Flera tusen efter målet,

 men idag gjorde jag om och gjorde rätt, vilket ställde till det igen i produktionstakten. Men nu jävlar har jag landat rätt. 

Solen tar inte alls lika mycket nu som i somras (upplever jag), så mina två timmar i solen kommer nog knappt att förändra min hudfärg alls när jag har solskyddfaktor på. Idag ville jag bada och då är det förstås nödvändigt. Men jag har ju inte en droppe av det på armar, händer och fötter, och har verkligen inte bränt mig alls. 

Idag var vattnet klart igen och jag har aldrig varit med om varmare vatten. Det är helt otroligt. Svalkar möjligtvis pyttelite den sekund man doppar sig, men knappt. Jag skulle tro att det är närmare 30 grader. 

Jag plaskade runt i alla fall, tog en promenad på stranden och åt sedan lunch vid poolen och vips var pausen över.

Nu ska jag vila lite, sedan duscha och gå och äta. 

Tjohej.

Idag har jag kommit igång och har skrivit 2000.

 I alla fall innan den här dagen är över.  200 kvar. Då är jag tretusen efter målet jag har. Vi får väl se om det blir ännu en roman där jag inte har flow. Så kan det vara. Och då går det trögare, däremot blir det inte sämre, det vet jag av erfarenhet. 

Det är svårt med en tvåa som är en fortsättning, känns det som. Det lättare att skriva en tvåa som är helt fristående. Jag måste på något sätt hitta en ingång där jag slipper förklara allt för mycket, samtidigt som mycket behöver återges. JAJA, det kommer att lossna så fort jag får in nya trådar och konflikter. Där är jag inte än. Andra serier jag har skrivit har haft en tvåa som har stått relativt fri från ettan, det här är en utmaning och det gillar jag ju egentligen. 

Tre skrivpass idag, i alla fall 2,5. Jag har också varit ute en stund (exakt två timmar) vid poolen där jag åt lunch och lyssnade på ljudbok. Idag slapp mina fotsprickor att bada i havet, vilket de verkar gilla. De får gärna läka lite till, vi får väl se hur det ser ut i morgon. 

Det löper som ett liten band av psoriasis från foten och upp till smalbenet. Nytt i sommar. Det är inte mycket, men nytt, det är grejen. Det kommer NYTT, jag hatar det! Om solen funkar borde det rimligtvis försvinna nu i alla fall. Ett tag. 

Nu har jag duschat, ska se lite på en tv-serie och sedan vara först i kön till maten. Idag är jag hungrig. Igår åt jag en stor påse chips innan middagen, vilket gjorde att jag var mätt när jag gick dit. Det är jag inte idag.

Månen var så fin, och bilden gör den inte alls rättvisa.

Typ så, onsdag. 

Tjohej!

Är så himla trött idag att jag har dragit ned på målet till hälften.

 Just nu ska jag sova en stund, tänkte jag, före nästa pass och middag. 

Jag arbetade på förmiddagen, och gick sedan ut i solen för lunch och salta bad. Började lite sent, det ska jag korrigera till i morgon. Min armbåge mår 100% bra idag, så himla skönt!

Det var massor med folk som badade i havet, jag har aldrig sett så många i vattnet samtidigt här förut. Europa har semester, det är lika varmt i vattnet som på land (säkert 28 grader i vattnet) och för första gången någonsin (som jag har varit här) var vattnet inte riktigt fräscht. 

Jag körde min strandpromenad med att gå ned och doppa mig här och där, men njutningen var inte lika stor som den brukar vara. Hade ingen som helst lust att ligga på stranden och sola. Istället fick mina fötter och händer viftas med vid poolen en stund, vilket gick alldeles utmärkt det också. Jag tycker om speciellt den ena poolen vid det här hotellet. Jag badar sällan i den, men det är ett lugnt och fint område och nära till baren som serverar lunch, kaffe och det man behöver på sin lunchrast. 

Jag åt en kycklingsallad under parasollet och drack kaffe, innan jag jag gick hem och öppnade mitt manus igen. 

Det brukar ta ett par dagar att hitta rätt rutin, men jag är inte ett dugg orolig utan lutar mig mot erfarenhet.

Min arbetsplats. Har fötterna på stolen mitt emot. 

Idag kom ännu en bild på fröken Selma, nu är hon 18 dagar och har öppnat ögonen. 

Lilla hjärtat!

Bra grej.

 Jag blev debiterad för mycket för en gravstensgrej på kyrkogården i Fjällbacka, och stenhuggeriet återför utan problem de 1500 kronor som det gällde. 

Schyst, då vill man ju använda dem igen om det behövs någon gång. Bullarens stenhuggeri. Bra grej, som sagt.

Hotellet jag bor på är helt annorlunda än systerhotellet lite längre bort. Här ber man om att få bo högt, då får man rum lågt. Jag har bett om rum här två eller tre gånger och ingen gång får jag det jag önskar utan HELT tvärtom.

På det andra hotellet har jag också önskat och då alltid fått det jag har bett om. Där står dessutom en flarra vin när man kommer, som säger "välkommen tillbaka." Det finns inget sånt här alls. Att någon är återkommande gäst här bryr man sig inte ett dugg om. Samma ägare. Är det inte märkligt?

Mamma var med förra året och då fick vi ett bra rum, och  jag tänker att det nog är så som många säger att man får sämre rum om man är ensam. Här är det insyn och det är inte så mysigt, ju, men det är fullbokat och andra rum fanns inte. Och jag skrek inte heller, det är ju den standard jag har betalat för  – jag hade väl bara andra förhoppningar om läget. 

Men det gick fort över. Nu har jag boat in mig, struntar i utsikten (och insikten) för jag var ute och åt mat (på grannkrogen där jag har varit tusen gånger, och blev hälsad på som om jag har varit där tusen gånger, haha) och mat var det enda som behövdes för att vända besvikelsen över rummet. Det kändes bara bortskämt och dumt när jag var mätt. MÄTT, vilken grej det är! Jag åt grillad kyckling, stekta grönsaker (så goda) en tzatziki som jag säkert inte borde ätit (pga mjölkprodukt) och till dessert åt jag en citronsorbet. 19 euro. Bra pris, men Euron står i 12.80!! Yes box, jag växlade idag och fick nästa en chock över hur dyr den här. 

JAJA.  

Supertrevlig flygresa i alla fall med TRE gamla kollegor som jobbade där jag satt. 

Så kul. När de hade en liten stund över, det är få sådana stunder på en charterresa, satt jag i galleyt (pentryt) på ett klappsäte (fällbart, ni vet sådana som crew (besättning) sitter på. (Så kul med dessa engelska ord som ju används på alla flygbolag. Inte klappsäte, det hör man ju, och vad det heter på engelska vet jag inte.)

