Feberfri, tjohej, men opigg

 Det betyder ju ändå att det verkligen går åt rätt håll med det här sjukeriet. 

Bästa sängen när man är snorig, eftersom den går att höja upp. 

Jag har just ätit med god aptit. Ugnstekta kycklinglår, blomkålsris och sötstark senap (i brist på annat). Mina eksem har reagerat på något och det är antingen ägg, tomat (eller något från London) eller på Coronan.

Just nu orkar jag inte bry mig, jag äter det jag vet att jag tål och så hoppas jag att "anfallet" går över. Något jag aldrig mer kommer att använda på händer och fötter är kortison däremot fortsätter jag ju att grisa ned alla mina datorer, telefoner, glasögon etc med hudkräm. Men hellre det.

Den här dagen blir det inget jobb då, jag siktar mot morgondagen. Idag ska jag istället damma sovrummet, byta lakan, tvätta håret och sånt. Det känns behövligt och det blir man ju piggare av när det är klart.

Jag ska också beställa fler varor från Mathem till i morgon. IFALL jag inte pallar att åka och handla.  Man vet ju aldrig med det här viruset. 

Men hurra för feberfri, det känns grymt!

bättre idag,

 alltså har jag ställt in all disk som jag inte orkade ens titta på igår,  i diskmaskinen. Har packat upp, tvättat och hängt upp tre maskiner (torkhiss över badkar och ställning i vardagsrum) och sorterat skräp (tomglas, metall, papper och plast) och druckit kaffe. Till och med locket för högerörat börjar lätta lite, tror jag. 

Kolla vilken pigg mänska!

Just nu tog jag lite slut, men ändå, det känns som om jag är på gång. I morgon tänker jag att det är dags för att tvätta håret, bädda fräscht och börja jobba igen. Hoppas verkligen det. Resten av veckan är inställd och jag har möjlighet att jobba in lite som jag har missat ... om jag bara blir lite piggare. 

Men idag ska jag slöa resten av dagen, tror jag i alla fall. Jag skulle inte dö av en promenad, det tog jag ju i London också, och då var jag ju sjuksjuk. Här är det nog skönt idag, med fräsch luft efter lite morgonregn. 

Igår pratade jag om skrivande med en väninna i branschen, och det är så kul att höra hur andra jobbar. Jag måste ju jobba på mitt sätt, som handlar om att inte KUNNA tänka alls, medan andra funderar skriver lite funderar lite till. Jag har inte det in mig, och det har ju inte alltid varit kul att erkänna för det låter ju betydligt finare att kunna tänka, skriva synopsis och tänka ut saker. Min hjärna funkar ju inte så. Den måste bara gå framåt.

Såg intervjun med Stina Jackson på fyran idag, och hon verkar lite jobba på samma sätt även om hon förkastar enorma mängder text i omarbetningar, och det gör ju inte jag. Jag lägger ju istället till massor. Men början, att man kanske bara ser en bild framför sig, delar vi. Och att storyn utvecklas under tiden vi skriver. 

Kul att prata om är det i alla fall. 

Just idag tror jag inte att jag tål ägg. Det där varierar ju lite, men ägg är på tapeten idag eftersom jag tycker att mina händer blev sämre plötsligt.

Så från och med idag undviker jag: Ägg + potatis (kanske alla sådana där nattskuggeväxter, eller vad det heter, alltså också tomater etc)+ vete + mjölk. 

Att acceptera att kosten kanske inte kan påverka något alls är jag inte framme vid än. Tror lite att jag behöver den här "kampen". 

Typ så, tisdag i förorten, när jag har sovit nio timmar i sträck. 

Helt sjukt

 Bokstavligen.

Jag som var så noggrann, inte gick på fester eller premiärer, pratade knappt med någon på Cypern, ändå visade provstickan positivt för Corona i lördags i London. 

En makalös Fantom i Fantomen på Operan

Hemresan, hade mask även dit eftersom jag kände något lurt redan när vi åkte i fredags morse.

FeberÅsaPåsa

Tog en liten promenad igår för att få luft

Vi bodde nära Ritz, vårt hotell hette The Mayfair hotel

Abba-arenan, 40 punds taxiresa (en väg) utanför London. 

Men med med alvedon och ansiktsmask tog jag mig ändå till ABBA-showen och det var helt magiskt! 

På fredagen såg vi Fantomen på operan och den var också svinbra.  

Så trots sjuk och säkert hög feber med den frossan som jag har haft, så blev det bra. Jag bara hoppas att jag inte har smittat någon men hur Jonathan ska klara sig vet i tusan, vi delade ju säng på hotellet och sova med ansiktsmask går ju inte. 

En rekommendation är annars att inte landa med ett flygplan när man har Corona (eller förkylning för den delen), jag trodde på allvar att jag skulle spräcka trumhinnorna, det var hemskt! Är så glad att jag inte ska flyga på länge. Idag har jag lock för ena örat, det jag fick öroninflammationen i efter förra resan ... Det andra örat släppte redan igår.

Och Cypern, som nu för andra gången i år har gjort mig sjuk, längtar jag inte tillbaka till, i alla fall inte just nu. Alltså hur smittsam är inte den här varianten om man inte ens behöver vara nära någon för att bli sjuk? Det hostades ett par gånger bakom mig på flyget, det kanske var det som behövdes. Eller i alla köer på flygplatsen? Jag vet inte. Surt är det i alla fall att jag inte hade mer energi i London. Vi skulle shoppa och hitta på grejer, men hängde mest på rummet. Jonathan var inte heller helt pigg.

Men igår gick han iväg själv och åt lunch på ett ställe han blivit tipsad om, tack och lov att han är så driftig i alla fall. 

Jag köpte ägg och sallad från snabbköpet mitt emot hotellet, det funkade det också. Vi fick ha hotellrummet till 17.00, vilket var helt perfekt. Och vi landade tio minuter före tid (flygtid 1tim 50 minuter) och våra väskor kom först, så vi hade tur just med det. 

Ikväll kommer Mathem med påfyllnad, så det går ingen nöd på mig alls! Det är bara surt!

Jag måste kolla hur man stärker immunförsvaret, tycker att det har varit lite uselt i år. 

Det är bara att konstatera att jag de här dagarna

 har varit för trött för manusarbete, så nu lägger jag det åt sidan tills nästa vecka.  Det gör att jag kommer att vara ÄNNU mer efter, men har strax skrivit hälften och tror att jag hinner. Det är ju inte en en deadline från förlaget utan från mig själv. Förlaget behöver nog inte det här manuset förrän om ett år, eller nästa sommar i alla fall. 

WELL, jag vill ha det klart så att jag kan börja tänka framåt. 

Något annat jag borde ha tänkt på, på tal om att se framåt, var ju att byta abonnemang. Nu står jag där med TELIA när jag ska åka till England. Hade jag bytt till 3 eller Telenor hade jag inte behövt bry mig. Nu har jag ändå bytt till 3, men det går ju inte på en dag, så den här resan får jag stå ut med TELIAS skitabonnemang och köpa till surf/telefon för 300 kr.

Igår, med nytt abonnemang, så köpte jag också en ny telefon. Är än så länge skitnöjd. Den är vikbar (Samsung Flip5) och ryms i mina handväskor, hurra. 

Det var det. Jag ska försöka få ihop kläder till tre dagar, det ska bli varmt som sagt och vi får väl se vad jag hittar i garderoben.

här hänger grejer som ska provas!

Där har vi det. Jag hämtar Jonathan klockan 5.30 och flyget går 7.50. Nu ska jag bara försöka hålla mig vaken så att jag kan lägga mig tidigt, eftersom jag ska upp kl 3. 

