Frunchat, och ska strax dra igång dagens beting.

Var rätt övertygad om att jag vid den här tiden skulle varit igång, men fick för mig att jag ville sola idag, vanligt solarium (som jag inte har en aning om ifall det fungerar eller inte), och när jag kom hem var jag hungrig. Men NU ska jag alldeles strax dra igång.

Det blev väldigt sent igår också, en av mina typ fem bästa vänner (sedan vi var 12) ringde från Söderköping och vi pratade nog en timma, så jag kom inte igång förrän 14 kanske. Men det gick bra, 2500 klararades av, och idag har jag samma beting. Kaffet är upphällt, bananen uppäten och det finns inga hinder som måste undanröjas. 

Hoppas att ni får en fin helg, här vräker snön ner just nu. Backen utanför, som var helt kal för en timma sidan, är nu täckt av snö. Men det är plusgrader så det försvinner nog lite snabbt.

På fredag ska jag byta till sommardäck, och dagen innan tvätta bilen. Då får det banne mig vara klart med snö och skit. Tisdagen efter nästa helg åker jag ju till min lilla lägenhet i Fjällbacka och firar påsk med att jobba. Hurra för det!

Det brinner i knutarna den här våren och definitivt i höst, och igår gjorde jag en uppskattning till min förläggare på hur en plan skulle kunna se ut och jag måste leverera nytt manus, det som jag inte har börjat på än, den 15 juli om vi ska hinna släppa den i januari. 

Då behöver jag börja skriva den tidigare än 24 april, som var min tanke. Istället får jag redigera och skriva parallellt som jag har gjort nu. Funkar finfint, ju, i alla fall om allt går som det ska, det vill säga PÅ RÄLS!

För mig är allt glädjande, mer än något annat, jag tycker ju aldrig att det här jobbet är ... jobbigt. Vissa redigeringar är tuffare än andra, men jobbigt? NÄ. Inte så länge jag får lov att ge ut böcker. Jag är för tacksam för det här arbetet för att känna något annat än glädje. 

Om förlaget skulle säga att de inte vill ha mina alster längre skulle det förstås bli ekonomiska problem för mig, men än är vi inte där och har jag tur hinner jag gå i pension innan det (eller samtidigt). 

Typ så, hejhej

Lagar frunch,

 hamburgare, grönsaker och lingonsylt. Det låter kanske inte alls gott, men jag gillart och är okräsen (tack och lov) och det är sådant jag tål. Att jag inte äter frukost när jag går upp, handlar primärt om att jag inte vet vad jag ska äta. Ägg tror jag att jag tål, jag testade på Kanarieöarna, men låter bli det helt nu när jag återgår till att äta 100% Paleo AIP, MEN jag använder peppar och dricker kaffe. Det är det enda avsteget. 

MUMS!

Jag började äta D-vitamin när jag kom hem från Spanien, använda väldigt mycket vinäger och min älskade pepparmix (som innehåller paprika), men har tagit bort alla tre nu. Bara olivolja och örtsalt på grönsakerna. 

Inget jobb än idag, eftersom jag var tvungen att handla, men så fort jag har ätit sätter jag igång. Målet är klar och det är bara att mata på. Heja Åsa. Igår kändes det trögt, hoppas på mer flyt idag. Flyt innebär att inte behöva tänka på formuleringar, det sköter sig självt, och den känslan vill man allt ha. Men man har den bara då och då, och rätt oväntat, skulle jag säga. Jag vet aldrig från en gång till en annan om det blir en sådan dag eller inte.

Flyt eller inte, 2500 ska ned innan jag stänger för idag.

Tjohoo

Passerade 55 idag.

 på söndag ska det stå 62 500 på mätaren. Sedan har jag FEM arbetsdagar kvar, nästa fredag inkluderat, och då ska det alltså stå 75 000 ungefär. 

Och ännu vet jag inte hur det ska SLUTA! Spänningen är OLIDLIG!

Idén jag har för bok 20, finns på sätt och vis redan insåg jag av en händelse (de flesta idéer finns, men settingen och var det ska utspelas behöver man ju inte upprepa.) Jag är inte längre ensam om att skriva om 50 plus, det har många hängt på sedan Sonjaböckera 2012, och jag behöver tänka på vilka karaktärer jag själv tycker vore kul att följa i bok 20 och 21. 

En huvudkaraktär blir djupast, två helt okej, och tre lite ytligare. Det måste bli så när man hoppar mellan dem om inte boken är extremt lång. Dessutom vill jag skriva en ROLIG bok och då kan det upplevas ännu ytligare. SKIT SAMMA. 

Jag har inte varit utanför dörren idag, men i morgon måste jag handla inför helgen, och jag funderar på att köra några gånger på solariet igen, alltså helkropps med början i morgon. 

Jag vet inte om det påverkar mina händer alls, det kanske krävs de där specialsolarierna, men det är värt att prova nu när våren har så stora problem med att komma igång och händerna är sämre. 

Nu ska jag googla hotell i NEW YORK. Titta får man!

Grand Central, 2015

Ny utmaning.

 Nästa år släpper jag två böcker, precis som jag har önskat! En av dem redan i januari (ev) och den har jag inte ens skrivit än, så det blir en galen gas här framöver. SÅ ROLIGT! 

Jag måste planera allt väldigt noga. Ett nytt manus ska skrivas och lämnas in senast sista juli, men det klarar jag om livet är schysst mot mig. 

I höst sedan måste jag ju redigera det nya om det ska hinna komma ut i januari, men också redigera 3e boken i Fjällbackaserien som är planerad till nästa sommar. 

Tjohej tjohopp, vad roligt. Gaspedal är min grej. Inte för hårt pressad dock, för lite måste jag känna att det är jag som kontrollerar processen, men jag har ju satt min limits själv och ska också komma in med önskemål till förlaget om höstens redigeringsupplägg. 

Idag, efter lunchen med Teresa, fikade jag med tre gamla arbetskamrater från Philip Morris. Så kul! 

Det var det, onsdag och mest ledig. I morgon är det Fjällbacka3 som gäller. Eftersom jag har passerat 50 tusen kommer det att gå fort framöver. Det ska bli mig ett sant nöje!

Jag tror att jag la in 24 april som startdatum för projekt januari, som jag från och med nu kommer att kalla BOK 20! 

Den här 18-åriga snorpan ville sjunga, spela teater och dansa. Åh, vad hon ville det.

42 år senare satt samma snorpa här, åt lunch, och planerade sin 20e bokutgivningen.

Coolt, ändå.

Wohooo!

Tisdag, arbetsdag, och jag kämpar på

 med mina händer. 

JAJA, sluttjatat om det (för idag i alla fall)

Ikväll är Simona med på Go´kväll! 

Så stort för oss bokmänniskor, eftersom det ger en jäkla skjuts i försäljningen, i alla fall den dagen. Sedan kommer folk ihåg det efteråt när de ser boken i butik. 

Ska bli så kul att se, det är ju idag hennes bok släpps. 

Jag läser den just nu och den är så bra, det är något speciellt med historiska romaner och ännu mer med Simonas, tycker jag. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, för ämnena är lika "tunga", fast det är också mer komedi, på något sätt. Eftersom jag känner hennes humor och var hon lägger betoningen (DET ÄR SÅ VIKTIGT, men så svårt för en inläsare), så läser jag själv och har skrattat högt flera gånger. 

Ni vill läsa om Atle och Alexandra, så är det bara. 

Och på tal om skrivande så tänker jag att jag ska testa en grej i manus idag, vi får väl se om det kommer att funka. Ska jag hålla deadline sista mars är utflykter som dessa riskabla, men jag inbillar mig att det kanske kan bli bra, annars får jag väl bara ta bort det. 

Sedan drömmer jag fortfarande om New York. Och om sol, om det nu är det mina händer behöver. Jag ska ju skriva en helt ny roman i sommar och kan ju kickstarta den också utomlands, det är ju ett arbetssätt som funkar så himla bra för mig. Jag har ALDRIG misslyckats med ett skrivprojekt under en skrivresa. Jag kanske inte "misslyckas" hemma heller, men farten jag får upp på en skrivresa är ju enastående, faktiskt. Och om händerna fortfarande håller är det ju ännu bättre. 

Bra tisdag, så här långt.

Våren kämpar där ute, och fort går det inte. Nu är snön borta i alla fall, alltid något!

I morgon har jag möte med förlaget och sedan fika på stan, det ska bli supermysigt!

20e mars.

 Idag når jag 50 000 i mitt manus, och i första utkastet räknar jag med att ha ungefär 75 00 på pränt, det betyder 25 000 till på 11 dagar. Det borde jag klara om inte livet sätter käppar i hjulet. 

Under den här perioden fram till 1a april, ska jag vara ledig en dag, 1 och 2a april vill jag deklarera så det är klart, och den 3e får jag tillbaka sista redigeringsrundan på bok 2. 

I tre veckor ska jag ägna mig åt den redigeringen, bland annat i Fjällbacka i påsk (plus de dagar efteråt som jag är kvar där).

Förra gången fick jag lappsjuka i Fjällbacka (det kanske man inte säger numera, i så fall ber jag om ursäkt. Säg gärna till mig i så fall!), det hoppas jag att jag klarar mig från den här gången. Det är ljusare nu, samhället lite öppnare med krogar och butiker. När jag var hemma senast var Coop öppet, det var allt. Kanske apoteket. Kanske en lunchrestaurang. Men det var mörkt och folktomt och jag ville hem. 

Jag har en pensionsfråga för den som kan sådant.

Tidigare har ju jag varit anställd, vilket betyder att jag då tjänade in till en tjänstepension. 

För att få ta ut den till 100% måste man ha slutat arbeta helt, men även om jag slutar arbeta kommer det förmodligen att trilla in lite pengar varje år i royalty, vilket väl ändå får anses som arbete. 

