I morgon drar vi igång väninnepeppen.

I två månader ska vi fokusera på att äta rätt och undvika socker, mina vänner Helen, Lotta och jag.
De där två skulle dricka vin och äta gott ikväll.
Själv tänkte jag först att jag borde passa på att äta ett par bullar, men så tänkte jag till och insåg att jag påbörjade nyttigheterna redan förra veckan. Jag är några dagar på väg redan, och det vill jag inte förstöra.

Det ska bli jättekul att ha en liten peppgrupp.
Jag har taskig kondis och kan inte längre komma i mina kläder men älskar september och oktober.
Då är det är väl bara att köra?

Med den här armen vid min sida kan jag inte tränaträna, men jag kan promenera. Jag börjar om  med det i morgon oavsett om jag har ont eller inte.
Varje steg är bättre än inget alls.
Jag hoppas vara i prima form i maj nästa år när jag ska lansera Gloria, vare sig min axel är okej eller inte.

Tjohej!

Kan vi inte bara vara överens om

att sluta skriva att håret var uppsatt "i en slarvig knut."
Tack.

Nu ska jag ta bort just det.

Och sen, en grej till om gårdagens gala.

HUR har jag fullständigt missat att det finns ett teveprogram som heter Morran och Tobias. Jag har aldrig ens hört talas om det.
Att det har gått på Svt fattade jag igår, men när då? Elva på förmiddagen.

Jag vet ALLT om teve, och så har jag missat det som vinner pris för bästa program.
Snopen är ordet för dagen.

Nä, jag bytte kanal.

Gårdagens gala på trean var inte riktigt min grej. Jag kanske inte var på galahumör, vad vet jag.
Istället la jag mig i min säng och såg på Downton andra säsongen som jag inte har sett tidigare, och bara var tvungen att se klart. Då var klockan halv tre i natt och idag kommer jag väl att vara ryyysligt trött. Men det var det värt.
Resten av serien har jag sett, så nu måste jag hitta något nytt.

Men inte nu.
Idag ska jag fortsätta skriva novell.
I morgon börjar jag om från början på Gloria med ännu en finputs innan hon ska tillbaka till förlaget 15 sept.
Hörde jag tjoho eller kom det inifrån?

"Flyktingpolitik."

Jag tycker verkligen illa om det ordet.
Det handlar väl om humanism, hur kan den vara politisk?

Jag har sådana förhoppningar på nästa generation, Jonathans, som är uppväxt med en befolkning som har olika ursprung, som tror på vem och vad de vill, som älskar den som hjärtat har valt och som delar både på lön och föräldraledighet.

För övrigt tycker jag att COMHEMs nya reklamfilm är osmaklig.

Will Smith:

"The guy who say´s he can, and the guy who say´s I can´t are usually both right."

Jag lyssnar på Jonathans husguru och äter frukost.

Det var inte från mig som Jonathan fick sin stenhårda arbetsmoral och sin glasklara målsättning att bli bättre för att bli framgångsrik.
Istället följer han killar som Will Smith, som hellre pratar om att man måste jobba, jobba och jobba eftersom talang bara är talang.

Igår var han DJ på NRJ.
I tio minuter fick han spela sina egna låtar.
Ännu ett litet steg mot målet.

Jag hatar det här fina vädret.

Vad hände med det utlovade regnet?
Det regnar aldrig här, är tamejfan som rena rama Medelhavet och jag är trött på det nu.
Ge mig höst, svalka, mörka kvällar och jättemycket pengar.
Är det verkligen för mycket begärt, 29 augusti?

I Fjällbacka är det VM i makrillfiske, håll till där istället!

Good morning, Saturday.

Jag tänker jobba i helgen, inte hela dagarna - det behövs inte - men jag vill gärna bli klar med så mycket som möjligt av novellen innan den får vila lite igen.

Igår kväll tog jag den sista penicillintabletten för tandköttsinfektionen, och jag avslutar också voltarenkuren som efter dag sju inte haft någon som helst inverkan på inflammationen i ledkapseln.
Hej då mediciner. Nu behöver jag vitaminer, promenader och rätt mat ett tag.
Jag märkte igår i Farsta centrum hur rädd jag är för att stöta ihop med någon (alltså rent bokstavligt), så att bara vara hemma ett tag är ett bra beslut. Tråkigt, men bra.

Jag är lite sugen på en tredagars juicekur, bara för att det låter så fräscht.
Någon av er som har provat?
Jag har ingen juicepress, men man kommer väl rätt långt med en mixer, eller?

Nu är jag och min arm hemma i soffan

(att jag utesluter den från Åsapaketet är för att den hänger som en Alien utmed sidan på min för övrigt friska kropp) medan resten av bekantskapskretsen är på trevlig 50-års fest.
Jag hoppas förstås att alla använder sociala medier hela kvällen så att jag ändå kan vara med på ett hörn. Det är det bästa med på FB och instagram, att man kan vara med trots att man är långt borta.

Några braiga filmer kan jag inte hitta i tablån, men det känns ändå som om det blir en tidig kväll. Jag vaknade klockan fem av att jag drömde att en hårfrisörska inte trodde på mig och mitt onda, utan tog tag i armen och skulle dra den utåt.
Som jag minns det kämpade jag som ett djur tills jag vaknade.
Och inte kunde somna om.

Vad ska ni göra i helgen?

Jag funderar väldigt mycket just nu.

Dels på praktikaliteter som böcker som ska skrivas och redigeras, men också på mig själv och på vad som är viktigt för mig framöver.
53 år. Jag måste skriva det ibland för att förstå att andra halvan definitivt har börjat. Hur vill jag ha det? Vilka vill jag umgås med? Vad är viktigt för mig att strida för och vad är inte.
Sådana där små funderingar.

Igår hade jag en ledsendag och fick gråta ut medan någon lyssnade, och efteråt kände jag mig lätt igen.