I alla fall: Susanne var med idag och vi umgicks supermycket när vi började flyga ihop 1986. Vi var kursare och hade hur roligt som helst. Åsa var också med idag, och även om vi inte direkt umgicks på den tiden så ju känner alla alla. Och Thomas, som var purser på flygningen idag,  serverade 20 glada flickor, tillsammans med en annan kompis Janne, hemma hos mig på min 25-årsfest 1987. 

SÅ roliga minnen. 

Och det är ju det där med den höga sociala kompetensen som de här människorna har. Fortfarande, så många år senare, är det med elegans de utför sitt jobb. Fantastiskt att se. Och vi som aldrig ses nuförtiden, snackar som om vi sågs igår. Det är något med det där som är svårt att förklara. 

Sedan hade jag en trevlig kille i sätet bredvid, som faktiskt PRATADE ( det är det verkligen inte alla som gör). Han hade gången emellan sig och resten av familjen (fru och två små barn), och vi hade supertrevligt och småsnackade när han inte var upptagen med de sina. 

Där har vi det, resdagen på Cypern. Det var behaglig värme idag, tack vare regn och moln när vi landade, vilket jag tycker är skönt första dagen när jag är så svintrött. Nu har jag duschat, klämt en påse chips (som jag är långt ifrån säker på att jag tål men jag orkade inte bry mig idag) och ska borsta tänderna och lägga mig och se på Kristallen så länge jag orkar. 

I morgon ska jag JOBBA!

Hurra som vi svennar säger på Cypern. 

Uppe fem,

 och har jobbat lite men missar målet på 8000 för att jag tänker vila min onda armbåge så mycket som möjligt, och det gör jag inte om jag jobbar. 

Jag har ätit frunch (är från och med idag gått tillbaka till fast föda), ska strax åka och sola, hämta paket, köra det till Sumpan, lämna in bokpaket på ett annat ställe, och sedan fixa och dona med det sista i packningen, mig själv (naglar etc) och hemmet (tömma, slänga, vattna och sånt). 

Jag tycker inte om att gå ut och slänga sopor mitt i natten, alltså tar jag med den lilla soppåse som blir i morgon bitti, och slänger i en papperskorg på Arlanda istället. RUTINERAT, om ni frågar mig. Trist bara att jag ska vara rädd, men så är det tyvärr. Det är inte nytt, jag har alltid varit det. 

Parkeringen är beställd och betald, lägenheten är städad och jag har checkat in. Bara duttande återstår.

Där har vi det. Söndag, tjohej!

Så jag har ätit russin

 för att få igång min mage. Och nu har jag ont eftersom jag i vanlig ordning överdriver! Det går över, tack och lov, men hädanefter ska jag inte vräka i mig det som jag gjorde den här gången. 

Och så har jag ont i armvecket/armbågen och det vet jag inte riktigt vad det beror på. Jag vaknade av det tidigt i morse. Möjligtvis är min arbetsställning utmanande, jag vrider ju händerna och därmed armarna på ett sätt som säkert inte är optimalt (när jag sitter i min skrivfåtölj) eller så stretchade jag igår på ett sätt som armbågen inte gillar för det gjorde jag flera gånger igår

Det är alltid något litet hela tiden numera. Den lilla kroppen är känsligare än den varit tidigare. 

Tur då att jag faktiskt är rätt rädd om min kropp. Utom när det serveras russin, då.

Jag glömde min skrivbricka i Fjällbacka, och behöver en här också. Det gör susen för skrivställningen i fåtöljen. Men det har jag inte tid med innan jag åker. 

Man kan koppla in den här så att den kyler ned datorn (usb), men det har jag aldrig gjort. Jag behöver den bara som underlag. Vet inte ens om den har uttag som passar Mac, tror inte det. 

Den här är från Dustin home, men har sett att Kjell & Co har likadana.

Typ så, när jag har en del jobb kvar men är trött som satan. Jag måste över 16.00 puckeln, den är den svåra. Klarar jag bara den är jag pigg till jag lägger mig. Eftersom jag ska upp så tidigt natten mellan söndag och måndag (02.00), är det bra om jag kommer i säng i tid idag.

Nu ska jag tända varenda lampa här hemma och dammsuga. Det borde ju få mig att vakna till lite, kan man tycka. 

10 januari

Tre saker händer samtidigt i Fjällfors: Mias man dör, Nooras dotter blir gravid och Lotta tvingas flytta hem till sin exman i Luleå. Bostäder ska säljas på en övermättad marknad, där elpriserna skjutit i höjden och räntekostnaderna är svindlande till och med för ett hus i Norrlands inland.

Hur går det nu med de tre bästisarnas dröm om Spanien? Skulle inte livet blir bättre efter 60? I kyrkokören sjunger Lotta Y viva España så högt att Gud kan höra henne, på pizzerian jobbar Pedro som får änkan Mia att dåna, och när Noora spår sig får hon veta att Spanien och en änglabutik kanske inte är en lysande idé just nu.

Men så kommer stumma 81-åriga Dolores med sin halmhatt och hemlängtan, och då ändras allt ännu en gång.

Jag har börjat ta fram grejer till resan

 och hittar inte min bästa sarong. En superbillig sak som jag har haft väldigt länge, som är stor nog att knyta om sig som en klänning. Jag har verkligen letat överallt här hemma. Jag kanske glömde den förra gången på Cypern, jag minns inte att jag hade med mig den till Fjällbacka

Tagit fram strumpor och saronger som inte alls är lika stora min borttappade. 

JAJA, jag kanske hittar en ny. Men min hade så perfekt färger. JAJA.

Resten, t-shirts, shorts, skrivklänningar och badkläder har jag packat ned. Kom just på strumpor! Det behövs om jag ska smörja in fötterna med fet kräm. Förra gången jag var där hade jag fotsprickor som gick upp när jag badade (det gjorde så ont), men den här gången har jag med mig en tejt som någon tipsade om, så att jag kan tejpa ihop det som ev spricker. 

Idag drog jag igång manus 21, som planerat. Andra delen i den nya feelgoodiga feelgoodserien. Lite hade jag petat in tidigare, men jag sparar det för jag tror att det är ett bättre slut än början. Det kan hända att jag skjuter på det jag har skrivit idag också, men nu är jag i alla fall igång. 

Här kommer PLANEN:

Målet är 8 000 när jag åker på måndag och 25 000 där, vilket betyder att ordmätaren ska stå på 33 000 den 11e september. 

Sedan behöver jag skriva 7000 till innan London, då är vi framme vid den 18e september (och 40 000).

Därefter har jag 10 dagar där jag behöver skriva 20 000 till. Mätaren ska stå på 60 den 27e september när jag får tillbaka manus 1 för en fyra veckor lång redigering. 

Då återstår ungefär 15 000 och om jag ska hinna till den 16e oktober som är mitt mål, behöver jag arbeta med båda parallellt. Fyra veckor redigering är superkort tid, av någon anledning har redaktören fått mer tid än jag den här gången, men jag ska fixa det, såklart. Vi har ju korta puckar, så alla måste gör sitt bästa för att vara så effektiva som möjligt. 

