och nu är jag så hungrig att jag avlider. Laxen står i ugnen, men eftersom den var frusen och jag hade glömt att tina den, så tar det en stund innan den är klar.
Till den serveras tomater och broccoli och that´s it eftersom kylen är helt tom.
När jag har tagit en eftermiddagslur ska jag och min Dramaten ta en promenad till Lidl, som ligger nästgårds.
Medan jag gör det kan ju ni titta in i den här lägenheten.
Visst är det cool?
fredag 31 juli 2015
God morgon.
Jag maratonser ju Grey´s anatomy (är på säsong 9 av 10 på Viaplay), och det är en utmärkt spegel eftersom det kryper i kroppen på mig när:
1. Människor inte förlåter direkt ( eftersom jag tycker synd om "förövarna.")
2. Människor inte lämnar det som har hänt direkt- ältar ( eftersom jag kan inte hjälpa till och det gör mig otroligt frustrerad.)
3. Människor inte är tacksamma snabbt nog ( eftersom i min värld gråter man inte över ett förlorat ben, man inser att man kunde dött, och då är man glad/tacksam över det. Att vara glad är det viktigaste.)
Det här knasigheterna är rester från gammal medberoendetid, skillnaden idag är att jag ser, fattar och inte gör något av det.
Men det är intressant att se att jag fortfarande känner så starkt.
Jag älskar tv.
Gårdagens vila gjorde enorm susen och nu ska jag läsa manus ända till på måndag.
Kanske sitta på balkongen en stund om solen fortsätter skina så fint som den gör nu.
Fredag.
En riktigt bra dag i min förort.
Hoppas att ni också får en fin helg.
1. Människor inte förlåter direkt ( eftersom jag tycker synd om "förövarna.")
2. Människor inte lämnar det som har hänt direkt- ältar ( eftersom jag kan inte hjälpa till och det gör mig otroligt frustrerad.)
3. Människor inte är tacksamma snabbt nog ( eftersom i min värld gråter man inte över ett förlorat ben, man inser att man kunde dött, och då är man glad/tacksam över det. Att vara glad är det viktigaste.)
Det här knasigheterna är rester från gammal medberoendetid, skillnaden idag är att jag ser, fattar och inte gör något av det.
Men det är intressant att se att jag fortfarande känner så starkt.
Jag älskar tv.
Gårdagens vila gjorde enorm susen och nu ska jag läsa manus ända till på måndag.
Kanske sitta på balkongen en stund om solen fortsätter skina så fint som den gör nu.
Fredag.
En riktigt bra dag i min förort.
Hoppas att ni också får en fin helg.
torsdag 30 juli 2015
Utöver tvättstugan,
så har jag bara latat mig idag.
Sovit ett par timmar, sett The Ugly truth (för 10:e gången kanske) och legat i sängen och kollat flera avsnitt av Grey´s anatomy. Det har passat min arm alldeles utmärkt, och jag känner redan nu att i morgon kommer den att vara mycket bättre igen.
Vila is da shit, som vi säger i den här branschen.
Hurra!
Och för en som inte har sett The Ugly truth än.
Grattis!
Finns på Netflix.
Sovit ett par timmar, sett The Ugly truth (för 10:e gången kanske) och legat i sängen och kollat flera avsnitt av Grey´s anatomy. Det har passat min arm alldeles utmärkt, och jag känner redan nu att i morgon kommer den att vara mycket bättre igen.
Vila is da shit, som vi säger i den här branschen.
Hurra!
Och för en som inte har sett The Ugly truth än.
Grattis!
Finns på Netflix.
I natt har jag kommit på nya trick.
Om jag pressar vänsterarmen mot kroppen innan jag vänder mig om och lägger mig på högersidan, så hänger den med utan att röra sig alls. Bingo, ingen rörelse, ingen smärta.
Idag ska jag vara hemma och tvätta, läsa och njuta av mitt städade hem.
Nyss var jag på balkongen och hämtade in EN stor jordgubbe.
Det kommer en då och då.
För övrigt är blommorna där rätt kassa och det ser rätt omysigt ut, men eftersom jag aldrig sitter där den här sommaren så struntar jag i det.
Jag får en jordgubbe då och då, det räcker.
Nästa år, när det ska bli en makalöst härlig sommar, då ni.
Så där.
Torsdagen är inledd.
Än så länge känns det rätt bra, ändå.
Jag har tagit ett beslut om att stanna hemma i höst/vinter, inte tacka ja till något jag inte är säker på att jag klarar utan smärtor.
Jag ska lansera bok i vår, och då hoppas jag att det har vänt.
Det känns som ett mycket bra beslut.
Idag ska jag vara hemma och tvätta, läsa och njuta av mitt städade hem.
Nyss var jag på balkongen och hämtade in EN stor jordgubbe.
Det kommer en då och då.
För övrigt är blommorna där rätt kassa och det ser rätt omysigt ut, men eftersom jag aldrig sitter där den här sommaren så struntar jag i det.
Jag får en jordgubbe då och då, det räcker.
Nästa år, när det ska bli en makalöst härlig sommar, då ni.
Så där.
Torsdagen är inledd.
Än så länge känns det rätt bra, ändå.
Jag har tagit ett beslut om att stanna hemma i höst/vinter, inte tacka ja till något jag inte är säker på att jag klarar utan smärtor.
Jag ska lansera bok i vår, och då hoppas jag att det har vänt.
Det känns som ett mycket bra beslut.
onsdag 29 juli 2015
Jag tog med mig lokalguiden Ahrnstedt
och åkte till Sigtuna där vi
1. Såg oss omkring (hemligt hemligt)
2. Åt god lunch med fin utsikt.
3 Åt glass (jag.)
Sedan skjutsade jag hem Simona som bor i den norra delen av stan, och så tråcklade jag och Fårdan oss hemåt.
Tråcklade som i att så fort det dök upp en kö tog vi en annan väg.
Nu har jag handlat, skurat badrummet, ska dammsuga och sedan laga mat till kompani Hellberg/Mörner som är på ingång vid sjutiden.
Min arm kommer att ha fått dåndimpen innan den här dagen är över, men de närmaste dagarna ska den bara vara stilla och läsa manus, så idag tar jag värktabletter och hoppas på det bästa.
Tjohej.
Moooot dammsugaren.
1. Såg oss omkring (hemligt hemligt)
2. Åt god lunch med fin utsikt.
3 Åt glass (jag.)
Sedan skjutsade jag hem Simona som bor i den norra delen av stan, och så tråcklade jag och Fårdan oss hemåt.
Tråcklade som i att så fort det dök upp en kö tog vi en annan väg.
Nu har jag handlat, skurat badrummet, ska dammsuga och sedan laga mat till kompani Hellberg/Mörner som är på ingång vid sjutiden.
Min arm kommer att ha fått dåndimpen innan den här dagen är över, men de närmaste dagarna ska den bara vara stilla och läsa manus, så idag tar jag värktabletter och hoppas på det bästa.
Tjohej.
Moooot dammsugaren.
Jag har insett att jag har tur
som får sova 5-6 timmar i sträck, de flesta med min axel har det betydligt jobbigare på nätterna.
Mer tur för mig: efter en sämre natt kan jag kliva upp, jobba med finfint manus, och när armen har lugnat sig så kan jag sova ett par timmar till.
Den här natten lyckades jag somna om, alltså är jag om inte pigg som en mört så på i alla fall på strålande humör eftersom jag ska göra research
Jag tar med mig en kompis, så att vi kan fika och prata lite samtidigt.
Bra va?
I alla fall: Så här ser det ut inuti en frisk vs en frozen shoulder - frusen axel - frusen skuldra.
Man ser ju hur ont det gör!
Det finns många som får det i andra axeln också, ett fåtal i båda axlarna samtidigt (fy fan, rent ut sagt.)
Mer tur för mig: efter en sämre natt kan jag kliva upp, jobba med finfint manus, och när armen har lugnat sig så kan jag sova ett par timmar till.
Den här natten lyckades jag somna om, alltså är jag om inte pigg som en mört så på i alla fall på strålande humör eftersom jag ska göra research
Jag tar med mig en kompis, så att vi kan fika och prata lite samtidigt.
Bra va?
I alla fall: Så här ser det ut inuti en frisk vs en frozen shoulder - frusen axel - frusen skuldra.
Man ser ju hur ont det gör!
Och det här är typiska totalt omöjliga rörelser (som ju frusenheten betyder.) Dels är det smärtsamt, men det är också omöjligt eftersom det faktiskt tar stopp.
Min sämsta rörelse finns inte med här, men det är att sträcka vänsterarmen (den onda) så att jag till exempel kan smörja in min högra bröstkorg när jag har duschat.
Eller att tvätta mig under högerarmen.
Omöjligt.
(Så jag har en lång borste, det funkar ju.)
Huvudet kan man luta när man tvättar håret, och det är inte skönt, men funkar.
Vissa är så frusna (och det kanske jag kommer att bli, vem vet) att det är som om att ha en kuverväska instucken mellan överarmen och kroppen. Så tajt sitter armen fast.
Tänk er det på båda sidorna.
Hu.
Ondast gör det som FB-gruppen kallar zingers.
Oväntade rörelser, som går utanför ens nuvarande förmåga.
Det är ofta det som kommer på natten.
Man råkar vända sig i sängen, och så kan det vara kört.
Men på natten kommer också vilosmärtor.
Mycket mer än på dagen, verkar alla vara överens om.
Så att som jag kunna sova flera timmar i sträck är grymt. Och tur för mig att jag inte verkar ha lika ont som många andra.
De som verkar ha det värst är de som gör någon form av sjukgymnastik (rekommenderat av deras läkare.)
Vi som har valt bort det verkar ha det bättre.
Ungefär så.
Det blev en hel lektion i frusen axel.
Och för din som googlade dig hit, det finns jättebra grupper man kan gå med i på Facebook.
Sök på Frozen shoulder.
NU ska jag duscha.
Jippie, not so much.
tisdag 28 juli 2015
Jag fortsätter peta i manuset,
det är ungefär det enda som står på min to-do idag.
I morgon ska jag göra research och sedan har jag torsdag och fredag på mig innan jag lägger undan Gloria i en månad för att istället ägna mig åt en julnovell i tre delar.
Det ska bli jätteroligt att jobba med den.
Jag har ett skal som ska pyntas till oigenkännlighet.
Hurra!
I dag, precis som igår, har jag på mig en av de långa strandklänningarna jag köpte förra sommaren.
Det är luftigt och de har inga sömmar, alltså är de perfekta plagg i skrivsoffan.
Igår var jag nervös hela dagen för hur jag skulle få av mig den. Att tråckla på den är en sak, att ta av sig den en annan.
Till sist löste jag det genom att rulla upp hela klänningen till brösthöjd, och sedan fälla överkroppen framåt och liksom låta den glida över axlarna och armarna ned på golvet
Man får inte vara dum med den här sjukdomen.
Ungefär så, tisdag.
Det är en finfin dag i min förort.
I morgon ska jag göra research och sedan har jag torsdag och fredag på mig innan jag lägger undan Gloria i en månad för att istället ägna mig åt en julnovell i tre delar.
Det ska bli jätteroligt att jobba med den.
Jag har ett skal som ska pyntas till oigenkännlighet.
Hurra!
I dag, precis som igår, har jag på mig en av de långa strandklänningarna jag köpte förra sommaren.
Det är luftigt och de har inga sömmar, alltså är de perfekta plagg i skrivsoffan.
Igår var jag nervös hela dagen för hur jag skulle få av mig den. Att tråckla på den är en sak, att ta av sig den en annan.
Till sist löste jag det genom att rulla upp hela klänningen till brösthöjd, och sedan fälla överkroppen framåt och liksom låta den glida över axlarna och armarna ned på golvet
Man får inte vara dum med den här sjukdomen.
Ungefär så, tisdag.
Det är en finfin dag i min förort.
Jag redigerade klart igår.
Fixade till slutet och en annan grej som jag har fått fundera på ett tag.
Men det är alltid på samma sätt och det spelar ingen roll hur mycket jag funderar, det är först när jag skriver som lösningen kommer.
Det är också därför jag tror att jag aldrig mer kommer få ihop en bok. Medan ni gör era detaljerade synopsis och vet exakt vilka karaktärer, konflikter och lösningar ni ska jobba med så har inte jag en susning.
Med Gloria kom ett slags format rätt snabbt och det gjorde att det blev lättjobbat just på det sättet. Sedan begränsar själva formatet i sig och kräver en hel del av mig, men vilken underbar utmaning det har varit.
Nu har jag en fundering på en ny form, och frågan är om jag skulle ro iland det.
Jag måste börja skriva för att veta.
Får nog återkomma om den, när det är dags.
Nu ska jag se över Gloria igen.