Gud, vad det är viktigt att bli lyssnad på, att få en möjlighet att sätta ord på sina känslor utan dömanden från den som sitter mitt emot.
Om man möts av "men snälla rara", eller "så ska du inte känna", så blir det i alla fall för mig kaos i knoppen.
Stora öron, stängd mun, det är egentligen inte svårare än så, ändå misslyckas vi med det där hela tiden (jag också, trots all träning.)

Idag ska jag lyckas, för jag ska fika med en kompis i Farsta centrum.
Hurra.
Farsta är så långt jag tar mig till för ögonblicket och hon råkar åka förbi varje dag.
Perfekt, eller hur?

Och så måste jag skaffa en minneskort till mobilen. Den ständiga popup-rutan som påminner mig om det, och som inte går att stänga av (vad jag vet), gör mig galen.
Smart, Sony, väry smart.

Fler releaser av vänner:

Förlist, av Susanna Dilber.
Omslag av LARS LERIN. Visst är det fint?
Susanna har ett fantastiskt språk, läs!

Och så kommer Caroline Eriksson med sin tredje bok. Den här bygger inte på gamla fall, utan är helt och hållet uppfunnen i hennes huvud. Den sägs vara grym!

Jag fortsätter säga nej tack, till fina releasefester.

Den här gången är Anna Fredriksson som ska fira sin nya bok. Och jag kan inte vara där, buhu buhu.
Men här är den, hennes fyra. I en hylla nära dig nästa vecka.
Grattis Anna!

Så här tänker jag,

efter att ha följt rätt hätska påhopp på familjen Larsson, förlaget Norstedts och främst kanske på David Lagercrantz.

Ponera att jag kolar (vilket jag ju gör någon gång) och Jonathan är min arvinge (vilket han är eftersom det verkligen inte blir fler barn, jag är för bövelen 53 år) så tänker jag att:

1. Jag är död, jag kan därmed inte bry mig mindre.

2. Jag har uppenbarligen inte testamenterat bort rätten att förvalta vad som än händer efter den där kolningen, utan har troligtvis tänkt att Jonathan gör det som är bäst för honom. Det är liksom det arv handlar om. Varsågod, här får du ett ok att bära ... och göra vad du vill med.

3. Jonathan lever och har alltså all rätt att ta beslut om det som jag har lagt på honom att bestämma över, eftersom jag som jag sa i punkt ett, är död.

Jag tror inte på ett liv efter detta, jag tror inte att någon vänder sig i sin grav.
På sin höjd tror jag att om det finns ett liv efter detta är jag upptagen med det, inte med att kritisera Jonathan för de val han gör.

Hur är det möjligt att någon kan ha åsikter om detta alls?
På boken, så klart, men mer än så?

Jag säger som kidsen.
Tagga ned.

I eftermiddag

tänker jag göra det populära "skriva på café." Det har jag aldrig gjort förut och det kanske är värt att prova i alla fall.
Jag tycker ju annars att jag sitter utmärkt i min soffa med datorn i knäet.
Ett skrivbord är inte skönt just nu, armen gillar inte den vinkeln ett dugg, så vilken tur att jag är en sofförfattare där överarmen i princip kan hänga rakt ned.

Under förmiddagen tänker jag istället lata mig, läsa en papperstidning, äta lite och dricka klart mitt morgonkaffe.
Jag letar fortfarande efter att en lampa ska gå upp om nästa bok, kanhända finner jag idén i Damernas Värld!

Frozen shoulder?

Snubbla inte är tipset.

Fyfansjävlaskithelvetessjukdomssmärta.

Men den går bort fort, det är så galet konstigt eftersom det känns som om armen exploderar när det händer.
Idag körde jag mantrat "Det går snart över, du vet att det snart går över, andas, Hellberg, andas."
När jag väl fick fram ispåsen två minuter senare hade det värsta redan släppt.

Men tidigare idag var det betydligt trevligare eftersom jag och Jonathan träffades i Farsta och åt tillsammans.
Han är go, min unge.

Den här doftar himmelskt.

Är lite smetig eftersom man tar med fingrarna, men det spelar ingen roll. Bästa bodylotiondoften någonsin.
Tips från Hellbergs badrum!

Jag vet inte om ni sträcker er på morgonen

men det gör jag.
Det FUNKAR inte med en arm som gör ont, kan jag meddela efter att kroppen själv har försökt att sträcka mer än en gång den här morgonen. Sträcka liksom inuti utan att lyfta.
Ja, ni fattar.

Idag är det i alla fall bättre än igår, och jag kör igång direkt med novellredigering. Jag har ju gett mig den här veckan ut med den och om jag ska bli hyfsat klar är det bäst att sätta fart.

Tidsplanen framåt handlar om tre projekt: Novell, Gloria och ny bok. Och jag är ju den där strukturerade typen av författare, alltså har jag förstås både en plan och ett mål. Fram till i mitten av februari vet jag exakt vad jag ska göra.
Det enda jag inte har är en idé till bok (det finns de som tycker att det är viktigt. Trams, förstås), men jag tror att jag har ett par karaktärer.
Vi får väl se vad som händer med dem när jag börjar skriva.

Jag har gjort på samma sätt i fem böcker tidigare, och det har funkat finfint, och jag började på samma sätt med Gloria innan den poletten trillade. Vad jag har gjort i den som är annorlunda mot tidigare är rätt många saker.
Strukturen på berättelsen är det som har varit mest utmanande, och jag skulle vilja hitta ett nytt sätt att bygga nästa roman på. Det är nog det - mer än själva storyn - som snurrar i huvudet just nu.

Ungefär så.
Tjohej!

Min kompis kom med sin man,

som jag egentligen känner mer än henne, och det blev en kul och supertrevlig fika.
De ville inte ha de fina morotskakorna som jag hade fixat, alltså fick jag äta upp den själv och nu är jag mätt och inte ett dugg sugen på middag (jag hoppas ni förstååår hur dumt det var. Gör aldrig som jag.)