Tjohej!

När jag tänker tillbaka på sommaren,

 främst den i Fjällbacka, så känns det som en förlorad sommar. Jag träffade nästan ingen, satt hemma och jobbade och tyckte inte att det var roligt att vara där. När det fina vädret var här, alltså i Sverige, var jag utomlands (i juni) och när det återkom en våg nu var jag utomlands igen. 

Tack och lov för höst, säger jag. Nästa sommar hoppas jag att kunna ha Selma med mig till Fjällbacka, om jag nu får ha henne i två veckor (vi delar ju). Jag vill åka dit sista gången för i år på julmarknaden, första advent typ, men det handlar om jobb, Selma och väderlek. 

Idag är det jobb igen, mätaren står som den ska på  32 000, och jag har nu två arbetsdagar när jag måste skriva 2000 per dag. Då ligger jag 4000 efter ursprungsplan när jag kommer hem från England natten till måndag (vi landar 01 typ, så jag är nog inte hemma förrän absolut tidigast 3 skulle jag tro). Så dagen efter halverar jag målet och sedan har jag en hel del den veckan som också ställer till det, tyvärr, men det får gå. Jag har inget att välja på. 

Förhoppningsvis går det i alla fall snabbare på Arlanda än det gjorde när jag landade från Cypern. Det tog galet lång tid att få bagaget.

Och på Larnaca flygplats var köerna enorma. 

Det var helt tjockt med folk och tog  närmare en och en halv timma att komma igenom check in, passkontroll och sedan säkerhetskontroll. Vanligtvis brukar det där gå väldigt smidigt. 

Det där att strosa i butiker var inte att tala om, och jag slängde in mig en sallad, men det var för att jag kunde gena förbi check-in kön för att jag redan checkat in på hotellet, och kunde droppa bagaget. Jag tror att jag smet före jättemånga som ställt sig fel. Jag hörde grymtanden som jag inte riktigt låtsades om. 

JAJA.

Nu dricker jag gott kaffe, har slängt in en sista tvätt (sedan är allt tvättat) och ska strax jobba. 

The bikinicollection, allt från Salta bad.

The strandklänningcollection, båda från någon supermarket – förmodligen på Cypern. 

Senare ska jag försöka komma på vad jag ska ha på mig i London. Det är sommarväder, men ändå, sommarkläder känns inget kul att ha i mitten av september, så vi får se vad jag kan hitta som är svalt men ändå höstigt. Fast vitt funkar ju alltid, såklart. 

Jag åt chips och godis mest varje dag i sommar och jag är nog lite större än jag var i början av juni så jag måste hitta något i garderoben som stretchar och sitter skönt. 

Och när jag kommer hem ska jag ta nya diettag och exkludera vete (det gör jag redan så långt jag kan, men ibland misstänker jag att vissa restauranger, läs bufféer, slarvar med märkningen), mjölk, potatis och jordgubbar som jag har en känsla av att huden reagerar på. Jag känner inte att huden reagerar på socker, men det gör magen, så det ska jag utesluta av den anledningen. Inte frukt dock, det har jag aldrig reagerat på. 

Mitt mage började reagera efter mat när jag var 19 och jobbade på en krog i Strömstad, men det tog till jag blev väldigt vuxen innan jag kunde koppla det till vad jag reagerade på (främst grädde/mjölk). 

Vetemjöl har jag har så vitt jag vet alltid tålt, om jag äter det med måtta. Men nu tycker jag ju att huden reagerar på det, så då får det TYVÄRR offras. Jag ÄLSKAR vitt bröd. Segt, nybakat vitt bröd (med Bregott och ost) fy fan vad det är gott. Jag skulle resten av mitt liv kunna äta enbart det, om kroppen hade sagt ja. Det slår kanelbullar alla dar i veckan.

Kampen fortsätter. Jag ska acceptera sjukdomen ... någon dag, snart. 

Jag vet i tusan vart Feelgoodgenren är på väg om jag ska vara ärlig.

 Allt räknas som feelgood idag, om du ler i en deckare är det en "myscdeckare", om slutet av boken är tillfredsställande är det också feelgood. Genren är extremt bred, så bred att det känns som om det faktiskt är FÖR brett. 

Mysdeckare ingår också i deckargenren så därför är författarna först med på Feelgoodfestivalen och sedan på Crimetimescenen på bokmässan. 

Nu kan det vara så att jag är sur för att jag inte fick åka till feelgoodfestivalen (eller bokmässan) i år, det sägs att vi bara får vara med vartannat år, men det där är en sanning med modifikation eftersom flera från mitt förlag faktiskt är med varje år. 

Så visst. jag är sur för det eftersom jag har noll i kalendern i år från förlaget. 

MEN, jag hävdar fortfarande att genren Feelgood börjar bli så bred att folk inte längre vet var man ska placera böckerna. Sådant som för några år sedan självklart inte hade ingått, står nu på gränsen och vill in (eller inte). Är det en fördel att tillhöra genrelitteraturen? Antagligen. 

Men jag kan räkna upp flera författare som verkligen inte skriver feelgoods, även om jag inte tänker göra det här. Men ett exempel är självbiografier (som ju är en egen genre) som jag personligen inte tycker hör till feelgoodgenren. Man vill ju att den ska behålla sin särart, tänker jag. Att det ska vara tydligt. Annars kanske man borde underkategorisera mer än man gör. 

JAJA. Jag är inte sur längre, har jobbat så jävla bra att det var värt en feelgoodfestival, för den här romanen hade kanske inte blivit till just nu om jag inte hade blivit bortvald i år. 

Glömde säga att Årets Feelgoodpris gick så välförtjänt till Caroline Säfstrand för den uppskattade Sanningen om Ostrondykerskan. LÄS!

Ska strax duscha och tvätta håret. Jag har just nu 30 000 ord i mitt manus och det ska bli minst 1000 till i morgon. Jag har packat det mesta utom badkläder som hänger på tork och det jag ska ha på mig i kväll (samma klänning som jag har haft flera gånger, shorts har känts för varmt). Man behöver inte vara rädd för att det ska vara kallt när man landar i alla fall, för det är nästa lika varmt hemma som här. 

De kommande tre dagarna, tisd-tors, ska ytterligare 6000 läggas till innan jag åker till LONDON och ser Abbashowen och Phantom of the Opera, och veckan efter ska jag förhoppningsvis kunna knepa ihp 10 000 till. 

Just den veckan är lite bökig, möten, luncher och mammografi i en salig röra, men jag ska ändå försöka få ihop det, för om jag bara kan passera 50 000 veckan efter, så rinner det på bra till slutet. Den 27e får jag tillbaka manus 1 för redigering, så då blir det dubbelarbete ett tag men det är jag laddad för. 

Den 27e ska jag också se Änglagård, musikalen, på Oscars. Manus och regi Edward av Sillén och Daniel Rehn och musik av Fredrik Kämpe som också komponerade musiken till Så som i himmelen, som jag ju ÄLSKADE så mycket att jag såg den fyra gånger! Först ensam, sedan med Simona och Carina, och därefter Jonathan och Linnea. Och sista gången jag såg den var på Scandinavium i Göteborg. Den och Book of mormon är de musikaler jag har sett flest gånger. 

Och sedan kommer Selma till oss den 7e oktober. Det blir ju galet spännande!

Jag ser fram emot den här arbetshösten med avbrott för valplekar, promenader och att ta hand om något igen.  Tjohoo!

Kroknade helt igår,

 och 1500 av de 3000 som var målet missades för jag var SÅ trött. Sedan höll jag mig vaken till halv tio och sov till åtta, så idag var jag pigg men mer än 3000 blev det inte, så nu har jag 5000 kvar till målet på en och en halv arbetsdag. 