Jag kom på något när jag inte kunde sova för att armjäveln bråkade.
Vi hörs sen.
Tjohej!
Men det är alltid på samma sätt och det spelar ingen roll hur mycket jag funderar, det är först när jag skriver som lösningen kommer.
Det är också därför jag tror att jag aldrig mer kommer få ihop en bok. Medan ni gör era detaljerade synopsis och vet exakt vilka karaktärer, konflikter och lösningar ni ska jobba med så har inte jag en susning.
Med Gloria kom ett slags format rätt snabbt och det gjorde att det blev lättjobbat just på det sättet. Sedan begränsar själva formatet i sig och kräver en hel del av mig, men vilken underbar utmaning det har varit.
Nu har jag en fundering på en ny form, och frågan är om jag skulle ro iland det.
Jag måste börja skriva för att veta.
Får nog återkomma om den, när det är dags.
Nu ska jag se över Gloria igen.
Jag kom på något när jag inte kunde sova för att armjäveln bråkade.
Vi hörs sen.
Tjohej!
måndag 27 juli 2015
Här är skrivboken
till min sjunde roman, den efter Gloria.
Jag har gjort ett par noteringar, vi får väl se vad det blir av dem. Projekt bok nummer sju startar 1 oktober. Release 2017.
Vi var på bio och såg SPY igår,
och jag fick en skrattattack på slutet som bara inte gick över. Jag skrattade fortfarande när vi kom ut på gatan.
Det var mycket länge sedan jag skrattade så, och sällan på bio.
Melissa McCarthy är jätterolig med en makalös tajming.
De andra har bara biroller, men en av mina favvisar dök upp och var underbar; Miranda Hart.
Just de två måste ha haft så roligt tillsammans, och det syns nästan på den här LÅNADE (Thanks) bilden från en av premiärerna.
Det var mycket länge sedan jag skrattade så, och sällan på bio.
Melissa McCarthy är jätterolig med en makalös tajming.
De andra har bara biroller, men en av mina favvisar dök upp och var underbar; Miranda Hart.
Just de två måste ha haft så roligt tillsammans, och det syns nästan på den här LÅNADE (Thanks) bilden från en av premiärerna.
Jag ska fortsätta skratta idag, jag har ju mitt maaaaaanus att jobba med.
Hurra för mig.
Måndag, Simona har landat, allt är därmed som vanligt igen.
söndag 26 juli 2015
Klippet nedan är från Aftonbladet.
"Varnar för trend
Anneli Ivarsson, överläkare och docent vid Umeå universitet, tycker att vi borde vara skeptiska mot råden om att äta glutenfritt.
– Det här är ju en hälsotrend. Att glutenfritt skulle vara bra för alla är fel. Om man verkligen har celiaki så är det ett misstag att själv testa att dra ner på glutenintaget, säger hon.
Hon ger istället rådet till den som tror sig ha celiaki att söka läkarhjälp. På så sätt kan man få en ordentlig diagnos.
– Men för att få en diagnos måste man göra det medan man äter gluten. Annars blir testerna missvisande, säger Anneli Ivarsson."
När min väninnas dotter var runt ett år, hade hon en mage som stod rätt ut på en för övrigt mager kropp, var ledsen ofta och speciellt efter att hon hade ätit.
De kom till en läkare sa exakt det som överläkaren i Aftonbladet säger: "Du måste fortsätta ge henne gluten annars kan vi inte konstatera att det är just det."
Min väninna och hennes man, som mest lyssnar på sin egen klokhet, tog bort gluten direkt och vips blev flickan som andra barn. Idag, sjutton år senare, vet de genom erfarenhet att minsta lilla droppe gluten gör henne oerhört sjuk.
I artikeln står ingenting om varför gluten skulle vara bra.
Vet ni?
Söndag i förorten,
och författaren ska arbeta.
Jag har längtat sedan igår, och med en intesiv nackbehandling bestående av piller och senare under dagen först ispåse och sedan het vetekudde, fick jag det att gå tillbaka något.
Idag är det mycket bättre och jag slänger mig därmed över Gloria.
När jag har duschat och tvättat håret som numera är en liten process ...
Senare idag ska jag tvätta, ta en promenad när den torkar, och ikväll ska vi gå på bio med Nisses dotter. Vi ska se Spy.
Jonathan har redan sett den och tycker att den var jätterolig.
Ungefär så.
Bra söndag, eller hur?
Jag har längtat sedan igår, och med en intesiv nackbehandling bestående av piller och senare under dagen först ispåse och sedan het vetekudde, fick jag det att gå tillbaka något.
Idag är det mycket bättre och jag slänger mig därmed över Gloria.
När jag har duschat och tvättat håret som numera är en liten process ...
Senare idag ska jag tvätta, ta en promenad när den torkar, och ikväll ska vi gå på bio med Nisses dotter. Vi ska se Spy.
Jonathan har redan sett den och tycker att den var jätterolig.
Ungefär så.
Bra söndag, eller hur?
lördag 25 juli 2015
Jag hittade följande lista på DI.
FÖRFATTARNA SOM TJÄNADE MEST (JUNI 2014 - JUNI2015)
1. James Patterson 762 Mkr
2. John Green 223 Mkr
3. Veronica Roth 214 Mkr
3. Danielle Steel 214 Mkr
5. Jeff Kinney 197 Mkr
6. Janet Evanovich 180 Mkr
7. J.K. Rowling 163 Mkr
7. Stephen King 163 Mkr
9. Nora Roberts 154 Mkr
10. John Grisham 120 Mkr
11. Dan Brown 111 Mkr
11. Suzanne Collins 111 Mkr
11. Gillian Flynn 111 Mkr
11. Rick Riordan 111 Mkr
15. E.L. James 103 Mkr
15. George R. R. Martin 103 Mkr
Källa: Forbes
Så ser den ut.
Veronica Roth på tredje plats har skrivit en science fiction-trilogi, där den första, Divergent, kom ut 2011. Hon är 26 år (alltså var hon 22 2011!) Hurra vad kul med en sådan ung tjej på listan.
Hälften på listan är kvinnor, två av dem skriver romantik; Danielle Steel och Nora Roberts.
Ettan på listan, Patterson, släppte 16 böcker 2014. 16.
Men han skrev dem inte själv, han gör tydligen många samarbeten, till exempel med Liza Marklund vilket hon berättade om i sitt sommarprogram.
Jag gillar oväder.
Stormar, hagelskurar, snökaos och sånt.
(Om ingen far illa, alltså, men det förstår ni förstås att jag menar):
Jag får lite vällustrysningar när det kommer klass 2-varningar från SMHI.
Håller er inne, säger meteorologerna med allvarliga stämmor och då blir jag yster och köper hem extra mycket konserver för säkerhets skull.
Ifall jag blir inlåst ett tag.
Om jag, ensam och övergiven, måste uthärda flera dygn utan telefon, nät och kanske elektricitet.
På sommaren handlar varningarna mer om värme.
Om bränder och sånt.
Det tycker jag inte alls är lika upphetsande. Hög värme är inte min grej alls, tvärtom.
Det enda felet med just den här sommaren är inte att det inte är varmt, det är att jag inte har blivit brun.
Annars tycker jag att ungefär 18 grader är helt perfekt.
Man kan promenera, sitta ute, andas och ha klänning utan att frysa.
Nu är det inte aktuellt för mig att ha några klänningar sommaren 2015. Inte heller att använda mina snyggaste handväskor, eftersom jag inte bär något alls.
Det betyder in sin tur att jag inte heller har några fina skor på mig, utan bara plattisar av gympaskomodell.
DET i sin tur, betyder att jag har sparat allt fint till nästa sommar!
Hur bra är inte det?
Det kan visa sig att min Frusna axel är rena rama sparbössan!
Och så mina vänner, vänder man på en pannkaka.
(Om ingen far illa, alltså, men det förstår ni förstås att jag menar):
Jag får lite vällustrysningar när det kommer klass 2-varningar från SMHI.
Håller er inne, säger meteorologerna med allvarliga stämmor och då blir jag yster och köper hem extra mycket konserver för säkerhets skull.
Ifall jag blir inlåst ett tag.
Om jag, ensam och övergiven, måste uthärda flera dygn utan telefon, nät och kanske elektricitet.
På sommaren handlar varningarna mer om värme.
Om bränder och sånt.
Det tycker jag inte alls är lika upphetsande. Hög värme är inte min grej alls, tvärtom.
Det enda felet med just den här sommaren är inte att det inte är varmt, det är att jag inte har blivit brun.
Annars tycker jag att ungefär 18 grader är helt perfekt.
Man kan promenera, sitta ute, andas och ha klänning utan att frysa.
Nu är det inte aktuellt för mig att ha några klänningar sommaren 2015. Inte heller att använda mina snyggaste handväskor, eftersom jag inte bär något alls.
Det betyder in sin tur att jag inte heller har några fina skor på mig, utan bara plattisar av gympaskomodell.
DET i sin tur, betyder att jag har sparat allt fint till nästa sommar!
Hur bra är inte det?
Det kan visa sig att min Frusna axel är rena rama sparbössan!
Och så mina vänner, vänder man på en pannkaka.
Har promenerat och lyssnat på
Liza Marklund i Sommar i P1.
Härligt program, jag kände varken av arm eller nacke utan log mest (utom när hon pratade om sin dotter).
Bland andra nationalsånger, spelade hon Rysslands. En av de vackraste jag vet.
Det har jag alltid tyckt.
Viss musik får mig att känna och redan som knatte kommer jag håg hur oerhört ledsen jag blev när vi såg en hockeymatch på tv, och publiken i arenan buade när ryssarna vann.
Jag förstod inte hur man kunde bua åt sådant fint.
Nu drar molnen in och jag tänker ta en dusch och fundera på om jag ska jobba eller sova först.
Vi får se.
Det är ju ändå lördag.
Härligt program, jag kände varken av arm eller nacke utan log mest (utom när hon pratade om sin dotter).
Bland andra nationalsånger, spelade hon Rysslands. En av de vackraste jag vet.
Det har jag alltid tyckt.
Viss musik får mig att känna och redan som knatte kommer jag håg hur oerhört ledsen jag blev när vi såg en hockeymatch på tv, och publiken i arenan buade när ryssarna vann.
Jag förstod inte hur man kunde bua åt sådant fint.
Nu drar molnen in och jag tänker ta en dusch och fundera på om jag ska jobba eller sova först.
Vi får se.
Det är ju ändå lördag.
Så, ännu en morgon har grytt i förorten.
Tyvärr vaknade jag med nackspärr och tog mig nästan inte ur sängen, en säng jag hade tänkt att sova i fram till nio eftersom jag såg på avsnitt efter avsnitt av Grey´s anatomy igår och säkert inte somnade förrän halv två.
Well, nacken ville annorlunda.
Jag har nu intagit ett par rosa små piller, förhoppningsvis ska det hjälpa. Det är inte första gången och min naprapat sa att piller i det här fallet är exakt rätt.
Annars idag har jag nog tänkt att jobba lite om jag orkar. Det är ingen alls brådska och jag kan vara ledig om jag vill, men jag vill ju så gärna veta hur det går,
hehe.
Nä då, det vet jag förstås, men de sista sju kapitlen är såååå viktiga och jag har en hel del arbete kvar att göra där med putsning och tillägg och drama.
Kan jag somna om när tabletterna verkat kan det bli en fabulöst bra skrivdag hos Hellberg senare.
Så Nackspärr, schmackspärr, vik hädan.
Jag tänker inte låta dig hindra mina karaktärer från att blomma uuuut.
Ps, i nästa bok ska jag nog ge någon både en frusen skuldra och nackspärr.
Det kunde vara kul att se hur blommigt jag kan göra deras liv då.
Ps. Jag behöver inga goda råd, bara beklaga mig lite.
God morgon!
Well, nacken ville annorlunda.
Jag har nu intagit ett par rosa små piller, förhoppningsvis ska det hjälpa. Det är inte första gången och min naprapat sa att piller i det här fallet är exakt rätt.
Annars idag har jag nog tänkt att jobba lite om jag orkar. Det är ingen alls brådska och jag kan vara ledig om jag vill, men jag vill ju så gärna veta hur det går,
hehe.
Nä då, det vet jag förstås, men de sista sju kapitlen är såååå viktiga och jag har en hel del arbete kvar att göra där med putsning och tillägg och drama.
Kan jag somna om när tabletterna verkat kan det bli en fabulöst bra skrivdag hos Hellberg senare.
Så Nackspärr, schmackspärr, vik hädan.
Jag tänker inte låta dig hindra mina karaktärer från att blomma uuuut.
Ps, i nästa bok ska jag nog ge någon både en frusen skuldra och nackspärr.
Det kunde vara kul att se hur blommigt jag kan göra deras liv då.