Nu pratar man yoga på Vardagspuls.
Där äts det inte mycket bullar, minsann.
På måndag börjar jag om.
Kroppen ska avgiftas, börja röra på sig igen, och förhoppningsvis blir det lite svalt och skönt höstväder så att jag kan promenera.
Jag längtar.

Jag har inte hunnit somna om,

men att jag skulle behöva det är glasklart.
Men. Kompis är på väg hit och vi ska fika lite.
Jag har köpt morotskaka trots att låren dallrar efter många sådana i sommar/vår/vinter (alltså ni får tänka bakåt.)
Senast de var i finfin form var förra hösten och på måndag återgår jag till att KÄMPA!
Nä då, men till att äta rätt som min kropp och knopp gillar.
Bort med mjöl, mjölk och socker.
Det är synd att det är så förbannat gott.

Om jag börjar jobba nu,

får jag väl somna om senare?
Tack.
Tänkte väl det.

Hittills den här morgonen har herr katt kräkts två gånger - i mitt sovrum - och jag tog det som ett tecken på att göra något istället för att ligga kvar och fundera på om kaffe är en bra grej eller inte.

Idag ska jag bara jobba. Inget hushållsarbete, ingen tvättstuga, inget som stör eller avbryter.
Bara jobb.
Jag tycker hemskt mycket om de dagarna.

Men har vi pratat om att det kommer ut en ny Milleniumbok snart?

Ett spännande projekt, tycker jag.
Hur har förlaget resonerat?
Hur fria händer har David Lagercrantz fått när det gäller huvudkaraktärerna?
Hur fördelas inkomsterna för boken mellan Lagercrantz och Stieg Larssons efterlevande? Har de "leasat" ut karaktärerna, eller hur går det där till?
Någon av er som vet?

Hur gjorde Sjöwall/Wahlö med Beck och gänget när de blev filmer som inte längre baserades på böckerna? Man använder ju karaktärerna precis på samma sätt som man gör i Läckbergsfilmerna (där har ju hon berättat att hon har engagerat sig, däremot har hon inte skrivit manus.)

Och är Lagercrantzprojektet alls okej?
Personligen tycker jag att det är lite spännande.
Vad öppnar det för?

Tänk om någon skulle vilja skriva fler Sonjor om när jag kolar vippen.
Vem bestämmer om det ska ske? Förlaget som har rättigheterna några år till, har de rättigheterna till min karaktärer också?
Är karaktärerna på något sätt skyddade, eller skulle vem som helst kunna skriva en tredje bok?
Är det Jonathan som arvinge som bestämmer?

Jag borde kanske kolla det.

Har ni sett de där galna magikerna på

fyran, Brynolf och Ljung?
De är otroligt duktiga.
Jag är inte särskilt intresserad av trollkonster och sånt annars, men det här är kul.
"Ni är lika dumma ni", sa Christian nyss till sin personal och jag förstår precis vad han menar. Haha.

Annars är jag är på dåligt humör eftersom jag trodde att min arm var bättre men idag har den jävlats ordentligt igen.
Den där kuren med starka Voltarentabletter har än så länge inte gett något resultat, men jag ska äta i åtta dagar till så jag får väl kanske ha lite tålamod (inte min grej alls.)
Hjälper mot smärta gör den inte, men det visste jag ju sedan tidigare.

Min lillebror blev sjukskriven för sina axelproblem (artros) idag och ska sedan opereras.
Vi kunde ju varit lika på roligare grejer.
Men det är mer synd om honom.
Jag kan jobba och har inte tre små barn.

Visst älskar vi gladiolus?

Jag fattar inte att inte kaffe smakar gott på morgonen längre.

Kan det ha att göra med beroccabrustabletten?
Eller med att jag åt ett plommon både igår och idag, så att alla piller jag käkar inte ska fastna i halsen? (gammal grej, tar det en annan gång.)
Nu tvingar jag i mig en kopp så att jag i alla fall inte ska få huvudvärk.

Sedan ska jag tvätta.
Det är inte lika roligt längre eftersom det gör ont och är svårt att hänga upp kläderna, men det är galet skönt när det är klart klockan ett.
Och så ska jag peta i novellen och tänka på ny roman (efter Gloria).
Jag är fortfarande fylld av idéer som är fullkomligt värdelösa.
Om en månad och åtta dagar börjar jag skriva, och ni som har läst på hos mig vet att man börjar ändå. Har man bestämt så har man bestämt.

Måndag.
Välkommen!

Att få inbjudningar till en massa grejer och event

är ju trevligt.
Men någon verkar ha placerat mig på en lista över modejournalister, och jag tror möjligtvis att jag har blivit ihopmixad med Åsa Hellberg, som jobbar på tidningen Amelia.
Så under modeveckor blir jag inbjuden på diverse, som till exempel till Pierre Roberts pressfrukost och visning nästa vecka.

Jag tackade som vanligt nej, och då fick jag ett erbjudande om att i alla fall ta emot pressmaterialet. Jag tackade nej till det också, men nu ångrar jag mig lite. Tänk om det var snygga trosor och sånt i påsen. Eller en duschcreme kanske?
Vad de har för produkter nu för tiden vet jag inte, på min tid hade de kakmascara man spottade i. Ewh, vad äckligt när man tänker på det nu!

Det skulle vara skönt att avsäga mig mejl om alla dessa trevligheter, men det är ständigt olika inbjudare så någonstans måste mitt namn ligga tillsammans med mejladressen.

Jaja.
Nu ska jag lägga mig i min soffa och sedan hasa mig in i sovrummet.
Det är en sådan kväll i Farsta.

Här var vi igår.

Oxnö, i Haninge.
Sedan gick vi på restaurang minsann.
Bra lördag.

Det blir en liknande variant idag. Minus restaurang.
Det får ju vara måtta på festligheter!

Jag minns när morfar

satt med sina piller.
Well, för min del är det i en vecka till, sedan slipper jag förhoppningsvis.

Idag ska vi åka till badplats. Tjohej!

På åttan ikväll.