Det kommer troligtvis inte att gå, men vi får väl se. 

Om jag bara får ihop mina 3000 i morgon så KAN det gå att i alla fall få ihop 1000 innan avresan klockan 11. På planet är det för trångt och bökigt så ska jag klara det är det innan avresan från hotellet. Jag tänker att jag ska göra klart allt söndag kväll, och hoppas på ett tidigt toabesök måndag morgon ... funkar det kan jag sätta mig i receptionen och jobba fram till pick up klockan 11 på måndag.

Yes box, jag vill nå mina mål, så är det. 

Där har vi det. 

När jag kommer hem ska jag köpa en ny dator, det är dags efter tre år (tror jag det var). Jag har tappat den två gånger i golvet här och vissa tangenter har liksom satt sig lite. Tror att den har blivit pyttelite sned. Men jag behöver en backup, och då är ju den här perfekt att behålla till det. 

Typ så, dagen innan sista dagen på skrivresan. Jag kommer hem med MINST 26 tusen nya ord och det är superbra gjort på två veckor. 

Jag vet i sjutton hur mkt bättre eksemet har blivit, men det märker jag mer när jag har kommit hem. Här blir det kratrar i huden så fort jag badar.

Ingen större skillnad. Det här var efter disken idag. 

Det finns en annan grej jag förmodligen bör jobba med mentalt, och det är insikten om att min sjukdom är kronisk. Jag har kämpat med att få bort den i tre år och behöver nog förstå att det inte går. Det gör mig lite ledsen, faktiskt. 

JAJA. Hejhej 

En dag i Protaras.

7.30 väckning

7.45-8.00 frukost (kaffe och två ägg, några skivor melon, tar inte lång tid att få i sig)

8.00-11.00 pass 1, Mål 2000 ord. Den här veckan ökar jag takten nu när grunden är satt. 

11.00-12.00 sol.

Jag har inte legat vid havet en enda dag. Istället har jag promenerat dit och badat. 

12.00-12.30 bad, promenad på stranden.

12.30-13.00 lunch.

13.00-13.30 sol (om jag pallar)

13.30-14.00 kaffe och dusch.

14.00-16.00 pass 2, Mål 1000, idag var det klart på en timma.

16.00-18.00 vila, surfa, kolla bostäder etc

18.00-19.00 middag

19.00-20.00 pass 3. Inget skrivmål om dagsmålet 3000 är avklarat, istället småfix som anteckningar om varje kapitel etc. 

I säng 21.00, somna 23.00. 

"Målet är 8 000 när jag åker på måndag och 25 000 där, vilket betyder att ordmätaren ska stå på 33 000 den 11e september." 

När jag åker på måndag morgon kommer jag hem med 32 000. Jag kommer att missa målet jag satte med 1000 ord men det är långt mycket BÄTTRE än jag vågat hoppats. Jag låg som värst 7000 efter. Heja Åsa! 

När jag inte jobbar tittar jag på tapeter.

 Jag har bott i lägenheten i Farsta i fem år snart (4, 5) och börjar bli trött på bruna väggar. Älskar tapeten i Fjällbacka men vill inte ha likadan i Farsta, däremot gillar jag det stormönstrade.

Den här är min favvis just nu.

Så himla fin, och passar utmärkt till mina möbler.

Jaja. Nu ska jag sova lite. Hejhej från Cypern.

Redan söndag, helt galet.

Jag strävar på mot nya totalmål som jag inte har räknat på än, men jag vet ju att jag ligger efter en hel del. Fokuset ligger på 2000 per dag just nu, Idag gick det exakt som det skulle (igår också) men idag ännu lättare, och det känns som om det var en lysande idé att sitta i repan och jobba första passet, så det ska jag göra i morgon också. 

Jag borde rimligtvis kunna sitta i den där (bekväma) stolen klockan 8 och sedan packa ihop för lunch strax efter 11, vilket vore tippetopp om det funkade varje dag. Det är ju inte så att jag är i vägen för någon där.

Efter passet var jag ute i nästan 3 timmar, badade (28 gr i vattnet), solade och åt lunch och nu, efter dusch och omhändertagande (bokstavligen, eftersom händerna verkar hatälska havet) börjar nästa pass. Sedan blir det middag och ev ett kort pass till. Långa dagar, men inte alls övermäktigt. 

Jag lägger mig ofta tidigt och ligger i sängen och kollar på något. Just nu Dowton Abbey igen. Det är så extremt välgjort. Det finns inte en dialog som inte är exakt, både i ordmängd, längd och övrigt skådespel. Svenska serier kan jag uppleva blir så oerhört mycket lågbudget men det beror mest på rätt kassa manus och en styltig och onaturlig dialog som gör att det stinker amatör även från framstående skådespelare som ju inte har fått ett vettigt manus att arbeta med. 

(Försök själv då, din lilla klagare ...)

Jonathan ringde och vi pratade London, vad vi ska se (utöver Abba-avatarerna som ju han bjuder mig på) och var vi ska äta. Han har aldrig sett Phanton of the Opera, och jag har bara sett den med Jöback i Sverige och var ju lite besviken eftersom han gjorde rollen som Fantomen exakt som han gjorde Sweeny Todd på Stadsteatern. 

Jag ser gärna någon annan göra den rollen i London. 

(Försök själv då, din lilla klagare ...)

Men det är min födelasedagspresent till Jonathan så han får välja. 

Vi kommer att bo fint, nära Hyde park, och åker bustidigt fredag morgon (vi behöver vara på Arlanda typ 6.30) och landar  01 natten mot måndag. 

Det ska bli så otroligt mysigt, vi har galet trevligt ihop när vi reser. Det enda önskemålet jag har är att vi (eller bara jag) får gå till Liberty och kolla på JULGREJER! Deras julshop har öppnat och är mumma för en sådan som jag,  hur mycket julgrejer man nu kan ha framme med en valp i familjen. Eftersom vi firar jul hos mig, så är Selma också med såklart.

Nu kaffe och manus

Sötnöten

Händer, suck

Mer Selma, så söt bland sina syskon

Men London är om två veckor (titta på valpen om tre, och vi hämtar henne om fem!), just nu är fokuset på skrivtajmen här!

Tjohej!

Flera tusen efter målet,

 men idag gjorde jag om och gjorde rätt, vilket ställde till det igen i produktionstakten. Men nu jävlar har jag landat rätt. 

Solen tar inte alls lika mycket nu som i somras (upplever jag), så mina två timmar i solen kommer nog knappt att förändra min hudfärg alls när jag har solskyddfaktor på. Idag ville jag bada och då är det förstås nödvändigt. Men jag har ju inte en droppe av det på armar, händer och fötter, och har verkligen inte bränt mig alls. 

Idag var vattnet klart igen och jag har aldrig varit med om varmare vatten. Det är helt otroligt. Svalkar möjligtvis pyttelite den sekund man doppar sig, men knappt. Jag skulle tro att det är närmare 30 grader. 

Jag plaskade runt i alla fall, tog en promenad på stranden och åt sedan lunch vid poolen och vips var pausen över.

Nu ska jag vila lite, sedan duscha och gå och äta. 

Tjohej.

Idag har jag kommit igång och har skrivit 2000.

 I alla fall innan den här dagen är över.  200 kvar. Då är jag tretusen efter målet jag har. Vi får väl se om det blir ännu en roman där jag inte har flow. Så kan det vara. Och då går det trögare, däremot blir det inte sämre, det vet jag av erfarenhet. 