Ps. Jag behöver inga goda råd, bara beklaga mig lite.
God morgon!
fredag 24 juli 2015
Även om ni inte säger så mycket för tillfället,
så vet jag att ni är här.
Ni är inte så många. Men en rätt lagom grupp, tycker jag.
(Dessutom är varenda en en hygglig typ. Jag har aldrig fått elakheter på min blogg, och till viss det kanske det handlar om att jag inte är särskilt kontroversiell. Mina starkaste åsikter uttrycker jag sällan på sociala medier, och jag antar att det är dem som trollen googlar sig fram till. Och ni verkar inte ha något trollskt över er alls, och det uppskattar jag som tusan!)
Jag hade möjligtvis bloggat med färre läsare också. Det där med att ha en digital dagbok ( jag är mycket mer privat på bloggen än på andra ställen) är roligt.
Med mitt kassa minne är det bara att söka här, så vips, vet jag exakt vad jag gjorde för ett exakt ett år sedan.
24 juli, 2014.
Ni är inte så många. Men en rätt lagom grupp, tycker jag.
(Dessutom är varenda en en hygglig typ. Jag har aldrig fått elakheter på min blogg, och till viss det kanske det handlar om att jag inte är särskilt kontroversiell. Mina starkaste åsikter uttrycker jag sällan på sociala medier, och jag antar att det är dem som trollen googlar sig fram till. Och ni verkar inte ha något trollskt över er alls, och det uppskattar jag som tusan!)
Jag hade möjligtvis bloggat med färre läsare också. Det där med att ha en digital dagbok ( jag är mycket mer privat på bloggen än på andra ställen) är roligt.
Med mitt kassa minne är det bara att söka här, så vips, vet jag exakt vad jag gjorde för ett exakt ett år sedan.
24 juli, 2014.
"Vi hade tänkt oss en tur till Grekland
i september. Ö-luffa. Jag har aldrig gjort det, och är i grunden lätt skeptisk till idén att flytta på min lata kropp efter ett par dagar. Men jag är villig att prova. Jag kan visst ha resväska.
Nu får vi se hur det blir. Jag har deadline på min Sara 15 spetember, och om vi ska åka så måste det bli då, för veckan efter är det bokmässa och då kan det ju vara bra att vara hemma ... om nu Nisse kan planera sitt liv efter mina böcker och mitt liv.
Så eventuellt sparar vi pengarna och åker i januari/februari som vi gjorde förra året när vi var på Gran Canaria. Det var en underbar resa och det är häftigt att åka när det är buskallt hemma.
Annars är den här dagen precis likadan som alla andra den här veckan:
Skrivjobb, sol, mat och kärlek.
Jag är så ofantligt tacksam för alltihop."
Nu får vi se hur det blir. Jag har deadline på min Sara 15 spetember, och om vi ska åka så måste det bli då, för veckan efter är det bokmässa och då kan det ju vara bra att vara hemma ... om nu Nisse kan planera sitt liv efter mina böcker och mitt liv.
Så eventuellt sparar vi pengarna och åker i januari/februari som vi gjorde förra året när vi var på Gran Canaria. Det var en underbar resa och det är häftigt att åka när det är buskallt hemma.
Annars är den här dagen precis likadan som alla andra den här veckan:
Skrivjobb, sol, mat och kärlek.
Jag är så ofantligt tacksam för alltihop."
Jag fick snörp och andnöd
för en stund sedan när dator inte vill vakna. Jag har en mac och den studsar ju glatt upp med allt sitt innehåll på bara en sekund, till skillnad mot pc.
Som ni ser fungerar den nu, jag är så van vid den här lilla pluttan att jag hade brutit ihop om jag hade tvingats att skriva på någon annan av datorerna i huset.
Nej för resten, jag hade inte brutit ihop, det var en överdrift, men jag hade tjurat ett tag.
Det där med att byta tangentbord tycker jag är bökigt. Nya tekniska prylar är inte alls min grej.
Det kanske är det som gör att jag byter dem först när det är alldeles nödvändigt.
Som författare bör man nog ha mer än en dator och det har jag bara för säkerhets skull.
Fy tusan för att ha en deadline och inget att jobba på.
Men kul?
Nä, det tycker jag inte. Det ska funka direkt, så vill jag ha det, och på sätt och vis lever macen upp till det.
Det gjorde telefonen jag köpte också. Störtgillar att jag har lärt mig hur jag kan göra allt från den.
Låt oss hoppas att den håller länge, länge och att macen bara hade en tillfällig svacka.
Idag ska jag städa klart, men börjar (jag sov läääänge idag) med ett kapitel Gloria (kanske två eller tre) innan jag börjar vifta med dammtrasan.
Tjohej, leverpastej, det är FREDAG!
Som ni ser fungerar den nu, jag är så van vid den här lilla pluttan att jag hade brutit ihop om jag hade tvingats att skriva på någon annan av datorerna i huset.
Nej för resten, jag hade inte brutit ihop, det var en överdrift, men jag hade tjurat ett tag.
Det där med att byta tangentbord tycker jag är bökigt. Nya tekniska prylar är inte alls min grej.
Det kanske är det som gör att jag byter dem först när det är alldeles nödvändigt.
Som författare bör man nog ha mer än en dator och det har jag bara för säkerhets skull.
Fy tusan för att ha en deadline och inget att jobba på.
Men kul?
Nä, det tycker jag inte. Det ska funka direkt, så vill jag ha det, och på sätt och vis lever macen upp till det.
Det gjorde telefonen jag köpte också. Störtgillar att jag har lärt mig hur jag kan göra allt från den.
Låt oss hoppas att den håller länge, länge och att macen bara hade en tillfällig svacka.
Idag ska jag städa klart, men börjar (jag sov läääänge idag) med ett kapitel Gloria (kanske två eller tre) innan jag börjar vifta med dammtrasan.
Tjohej, leverpastej, det är FREDAG!
torsdag 23 juli 2015
Väldigt god kålpudding.
Serverade utan gräddsås, men lite lingonsylt (hade en halv dl grädde i köttfärssmeten) och mycket grönt.
Storstädning pågår.
Jag ägnar mig åt köket idag, där det senare ska tillagas en smarrig kålpudding hade jag tänkt.
Anyhow,
så här fint är det å ena sidan.
Nästan färdigstädat.
Ljuvligt rena ytor.
Anyhow,
så här fint är det å ena sidan.
Nästan färdigstädat.
Ljuvligt rena ytor.
Å andra sidan har jag dumpat allt här.
Känns som om det här kommer att ta tid.
Drömma stort.
Törs man det?
(Helena frågade efter förra inlägget.)
Jag tror att det är en förutsättning, säger jag som 2012 slängde mig in i den här författarvärlden medan jag blundade och hoppades att jag skulle slippa sälja hus och hem.
Det gick så där.
Till sist fick jag ju sälja lägenheten för att överleva.
I två månader satt vi i en andrahandslägenhet utan att veta var vi skulle bo månaden efter.
Jag var fortfarande 100% ansvarig för två tonåringar (även flickvännen bodde med oss, Misse och alla kartonger) och jag skulle vara den mogna, omhändertagande mamman.
Det var inte alltid jag kände att jag klarade det.
Jag hade grava sömnproblem.
Mitt klimakterie och den enorma oron för framtiden höll mig vaken.
Jag kände mig som en zombie om dagarna och det enda som fick mig upp ur sängen var mina manus. Det närmade sig deadline för redigeringen av En liten värld, samtidigt som jag skrev febrilt på Toscana som jag hade lovat att min förläggare skulle få ta med sig på sin julsemester (stackaren, första grovmanuset var inte särskilt bra), och att ligga i sängen och pilla sig i naveln var det tack och lov inte tal om.
Precis när jag nådde min lägsta punkt, kom beskeden.
"Din kötid räcker till en finfin hyreslägenhet precis utanför Farsta. Grattis."
"En liten värld blir huvudbok i Bonniers Bokklubb, Grattis."
"Här får du äntligen lite pengar från utlandskontrakt, så att du klarar att skriva ett år till, Grattis."
Man behöver kanske inte göra som jag, jag skulle säga att det till och med är rena rama vansinnet. Däremot tror jag att man måste vara beredd att göra vissa uppoffringar om man vill satsa på det här jobbet.
Det är fortfarande tufft för mig, nöd och näppe gäller.
Men med tanke på att jag debuterade skönlitterärt 2012 så är det rätt vasst ändå.
Jag tror stenhårt på mina böcker och min lite egna genre med medelålders härliga människor.
(Helena frågade efter förra inlägget.)
Jag tror att det är en förutsättning, säger jag som 2012 slängde mig in i den här författarvärlden medan jag blundade och hoppades att jag skulle slippa sälja hus och hem.
Det gick så där.
Till sist fick jag ju sälja lägenheten för att överleva.
I två månader satt vi i en andrahandslägenhet utan att veta var vi skulle bo månaden efter.
Jag var fortfarande 100% ansvarig för två tonåringar (även flickvännen bodde med oss, Misse och alla kartonger) och jag skulle vara den mogna, omhändertagande mamman.
Det var inte alltid jag kände att jag klarade det.
Jag hade grava sömnproblem.
Mitt klimakterie och den enorma oron för framtiden höll mig vaken.
Jag kände mig som en zombie om dagarna och det enda som fick mig upp ur sängen var mina manus. Det närmade sig deadline för redigeringen av En liten värld, samtidigt som jag skrev febrilt på Toscana som jag hade lovat att min förläggare skulle få ta med sig på sin julsemester (stackaren, första grovmanuset var inte särskilt bra), och att ligga i sängen och pilla sig i naveln var det tack och lov inte tal om.
Precis när jag nådde min lägsta punkt, kom beskeden.
"Din kötid räcker till en finfin hyreslägenhet precis utanför Farsta. Grattis."
"En liten värld blir huvudbok i Bonniers Bokklubb, Grattis."
"Här får du äntligen lite pengar från utlandskontrakt, så att du klarar att skriva ett år till, Grattis."
Man behöver kanske inte göra som jag, jag skulle säga att det till och med är rena rama vansinnet. Däremot tror jag att man måste vara beredd att göra vissa uppoffringar om man vill satsa på det här jobbet.
Det är fortfarande tufft för mig, nöd och näppe gäller.
Men med tanke på att jag debuterade skönlitterärt 2012 så är det rätt vasst ändå.
Jag tror stenhårt på mina böcker och min lite egna genre med medelålders härliga människor.
onsdag 22 juli 2015
Mitt manus och jag lever i någon form av symbios just nu.
Och om nio dagar har jag tänkt att jag ska lägga henne ifrån mig i en månad. I augusti ska jag jobba med annat. Sedan blir det två veckor Gloria igen innan hon nyputsad går tillbaka till förlaget.
Det är fantastisk vad mycket bättre allt blir när man redigerar. På vissa ställen blir det tajtare, på andra mer öppet. Ibland vrider man ett varv till, andra gånger tar man helt enkelt bort det som verkat bra i första omgången.
Jag har överhuvudtaget inte tröttnat på den här historien än, och det är bra för jag kommer att få tillbaka den för mer redigering minst en gång till från förlaget.
Och sedan är det korr på det.
DÅ kan jag vara trött men det är inte säkert.
Det här jobbet går inte att jämföra med det jag gjorde förra sommaren på Toscana, nu känns det lekande lätt även om det kanske inte är det.
Att redigera är alltid en utmaning, men ibland får man arbeta mer - läs ändra mer - än vad jag har behövt göra den här gången.
Nu ska jag leta attiraljer till omslagsfotograferingen.
Hehe.
Det är fantastisk vad mycket bättre allt blir när man redigerar. På vissa ställen blir det tajtare, på andra mer öppet. Ibland vrider man ett varv till, andra gånger tar man helt enkelt bort det som verkat bra i första omgången.
Jag har överhuvudtaget inte tröttnat på den här historien än, och det är bra för jag kommer att få tillbaka den för mer redigering minst en gång till från förlaget.
Och sedan är det korr på det.
DÅ kan jag vara trött men det är inte säkert.
Det här jobbet går inte att jämföra med det jag gjorde förra sommaren på Toscana, nu känns det lekande lätt även om det kanske inte är det.
Att redigera är alltid en utmaning, men ibland får man arbeta mer - läs ändra mer - än vad jag har behövt göra den här gången.
Nu ska jag leta attiraljer till omslagsfotograferingen.
Hehe.
Onsdag och en vanlig arbetsdag.
Inte för Simona.
Ingen vanlig, alltså.
Här kan ni följa hennes New York äventyr.
Jag tycker att det verkar helt underbart!
Själv tränar jag på min skrivna engelska genom att hänga i min nya FB-grupp med andra axelmänniskor.