Kramer mot Kramer.
Fantastiskt berörande film.
De flesta har väl sett den, men om inte ... eller om du vill se den igen.

Några fler tips idag har jag inte.

Inget fel på bilen,

ett "kanske-fel" som vi kan ta vid nästa service. Janne, som min mycket kompetente mekaniker heter, fylld på servo-olja och jag betalade exakt noll kronor.

350 kostade det hos ortpeden och där konstaterades min Frozen shoulder med rörelser och med ultraljud. Han trodde att jag hade planat ut nu, vilket vi väl kan hoppas på att han har rätt i.

Vi pratade operation, men eftersom mina smärtor är måttliga (jag graderar själv vardagssmärtan, den jag har hela tiden, till 3-4 på en 0 till10-gradig skala), inte våldsamma som hos vissa andra (8-9 på samma skala), så skulle det inte göra varken från eller till i mitt fall.
Vänta ut är det enda, och det kan ta ett par år till innan jag är helt och hållet återställd ...
Jag kan lyfta armen utåt 30 % och vrida den noll. Framåt typ 50%. Just rörelseförmågan, att nå 100%, är det som tar tid.
Jag fick en Voltaren-kur att testa mot inflammationen, men det finns inget som säger att den funkar. Ibland gör det det, ibland inte alls.

(Och artrosen som min husläkare ringde om, fnös ortopeden åt.
Vanligt slitage i min ålder, den kommer inte att påverka mig alls när jag är frisk från FS.)
Häpp, nu vet ni allt och jag har fått skriva av mig.
Nu ska jag sova en stund.

2 doktorer idag.

1. Med bilen till den första
2. Med armen till den adnra.

Vi hörs sen.
Toodeloo.

Det är ett kort steg mellan

Glamour och bananflugor.
Fy fan vad jag hatar dem.
Förra året var fruktansvärt, och nu är de här igen.

Usch!!!

Här hände det grejer .

Hemma, avsminkad, trött med glad för jag tror att omslaget blir jättefint!

Här sätter Jessica upp mitt hår i små korvar så att vi kan få en peruk över. Gloria ser inte riktigt ut som jag, och därför måste jag förvandlas.

Det är kul att få vara på sitt eget bokomslag.

Den här gången är jag själv och det blir en annan grej än när man är två och i ett samspel.

Hoppas ni tycker om resultatet när det kommer. Jag antar att jag kan visa det någon gång i början av nästa år. Boken kommer ju inte förrän i maj.

I morgon ska jag till ortopeden och fram till det tänker jag inte göra ett dyft!

Det här är ju min magiska vecka.

Måndag och igår var helt underbara och idag är det omslagsfotografering av Gloria.
Så fort jag har fått i mig min frukost ska jag packa resväskan med attiraljerna som behövs. Allt från peruker till skor ska med.

Jag tycker att allt med en sådan här fotografering är jätterolig. Från sminket med den ultraduktiga och så trevliga Jessica Wahlgren (det är viktigt med trevlighet när någon ska stick en mascaraborste i ens öga) till poserandet framför Anna-Lena Ahlströms kamera.
Då är jag inte blyg, minsann!

Utöver oss tre så kommer min förläggare Teresa Knochenhauer, omslagsdesignern Sofia Scheutz och säker någon mer att vara i studion.
Bilden monterar vi (nåja) in i den bakgrundsbild som vi vill ha.
Det är inte sommar i boken, så det blir svårt att få det rätt om vi fotar ute nu.

Ungefär så.
Någon bild kanske jag får till att visa er senare.
Tjoho.

Mess från väninna.

"Frusen skuldra, akut tandvärk och exploderande mage. Glam-faktorn är verkligen skyhög på din blogg. Hur går det med vallningarna förresten?"

Jag behöver helt klart nya vänner!

Påminn mig gärna

nästa gång jag säger att jag ska äta glass, att min mage fullständigt kommer att krackelera. 
Med kombin värktabletter och penicillin på det så är det rena rama bomben.

Anyhow.
Onsdag och jag är trots allt på ett strålande humör. Har varit vaken sedan kvart över fem, och tänker nog lägga mig ett par timmar igen.
Idag ska jag på en finfingrej med förlaget. Så finfin att jag har för avsikt att måla naglarna (!!). Då fattar ni ungefär höjden på den grejen.

Tjohej.
Onsdag.
Rysligt bra dag i min förort.

När jag jobbade med marknadsföring

gick jag på en hel del kurser utomlands. Den här produkten skulle vi bygga en kampanj runt på en av dem.
Skitkul!

Jag köpte den när jag ändå var på apoteket och hämtade penicillinet. 

Den och "en om dan"- vitamintabletter. 

Jag tänker hålla mig så frisk jag bara kan framöver!

En tandköttsficka (kan det heta så?),

infektion, men inget fel på tanden.
Hurra, säger jag som förväntade mig det värsta.
10 dagar penicillin kan jag leva med.
Bra tandläkare.
Jag har bokat honom för att en gång för alla gå igenom alla mina tänder. Det är dags för det och han fattade att jag inte är någon lek att ha i den där stolen.

När den rutinerade tandhygienisten är tillbaka ska jag till henne, under bedövning, och gör det man gör där (mäter fickor, tar bort tandsten, ni vet sånt som ni har gjort så många gånger och jag ALDRIG!)

Hurra, ikväll ska jag äta lax, glass, värktabletter och penicillin.
Att tugga mer än så känns inte som en höjdare just idag.

Inte gick min tandvärk över, inte.

Men nu har jag fått en tid klockan 15.50.
Urtrevliga människor.
Ringde upp och brydde sig. Det finns nämligen tillfällen när man får tycka synd om mig (de är få), men nu är ett sådant (tips, tips.)

Klinikens namn får ni när jag har varit där och blivit ännu mer välbehandlad.

Så länge fortsätter jag att knapra piller och jag ska också ta fram Gloria för att rätta till ett par saker som jag har tänkt på.
Sedan åker hon iväg till en kompis som har lovat läsa och som har den expertisen som behövs för att säga att jag har beskrivit saker och ting korrekt (i alla fall så gott som.)