Och om jag arbetar tills jag är 80, kan jag inte ta ut min tjänstepension förrän då?

Det är lite knepigt och snårigt när man har en enskild firma och inte ett AB. Jag hittar inte info om oss som har både och: anställning då och enskild firma nu. 

JAJA, det är långt kvar, i alla fall 2 år innan jag ens får lov att ta ut allmän pension. 

Men det är mycket att lära sig, tycker jag. Min kompis Helen stoppar den allmänna pensionsutbetalningen när hon jobbar för att den ska räcka längre. 

Det är av henne jag har förstått att 

1. börjar man ta ut tjänstepension så kan man inte stoppa den. 

2. Man får inte jobba om man tar ut den, och kan då bli återbetalningsskyldig (har jag för mig.)

Där har vi det, dagens fundering i Farsta när klockan har blivit 10 och jag inte ens har BÖRJAT jobba.

Fikar inplastad!

 

Ägnade gårdagen åt

 att läsa det senaste jag skrev från varje karaktärs perspektiv, det är helt galet vad man glömmer på några dagar. I alla fall jag. Det är säkert skillnad om man har ett synopsis, men det har ju inte jag. Mycket återstår, det blir en kamp mot klockan! Jag behöver få flow igen, om det ska funka. HOPPPAS att det kommer, för igår var bara en arbetsseger, jag fick inget gratis

Idag sitter jag med plasthandskar på igen, för händerna bråkar lite utan att få helt nya utbrott. Som om det pågår en kamp där huden inte har bestämt sig för hur den ska göra. JAG har å andra sidan bestämt mig för att inte låta mig provoceras, inte peta på den, inte klia på torra fläckar utan bara smörja in och låtsas som det regnar. 

Jag gläds istället för att mina fötter är så fina, snart som bebisfötter, och jag skulle just nu kunna ha slingbackskor, och det är så stor stort för mig. När jag var på Canarias var hälarna fortfarande rätt hårda och liksom ... hårda. 

Det är ju lite skillnad bara på en dryg månad

Varje morgon smörjer jag in fötterna rätt rikligt med Helosansalva (för fötterna), sätter på ett par strumpor och mina gympadojor (som jag alltid har på mig här hemma). Det är nog ett bra tips för alla som har lite torra fötter så här års. 

Sedan har jag ju filat försiktigt hela vinter, ungefär var 10e dag, för påväxten har ju varit enorm. Jag har filat överallt där huden har förtjockats, det är ju inte bara hälarna som har drabbats. Även tår och framfot har haft många stora utslag. Vissa gånger efter min filning har det spruckit efteråt, och då har jag lärt mig att bara ta bort så lite som möjligt. 

Jag var ute på tre middagar förra veckan, och vet ju inte helt 100 vad jag fick i mig, även om jag såg till att inte äta mjöl och mjölk. Men i tre dagar åt jag potatis, och därför gör jag inte det nu på ett tag så får vi se om händerna vänder. Sen kan jag testa CHIPS igen, som är den potatis jag längtar mest efter. Estrellas vanliga salta potatischips, som är min favvissmak.

Idag ska jag jobba, handla och fortsätta läsa Simonas nya bok. Om den är bra? Ehhh, JAAAAA!

Ledig fredag.

 Jag ska ju på trevligheter i stan och ska strax duscha och tvätta håret. Planen är att ta bilen till Farsta centrum, och tunnelbanan därifrån. Eftersom min utetermometer tappade själva utedelen igår, så vet jag inte hur kallt det är, men det är i alla fall långt ifrån vår, så mycket kan vi väl konstatera. 

Det ska bli så roligt att träffa Simona och de andra idag, jag älskar releaseluncher och ska baske mig ha det själv när jag släpper bok 20. 

Om det går som det ska så är nummer 20 den första i nya tvåboksserien (kan ev bli fler böcker, men har kontrakt på 2 och det tycker jag känns superbra just nu.) Jag har inte haft någon arrangerad fest sedan jag släppte första Flanagans så det känns som om det är dags något gång nästa år då (eller om det blir året efter).

Frågan den här lediga dagen är förstås vad man ska ha på sig när man ska på finlunch. Det är vår men ändå inte. Jag tänker ljust men inte vitt. Vi får väl se vad jag får ihop. 

Innan jag åker ska jag äta, det är ju lunch jag ska på men vill ändå grunda med mat hemma så att jag först blir mätt på det jag verkligen vet att jag tål. 

Att händerna är lite sämre oroar mig och jag ska vara konservativ igen ett tag. Ingen potatis i någon form (bye bye chips, även om jag faktiskt tror att jag tål just det) och ingen grillolja (jag var så glad när jag la till den igen, så god!), för så mycket annat kan jag inte ta bort. 

Det KAN ju vara så enkelt att solens effekt nu försvinner, och att maten behöver längre tid på sig för att helt och hållet fungera. Jag kör på (sedan juldagen, så 2,5 månad nu), för det går verkligen ingen nöd på mig. Jag äter olivoljor, grönsaker, fisk och kött så att jag alltid är mätt men blir så avundsjuk när jag ser folk som inte behöver bry sig. Men som sagt, ger det resultat så är det värt varje uppoffring. 

Och jag ser ju också effekter på piggheten. SOM EN JÄVLA MÖRT! Jag sover i åtta timmar, jobbar i åtta timmar och är inte ett dugg eftermiddagsseg som jag har varit tidigare. Hurra för det.

Hoppas att ni får en fin helg!

Tjohoo, har skickat manus.

 Dagens fika på stan blev inställd, flyttad till nästa vecka, så det blev en dag i skrivstugan då såklart.

I morgon firar vi Simona, som släpper sin nya bok Ett otänkbart öde, och sedan är det åter i skrivbordsstolen i helgen och då jäklars ska det skrivas nytt (alltså nytt i trean),  jag skulle säga att 40% återstår, alltså typ 30 000 och det är tufft på 13 arbetsdagar, men jag ska KÄMPA! Skriver jag 2500 om dagen så går det. Och då får jag väl göra det, helt enkelt. Jag hoppas att jag FÅR Simonas nya bok i morgon, i så fall ska jag läsa och jobba hela helgen vilket är en perfekt kombination. 

Annars har jag just avslutat en Bridgerton, den sista, på ljud, och på min platta läser jag Åsa Larssons senaste. Och så läser jag förstås research, fast det är inte lika lustfullt utan mer tvunget. 

Jag har galet mycket energi, fortfarande, vilket är skönt. Kosten spelar säkert roll i det. Däremot oroar jag mig för mina händer, som jag tycker är lite sämre igen. Fötterna bättre, händerna sämre , kan vi väl summera det så här långt. Jag smörjer på och hoppas att det vänder igen. Jag ska läsa på lite igen, har inte gjort det på ett tag. Det kanske går lite fram och tillbaka i början?

Det var torsdag, bra dag så här långt. Jag åt lax till lunch och ska äta lax till middag. Det är lite så jag jobbar just nu.

Hejhej

Kolla det här vädret som man inte har varit ute i idag.

Jag måste säga att det gör mig väldigt glad

 när jag kan ha mina kläder. Jag är precis som ett barn, jag drar på och av och känner hur lycklig jag blir i just de där brallorna. Sedan kanske jag aldrig använder dem igen men det verkar inte spela så stor roll för mig. De finns där OM jag skulle vilja ha dem. Fast man vet ju inte om de passar då, förstås.

Det senaste på kroppsfronten är annars att mina fötter bara blir allt bättre, medan händerna har små partier som är torra och som skulle kunna bli något nytt men som inte bryter ut. Jag funderar på vad jag har ätit som skulle kunna framkalla det, och det enda jag kommer på sådär på rak arm är potatis i olika former. Stekt, i lördags, (och jag vet ju inte hur de stekte den, och med vilka kryddor) och sedan chips när jag kom hem. 

Om det ens har med det att göra, jag vet ju inte det.

Nåväl, jag äter som jag har gjort ett tag här hemma (som ju har funkat) och är försiktig när jag är borta, så får det bli. Sedan fortsätter jag med mina mjukgörande, förstås. 

Igår presenterade jag en idé om mina nästa två böcker för min förläggare Teresa, som jublade, tjohooo, och då blev jag ännu mer pepp såklart. Jag har ju börjat på något redan med den första och även om själva idén från den inte går att använda (eftersom jag såg att en kommande tv-serie hade samma tema) så hittade jag en ton i det som definitivt är användbar. 

Ton är så himla viktigt. Om jag bara vet tonen innan jag börjar så bär den skrivandet framåt genom hela boken. 

Jag tror själv att jag har en grundton som är lätt för mig att anamma, som ligger närmare mitt eget jag än andra.  

Många som träffar mig live säger att jag är som mina böcker, och då tänker jag i och för sig att de kanske träffar mig i ett sammanhang där det är LJUST även runt om, som ett föredrag mässa eller signering, men att de har rätt. Min sonjaserie, och böckerna fram till Flanagans har ju den ljusa tonen. 

I böckerna jag skriver nu är tonen mer dämpad. Jag märker själv hur jag drar den nedåt på något sätt. 

Det finns många molltoner och svåra berättelser där karaktärerna inte mår så bra och som gör berättelsen mer ... varsam, kanske? Jag försöker ha med karaktärer som lyser upp, såklart, annars vore det inte en Åsaroman, tänker jag, men det är ju inga sonjaböcker direkt. 

I Flanagans ville jag skapa drama, det var det övergripande ordet när jag skrev den och BEkskrev den för Teresa, och drama är för mig också en ton. Det vill jag skriva mer av framöver, för det var roligt. 

Där har vi det, the morning news from Farsta.