Jag vet nu att den häftiga smärtan som uppstår vid ofrivilliga rörelser (om ni visste vad många sådana man gör under en dag) kallas Zing. Att rörelseomfånget mäts i RoM, och att Frozen shoulder förkortas FS.
Det finns också tre stadier: frysa, fruset, tina där jag nog fortfarande är i frysen 7 månader in i sjukdomen.
Jag är också förskonad, pepparpepparpeppartvitvitvi, från de galna vilosmärtorna som vissa beskriver som olidliga.
Idag har jag ont men det kommer inte att hindra mig från att göra något.
Möjligtvis från att städa.
Hehe.
När jag jobbade som andra människor gör, var engelska koncernspråket och jag använde det mer eller mindre varje dag, både i tal och skrift.
Jag har inte skrivit sedan dess, och det är märkligt hur snabbt stavning och annat lämnar hjärnan.
Nu ska jag i alla fall skriva på svenska, och det kan jag berätta går bättre och bättre.
Träning är grymt, faktiskt.
Tjohej!
Ingen vanlig, alltså.
Här kan ni följa hennes New York äventyr.
Jag tycker att det verkar helt underbart!
Själv tränar jag på min skrivna engelska genom att hänga i min nya FB-grupp med andra axelmänniskor.
Jag vet nu att den häftiga smärtan som uppstår vid ofrivilliga rörelser (om ni visste vad många sådana man gör under en dag) kallas Zing. Att rörelseomfånget mäts i RoM, och att Frozen shoulder förkortas FS.
Det finns också tre stadier: frysa, fruset, tina där jag nog fortfarande är i frysen 7 månader in i sjukdomen.
Jag är också förskonad, pepparpepparpeppartvitvitvi, från de galna vilosmärtorna som vissa beskriver som olidliga.
Idag har jag ont men det kommer inte att hindra mig från att göra något.
Möjligtvis från att städa.
Hehe.
När jag jobbade som andra människor gör, var engelska koncernspråket och jag använde det mer eller mindre varje dag, både i tal och skrift.
Jag har inte skrivit sedan dess, och det är märkligt hur snabbt stavning och annat lämnar hjärnan.
Nu ska jag i alla fall skriva på svenska, och det kan jag berätta går bättre och bättre.
Träning är grymt, faktiskt.
Tjohej!
tisdag 21 juli 2015
Åh nej,
det slog mig precis att med den här axeln kan jag inte vara med i Let´s dance i år heller.
Eftersom min nya bok kommer att slå alla med häpnad, och upplagan kommer att bli ENORM, kommer jag säkert att bli tillfrågad.
Nu hoppas jag INTE.
Försäljningsframgång utan att dansa.
Det går nog om det är en tillräckligt bra bok, tror ni inte det?
(Simona har lovat att jag ska få sitta på läktaren om hon får vara med. Hoppas!)
Eftersom min nya bok kommer att slå alla med häpnad, och upplagan kommer att bli ENORM, kommer jag säkert att bli tillfrågad.
Nu hoppas jag INTE.
Försäljningsframgång utan att dansa.
Det går nog om det är en tillräckligt bra bok, tror ni inte det?
(Simona har lovat att jag ska få sitta på läktaren om hon får vara med. Hoppas!)
Simona, min vapendragare,
är på väg till New York as we speak.
Hon ska på en mässa för romancemänniskor.
Mitt på Times Square, på hotellet som har restaurangen som snurrar - The View- och som jag var på med Jonathan när jag fyllde 50 (och med Nisse i februari i år.)
Jag är inte så avundsjuk på mässan, jag läser snarare chicklit än renodlad romance , alltså vet jag inte vilka alla hennes favoritförfattare är.
Men att hon är yster, vet jag ju. Jag vet också att hon har planerat den här resan i åratal och bara det gör det galet häftigt.
Och så är det ju faktiskt så att hon har landat en treboksdeal med det där landet (ni skulle se min ansiktsfärg nu) och ska träffa sitt amerikanska förlaget.
Fy tusan vad roligt!
Och jag är fantastiskt ressugen.
Det blir en annan gång.
Nu ska jag fortsätta att jobba medmin kommande världssuccé Gloria.
Howdy!
Hon ska på en mässa för romancemänniskor.
Mitt på Times Square, på hotellet som har restaurangen som snurrar - The View- och som jag var på med Jonathan när jag fyllde 50 (och med Nisse i februari i år.)
Jag är inte så avundsjuk på mässan, jag läser snarare chicklit än renodlad romance , alltså vet jag inte vilka alla hennes favoritförfattare är.
Men att hon är yster, vet jag ju. Jag vet också att hon har planerat den här resan i åratal och bara det gör det galet häftigt.
Och så är det ju faktiskt så att hon har landat en treboksdeal med det där landet (ni skulle se min ansiktsfärg nu) och ska träffa sitt amerikanska förlaget.
Fy tusan vad roligt!
Och jag är fantastiskt ressugen.
Det blir en annan gång.
Nu ska jag fortsätta att jobba med
Howdy!
Det är en underbar dag för att skriva en bok.
Jag ser just nu för mycket på Greys anatomy, och går runt och småpratar som Meredith Grey som upprepar allt hon säger. Hennes tonfall ändras andra gången hon säger det och tonfallet går ned på slutet av meningen.
Intressant.
Och märkligt.
Men så där håller jag på och allt jag kan säga om det är väl att jag bara gör det när jag är ensam hemma, men det är jag ju rätt ofta så lite strange lady har jag blivit.
Men det gör inget.
Idag är än så länge en bra armdag och det lyser onekligen upp den mörkaste tillvaro (som jag inte har och då kan ni ju bara tänka er vilken bra dag jag har här i min förort.)
Allt mitt redigeringsmaterial är nu framlagt bredvid mig i soffan:
Kalender.
Anteckningsbok.
Förläggarnoteringar.
Nissenoteringar.
Jag hugger in på sidan 127.
Om exakt en månad fotar vi omslaget.
Iiiiiiiiii.
Nu kör vi!
Intressant.
Och märkligt.
Men så där håller jag på och allt jag kan säga om det är väl att jag bara gör det när jag är ensam hemma, men det är jag ju rätt ofta så lite strange lady har jag blivit.
Men det gör inget.
Idag är än så länge en bra armdag och det lyser onekligen upp den mörkaste tillvaro (som jag inte har och då kan ni ju bara tänka er vilken bra dag jag har här i min förort.)
Allt mitt redigeringsmaterial är nu framlagt bredvid mig i soffan:
Kalender.
Anteckningsbok.
Förläggarnoteringar.
Nissenoteringar.
Jag hugger in på sidan 127.
Om exakt en månad fotar vi omslaget.
Iiiiiiiiii.
Nu kör vi!
måndag 20 juli 2015
Jag pratar aldrig om medberoende
längre.
Andra har tagit över stafettpinnen, och med den äran.
När jag släppte Casanovas kvinna 2009, fanns det nog inte en svensk tidning som inte plockade upp historien (jo, någon, men jag hade en känsla av att jag var med överallt där ett tag.)
Det var rätt ensamt, är väl en bra summering av den perioden.
Därför var det begåvat av Sanna Lundell och Ann Söderlund att göra det där tillsammans, dels tv-programmet och sedan boken.
Igår sommarpratade Sanna.
Ensam.
Ett jättebra program.
Hon är spot on i allt hon säger, och igenkänningen är hög i det Hellbergska hemmet.
Här är länken till programmet.
(Det finfina med att lyssna efteråt är att man kan välja bort musiken, det gör i alla fall jag.)
Andra har tagit över stafettpinnen, och med den äran.
När jag släppte Casanovas kvinna 2009, fanns det nog inte en svensk tidning som inte plockade upp historien (jo, någon, men jag hade en känsla av att jag var med överallt där ett tag.)
Det var rätt ensamt, är väl en bra summering av den perioden.
Därför var det begåvat av Sanna Lundell och Ann Söderlund att göra det där tillsammans, dels tv-programmet och sedan boken.
Igår sommarpratade Sanna.
Ensam.
Ett jättebra program.
Hon är spot on i allt hon säger, och igenkänningen är hög i det Hellbergska hemmet.
Här är länken till programmet.
(Det finfina med att lyssna efteråt är att man kan välja bort musiken, det gör i alla fall jag.)
Två saker slår mig den här morgonen.
Mitt hår är så kort att det inte går att ha i en tofs och min arm är kass för tredje dagen dagen i rad trots att jag låg blickstilla i natt.
Men Misse kräktes, och ni som har katter vet vad jag menar när man hör hulkandet någonstans i lägenheten och så måste man springa dit direkt så att inte soffa/dator/matta/eluttag blir drabbat av kattinnehåll.
I alla fall, då svängde jag väl till med armen som redan gjorde ont så att den gjorde ännu ondare.
ALLT blir bättre av kaffe, så jag börjar med det innan jag ska skjutsa Nisse till jobbet.
Sedan ska jag redigera, vilket nog är den bästa smärtlindringen av dem alla.
Hurra.
Nu kör vi.
Tjohej!
Men Misse kräktes, och ni som har katter vet vad jag menar när man hör hulkandet någonstans i lägenheten och så måste man springa dit direkt så att inte soffa/dator/matta/eluttag blir drabbat av kattinnehåll.
I alla fall, då svängde jag väl till med armen som redan gjorde ont så att den gjorde ännu ondare.
ALLT blir bättre av kaffe, så jag börjar med det innan jag ska skjutsa Nisse till jobbet.
Sedan ska jag redigera, vilket nog är den bästa smärtlindringen av dem alla.
Hurra.
Nu kör vi.
Tjohej!
söndag 19 juli 2015
Jag förstår att om man säger A får man säga B.
Och det är klart att ni frågar om bilder om jag säger att jag ska till frissan.
Jag har problem med bilder.
Inte för att jag känner mig alls ful, är blyg eller på andra sätt är osunt självupptagen (det är jag med så väldigt mycket annat att det räcker).
Men bilder blir alltid bedömda.
De kommenteras, värderas, sprids.
Vissa bryr sig inte ett dugg om det, medan jag tycker att det är jobbigt
Jag kommenterar själv, även om jag försöker låta bli att skriva FIIIN så fort något byter profilbild någonstans.
För min egen del handlar det om att jag inte vill bli granskad. Jag tycker att det är obehagligt. Gränsöverskridande. Privat.
Jag vill inte ha komplimanger eller för den delen, kritik på mitt utseende. Varken öppen eller dold.
Jag vill att mitt ansikte och min kropp ska hållas utanför det där, även om jag förstår att jag i alla fall då och då måste visa upp mig på bild. Men då vill jag att det ska vara den officiella bilden, inte en hemmamysig selfie.
Eller i baddräkt/bikini för att en kör ska ropa FIIIN (en härlig bild med ungarna är en sak. Handen på höften och blicken i kameran en annan.)
Jag ser inget som helst annat skäl till att lägga ut bikinibilder än att man är ute efter bekräftelse, och då kan man bara tolka min vägran att göra detsamma som att jag är RÄDD för just det.
Och det stämmer alldeles utmärkt, kan jag meddela den som har gjort en sådan analys.
Jag vill inte bli sedd alls när jag är Åsapåsapapperpåsa. Den Åsan trivs bäst osedd. Det borde man kanske prata med någon om, för författarÅsa är ju värsta lins/prat/scen-lusen ...
Nu vet ni i alla fall det, och bilden nedan är ett exempel på att jag ska hålla truten om frisörbesök.
Jag har problem med bilder.
Inte för att jag känner mig alls ful, är blyg eller på andra sätt är osunt självupptagen (det är jag med så väldigt mycket annat att det räcker).
Men bilder blir alltid bedömda.
De kommenteras, värderas, sprids.
Vissa bryr sig inte ett dugg om det, medan jag tycker att det är jobbigt
Jag kommenterar själv, även om jag försöker låta bli att skriva FIIIN så fort något byter profilbild någonstans.
För min egen del handlar det om att jag inte vill bli granskad. Jag tycker att det är obehagligt. Gränsöverskridande. Privat.
Jag vill inte ha komplimanger eller för den delen, kritik på mitt utseende. Varken öppen eller dold.
Jag vill att mitt ansikte och min kropp ska hållas utanför det där, även om jag förstår att jag i alla fall då och då måste visa upp mig på bild. Men då vill jag att det ska vara den officiella bilden, inte en hemmamysig selfie.
Eller i baddräkt/bikini för att en kör ska ropa FIIIN (en härlig bild med ungarna är en sak. Handen på höften och blicken i kameran en annan.)
Jag ser inget som helst annat skäl till att lägga ut bikinibilder än att man är ute efter bekräftelse, och då kan man bara tolka min vägran att göra detsamma som att jag är RÄDD för just det.
Och det stämmer alldeles utmärkt, kan jag meddela den som har gjort en sådan analys.