På torsdag är det fotografering. Tjohej, tjohopp, vad roligt!

Fantastiskt är allt jag har att säga

om dagen research.
Och så har jag tandvärk, vilket inte kan komma mer olägligt.
Nu är jag fullproppad med värktabletter och ska lägga mig.
Hoppas, hoppas, hoppas att det har gått bort till i morgon!

Jag ska på research ikväll.

Vara som en fluga på väggen.
En med en anteckningsbok i väskan, kan jag avslöja.

Jag ska till stan och tänker att det är bäst att jag åker redan nu, mer än en timme innan jag ska vara där.
Man vet aldrig. Plötsligt kan det vara stopp på vägen och då behöver jag känna att jag ändå hinner om jag så ska parkera bilen på Nynäsvägen och GÅ till målet för resan.

Ni andra kan med fördel titta på IDOL.
Jag älskar uttagningarna men får se det första programmet i efterhand. Och det tredje. Det är ju en sådan störtskön, busy, vecka för mig.

Toddeloo, ha en skön kväll!

Det här är min duschborste.

Min förlängda arm.
Den ska användas nu, innan jag skjutsar Jonathan.

Vi hörs sen!

Söndag,

och jag har sovit gott igen.
Alltså, min arm mår så mycket bättre än många andras, fy tusan vilka smärtor de har.
Det är hemskt att säga, men jag är ju den ärliga typen, och att läsa om deras plågor hjälper mig att se att jag har det väldigt bra.
Jag tror att det beror på flera saker att jag mår bättre, men en är att jag inte har en familj att ta hand om (det finns många amerikanskor i FB-gruppen och de gör banne mig allt hemma OCH jobbar heltid), och jag kan vila när jag behöver.

Vila.
Det måste väl vara det mest välgörande som finns.
Idag ska jag vila lite, sola lite, jobba lite.
Visst låter det toppen?

åsas filmblogg rekommenderar. femman

21.00
life as we know it.
katherne heigl och josh duhamel.

Nu kan jag omöjligtvis tvätta mig med vänsterhanden

under högerarmen.
Jag når helt enkelt inte över eftersom vänsterarmen är frusen. Det tar stopp och gör ont som fan.
Däremot nådde jag att raka. Det lilla redskapet - hyveln, och att man håller handen annorlunda, räckte. Märkligt.
Jaja, hittills har jag använt en borste på ett skaft som jag lägger en tvättlapp över.
Den konstruktionen är inte direkt optimal, så idag ska jag köpa en stor tvättsvamp som jag ska fästa på pinnen istället.
Man får inte vara dum när det gäller en frusen axel, frusen skuldra, frozen shoulder.

Annars är det en bra armdag.
Ingen särskild värk alls om jag inte gör någon häftig rörelse.
Tack för det, just därför kan jag ta mig till en BADSTRAND idag.
Håll i hatten.
Senast jag var på en sådan var i juni.

We lov lördag, don´t we?

Bäddad och klar!

Yippie!

Just det. Måste ju säga vad den är bäddad med:

Lakan; Hemtex.

Överkast; Himla.

Kuddar: Ikea, Åhléns och de fläckiga från en underbar butik i Sickla som har lagt ned verksamheten.

Där har ni det.

Nu ska jag nog lägga mig där en stund!

Jag längtar till ikväll

Då har jag tvättat klart och bäddat sängen med rena lakan. Båda är just nu ett litet helvete, att hänga lakan med en hand är i princip omöjligt.
Att få ett påslakan över täcket likaså.

Men ikväll är det klart. Wohoo!

Min kompis Katarina Bivald,

har kommit ut med sin andra bok.

Den har ett precis lika fint omslag som Broken Wheels och ryktet säger att den är snorbra!
Den första har jag precis läst och jag säger Lasse Hallströmfilm.
Hon skriver för jädra bra, den där Bilvald.
Det tycker resten av Europa också, jag tror att hon har sisådär 18 länder att komma ut i än så länge.
Och hon är ute i England där hon får förfrågningar från professorer om hon vill komma och föreläsa för skolelever.
Fatta den.

Och grattis till Annica Estassy, som nu lämnar Bokfabriken och går till Norstedts där hon i vår kommer ut med sin nya roman.
Hurra!

Om man jobbade som en tok inför födelsedagskalas igår,

kan det hända att man lider lite av det idag.
Typ ond arm och sånt.
Då kan man lägga sig i ett svalt sovrum och när man har lagt sig kan man slå på teven och se ett par avsnitt av en bra serie, en film eller något annat intressant.

Man behöver inte.
Men man kan.

Middagen igår var så mysig.

Jonathan hade med sig sina vänner och vi var sju personer vid bordet.
Och fick plats!
Grymt bord, det där.
Men lite högt, vilket jag har överseende med eftersom det är så fint.
(Men mellan er och mig kan jag säga att jag sitter och dinglar med benen på de tillika lite höga stolarna. 1.67 med korta ben räcker inte riktigt.)

Nu jobb. Vi hörs sen, tjohej!

Jonathan fyller 21 idag.

Grattis älskling!

Ikväll kommer en bunt med människor hit på middag, men med hjärterum ni vet.

Så jag pysslar med det idag. Tar ledigt helt enkelt.

Jag börjar med att skriva en inköpslista.

Jag såg två filmer när jag hade jobbat klart.

Jag började med Sickan Carlsson och Hasse Ekman i Sjunde himlen, från 1956. Klassisk svensk romcom. Störtmysig. 

Och språket!

"Äsch, är du bussig och ... "

Underbart!

Sedan This is where I leave you (Netflix). 

Bra film! Jag tror att den är baserad på en Jonathan Tropper-bok, men är inte säker. 

Bra, som sagt. Mysig. Kul idé.

Se den, är mitt betyg.

Nej, nu har jag sett klart.