Jag snyter mig mycket på morgonen. Tror att det är en tantgrej. Eller nässprejgrej. Kanske en kombo?

Jag tackade ja till lägenheten i Hökarängen, har plats 6, men tror inte att jag får den. Jag vet inte ens om jag inners inne ens vill ha den, men det finns ju många ekonomiska fördelar, det går inte att komma ifrån. Och jag vill ju fortsätta RESA och göra research på plats så länge det går, inte bara betala för mina boenden.

Fjällbacka vill jag inte ge upp, inte så länge jag trivs att vara där längre perioder. 

Får jag för mig att jag bara vill vara där en vecka, eller två, vore det en annan sak men nu vill jag ju ha det som bas i alla fall hela juni och juli, med avstickare hit och dit. Nästa gång jag åker, i påsk, är jag där i 10 dagar. I maj vet jag inte än, det beror på andra resor jag eventuellt vill göra. Vi får se. Den 15e maj måste jag vara i Stockholm på en bibbla, och jag skulle ju så gärna åka till New York, men alla eventuella resor måste gå ihop med korrläsandet som är intensivt i maj.

Igår redigerade jag 75 sidor, idag hoppas jag på lika många, för i morgon och på fredag är jag ju ledig.

Lördag är sista redigeringsdagen i den här omgången, och när jag får tillbaka det 3e april har jag ytterligare 3 veckor på mig. Men det känns som om det är mer färdigt den här gången, men det har jag trott tidigare och så har det visat sig att det är det inte alls, haha.  Men jag tycker OM manuset, det är så skönt att känna!

Sol i Farsta idag, vi får väl se om den är tillräckligt varm att avnjutas på balkongen. 

Hoppas ni har en finfin vecka!

Måndag, jag har tagit bort ALLA markeringar i manus,

 och det är en fröjd att läsa/redigera när det är RENT från allt. 

40 sidor idag, men det är för lite, så i morgon behöver jag gå upp tidigare om jag ska få till de 60 som är målet. Deadline är söndag kväll, men jag är gärna klar redan på lördag så att jag hinner sätta ny fart med att skriva på trean som jag inte kommer att hinna innan jag har skickat manus 2. Torsdag och fredag är jag ledig eftersom jag ska göra grejer mitt på dagen och då hinner jag inte jobba. 

Jag var på visning i Hökarängen idag (strax norr om Farsta), och lägenheten var supermysig. Husen är från 40-50 talet i hela Hökarängen och de är stambytta sedan typ 7-8 år. Som jag skrev häromdagen så bodde jag ju när jag gravid och fram tills Jonathan fyllde ett år, och trots att lägenheten var exakt som den jag hade kändes den här mindre. 

Hyran där (en liten tvåa) är på 6300, det är drygt 3000 mindre än här. MEN. Parkering! Jag tror att det skulle bli bekymmersamt. Man kan nog parkera på gatan men jag ser framför mig hur man skulle åka varv efter varv och leta plats. 

Om jag verkligen vill få ned mina månadskostnader, så behöver jag också sälja bilen och lösa in lånet och istället köpa en kontant (för billös kan jag ju inte vara). Om jag kommer ned 3000 i hyra, 2200 i billån och 1200 i garageplats, är ju det en hel del av de 20 000 jag har i fasta utgifter nu. 

Jag tycker att de där tankarna bara är stimulerande, jag sitter ju inte alls i sjön utan vill bara vara förberedd om det blir sämre tider. 

Nu har jag bara plats 14 i kön, och jag tror att damen som har förstaplatsen vill ha den. Hon berättade hela sitt liv för en annan kvinna när vi väntade på att gå in, så jag vet var hon bor, vilken storlek hon har på lägenheten hon bor i nu, hur länge hennes mamma bodde i Hökis, var hennes barn bor OCH att hon är först i kön. Och nej, hon ställde inte en enda fråga till den andra, för henne okända kvinnan, utan babblade bara på om sig själv. 

Sådana där ensidiga konversationer är intressanta, tycker jag. 

JAJA. 

Måndag, klaffsig dag ute i tö/snö och regn, men finfint här inne. 

I morgon ska jag upp ÅTTA!

Bilden är från serien jag kollar på Svt Play. 2 singlar och Colin. KUL och kvick serie.

Har inte kommit igång än,

 kom på att det är en bra grej att äta först, så nu tillagar jag min frunch: hamburgare, broccoli, blomkål, lingonsylt, osötad med en liten klick honung. Vinäger på grönsakerna. Mums!

Vi hade tur med allt igår. Vi lyckades hitta ett parkeringsgarage, istället för att köa bakom alla andra bilar som parkerade under Mall of Scandinavia och Friens arena. Vi svängde av och bam, där var ett näst intill tom garage. 

Sedan passerade vi restaurangköerna på Mall of Scandinavia och gick istället till biorestaurangen högst upp, där vi förvisso kanske fick betala mer, men det var det värt. Trevlig miljö, personal och väldigt god mat. Carina åt pepparstek och jag åt Biff Rydberg (utan pepparrotscremen- för den innehåller mjölk, fick Bea istället). 

Snabbt och lätt avklarat. 

Efter det var det mingeldags, via en vip-entré, där en massa Svt-människor hängde innan Mello. Där var allt från partiledare till vanligt folk som jag, som var medföljare. Trevligt, tycker jag. 

Mello var härligt att vara med om på plats. Vi satt på parkett, rad 15 kanske, och även om man sitter rätt nära scenen så ser man den nog kanske ändå bättre från läktaren. Det här är ju främst en tv-sändning, och det märks men gjorde inte ett dugg att man inte såg det som hände på scenen, för det fanns stora skärmar som visade det alla såg hemifrån. 

Loréen fick störst jubel på arenan, men jag är inte riktigt lika förtjust i just den låten som alla andra verkar vara. Jag gillade Theoz, Panetoz och Mariette. 

Det  var det, söndag. Bra dag så här långt, och märkligt nog är jag inte särskilt trött efter mina tre härliga utekvällar. Det är ju bra när jag strax ska jobba!

Vi MISSADE att träffa Michael Bublé igår.

 Jonathans jobbarkompisar på skivbolaget fick gå backstage och träffa honom på en så kallad Meet and greet innan konserten, och han visade sig vara precis så trevlig som man upplever att han är om man följer honom på instagram. Men då var vi inte ens på arenan än, för vi satt och åt tills absolut sista sekunden. Jag blev bjuden igår och dagen innan bjöd Helen. Jag känner mig väldigt bortskämd, måste jag säga. 

Rolig och publikfriande, och det finns inget bättre tycker jag. Han älskar sitt jobb!

Innan konserten hade han fått sprutor mot en katarr i struphuvudet (typ), fy fasiken att sjunga då. Men det märktes inte ett dugg. Hans röst är fantastisk. 

Körsångarna var en upplevelse i sig. SOM de levde sig in i musiken diggade loss. 

Konserten var superbra, och sammantaget var det en fantastik kväll. Jag tycker att det är så kul att umgås med Jonathan, vi delar ju många intressen och för mig har det alltid varit viktig att hänga med honom när han frågar,  oavsett vad jag tycker om att titta på eller lyssna på. Bio är ju en sådan grej, där vi ser filmer som han och Linnea gillar, men som kanske inte alltid är min tekopp. Men jag har bestämt mig för att det är den mamman jag vill vara, och för oss funkar det. 

Nu har jag precis handlat, lagat lunch (färdiga hamburgare på 100% kött, salt och peppar, till det blomkål, broccoli med vinäger, salt och sedan en sked osötad lingonsylt med lite honung.)

Jag har också skrivit ned en boktitel. Igen. Jag har många bra titlar, för det är viktigt för mig eftersom jag får inspiration av det. Ett oväntat besök, var en sådan. En liten värld, likaså. 

Titeln blir en ledtråd för mig och kanske till och med en röd tråd (den viktigaste av alla). 

Teresa har bett om titelförslag på den tredje Fjällbackaboken men jag har inte fått feedback på det, däremot skriver jag den som om något av förslagen är okej. 

Annars idag har jag tagit ledigt. Jag ska på Mello i Friends Arena och ska hämta Carina, som har bjudit med mig, kvart i fem. Vi får väl se var det går att hitta parkering, det kan nog bli svårt, men vi får chansa. Vi ska äta något är tanken, och sedan är det tydligen mingel innan sändningen. Ska bli kul. 

Jonathan och jag var på ett genrep när Afrodite vann, år (måste googla) 2002. Då var han 8. HERREGUD!

Då låg vi i min stora säng varje kväll och kollade på Fame Factory på trean. Åh, vad det var mysigt. Åtta var en bra ålder. Stor nog att hänga med på kul grejer, och liten nog att tycka att mamma är bäst.

Vi åkte till Cypern den sommaren, och han var bara ett stort solsken. Bästa ressällskapet. Och det är han ju fortfarande, vi har alltid kul när vi reser ihop. 

JAJA.

Nu ska jag leta Mellokavaj. Det kan hända att jag frågar Instagram vad man tycker där. 

Jag kollade mina prover igår, på 1177.

 Sedan tidigare har jag legat på gränsen för högt hb, och nu låg det över, tillsammans med ett annat blodvärdesprov.

Men det lågt också en jämförelse med förra gången jag testade det, som var när jag låg på sjukhus för min tarmficka och då var alla prover låga. Just den dagen drack jag massor av vatten, för jag fick inte äta och minns att jag gick och fyllde på mitt lilla plastglas hela tiden. 

Och det slog mig hur lite vatten jag dricker om dagarna. Mest dricker jag kaffe. Max 2 glas vatten, oftast bara ett, när jag tar min magmedicin. Jag dricker inte när jag äter. 