Jag vill inte bli sedd alls när jag är Åsapåsapapperpåsa. Den Åsan trivs bäst osedd. Det borde man kanske prata med någon om, för författarÅsa är ju värsta lins/prat/scen-lusen ...
Nu vet ni i alla fall det, och bilden nedan är ett exempel på att jag ska hålla truten om frisörbesök.
Senast jag var hos frissan var 13 april.
Det är SÅ dags, kan jag berätta.
Nästan så dags att jag tar fram min egen sax och klipper av några centimeter, men det gör jag förstås inte eftersomkökssaxen frisörsaxen är bortlagd sedan Jonathan fyllde typ fem. Innan dess klippte jag honom emellanåt (oftast), med väldigt blandat resultat.
Jag har en gammal dagisbild, och maken till sned och vind frisyr ...
Kanske därför som han är så petig med sådant nu för tiden.
Själv gör jag det enkelt för mig. Håret åker upp i en tofs och så är det klart.
Men nu längtar jag efter lite kortare, som i en page som slutar någon centimeter över axeln, alltså gör jag som jag brukar, jag springer in på en öppen salong och frågar om de har tid.
Idag. Inte i morgon.
Om de ska pytsa i färg också återstår att se när jag kommer dit.
Nästan så dags att jag tar fram min egen sax och klipper av några centimeter, men det gör jag förstås inte eftersom
Jag har en gammal dagisbild, och maken till sned och vind frisyr ...
Kanske därför som han är så petig med sådant nu för tiden.
Själv gör jag det enkelt för mig. Håret åker upp i en tofs och så är det klart.
Men nu längtar jag efter lite kortare, som i en page som slutar någon centimeter över axeln, alltså gör jag som jag brukar, jag springer in på en öppen salong och frågar om de har tid.
Idag. Inte i morgon.
Om de ska pytsa i färg också återstår att se när jag kommer dit.
lördag 18 juli 2015
Kvällens film går på ettan
och är mysig.
Ryan Reynolds gillar vi ju.
Definitely, maybe heter den och början 21.45 på ettan!
Ryan Reynolds gillar vi ju.
Definitely, maybe heter den och början 21.45 på ettan!
I Polen kommer snart Sonjas hemlighet ut.
Sekret Sonji.
Jag tycker att omslagen är så fina.
Idag är en dålig armdag. Jag "slängde till" (vred mig väl hastigt, antar jag) den i sängen tidigt i morse och den där exploderande smärtan som kommer av det, gör att det är rätt kasst dagen efter. Minsta rörelse känner jag av.
Så idag kör jag min tvätt med min lilla lastvagn, för att inte alls utmana armen mer. Ett par piller på det, så kommer jag att vara i finfin form för att redigera när jag är klar med tvätten.
Lördag. Det är något speciellt med det trots allt.
fredag 17 juli 2015
Ni vet när man har varit sjuk,
och så går man all in för att man känner sig så himla pigg?
Varför gör man så?
Nu är jag trött igen men måste handla innan jag lägger mig tillrätta och ser på tv och jag måste göra det i Farsta centrum = köra bil, istället för på min Lidl som ligger på krypavstånd, eftersom jag behöver rätt kattmat.
Jag är i alla fall mycket nöjd med dagens redigering. Det blir bra, det här. Riktigt bra.
Ni hör. Inga bakslag än så länge. Inga självförtroendedippar. Jag VET att jag har skrivit en riktigt bra bok.
Hur coolt är inte det efter fem publicerade böcker?
Min idé är ju att jag ska ha redigerat klart den här omgången till sista juli.
Jag tror att det håller.
Varför gör man så?
Nu är jag trött igen men måste handla innan jag lägger mig tillrätta och ser på tv och jag måste göra det i Farsta centrum = köra bil, istället för på min Lidl som ligger på krypavstånd, eftersom jag behöver rätt kattmat.
Jag är i alla fall mycket nöjd med dagens redigering. Det blir bra, det här. Riktigt bra.
Ni hör. Inga bakslag än så länge. Inga självförtroendedippar. Jag VET att jag har skrivit en riktigt bra bok.
Hur coolt är inte det efter fem publicerade böcker?
Min idé är ju att jag ska ha redigerat klart den här omgången till sista juli.
Jag tror att det håller.
Jag har ju slutat läsa recensioner
men när Nina har läst måste jag ju få veta vad hon tycker eftersom hon har varit med från början och jag följer hennes blogg.
Tack!
Efter åtta timmar på rygg är jag:
1. Utvilad.
2. Mindre snorig.
3. Ovärkt i armen.
Vad säger man om det?
Grym förutsättning för att redigera i några timmar, eller hur?
Men först måste jag duscha och tvätta håret.
Det funkar finfint om jag lutar huvudet lite åt vänster, då når även min frusna arm att hjälpa till med schamponeringen.
Tjohej.
Fredag.
Börjar skitbra, om ni frågar mig.
Tack!
Efter åtta timmar på rygg är jag:
1. Utvilad.
2. Mindre snorig.
3. Ovärkt i armen.
Vad säger man om det?
Grym förutsättning för att redigera i några timmar, eller hur?
Men först måste jag duscha och tvätta håret.
Det funkar finfint om jag lutar huvudet lite åt vänster, då når även min frusna arm att hjälpa till med schamponeringen.
Tjohej.
Fredag.
Börjar skitbra, om ni frågar mig.
torsdag 16 juli 2015
Nu har jag läst på,
såklart. Det är ju så jag gör.
Atros kan man få som en förslitningsskada, and I am not surprised i så fall.
Herregud, som jag har kånkat i mina dagar.
Och inte bara på mina grejer.
Alla andra har också funnit det lämpligt att använda mig och min oftast stora (jättesnygga) handväska till sådant de borde ha burit själva.
Alltså har det oftast hängt tio kilon över min då smalare vänsteraxel.
Ni fattar. Förslitning.
Om jag också har en frusen axel återstår att se.
Atros går aldrig över.
Jag hade inte räknat riktigt med just den.
Så ni som fortfarandeär unga och friska bär, lyssna nu på tant Åsa: Säg NEJ när alla kommer med sina prylar. Stora som små.
Du är ingen väska.
De kan bära själva, annars har de för mycket grejer med sig.
Atros kan man få som en förslitningsskada, and I am not surprised i så fall.
Herregud, som jag har kånkat i mina dagar.
Och inte bara på mina grejer.
Alla andra har också funnit det lämpligt att använda mig och min oftast stora (jättesnygga) handväska till sådant de borde ha burit själva.
Alltså har det oftast hängt tio kilon över min då smalare vänsteraxel.
Ni fattar. Förslitning.
Om jag också har en frusen axel återstår att se.
Atros går aldrig över.
Jag hade inte räknat riktigt med just den.
Så ni som fortfarande
Du är ingen väska.
De kan bära själva, annars har de för mycket grejer med sig.
Röntgen visade att jag har artros,
och lustigt nog fick min lillebror samma diagnos för ett par veckor sedan.
Doktorn var kortfattad, så jag tar med informationen till ortopeden i augusti.
Som jag förstod det så har jag också en frusen axel.
Jaja.
Jag kan skriva och har inga småbarn som jag måste bära.
Då så.
Då var det bra med en röntgen trots allt.
Nu ska jag sova en stund.
Doktorn var kortfattad, så jag tar med informationen till ortopeden i augusti.
Som jag förstod det så har jag också en frusen axel.
Jaja.
Jag kan skriva och har inga småbarn som jag måste bära.
Då så.
Då var det bra med en röntgen trots allt.
Nu ska jag sova en stund.
En rätt snabb vända
måste jag säga.
Jag sa frusen axel, han förde armen hit och dit exakt där han visste att det tog stopp, och sedan var diagnosen klar.
Jag bad inte om några värktabletter (han frågade inte heller, mer än om hur ont jag har), tycker att jag klarar mig tillräckligt bra med Voltaren de dagar som är kassa, och han sa ingenting om någon sjukgymnastik (som jag heller inte vill ha just nu.)
Å andra sidan berättade jag att jag ska till Ortoped, så jag antar att han la det på dem.
En röntgen fick jag tjata mig till. Frusen axel syns inte där ändå, men jag vill ju utesluta annan skit för att vara helt på den säkra sidan.
Så jag gick direkt till en annan vårdcentral, betalade 200 kronor till, kämpade för att hålla armen i rätt läge för röntgen, och svaret kommer under dagen.
Syns det ingenting annat kan vi vara rätt säkra på att diagnosen är helt riktig.
Häpp.
Typ.
Jag sa frusen axel, han förde armen hit och dit exakt där han visste att det tog stopp, och sedan var diagnosen klar.
Jag bad inte om några värktabletter (han frågade inte heller, mer än om hur ont jag har), tycker att jag klarar mig tillräckligt bra med Voltaren de dagar som är kassa, och han sa ingenting om någon sjukgymnastik (som jag heller inte vill ha just nu.)
Å andra sidan berättade jag att jag ska till Ortoped, så jag antar att han la det på dem.
En röntgen fick jag tjata mig till. Frusen axel syns inte där ändå, men jag vill ju utesluta annan skit för att vara helt på den säkra sidan.
Så jag gick direkt till en annan vårdcentral, betalade 200 kronor till, kämpade för att hålla armen i rätt läge för röntgen, och svaret kommer under dagen.
Syns det ingenting annat kan vi vara rätt säkra på att diagnosen är helt riktig.
Häpp.
Typ.
Axelupdate.
Jag läste någonstans igår att frusen axel är världens femte mest smärtsamma tillstånd och om läkaren idag ber mig göra rörelser som gör ont så kommer jag att vägra (förstås. I am över 50. Jag gör det jag vill nu för tiden.)
Det finns egentligen bara två scenarier:
1. Att jag inte har fått en så svår variant och att det inte blir värre fruset/orörligt än nu.
2. Att det här bara är början och att det kommer att bli ett extremt utdraget förlopp.
Jag får nog inte svar idag, men förhoppningsvis en remiss till röntgen för att utesluta till exempel en tumör.
Annars vaknade jag feberfri idag, vilket väl får ses som en enorm framgång.
Om jag jobbar under dagen eller inte får vi se, jag har en känsla av att jag nog tar en sjukdag till (alltså, inte via försäkringskassan, utan via min goda manusplanering som gör att sådana här dagar funkar alldeles utmärkt att inte göra ett dugg på. Jag tänker. Det är gott nog.)
Ungefär så.
Vad gör ni?
Fick ni också störtregn på er igår?
Det finns egentligen bara två scenarier:
1. Att jag inte har fått en så svår variant och att det inte blir värre fruset/orörligt än nu.
2. Att det här bara är början och att det kommer att bli ett extremt utdraget förlopp.
Jag får nog inte svar idag, men förhoppningsvis en remiss till röntgen för att utesluta till exempel en tumör.
Annars vaknade jag feberfri idag, vilket väl får ses som en enorm framgång.
Om jag jobbar under dagen eller inte får vi se, jag har en känsla av att jag nog tar en sjukdag till (alltså, inte via försäkringskassan, utan via min goda manusplanering som gör att sådana här dagar funkar alldeles utmärkt att inte göra ett dugg på. Jag tänker. Det är gott nog.)
Ungefär så.
Vad gör ni?
Fick ni också störtregn på er igår?
onsdag 15 juli 2015
Min gamla favoritserie Glamour rullar vidare.
Jag såg det varje dag i flera år och om jag råkar bläddra förbi det numera är det mest kvinnornas ansikten som har förändrats till det stelare hållet, annars är det mesta sig likt.
Och på tal om stelt; jag såg Graham Norton show med Kim Cattrall häromdagen (Samantha från Sex and the city) och hon var totalt utslätad i sista filmen. Nu hade hon inte alls samma svullna utseende längre utan var urfräsch, med linjer som hon hade låtit vara kvar.
Mycket klädsamt, måste jag säga.
Att hon fortfarande är fixad är jag övertygad om, men nu är det så smakfullt gjort att det inte längre syns.
Det kan också vara så att hon var utfylld på grund av rollen. Som Samantha älskade hon ju botox.
Jag mår fortfarande sådär.
Har mest sovit idag, känns det som.
Nya tag i morgon!
Och på tal om stelt; jag såg Graham Norton show med Kim Cattrall häromdagen (Samantha från Sex and the city) och hon var totalt utslätad i sista filmen. Nu hade hon inte alls samma svullna utseende längre utan var urfräsch, med linjer som hon hade låtit vara kvar.
Mycket klädsamt, måste jag säga.
Att hon fortfarande är fixad är jag övertygad om, men nu är det så smakfullt gjort att det inte längre syns.
Det kan också vara så att hon var utfylld på grund av rollen. Som Samantha älskade hon ju botox.
Jag mår fortfarande sådär.
Har mest sovit idag, känns det som.
