Det är trist vårväder ute, vi har redan avklarat 2 morgonpromenader, men inne är det mysigt, Selma vilar lite, eller om hon tittar på något genom fönstret bara kanske. Jag ser film, Det sista racet, på tv4play. Lite Göta Kanal. Kul, tycker jag. Humoreliten är samlad.
Jobbet verkar jag HELT ha lagt åt sidan. Tror att jag innerst inne har räknat med det och att jag måste hårdjobba söndag till onsdag när inte Selma är här. Det är sista redigeringen innan sättning så det är ju viktigt att det sitter den här gången.
Sedan är det två korrundor, den sista i maj och jag när en liten liten dröm om att kunna åka till New York före det allra sista. Det finns smådetaljer som jag såååå gärna skulle vilja se på plats. Men det handlar om ekonomi, såklart.
JAJA. Vi får se. I så fall bokar jag i sista minuten och bara DRAR. Det är ju min dröm, och hittills har det hänt någon gång till Cypern, typ. Jag bokade väldigt sent till New York när jag tog bort Misse också, minns inte hur lång tid innan. Kanske 3 veckor, måste kolla det.
Men drömmen är att bestämma mig en onsdag och bara dra en fredag. Fast jag har ju en hund också, numera. TUR att jag inte har henne på heltid, jag hade aldrig klarat det. Frihet är det viktigaste i mitt liv (utöver familj (och hund) om nu det måste förklaras), det har inte ändrats de senaste 10 åren. Och mina skriv- och researchresor ger så oändligt mycket till mina manus.
Frihet var viktigt innan också, men då som en dröm långt borta. Och tänkte jag tanken innan Jonathan var 18, var det nog som en ren fantasi, omöjlig att uppfylla. Inte visste jag att ett arbete skulle kunna ge mig just det jag innerst inne ville ha.
Hade någon dinglat med frihet i ena handen och kärlek i andra (alltså bra kärlek, inte mina usla val) så hade jag valt frihet. Utan att tveka!