är skrymmande, har jag redan tagit dit. Det går utmärkt att fälla sätena bak om jag behöver mer utrymme. Men om vi till exempel skulle åka iväg tillsammans och behöver packa resväskor blir det trångt som satan. 

Det är ju intressant att tänka tillbaka på min bilkarriär, där jag körde Fårdan tills hon helt var slut. Jag fick 74 kr för henne. Sann historia. Först var hon en förmånsbil på jobbet, som jag fick köpa ut. När hon till sist var väldans trött och värd 74 kronor, hade jag haft henne i  23 tusen mil, typ. Har för mig att hon var årsmodell 2000 och hon höll till 2019, kanske? Inget funkade längre, men att då köpa ny bil tidigare, medan hon hade ett andrahandsvärde, fanns inte på kartan eftersom jag inte hade råd. Jag satt på en kudde, och jag körde med rutorna nere eftersom aricondition var trasig och hon gick i baklås när det var kallt ute. Att skrapa rutor med nyckeln i var inte att tänka på, i alla fall inte om man glömde att INTE stänga bildörren. 

Men efter Fårdag gick det fort. Först en svart Honda, som sedan blev en dyrare röd Honda, som sedan blev Hyndan och nu då Rockan.  

WELL WELL

I lördags skickade jag ju resultatet av sista korrläsningen till Lena, min redaktör och nu, måndag morgon – inför nytt bokskrivande – jag är  supertaggad. Fick i helgen veta att Anna Maria Käll också läser in den nya feelgoodiga två-boksserien och det gjorde mig så glad! Jag var rädd att hon var för uppbokad för det är ju korta puckar med bok 20, men det funkade tydligen. Hurra!

Målet den här veckan är 10 000. Och när dagens, gärna 2000, är avklarade ska jag handla. Min älskade fotsalva, Helosan (bäst i Åsatest), är slut och så kan vi inte ha det. Den smörjer jag in fötterna med varje morgon. Det och lite annat smått och gott, behöver jag få hem från Ica Maxi. Men det är senare. Nu ska jag jobba, tjohej!

Jag har köpt några klänningar i mina dagar.

 Några har varit bra, andra har jag använt en gång.

När jag bläddrar hos mina favvisnätbutiker ser jag vad ögat fastnar vid. Det är färgexplosioner, volanger och sånt elände som jag ALDRIG mer ska köpa (påminn mig gärna ...) Jag tror alltid att jag är en hippie, att den stilen klär mig, men det gör den inte. Jag ser bara ännu äldre ut. 

Den här kanske inte är hippie, just, men ni fattar. Den här klickade jag NÄSTAN hem, innan jag insåg att 1. kvinnan som bär den är 185 och smal.

2. Även om den passar mig, 167 med former, blir den hängande. 

3. Orka skicka tillbaka

Jag ska ju på 60-års fest 1a juli och har redan börjat tänka på kläder (det gör man om man är som jag) och det jag har kommit fram till är att klänning blir det inte. 

I New York köpte jag ett tvådelat set på Zara, en vit skjortblusgrej och byxor i samma material (som inte finns på Zara/EU).  Jag har skickat efter en så söt väska jag kan ha till (en billig sommarväska med blommor på). 

Fast jag ska inte visa magen utan ha ett linne under. Den är lång bak. Så snygg! Tänk stora örhängen som enda smycke. 

Söt, eller hur? 400 kr, typ, på  Zalando. 

På onsdag ska vi fira Linnea och då tänker jag att min marinblå jumpsuit passar finfint. 

Inte en volang så långt ögat når. Bravo Åsa!

Yes, jag är ledig idag och tänker inte ett dugg på jobb, jag ska bara skriva in en liten sak i Bok 20. I morgon början speeden mot 15 juli. 

Slutspurtsdag,

 egentligen har jag fram till 1a juni på mig med korret, men jag behöver slänga mig över nästa manus så jag gör klart det idag. 80 sidor om dagen har varit perfekt takt. Jag försöker ju vara noggrann, men men. 

Igår hittade jag ett STORT fel, en tanke från en person som inte var huvudperson, och det kan vara okej om det är så man skriver (det gjorde jag en del i början utan att redaktören sa något om det), men här är det strikt, markerat i kapitlet vem det handlar om, så en sådan tanke från någon annan får helt enkelt inte finnas. 

Seden har jag hittat en ögonfärg som inte stämmer, men sånt kan lätt slippa förbi. och en hel del upprepningar, möjligtvis ännu fler efter första korret eftersom nytt läggs in från korrläsaren och mig och det kan krocka. Det är som om upprepningarna hamnar i kluster. Ett ett stycke hade jag ordet alls i tre meningar i rad. 

JAJA. Förra året hade jag 108 påpekanden i slutkorret, där är jag inte än, men kanske efter de återstående 80. Vi får se.

Igår efter jobbet åkte jag till Återvinningscentralen med kläder, och packade in allt från Hyndan som nu ska ligga i Rockan, som snöspadar (det går inte att säga skyffel om något så litet), skrapor, borstar, vatten, en skvätt spolarvätska, ni vet, sånt.  Det finns ett bra utrymme under golvet i trunken, där det nog kan ligga ett däck. Numera finns ju inget sånt. Och skulle jag få punktering skulle jag ringa en bärgare. 

Det enda som är surt är att jag nu den sista maj, betalar 2300 i en skatt på Hyndan som jag inte får tillbaka. Hade jag ställt av den själv hade jag fått det, men nu hann bilfirman göra det åt mig och då får de pengarna som nya ägare. 

Jag tror att det är en extraskatt (kallas Malus, vi som har nya, icke elbilar, får betala det i tre år) kvar på Rockan, men sedan har den betalats eftersom hon är årsmodell 2020. Man betalar den tre ggr om året. Den här bilen kostar lite mer per år för hon är 100% bensin. I Hyndan fanns det ju också el. Det är synd, men så blev det den här gången. 

Mycket bil i bloggen nu. Sorry, det blir så innan jag har vant mig. Jag tycker i alla fall om min nya bil. Det är kanske det viktigaste. 

På söndag, alltså i morgon på morsdag, ska jag på bio med Jonathan och Linnea. Vi ska se nya Den lilla Sjöjungfrun. Det ska bli supermysigt. Bara bio den här gången. Den 31a ska vi fira Linneas nya bok, med middag. Hennes föräldrar och tvillingsyster kommer till stan. Tjohooo. 