Saker jag behöver avstå för att nå mitt mål är till exempel Carina och Sofies release av Födelsedagen. Den är i mysiga men trånga lokaler på förlaget den 12e, och jag törs inte chansa på att mingla dagarna innan jag åker till London (vi åker den 15e).  

Idag har jag också köpt ansiktsmasker till flyget om jag hör att folk hostar igen. 

Där har vi torsdag, när jag inte har solat utan bara jobbat – och börjat rensat hyllor när jag ändå letade efter sarongen. 

Nu har jag kommit på att jag förstås

 behöver fler garderober. Inte för att jag inte ska rensa, utan för att jag behöver få bort det som idag är i öppna utrymmen som för en valp bara är att hugga tag i. 

Jag behöver flytta tillbaka två garderober dit de stod från början (och sätta på de dörrar som finns i förrådet), och i det utrymmet som blir i hallen av den flytten ställa in en eller två nya. 

Ni fattar ju hur en valp skulle älska de här öppna garderoberna. Tänk om den skulle ta tag i min FINA KAPPA! Här vill jag då ha två nya garderober med dörrar. Tyvärr, för jag gillar den öppna känslan, men tänker att jag kanske ska ha två med speglar, det öppnar upp lite. Det här måste fixas mellan den 17e september och 7e oktober, så ska kolla det direkt när jag kommer hem från Cypern. 

Här stod de när jag flyttade in, bredvid varandra till vänster bredvid tv:n. Så jag tänker att tavlorna måste ned, och att tv-byrån flyttas till kanten där pallen står nu. Då får jag in de två garderoberna, 60+60 i bredd, igen. 

Att flytta tillbaka dem skulle jag ändå behöva göra en vacker dag om jag flyttar härifrån, så lika bra att göra det nu innan valpen kommer. 

BRA utlistat, Åsa. Mina kläder är lika viktiga som Selma. I alla fall än så länge.

Möjligtvis går det över när hon kommer hit. Den här fick jag från uppfödaren igår, då hon fyllde 11 dagar.

Nu ska jag gå i mål med den här omgångens redigering. I morgon börjar jag skriva del två.

Första delen heter España, por favor, kommer 11e januari. 

Det blir officiellt any day now, och jag berättar alltid sånt först i min lilla blogg. 

Hejhej

Tror att jag går i mål idag,

 och i morgon förmiddag ska jag peta i en karaktär som fortfarande känns lite otydlig. Med små medel kan man karva ut en karaktär så det är vad jag ska göra i morgon, ett arbete som kommer att fortsätta i nästa omgång.

Hämtade min nytvättade bästa djurmönstrade kappa igår. 299 spänn kostade kemtvätten. Det tyckte jag var billigt, men så har jag ingen koll på vad kemtvätt kostar egentligen. Men min kemtvätt är bra. De lagar, lägger upp byxben och fixar skor som är lite trånga och jag har aldrig känslan av att det kostar för mycket. 

Den ser ut att vara en regnkappa, men yttertyget är nylon (och fodret bomull tror jag). Den är inte varm, utan perfekt på hösten och våren med en tröja under när det är typ 10-15 grader ute. Mitt bästa dyrköp någonsin!

När jag kommer hem från skrivresan behöver jag RENSA. Herregud, vilken fröjd det vore för en valp att komma in här just nu. Det finns tusen saker att släpa runt på, riva ned eller bita på. Mina dyra skor, till exempel!!

Så något måste jag göra, och det är förstås rensa som behövs. Mina garderober är smockfulla, och var jag ska göra av allt vet jag inte. Jag drömmer om större och ett rum för BARA KLÄDER! Vilken dröm! Ett rum som valpen aldrig får komma in i. En quickfix är att sätta in en stång till i en av garderoberna i sovrummet men också att sätta upp ett hyllsystem i garderoben man kan gå in i. Men till det behöver jag hjälp och vi får väl om det blir av. 

Rensa är ju alltid bra, men den här gången är det alltså nödvändigt. Det blir bra eftermiddagsgöra när skrivandet är klart, fram tills 7e oktober när vi hämtar Selma. 

Där har vi det, tisdag förmiddag. Nu ska jag jobba.

Det är konfliktfyllt för mig,

att sol hjälper mot mina hudproblem, att jag jobbar så himla bra på mina skrivresor, men att jag därmed förorsakar skit i vårt himmelrike tack vare det. Jag tycker ju om att göra rätt. Vara duktig. 

På psoriasisföreningen sa det att ju fler resor jag gör till solen desto bättre är det. Och det är klart att det är, men det tar ju inte bort känslan av att jag är en sämre människa som inte tar hänsyn till hur vår jord mår. När jag försöker urskulda mig själv, så handlar det om att jag jobbar (jag skulle aldrig klara en "solsemester", på riktigt: fy vad hemskt) och att mina arbetsredskap, händerna, mår bättre om jag får arbeta där det är varmt. Det tar ungefär två dagar i solen, sedan ser jag hur sprickorna på fingertopparna läker och det blir lättare att jobba och det blir ett motiv för mig. 

Men jag kan ju inte blunda för att jag numera reser mer än de flesta. Inte bara när jag producerar manus utan också när jag gör research. Allt är jobb, men ändå. Det är inte på gångavstånd. 

Det enda jag inte har dåligt samvete för är resan som Jonathan bjuder på till London. Vi var där senast 2019 och det är vårt resmål. När jag skrev om Flanagans var jag där flera gånger. Det ska bli så himla roligt. 

Nåväl, 7e oktober kommer Selma in i vårt liv, och hur fasiken jag ska hantera mina eksem då vet jag inte. Lite beror det ju på effekten från skrivresan nästa vecka, om den håller ett tag eller inte. Jag kommer ju inte att kunna sola tre gånger i veckan i alla fall, för hon får förstås inte följa med till psoriasisföreningen, så det blir något för mig att lösa. En bra början kanske är att kontakta hudläkaren igen, sedan jag var där har jag ju blivit sämre (eftersom även fötterna är så drabbade).

Jag vill inte vara en klimatbov (eller ha mina eksem), men behöver mina skrivresor. Jag vill inte bo utomlands, som kanske hade varit det bästa, och nu kan jag inte ens det eftersom jag har skaffat mig ett delat hundansvar. Mycket att tänka på, gällande det. 

Ett höstlikt Farsta

Men just nu ska jag jobba. Jag är på upploppet. Tre dagar kvar. Tjohej.

VARNING TRIST INLÄGG: LÄS INTE! Något de senaste dagarna har gjort att mitt psoriasis har blommat upp.

 Det är alltid uppe, såklart, men mer eller mindre, och nu är det mer känns det som.