No more Mad men for Åsa.
Tv-serien kunde inte vaska fram en enda sympatisk manskaraktär och det är möjligt att alla dessa skitstövlar kommer att genomgå enorma förändringar under seriens gång, men det tvivlar jag på och jag har heller inte tid att vänta på det.
Adjö. Aldrig mer.

Istället började jag se på Empire, som finns på Viaplay (och som går på 3:an.) Jag har inget att säga om den än eftersom jag bara såg första avsnittet igår.
Har ni sett den?

Tisdag och jag börjar jobba direkt.
Tjohej!

Betyg på min första rensning av makrill.

3 av 5.

(Rensa fisk. Visst säger man så även utanför Bohuslän?)

Rensning: 2,5. Kunde varit betydligt bättre. En filé bra, den andra verkligen inte.
Borde nog hållit kniven plattare och liksom rakare.

Stekning: 5. Inga problem. Skinnet blev så knaprigt som jag ville att det skulle bli.

Smak: 10. Herrejösses.
Eftersom detta var en test, så hade jag inga attiraljer mer än fisken.
Nästa gång blir det både stuvad spenat och färskpotatis som tillbehör.
Och Jonathan.
Han älskar makrill, men har bara ätit det hos mormor på västkusten.
Får jag bara till själva filéandet kan detta bli en ny Hellberghöjdare.

Det här är vad som återstår

Ser ni jordgubben någonstans där i mitten? Jag köpte de små plantorna på Lidl i maj, och när det blir sol så levererar de en gubbe då och då. Jag hade en större planta också, och från den fick jag ihop en skål innan den hade gjort sitt.

Resten av balkongblommorna slängde jag. Pelargonerna var så galet ledsna att de fick de bättre i blomhimlen.

De rosa på bilden vet jag inte ens vad det är för något, men det spelar ingen roll, de lever i alla fall.

OMG!

Jag bloggade inte igår.
Det var inte alls planerat så, men istället rann dagen iväg så där som en söndag kan göra. Vi somnade om, solade och åt och vips sov vi som små barn igen och nu är måndag.

Jag återkommer när jag har skjutsat hem Nisse.
Tjohej!

Lördag.

Två saker på agendan: Sol och sedan middag hos min kompis.
Jag tänker inte jobba på hela helgen eftersom Nisse är ledig. Vi har lite gått om varandra senaste månaden så nu är det dags för kvalitetstid, eftersom vi inte får ihop kvantiteten för ögonblicket.
I morgon tänker vi vara turister i stan och ta en båt under broarna.

Nu för tiden är vi ju alltid hos mig eftersom jag inte har en naturlig kattvakt i Jonathan längre, och jag hade en tanke på att jag kanske borde dammsuga.
Men om jag ska må bra i kroppen den här dagen så måste jag välja, och då låter jag dammet vara idag.
Hittar jag en tuss plockar jag väl helt enkelt upp den.
Det gäller att vara pragmatisk som ensamboende.

Ungefär så.
Vi hörs senare.

Jag har praktiskt taget legat hela dagen.

Skitdag, armvärk, piller och det enda som faktiskt underlättar är att ligga uppallrad med kuddar.

Jag har börjat titta på en ny serie, Mad men.
Hur jag har lyckats undvika den veta jag inte riktigt, men så är det i alla fall.

1960-tal, USA. Kvinnorna var dekorationer i hemmet, nästan på väggen i hemmet.
Min mamma fick mig ensam 1962. Det var inte så lätt i Sverige heller.

Frågan är om jag orkar se en sådan serie.
Alla hyllar den och jag tänker att jag ska se första säsongen i alla fall.
Det ger mig något att göra andra dagar jag bara ligger i sängen ...

I morgon ska vi hem till min bästis i Hässelby och grilla. Hon förslog både bad i Mälaren och musikfestival på Hässelby slott, utöver maten.
Inte för mig.
Jag ska sitta stilla i en stol på hennes terass och titta på insekter.
Det räcker så fint, så.

När man hittar en sådan här,

Och inser att man regelbundet gjorde anteckningar när ens barn var litet, kan man gråta av glädje.
Där står orden, första tanden, stegen, gitarren, julen, dagis, musiken, resorna till Västkusten, fröknarna, första vännerna, flyttar, operationer, vikt och längd, när slemproppen gick, förlossningen och så mycket kärlek sida upp och sida ned.

Tack till mig själv för att jag skrev ned det som jag inte trodde fanns dokumenterat någonstans.

Hurra!

Det ska bli (är) strålande solsken.

Men jag tänker stanna hemma.
Balkongen får duga för mig idag.
Egentligen skulle jag ha träffat en kompis och ätit lunch, men jag gör det en annan gång.
Min arm är inte sugen på att göra ett dugg, och vad den ska tänka nu när den ska bli duschad vill jag inte ens tänka på.
Men ren ska den och resten av mig bli, så är det bara.

Och det blir bättre senare.
Inte minst för att jag ska jobba med min novelll.
Hurra vad roligt!

Är ni i solen idag, eller jobbar ni?

Lunch:

Lax (igen) och spenat (igen).
Ett stort glas vatten med citron.
Nyttigt och gott.
Idag har jag dessutom börjat med MSM-pulver igen. Jag hade en burk sedan tidigare -fick tips om det när mina händer bråkade - men har glömt att använda det, och nu läste jag om det på min Frozen Shoulder-sida på Facebook. Det skadar ju inte att prova om det hjälper när jag ändå har det hemma.

Naturlig svavelkälla för en hälsosam livsstil

MSM, även kallat metylsulfonylmetan, är en naturlig svavelkälla som finns främst i gröna växter och frukt. Svavel har en viktig roll i vår kropp och utgör bl.a. beståndsdel i kollagen som bygger upp brosk, senor, bindväv, skelett, hud, hår och naglar.