Nya tag i morgon!
MoM och Snäckan,
jag skickar böckerna så snart jag orkar åka till Farsta och köpa påsar att skicka dem i.
Hoppas i morgon!
Jag somnade om i typ tre timmar och nu doftar jag rosor eftersom jag har duschat.
Igår och idag när jag är fast vid hemmet är det fint väder i förorten, men det ska bli okej nästa vecka också så jag siktar väl ditåt då. Jag är vit som ett lakan igen och det är ju inget kul mitt i sommaren.
Det var väl det.
Nu återgår jag till tevetittandet.
Grey´s, säsong fyra.
Hoppas i morgon!
Jag somnade om i typ tre timmar och nu doftar jag rosor eftersom jag har duschat.
Igår och idag när jag är fast vid hemmet är det fint väder i förorten, men det ska bli okej nästa vecka också så jag siktar väl ditåt då. Jag är vit som ett lakan igen och det är ju inget kul mitt i sommaren.
Det var väl det.
Nu återgår jag till tevetittandet.
Grey´s, säsong fyra.
Vaknade fem.
Drack kaffe, åt ett ägg, tog två Alvedon och nu är jag tillbaka i min säng. Älskar att ha en tv i sovrummet.
När jag har svettats ut febern tänker jag nog somna om.
Det blir ännu en sjukdag i den här familjen.
Snorhooo!
tisdag 14 juli 2015
Skrivtävling i Hemmets
och finfint pris.
Här.
Själv skrev jag ingenting idag, jag tar helt enkelt en sjukdag.
Armen är fortfarande finfin, men näsan rinner, halsen svider och huvudet är tungt - så jag kollar gamla avsnitt av Grey´s.
Damn, vilket bra serie.
Och vilken skådis Kathrine Heigl är.
Jag tycker inte att hon har fått riktigt bra roller efter den här serien, tror att hon skull klara även tyngre dramer.
Jag tycker förresten att alla är bra skådisar.
"Preston Burk", till exempel. En briljant porträttering av en självgod, stolt, but yet sårbar kardiolog.
Nu ska jag ta piller!
Här.
Själv skrev jag ingenting idag, jag tar helt enkelt en sjukdag.
Armen är fortfarande finfin, men näsan rinner, halsen svider och huvudet är tungt - så jag kollar gamla avsnitt av Grey´s.
Damn, vilket bra serie.
Och vilken skådis Kathrine Heigl är.
Jag tycker inte att hon har fått riktigt bra roller efter den här serien, tror att hon skull klara även tyngre dramer.
Jag tycker förresten att alla är bra skådisar.
"Preston Burk", till exempel. En briljant porträttering av en självgod, stolt, but yet sårbar kardiolog.
Nu ska jag ta piller!
Jag har inte haft tid att redigera än,
jag har pratat OMSLAG och TITEL på Gloria, med min förläggare.
Vi fotar i slutet av augusti, och innan dess ska designern ha gjort en skiss på hur det ska se ut.
Iiiii.
Nu har jag huvudvärk och antagligen lite feber, trots mitt strålande humör, och måste nog lägga mig en stund.
Armen?
Vilken arm?
Förstår inte vad ni pratar om IDAG.
(Fatta det då, den som var ett helvete igår!)
God natt.
Vi fotar i slutet av augusti, och innan dess ska designern ha gjort en skiss på hur det ska se ut.
Iiiii.
Nu har jag huvudvärk och antagligen lite feber, trots mitt strålande humör, och måste nog lägga mig en stund.
Armen?
Vilken arm?
Förstår inte vad ni pratar om IDAG.
(Fatta det då, den som var ett helvete igår!)
God natt.
Är uppe tidigt.
Inte för att jag inte kunde sova på grund av armen utan för att jag fick ont i halsen igår och har haft det i natt.
Men armen, gulleplutten, har varit jättesnäll och idag ska jag vara lika snäll tillbaka och inte provocera det onda ett enda dugg.
För halsontet, som väl kommer att bli en förkylning antar jag, hittade jag en flaska Coldy som jag köpte till Jonathan någon gång, och den tänker jag använda.
Har ni provat det någon gång?
Det här en mycket bättre dag hos Hellberg, det känner jag redan nu trots få timmars sömn.
Halsont, schmalsont.
Jag ska redigera!
Tjoho.
Men armen, gulleplutten, har varit jättesnäll och idag ska jag vara lika snäll tillbaka och inte provocera det onda ett enda dugg.
För halsontet, som väl kommer att bli en förkylning antar jag, hittade jag en flaska Coldy som jag köpte till Jonathan någon gång, och den tänker jag använda.
Har ni provat det någon gång?
Det här en mycket bättre dag hos Hellberg, det känner jag redan nu trots få timmars sömn.
Halsont, schmalsont.
Jag ska redigera!
Tjoho.
måndag 13 juli 2015
Min värsta armdag hittills
och idag blev ingenting gjort. Istället la jag mig i soffan och såg på Marigold 2.
Inte lika bra som ettan, men bra nog.
Förhoppningsvis kan jag ta nya tag till i morgon igen.
Författaren är lite sänkt just nu.
Inte lika bra som ettan, men bra nog.
Förhoppningsvis kan jag ta nya tag till i morgon igen.
Författaren är lite sänkt just nu.
När jag var på Cypern i maj,
tog jag ETT dopp och försökte ta ett simtag, vilket är väldigt dumt om man har en ond axel. Fy satan vad ont det gjorde. Men jag stannade i vattnet ändå för kylan (ja, det var iskallt vad min mamma än säger om "skönt") var bra.
Så idag har jag köpt kylpåsar. Det kan ju vara värt att prova i alla fall.
Och på tal om simning så har det visat sig att min åttaårige brorson är en fisk mer än en pojke.
Idag har han tagit kandidaten.
Det är bra gjort för en grabb som precis har tappat mjölktänderna i överkäken:
Kandidaten Simning Simma 600 meter i magläge på djupt vatten.
Ryggsim Simma 300 meter ryggsim på djupt vatten.
Klädsim Simma 300 meter med kläder på djupt vatten. Klädsel: överdel med lång ärm och långa byxor.
Flytning 3 minuter eller 75 meter
Vattentramp 3 minuter eller 75 meter.
Längddykning 10 meter. Djupdykning Till 2 meter 1 gång från kanten och en gång från ytan.
Dyk Från minst 1 meters höjd en gång.
Livräddning 16 meters simning med livboj följt av ilandföring med hjälp av livboj 16 meter. Maximal tid för momentet 2 minuter 45 sekunder.
Kunskap om punkterna 1-11 i bad-båtvett.
Utkast av livboj följt av simning med livboj 25 meter.
Kunna redogöra för mun till mun andning.
Kunna hjälpa en nödställd person med förlängd arm.
Heja Arvid!
Så idag har jag köpt kylpåsar. Det kan ju vara värt att prova i alla fall.
Och på tal om simning så har det visat sig att min åttaårige brorson är en fisk mer än en pojke.
Idag har han tagit kandidaten.
Det är bra gjort för en grabb som precis har tappat mjölktänderna i överkäken:
Kandidaten Simning Simma 600 meter i magläge på djupt vatten.
Ryggsim Simma 300 meter ryggsim på djupt vatten.
Klädsim Simma 300 meter med kläder på djupt vatten. Klädsel: överdel med lång ärm och långa byxor.
Flytning 3 minuter eller 75 meter
Vattentramp 3 minuter eller 75 meter.
Längddykning 10 meter. Djupdykning Till 2 meter 1 gång från kanten och en gång från ytan.
Dyk Från minst 1 meters höjd en gång.
Livräddning 16 meters simning med livboj följt av ilandföring med hjälp av livboj 16 meter. Maximal tid för momentet 2 minuter 45 sekunder.
Kunskap om punkterna 1-11 i bad-båtvett.
Utkast av livboj följt av simning med livboj 25 meter.
Kunna redogöra för mun till mun andning.
Kunna hjälpa en nödställd person med förlängd arm.
Heja Arvid!
Idag fyller min mamma 76 år.
Hipp hipp hurra!
Jag brukar vara på västkusten just den här dagen, men i år funkar det inte.
Av flera skäl, där Misse har varit det främsta.
Just nu har jag ingen kattvakt men min arm har också varit kass i natt/i dag så det var alldeles utmärkt beslut att jag stannade hemma.
Fram till i augusti är jag helt och hållet obokad. Jag ska till doktorn på fredag, men sedan är kalendern helt tom, jätteskönt just nu när jag inte är helt fit for fight.
Och vad bra för min redigering, som ju är min prio och fortfarande lika rolig.
Idag har jag bollat omslag och titel med en kompis, inget där är klart och förlaget vill gärna att jag tycker till i den processen.
Kul, men svårt som tusan.
Jag ska prata med designern den här veckan, är förstås nyfiken på hur hon tänker.
Ungefär så.
Nu börjar jag jobba.
Jag brukar vara på västkusten just den här dagen, men i år funkar det inte.
Av flera skäl, där Misse har varit det främsta.
Just nu har jag ingen kattvakt men min arm har också varit kass i natt/i dag så det var alldeles utmärkt beslut att jag stannade hemma.
Fram till i augusti är jag helt och hållet obokad. Jag ska till doktorn på fredag, men sedan är kalendern helt tom, jätteskönt just nu när jag inte är helt fit for fight.
Och vad bra för min redigering, som ju är min prio och fortfarande lika rolig.
Idag har jag bollat omslag och titel med en kompis, inget där är klart och förlaget vill gärna att jag tycker till i den processen.
Kul, men svårt som tusan.
Jag ska prata med designern den här veckan, är förstås nyfiken på hur hon tänker.
Ungefär så.
Nu börjar jag jobba.
söndag 12 juli 2015
Bra dag i redigeringssoffan.
Avslutade på sidan 90, precis som jag hade planerat men egentligen hade jag nog kunnat fortsätta tio sidor till, men har ju ingen brådska alls. Jag fortsätter i morgon istället.
Jag har fått tips om en tv-serie på Svt, Our girl, som jag tänker se nu innan jag tar en promenad till Lidl.
Ska försöka hålla mig vaken idag för att komma in i rätt tider igen, men det är svårt som tusan.
Nattsömnen är okej, men störd eftersom armen gör ont.
I Facebookgruppen jag har gått med i har jag sett att de flesta har ont på exakt samma ställe som jag, i överarmen vid biceps.
De beskriver det också som förlossningssmärta, så även det är lika.
Här är Ricky Gervais på Letterman. Han beskriver så bra hur det är.
Jag har fått tips om en tv-serie på Svt, Our girl, som jag tänker se nu innan jag tar en promenad till Lidl.
Ska försöka hålla mig vaken idag för att komma in i rätt tider igen, men det är svårt som tusan.
Nattsömnen är okej, men störd eftersom armen gör ont.
I Facebookgruppen jag har gått med i har jag sett att de flesta har ont på exakt samma ställe som jag, i överarmen vid biceps.
De beskriver det också som förlossningssmärta, så även det är lika.
Här är Ricky Gervais på Letterman. Han beskriver så bra hur det är.
Igår.
Jag hämtade Jonathan i studion där han jobbar, vi åkte och handlade tillsammans, lagade mat, åkte till Heron city söder om Stockholm där det är perfekt att parkera, köpte godis och såg en alldeles utmärkt film.
Entourage.
En manlig variant av Sex and the city. Jättebra!
Jonathan har sett teveserien, men det har inte jag. Det spelade ingen roll, man behövde inte förkunskaper för att hänga med.
Att ha en vuxen som är faktiskt magisk.
Herregud, vilken trevlig ung man det här är.
Entourage.
En manlig variant av Sex and the city. Jättebra!
Jonathan har sett teveserien, men det har inte jag. Det spelade ingen roll, man behövde inte förkunskaper för att hänga med.
Att ha en vuxen som är faktiskt magisk.
Herregud, vilken trevlig ung man det här är.
lördag 11 juli 2015
Jag har hittat en Facebookgrupp
som förstår min onda överarm.
Men i samtliga berättelser upplever jag att de har större smärtor än jag. Inte vid rörelser, men vilosmärtan.
Det gör mig lite rädd, för i de flesta fall så håller en Frusen skuldra (Frozen shoulder) på i två-tre år i tre faser, och tänk om jag bara blir sämre och sämre och får mer och mer smärta och stelhet. Än så länge är jag rätt så rörlig även om jag inte kan sätta armen i sidan, inte lägga dem i kors, knappt tvätta mig under andra armen ... så kan jag nog sträcka den uppåt 80% i alla fall. Inte så bra bakom ryggen, men bättre än många andra.
Vissa är så frusna i axeln att de inte får ut armen nog långt att sätta på sig deo.
En kvinna skrev att hon längtade efter att raka sig under armen, att det var omöjligt i nuläget.