Och frågan är som alltid: vad reagerar jag på av det som jag inte har ätit på väldigt länge. Jag har inte ätit gluten, så det kan vi utesluta, men mjölk (yoghurt) och jordgubbar, den goda soppan från Ica där innehållet är sådant jag har ätit och inte känt något reaktion på tidigare under året. 

Det KAN också vara en reaktion på magontet. Eller på något som låg på pizzan jag åt hos Jonathan som ju var glutenfri, men kanske låg något annat på den som jag inte tål. 

Nu ska jag försöka utesluta mjölk och jordgubbar, och istället äta kokt torsk som jag just har varit och köpt, och göra grönsaksmos. Magen känns helt återställd men vill starta lite långsamt. 

Sen till jobbet idag, men så är det ibland. Målet är satt till 20 sidor, och det borde jag klara även vid en sen start.

I morgon börjar jag sola igen, för att grunda inför Cypern. Och på onsdag levererar jag manus och på torsdag börjar jag skriva NYTT! Nummer 21. 

Tjohej. 6 år till 67. Det är bara att jobba på! (och jag hoppas verkligen att jag kan arbeta längre än så).

JAG VARNADE JU FÖR ATT DU INTE SKULLE LÄSA!

Det är något med att få

 fina recensioner i DN.

Just det utrymmet är vi så många som slåss om, Lotta Olsson är ju den enda bredare recensenten (alltså i DN, landsortspress är ju betydligt bättre på det annars) som tar till sig all form av litteratur. Så här skriver hon om Aldrig ensam:

Åsa Hellberg

”Aldrig ensam”

Bokförlaget Forum, 319 s

Det är en verklig släkthistoria Åsa Hellberg berättar om i sin nya serie, som började förra året med ”Inte utan min syster”. I den boken handlade det om hennes gammelfarmor Anna, och nu är det en skara systrar som flyttar till New York i början av 1900-talet. Bara en stannar kvar i Sverige, lärarinnan Rut.

Åsa Hellberg är en skicklig berättare, med förmåga att snabbt och levande porträttera både personer och miljöer. Hon beskriver en värld i förändring, där den driftiga Charlotta hittar ett nytt yrkesliv medan hemmafrun Sigrid blir allt oroligare. När pigan Elvira inte bara gör en geografisk resa utan också byter klass förändras relationerna drastiskt.

Det blir spännande på många sätt, men det är synd att inte Åsa Hellberg ger sig själv mer tid utan vill berätta om för många intressanta människoöden för snabbt.

"Skicklig berättare." ALLTSÅ, hur fint?

Jag blev så himla glad!

Och hon har förstås helt rätt i att jag berättar snabbt. Jag vet helt ärligt inte om jag kan något annat. 

Hurra! Tänk vad stolta de gamla fastrarna hade varit!

Idag är det jobb och fotboll (just nu 1-0 till Sverige). Magen känns bättre, ingen ömhet, och jag verkar ha kunnat (peppar peppar) hejda det från att bli något mer. Jag fortsätter med soppor och yoghurt minst en dag till, sedan tänker jag att jag kanske kan köra lite mer mosaktigt, som mixade grönsaker och kokt fisk som går lätt att finfördela. Rotmos gör ju inte ont!

Tips. Så god och smakrik, från Ica. Inget vetemjöl. 

Typ så, när jag har fem dagar kvar tills deadline (onsdag kl 12.00)

Vi firade födelsedag,

 pratade och såg en film. Så mysigt hemma hos Jonathan (Linnea var inte hemma). 

Har ni sett Whiplash? Oerhört bra. 8,5 på Imdb. 

I present av mig fick han bland annat en musikal och middag i London, om han hittar något som passar ihop. En av dagarna ska vi ju på ABBA. Det ska bli sååååå roligt med en helg i London med Jonathan. Sedan kommer hösten och hunden! 

Så här kommer hon nog att se ut när vi hämtar henne. V i ska åkta och träffa henne helgen efter London.

Vi åt pizza (glutenfri) glass (gluten och lakosfri) och sedan brakade min mage ihop. Och i natt har jag haft ont längst ned i magen, fast inte på vänstersidan där jag får min divertikulit. Å andra sidan har smärtan andra gånger börjat till höger och vandrat till vänster (fast snabbare än nu i så fall), så för säkerhets skull övergår jag direkt till flytande föda så får vi väl se hur det utvecklas. Jag är så rädd att få tillbaka det, eftersom det utlöste mitt psoriasis förra gången. 

Det ska bli intressant att se hur jag klarar flytande med tanke på att jag undviker gluten och mjölkprodukter, men jag kanske måste äta yoghurt ändå. Vi får se. Just sura mjölprodukter har jag så vitt jag vet inte reagerat på, däremot andra (med och utan laktos). 

JAJA, mitt Ica Maxi har ett galet stort sortiment så något kommer jag nog att hitta. Jag har INGEN lust att ställa mig och koka soppa själv. Att mixa en färdig räcker. 

Förra gången åt jag mycket gulasch, så god mixad, men i den finns vete, så nu ska jag försöka hitta en utan. Spännande. 

6 dagar till deadline, och mycket återstår, men vill handla först så att det är klart. Sedan ska jag bara jobba!

Fick veta igår att jag har sålt över 50 tusen ex av Flanagans i Holland (till dec 22). Så kul. De har också köpt hela Fjällbackaserien men när den lanseras vet jag inte. Den är ju helt annorlunda mot Flanagans, vi får se hur det går.

Typ så, fredag. Bra dag så här långt (minus allt som händer i samhället. Det är sällan bra nu för tiden.)

Det här är Selma Orvegård Hellberg (OH), en vecka gammal i morgon!

Hon kommer till oss i början av oktober då hon är 8 veckor, och vi ska hälsa på henne om 5 veckor. 

En brunröd Havapoo, som vi blev så förtjusta i alla tre. Nu är vi alldeles ystra!

Jag måste dock göra klart min momsredovisning innan jag kan ägna tid att googla hundägande.  

Men jag ska till Jonathan sen, vi ska fira hans födelsedag bara han och jag, och då blir det ju mer hundprat såklart!

Hurra, och välkommen fröken Selma!

Jag hade span på två hundar,

 men den ena gick iväg till någon annan och kenneln som skulle ringt igår gjorde inte det. Men jag har heller inte pratat igenom det med Jonathan och Linnea, så vi får väl se hur det blir. 

Idag har jag en lista att följa: först jobb såklart, sedan ska jag lämna in bilen på tvätt, lämna in kläder på tvätt och under tiden (en timma tar bilen) ska jag promenera med mina nya glasögon på. 

Jag tycker att jag ser bättre med dem, fast framför tv:n så får texten en liten skugga och jag är glad att jag inte bytte mina läs och terminalglas, utan insisterade, efter att ha provat de nya, att istället få behålla mina gamla. Så nu är de på avstånd bytta – men inte de på nära håll eftersom de inte alls var bra. Jag ser ju svinbra på håll egentligen, men ju närmare desto sämre (fast sämre i mitt fall är nog betydligt bättre än hos de flesta.)