• 100 % MSM
• Naturlig svavelkälla
• Kombinera gärna med glukosamin

Glukosamin, som man tipsar om som kombination är det som jag ger Misse sedan några månader tillbaka, och hans leder mår mycket bättre. Efter sex veckor ungefär såg jag resultat hos honom. Nu hoppar han upp i sängen igen.
Jag ska köpa en burk till mig också, så kan vi vara gamla och ledsjuka ihop!

Nu ska jag sova igen det jag inte sov i morse i mitt mörka svala sovrum.
Min arm löjlar sig idag och mår bra av att vara helt stilla en stund.
Det ser ut att bli regn så jag sparar promenaden till senare.
Tjingeling!

Torsdag, va?

Jag är dagvill, men det känns som om det är okej. Jag har ju ingenstans jag ska vara förrän om en och en halv vecka.

Just idag tänker jag inte röra mig ur fläcken.
Vet ni hur underbart det är att tänka tillbaka på alla stressår, när jag åkte mellan Farsta och Upplands-Väsby, fram och tillbaka varje dag i rusningstrafik (samtidigt som jag hade en liten son hemma som jag var ensamstående mamma till.

Ofta smet jag tidigt, då tog bilresan bara 50 minuter, och fortsatte jobba hemma. Mina chefer var inte direkt överlyckliga och vid ett tillfälle förlorade jag mitt jobb (alltså på en avdelning, jag fick ett nytt på en annan. Från Gevalia till Estrella.)

Men det är ju det där med att prioritera.
Det har jag aldrig haft problem med, har rent av svårt att förstå dem som säger sig slitas mellan jobb och hem (och de är oftast TVÅ föräldrar.)
Det var ett mycket enkelt val för mig .

Numera prioriterar jag mitt arbete framför det mesta.
Det kan man göra när ens barn har flyttat ut.
Han fyller 21 på onsdag.
OMG!

Sådär ja, jag tror banne mig att jag har redigerat klart.

Hon ska få vila fram till första september, sedan ska jag läsa igenom manuset igen under två veckor innan det ska tillbaka till min förläggare 15 september.

I morgon ska jag plocka fram novellen som ska vara klar i november, men jag tänker att det vore helt lysande om jag kunde fixa den redan i augusti.
Stommen är klar, men nu ska den julgranas, glöggas och liksom saffrans till om ni fattar.
Det ska bli buskul!

Tankemässigt är jag också upptagen av nästa manus. Bok 7. Projektstart 1 oktober, och jag har INTE EN ANING om vad den ska handla om.
Jag har haft exakt samma problem fem gånger tidigare (den första var ju en given) och då har det löst sig när jag väl har satt mig vid datorn, så jag får förlita mig på att min hjärna gör jobbet den här gången också.
Gör den inte det får den köra taxi.
Det kan vara bra för den att komma ihåg.

Lång dag.
Nu ska Hellberg sova.
Tjingeling.

Barbara Taylor-Bradford,

fortfarande aktuell, kommer sin första bok på svenska på evigheter.
Harper Collins släpper Familjerna på Cavendon i oktober.
Det ser jag fram emot, har nog inte läst henne sedan Emma-serien, och det måste väl ha varit 80-tal.
Minns att jag älskade hennes böcker.

Nu är hon själv över 80, but still going strong.
Kul.
Jag ska också skriva när jag är lika gammal (pepparpepparpepparpeppartvitvitviiiiiiii)

I veckan kommer den här.

En intervju i Hemmets journal nummer 33.

Journalisten heter Caroline Engvall och det är samma kvinna som var min redaktör på mina allra första bok. Så slutas leden, kan man säga.

Fotograf Johan Almblad.

Bra intervju, tycker jag själv (det tycker jag alltid när vi mest håller oss i nutid istället för att se bakåt.)

Jag saknar mitt långa hår! Se så fint det vajar i vinden.

Well, 

det är praktiskt nu när jag har svårt med hårtvätteriet.

I natt har jag sovit gott men armen började jävlas så fort jag gick upp, så idag ska jag bara läsa manus och sedan åka och handla alla mjölkersättningar ni föreslog.

Jag har en lista på ickeinflammatorisk mat som jag ska ta med.

Inte för att jag tror att gårdagens pizza påverkade, men herregud, vad vet man.

Kroppen är minst sagt komplicerad!

Hemma,

vi åt pizza och det blev väl inte min mage så glad över. Men det var jättegott!

Annars tänker jag att det är viktigt att tänka på vad jag äter just nu, inte för vikten utan för att man vet att kosten spelar roll vid ledsjukdom.
Alltså ska jag bli striktare med inte äta vete och socker. Och från och med nu ryker även de laktosfria mjölkprodukterna.
Kan jag hjälpa mig själv med att justera just sådant så är det värt massor.

Däremot skulle jag gärna vilja äta havregrynsgröt som är både mättande och nyttig frukost, men vad ska jag ha till om jag inte kan ha mjölk i.
Några tips (inte soja)?

Medan ni tipsar går jag och lägger mig.
Jag vill gå upp tidigt och redigera.
God natt!

Hurra,

äntligen får en av mina böcker vara med på en pocketfest på Adlibris.
4 för 3.
Det är första gången!
Tjoho!

Jag har haft en smärtfri natt. Helt smärtfri. Det har inte hänt sedan hedenhös.
Det var så märkligt att det väckte mig!
Nu är ju det här långvarig sjukdom, så det kommer nya nätter med smärtor, men en hel natt.

Så jag klev upp när jag vaknade första gången när klockan var halv sju (vanligtvis somnar jag om.) Jag kan sova en stund i eftermiddag.
Ikväll ska jag till Nisse och säga hej då till hans dotter som ska åka till Costa Rica med sin mamma i fem månader. Ett äventyr med buss till byskolan varje dag samtidigt som hon ska plugga in första terminen av sjuan på distans.

Men först MANUS!
Hurra!

2 bagels med ost

har jag tryckt i mig nu.
Som mellanmål!
Jag skulle aldrig ha gått in på Lidl efter promenaden. Skulle gått direkt hem.