Det är svårt med en tvåa som är en fortsättning, känns det som. Det lättare att skriva en tvåa som är helt fristående. Jag måste på något sätt hitta en ingång där jag slipper förklara allt för mycket, samtidigt som mycket behöver återges. JAJA, det kommer att lossna så fort jag får in nya trådar och konflikter. Där är jag inte än. Andra serier jag har skrivit har haft en tvåa som har stått relativt fri från ettan, det här är en utmaning och det gillar jag ju egentligen. 

Tre skrivpass idag, i alla fall 2,5. Jag har också varit ute en stund (exakt två timmar) vid poolen där jag åt lunch och lyssnade på ljudbok. Idag slapp mina fotsprickor att bada i havet, vilket de verkar gilla. De får gärna läka lite till, vi får väl se hur det ser ut i morgon. 

Det löper som ett liten band av psoriasis från foten och upp till smalbenet. Nytt i sommar. Det är inte mycket, men nytt, det är grejen. Det kommer NYTT, jag hatar det! Om solen funkar borde det rimligtvis försvinna nu i alla fall. Ett tag. 

Nu har jag duschat, ska se lite på en tv-serie och sedan vara först i kön till maten. Idag är jag hungrig. Igår åt jag en stor påse chips innan middagen, vilket gjorde att jag var mätt när jag gick dit. Det är jag inte idag.

Månen var så fin, och bilden gör den inte alls rättvisa.

Typ så, onsdag. 

Tjohej!

Är så himla trött idag att jag har dragit ned på målet till hälften.

 Just nu ska jag sova en stund, tänkte jag, före nästa pass och middag. 

Jag arbetade på förmiddagen, och gick sedan ut i solen för lunch och salta bad. Började lite sent, det ska jag korrigera till i morgon. Min armbåge mår 100% bra idag, så himla skönt!

Det var massor med folk som badade i havet, jag har aldrig sett så många i vattnet samtidigt här förut. Europa har semester, det är lika varmt i vattnet som på land (säkert 28 grader i vattnet) och för första gången någonsin (som jag har varit här) var vattnet inte riktigt fräscht. 

Jag körde min strandpromenad med att gå ned och doppa mig här och där, men njutningen var inte lika stor som den brukar vara. Hade ingen som helst lust att ligga på stranden och sola. Istället fick mina fötter och händer viftas med vid poolen en stund, vilket gick alldeles utmärkt det också. Jag tycker om speciellt den ena poolen vid det här hotellet. Jag badar sällan i den, men det är ett lugnt och fint område och nära till baren som serverar lunch, kaffe och det man behöver på sin lunchrast. 

Jag åt en kycklingsallad under parasollet och drack kaffe, innan jag jag gick hem och öppnade mitt manus igen. 

Det brukar ta ett par dagar att hitta rätt rutin, men jag är inte ett dugg orolig utan lutar mig mot erfarenhet.

Min arbetsplats. Har fötterna på stolen mitt emot. 

Idag kom ännu en bild på fröken Selma, nu är hon 18 dagar och har öppnat ögonen. 

Lilla hjärtat!

Bra grej.

 Jag blev debiterad för mycket för en gravstensgrej på kyrkogården i Fjällbacka, och stenhuggeriet återför utan problem de 1500 kronor som det gällde. 

Schyst, då vill man ju använda dem igen om det behövs någon gång. Bullarens stenhuggeri. Bra grej, som sagt.

Hotellet jag bor på är helt annorlunda än systerhotellet lite längre bort. Här ber man om att få bo högt, då får man rum lågt. Jag har bett om rum här två eller tre gånger och ingen gång får jag det jag önskar utan HELT tvärtom.

På det andra hotellet har jag också önskat och då alltid fått det jag har bett om. Där står dessutom en flarra vin när man kommer, som säger "välkommen tillbaka." Det finns inget sånt här alls. Att någon är återkommande gäst här bryr man sig inte ett dugg om. Samma ägare. Är det inte märkligt?

Mamma var med förra året och då fick vi ett bra rum, och  jag tänker att det nog är så som många säger att man får sämre rum om man är ensam. Här är det insyn och det är inte så mysigt, ju, men det är fullbokat och andra rum fanns inte. Och jag skrek inte heller, det är ju den standard jag har betalat för  – jag hade väl bara andra förhoppningar om läget. 

Men det gick fort över. Nu har jag boat in mig, struntar i utsikten (och insikten) för jag var ute och åt mat (på grannkrogen där jag har varit tusen gånger, och blev hälsad på som om jag har varit där tusen gånger, haha) och mat var det enda som behövdes för att vända besvikelsen över rummet. Det kändes bara bortskämt och dumt när jag var mätt. MÄTT, vilken grej det är! Jag åt grillad kyckling, stekta grönsaker (så goda) en tzatziki som jag säkert inte borde ätit (pga mjölkprodukt) och till dessert åt jag en citronsorbet. 19 euro. Bra pris, men Euron står i 12.80!! Yes box, jag växlade idag och fick nästa en chock över hur dyr den här. 

JAJA.  

Supertrevlig flygresa i alla fall med TRE gamla kollegor som jobbade där jag satt. 

Så kul. När de hade en liten stund över, det är få sådana stunder på en charterresa, satt jag i galleyt (pentryt) på ett klappsäte (fällbart, ni vet sådana som crew (besättning) sitter på. (Så kul med dessa engelska ord som ju används på alla flygbolag. Inte klappsäte, det hör man ju, och vad det heter på engelska vet jag inte.)

I alla fall: Susanne var med idag och vi umgicks supermycket när vi började flyga ihop 1986. Vi var kursare och hade hur roligt som helst. Åsa var också med idag, och även om vi inte direkt umgicks på den tiden så ju känner alla alla. Och Thomas, som var purser på flygningen idag,  serverade 20 glada flickor, tillsammans med en annan kompis Janne, hemma hos mig på min 25-årsfest 1987. 

SÅ roliga minnen. 

Och det är ju det där med den höga sociala kompetensen som de här människorna har. Fortfarande, så många år senare, är det med elegans de utför sitt jobb. Fantastiskt att se. Och vi som aldrig ses nuförtiden, snackar som om vi sågs igår. Det är något med det där som är svårt att förklara. 

Sedan hade jag en trevlig kille i sätet bredvid, som faktiskt PRATADE ( det är det verkligen inte alla som gör). Han hade gången emellan sig och resten av familjen (fru och två små barn), och vi hade supertrevligt och småsnackade när han inte var upptagen med de sina. 

Där har vi det, resdagen på Cypern. Det var behaglig värme idag, tack vare regn och moln när vi landade, vilket jag tycker är skönt första dagen när jag är så svintrött. Nu har jag duschat, klämt en påse chips (som jag är långt ifrån säker på att jag tål men jag orkade inte bry mig idag) och ska borsta tänderna och lägga mig och se på Kristallen så länge jag orkar. 

I morgon ska jag JOBBA!

Hurra som vi svennar säger på Cypern. 

Uppe fem,

 och har jobbat lite men missar målet på 8000 för att jag tänker vila min onda armbåge så mycket som möjligt, och det gör jag inte om jag jobbar. 

Jag har ätit frunch (är från och med idag gått tillbaka till fast föda), ska strax åka och sola, hämta paket, köra det till Sumpan, lämna in bokpaket på ett annat ställe, och sedan fixa och dona med det sista i packningen, mig själv (naglar etc) och hemmet (tömma, slänga, vattna och sånt). 

Jag tycker inte om att gå ut och slänga sopor mitt i natten, alltså tar jag med den lilla soppåse som blir i morgon bitti, och slänger i en papperskorg på Arlanda istället. RUTINERAT, om ni frågar mig. Trist bara att jag ska vara rädd, men så är det tyvärr. Det är inte nytt, jag har alltid varit det. 