Den där skuggan tror jag att jag ska skita i. Det känns svinkonstigt med nya glas, den här gången är vänsterögat perfekt och det är höger det liksom drar i (tvärtom förra glasen), men jag tror eventuellt att jag vänjer mig eftersom jag upplever att jag SER bättre. Lite Bingo, faktiskt. 

Alltså ska jag ha dem som ofta som möjligt och en promenad idag är perfekt, antingen med solglasen på, eller något av mina tre andra par (!) om det är moln. Alla 4a är ju utbytta. Jag är så glad att jag kan ha mina tonade nu, för jag tycker att de är förfärligt COOLA!

Äsch, så COOLA kanske de inte är, jag hade för mig att det var mer toning men helt okej ändå. 

Typ så, måndag. Om två veckor åker jag på skrivresa och jag gläder mig enormt. Jag har gått tillbaka och tittat och det är sjukt vad effektiv jag är. 1 timma skriv, Frukost, 3 timmar skriv, 2-3 timmar utevistelse ink lunch, 2 timmar skriv, promenad, 1 timma skriv om det behövs/alternativt tupplur, middag och rätt tidigt sänggående. Om och om igen i två veckor. Då blir jobbet gjort, kan jag berätta. 

Ibland går det svinfort och jag skriver långt över min målsättning (som alltid är 2000 när jag är på skrivresa, hemma är den 1500 beroende på deadline). Så var det i januari/februari på Kanarieöarna. Jag har nog aldrig haft mer flow i mitt skrivande än jag hade då (3e Fjällbacka, som kommer i juni nästa år), möjligtvis på första Sonjan. 

Hoppas att ni får en fin vecka, tjohej!

Jag har varit trött hela dagen,

 men det finns ett skäl till det, och det är att jag var uppe alldeles för tidigt för att jag inte kunde somna om efter att jag hade kissat. 6 timmar räcker inte långt.

Men jag har i alla fall jobbat, det är ju bra!.

Jag håller fortfarande på med mitt projekt HUND och har inte pratat med Jonathan och Linnea om det än, de är just nu på väg hem från Götlaborg. Ensam vill jag inte, men om vi kan lite dela på det så tror jag minsann att jag vill. 

Det är lite grejer framöver, jag ska till Cypern och London, men därefter, från 17 september, är jag hemma hela hösten. Vad jag INTE kan göra då är att gå på eksembehandling tre gånger i veckan, för jag har svårt att tro att jag får ta med mig en valp till psoriasisföreningen men hoppas ju att jag klarar mig fram till nyår. Om vi delar på den, kanske har den 3-4 dagar var, kan man ju handla och göra ärenden de dagar den är hos Jonathan och Linnea. 2 dagar i veckan hade också funkat för min del. Man ska ju inte lämna dem ensamma alls de första månaderna. 

I så fall vill jag att vi alla tre åker och hämtar den, så att den får en bindning till dem också. Om den får sitta mellan dem i baksätet kan den knyta band, inbillar jag mig.

Jag fick en hund, en långhårig dvärgtax, när jag var 10. Den sov hos mamma första natten i Göteborg innan hon tog den hem till mig i Fjällbacka, och den var alltid galen i henne efter det. Trots att hon inte var så vidare förtjust i honom eller på något sätt uppmuntrade hans glädje, blev han helt tokig när hon kom. 

Vi får se. Det är väldigt spännande alltihop. 

Om solskenet som just kom tänker fortsätta, tror jag att sätter mig på balkongen en stund, å andra sidan borde jag sova. 

JAJA. 

Söndag. Bra dag, så här långt. 

Idag fyller han år, 29.

 Det bästa jag har gjort i hela mitt liv är att våga få honom, trots att jag var helt ensam. Vad bra det har gått för oss ändå. Jag tror att mitt föräldraskap har varit ungefär detsamma hur vår situation än har sett ut, i alla fall har det varit målet. Jag hoppas och tror att han har känt sig älskad, sedd och lyssnad på. 

Från New York förra året

Framför tv:n, alltid klädd som dem han tittade på, oftast Mora Träsk, men också Trazan och Banarne och Fem myror. Gitarren år fel håll för en högerhänt, men han såg det ju spegelvänt på tv:n och kopierade det han såg. 

Idag firar han och Linnea i Göteborg, och jag har skickat upp en flaska bubbel på rummet. De var lite trötta idag, hade firat Jonathan i natt, och haft så roligt på Way Out West och sedan efterfesten.

Förr gjorde han och Linnea mer egna saker, för mycket tror jag att de kom fram till. Nu gör de det mesta tillsammans. De följer med varandra så ofta de kan.

På tisdag ska Linnea och jag till Linköping, sedan åker hon direkt hem till Östersund. Det betyder att Jonathan, innan han följer efter henne på fredag, är i Stockholm i två dagar ensam och då kanske mamsegull får bjuda ut honom på födelsedagsmiddag, vi får väl se om han kan eller inte. Jag har i alla fall frågat. 

Idag frågade jag om en hundvalp på nätet, men säljaren var så kort i tonen (i skrift) att jag drog öronen åt mig. "Du kan ringa på XXX" och när jag frågar vem det är jag ska ringa svarar hen "Ägaren". Även om det är på Blocket vill man ju ha ett trevligt mottagande om man nu ska ringa om en eventuell valp.  I alla fall vill jag det. 

Jag har ju fortfarande inte bestämt mig, men jag funderar mycket på det. Jag måste höra med Jonathan och Linnea om de fortfarande är intresserade. De kanske själva vill vara 80% ägare, just nu kan jag tänka mig tvärtom. Vi får se. Jag kollar vidare så länge. 

Lördag, och jag är ledig men tänker ändå jobba lite om en stund. Jag ska bara packa upp och tvätta klart.

När jag kom hem igår så stank tvättmaskinen i badrummet instängt och mögligt typ, men dörren till maskinen har varit stängd så det kan vara därför. Jag vet inte, jag har inte känt det innan men så låter jag alltid dörren stå öppen efter tvätt. Det var en miss den här gången

Nu jag har jag tvättat ur den flera gånger för att få bort doften, först med diskmaskinstablett och senast med klorin, jag har tvättat diskemedelsfack och alla gummilister. Vi får väl se om jag lyckas eller inte. Annars ryker den, för när jag läser på så påverkar det doften på tvätten. 

Alltså gick jag till TVÄTTSTUGAN istället, två trappor ned. Jag är så sällan där att jag hade glömt hur maskinerna fungerar. Jag hoppas att gräsfläckarna från kubbmatchen hemma hos brorsan försvinner från mina vita linnebyxor som ligger i maskinen just nu, för de är mina favvisar. 

Och på tal om tvätt måste jag lämna in min mönstrade långa kappa på kemtvätt. Den blev så smutsig nertill när jag plaskade i alla pölar i New York och den är lika bra på hösten som våren, alltså är det bra om jag gör det redan nu. 