Någon annan beskrev det som att alltid ha en kuverväska instucken mellan armen och kroppen. Så tajt satt armen fast. Totalt orörlig.
Alltså redigerar jag på (även om jag förstår att de flesta verkar klara ett kontorsjobb utan sjukskrivning), för tänk om ...
Jag hade nog i och för sig jobbat ändå idag.
Har varit borta från manuset i två dagar och läääängtar!
Ikväll ska jag umgås med Jonathan, vi ska ät middag hemma och sedan gå på bio.
Hurra, det var flera år sedan vi gjorde det tillsammans.
Nisse ska segla, och inte ens om armen vore prima hade jag hängt med på det.
För att vara en västkustbrutta har jag väldigt lite båterfarenhet, och jag behöver verkligen ingen mer heller.
Vad gör ni?
Men i samtliga berättelser upplever jag att de har större smärtor än jag. Inte vid rörelser, men vilosmärtan.
Det gör mig lite rädd, för i de flesta fall så håller en Frusen skuldra (Frozen shoulder) på i två-tre år i tre faser, och tänk om jag bara blir sämre och sämre och får mer och mer smärta och stelhet. Än så länge är jag rätt så rörlig även om jag inte kan sätta armen i sidan, inte lägga dem i kors, knappt tvätta mig under andra armen ... så kan jag nog sträcka den uppåt 80% i alla fall. Inte så bra bakom ryggen, men bättre än många andra.
Vissa är så frusna i axeln att de inte får ut armen nog långt att sätta på sig deo.
En kvinna skrev att hon längtade efter att raka sig under armen, att det var omöjligt i nuläget.
Någon annan beskrev det som att alltid ha en kuverväska instucken mellan armen och kroppen. Så tajt satt armen fast. Totalt orörlig.
Alltså redigerar jag på (även om jag förstår att de flesta verkar klara ett kontorsjobb utan sjukskrivning), för tänk om ...
Jag hade nog i och för sig jobbat ändå idag.
Har varit borta från manuset i två dagar och läääängtar!
Ikväll ska jag umgås med Jonathan, vi ska ät middag hemma och sedan gå på bio.
Hurra, det var flera år sedan vi gjorde det tillsammans.
Nisse ska segla, och inte ens om armen vore prima hade jag hängt med på det.
För att vara en västkustbrutta har jag väldigt lite båterfarenhet, och jag behöver verkligen ingen mer heller.
Vad gör ni?
fredag 10 juli 2015
Jag vet inte riktigt
när min psoriasis försvann, men någon gång runt 25 vet jag att jag hade lite på armbågarna kvar men att det var allt. När jag var yngre hade jag där, men också på knän och fotknölar. Jag har fortfarande blek hud från kortisonsalvor.
Nu visar ny forskning att 10% blir av med sjukdomen helt och hållet och att det man tidigare sagt om att den är kronisk kanske inte stämmer. Man vill också göra kopplingar till andra sjukdomar.
Spännande.
Läs mer här.
Nu visar ny forskning att 10% blir av med sjukdomen helt och hållet och att det man tidigare sagt om att den är kronisk kanske inte stämmer. Man vill också göra kopplingar till andra sjukdomar.
Spännande.
Läs mer här.
Jag tycker att folk FUSKAR
med sina sociala medier och vissa finns det ingen som helst vits att följa på fler än ett ställe eftersom de lägger ut samma sak överallt.
Jag gillar och gillar och ändå dyker det upp bilder som jag vet att jag tyckte om, men av det syns inga spår.
Trist, ointressant och slarvigt tycker jag.
Fram för olika inlägg överallt!
(lätt för mig att säga som inte har fattat hur man kopplar ihop Instagram med Facebook.)
Jaha? Fredag eftermiddag och regnet duschar ned.
Jag tror faktiskt att jag lägger mig en stund.
Har ju trots allt avverkar närmare 100 mil och en väldigt trevlig signering på ungefär 24 timmar.
Jag gillar och gillar och ändå dyker det upp bilder som jag vet att jag tyckte om, men av det syns inga spår.
Trist, ointressant och slarvigt tycker jag.
Fram för olika inlägg överallt!
(lätt för mig att säga som inte har fattat hur man kopplar ihop Instagram med Facebook.)
Jaha? Fredag eftermiddag och regnet duschar ned.
Jag tror faktiskt att jag lägger mig en stund.
Har ju trots allt avverkar närmare 100 mil och en väldigt trevlig signering på ungefär 24 timmar.
Här sitter barpianisten
och underhåller oss under förseningen idag.
Blå tåget var ordentligt bra!
Sätena i förstaklass gick att fälla så långt att man nästan låg ned, och lunchen vid det dukade bordet var fantastisk.
Rekommenderas!
Dyrt? Nej, som SJ.
Tror biljetten en väg kostade 750 kronor.
Rekommenderas!
Dyrt? Nej, som SJ.
Tror biljetten en väg kostade 750 kronor.
Direkt från Mölndal
Mot Göteborg och Stockholm.
Jag äter voltaren mot min frusna axel, och livet är rätt gott ändå.
torsdag 9 juli 2015
Nä,
Det är inte så värst fint väder, men det gör inte så mycket när jag åker tåg.
Det vore dock bra om det är uppehåll när jag kommer fram till Varberg, annars är det inte så mysigt att promenera, som jag har tänkt göra eftersom jag har gott om tid.
Håll en tumme!
Hellberg goes west,
och pojkvän flyttar in och tar hand om katt.
Vi hörs någonstans på vägen.
Tjohej.
Vi hörs någonstans på vägen.
Tjohej.
onsdag 8 juli 2015
Jag har inget att berätta egentligen,
eftersom mitt liv förvisso är underbart men även väldigt enahanda.
Jag tvättar städar skriver lagar mat och i tillägg till detta har jag idag också, tada, målat naglarna.
Så fort jag kommer tillbaka från Varberg på fredag ska de klippas jättekorta igen.
Jag tänker att man som författare är som en pianist, och att vi alla har olika favoritfingerställningar. Mina är att fingertopparna måste möta tangenterna och det funkar inte med långa naglar, jag skriver helt enkelt sämre då.
Ungefär så.
I morgon ska jag upp tidigt, så förhoppningsvis kan jag somna i tid i kväll.
För säkerhets skull kommer jag att peta i mig Voltaren.
Den där armen, ni vet.
Jag tvättar städar skriver lagar mat och i tillägg till detta har jag idag också, tada, målat naglarna.
Så fort jag kommer tillbaka från Varberg på fredag ska de klippas jättekorta igen.
Jag tänker att man som författare är som en pianist, och att vi alla har olika favoritfingerställningar. Mina är att fingertopparna måste möta tangenterna och det funkar inte med långa naglar, jag skriver helt enkelt sämre då.
Ungefär så.
I morgon ska jag upp tidigt, så förhoppningsvis kan jag somna i tid i kväll.
För säkerhets skull kommer jag att peta i mig Voltaren.
Den där armen, ni vet.
Jag tror att jag tar ledigt idag.
Det lockar att jobba, men jag behöver en ledig dag och tänker istället läsa klart de två böcker som jag läser parallellt just nu, i alla fall en av dem så kan jag ta den andra på tåget i morgon.
Två svenska författare och två helt olika stilar. Den ena broderar ut, skriver lätt och snuddar vid min egen genre och den andra är sparsmakad och litterär.
Båda fantastiskt duktiga och kloka, de är bara presentationen som skiljer sig åt.
Själv känner jag att jag var klokare förr, när jag jobbade med människor och känslor dag ut och dag in. Jag har liksom somnat efter det, känns det som.
Men det gör inget.
Jag behöver inte analysera allt längre. I alla fall inte alla andra.
Tjohej vad skönt.
Det var väl det.
Vi kan väl höras?
Två svenska författare och två helt olika stilar. Den ena broderar ut, skriver lätt och snuddar vid min egen genre och den andra är sparsmakad och litterär.
Båda fantastiskt duktiga och kloka, de är bara presentationen som skiljer sig åt.
Själv känner jag att jag var klokare förr, när jag jobbade med människor och känslor dag ut och dag in. Jag har liksom somnat efter det, känns det som.
Men det gör inget.
Jag behöver inte analysera allt längre. I alla fall inte alla andra.
Tjohej vad skönt.
Det var väl det.
Vi kan väl höras?
tisdag 7 juli 2015
En av mina lärare
sommarpratar idag.
Det var under den första kursen för honom (jag gick därefter många) som jag bestämde mig för att skriva en bok.
Jag kom in i kurslokalen trött och orkeslös, och gick ut därifrån så peppad att jag styrde om mitt liv helt och hållet.
Veckan efter hade jag köpt en dator och skrivit 50 sidor på Casanovas kvinna.
Kjell Enhager är en mycket klok man och så fort direktsändningen är slut (som jag missar just nu för att jag jobbar) ska jag lyssna på programmet.
Det var under den första kursen för honom (jag gick därefter många) som jag bestämde mig för att skriva en bok.
Jag kom in i kurslokalen trött och orkeslös, och gick ut därifrån så peppad att jag styrde om mitt liv helt och hållet.
Veckan efter hade jag köpt en dator och skrivit 50 sidor på Casanovas kvinna.
Kjell Enhager är en mycket klok man och så fort direktsändningen är slut (som jag missar just nu för att jag jobbar) ska jag lyssna på programmet.
Men alltså,
tror ni inte att jag hade bokat läkartiden när jag faktiskt sitter på tåget tillbaka från Varberg på fredag.
Grrrr.
Nu fick jag en ny tid, på torsdag nästa vecka.
Vanligtvis får man tider direkt i Farsta, men uppenbarligen inte under sommaren.
Jaja, de hade ändå inte kunnat ta bort någon smärta, jag är ärligt talat mest ute efter remisserna till röntgen.
Nu börjar jag dagens arbetspass. Är på sidan 50 ungefär och tuffar långsamt på framåt. 20 sidor om dagen är lagom redigeringsfart för mig just nu.
Grrrr.
Nu fick jag en ny tid, på torsdag nästa vecka.
Vanligtvis får man tider direkt i Farsta, men uppenbarligen inte under sommaren.
Jaja, de hade ändå inte kunnat ta bort någon smärta, jag är ärligt talat mest ute efter remisserna till röntgen.
Nu börjar jag dagens arbetspass. Är på sidan 50 ungefär och tuffar långsamt på framåt. 20 sidor om dagen är lagom redigeringsfart för mig just nu.
måndag 6 juli 2015
Nu är jag full av bokade tider.
På fredag hos husläkaren.
I augusti hos ortoped (man behöver ingen remiss i Stockholms län men de har tyvärr sommarstängt, i alla fall på den kliniken jag ringde till på Södermalm.)
Min arm är kass så till vida att den gör extremt ont vid vissa rörelser, men jag kan fortfarande skriva helt och hållet obehindrat.
Alla jag ringer till frågar om jag är sjukskriven.
Oh no, verkligen inte.
Hoppas att jag inte behöver det heller, att det vänder innan det går så långt.
Sova går bra om jag ligger stilla. Mitt senaste knep är att lägga en kudde under armen när jag sover på den sidan som inte gör ont, så att inte armen faller ned. Funkar fint.
Sidsov är bättre för ryggen än att ligga på den.
Det går inte direkt åt rätt håll, men det följer den utvecklingen som frusna axlar har. Det enda som skiljer är egentligen att min smärta sitter i överarmen. Andra har mer ont i axelpartiet.
Bra att få ett foto på att det inte är någon annan vajsning, tänker jag.
Ungefär så. Måndag. En rätt bra dag i förorten.
Hur mår ni?
I augusti hos ortoped (man behöver ingen remiss i Stockholms län men de har tyvärr sommarstängt, i alla fall på den kliniken jag ringde till på Södermalm.)
Min arm är kass så till vida att den gör extremt ont vid vissa rörelser, men jag kan fortfarande skriva helt och hållet obehindrat.
Alla jag ringer till frågar om jag är sjukskriven.
Oh no, verkligen inte.
Hoppas att jag inte behöver det heller, att det vänder innan det går så långt.
Sova går bra om jag ligger stilla. Mitt senaste knep är att lägga en kudde under armen när jag sover på den sidan som inte gör ont, så att inte armen faller ned. Funkar fint.
Sidsov är bättre för ryggen än att ligga på den.
Det går inte direkt åt rätt håll, men det följer den utvecklingen som frusna axlar har. Det enda som skiljer är egentligen att min smärta sitter i överarmen. Andra har mer ont i axelpartiet.
Bra att få ett foto på att det inte är någon annan vajsning, tänker jag.
Ungefär så. Måndag. En rätt bra dag i förorten.
Hur mår ni?
När jag glömmer att redigera
utan läser texten istället för att granska den, är det dags att lägga av för dagen.