Parkeringen är beställd och betald, lägenheten är städad och jag har checkat in. Bara duttande återstår.

Där har vi det. Söndag, tjohej!

Så jag har ätit russin

 för att få igång min mage. Och nu har jag ont eftersom jag i vanlig ordning överdriver! Det går över, tack och lov, men hädanefter ska jag inte vräka i mig det som jag gjorde den här gången. 

Och så har jag ont i armvecket/armbågen och det vet jag inte riktigt vad det beror på. Jag vaknade av det tidigt i morse. Möjligtvis är min arbetsställning utmanande, jag vrider ju händerna och därmed armarna på ett sätt som säkert inte är optimalt (när jag sitter i min skrivfåtölj) eller så stretchade jag igår på ett sätt som armbågen inte gillar för det gjorde jag flera gånger igår

Det är alltid något litet hela tiden numera. Den lilla kroppen är känsligare än den varit tidigare. 

Tur då att jag faktiskt är rätt rädd om min kropp. Utom när det serveras russin, då.

Jag glömde min skrivbricka i Fjällbacka, och behöver en här också. Det gör susen för skrivställningen i fåtöljen. Men det har jag inte tid med innan jag åker. 

Man kan koppla in den här så att den kyler ned datorn (usb), men det har jag aldrig gjort. Jag behöver den bara som underlag. Vet inte ens om den har uttag som passar Mac, tror inte det. 

Den här är från Dustin home, men har sett att Kjell & Co har likadana.

Typ så, när jag har en del jobb kvar men är trött som satan. Jag måste över 16.00 puckeln, den är den svåra. Klarar jag bara den är jag pigg till jag lägger mig. Eftersom jag ska upp så tidigt natten mellan söndag och måndag (02.00), är det bra om jag kommer i säng i tid idag.

Nu ska jag tända varenda lampa här hemma och dammsuga. Det borde ju få mig att vakna till lite, kan man tycka. 

10 januari

Tre saker händer samtidigt i Fjällfors: Mias man dör, Nooras dotter blir gravid och Lotta tvingas flytta hem till sin exman i Luleå. Bostäder ska säljas på en övermättad marknad, där elpriserna skjutit i höjden och räntekostnaderna är svindlande till och med för ett hus i Norrlands inland.

Hur går det nu med de tre bästisarnas dröm om Spanien? Skulle inte livet blir bättre efter 60? I kyrkokören sjunger Lotta Y viva España så högt att Gud kan höra henne, på pizzerian jobbar Pedro som får änkan Mia att dåna, och när Noora spår sig får hon veta att Spanien och en änglabutik kanske inte är en lysande idé just nu.

Men så kommer stumma 81-åriga Dolores med sin halmhatt och hemlängtan, och då ändras allt ännu en gång.

Jag har börjat ta fram grejer till resan

 och hittar inte min bästa sarong. En superbillig sak som jag har haft väldigt länge, som är stor nog att knyta om sig som en klänning. Jag har verkligen letat överallt här hemma. Jag kanske glömde den förra gången på Cypern, jag minns inte att jag hade med mig den till Fjällbacka

Tagit fram strumpor och saronger som inte alls är lika stora min borttappade. 

JAJA, jag kanske hittar en ny. Men min hade så perfekt färger. JAJA.

Resten, t-shirts, shorts, skrivklänningar och badkläder har jag packat ned. Kom just på strumpor! Det behövs om jag ska smörja in fötterna med fet kräm. Förra gången jag var där hade jag fotsprickor som gick upp när jag badade (det gjorde så ont), men den här gången har jag med mig en tejt som någon tipsade om, så att jag kan tejpa ihop det som ev spricker. 

Idag drog jag igång manus 21, som planerat. Andra delen i den nya feelgoodiga feelgoodserien. Lite hade jag petat in tidigare, men jag sparar det för jag tror att det är ett bättre slut än början. Det kan hända att jag skjuter på det jag har skrivit idag också, men nu är jag i alla fall igång. 

Här kommer PLANEN:

Målet är 8 000 när jag åker på måndag och 25 000 där, vilket betyder att ordmätaren ska stå på 33 000 den 11e september. 

Sedan behöver jag skriva 7000 till innan London, då är vi framme vid den 18e september (och 40 000).

Därefter har jag 10 dagar där jag behöver skriva 20 000 till. Mätaren ska stå på 60 den 27e september när jag får tillbaka manus 1 för en fyra veckor lång redigering. 

Då återstår ungefär 15 000 och om jag ska hinna till den 16e oktober som är mitt mål, behöver jag arbeta med båda parallellt. Fyra veckor redigering är superkort tid, av någon anledning har redaktören fått mer tid än jag den här gången, men jag ska fixa det, såklart. Vi har ju korta puckar, så alla måste gör sitt bästa för att vara så effektiva som möjligt. 

Saker jag behöver avstå för att nå mitt mål är till exempel Carina och Sofies release av Födelsedagen. Den är i mysiga men trånga lokaler på förlaget den 12e, och jag törs inte chansa på att mingla dagarna innan jag åker till London (vi åker den 15e).  

Idag har jag också köpt ansiktsmasker till flyget om jag hör att folk hostar igen. 

Där har vi torsdag, när jag inte har solat utan bara jobbat – och börjat rensat hyllor när jag ändå letade efter sarongen. 

Nu har jag kommit på att jag förstås

 behöver fler garderober. Inte för att jag inte ska rensa, utan för att jag behöver få bort det som idag är i öppna utrymmen som för en valp bara är att hugga tag i. 

Jag behöver flytta tillbaka två garderober dit de stod från början (och sätta på de dörrar som finns i förrådet), och i det utrymmet som blir i hallen av den flytten ställa in en eller två nya. 

Ni fattar ju hur en valp skulle älska de här öppna garderoberna. Tänk om den skulle ta tag i min FINA KAPPA! Här vill jag då ha två nya garderober med dörrar. Tyvärr, för jag gillar den öppna känslan, men tänker att jag kanske ska ha två med speglar, det öppnar upp lite. Det här måste fixas mellan den 17e september och 7e oktober, så ska kolla det direkt när jag kommer hem från Cypern. 

Här stod de när jag flyttade in, bredvid varandra till vänster bredvid tv:n. Så jag tänker att tavlorna måste ned, och att tv-byrån flyttas till kanten där pallen står nu. Då får jag in de två garderoberna, 60+60 i bredd, igen. 

Att flytta tillbaka dem skulle jag ändå behöva göra en vacker dag om jag flyttar härifrån, så lika bra att göra det nu innan valpen kommer. 

BRA utlistat, Åsa. Mina kläder är lika viktiga som Selma. I alla fall än så länge.

Möjligtvis går det över när hon kommer hit. Den här fick jag från uppfödaren igår, då hon fyllde 11 dagar.

Nu ska jag gå i mål med den här omgångens redigering. I morgon börjar jag skriva del två.

Första delen heter España, por favor, kommer 11e januari. 

Det blir officiellt any day now, och jag berättar alltid sånt först i min lilla blogg. 

Hejhej

Tror att jag går i mål idag,

 och i morgon förmiddag ska jag peta i en karaktär som fortfarande känns lite otydlig. Med små medel kan man karva ut en karaktär så det är vad jag ska göra i morgon, ett arbete som kommer att fortsätta i nästa omgång.

Hämtade min nytvättade bästa djurmönstrade kappa igår. 299 spänn kostade kemtvätten. Det tyckte jag var billigt, men så har jag ingen koll på vad kemtvätt kostar egentligen. Men min kemtvätt är bra. De lagar, lägger upp byxben och fixar skor som är lite trånga och jag har aldrig känslan av att det kostar för mycket. 