Det var det. Lördag och födelsedag för den bästa jag vet! Hurra!

Idag har jag bjudit hit ett par

 som har hjälpt mig med research och som är barnbarnsbarn till en av min gammelfarmors systrar. Vi är alltså fyrmänningar. 

De har kvar gården Kampstorp, där Anna och Cornelia växte upp med sina fyra systrar, som jag skriver om i första boken. De äger också, och hyr ut, det huset som Cornelia byggde

Idag har jag inte jobbat, jag har städat. Det är inte ofta det behövs här, men det är nödvändigt innan jag åker eftersom jag vill att det ska vara fint när jag kommer tillbaka. Jag har tvättat badrumsmattan, handdukar och lakan, så det är renbäddat nästa gång. Skönt att slippa ta med hem. 

Men jag är tack och lov där jag ska vara i manus. 80 sidor är klara, 140 sidor återstår att redigera. Det kommer att gå, bara jag jag får stå på benen.

Det känns bra att åka hem nu (när det fina vädret kommer i ett par dagar), jag är verkligen klar med Fjällbacka den här gången och ser fram emot att träffa min lilla familj igen. Vi ska förhoppningsvis fira Jonathans födelsedag nästa vecka istället för på lördag eftersom han är i Göteborg då, och i brist på släktingar som bryr sig om hans födelsedag så kommer Linnea och jag att göra det, säkert hennes föräldrar också. Det kommer att bli toppen! Jag har fått en lång önskelista den här gången, och kommer förstås att uppfylla en hel del av det. Är man ensamförälder så är man.

Det var det. Nu ska jag skala äpplen. Tjohej!

Det ser mörkare ut än det är, men persiennerna är nere pga SOL idag. 

Jag hittade!

 Mitt älskade hotell på Cypen som jag har varit på flera gånger, en gång med mamma och Linnea, två med Jonathan på besök. 

Bra pris, EN PLATS KVAR. Jag tvekade inte en sekund. Så nu åker jag på skrivresa den 28e augusti. Målet är att vara lika effektiv som senaste resan, jag måste kolla hur mycket jag fick ihop då, men tror faktiskt typ 28 000 vilket är grymt bra. 

Jag har ett par dagar innan jag åker också, där jag i alla fall kan få till första, och så viktiga, kapitlet. 

Det är ju fortsättningen på bok 1, men ambitionen är ju att den ska kunna stå för sig själv ändå. 

Åh, jag är såååå glad. Och min kropp kommer att tacka mig!

Fötterna går inte att visa, så hemska är de just. Det svider att gå.

Vid den här tummen var det helt borta i ett år. Men poff, så var det tillbaka igen.

Det där med att psoriasis blir bättre av sol,

 och det inte har varit någon i sommar, är ju lite bökigt. Just nu funderar jag på att dra någonstans och kickstarta nästa bok (den jag har som mål ska vara klar i oktober) när jag har redigerat och lämnat den här (23e augusti). 

Allra helst åker jag ju till Cypern eftersom havet är varmt nog att bada i där, men resorna dit, de få som finns, är antingen slutsålda eller sviiiiindyra. Jag ska kolla via andra flygplatser också. Jag kan också tänka mig Kanarieöarna och mitt favorithotell. 

Jag har kollat med Jonathan för säkerhets skull och vi har inget planerat mellan 23e augusti och fram till den 14e september i alla fall. 

Som jag har sagt tusen gånger redan så har jag ju INGA JOBBOKNINGAR I HÖST. Det är läskigt och skönt på samma gång. 

Mest kommer jag att sakna bokmässan. 

Jag ÄLSKAR bokmässan. Varför åker du inte dit då? frågar vän av ordning. Jo, det ska jag berätta: jag älskar bokmässan när jag har massor att göra, när jag springer från scen till scen, får bli lite "författare", och "viktig." Att åka dit privat, se alla andra jobba,  skulle kännas väldigt ... snopet. Och lite skamfullt, kanske till och med förödmjukande. Som om man är en oinbjuden gäst som försöker snylta sig in. 

Väldigt ofta glömmer jag att jag numera är etablerad, har givit ut 18 böcker och har en rätt given plats vid bordet. På bokmässan skulle jag känna mig som en oönskad nybörjare. Så dumt. 

Men medan min självkänsla är god, så är inte alltid självförtroendet det. Jag tror att jag har för stor respekt för det här arbetet. Det är fortfarande  inte givet för mig att få "vara med" och när jag inte ens får vara med i det lilla feelgoodhörnet så känns det. 

Så medan andra är där sitter jag eventuellt på en solig ö och surar.

Nä, då, det är faktiskt ingen fara med mig alls. Jag har verkligen fullt upp ändå. 

Igår eftermiddag var mamma och jag och handlade varsin jacka och varsin kasse mat, och idag måste jag också handla, men det kan jag göra här i Fjällbacka. SEN, när det inte regnar lika mycket. 

Annars har Hans hållit sig ifrån Fjällbacka: Regn, men inga överflöd, lätt blåst, ingen åska. 

Utsikten från mitt kök/sovrum. 

Där har vi det. Ni hör ju. Det går ingen nöd på mig alls. 

Störtmysig eftermiddag med mina gamla klassisar.

Vi satt i flera timmar. 

Med Gilla och Marika, 45 år efter vi gick ut nian. 

Den här förmiddagen måste jag JOBBA hårt men jag har inte ens öppnat dokumentet eftersom jag vaknade SENT (verkligen hurra på det för det behövdes!) och senare ska åka till mamma en sväng. Men får väl jobba ikväll igen om det är så att jag ligger efter.

Jag ligger dock rätt bra till än så länge. 

Egentligen borde jag ta en promenad men regnet hänger i luften och då har jag ingen lust. 

På fredag åker jag hem via Uddevalla och min optiker. Glasen har kommit och ska monteras, hurra för det också OM de funkar.  Den här gången är jag pessimist, jag har ju gjort så många försök. Det viktigaste är att de funkar för dator och läsning. Just det måste jag testa ordentligt i butiken så att jag i värsta fall får med mig glasen i de befintliga hem så någon får byta tillbaka, för de jag har nu funkar ju. Jag ska ta med mig dator och bok som testmaterial in i butiken.

Där har vi det när regnet inte bara hänger utan öser ned. Då behöver jag inte fundera på det mer. 

Maten, alltså kycklingen, står i ugnen.

 Till det serveras idag en sallad med tomater och spenat. Och min goda vinägrett. 

Det hann bli klart före blogginlägget. Väry mumsisch. 

Jag ska försöka återgå till en striktare kost igen. Den sista glassen (laktosfri) åt jag upp igår. 

Höst är lite nystart tycker jag. Det är då och första januari som jag har mina vändpunkter. 

Eftersom jag inte är en måttlig människa, egentligen inte med något alls, så behöver jag dra gränser för mig själv. Då blir det oftast noll, istället för lite. 