Alla andra dagar ska jag bara jobba. Min kalender är helt tom fram till 1a juli, då jag ska ta nya bilen till Söderköping och min kompis Jein som fyller 60, och som har stort kalas på sin hästgård (som i min bok hette Gyllentofta). Sedan är det Elton John den 8e (minns inte vilken arena, det var en julklapp från Jonathan och Linnea 2021!), och 9e åker jag till Fjällbacka och stannar i en månad.

Just det, glömde. Jag släpper ju bok den 27e juni. Det blir väl lite runt det. Böcker ska signeras, och sånt. Men ju mer jag kan göra på en dag, desto bättre. 

När jag sitter framför datorn nu känner jag fortfarande av min glaskroppsavlossning. Det är små dimmoln som sveper förbi på näthinnan. Det tar TID innan det går bort. Jag tror att högerögat är okej nu, men jag märker det fortfarande på vänster.

JAJA, jag kan ju läsa. Och det ska jag göra nu. 

Hoppas att ni får en fin helg. Här ska solen gå i moln lagom till den kunde ha parkerat sig över min balkong. Jag har sol där från ungefär 12 till solnedgång. 

Min stackars älskade balkong är verkligen eftersatt och jag ska rensa den från allt utom parasollet och solstolen. Det blir finare. Allt är förstås Fjällbackas fel.

Med tanke på att jag ska dit senare har jag noll ambitioner med balkongen här hemma. Där jag har ingen, vilket är trist med också bra för då måste jag ta cykeln för att komma ut. Och ÅsaPåsa behöver cykla/röra på sig.

And we soon have a OMSLAG

på bok 20 (den med release i januari, ni vet). Hurra. Redan första skisserna var på helt och hållet rätt väg. Annars kan det där ta ett tag att hitta rätt i, men designern hade förstått vad Teresa bett om, och när vi pratade om förslagen idag var vi helt och hållet överens om vilken feedback vi skulle ge. 

Det värsta i det här underbart snabbfotade projektet är inte att manusdeadline är 15 juli, det borde jag fixa, utan att det förmodligen kommer en fråga om säljtext snart, alltså den vi ska använda oss av i presentationer till handeln. Det är typ åtta månader kvar, och det är KORT tid i förlagsbranschen. Höstkatalogen är precis presenterad och den här kommer ju i nästa. 

Vad man kommer att vilja ha är som en baksidestext. 

WELL.

Om man inte har skrivit mer än jag har gjort hittills så kan det bli krångligt. Men jag får väl ljuga ihop några huvuddrag och sedan hoppas på att det blir ungefär så. 

Jag har två hela korrdagar kvar med Aldrig ensam (80 sidor per dag med linjal-läsning), men sedan ska jag lägga in en grej jag har tänkt på i Bok 20, och sedan är det bara att tuta och köra på denna FEELGOODGOODIGA FEELGOOD.

Tjohej!

Idag har jag lämnat in dubbdäcken, försökt förstå mig på min nya bil lite bättre, och tagit "ett varv runt Farsta" Jag sitter bra, idag höjde jag sätet och det funkade finfint det också. Man ser ju onekligen bättre ju högre man sitter, men samtidigt måste mina korta ben och småkänsliga rygg ha det gött, så det brukar ta ett tag innan jag landar i rätt position. 

All teknik den andra hade får jag helt enkelt glömma nu, för den här är mer en handgriplig bil. MAN MÅSTE ÖPPNA BAKLUCKAN SJÄLV. Till exempel. Den lyser heller inte upp och fäller upp backspeglarna när jag kommer. Här startar man numera med nyckel, inte startknapp och bilen känner inte alls när jag är med nyckeln i närheten av den. Det går heller inte att fälla in backspeglarna. Just det är väl rätt mossigt, eller hur?

Men den har tack och lov pipvarnare för sidor fram och bak, vilket ju behövs när jag ska ut ur garaget och inte riktigt, än så länge, har koll på avstånden. Det och backkameran är svinbra. 

En funktion som finns, som jag inte hade på den andra, är en "distansvärmare" som man kan aktivera som gör att snö smälter och kupén blir skön (jag har inte riktigt begripit det där än, får läsa på). Funktionen har i alla fall en egen liten fjärrkontroll. Å andra sidan har jag än så länge garage, och behöver inte tänka på det. Det skulle vara om jag ska stå ute då, men det gör jag sällan såpass länge att bilen blir iskall och snö läggs på hög. Kanske om jag är i Fjällbacka på vintern, då. Eller om jag åker till fjällen. 

Sedan har den dragkrok och det kan ju vara bra att ha. Jag har aldrig kört med släp. Det skulle minst sagt bli en utmaning. Kul utmaning, om jag får träna på typ brorsans gård med gårdsplan. 

Bäst hittills är draget i den, det är kul när den bara sticker. Jag älskar raketbilar. Och så är den väldigt snygg. Och söt, eftersom den är mindre än Hyndan. Jag är redan förtjust i den, känner jag. Den är lite mer feminin. Sätena har vita linjer runt om. En detalj som jag också tycker om. 

De här solglasen är oslipade. Jag glömde ju mina hos Jonathan och har inte hämtat dem än, men de här funkar precis lika bra/dåligt.

Igår var jag ju också hos optikern igen, mina två nya par var inte okej på ena ögat men bra på det andra.

Och nu var det en ny person på Synoptik, en man, och han var så fruktansvärt noggrann och lugn. Skitduktig! Heja Synoptik Farsta centrum!

Han kollade betydligt fler saker än andra har gjort, det var min upplevelse i alla fall. 

OM han har hittat rätt, det vet vi när de nya glasen kommer, ska jag ta receptet till Specsavers i Nacka så får de byta glas på mina sex par. Där var de i alla fall trevliga när jag var inne för att fråga hur jag skulle göra. Butiken i Haninge kommer jag aldrig mer att sätta min fot i. 

Dagens tidiga lunch pga upp klockan 7. 

Eftersom sötpotatis är antiinflammatoriskt, i AIP är det i alla fall okej att äta, så äter jag MYCKET. Så gott att slänga in i ugnen. 