Ännu en tjohejdag i Hellbergs skrivstuga. Vilken enorm ynnest det är att få ha det här flytet som jag vet lika gärna kan vara över i morgon.
Det är inte första gången jag känner mig nöjd ena dagen, och totalt misslyckad nästa, men det kommer med arbetet.
Så mycket har jag i alla fall lärt mig nu vid min sjätte bok.
(Annat jag har lärt mig är att jag alltid tror att alla ska älska det jag skriver, men att alla inte gör det.
Muppar)
Resten av dagen?
Jag måste ju vila när jag har jobbat så hårt!
Ännu en tjohejdag i Hellbergs skrivstuga. Vilken enorm ynnest det är att få ha det här flytet som jag vet lika gärna kan vara över i morgon.
Det är inte första gången jag känner mig nöjd ena dagen, och totalt misslyckad nästa, men det kommer med arbetet.
Så mycket har jag i alla fall lärt mig nu vid min sjätte bok.
(Annat jag har lärt mig är att jag alltid tror att alla ska älska det jag skriver, men att alla inte gör det.
Muppar)
Resten av dagen?
Jag måste ju vila när jag har jobbat så hårt!
Jag är lite vädertung i huvudet,
och gillar det som tusan.
Det spöregnar och jag har öppet överallt för att äntligen få in lite sval luft i lägenheten. Alla mina stora fönster, som jag älskar, släpper in lite för mycket värme när solen gassar som den har gjort de senaste dagarna.
Två sol, en moln - gärna med spöregn, är den perfekta sommaren för mig.
(De två senaste soldagarna ignorerade jag totalt och satt i soffan inomhus istället. Igår var jag inte ens utomhus mer än på balkongen när jag plockade lite jordgubbar!!)
Det spöregnar och jag har öppet överallt för att äntligen få in lite sval luft i lägenheten. Alla mina stora fönster, som jag älskar, släpper in lite för mycket värme när solen gassar som den har gjort de senaste dagarna.
Två sol, en moln - gärna med spöregn, är den perfekta sommaren för mig.
(De två senaste soldagarna ignorerade jag totalt och satt i soffan inomhus istället. Igår var jag inte ens utomhus mer än på balkongen när jag plockade lite jordgubbar!!)
söndag 5 juli 2015
Jag fick skicka tio böcker till vem jag ville,
på Alla hjärtans dag, så det gjorde jag.
Till sådana jag känner och sådana jag beundrar.
Häromsistens fick jag ett tackkort från en av dem jag beundrar, med en jättefin hälsning som jag inte tänker visa upp någonstans, bara ha inom glas och ram (jodå) här hemma.
Sådana där saker kan man få vara med om när man skriver en bok!
Idag har jag jobbat med nästa.
Fy satan i gatan vad bra det blir.
Det har jag sagt från dag ett av det här manuset och jag har fortfarande samma känsla.
Jag jobbar helt och hållet utan press, det bara flyter på och det är en alldeles särdeles upplevelse faktiskt.
Lite kamp brukar det ändå vara. Lite motstånd.
Inte den här gången.
Men hur jag ska hitta karaktärer till ännu en bok efter den här vet jag faktiskt inte.
Det vore bra om jag vet det första september när jag ska börja skriva på den.
Till sådana jag känner och sådana jag beundrar.
Häromsistens fick jag ett tackkort från en av dem jag beundrar, med en jättefin hälsning som jag inte tänker visa upp någonstans, bara ha inom glas och ram (jodå) här hemma.
Sådana där saker kan man få vara med om när man skriver en bok!
Idag har jag jobbat med nästa.
Fy satan i gatan vad bra det blir.
Det har jag sagt från dag ett av det här manuset och jag har fortfarande samma känsla.
Jag jobbar helt och hållet utan press, det bara flyter på och det är en alldeles särdeles upplevelse faktiskt.
Lite kamp brukar det ändå vara. Lite motstånd.
Inte den här gången.
Men hur jag ska hitta karaktärer till ännu en bok efter den här vet jag faktiskt inte.
Det vore bra om jag vet det första september när jag ska börja skriva på den.
Viktig bok och praliner
från samma familj.
Carolines bok borde alla tonårsföräldrar läsa, och Johans praliner - från Enskede pralinhantverk - borde alla få äta.
Nu ska jag jobba!
lördag 4 juli 2015
Lördagstupplur.
Kan vara den bästa.
Jag är inomhus idag, för att jag fick för mycket sol igår.
Jätteskönt.
Gäsp.
"Måste" ni vara ute när det är fint väder, eller är det okej att strunta i det?
Jag är inomhus idag, för att jag fick för mycket sol igår.
Jätteskönt.
Gäsp.
"Måste" ni vara ute när det är fint väder, eller är det okej att strunta i det?
Kungsklyftan
I Fjällbacka.
I mynningen där framme red rövarna från Ronjafilmen ut i full galopp. Oscar 2:a döpte den 1887, Camilla Läckberg har lagt lik här, och vi lekte där som små.
I mynningen där framme red rövarna från Ronjafilmen ut i full galopp. Oscar 2:a döpte den 1887, Camilla Läckberg har lagt lik här, och vi lekte där som små.
Det är en bökig promenad genom berget, men värt omaket om ni nu råkar ha vägarna förbi min hemort (det borde förstås alla ha!)
fredag 3 juli 2015
Estland köper En liten värld,
och nu har 7 av de 10 länderna som köpte Sonjas sista vilja velat ge ut även En liten värld, vilket förstås känns jätteroligt. Frankrike lanserade Sonja i år och i Lettland har den inte ens kommit än, så förhoppningsvis hänger de också på till sist.
I Italien gick Sonja bra, men de har än så länge inte köpt någon mer rättighet.
Spännande värld, det här!
Jag måste visa er en bild på Helen, min bästis som jag träffade när vi började flyga ihop 1986.
Hon är på semester i Florida med en annan av mina kompisar Ulrica (vi tre var kursare på Scanair, som Thomas Cook hette då) , och idag fick jag den här bilden på Facebook.
Visst är den härlig!
I Italien gick Sonja bra, men de har än så länge inte köpt någon mer rättighet.
Spännande värld, det här!
Jag måste visa er en bild på Helen, min bästis som jag träffade när vi började flyga ihop 1986.
Hon är på semester i Florida med en annan av mina kompisar Ulrica (vi tre var kursare på Scanair, som Thomas Cook hette då) , och idag fick jag den här bilden på Facebook.
Visst är den härlig!
Jag börjar med att tvätta, jobba
och handla, sedan åker jag till stranden igen.
Jag har alltid gillat att göra samma (om det är bra samma) och kan med lätthet låta min dagar se exakt likadana ut, precis som jag kan äta samma mat dag efter dag efter dag.
Rutiner är underbart om ni frågar mig.
Så vi hörs senare för nu måste jag sortera tvätt.
Tjohej!
Jag har alltid gillat att göra samma (om det är bra samma) och kan med lätthet låta min dagar se exakt likadana ut, precis som jag kan äta samma mat dag efter dag efter dag.
Rutiner är underbart om ni frågar mig.
Så vi hörs senare för nu måste jag sortera tvätt.
Tjohej!
torsdag 2 juli 2015
Klara,
och det gick smidigt och bra.
Hur bilderna blev kollade jag inte den här gången, det blir som det blir med det. Jag hade mjuka mönstrade brallor och en t-shirt på mig. Somrigt, enkelt och bekvämt.
Nu är fejjan renskrubbad (finns det något skönare?) jag ska äta någon form av lunch eftersom jag åt frukost halv sju och sedan ta mig till min badstrand ett par timmar. Det räcker för mig och min hudtyp. Kräftdagarna är över.
Hur bilderna blev kollade jag inte den här gången, det blir som det blir med det. Jag hade mjuka mönstrade brallor och en t-shirt på mig. Somrigt, enkelt och bekvämt.
Nu är fejjan renskrubbad (finns det något skönare?) jag ska äta någon form av lunch eftersom jag åt frukost halv sju och sedan ta mig till min badstrand ett par timmar. Det räcker för mig och min hudtyp. Kräftdagarna är över.
Ätit frukost
och nu ska jag piffa inför att sitta ute i 30 graders värme och fotograferas för en veckotidning.
Jag är väl inte direkt superladdad ska jag erkänna, men förhoppningsvis kan vi göra det snabbt och smidigt så att jag istället kan lägga mig på en badstrand senare idag.
Det värsta med värmen är att det blir så varmt inne - just nu 24 grader och då är ändå solen på andra sidan huset. Från värmeböljan förra året (minns ni? Augusti? Helt galet) lärde jag mig att ha stängt överallt istället för tvärtom. Och den som har det tuffast ändå är nog Misse, som jag måste vara extra rädd om sådana här varmdagar.
Var rädda om er i värmen, så hörs vi sen.
Tjohej!
Jag är väl inte direkt superladdad ska jag erkänna, men förhoppningsvis kan vi göra det snabbt och smidigt så att jag istället kan lägga mig på en badstrand senare idag.
Det värsta med värmen är att det blir så varmt inne - just nu 24 grader och då är ändå solen på andra sidan huset. Från värmeböljan förra året (minns ni? Augusti? Helt galet) lärde jag mig att ha stängt överallt istället för tvärtom. Och den som har det tuffast ändå är nog Misse, som jag måste vara extra rädd om sådana här varmdagar.
Var rädda om er i värmen, så hörs vi sen.
Tjohej!
onsdag 1 juli 2015
Jag läser min gamla coachingblogg
och där är jag ju jätterolig.
Hur kan sånt bara ta slut.
Dessutom äter jag godis för att jag är för smal.
Va???
Hur kan sånt bara ta slut.
Dessutom äter jag godis för att jag är för smal.
Va???
Ryggen har släppt ifrån sig det onda, peppar peppar och tack Voltaren,
och jag är utsövd och fin (nåja).
Just nu tittar jag på killarnas återkomst till Sverige och Kungsan. Det är alltid lite högtidligt och rörande, tycker jag.
Jag är inte så bra på att gråta. Det händer när jag är väldigt ledsen (och tycker synd om mig själv), när någon annan är väldigt ledsen (i verklighet eller dikt är inte så noga) men allra oftast när jag är rörd.
Och jag rörs till tårar extremt lätt.
Som nu framför teven till exempel.
Just nu tittar jag på killarnas återkomst till Sverige och Kungsan. Det är alltid lite högtidligt och rörande, tycker jag.
Jag är inte så bra på att gråta. Det händer när jag är väldigt ledsen (och tycker synd om mig själv), när någon annan är väldigt ledsen (i verklighet eller dikt är inte så noga) men allra oftast när jag är rörd.
Och jag rörs till tårar extremt lätt.
Som nu framför teven till exempel.
En turnaround till Uppsala
är nu avklarad, och jag hade tänkt att sola men tappade lusten. Istället tror jag att jag ska sova en stund och sedan fundera på vilka kläder jag ska ha på morgondagens fotografering.
Jag vill också hinna ta en titt på Gloria innan den här dagen är slut, jag har tio sidor kvar att jobba med och jag ger mig fram till och med helgen med att bli klar med dem.
De är suuuuperviktiga och får ta lite tid.
Sova.
Vad säger man?
Superskönt, eller hur?
Jag vill också hinna ta en titt på Gloria innan den här dagen är slut, jag har tio sidor kvar att jobba med och jag ger mig fram till och med helgen med att bli klar med dem.
De är suuuuperviktiga och får ta lite tid.
Sova.
Vad säger man?
Superskönt, eller hur?
Min kropp brakar uppenbarligen kroppsdel för kroppsdel,
för idag har ryggen lagt av. I alla fall väldigt nära.
Jag har varit öm längst ned vid svanken ett tag och naprapaten sa att det nog var en disk som låg fel. Idag måste den ligga totalfel.
Det är det där med att jag måste sova på rygg -när jag helst vill ligga på sidan - som är boven tror jag.
Well, jag knaprar väl lite Voltaren under dagen, det brukar funka och emellanåt kan det mota bort ett annalkande ryggskott.
Jag har bara en punkt på agendan idag och det är att skjutsa Jonathan till Uppsala och fram till dess har tabletterna verkat.
Tjohej ändå.
Solen skiner ju!
Jag har varit öm längst ned vid svanken ett tag och naprapaten sa att det nog var en disk som låg fel. Idag måste den ligga totalfel.
Det är det där med att jag måste sova på rygg -när jag helst vill ligga på sidan - som är boven tror jag.
Well, jag knaprar väl lite Voltaren under dagen, det brukar funka och emellanåt kan det mota bort ett annalkande ryggskott.
Jag har bara en punkt på agendan idag och det är att skjutsa Jonathan till Uppsala och fram till dess har tabletterna verkat.
Tjohej ändå.
Solen skiner ju!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)