Hade jag klarat lite hade det varit en sak, men det jag stoppar i munnen vill jag bli mätt på, och då spelar det ingen roll och det är M&M:s (äter jag det, äter jag TVÅ påsar för att bli nöjd), chips (en 300 gramspåse funkar), glass (minst halvliter) eller kyckling (där jag väl är mer "normal"). 

Jag äter tills jag blir mätt och är det då av sådant som jag egentligen skulle klara "lite" av,  som M&M:s, drabbar det min mage och så är den dagen/kvällen förstörd. 

Hemma har jag också gräns på kaffe. Här i Fjällbacka har jag en kapselmaskin som gör såååå gott kaffe, men det blir väääääldigt många koppar på en dag (och jag behöver min sömn!) Dessutom är kaffet dyrare, även om det verkligen inte är mitt främsta skäl eftersom det är så himla gott. Så maskinen får stanna här. Jag har en hemma också, för Gevaliakapslar, men den har jag ställt undan. Jag brygger och dricker snabbkaffe i Farsta.

I eftermiddag blir det ett par koppar till, när jag ska träffa Gilla och Marika, två gamla klasskompisar. Marika har jag inte sett på 30 år. Vi skulle varit några till men det har kommit avbokningar, och jag måste strax klä på mig annat (mysbyxor och fladdrig t-shirt ska bli snyggare mysbyxor och t-shirt med lång ärm) och bege mig mot Gillas sommarstuga (där jag redan har varit en gång i år.)

I morgon ska jag träffa mamma och jag vill också hinna träffa min moster innan jag lämnar Fjällbacka. Men jobbet är viktigast och idag gick det bra. Jag gillar det här manuset, men det brukar jag ju säga, haha. 

Fast tur är väl det, för annars hade jag fått riva upp allt och det vore ju fruktansvärt. När jag skrivit klart Toscana tur & retur, strök jag hälften i sista redigeringen och skrev om. Jag tog helt enkelt bort en av huvudkaraktärerna. Det var ingen lek naturligtvis. Men tack vare att jag har den hjärna jag har, som är bra på omställning och som inte behöver (kan!) tänka eller planera, bara skriva, gick omskrivningen bra.  

Jag skrev den när jag var som mest i klimakteriet, det kanske påverkade, vad vet jag. Sedan dess har jag skrivit om väldigt lite, tagit bort ännu mindre. Lagt till desto mer. Mycket mycket mer. 99 gånger av 100 i utbyggnad av befintliga kapitel. 

Typ så, nu ska jag strax dra. Hejhej.

Jag var så ledsen igår, men idag är det bättre.

 Har sovit för få timmar, och kommer nog att behöva ta en tupplur senare, men ska först tvätta handdukar och lakan efter mina gäster, jobba och se Sveriges match. Visst är det härligt att de går på morgonen/förmiddagen? Vi såg massor av fotboll när Jonathan och Linnea var här, tack vare det. 

Den där ledsenheten funderade jag på igår. Det är ju verkligen inte så att jag blir ledsen varje gång vi skiljs åt, inte alls, snarare aldrig. Men jag känner igen just det här från Cypern, när Jonathan har hälsat på och sedan åkt och jag har varit kvar. Jag har varit så ledsen. 

Det är något med det där att bli ensam kvar på annan ort, kanske? För även om Fjällbacka är hemma på sitt sätt, är ju riktiga hemma, efter snart 40 år, Farsta/Stockholm. 

Jag tror också att det spelar in att sommaren här inte har varit så härlig i år, och att resten av veckan bara ska bestå av regn. 

Men åka hem redan nu går inte, jag väntar ju på glasögon från optikern i Uddevalla och det verkar i alla fall som om alla sex paren blir klara den här veckan. 5 av 6 ligger i butiken, bara solglasen som saknas. Jag tänker att jag kanske kan hämta dem på hemresan. HOPPAS att de känns rätt den här gången.

På tisdag (alltså nästa) ska Linnea och jag till Linköping och besöka en bokhandel. Ska bli kul. Jag ska intervjua henne på scenen och sedan prata själv om min senaste bok. En fram och tillbakaresa på typ 40 mil. Jag hade inte tackat ja om det inte varit med Linnea. Nu ska det bli kul!

Och på lördag fyller Jonathan 29 år. För första gången någonsin ses vi inte den dagen, för han och Linnea är i Göteborg på Way our west hela helgen.  

Planen framöver är att redigera minst 15 sidor per dag fram till den 23e när jag ska lämna manus. Jag är tvungen, tack vare mina resor, att vara "ledig" i två dagar, men det är allt jag hinner. Det är dock inget klagomål, jag har varit ledig i flera dagar den här veckan med mina små ulltofsar. 

Nu är tvätten i maskinerna, jag har druckit mina första två koppar kaffe, på tv:n möts Sydafrika och Holland i fotboll och det är dags att öppna manus. 

Tjohej!

Idag klockan 15 åker de hem,

 och tanken räcker för att jag ska böla, alltså tänker jag inte på det. Istället har jag fokus jobb jobb jobb.  I morgon börjar jag tidigt, har bokat tvättstugan klockan 8 och det är perfekt för då kommer jag upp ur sängen och hinner börja jobba innan Sveriges match klockan 11. 

Sedan ska jag jobba hela veckan från morgon till kväll med uppehåll för att hälsa på mamma, någon väninnna här i Fjällbacka och kanske en middag med kompisar. På fredag åker jag och om jag försöker summera den här sommaren i huvudet är den märklig och utan kontinuitet till skillnad mot den förra när jag var här i en månad, cyklade varje dag, var frisk och var på Badholmen och solade. 

Men den har också varit fin, mest sista veckan såklart. Jag är definitivt redo för höstens hårda arbete i alla fall. Jag ska inte till bokmässan, inte till feelgoodfestivalen, utan bara arbeta med mina manus. 

Tillbaka till igår: Efter en dag av sol och krabbfiske, var vi på skaldjursparty hos min lillebror och hans familj på gården där jag bodde under mina tonår, och åt räkor och kräftor. När vädret är som det var igår är det så härligt med all växtlighet och hönorna som går lösa och pickar. Och det är något med ljuset när solen börjar gå ned som gör allt extra fint. 

Sverker och Sofie

Vi avslutade med att spela kubb på deras lilla fotbollsplan och sedan sjöng man för mig för att fira att jag fyllde 60 förra året, haha. Min brorsdotter och Linnea hade bakat en tårta som var både gluten- och laktosfri. Så smarrig.

Återigen en fin dag. Jag är välsignad. 

TV-effekten

 Det finns en sådan och det är när ens böcker väcks lite till liv efter ett framträdande. Jag har ju så sällan pratat om mina egna böcker när jag har varit med tidigare, utan tipsat om andras eller hållit skrivskola, men den här gånger märker jag att det händer något. De tar ett litet skutt på någon lista, säljer lite fler pocketar och summa summarum har båda böckerna i Fjällbackaserien sålt exakt lika mycket sedan den 27e då jag var med. 