Jag skivar dem, vänder dem i olja, öser på peppar. Saltar jag först när det är klart. Jag bryr mig inte om dem ett dugg när de är i ugnen, jag vänder inte på dem, men det kan man väl göra om man vill. 27 minuter, lika länge som de tjocka goda kycklingfiléerna behöver för att bli genomstekta. Gärna lår, gud vad goda de är. Jag äter bara ekologiskt och då är de väldigt stora med skinn på. 

Typ så, denna torsdag. 

Bra dag, så här långt!

 

Idag ska jag hämta vinterdäck

 därefter tillbaka till optikern klockan 11,  och klockan 13 ska jag lämna Hyndan (lyllos den som köper henne) och hämta Rockan, som hon kommer att kallas. Om jag hinner lämnar jag in de nya däcken idag, annars gör jag det i morgon. Jag hoppas hinna ett par timmar på balkongen för resten av veckan ska vädret blir sämre. 

Eftersom Hyndan har exakt allt lullull ni kan tänka er, måste jag förstås lära om lite med den här bilen. Jag vet inte vilka funktioner den har egentligen. Backkamera vet jag, för det var viktigt. (Jag har inte provkört, bara suttit eftersom det är så viktigt för min rumpistump.) Det är asiatiska bilar som är fulladdade med extragrejer, och det är inget man kan räkna med hos Volkswagen, Audi, Ford och Volvo, till exempel, har jag fått lära mig under den här biljakten. 

Många funktioner i Hyndan har varit svinbra, jag har haft stor nytta av backkamera (380°) tycker jag, och även det system som säger att jag är för nära något med sidorna av bilen. Den tjuter ju högt så fort jag gör något fel. Den tjuter om bilen framför rör sig, om den tycker att jag är trött och behöver paus, om jag kör för nära mittlinjen, diket eller en människa kommer gående. Jag backar ju ut ur mitt garage, och dagis ligger bredvid, så att ha en kamera som spejar åt mig är förstås bra. 

Det är också bra med dödavinkelnvarningar, vi får väl se om nästa bil har just det.

Men just nu har jag ett par timmar på mig till min nästa korrhög, på 80 sidor. Jag printar och läser så noga jag bara kan. Än är det inte mycket. Jag har inte hittat ett enda rent korrfel. Bara ett par upprepningar. 

Fast det är inget tecken på att det inte finns korrfel. Jag har sagt det tidigare, och det stämmer verkligen fortfarande: jag är en dålig korrläsare när det gäller min egen text, men då är ansvaret mitt om den går till tryck med fel. Det är därför jag läser ensam sista gången. Är någon annan inblandad är det fler än jag som bär ansvaret. Jag tar hellre den smällen själv än blir sur på andra. 

Den här gången printar jag. Totalt blir den här boken på 320 sidor, så 80 åt gången blir fyra korrdagar, för på söndag måste jag vara klar så att jag kan fortsätta skriva på Bok 20, på måndag. Just nu poppar idéer om den och det är jag inte riktigt van vid, så jag slänger mig över manuset och antecknar i början av det så att jag inte ska glömma bort sådant jag har kommit på. 

Den har på sätt och vis grott länge, eftersom jag har haft kontrakt länge, men efter att ha skrotat första serieidén (som någon annan ska göra på tv) fick jag ju tänka om lite. Nu blir det en blandning av gammal idé och ny och det är väl det som gör att hjärnan är påslagen även när jag inte skriver. Kul att göra det lite annorlunda. 

Jag måste också komma ihåg att instruera ljudboksförlaget på ett uttal som blev fel i första boken. Sådant är inte lätt för inläsaren att veta. Gårdsnamnet är Skistad, och hon uttalade det som det står, alltså ungefär som Skistar, skidanläggningarna ni vet. Rätt bohuslänskt uttal är Schista´ (som mista, trista, lista). 

Igår somnade jag halv elva, var så trött. Jag la mig i sängen redan vid åtta, för min rygg var i o-form. Jag ska försöka jobba med den lite varje dag nu, egen morgongympa med rörelser jag vet är bra för mig och min lilla rygg. Just nu sitter jag ju timma ut och timma in, det kommer jag att göra i flera månader framöver. 

Där har vi det. Ny bil. Jag förmodar att ämnet återkommer ...

Jag tror att jag har köpt en ny bil.

 Alltså ny för mig. 

Men har inte fått några avtal än, så man vet ju inte riktigt.

En Volkswagen T-Roc, en mindre SUV (190 hästars speed-åk) som jag har tittat på flera gånger. Jag hade en vansinnig tur, för den fanns som begagnad hos Hyundai i Sätra där man också var intresserad av min bil för ett okej pris (antar jag, det är så svårt det där när det är en ny bil som tappar brutalt mycket i värde första året.

I alla fall; det här är en årsmodell 2020, den har gått typ 3 el 4 tusen tror jag (jag tror faktiskt inte att jag kollade det så noga ...) och jag tror att den har ett värde som är lite mer bestående. Vad jag däremot kollade var hästkrafterna. Där ser man var mitt främsta intresse ligger. Wroooom!

Jag ägnade dagen åt tre bilfirmor, Audi (inga backkameror, jag provkörde en A3), VW (inte rätt modell inne, och inte rätt pris för min bil) men på den 3e bingo på pris som var vettigt och bingo på bilen som jag letade efter hos VW. 

Bra va? När jag väl klipper till går det oerhört fort, men det har ju googlats och tänkts hemmavid väldigt länge innan det. 

Jag får alltid ångest när jag ska skiljas från mina bilar. När jag lämnade Fårdan grät jag hela vägen hem, trots att jag hade en för mig ny bil i garaget som väntade (den svarta Hondan.) Sedan köpte jag en röd Honda, och då var jag inte så ledsen, men när jag sålde den och köpte min nuvarande hade jag ont i hjärtat. Det kommer jag att få nu också, jag har älskat varje minut med Hyndan, men hon får åka vidare eftersom jag inte riktigt har råd med en så dyr bil. 

Jag funderade ett tag på obunden leasing, då kan man leasa i bara några månader och kanske låta bli att ha bil en större del av året. Det är svindyrt per månad, men å andra sidan kanske praktiskt? 

I så fall hade jag fått lära om. Det är svårt att bo i min lägenhet om man behöver handla. Det är en bra bit att gå från livsmedelsaffärerna i centrum. Och jag handlar alltid i Haninge, och det är ju strax under en mil härifrån) I så fall hade jag fått handla från typ Mathem, det funkade ju finfint under pandemin då jag använde dem väldigt ofta. 