Den ser ut att vara en regnkappa, men yttertyget är nylon (och fodret bomull tror jag). Den är inte varm, utan perfekt på hösten och våren med en tröja under när det är typ 10-15 grader ute. Mitt bästa dyrköp någonsin!

När jag kommer hem från skrivresan behöver jag RENSA. Herregud, vilken fröjd det vore för en valp att komma in här just nu. Det finns tusen saker att släpa runt på, riva ned eller bita på. Mina dyra skor, till exempel!!

Så något måste jag göra, och det är förstås rensa som behövs. Mina garderober är smockfulla, och var jag ska göra av allt vet jag inte. Jag drömmer om större och ett rum för BARA KLÄDER! Vilken dröm! Ett rum som valpen aldrig får komma in i. En quickfix är att sätta in en stång till i en av garderoberna i sovrummet men också att sätta upp ett hyllsystem i garderoben man kan gå in i. Men till det behöver jag hjälp och vi får väl om det blir av. 

Rensa är ju alltid bra, men den här gången är det alltså nödvändigt. Det blir bra eftermiddagsgöra när skrivandet är klart, fram tills 7e oktober när vi hämtar Selma. 

Där har vi det, tisdag förmiddag. Nu ska jag jobba.

Det är konfliktfyllt för mig,

att sol hjälper mot mina hudproblem, att jag jobbar så himla bra på mina skrivresor, men att jag därmed förorsakar skit i vårt himmelrike tack vare det. Jag tycker ju om att göra rätt. Vara duktig. 

På psoriasisföreningen sa det att ju fler resor jag gör till solen desto bättre är det. Och det är klart att det är, men det tar ju inte bort känslan av att jag är en sämre människa som inte tar hänsyn till hur vår jord mår. När jag försöker urskulda mig själv, så handlar det om att jag jobbar (jag skulle aldrig klara en "solsemester", på riktigt: fy vad hemskt) och att mina arbetsredskap, händerna, mår bättre om jag får arbeta där det är varmt. Det tar ungefär två dagar i solen, sedan ser jag hur sprickorna på fingertopparna läker och det blir lättare att jobba och det blir ett motiv för mig. 

Men jag kan ju inte blunda för att jag numera reser mer än de flesta. Inte bara när jag producerar manus utan också när jag gör research. Allt är jobb, men ändå. Det är inte på gångavstånd. 

Det enda jag inte har dåligt samvete för är resan som Jonathan bjuder på till London. Vi var där senast 2019 och det är vårt resmål. När jag skrev om Flanagans var jag där flera gånger. Det ska bli så himla roligt. 

Nåväl, 7e oktober kommer Selma in i vårt liv, och hur fasiken jag ska hantera mina eksem då vet jag inte. Lite beror det ju på effekten från skrivresan nästa vecka, om den håller ett tag eller inte. Jag kommer ju inte att kunna sola tre gånger i veckan i alla fall, för hon får förstås inte följa med till psoriasisföreningen, så det blir något för mig att lösa. En bra början kanske är att kontakta hudläkaren igen, sedan jag var där har jag ju blivit sämre (eftersom även fötterna är så drabbade).

Jag vill inte vara en klimatbov (eller ha mina eksem), men behöver mina skrivresor. Jag vill inte bo utomlands, som kanske hade varit det bästa, och nu kan jag inte ens det eftersom jag har skaffat mig ett delat hundansvar. Mycket att tänka på, gällande det. 

Ett höstlikt Farsta

Men just nu ska jag jobba. Jag är på upploppet. Tre dagar kvar. Tjohej.

VARNING TRIST INLÄGG: LÄS INTE! Något de senaste dagarna har gjort att mitt psoriasis har blommat upp.

 Det är alltid uppe, såklart, men mer eller mindre, och nu är det mer känns det som.

Och frågan är som alltid: vad reagerar jag på av det som jag inte har ätit på väldigt länge. Jag har inte ätit gluten, så det kan vi utesluta, men mjölk (yoghurt) och jordgubbar, den goda soppan från Ica där innehållet är sådant jag har ätit och inte känt något reaktion på tidigare under året. 

Det KAN också vara en reaktion på magontet. Eller på något som låg på pizzan jag åt hos Jonathan som ju var glutenfri, men kanske låg något annat på den som jag inte tål. 

Nu ska jag försöka utesluta mjölk och jordgubbar, och istället äta kokt torsk som jag just har varit och köpt, och göra grönsaksmos. Magen känns helt återställd men vill starta lite långsamt. 

Sen till jobbet idag, men så är det ibland. Målet är satt till 20 sidor, och det borde jag klara även vid en sen start.

I morgon börjar jag sola igen, för att grunda inför Cypern. Och på onsdag levererar jag manus och på torsdag börjar jag skriva NYTT! Nummer 21. 

Tjohej. 6 år till 67. Det är bara att jobba på! (och jag hoppas verkligen att jag kan arbeta längre än så).

JAG VARNADE JU FÖR ATT DU INTE SKULLE LÄSA!

Det är något med att få

 fina recensioner i DN.

Just det utrymmet är vi så många som slåss om, Lotta Olsson är ju den enda bredare recensenten (alltså i DN, landsortspress är ju betydligt bättre på det annars) som tar till sig all form av litteratur. Så här skriver hon om Aldrig ensam:

Åsa Hellberg

”Aldrig ensam”

Bokförlaget Forum, 319 s

Det är en verklig släkthistoria Åsa Hellberg berättar om i sin nya serie, som började förra året med ”Inte utan min syster”. I den boken handlade det om hennes gammelfarmor Anna, och nu är det en skara systrar som flyttar till New York i början av 1900-talet. Bara en stannar kvar i Sverige, lärarinnan Rut.

Åsa Hellberg är en skicklig berättare, med förmåga att snabbt och levande porträttera både personer och miljöer. Hon beskriver en värld i förändring, där den driftiga Charlotta hittar ett nytt yrkesliv medan hemmafrun Sigrid blir allt oroligare. När pigan Elvira inte bara gör en geografisk resa utan också byter klass förändras relationerna drastiskt.

Det blir spännande på många sätt, men det är synd att inte Åsa Hellberg ger sig själv mer tid utan vill berätta om för många intressanta människoöden för snabbt.

"Skicklig berättare." ALLTSÅ, hur fint?

Jag blev så himla glad!

Och hon har förstås helt rätt i att jag berättar snabbt. Jag vet helt ärligt inte om jag kan något annat. 

Hurra! Tänk vad stolta de gamla fastrarna hade varit!

Idag är det jobb och fotboll (just nu 1-0 till Sverige). Magen känns bättre, ingen ömhet, och jag verkar ha kunnat (peppar peppar) hejda det från att bli något mer. Jag fortsätter med soppor och yoghurt minst en dag till, sedan tänker jag att jag kanske kan köra lite mer mosaktigt, som mixade grönsaker och kokt fisk som går lätt att finfördela. Rotmos gör ju inte ont!

Tips. Så god och smakrik, från Ica. Inget vetemjöl. 

Typ så, när jag har fem dagar kvar tills deadline (onsdag kl 12.00)

Vi firade födelsedag,

 pratade och såg en film. Så mysigt hemma hos Jonathan (Linnea var inte hemma). 

Har ni sett Whiplash? Oerhört bra. 8,5 på Imdb. 

I present av mig fick han bland annat en musikal och middag i London, om han hittar något som passar ihop. En av dagarna ska vi ju på ABBA. Det ska bli sååååå roligt med en helg i London med Jonathan. Sedan kommer hösten och hunden! 