Ingen av dem är storsäljare (med mina mått mätt ska jag sälja över 50 tusen i Sverige på ett år) och det hade jag heller inte förväntat mig. Men jag är glad för så fina omdömen och tar med mig det som ett betyg på att jag ändå har gjort ett gott jobb. 

Numera lyfter tyvärr Storytel bara fram sina egna böcker (Norstedts Prinz etc) och andra som inte ingår i Bonnerkoncernen, så vi andra får bara hoppas att bli upptäckta av lyssnarna ändå. Det är trixigt, måste jag säga. Listorna på Bookbeat ser helt annorlunda ut och där lyfter man alla nyheter, inte bara Bonniers, men Storytel är så mycket större än Bookbeat. Mina streamsiffror har droppat rejält sista året tack vare det. 

MEN, min första i Fjällbackaserien hade snordåliga siffror på Bookbeat som inte alls lyckades med den, bättre på Storytel, för de flesta andra Forumförfattare är det numera tvärtom. 

JAJA. 

Jag är glad för en andra våg, om än liten. Jag tycker att böckerna förtjänar det. 

Igår var vi i Smögen, idag stannar vi i Fjällbacka. Väderapparna säger olika, SMHI hyfsat fint, Klart.se åska, YR.no samma som Smhi. Resultatet vet vi i morgon.

Efter tupplur och middag hade vi spånkväll och det var så roligt. Idéerna sprutade, och vi fokuserade ju på krim/spänning som jag är sugen på att testa. Jonathan är så snabb på att hitta ideér, han hade blivit en utmärkt författare om han vill det någon gång. Det var en fröjd och verkligen inte sista gången! De var så engagerade och Linnea som hört så många crimepoddar letade fram flera som hon tipsade mig om.

Ikväll är det räkparty hos brorsan, och i morgon åker mina fina hem. Det kommer att bli förfärligt tomt i morgon kväll, men på söndag tar jag tag i JOBBET med full kraft. Och det längtar jag efter att fördjupa mig i. 

Jag längtar också efter att ta tag i min kost igen, mina eksem är sämre och jag vill återgå till att testa om kosten verkligen funkar. Just nu skippar jag bara vete/gluten och det är möjligt att det är fler saker som påverkar. Om något gör det, jag vet ju inte det faktiskt. 

I så fall måste jag göra det utan att sola samtidigt, och eftersom jag är hemma hela hösten och vråååljobbar så passar det bra att testa då. 

Där har vi det. En halv roman om inget alls. That´s Fjällbacka for you!

Inget jobb igår,

 inget idag. Det får bli så, hur jag nu ska få ihop det. Men idag ska vi till Smögen, och när vi kommer hem skulle jag tro att jag är helt slut.

Igår kväll åt vi middag ute med en av mina bästa vänner Madde, hennes man och dotter (se bilden), och kom i säng ett kanske. Klockan sju bestämde sig min kropp för att den hade sovit klart, och trots idoga försök var det kört. Så jag tog en promenad och hälsade på mormor och morfar på kyrkogården, läste alla namn på stenen i minneslunden och gick förbi bageriet och köpte frukostbröd till mina sovande gäster. Den perfekta morgonen för mig faktiskt. 

Jonathan 2 och Gabriella 4.

Igår, när jag tog samma sväng, gick jag in i kyrkan som var öppen, och där var fyra personer som jag tror var sörjande. Jag hade velat tända ljus men vet att jag blir så himla berörd och gråtig av det att jag helst vill vara själv, alltså gick jag ut igen precis när kyrkklockorna började ringa – förmodligen för en bortgången anhörig till dem som satt i kyrkan.

Längre ned på gatan mötte jag en busslast med tjattrande kineser på väg till den ringande kyrkan, så att de anhöriga skulle få vara ifred under ringningen var nog inte att tänka på. 

I morgon hade vi en plan på att åka till Väderöarna (googla), men alla båtar är tyvärr fullbokade, så det får bli en annan gång. 

Jag njuter så av den här veckan, det är otroligt hur väl vi samsas på mina 40 kvm. Jobbet blir lidande eftersom jag är den enda med körkort, men det få jag helt enkelt ta igen sen. Det är det VÄRT!

Hemmadag i Fjällbacka.

 Jag har jobbat, mina gäster har tvättat. Och nu har jag just vaknat efter en tupplur, rätt lång tror jag, och de andra två är ute på tur. Jag tror eventuellt att de fiskar krabbor. 

Min soffsäng, här tog jag min tupplur.

Man skojar med mamma Åsa

Från igår kväll

Vädret är fint idag, men jag har ingen som helst lust att gå ut. Har kommit igång med redigeringen, bytt ut ett namn och det känns så kul att jobba med det här manuset. Så fort jag är ensam här igen ska jag börja jobba med att båda, det här och det som ska skrivas, parallellt. 

Jag KAN ha sagt/lovat min förläggare att skriva klart tvåan till mitten av oktober. Och det KAN gå, som jag brukar säga. 

Igår kväll satte vi på oss fina kläder, åt god mat på Bryggan och såg solen gå ned i havet. Det var svinkallt när vi gick hem, kan inte ha varit mer än 10 grader kändes det som. 

Supermys.

Nu kom de hem. Vi ska äta fläskfilé, pommes och bea och sedan spela spela spel och äta godis. 

Häromdagen såg vi CODA, så himla fin film. SE DEN, är som vanligt mitt högsta betyg! Den finns att streama på Viaplay. 

Igår, efter krogen, såg vi gamla Filip & Fredrikproduktioner på Discovery, så roligt. Och olika svinroliga klipp, bland annat med Kevin Hart och Mauri. 

Det är störtmysigt att ha dem här. 

I morgon ska hela familjen bjudas på lunch av mamma här i Fjällbacka. Vi är nio personer totalt. Och på kvällen ska vi träffa min gamla kompis Madde och hennes familj. På torsdag ska vi åka till Smögen, om vädret är okej, och på fredag träffa brorsan igen. På lördag åker fjunen hem, med tåg från Tanum. Det kommer att bli så tomt men jag ska ju fylla dagarna med jobb sista veckan så om jag gråter lördag kväll, är jag nog i jobbform dagen efter igen. 

Jag åker antagligen hem den 11e, för 12e är Jonathans födelsedag och även om han inte är hemma (han och Linnea är på festival i Göteborg) vill jag inte vara ute på vägarna den dagen. 

Där har vi det. Rapporten från Fjällbacka en dag när halsen är bra igen, och jag i princip känner mig återställd. Men jag undrar vad det där var? En infektion som mitt immunförsvar jobbade bort? Man har inte så ont i halsen om det inte är något. Men strunt samma, nu är det borta och jag håller tummarna för att det fortsätter så. 

Hejhej!