Så från och med idag ska jag komma ihåg vatten, vare sig jag är törstig eller inte, och sedan får jag väl se om läkaren tycker att vi ska testa varför mitt blodvärde är över gränsen. Hon kanske inte tycker att det är högt nog att ens diskutera. 

Sedan är mitt kissprov över gränsen. Det ska ligga på max 7 och mitt ligger på 7, 5. Det vet jag inte heller om man kollar vidare på. 

Åsa-status inombords. Jag känner mig piggelin i alla fall. 

Igår var Helen och jag på PREMIÄR och vi hade så kul. Först åt och babblade vi på Tranan, en klassisk krog på Odenplan, och sedan sneddade vi över torget till Intiman där The full Monty, spelas. Riktigt kul. Utspelas på 80-talet, i England, och handlar om några män (och deras kvinnor) som inte får jobb och bestämmer för att göra en Chippendale, och strippa för att få in pengar. 

Bra musik, bra artister och vi hängde verkligen med. Helen är extremt svårflirtad när det gäller musikaler, men hon tyckte att det var så roligt. Kanske var det extrakul för oss som var med och var unga på 80-talet. 

Ikväll ska jag också ut, med Jonathan. Vi ska först äta gott och sedan gå på konsert med Michael Bublé på Avicii Arena. Jag ska åka dit och parkera bilen, och ta tunnelbanan till Gamla stan och promenera därifrån på förmodligen snöiga gator till restaurangen La Boca Doce. Man får vara försiktig i Stockholm just nu för det ligger mycket snö på taken. Igår i Vasastan var det superslirigt och svårt att gå, samtidigt som man ville ha koll på taken. 

Det var det. Jag ska jobba lite (tusen räcker, det borde ta max en timma), laga mat och duscha. Är laddad för ikväll, det enda jag undrar är om jag verkligen orkar sminka mig en dag till, men det gör jag förstås. 

I morgon är det Mello och sista dagen på min UTÅTRIKTADE vecka och då ska sminket också på, såklart. I CAN DO IT! 

Sedan ska det ju inte på förrän på fredag om en vecka då jag ska på supertrevlig lunch när Simona släpper sin efterlängtade bok. Det ser jag så mycket fram emot. Jag har laddat med att läsa ett par Bridgerton eftersom jag älskar historisk romance. Och särskilt älskar jag Simonas. 

Tjohoo!

Sådana här dagar är jag extra glad för mitt garage.

 Det är inte lätt att sopa snö av en SUV, det kräver klättring och väldigt lång borste. Well, jag ska ändå inte ut idag, av fler skäl än vädret. Det kommer ju kontrollgubbar/tanter hit och ska installera något och jag ska jobba. 30 manussidor kvar att redigera, innan jag tar bort alla markeringar och börjar om igen.

Hurra!

Deadline den 20e, och sedan får jag tillbaka det för ytterligare 3 veckors redigering den 3e april. Den 4e-14e åker jag till Fjällbacka för att fira påsk och föreläsa, så två resdagar går bort i den perioden. Men jag hoppas ha skrivit klart del 3 tills dess, och då kan jag ju 100% fokusera enbart på redigeringen av bok 2.

Och för att stöka till det på riktigt: 1a juni, när tvåan går till tryck, börjar jag skriva på en helt ny bok. Jag har en tvåboksdeal och första delen tänker jag skriva i sommar. 

Det är möjligt att jag samtidigt ska redigera del 3 i Fjällbackaserien, men om det vet jag inget än eftersom jag inte vet när den ska komma ut. Inte när första delen i den nya serien ska komma heller.

Men jag vet att jag, när jag nu har sådan arbetslust, bara behöver fortsätta producera. Utgivningen påverkar inte det alls. Om manus så läggs på hög, tänker jag fortsätta! I alla fall med de två jag har kontrakterade. 

Ni trodde att jag skulle skriva något mer om snökaoset, eller hur?

Well.

Förr, ensam mamma som jag var, hade jag fått panik och antingen inte åkt till jobbet eller åkt hem vid första snöflingan. Jag hade irriterat chefer, avstått möten, allt för min unge. 

Han har en bild av att han var ensam kvar på dagis och det var han inte en enda gång. Tvärtom hämtade jag honom, till hans FÖRTRET, tidigare än alla andra. Fast han verkar ha glömt det. 

8 mars idag. Det är helt sjukt vad kvinnor i världen får stå ut med. 

Jag följer, det jag kan, protesterna i Iran och har sällan känt så enorm respekt för människor som jag gör för kvinnorna där. Deras mod och vilja till förändring, vad det än kostar dem, jag har liksom inga ord för hur imponerande jag tycker att det är. 

Men också imponerad av de män som vågar stå upp och stötta kvinnorna, det är exakt det som behövs. Överallt. Det blir inget förändring om inte män är villiga att ge upp delar av sina privilegier. 

Där har vi det. Jag jobbar, det snöar och än så länge är det här, här hos mig, en bra dag. 

MINST en gång om året

 ska folk från bostadsbolaget in i min lägenhet och kolla grejer. I morgon stickprov på ventilationen, typ, och sedan ska de installera någon temperaturmätare i hallen på något sätt.

Alltså måste jag röja för det ligger grejer precis överallt. Jag har plockat upp saker ur resväskorna från mina resor, i till exempel badrummet, men jag har inte ställt in dem i skåp som jag borde, vilket gör att det är STÖKIGT. I hallen står tusen par skor, ett par väskor och annat smått och gott. Så plocka undan och dra en dammsugare över golvet är en bra grej innan den här dagen är över.

Men först redigering. 20 sidor ska klaras av. Och sedan skriva nytt. 1000 ord, minst. 

Nu något helt annat: SKRYT OM BARN! Sluta läs ni som, fullt förståeligt, hatar det!

I morse, tidigt, ringde Jonathan och då får jag alltid lite hjärtat i halsgropen, men det var GLADA nyheter. Bell, som han ju jobbade med hela förra året, har blivit grammisnominerad som årets nykomling. SÅ roligt också för Jonathan som jobbade som en galning, inte bara med att skriva musiken tillsammans med henne, utan också med allt runt omkring, inte minst social media. Missförstått blev ju en monsterhit förra sommaren, och tack vare den åkte de på turnéer och Bell fick massor av uppmärksamhet. Den har sålt över platina i Sverige och guld i Norge. 

Nu har han ju ett annat jobb, som Head of impact på Warner music, som han trivs så bra med, men han blev förstås superglad över Bells nominering. Han hade kanske (vi pratade inte om det) önskat för egen del att bli nominerad som årets producent (tror jag kategorin heter) men så blev det inte. Men ändå, han är förstås en stor bidragande orsak till att Bell nomineras och jag hoppas och tror att han vet det. 

HURRA! Det är stort. 

Jag minns ju när han började, lärde sig precis allt själv och när han som nybliven artonåring gjorde en remix av Händerna mot himlen med Petra Marklund, och blev kontaktad av skivbolaget som sanktionerade remixen och gav honom betalt. Det var så stort. 

Han har i det fallet aldrig haft någon som helst hjälp, ingen som har öppnat dörrar eller på något sätt kunnat leda honom framåt. Men han har varit bra på att skapa kontakter och i en spelcommunity fick han kontakter som ledde honom till Monstercat, ett kanadensiskt skivbolag, som gav ut många av hans låtar. Den största "The girl", har streamats väldigt många miljoner gånger. 

Så ingen räkmacka. 

Däremot hjälper det förstås att ha en mamma som hejar på istället för att bromsa, men resten har han verkligen gjort själv. 

Mamsegull är stolt. 

Rapport från en skrivstuga.

 BRA JOBBAT, Hellberg. Med tanke på att jag släckte typ halv ett och klev upp klockan sju, måste jag säga att mycket blev gjort. Främst tack vare att jag fick svar från Riksarkivet på en fråga. Det hade tagit personen 30 minuter att hitta infon, jag betalade 500 för hjälpen och nu har jag räknat på promenadvägar i New York.

Jag önskar att jag kan åka dit och gå själv, vi får se vad jag hinner, men nu har jag lagt en snitslad bana som jag så gärna skulle vilja testa för att få det helt och hållet rätt. 

Jag har haft vissa adresser tidigare och har ju till och med besökt dem, min förra resa till New York gjorde jag det, men nu har jag fått ännu mer kött på benen som gör att jag kan placera mina karaktärer mer exakt i tid också i förhållande till sin arbetsplats.

I tredje manuset kommer jag att behöva ändra lite tider och år, men det ska jag nog få att funka tror jag. 

Det känns som om jag är lite klarare i huvudet numera, det är säkert också maten. 

Jag är brutalt sugen på sådant jag inte kan/får/bör äta, som bröd och godis (törs inte ens testa det) men så tittar jag på foton jag tog vid jul och så tittar jag på mina händer nu, och då är det mycket lättare att avstå. 

Klar i knoppen och inga utslag, peppar peppar. 

Nu är jag klar för idag och kollar jag en dokumentär med Bee Gees. Satan, vad bra de var!

Lillebror Andy. Av fyra bröder lever bara en fortfarande. 

I morgon och på onsdag är det redigering på förmiddagen och manusskrivande på eftermiddagen, medan snön ska vräka ned. Rätt mysigt ändå. 

Min husläkare, Mouna, är så himla bra.

 Jag har varit hos henne typ tre gånger tidigare och alltid fått så god hjälp och blivit lyssnad på. Så även denna gång. Det stod i pappren att jag ville ha en hälsoundersökning, och det var väl delvis rätt, men egentligen handlade det ju om en oro jag har haft för den samsjuklighet som är vanlig vid psoriasis, och att vi har högt blodtryck och diabetes i familjen.

Men peppar peppar så var mina världen superbra, i alla fall de hon kunde mäta på plats. Blodtrycket låg på 122/68, pulsen på 65 och syreupptagningen på 98%. 