Det bästa med att köpa/låna pengar till köp, är i alla att man faktiskt kan sälja bilen om man inte har råd att ha den. 

Vit bil, den här gången. Det har jag inte haft sedan Eldkvarn brann. 

Inget manusjobb idag, men det var ju också planen. I morgon bitti börjar jag korra en allra sista gång. 

12 000.

Bra start. Det här ska ju bli en upptempobok och jag försöker hålla det så långt det går. Men jag måste verkligen tänka till för jag har ju skrivit mer drama de senaste åren, och det är annorlunda att skriva den här. 

Det är kul, bara 6/7e delar kvar. Heja mig.

 Hur det blir nästa vecka vet jag inte än, det beror på hur det går att korra. Jag räknar med att i alla fall ha kontakt med manuset, och når jag till 15 000 är jag nöjd. 

Sedan har jag sju veckor kvar till deadline. Det BORDE gå. Om jag gör det jag ska, står på benen och arbetar oförtrutet kan jag till och med vara ledig en dag i veckan.  Tjohoo.

I morgon är en sådan ledig dag, eftersom jag inte tror att jag får tillbaka korret förrän senare på dagen. 

Tjohej på det. Trist och redovisande blogg igen, som alltid när jag skriver på något nytt.  

Tjejen som föll överbord, med Goldie Hawn. Den håller fortfarande. 

500 efter plan

 men det tar jag igen i morgon och på söndag: 500 skriver jag på ren envishet.

Idag försvann dagen med att avloppen var helt igenokloggat och vatten rann ut över hela golvet när jag duschade. Jag visste att det var på gång, och att vänta var inte att tänka på, utan det var lika bra att göra det direkt (om jag inte fick till det var det bra att det var en vanlig dag då det går att få tag på Familjebostäder, för lukten är ju vidrig om det inte håller tätt). 

Jag passade på när jag ändå höll på med äckliga saker, att också rensa handfatsavloppet. Och därefter var det kört, för då behövde jag skura hela badrummet och klockan tickade på, jag blev hungrig, åt lunch, en bilfirma ringde, jag solade, bilfirman ringde igen, jag solade lite mer, tvättade handdukar och badrumsmattor, och vips hade dagen gått. 

0

Badrumsmattorna torkar i en najs på balkongen. 

Nu har jag ändå jobbat ett par timmar och hyfsat till det jag skulle i manus, så allt är förberett för helgens 4500-målsättning.

Tjohej.

Idag serveras SÖTPOTATIS. IGEN. MED KYCKLING. IGEN.

Så kan det bli när jag är besatt man gillar något. Och nu är jag HUNGRIG!

Hoppas ni får en bra helg!

Manus dag tre,

 och jag är i fas, till och med 1200 över målet. Idag färdigställde jag, och förde in, ett kapitel som jag ville ha med men som jag inte visste var det platsade, men efter att ha putsat det tror jag att det blir kapitel 1. 

Sedan har jag suttit på balkongen en stund, viftande med mina händer. Avslappnat är det inte. Jag vänder och vrider händerna mot solen konstant. Om det hjälper? Jag vet inte. 

Just nu har jag ett utbrott, känns det som. Möjligtvis efter lördagens Eurovisionfrossa hos Jonathan (eller vetemjölet i New York). Eller så har det inte ett dugg med maten att göra. 

Min tumme har varit omplåstrad i flera dagar för när skalet, som den här gången var tjockt som satan, spricker (och det går inte att stoppa), så är det svinsvårt att få det att läka. Nu har hela toppen av tummen "skalats av", men det gäller att klippa bort det som lossnar för drar jag bort det blir det bara sår och ännu mer ont. 

Jag skriver inte med tummen på vänsterhanden, tack och lov. 

Där har vi det. Snart är min sötpotatis klar. Jag fattar inte varför den, men inte vanlig potatis, rekommenderas. Men så är det, och jag tycker tack och lov att det blir gott när jag ugnsteker den. 

Tre dagar kvar innan sista korret på Aldrig ensam, kommer. 

Tjohej.

Handväskor är min grej,

 och handledsväskor än mer än så. Någon frågade häromsistens hur jag bar dem, och jag låter dem bara hänga. 

Min kärlek till dem startade när jag hade min frozen shoulder, för om jag alls behövde en väska var det enda alternativet. Jag kunde inte ha något varken hängande på, eller över, axlarna. Så på vintern fyllde jag mina fickor, och när det inte var möjligt skaffade jag en handledsväska. En svart, på Åhléns, och med tanke på hur lång tid det tog att bli av med problemen i skuldran skulle jag säga att jag inte hade någonting hängande på axeln på två år. 

Sedan utökade jag kollektionen för det tog så himla länge innan det kändes helt bekvämt med något på axeln, och idag har jag tre svarta, en "finväska" från YSL som jag fick i 60-årspresent, en nylagad som jag använder jämt från Stella McCartney, en reaväska från Kenzo som jag köpte innan jag fattade att skomakarn kunde laga den från Stella, och en som jag sällan använt (någon gång kanske) från Zara, som ju är supercool. Måste använda den mer, känner jag.

De såg verkligen inte ut att komma upp och ned när jag fotade!

Jag skulle "behöva" en mer somrig variant, men det har jag än så länge inte hittat. 

Där har vi det. Dagens ytliga fundering och tacksamhet över att axeln nu till 85% har full rörlighet. Bättre än så kommer det aldrig att bli. Men det är i utåtrotation, så det påverkar inte mitt dagliga liv överhuvudtaget. 

Idag ska bilen tvättas kl 13 eftersom jag funderar på att sälja den och köpa en billigare istället (skulle gärna ha en likadan Honda som jag sålde (!!), och sedan har jag en telefonintervju 14.30. Men vilken tur att jag köpte min stora bil, som den har kunnat fyllas med grejer till Fjällbacka!

Utöver detta är det förstås bara jobb. 2000 ord ska på pränt denna regniga Farstadag. Möjligtvis kvistar jag innan tvätten till stan och hämtar mina glasögon som jag glömde hos Jonathan häromdagen, och som han har tagit med till jobbet. Det ska ju bli fint väder i några dagar igen. Tjohej för det. 