Jag säger som en av mina vänner ofta säger: jaja.

Nu har jag varit så duktig hela dagen att jag ska se minst två avsnitt av Grey´s. Troligtvis tre. Det är två kvar den här säsongen, och då måste man förstås se det första i nästa också.
Nästa och sista.
Säsong tio. Den sista - nummer elva - finns inte streamad än.

Strålande sol i förorten.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det än, är rätt nyvaken. Halv tio klev jag upp.
Jätteskönt, för jag har sovit gott i natt, tjohej.

Min dag börjar nu när jag har ätit frukost i en timme.
Jag ska duscha och tvätta håret.
Det är inte lika roligt längre, men skönt när det är klart.
Att göra något annat av det än att blåsa det torrt är inte att tänka på, så därför var det nog ändå bra att jag klippte mig.
Ibland gör man saker som man först efteråt fattar är bra för en. Har ni tänkt på det?

Prio idag är manusläsning och en promenad.
Tredje augusti.
Det känns fortfarande svårt att ta in.
Hela den här veckan och nästa är jag helt dedikerad till mina olika manus. Vecka 34 är fullbokad med grejer som kräver annat än morgonrock.

Snart är det höst.
Yay!

Yes, I fell asleep.

Men idag var det inte så märkligt alls eftersom jag bara sov sex timmar i natt.

I morgon antar jag att många ska börja jobba igen. Förhoppningsvis utvilade, trots väder och annat som man ju är i alla fall lite beroende av om man ska åka på semester.
I alla fall jag.
Just nu kom en av de där tropiska skurarna, när det kommer så mycket vatten på en gång att det ser helt galet ut.
Samtidigt skiner solen.
Helvilt.

I morgon ser det däremot ut att bli fint. Och på tisdag också.
Jag undrar vad min arm säger om att ligga på en badstrand?
Det var en månad sedan jag gjorde det senast, och det är mycket som har hänt armmässigt sedan dess.
Jaja, jag får väl prova.
Jag vill ju bli brun, som sagt ...

Gloria kommer lite senare än mina andra har gjort,

i alla fall som det ser ut just nu.
I maj.
Sonjas sista vilja kom ut då, minns jag. Typ 5:e eller något sådant. En vecka efter min 50-års dag 2012.
Sonjas hemlighet i september samma år.
Sedan gick det ett och ett halvt år till mars, och då kom En liten värld och så kom Toscana tur och retur exakt ett år efteråt.

Det är långt kvar, men lite beroende på om det nu blir maj, eller kanske månadsskiftet april/maj, så ska den säljas in till handeln i höst. Och då är det bra om det mesta är klart, som omslag, titel, och förstås en säljtext som är smashing.
Texterna gör jag och min redaktör tillsammans. Jag tycker att det är kul och är rätt bra på det, så då får jag vara med och bestämma.

Överlag är mitt förlag fantastiskt bra på att samarbeta. Ingen pekar med hela handen, istället blir jag som författare involverad i det mesta och får tycka till.
Om jag vill, alltså.
Och det vill jag ju
Med min bakgrund från sälj och marknadsavdelningar så har jag en mängd åsikter och mitt prestigelösa förlag har alltid lyssnat. Visst är det grymt?

Nu ska jag fortsätta redigera den där vårboken.
Tjohej!

Ps, jag hoppas att ni inte såg filmen jag tipsade om igår. Den var rätt urusel, trots Colin.

Jag är så himla trött,

trots att jag tycker att jag sover okej på nätterna så är jag så sömnig på eftermiddagarna att jag bara MÅSTE sova. Och då gör jag det utan problem i två timmar, som jag gjorde idag.
Är det inflammationen i kroppen som gör det?
I morgon ska jag försöka ta mig ut på en promenad när jag vaknar, det kanske gör susen.

Dagens filmtips:
The accidental husband. Trean nu klockan åtta.
Med Colin Firth i en mindre roll.
(Jag har naturligtvis inte glömt min gamla betuttning i honom. Så länge han låter bli att hångla är han grym.)

Jag tog en promenad i centrum

när jag ändå skulle handla, men kände mig inte okej av någon anledning, så jag åkte hem till min lya igen.
Nu känner jag mig som vanligt, har ätit ugnstekt lax med stuvad spenat (gud, vad gott det var), suttit en liten stund på balkongen och tänker lägga mig i min säng med min bråkiga arm.

Jag har fortfarande 20 sidor kvar att läsa om jag ska hålla dagsmålet, vi får väl se om jag gör det senare eller skjuter på det tills i morgon.
Tack och lov ligger alla mina deadlines långt borta, så om jag tar det lugnt en dag här och där påverkar ingenting annat än att jag mår bättre.

Heja att vara i tid, säger jag som börjar nästa projekt (2017 - utgivning) första oktober just av den anledningen.
Nu ett par avsnitt av Grey´s anatomy.
Tjohej.

Min lillebror var i Sandefjord igår,

(Norge) och besökte bokhandeln.
Kul med ett foto från en butik, tycker jag. Sonjas siste vilje ligger så fint i det vänstra hörnet. En liten värld, som också finns i pocket, var slut.

Annars då, jo tack, första augusti.

Smaka på den, ni.

Jag vill vara sommarbrun, men annars tycker jag att den här svalkan är rätt skön faktiskt. 

Det är okej med jättevarmt utomlands, men jag har aldrig stanna längre än en vecka, för mig är det en perfekt längd på en solsemester.

Har ni tänkt på att människor svarar "BARA en vecka" när man frågar hur länge de ska vara borta.

Vad då, BARA.

Som om det inte är bra nog.

Är det bara jag som irriterar mig på sådana svar?

Jag irriterar mig också på att man säger "där nere" om länder som inte ligger på vår breddgrad. 

(Och stå på dig. Skinn på näsan. 

Och det värsta vet ni redan. Unna.

JAG RYYYSER, och då har jag inte ens nämnt alla hålla om, kramizen och kära du.)

Nu ska jag läsa manus och vara tyst.