Inga frågor om vikt, inte ens när jag tog prover. Jag hade bestämt mig för att säga att jag inte vill veta hur mycket jag väger, och om de kände sig tvungna att veta vikten fick de väga mig utan att meddela mig vad det landade på. Det är av omsorg om mig själv. Siffror har tidigare gjort att jag har gått från glad och nöjd, till att se mig på ett helt annat sätt när siffrorna har varit högre än jag har räknat med, så jag har ingen som helst aning om vad jag väger, faktiskt. Jag väger perfekt, om du frågar mig, haha. 

Enda påpekandet hon gjorde var huden på ryggen var extremt torr så att den flagade, vilket jag ju vet men med mina axelproblem når jag inte att smörja in mig, så nu ska jag försöka hitta en hudkräm man kan spraya på. De där handtaget man fyller med kräm funkar inte särskilt bra, jag har ju testat det med solkräm. Däremot funkar spray. I alla fall som solskydd. Det borde ju finnas något liknande med vanlig hudkräm.

Jag är så glad för dagens besked, och håller tummarna för att urin- och blodprover också ser bra ut. Svar på det får jag om en vecka eller så. 

Senare under den här veckan kommer jag att få göra så mycket roligt. På torsdag ska jag på premiär av The full Monty på Intiman, inbjuden av allkonstnären Maria Wells (hon är ju också författare, sångerska och showartist) som är med i föreställningen, och har bjudit med Helen. Vi ska äta och babbla innan, och jag får göra som jag brukar: Plocka bort det jag inte kan äta. Kött och pommes funkar ju, det vet jag.

Och nyss ringde Jonathan som vet att jag älskar Michael Bublé, och hade biljetter till Globen på fredag. Va? Vilken grej. Så kul. Vi ska också äta innan. Linnea åker till Östersund så det är bara han och jag. 

Och på lördag ska jag på Mello med Carina, tjohej, så kul. 

TRE dagar med event, det händer aldrig att jag tackar ja till det, men är superpepp på allt nu. Jag känner mig energisk och fortfarande lite hyper, och det är väl lika bra att utnyttja så länge det går. 

Nu ska jag fika och sedan jobba, hurra för det också. 

Målet är att ha redigerat klart nr när jag åker till stan på torsdag och på söndag ska ordmätaren i manus 3 stå på 47 tusen. Veckan efter på 55. Sedan lämnar jag manus två och kan vrålskriva på trean i ytterligare sju dagar, med påföljande 3 dagars genomläsning. Sedan ska det skickas in.  

Folks, we have a plan!

Jag kan inte riktigt minnas när det var så här lätt att skriva bok senast.

 Målet idag, efter gårdagens research, var ju att nå 37 500 men med flow landade jag ändå på närmare 40 tusen. Det gick inte att sluta jobba. Jag pratade med mamma typ halv fyra, och då stod mätaren på 37 600. Tio över sex hade jag skrivit tvåtusen till. Det bara rinner ur fingrarna. Ingen plan, jag vet fortfarande inte alls hur det ska sluta, men nu har jag definitivt skrivit halva grundmanuset och så många problem utlagda att nästa hälft kommer att gå ut på att lösa en del, skruva lite till, och sedan lösa allt på riktigt.

Jag har ju det där i mig, så jag behöver inte fundera så mycket, utan kan lita på att dramaturgin sitter. 

Jävlar i havet (det uttrycket använder jag mig ofta av men det är inget uttryck, tror jag. Förmodligen är det ett ihopkok av annat, just nu vet jag inte vad. Strunt samma) vilket flow. Och man älskar ju när man glömmer tid och rum. Jag tror att jag LÄTT skulle få ihop ett kapitel till men väljer ändå att lägga av nu. Jag behöver äta. 

I morgon ska jag vara hos doktorn kl 9 och jag tänker gå dit fastande, så att jag kan ta prover samtidigt om det är möjligt. Lika bra att få allt gjort. 

När jag ringde och beställde tid var ju mitt psoriasis blommande, kan man säga, och nu är det slumrande igen. Så fort det dyker upp minsta prick blir jag nervös, men det blir peppar peppar inget mer av dem. 

Jag tänker också samla på mig bilder ikväll som visar hur det faktiskt har varit, för som det ser ut nu finns det ju inga spår kvar nästan (mer än på fötterna). 

Nu måste jag varva ned lite. Jag är bara så glad. 

Älskar Flow, älskar!!

I morgon är det först och främst redigering. Två veckor kvar till deadline, men jag tänker att jag ska gå i mål veckan som kommer, så att jag har en vecka på mig att läsa allt igen. 

Tjohooo!

Det är så lätt att fastna i research,

 och egentligen vill jag inte det utan driva på framåt och kolla fakta efteråt. Just nu är jag inne på toaletters vara eller ickevara. På tjugotalet började man bygga in det i flottare lägenhetshus och villor, men de allra flesta pinkade på potta och hade dass på gården, eller skithus där de satt på rad. Då fick man inte vara knusslig med privatlivet. Min huvudkaraktär hade nog inte ett BADRUM. Fan. 

Det är sånt jag håller på med. I boken jag redigerar har jag markerat allt som ska kollas med XXX och det måste jag börja göra i bok 3 också, annars fastnar jag som jag gjorde igår då jag inte kom någonstans egentligen trots att jag jobbade hela dagen. Jag letade fakta (som jag inte hittade) och idag måste jag komma vidare. 40 tusen har förstås gått åt fanders tack vare det, men 37,5 borde jag i alla fall kunna nå om jag använder XXX istället för att gräva ned mig i golvbrunnar ...

Vasaloppet går för fullt i bakgrunden. Jag älskar Dalarna där jag ju bodde mellan 1983 och 1986 innan jag började flyga. Första gången jag kom till Stockholm för att jobba var sommaren 1984, mellan två skidsäsonger. En sommar som servitris på Vaxholms hotell. Jag har aldrig längtat till Sälen mer än jag gjorde då. 

40 år nästa år. HERREGUD!

Det var det. Nu återgår jag till XXX 1924. 

Balkong 2023. Jag vädrar sängkläder, som jag gör varje dag när det inte regnar. 

Jag hatar sömnlukt, och byter lakan minst en gång i veckan. 5 dagar är perfekt. 

Igår blev det inte mycket gjort.

 I manusredigeringen, alltså. Jag ägnade mig istället en hel del åt research. Det saknas adresser i manuset och till sist måste jag väl hitta på, men helst vill jag att ha det korrekt. Jag väntar också på svar från riksarkivet, men det kan väl ta ett tag antar jag. 

Idag ska jag i alla fall redigera. Det finns saker i researchen som jag sköt på till idag för viss läsning (speciellt research) funkar bara inte när jag är trött på eftermiddagen, jag läser men minns inte vad jag har läst. 

Senare ska jag ta en promenad till butiken och köpa fredagsgodis. Chips. Det vet jag att jag tål. Hurra!

Inte samma fina väder idag, men det regnar/stormar/snöar i alla fall inte.

Natten till igår drömde jag att jag fick den största sprickan någonsin i mitt högra långfinger (som har varit känsligast av alla), fatta hur gött det var att vakna!

I natt drömde jag att jag inte kunde betala mina räkningar. Den drömmen är återkommande hur mycket pengar jag än har, och jag vet inte varför den återkommer. Kanske för att jag funderar lite på framtiden, eller läser något (igår om pensioner). Kanske är den från ett gammalt trauma? Skönt att vakna från den också, i alla fall. 

Typ så, fredag. Sicken bra dag det är, så här långt!

Slängda blommor/blomväxter

 inga kliande ögon. Om det hänger ihop vet jag inte, men jag har en känsla av att jag känner igen det här (från inte allt för länge sedan) och att jag då trodde att det var lök som låg framme. Nu tror jag att det är de där blommorna, för jag undrar om jag inte hade en sådan då också?

Nåväl, ju färre blommor jag har att ta hand om desto bättre är det framöver när jag är på resande fot (till Fjällbacka, till exempel).

Idag har jag handlat det jag skulle ha gjort igår, jag har tvättat håret, ätit lunch (återigen mina GODA hamburgare – alltså de frysta, färdiga, jag visade igår. Till det blomkålsris, lök och lingonsylt sötad med honung) och fikat på balkongen. Inte jobbat överhuvudtaget. Det beror mest på att jag idag, precis som igår, enbart har redigering på schemat och att jag ligger såpass bra till gällande det att jag kan vara lite latare en dag. Så fort jag har skrivit klart det här blogginlägget ska jag börja. 

Jag har 100 sidor kvar, och om jag tar 20 om dagen (och det hinner jag verkligen jag eftersom det inte är så mycket den här omgången, och det är 18 dagar till deadline) är jag klar på torsdag nästa vecka. 

Det betyder att jag också kan läsa igenom ordentligt när den här redigeringsomgången är klar, och när jag har tagit bort alla anvisningar, färger och pilar hit och dit (alltså typ) och får ett blankt manus framför mig igen är det såååå mycket lättare att läsa texten flytande, tycker jag. När läsningen störst av röda, blå och gröna färger på bokstäverna koncentrerar jag mig mer på förändringar än helheten i sig. 

Fullt av färger och påpekanden. Så fort jag själv skriver nytt blir det i blått. Det Lena har lagt in är rött. Mina ögon läser bäst om allt text är svart. 

I helgen, alltså i lör-sönd, ska jag bara skriva på det nya manuset. Jag vill nå 40 tusen innan måndag. Det är typ 4 kapitel. Just nu är jag på kapitel 23. Det är större press på det än redigeringen om jag ska nå målet, MEN redigeringen är viktigare eftersom målet på det nya är satt av mig, inte av förlaget. 