Det grönskar ordentligt nu! Tack vare det kan jag gå spritt språngande här inne utan att en människa kan se det. 

Dag 1, bok 20 (hur sjukt?)

 Då är jag igång. Jag bollar lite med strukturen och det har jag jobbat med efter dagens skrivpass, men än så länge har jag inte kommit på hur jag ska lägga upp den. Det löser sig. Huvudsaken är att jag har kommit igång med historien och i rätt ton. 

Bridgerton i bakgrunden, på tal om rätt ton. 

Tjohej.

12 tusen är det mycket rimliga målet innan veckan är slut. 

Något mer än det har jag inte hunnit idag. Jag har svarat på två telefonsamtal. Ett från mamma som har kommit fram till Palma och hotellet hon och hennes väninna ska bo på i en vecka, och ett från elektrikern som ska se till att min diskmaskin installeras i Fjällbacka. 

Där har vi det. En dag i Farsta. Jag har slängt sopor, det är så mycket jag har rört på mig idag. 

Vårens sista bibblabesök

 gick superbra. Fullt, mer eller mindre (kanske 50 pers?) och en publik som verkligen var med. Det ger så oerhört mycket energi tillbaka rakt in i föreläsningen med personer som nickar, gapskrattar och är knäpptysta när de ska vara det. Med, helt enkelt.  

Och fram kom en farbror och frågade om min mamma är Jörel Hellberg från Fjällbacka. Det visade sig att Sigge, som han hette, och mamma hade gått på Restenäs (en privatskola på västkusten där mamma gick i några år) tillsammans. Så kul. Han var 86 och pigg som en mört, vad det verkade. 

Sedan fick jag med mig glutenfritt fullkornsbröd, och nu har jag ätit FLERA SKIVOR. En i taget funkar nog med min mage, inte trycka in en halv limpa ... men det var så gott, ljummet fortfarande! Hård skorpa, ni vet. Jag svängde förbi snabbköpet och köpte Bregott och OST och åt åt och åt. 

Man ser ju hur gott det är!

Tack och lov är osten slut nu och brödet ska jag frysa in, för jag vill verkligen inte att få magknip. Jag har druckit massor med vatten, och ska dricka ett stort glas till innan jag lägger mig. Bröd är KNARK för mig. Jag kan bara inte äta det med måtta, det spelar ingen roll vilken brödsort det är. Det enda som skulle få mig att backa är om det är torrt och gammalt, då kanske jag bara hade ätit TRE skivor. 

Jag åt ju lite i USA också. Bagels, kanske totalt 5 stycken. Där kunde jag faktiskt hålla mig måttlig, kanske för att jag var tvungen att gå och handla det, det är en annan sak än om jag har det hemma. I alla fall: kanel och russin bagels är sååååå gott. Och den här gången hittade jag ju en ny: ÄPPLE, kanel och russin. Lägg av, så gott det var! Med Philadelphiaost på. Är de färska tycker jag att de är godare orostade, annars är det vanligt att man rostar dem där. Här hemma hittar man tack och lov sällan Bagels. Jag kanske hade ätit sönder mig helt och hållet. 

Men nu blir det inget mer bröd utan korrekt mat för mage och eksem, men jag är så glad för det jag fick idag, det blev perfekta kvällsmackor eftersom jag åt middag redan halv fem idag eftersom jag skulle uppträda klockan 18 när jag vanligtvis äter. 

I morgon börjar jag skriva ny bok, bok 20, med utgivning i TYP januari. Jag har därmed tre i luften i år, men ska försöka att arbeta med en i taget. Det kommer att krocka lite i höst, med två redigeringar, men det kommer att gå hoppas jag. 

Inför i morgon önskar jag att jag lyckas hitta rätt ton direkt. Det gjorde jag med bok 19  (som kommer ut i juni nästa år), som jag skrev första tredjedelen av på Kanarieöarna. Det bara flöt på, oupphörligen, till sista punkten. Den känslan vill jag ha igen. Jag får tillbaka Aldrig ensam nästa måndag för sista korret, och då ska jag printa och försöka att KORRLÄSA. Det är så svårt, tycker jag, även om jag sitter med linjal.

I morgon får jag sova hur länge jag vill. I morse var jag inte utsövd trots 8 timmar. Vi får väl se hur det blir i morgon. 

Tjohoo

Korr 1 skickar!

 Morgondagen är manusfri, men sedan är det fullt ställ igen. Ny bok ska börja skrivas på tisdag och dagarna fram till korr 2 anländer. 

Jag kollade nu, och i förra årets korr 2 hittade jag 108 grejer jag ville åtgärda. Man ser det annorlunda i pdf-format än i woed. Det jag skickade nu hade 380 påpekanden. Smågrejer och meningar jag ville förändra. Inga stora strykningar, men väl en mening här och där. 

Resten av den här dagen ska jag SOLA (vad? Ska du? Idag igen? JA!) och lyssna på ljudbok. Just nu Mattias Edvardssons senaste. Han har en fram och tillbakaberättarteknik som är intressant, tycker jag. Man lär sig massor av andra författare, så är det verkligen.

Idag är jag galet trött, nästan bakistrött, och jag är rätt säker på att det beror på 

1. sen kväll såklart, även om jag åkte hem från Jonathan när omröstningen började var jag vaken till minst 1. 

2. Jag åt godis igår. (M-kulor, Chips och vegans glass). Med mitt låga sockerintag (i princip obefintligt) reagerar kroppen på det.

Men jag lyckades i alla fall slutföra korrandet, vilket ju är störtbra. Om jag är trött resten av dagen spelar ju ingen som helst roll.

Fem år sedan på väg till Cypern. I morgon åker hon till Mallis med sin väninna. 

Nu ska jag äta ett par hamburgare, sedan lägga mig i solstolen. Tjohoo

NÄr man ger ut bok recenseras man av BTJ,

 Bibliotekstjänst. Ofta får jag rätt medelmåttiga omdömen. Vissa är mer sårande. När tredje boken i Flanagansserien, Nya tider på Flanagans, kom ut skrev recensenten: "sticker inte ut i genren".

Den här är ute i pocket nu, by the way! 

Visa mig den bok i "genren", som har en kvinnlig huvudkaraktär som är skådis, inte vit och inte heterosexuell, som får spela Bond. Lägg där till att hon driver storhotell med sin syster i London, blir utsatt för övergrepp av en filmmogul, har sex ombord på ett flygplan och är produkten av en avbruten abort. 