Så här kommer hon nog att se ut när vi hämtar henne. V i ska åkta och träffa henne helgen efter London.

Vi åt pizza (glutenfri) glass (gluten och lakosfri) och sedan brakade min mage ihop. Och i natt har jag haft ont längst ned i magen, fast inte på vänstersidan där jag får min divertikulit. Å andra sidan har smärtan andra gånger börjat till höger och vandrat till vänster (fast snabbare än nu i så fall), så för säkerhets skull övergår jag direkt till flytande föda så får vi väl se hur det utvecklas. Jag är så rädd att få tillbaka det, eftersom det utlöste mitt psoriasis förra gången. 

Det ska bli intressant att se hur jag klarar flytande med tanke på att jag undviker gluten och mjölkprodukter, men jag kanske måste äta yoghurt ändå. Vi får se. Just sura mjölprodukter har jag så vitt jag vet inte reagerat på, däremot andra (med och utan laktos). 

JAJA, mitt Ica Maxi har ett galet stort sortiment så något kommer jag nog att hitta. Jag har INGEN lust att ställa mig och koka soppa själv. Att mixa en färdig räcker. 

Förra gången åt jag mycket gulasch, så god mixad, men i den finns vete, så nu ska jag försöka hitta en utan. Spännande. 

6 dagar till deadline, och mycket återstår, men vill handla först så att det är klart. Sedan ska jag bara jobba!

Fick veta igår att jag har sålt över 50 tusen ex av Flanagans i Holland (till dec 22). Så kul. De har också köpt hela Fjällbackaserien men när den lanseras vet jag inte. Den är ju helt annorlunda mot Flanagans, vi får se hur det går.

Typ så, fredag. Bra dag så här långt (minus allt som händer i samhället. Det är sällan bra nu för tiden.)

Det här är Selma Orvegård Hellberg (OH), en vecka gammal i morgon!

Hon kommer till oss i början av oktober då hon är 8 veckor, och vi ska hälsa på henne om 5 veckor. 

En brunröd Havapoo, som vi blev så förtjusta i alla tre. Nu är vi alldeles ystra!

Jag måste dock göra klart min momsredovisning innan jag kan ägna tid att googla hundägande.  

Men jag ska till Jonathan sen, vi ska fira hans födelsedag bara han och jag, och då blir det ju mer hundprat såklart!

Hurra, och välkommen fröken Selma!

Jag hade span på två hundar,

 men den ena gick iväg till någon annan och kenneln som skulle ringt igår gjorde inte det. Men jag har heller inte pratat igenom det med Jonathan och Linnea, så vi får väl se hur det blir. 

Idag har jag en lista att följa: först jobb såklart, sedan ska jag lämna in bilen på tvätt, lämna in kläder på tvätt och under tiden (en timma tar bilen) ska jag promenera med mina nya glasögon på. 

Jag tycker att jag ser bättre med dem, fast framför tv:n så får texten en liten skugga och jag är glad att jag inte bytte mina läs och terminalglas, utan insisterade, efter att ha provat de nya, att istället få behålla mina gamla. Så nu är de på avstånd bytta – men inte de på nära håll eftersom de inte alls var bra. Jag ser ju svinbra på håll egentligen, men ju närmare desto sämre (fast sämre i mitt fall är nog betydligt bättre än hos de flesta.)

Den där skuggan tror jag att jag ska skita i. Det känns svinkonstigt med nya glas, den här gången är vänsterögat perfekt och det är höger det liksom drar i (tvärtom förra glasen), men jag tror eventuellt att jag vänjer mig eftersom jag upplever att jag SER bättre. Lite Bingo, faktiskt. 

Alltså ska jag ha dem som ofta som möjligt och en promenad idag är perfekt, antingen med solglasen på, eller något av mina tre andra par (!) om det är moln. Alla 4a är ju utbytta. Jag är så glad att jag kan ha mina tonade nu, för jag tycker att de är förfärligt COOLA!

Äsch, så COOLA kanske de inte är, jag hade för mig att det var mer toning men helt okej ändå. 

Typ så, måndag. Om två veckor åker jag på skrivresa och jag gläder mig enormt. Jag har gått tillbaka och tittat och det är sjukt vad effektiv jag är. 1 timma skriv, Frukost, 3 timmar skriv, 2-3 timmar utevistelse ink lunch, 2 timmar skriv, promenad, 1 timma skriv om det behövs/alternativt tupplur, middag och rätt tidigt sänggående. Om och om igen i två veckor. Då blir jobbet gjort, kan jag berätta. 

Ibland går det svinfort och jag skriver långt över min målsättning (som alltid är 2000 när jag är på skrivresa, hemma är den 1500 beroende på deadline). Så var det i januari/februari på Kanarieöarna. Jag har nog aldrig haft mer flow i mitt skrivande än jag hade då (3e Fjällbacka, som kommer i juni nästa år), möjligtvis på första Sonjan. 

Hoppas att ni får en fin vecka, tjohej!

Jag har varit trött hela dagen,

 men det finns ett skäl till det, och det är att jag var uppe alldeles för tidigt för att jag inte kunde somna om efter att jag hade kissat. 6 timmar räcker inte långt.

Men jag har i alla fall jobbat, det är ju bra!.

Jag håller fortfarande på med mitt projekt HUND och har inte pratat med Jonathan och Linnea om det än, de är just nu på väg hem från Götlaborg. Ensam vill jag inte, men om vi kan lite dela på det så tror jag minsann att jag vill. 

Det är lite grejer framöver, jag ska till Cypern och London, men därefter, från 17 september, är jag hemma hela hösten. Vad jag INTE kan göra då är att gå på eksembehandling tre gånger i veckan, för jag har svårt att tro att jag får ta med mig en valp till psoriasisföreningen men hoppas ju att jag klarar mig fram till nyår. Om vi delar på den, kanske har den 3-4 dagar var, kan man ju handla och göra ärenden de dagar den är hos Jonathan och Linnea. 2 dagar i veckan hade också funkat för min del. Man ska ju inte lämna dem ensamma alls de första månaderna. 

I så fall vill jag att vi alla tre åker och hämtar den, så att den får en bindning till dem också. Om den får sitta mellan dem i baksätet kan den knyta band, inbillar jag mig.

Jag fick en hund, en långhårig dvärgtax, när jag var 10. Den sov hos mamma första natten i Göteborg innan hon tog den hem till mig i Fjällbacka, och den var alltid galen i henne efter det. Trots att hon inte var så vidare förtjust i honom eller på något sätt uppmuntrade hans glädje, blev han helt tokig när hon kom. 

Vi får se. Det är väldigt spännande alltihop. 

Om solskenet som just kom tänker fortsätta, tror jag att sätter mig på balkongen en stund, å andra sidan borde jag sova. 

JAJA. 

Söndag. Bra dag, så här långt. 

Idag fyller han år, 29.

 Det bästa jag har gjort i hela mitt liv är att våga få honom, trots att jag var helt ensam. Vad bra det har gått för oss ändå. Jag tror att mitt föräldraskap har varit ungefär detsamma hur vår situation än har sett ut, i alla fall har det varit målet. Jag hoppas och tror att han har känt sig älskad, sedd och lyssnad på. 

Från New York förra året

Framför tv:n, alltid klädd som dem han tittade på, oftast Mora Träsk, men också Trazan och Banarne och Fem myror. Gitarren år fel håll för en högerhänt, men han såg det ju spegelvänt på tv:n och kopierade det han såg. 

Idag firar han och Linnea i Göteborg, och jag har skickat upp en flaska bubbel på rummet. De var lite trötta idag, hade firat Jonathan i natt, och haft så roligt på Way Out West och sedan efterfesten.