Där har vi summeringen av precis ingenting, en dag när jag provgick i mina nya Balmainboots när jag handlade, och de passade som en smäck. Men jag nog ändå ska lästa ut dem bara lite i ena foten vid en söm, för jag kände av den och om man gör det efter en timma så kan det bli för jävligt efter två. 

Sömmen där stör en aning bara

Nu har jag flera saker som ska till kem, tvätt och skomakaren (så smidigt med allt sånt på samma ställe). Jag ska lägga upp ett par för långa brallor, tvätta en vit kavaj (det börjar ju bli dags) och fixa skorna. 

Häpp!

Kliande, eller kanske mer svidande, i båda ögonen.

 Men vet inte varför. Tredje dagen. Den första dagen var det som om de var svullna (syntes inte, kändes bara), exakt som om jag hade gråtit under natten. Det hade jag inte, vad jag vet, och gråt-svid brukar ju gå över men det här satt i hela måndagen.  

Igår morse och förmiddag kände jag ingenting, och inget hemma hos Helen, utan först när jag kom innanför dörren här hemma. Och i morse var det också svidigt igen. 

Så nu har jag slängt ett par blomväxter, får se om det hjälper (minns inte namnet, små söta med rosa blommor. Kalanchoe (Våreld) såg jag nu att de heter, men efter googling känns det som om de inte är allergiframkallande). Det känns i alla fall som om det är något i luften, snarare än i maten jag äter.

Jag har tagit Loratadin, och tror det hjälper lite i alla fall. De som har pollenallergi börjar ju reagera nu, men det har jag aldrig haft och varför bara här och inte hos Helen?

Någon som känner igen sig?

Jag ska till min läkare nästa vecka, äntligen, och ta prover för att kolla hur den 61-åriga Åsapåsa mår på insidan och om svidet är kvar ska jag förstås ta upp det med henne. Kanske dags för en pricktest, typ.

Idag är det JOBB igen, så kul, jag är på HUGGET. 

Lite hyper fortfarande men får väl bara acceptera att det är så det är. Jag sover så gott, vaknar av drömmar 8 timmar senare, och idag var jag på vift med paret Wells. Häromdagen drömde jag om mitt ex (som jag skrev första boken om) och vi var som vanligt goda vänner. När jag drömmer om honom står vi alltid på god fot, han har gått vidare med en ny kvinna och det finns inget som helst mörker mellan oss. Fint ändå. Jag hoppas ju att han mår fint och tar hand om sig. Vi hördes senast, tror jag, när jag fyllde 50. En hälsning bara. Han fyller år på samma dag. 

Anyhow:

Jag måste också handla idag för mina grönsaker, som jag kanske äter ett kilo av varje dag (främst fryst blomkål, spenat och broccoli), är slut. 

Det finns fortfarande en hel del kvar för mig att testa (utöver socker, mjölkprodukter och sädesslag), som till exempel tomat och paprika. 

Jag låter också bli ägg, trots att jag klarade det på Kanarieöarna. Men jag tycker att jag får ihop bra näring ändå, eftersom jag ju äter en hel del olivolja på grönsakerna, äter lax, kyckling och i och för sig färdiga hamburgare vars innehållsdeklaration jag inte har vågat titta på. De var nödproviant i frysen och visade sig vara SÅ goda att jag köpt hem fler ... och ätit och NJUTIT. Men jag äter dem inte med bröd utan mer som pannbiff med sockerfri lingonsylt som jag har spetsat med honung. 

Och så äter jag ju massor av grönsaker, och mitt älskade rotmos (bara på kålrot och morötter) och annat som man kan slänga in i ugnen. 

Spenat. Hur nyttigt är inte det? Det vet ju varje grimaserande barnunge! Älskar spenat med lite citron, olivolja och salt. 

Dessutom har ska jag börja äta D-vitamin igen som jag gjorde ett uppehåll med ett tag när jag solade. Snart ska jag förhoppningsvis kunna sitta på balkongen, men så länge kör jag på. 

Upp och ned, men ändå. Kollade innehållet och det är BARA nötkött, salt och peppar. HURRA!

Där har vi det. Hyper och svidiga ögon. Ändå bra dag så här långt!

Ps en ung tjej vann just 2.5 miljon på Fyran. Så kul! Hon sa innan att hon vill in på bostadsmarknaden och nu fick hon ju en galet bra kontantinsats. Hurra!

Vi sköt på vår träff idag,

 till 13 istället för 11 och vips kunde jag skriva 1700 till och har nu passerat 35 000 (12 000 till efter Canarias). I morgon är det primärt fokus på redigering av tvåan. Jag har ju fått lite info från Helen som jag eventuellt kan använda där. 

Helens kök i huset är så litet och så mysigt.

Har jag tid utöver det strävar jag på mot 40 tusen för då jag passerar jag halva manuset. Kommer jag att klara deadline sista mars? Vi får väl se, jag kämpar på mot det datumet i alla fall. Den 1a i morgon. Tjohooo, snart är det vår. Den första tar jag alltid fram solstolen, har i alla fall gjort de senaste åren. Brännan, den lilla jag fick på Kanarieöarna, har jag bara lite kvar av nu men jag hoppas att den är lättväckt i vårsolen. 

På hemvägen från Helen åkte jag förbi adressen i Hökis som jag skulle på visning på idag, men den låg  alldeles för för långt upp på gatan så jag tackade nej innan visningen. Den 13e ska jag se på en annan, bara en port från där jag bodde med Jonathan när han var spädbarn. Vi flyttade ut när han precis hade fyllt ett år, när jag fick ett förstahandskontrakt. Ska bli kul att se hur de ser ut nu, snart 30 år efteråt ( O M G). Det känns som det var igår som vattnet gick i den lägenheten natten till 11e augusti 1994. Han kom först morgonen den 12e, så det var en låååång förlossning. 

Typ så, denna så här långt väldigt braiga dag.

Måndag,

 jag har handlat, jobbat och promenerat. Jag har fortfarande sista mars som mål för tredje Fjälbackadelen men då får jag inte sacka en sekund. Hittills idag har jag skrivit 1500 på det, men eftersom jag skrev nästan 3000 igår, känns 1500 lite, vilket det naturligtvis inte är.

Just nu har jag kört de flesta karaktärerna i diket, och hur sjutton de ska ta sig upp därifrån vet jag inte. Fast det är ju en del av det roliga. Serien ska gå i mål och jag har inte en aning om hur det ska gå till. Om 4,5 vecka vet vi om jag har lyckats. 

Ligger i soffan och bloggar

I morgon är jag däremot "ledig", jag ska hem till Helen och titta på hennes grejer från förr, men också fika såklart. Jag har också med mig kartor från Gran Canaria som hon frågade om jag kunde fixa. Hon åker dit och jobbar som guide om bara ett par veckor. Hon är ett superproffs, har arbetat som destinationschef för Spiesresor på flera ställen men längst i London. Aldrig på Gran Canaria dock. Gästerna hon ska ta emot kommer förstås att få BÄSTA resan. Det där med pension, som hon går i då och då, får vänta en stund till verkar det som. 

Jag tittade inte på lägenhet idag, det var för mitt på dagen. 

I morgon kväll ska jag kolla på en i Hökarängen. Där har jag bott tidigare. Bra hyror, men jag har plats 20 drygt (det hade jag på ettan idag också) så det blir nog inget där, men dit skulle jag kunna flytta direkt (det kan jag inte till en etta, som den var jag skulle kolla på idag) eftersom den är lika stor som den här är. 

Jag sonderar mer terrängen inför framtiden, än att jag behöver flytta just precis nu. Jag ska ju också gå i pension någon gång och vill se vilka möjligheter som finns. Jag inbillar mig i alla fall att boendekostnader på sextontusen (Fjällbacka, Farsta, garage) inte kommer att funka som pensionär. 

Det beror ju lite på om jag kan fortsätta jobba, och samtidigt ta ut pension. Jag hoppas det såklart, men vore ju korkad om jag inte börjar förbereda mig på alla eventualiteter (även om det är långt kvar.) 

Vad skulle det betyda att skala ned? Sånt funderar jag på. Vad kan jag göra om jag inte har så höga hyror?

Kommer min psoriasis tillbaka, kanske jag behöver vara längre tider utomlands. Jag skulle gärna tillbringa en skrivmånad på Kanarieöarna redan nästa år, psoriasis eller inte, men det handlar ju också om vad jag har råd med. När jag är ensam vill jag bo riktigt bra. Även i mina andra favvisar, New York och London som jag ju gärna skriver om och gör research i, och kanske Cypern, där jag jobbar så bra. Jag vill bila långt, stanna där jag vill och helt enkelt vara mer på vift med mitt jobb på fickan. 

Där har vi det. Måndag. Bra dag, så här långt. 

I morgon ska jag se på en lägenhet.

 Mest för att kolla. Den ligger i stan/Söder, är en liten etta på sisådär 25 kvm, och har en hyra på 4600 typ. Det är hälften mot vad jag har i hyra här, men också väldigt litet boende. Snacka om att behöva RENSA i så fall. Well, 20 före mig i kö. Det är ett 55+boende, så jag antar att fler än jag börjar se om sitt hus i den här åldern. 

Jag tycker att jag har så höga boendekostnader (i och med Fjällbacka, som jag inte vill ge upp) och än är det inga problem men hur det blir framåt vet jag ju inte och tänker att jag kanske måste börja fundera på det. Andra alternativet är att köpa en liten bostadsrätt en bit utanför stan, som Västerås eller Nyköping. Det tar en timma därifrån till Stockholm. 

Men att kolla i stan i Stockholm först känns bra, även om Söder förstås är bedrövligt om man vill ha bil och det vill jag ju. Utanför stan är det betydligt lättare. 