Om inte Utan min syster, skrev man något om miljöbeskrivningarna. De drog ned betyget. Det var lättare att svälja än den ovan. 

När jag googlar recensenterna så är de ofta finlitterära, och det är klart att det vore underbart om de hade ett intresse för min "genre", men den turen har jag sällan haft. Det är ett lotteri. 

På senaste tiden har flera feelgoods fått fina betyg och det kan ju vara så att mina böcker anses vara mediokra, det är ju tur för mig i så fall att inte läsarna tycker det. De ger tack och lov mina böcker höga betyg.

Jag blev ledsen över den där sticker inte ut. Man måste kunna recensera utan att göra våra böcker till dussinvaror. 

Idag ska jag korra och träffa Jonathan. Var glad när väckarklockan ringde, jag drömde om AI (som jag fortfarande inte begriper, men jag insåg i drömmet att det var bra att jag snart var pensionär så att AI istället kunde skriva böcker som  STICKER UT!) och att AI tog över världen (som vissa forskare säger är ett reellt hot). Så läskigt, tycker jag!

Idag tog det hiskelig tid att momsdeklarera.

 Nu först har jag skickat in den. Med sämre totalresultat än förra året, tror jag. 

Det är sinnesjukt stökigt här

Överallt ligger prylar, tvätt och diverse. Tricket är att ställa ALLT på köksbordet och sedan placera det där det ska stå/ligga/vara. När jag får bort allt (och låter bli att se på köksbordet) ser det så ordningsamt ut att jag genast får lust att damma och göra fint. Bra trick. Varsågoda! (fast ni kanske är superordningsamma. Det är INTE jag.

Men så här illa är det sällan. Typiskt efter en resa, när jag inte har haft tid att ta hand om det. Nästa vecka, efter skrivpassen, blir det ordning igen.

Oavsett lutar det åt knäckebröd någon månad framöver. Men jag/firman valde att åka till USA och då töms depåerna, så är det ju. Och kvartalet jag deklarerade nu var jag på skrivresa på Kanarieöarna, så det går inte nöd på mig kan jag säga. 

Och nu har jag nog löst hur jag ska göra med Telia. Tack vare en bloggföljare (TUSEN TACK!) fick jag veta att TRE har ett mobilt bredbandsabonnemang som i princip bara kostar bara när man använder det. Det är lite skillnad mot Telias 599 i månaden (i Fjällbacka), så tusen tack för det. Så TRE blir det. Både på mobilen (brorsan är supernöjd med sitt abonnemang), och bredbandet i Fjällbacka. Det finns en butik i Farsta som jag ska besöka på måndag när har jag har en ledig stund mellan en lunch på Söder och Biblioteket i Sköndal.

Igår var jag på lägenhetsvisning, en stor med fenomenal utsikt över Stockholm. Kul att se. Jag har plats 6 än så länge, och egentligen är den för dyr, såklart, men jag tänker att i en framtid kan man byta den mot något bra och mindre i så fall. Kanske Jonathan och Linnea skulle vilja byta med mig någon gång. Man vet aldrig. Fast de trivs i Sumpan, och det förstår jag, för det är en så mysig liten stad. Där skulle jag också kunna tänka mig att bo. 

JAJA. Jag och mina flyttplaner. Det vet vi ju hur det brukar gå med dem ...

Hejhej, nu ska jag börja redigera, så långt jag bara orkar idag. Två dagar kvar. Korrläsaren som läser parallellt med mig är visst överförtjust. Det är ju alltid kul att höra. 

idag ringde min läkare,

 för jag fick stöta på igen för att få mina provsvar, och hon tog sig tid i telefonen och förklara värdena. Det tackade vi för. Visste du att ett blodvärde kan höjas om man äter mycket broccoli? Well, det är ju en del av min basföda, så det kan ju förklara det lite höga blodvärdet.

Och urinprovet som stack ut pyttelite, kan förklaras med att man är varm i det undre partiet och är det någonstans jag svettas så är det där. Jag har aldrig svettats under fötterna i hela mitt liv, däremot i ljumskarna och under brösten. 

Så summa summarum ansåg hon att jag hade supervärden. Det gladde mig mycket.  Om ett år ska jag återkomma för nya prover. 

Idag var jag på releasefest, Kajjan Andersson släppte sin bok om kroppspositivism: Kroppskompass.

"Kroppsaktivisten Kajjan Andersson hjälper dig att ta ut riktningen bort från kroppshat och bantningshysteri mot en destination där din kropp inte är fiende, utan vän. Det senaste decenniet har kroppspositivismen vuxit sig allt starkare, bland annat genom sociala medier. Oavsett om man är nybörjare inför dess strategier och budskap eller mångårig anhängare finns det många frågor och begrepp som kan vara svåra att reda ut. Vad vill kroppspositivismen egentligen och vad gör en kroppsaktivist? Är vikt verkligen irrelevant för hur vi mår? Hur ser samhället på tjocka människor och hur gör man ens för att sluta förakta sin kropp? I denna handbok finns kloka svar, vettiga förklaringar och en trygg röst i en svajig samtid."

Så himla viktig bok! Den läggs i högen som jag ska läsa i sommar. 

I morgon är det deklarationsdags, sedan ska jag jobba. På lördag jobba och sedan åka hem till Jonathan och kolla Eurovision. Linnea är i England med sin familj och hälsar på brorsan som bor där. 

Och på söndag jobba.

Måndag ska jag äta lunch med kompis och på kvällen föreläsa på Sköndals bibliotek. Alla är varmt välkomna!

På tisdag börjar jag på allvar skriva bok 20, innan jag får tillbaka korret igen för sista genomläsningen. 

Man ska ALDRIG hävda

 att man inte har JETLAG. Idag klippte den till. Jag är sååå seg!

Vaknade för tidigt, slumrade om, men är inte utvilad ett dugg. Så idag tar jag det piano. Jag hinner med korret ändå. Ska strax äta (väldigt goda kycklinglår och sötpotatis som jag gör i ugnen) och sola lite om det inte blåser för mycket, sedan kanske jag piggnar till nog för 50 sidor korr. Eller så gör jag inte det, och då är det också okej. Gör jag 20 är det ett steg närmare målet. Det är söndag kväll som gäller, en vanligt dag gör jag lätt 60 sidor, så ingen panik om jag inte gör en enda sida idag. 