Förr gjorde han och Linnea mer egna saker, för mycket tror jag att de kom fram till. Nu gör de det mesta tillsammans. De följer med varandra så ofta de kan.

På tisdag ska Linnea och jag till Linköping, sedan åker hon direkt hem till Östersund. Det betyder att Jonathan, innan han följer efter henne på fredag, är i Stockholm i två dagar ensam och då kanske mamsegull får bjuda ut honom på födelsedagsmiddag, vi får väl se om han kan eller inte. Jag har i alla fall frågat. 

Idag frågade jag om en hundvalp på nätet, men säljaren var så kort i tonen (i skrift) att jag drog öronen åt mig. "Du kan ringa på XXX" och när jag frågar vem det är jag ska ringa svarar hen "Ägaren". Även om det är på Blocket vill man ju ha ett trevligt mottagande om man nu ska ringa om en eventuell valp.  I alla fall vill jag det. 

Jag har ju fortfarande inte bestämt mig, men jag funderar mycket på det. Jag måste höra med Jonathan och Linnea om de fortfarande är intresserade. De kanske själva vill vara 80% ägare, just nu kan jag tänka mig tvärtom. Vi får se. Jag kollar vidare så länge. 

Lördag, och jag är ledig men tänker ändå jobba lite om en stund. Jag ska bara packa upp och tvätta klart.

När jag kom hem igår så stank tvättmaskinen i badrummet instängt och mögligt typ, men dörren till maskinen har varit stängd så det kan vara därför. Jag vet inte, jag har inte känt det innan men så låter jag alltid dörren stå öppen efter tvätt. Det var en miss den här gången

Nu jag har jag tvättat ur den flera gånger för att få bort doften, först med diskmaskinstablett och senast med klorin, jag har tvättat diskemedelsfack och alla gummilister. Vi får väl se om jag lyckas eller inte. Annars ryker den, för när jag läser på så påverkar det doften på tvätten. 

Alltså gick jag till TVÄTTSTUGAN istället, två trappor ned. Jag är så sällan där att jag hade glömt hur maskinerna fungerar. Jag hoppas att gräsfläckarna från kubbmatchen hemma hos brorsan försvinner från mina vita linnebyxor som ligger i maskinen just nu, för de är mina favvisar. 

Och på tal om tvätt måste jag lämna in min mönstrade långa kappa på kemtvätt. Den blev så smutsig nertill när jag plaskade i alla pölar i New York och den är lika bra på hösten som våren, alltså är det bra om jag gör det redan nu. 

Det var det. Lördag och födelsedag för den bästa jag vet! Hurra!

Idag har jag bjudit hit ett par

 som har hjälpt mig med research och som är barnbarnsbarn till en av min gammelfarmors systrar. Vi är alltså fyrmänningar. 

De har kvar gården Kampstorp, där Anna och Cornelia växte upp med sina fyra systrar, som jag skriver om i första boken. De äger också, och hyr ut, det huset som Cornelia byggde

Idag har jag inte jobbat, jag har städat. Det är inte ofta det behövs här, men det är nödvändigt innan jag åker eftersom jag vill att det ska vara fint när jag kommer tillbaka. Jag har tvättat badrumsmattan, handdukar och lakan, så det är renbäddat nästa gång. Skönt att slippa ta med hem. 

Men jag är tack och lov där jag ska vara i manus. 80 sidor är klara, 140 sidor återstår att redigera. Det kommer att gå, bara jag jag får stå på benen.

Det känns bra att åka hem nu (när det fina vädret kommer i ett par dagar), jag är verkligen klar med Fjällbacka den här gången och ser fram emot att träffa min lilla familj igen. Vi ska förhoppningsvis fira Jonathans födelsedag nästa vecka istället för på lördag eftersom han är i Göteborg då, och i brist på släktingar som bryr sig om hans födelsedag så kommer Linnea och jag att göra det, säkert hennes föräldrar också. Det kommer att bli toppen! Jag har fått en lång önskelista den här gången, och kommer förstås att uppfylla en hel del av det. Är man ensamförälder så är man.

Det var det. Nu ska jag skala äpplen. Tjohej!

Det ser mörkare ut än det är, men persiennerna är nere pga SOL idag. 

Jag hittade!

 Mitt älskade hotell på Cypen som jag har varit på flera gånger, en gång med mamma och Linnea, två med Jonathan på besök. 

Bra pris, EN PLATS KVAR. Jag tvekade inte en sekund. Så nu åker jag på skrivresa den 28e augusti. Målet är att vara lika effektiv som senaste resan, jag måste kolla hur mycket jag fick ihop då, men tror faktiskt typ 28 000 vilket är grymt bra. 

Jag har ett par dagar innan jag åker också, där jag i alla fall kan få till första, och så viktiga, kapitlet. 

Det är ju fortsättningen på bok 1, men ambitionen är ju att den ska kunna stå för sig själv ändå. 

Åh, jag är såååå glad. Och min kropp kommer att tacka mig!

Fötterna går inte att visa, så hemska är de just. Det svider att gå.

Vid den här tummen var det helt borta i ett år. Men poff, så var det tillbaka igen.

Det där med att psoriasis blir bättre av sol,

 och det inte har varit någon i sommar, är ju lite bökigt. Just nu funderar jag på att dra någonstans och kickstarta nästa bok (den jag har som mål ska vara klar i oktober) när jag har redigerat och lämnat den här (23e augusti). 

Allra helst åker jag ju till Cypern eftersom havet är varmt nog att bada i där, men resorna dit, de få som finns, är antingen slutsålda eller sviiiiindyra. Jag ska kolla via andra flygplatser också. Jag kan också tänka mig Kanarieöarna och mitt favorithotell. 

Jag har kollat med Jonathan för säkerhets skull och vi har inget planerat mellan 23e augusti och fram till den 14e september i alla fall. 

Som jag har sagt tusen gånger redan så har jag ju INGA JOBBOKNINGAR I HÖST. Det är läskigt och skönt på samma gång. 

Mest kommer jag att sakna bokmässan. 

Jag ÄLSKAR bokmässan. Varför åker du inte dit då? frågar vän av ordning. Jo, det ska jag berätta: jag älskar bokmässan när jag har massor att göra, när jag springer från scen till scen, får bli lite "författare", och "viktig." Att åka dit privat, se alla andra jobba,  skulle kännas väldigt ... snopet. Och lite skamfullt, kanske till och med förödmjukande. Som om man är en oinbjuden gäst som försöker snylta sig in. 

Väldigt ofta glömmer jag att jag numera är etablerad, har givit ut 18 böcker och har en rätt given plats vid bordet. På bokmässan skulle jag känna mig som en oönskad nybörjare. Så dumt. 

Men medan min självkänsla är god, så är inte alltid självförtroendet det. Jag tror att jag har för stor respekt för det här arbetet. Det är fortfarande  inte givet för mig att få "vara med" och när jag inte ens får vara med i det lilla feelgoodhörnet så känns det. 

Så medan andra är där sitter jag eventuellt på en solig ö och surar.

Nä, då, det är faktiskt ingen fara med mig alls. Jag har verkligen fullt upp ändå. 

Igår eftermiddag var mamma och jag och handlade varsin jacka och varsin kasse mat, och idag måste jag också handla, men det kan jag göra här i Fjällbacka. SEN, när det inte regnar lika mycket. 

Annars har Hans hållit sig ifrån Fjällbacka: Regn, men inga överflöd, lätt blåst, ingen åska. 

Utsikten från mitt kök/sovrum. 

Där har vi det. Ni hör ju. Det går ingen nöd på mig alls.