Idag är det i alla fall bara jobb och promenad som gäller, om det här fina morgonvädret håller i sig.

 Jag vaknade strax efter halv åtta, duschade, la in en maskin tvätt, hängde ut sängkläder och nu sitter jag vid skrivbordet med mitt kaffe. Morgonkoppen (två st) är väl ändå den bästa?

Igår morse märkte jag att jag har gått ned vikt (det handlar inte alls om mycket, men jag väger mig ju inte så jag vet inte) Viktnedgång är inget jag har strävat efter eller tänkt på, men märkte att huden på överarmarna var lite lösare än vanligt. Med mjukiskläder och stretch märks det ju inte alltid om man går upp eller ned, så jag provade några vanliga byxor för att kolla också och de satt lösare än i december.

Antagligen är det min kost, som ju mest består av protein, grönsaker (alltid med olivolja) och frukt, och jag ska hålla koll så att det inte blir för mycket för då måste jag ändra något. Men jag äter mig verkligen mätt, och antar att det är överflödet jag la på mig under december då jag åt massor av godis och bröd för att jag visste att jag tog farväl av det ett tag som försvinner nu. Just det har jag inte något emot, även om jag inte alls har jobbat på. 

Jag har bantat en gång (med pulver, och en påhejande pojkvän som gillade plattbröstade SMALA långa tjejer. Det gick förstås åt fanders eftersom jag är skapt helt annorlunda.) Min kropp har reglerat sig själv i alla år och det är nog tack vare att jag aldrig har bantat. Det kanske är det som den gör nu också. 

Idag hade jag ett pass på friskis inbokat, men bokade av. Det var mitt på dagen, passar mig egentligen, men jag får inte ihop det med maten just idag (eftersom jag inte äter frukost, och inte har något att bara värma som jag har ibland), så istället tar jag en promenad utmed vattnet senare när jag har jobbat pass 1 och ätit frunch. 

Igår studerade jag undersidan på mina fötter och började nästan gråta när jag såg att sprickorna är borta. Jag har fortfarande eksemrester, men när jag har filat på framfoten tidigare, har jag fått fram en hud som har varit lite röd och liksom blodprickig under "skorpan" av eksem, och det är BORTA nu! Det är svårt att se hur det ser ut under fötterna, så jag fotar och jämför. PEPPAR PEPPAR!

Testet på om kosten påverkar kommer ju nu när jag inte har solat på 17 dagar. HÅLL TUMMARNA!

__________________________________________________________________________________

Satan i gatan vad bra det gick att jobba igår, nu har jag passerat 30 000 och än har jag inte känt av något bakslag, peppar peppar. Det brukar bli trögt mellan 30 och 50 och sedan rulla på. Vi får väl se om jag kan slippa det den här gången.

Redigeringen av tvåan går lika bra, jag har redigerat 70 sidor och om jag bara håller takten på 20 om dagen framöver så kommer det att gå galant. Jag ska stå på 90 idag efter första passet (jag redigerar tvåan först eftersom det är prio) och då har jag ungefär 150 sidor kvar (jag har inga marginaler men 1,5 radavstånd)

Det första utkastet brukar landa på mellan 75 och 80 tusen, för att till sist, tryckfärdigt, ha växt lite till ungefär 90. 

Eftersom det verkar vara rytmen i mina böcker så vet jag ju det vid det här laget. 

Nattens/morgonens dröm var om Ellen DeGeneres. Hon skulle tvätta bilen, medan jag skulle gympa bredvid. Trevlig kvinna. Lika trevlig som Lena Ph som jag ju drömde om natten till igår. 

Sådana drömmar bådar ju för en god dag, tänker jag. 

Jag måste ha gjort ett bra jobb med förra redigeringen,

 för nu är det bara smågrejer, vilket gör att jag kan pynta och hålla på. Så kul!

Nu är jag klar med dagens första pass, 20 sidor redigering, äter lunch (kyckling och grönsaker), ska dricka en kopp kaffe, och sedan sätta igång med dagens andra pass, minst 1000 ord på det nya manuset.

Idag fick jag sova ut om jag ville, men tydligen hade kroppen lust att vakna strax innan åtta likt förbannat, och det är för sent för att somna om, så jag lämnade sängen direkt. Då hade jag precis tackat Lena Ph för besöket, sett hur det stora huset i Fjällbacka var fyllt av folk som kom och gick, och hade i drömmen gått från något litet hus som mamma hade, till en MANSION stor nog att ha stora fester på. 

Men Lena var trevlig. Det var kul att träffa henne.

Nu är det snart mars. Månaden då jag inte ville ha några bokningar, vilket jag heller inte har mer än med kompisar. När jag la det som en fri månad hade jag en dröm om att få åka bort i flera veckor, men sedan bestämde jag mig ju för Kanarieöarna, vilket jag inte ångrar ett dugg. Dessutom passar det superbra nu när jag känner att det är bra för mig att varva ned lite. 

MEN, jag är sugen på resande just nu, kroppen skriker efter att bara dra, men så blir det inte. VARVA NED, var det ju. 

På tisdag ska jag hem till Helen och kolla på det hon har från Amerikalinjen, och den 6e ska jag till doktorn – det där besöket jag tjatade mig till. Den 11e ska jag på mellofinalen med Carina och några dagar senare jag ska fira releasen av Simonas nya bok. That´s it i mars. 

Ni fattar ju hur mycket jag kan jobba fram till 20e då jag ska lämna redigerat manus igen! Och därefter har jag hela 2 veckor att ägna nya manuset. Jag tänker att jag borde kunna gå i mål på det då. Hoppas!! Jag skrev 23 000 på tio dagar på Kanarieöarna, så det borde gå. 

3e april får jag tillbaka manus två och då har vi först lanseringsmöte på förlaget och sedan kommer jag att åka direkt till Fjällbacka, så att jag kan börja jobba därifrån dagen efter. Jag har bara 3 veckor på mig den vändan, och att det är påsk får inte påverka arbetstakten. MEN, jag kanske kan göra som i somras, jobba fram till 13 och sedan vara ledig om jag har gjort det jag ska. Hoppas! Jag stannar ju även veckan efter men antar att jag åker hem fredagen den 14e. 

WELL, det är långt dit, men jag gillar ju (som alla vet vid det här laget) PLANERING. Det och rutiner gör mig trygg. Har jag det klart, kan jag arbeta ostört. 

Igår var jag i Upplands Väsby och höll en föreläsning för ungefär 40 gamla arbetskamrater. Det var så kul att träffa gamla kompisar. Vissa har jag inte sett sedan jag slutade för 15 år sedan, någon brukar dyka upp  på bokmässan, och ett par andra var med på förra hösten fest. Jag var trots allt där i 10 år, det är ju en rätt lång tid, och innan dess arbetade jag på Philip Morris, ett systerföretag till Kraft Foods, och där var jag i åtta år, och en period delade de båda företagen kontor.

Nästan alltid samma outfit. Svarta skinnbrallor från Karen Millen (tyg på baksidan),  svingammal och älskad t.shirt eftersom ringningen är helt perfekt och kavaj från Zara. Jag har nästan bara kavajer därifrån, kan köpa L och vet att den passar helt perfekt. Jag har TRE svarta för säkerhets skull. 

Till nästa föreläsning, som är i Fjällbacka den 13e april, tänker jag att den ljusblå kostymen blir fin. Den är inte från Zara utan ett reaköp från Sand (ett par år sedan). Minns inte om jag ens har använt den än. Då är det ju verkligen dags. Åh vad jag älskar kläder. JAG FÅR INTE NOG! Vet inte varför. Jag har alltid älskar kläder, men har ju aldrig haft råd att köpa några förrän de senaste åren. Om jag blir en fattig pensionär, kommer jag i alla fall att vara väldigt snyggt klädd!

Då ska jag ha mina vrålsnygga, reaboots från Balmain

 

tillsammans med min lika vrålsnygga väska (rea)

Där har ni PENSIONSPLANEN!

Jag pratade om hur dåligt jag hade mått på slutet (2007 till jag sa upp mig i början av 2008) och flera kom fram efteråt och sa att jag sett helt slut ut, och att det var uppenbart hur dåligt jag mådde då. 

Det var fint, för jag kände mig inte sedd på den tiden, men jag höll ju allt inombords så det var ju inte så konstigt att ingen förstod exakt vad det var som hände med mig. Jag fick mest komplimanger för att jag hade blivit så smal ...

Anyhow, föreläsningen gick bra, jag fick till och med spontana applåder när jag berättade om vändningen, mitt nya arbete och framgången med det. Det var kul! 

Sedan fick jag med mig godis (Marabou, Oreo och andra stora varumärken finns ju i koncernen) som jag bytte ut mot kaffe hemma hos Linnea. Jag törs inte testa en bit av en 200-gramskaka, för då finns risken att jag smäller i mig alltihop, jag fick ju flera stycken i olika smaker. 

Det riskerar jag inte just nu och jag vet ju vid det här laget vilken antingen eller människa jag är. Ska jag testa det måste jag göra det med något litet. Fast jag behöver inte äta choklad och att helt låta bli är enklare än att äta "en ruta eller två" (alltså, vilka är de människorna som klarar det?? Ljuger de?)

Jag var glad när jag kom hem, och tacksam över att min långa period av görande utanför hemmet kröntes av en sådan härlig dag. 

Vilket fint jobb jag har, och vilka möjligheter det ger mig. Jag brinner ju fortfarande för att prata om kvinnors situation, om medberoende och om hur man kan ta sig ur det, och den möjligheten får jag varje gång jag föreläser även om jag inte så ofta pratar om det i bloggen. Och väldigt sällan på Instagram. Men ofta när jag föreläser. Det blir en bra båge i sådan föreläsning om man vågar prata om både det mörka, svåra och ta det vidare till ljuset. Lite som i en feelgoodbok! Jag förstår inte hur jag skulle kunna prata i en hel timma om bara mina böcker. Borde lyssna på någon som kan det, kanske. 