På fredag ska jag momsdeklarera, men av någon outgrundlig anledning var jag så pass smart att jag förberedde ALLT innan jag åkte så på fredag återstår att lägga in siffrorna i programmet, alla uträkningar är redan klara. Vilken lättnad när jag kom på det! Då kan jag ägna min förmiddag åt det, och sedan korra. 

Nästa vecka måste jag på riktigt sätta igång med nästa manus. Det finns inte en enda möjlighet att skjuta på det längre. Jag hoppas, via kosten, hitta tillbaka till energin jag hade innan jag åkte till USA, för den var magisk. Att det skulle ta en vecka att fullt ut vara tillbaka hade jag räknat med, men på måndag har jag bara åtta veckor till deadline så snacka om gaspedal. Jag måste planera det så himla noga! Speciellt resor fram och tillbaka till Fjällbacka. 

Midsommar ska vi åka till Kolmården, som det ser ut just nu i alla fall, och den 8e juli ska jag se Elton John, som var Jonathan och Linneas julklapp från förra året. Så mellan midsommar och 8 juli behöver jag vara här. Frågan är om jag åker till Fjällbacka i juni innan midsommar, eller den 9e juli? Jag tror 9e juli, eftersom de båda kommer på besök i början av augusti ett par dagar innan de ska till Göteborg på festival. Då blir det ändå en hel månad i Fjällbacka, perfekt för research innan redigeringen av tredje boken börjar i december. (För först ska jag ju redigera boken JAG INTE ENS HAR SKRIVIT ÄN!)

Ska jag åka i juni också, går flera resdagar bort, och det har jag inte riktigt råd med när mitt schema är så tajt. Men det beror förstås på hur det går. Oavsett är det mer Fjällbacka än någonsin, eftersom jag redan i år har varit där två gånger. 

Det var det, nu ska jag äta. Tjohoo

Jag kan inte påstå att jag har någon direkt jetlag,

 liiite tröttare så här dags än vanligtvis, men inte alls som jag var förra gången. 

Jag drabbades inte när jag kom till USA heller, och det kändes också skönt för då var jag ju igång direkt. Jetlag, för er som inte har haft det, är en slags seeeeg trötthet som inte alltid kan sovas bort. Det är en märklig tröttkänsla bara. 

I morgon, när jag har jobbat klart, ska jag sätta mig och jämföra priser på tv/bredband och mobil. Just nu betalar jag 599 kr för bredband i Fjällbacka per månad och det tycker jag är alldeles för mycket med tanke på att jag bara är där då och då. Där har jag inget tv-utbud, utan bara bredband. 

Än så länge går i alla fall korrläsningen som den ska. Den här boken blir typ 325 sidor, och jag har 210 kvar. Idag gjorde jag 60, trots att jag inte började förrän sent (eftersom jag var i stan på möte på förmiddagen och sedan gjorde mat och solade innan jag började jobba). Jag är sämsta korrläsaren i världen, däremot bra på att hitta sådan jag vill ÄNDRA. Texten är satt nu i sitt rätta format, och det gör att jag ser saker jag inte sett förut. 

Där har vi det. En blåsig dag i Farsta, i alla fall på min balkong. Men det funkade att sola, det är det viktigaste. 

 

Hemma,

 somnade 22 igår, vaknade 5, la mig igen 1 och sov sedan till 15.30. En sådan dag idag, dagen efter jag kom hem vid 18.30, kanske? 

Hemresan kändes bättre eftersom väntan inte var lika lång och jag sov minst ett par timmar ombord. Jag fällde sätet till liggande direkt efter maten som serverades snabbt efter vid lyft från JFK, så jag låg nog ned och slumrade i fyra timmar i alla fal. Jag var förvånad när jag vaknade av att man började pyssla med frukostservering för då var det bara en timma kvar till landning. Överresan från New York till London tog bara 6,5 timma, så det gick snabbt. På JFK var jag ett par tre timmar, jag åt och kollade Tiktoks eftersom jag hade tillgång till wifi. Tiden flög fram. Eftersom jag satt i business hade jag fördel både i incheckningen och security, så inget tog någon tid alls där. 

Väl i London där skulle jag ta mig från terminal 3 till 2, och det gjorde jag med buss, sedan securitykö (ingen fördel där med business), därefter passkontrollskö och i terminal 2 gick jag till loungen, som SAS delar med Lufthansa, och åt lite. Jag hade en timma där, helt perfekt. 

Flygen gick i tid, och jag är såååå nöjd med min resa. Regn är inget att göra åt, och hellre en skur då och då än för varmt (den här veckan ska bli 26 grader). Shorts och linne skulle jag aldrig ha på mig och det kan jag tänka mig är det enda som är skönt i den värmen. Det blir varmt på Cypern också, men där går jag ju aldrig lika långt som jag behöver göra i USA. Det är ju två olika arbetsresor. På Cypern skriver jag ju bara. Två plaskblöta dagar av sju, sedan kom det bara korta skurar. Helt perfekt. Det var heller inte svinkallt, min kappa räckte över en skjorta. Förra året var det betydligt kyligare, trots att det då var soligt. 

Fina New York. Och bra hotell. Nära Times Square, vilket gjorde det lätt för mig att komma till Upper West, 52:nd Street och längre söderut till 26e gatan. När jag skulle till Battery Park tog jag en taxi och gick hem, via 11:th street. "Betala vad du vill", sa taxichauffören, och då betalade jag förstås alldeles för mycket, men då hade han också stannat och köpt oss varsin kopp kaffe på vägen. Only in New York ...

Så här såg husen runt Battery Park ut då. Det med pelarna är bevarat, resten ersatt av nytt och högt. Svenska konsulatet låg till vänster om pelarhuset. 

Och så här ser det ut nu. Där det blå huset ligger, låg alltså svenska konsulatet. (Det bakom ser ju oerhört risigt ut, ser jag nu när jag tittar på bilden.)

Jag är så nöjd med min research. En ansenlig mängd måste jag ändra i korret eftersom det inte stämmer efter att jag har provgått. Det är så värdefullt att vara på plats. Men det kan ju ställa till om man gör det så sent som jag, men det måste gå. 

Ömheten jag känner för mina karaktärer, alla sex jag berättar om och deras vänner och kärlekar, hemma i Bohuslän och i New York, är om möjligt ännu större nu.

Fina Central Park. Vid den lilla gräsplätten till höger utspelas en av scenerna i nya boken. 

Jag ska försöka komma igång så tidigt som möjligt med korret i morgon. Jag får det digitalt, vilket inte är optimalt, men i nästa omgång ska jag printa det. Det behövs två korr. Trots att jag var så noggrann förra gången fanns det fem-sex fel i Inte utan min syster. Superirriterande. 

Anyhow: hemma, har packat upp, tvättat två tvättar. Det är en bra början. Dag två brukar vara värre jetlag än dag 1, så vi får väl se hur jag mår i morgon.

Tjohej!

När jag reser är jag fullständigt närvarande.

 Jag tänkte på det häromdagen, att det kanske är den där närvaron som gör det så eftertraktat för mig. Hemma är det en massa grejer att tänka på hela tiden, när jag reser är det bara jag och resmålet på något sätt. 

Den känslan kan jag ju också få när jag jobbar och har flow. Man är inne i det och det som sker utanför stannar där på något sätt.

När jag kommer hem ska jag direkt börja korrläsa, men jag ska också börja skriva nytt ju. Bok 20, som kommer ut som bok 19 ... deadline i mitten av juli, så det är verkligen bråttom. Men bra bråttom tycker jag ändå. 

Det är ju också dags att planera sommaren. När ska jag åka till Fjällbacka, till exempel. 

Mamma frågade idag och påminde om mormor och morfars grav, för den har just nu bara gamla påsklökar framför stenen. Å andra sidan ska en firma fixa till den, eftersom stenen är på väg att lossna, och jag har inte fått besked om när det ska ske. Så först måste jag kolla det.

Idag har jag jobbat halva dagen, och varit i Central Park där jag har en scen (i min kommande bok). Därefter gick jag till Bloomingdales och åt lunch, perfekt eftersom det regnade, och väl där blev jag sminkad TVÅ GÅNGER. Först hos YSL och sedan hos Clarin, som öste på med oljor och grejer ÖVER makeupen från YSL. 

Det såg helt okej ut, men huden kändes så oljig att jag var rädd att gå in i några av alla fina kläder som fanns där, alltså fick jag köpa mer ansiktsrengöring (hade bara med mig en liten påfyllbar flaska hemifrån, som inte skulle räcka för att få bort det dubbla sminklagret) på Sephora. Sedan köpte jag ett par sallader och gick hem och tvättade av alltihop. 

Naturligtvis köpte jag produkter av de fantastiska sminkarna, men så många lager som de använde på mig kommer jag förstås aldrig att göra själv. Den sista tjejen på Clarin var 54 år, helt obegripligt. Hon hade inte en rynka. Men såg inte alls konstlad ut, och själv sa hon att hon har vårdat sin hud i alla år och att hon än så länge inte behöver några injektioner eller botox. Så vacker hy!

Nu är jag avsminkad och får gå osminkad på kvällens teater. Jag orkar inte börja om igen. Jag sätter på mig mina glasögon, det är allt ansiktet behöver ikväll.

Jag hämtade ju mina nya glasögon innan jag åkte, men kände direkt att de var helt fel, så måste beställa ny tid för koll. Ena ögat kändes bra men det andra helt åt fanders. Det perfekta hade varit att ta högerögats glas som jag har nu, och kombinera det med vänsterögats i de nya. Jag undrar om det går? Ska kolla det med optikern. 

Typ så. En timmas lugn och ro på rummet, sedan ska jag klä på mig och gå på musikal igen. Den igår var så härlig. 

Att surfa med Telia i USA är en utmaning,

 idag satt jag i telefon med dem och till sist hade de lyckats se till att jag fick mer surf eftersom den jag skaffat, det kallas Semestervecka, var slut. Fast de lyckades inte alls, och idag har jag inte kunnat använda telefonen annat än för samtal. Alltså har jag gått in på ett par ställen och fått Wifi, men det är surt och irriterande att inte kunna använda, till exempel, google maps. 

I morgon får jag helt enkelt ringa Telia IGEN!

Jag tror att jag ska testa en ny operatör, jag har ju haft Telia i evigheter. Telenor har betydligt bättre abonnemang om man reser utanför EU. Tror att min brorsdotter hade ett sådant när hon var i USA nyligen. 

Tyvärr kan tar det några dagar att byta operatör, annars hade jag gjort det pronto.

Utöver det är livet här tippetopp. 2 dagar i rad jag har promenerad 20 000 steg, 1,3 mil per dag, och mina fötter svider och benen är tunga, och jag beundrar dem som vandrar och gör det betydligt mer än 1,3 mil. 

Igår tog jag adresserna norrut och fick se var Ester Hellberg bodde och kunde mäta hur "snabbt" hon skulle ta sig till Charlotta, på 52a gatan. 

Vädret var så härligt och jag fick säkert 10 komplimanger för mina kläder (just det är det finaste jag kan få när jag har ansträngt mig, haha).

Idag tog jag en taxi söderut och besökte gamla adresser till svenska konsulatet och porten till huset där samtliga systrar bodde vid något tillfälle. 

Jag har en stor grej jag måste tänka på i redigeringen, för jag hade förträngt att ransoneringen i USA  pågick, officiellt i alla fall, till 1933. Där hade jag inte gjort min läxa, men är glad att jag gjorde den nu när det fortfarande finns möjlighet att ändra på de glas vin jag serverar på en restaurang 1923 ...

Dagens väder blev betydligt bättre än man sagt att det skulle bli och jag tror att jag fällde upp paraplyet vid tre tillfällen i fem minuter. Ibland var det till och med sol. Jag gick hela vägen hem, via Chelsea market där jag köpte Hot sauce som jag hade en beställning på. Jag köpte mer än vad som var beställt, och det blev tungt på ryggen, så idag blev det ett riktigt styrkepass

Men en superdag när jag fick så mycket gjort. 

På torsdag kväll ska jag på musikal, & Juliet, som är skriven av Max Martin. Jonathan och Linnea såg den när de var här i januari och rekommenderade den varmt. Jag är glad att det inte var i kväll, för mina fötter pallar inte mer gående idag. Nya tag i morgon. 

Fastrarnas hus

Battery park. Till höger långt där ute syns Frihetsgudinnan.