Tjohoo! Nu är kaffet serverat och jag ska öppna dokumentet som jag för enkelhetens skull har döpt till Bok 3. Jag skulle också kunna kalla det bok 19 (OMG!)

Föreläsningsdag,

 och såpass mitt på dagen att jag inte kommer att kunna arbeta med manus alls idag, men det är ju planen sedan tidigare. 

Om jag vrider stolen ser jag tv:n från skrivbordet. Oftast är den på ljudlöst, men inte idag när jag är "ledig".

Igår hade jag sådan flow här hemma, jag fokuserade på det nya manuset eftersom jag hade kommit längre än målet med redigeringen och det bara rinner på i det nya. Det är en fröjd kan jag berätta. 

Jag tror kanske att det är för att konflikten utkristalliserades rätt tidigt, och då är det runt den som berättelsen (eller berättelserna, kanske) snurrar. Jag vet fortfarande inte hur den ska sluta, det finns ett par vägar att gå, men det kommer nog till mig. Oftast skriver jag om sluten. Och början. Det mesta däremellan ligger kvar, inte orört men redigerat. 

I del två strök jag massor i förra omgången, och det är helt nytt för mig. Min feedback från förlaget handlar alltid om att lägga till. 

Jag tog bort de tre första kapitlen som jag upplevde som tråkiga (min redaktör tyckte också det, men förslaget var inte ta bort, det var på mitt eget initiativ). Det var för mycket information, för många personer och inget driv. Jag behöll inte ens texten utan slängde den helt. Bra gjort, det blev mycket bättre att göra kapitel 4 till det första. 

Så kul att det funkar att jobba så här med båda samtidigt. Igår fick jag sådan energi av det att jag hade svårt att tagga ned efteråt. Jag hoppade runt här med armarna i luften som om jag hade vunnit något. Men det är ju också viktigt att få den känslan emellanåt. Det är ju inte så att man alltid har den där ysterheten. 

Idag måste jag åka halv elva, ska vara där halv tolv och föreläsningen är klockan tolv, och innan dess behöver jag 1. piffa ansiktet 2. piffa håret 3. äta 4. bestämma vad jag ska ha på mig. Jag har kvar mat sedan igår, och det enda jag behöver göra är att koka grönsaker (blomkål och broccoli) och värma köttfärsen.

På hemvägen ska jag handla fredagschips och mer frukt.

Idag fyller mitt bloggliv 14 år. 

Grattis till mig och mina bloggar (fyra stycken, men två som har tjänat som  dagbok). Jag började eftersom mitt första förlag, Kalla Kulor, sa att det var en bra idé. Så bloggen och mitt FB-konto är lika gamla. Det var förlaget som sa att FB också var nödvändigt. Det enda jag håller kvar vid är bloggen, för FB hittade jag aldrig rätt i och jag är inte intresserad av diskussioner. 

Jag vill vara ifred och på bloggen får jag det, haha. 

(Det är också årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina, men det är ju inget att fira, tvärtom. Det är så mycket med det där som är oroande, inte minst Kinas välvilja gentemot Ryssland. Usch, så läskigt det är.)

Det var det. Bra dag i min lilla värld (jag håller mig ju gärna där), så här långt! 

Det där med Sonja och film

 verkar ha stannat av (igen), men jag har varit glad så länge det har varat. Nu har jag inte hört något från filmbolaget sedan i somras, så jag antar att det är dött, men jag har läst 2 manus (tror att man har skrivit åtminstone fem stycken) och det var så himla kul. Jag tyckte mycket om dem, manusförfattaren hittade helt rätt tycker jag, men det är inte lätt att omsätta Sonja till film. Många har gett sig på det manusprojektet utan att lyckas. 

JAJA.

Andra böcker som skulle kunna filmas (tycker jag) är Ett oväntat besök (min hästbok) och Gloria (min operabok). Flanagans skulle bli en utmärkt tv-serie, men nu skriver ju Läckberg en hotellserie så den idén är förstås död. 

Jag tycker också, fortfarande, att Fjällbackaserien skulle göra sig utmärkt på tv. Det var ju så den började i mitt huvud en gång i tiden; jag ville skriva en tv-serie, men Teresa ha böcker till Forum. Tycker att trean artar sig fint här hemma. Har skrivit ungefär en tredjedel av grundmanuset, så här långt. 

Det är ju inne med historiskt just nu, och jag är tacksam för att jag skrev min hotellserie före det. Jag gillar inte att vara sist på bollen när det gäller mitt författarskap, tvärtom. Och hela Flanagans (2019-2021) var ju historisk, om än inte så långt tillbaka i tiden som Fjällbackaserien. 

Det var dagens tanke från skrivstugan i Farsta. Jag måste duscha och tvätta håret, men efter det startar fabriken upp igen. 

Tjohooo!

Så här långt fungerar strategin.

 Alltså att arbeta parallellt med två projekt. Nu har jag bara läst det andra projektet så när jag ska börja skriva, 1000 ord per dag är målet – men skriver jag mer är det bra, blir det kanske svårare.Vi får se.

Den här dagen behöver jag börja med att handla. Toapapper och apelsiner. Allt annat har jag. Alltså apelsinerna nu är SÅ goda, jag kan äta hur mycket som helst. Och jag känner inte att blodsockret går upp. Det kan jag ju känna om jag äter bröd och socker, jag kan få hemska påslag där jag bara vill sova, men frukt funkar superbra.

Senast jag fick ett sömnpåslag var när jag körde hem från Bohuslän i oktober. Jag åt mackor och kokosbollar i Säffle. PANG, sa kroppen ett par mil senare, och i Karlskoga fick jag parkera bilen och sova i 45 minuter utanför McDonalds. 

Det är väl fördelen med den här kosten kanske. Vill jag ha godis, äter jag chips. Popcorn kan jag nog också testa, har jag för mig (jag har en lååång lista på vad man kan återföra till kosten och inte. Få saker är INTE). Men chips (som jag testade eftersom jag tålde potatis på Kanarieöarna) och frukt har räckt så länge. Jag äter mycket, blir mätt, men går inte upp i vikt och det var nytt för mig att vara bortrest och inte äta massor av desserter, som jag älskar. Istället åt jag alla typer av meloner. Och bananer som nog låg i en socker och kanelsås av något slag, men jag struntade i såsen, som ändå hade fastnat nog på bananen för att göra den delicious.

Men det funkar att avstå, tack vare att jag ser en förbättring. Jag är aldrig hungrig. Sugen, men inte hungrig. Och det är möjligt att jag också tål gluten och mjölprodukter, men jag har inte vågat testa än. Läste någonstans att gluten kanske man måste avstå resten av livet, men hittade en superstor hylla på mitt Ica Maxi med glutenfria produkter igår om jag måste ha det. 

Det ENDA som känns svårt just nu, är att tänka på att åka till USA utan att äta Bagels (DERAS KANELBAGELS!!) och varma pretzels från ett gatustånd. Det kan vara den största förlusten. BRÖD är min grej, som jag kan äta det när jag sätter igång. Jösses. 

JAJA, jag har ingen resa dit inbokad (än) så jag behöver inte bekymra mig för det (än). Har en pytteliten dröm om att åka dit i april/maj igen, men tror inte att firman har råd. Jag skulle vilja återvända till Ellis Island, kände mig lite stressad när jag var där senast och tänker att en tidig båt dit är mycket bättre än den sista. Det finns enormt mycket information att få om man är på plats. Även bok 3 i Fjällbackaserien har ju emigrationen som ett (av flera) spår. 

Igår filade jag mina fötter så försiktigt så försiktigt för att inte blottlägga några sprickor, och idag är jag lite öm, men det ser, peppar peppar, så mycket bättre ut nu. Solen eller kosten? I don´t know. Det lär väl visa sig. Jag ska försöka komma ihåg att smörja in dem två gånger per dag.

Jag måste komma ihåg händerna också. De ber inte längre om insmörjning, som de gjorde tidigare. Nu kan jag vakna, tvätta händerna med tvål och inte märka någon skillnad mot hur de kändes innan handtvätten. Det är så stort. Tidigare var jag tvungen att packa in händerna i fukt och fett efter en handtvätt. Nu verkar de återfukta sig själva. MEN. Jag ska inte låta mig luras utan fortsätta smörja in efter handtvätt ändå.

Alltså, jag skulle bli så ledsen om det kom tillbaka. Till och med fingertopparna har läkt (peppar peppar). De är inte i samma kondition som resten av händerna än, men de torkar inte längre ut på samma sätt som tidigare. 

MAGI!

Igår fick jag en fråga om jag känner mig piggare av Paleo AIP, och det kan jag inte påstå egentligen. Jag har ju ätit massor av LCHF genom åren och det är ingen större skillnad, tycker jag. Men många säger att de helt har förändrat deras mående. Tarmen mår bra (det gjorde min redan innan, jag har inga uppenbara problem med den), de sover gott och känner sig piggare på dagarna. 

Själv har jag ju inga större hälsoproblem utöver min psoriasis. Jag sover gott, och känner mig pigg. Nu ska jag till doktorn den 6e mars och be om att hon ska ta prover. Jag vill kolla blodtryck, hjärtat, socker och sånt som min familj har haft och har problem med. 

Det var det, om en om två månader 61-årig kvinnas liv och leverne i det lilla (det går knappt att se i skrift utan att bli förvånad, 61 liksom).

Snart dags att fälla upp parasollet som jag inte ens har packat ned den här vintern. Fin dag, -2 i Farsta.

Nu ska jag handla!