Långfredag

 Det är trist vårväder ute, vi har redan avklarat 2 morgonpromenader, men inne är det mysigt, Selma vilar lite, eller om hon tittar på något genom fönstret bara kanske. Jag ser film, Det sista racet, på tv4play. Lite Göta Kanal. Kul, tycker jag. Humoreliten är samlad. 

Jobbet verkar jag HELT ha lagt åt sidan. Tror att jag innerst inne har räknat med det och att jag måste hårdjobba söndag till onsdag när inte Selma är här. Det är sista redigeringen innan sättning så det är ju viktigt att det sitter den här gången. 

Hon hämtar bollar som jag sedan ska kasta

Sedan är det två korrundor, den sista i maj och jag när en liten liten dröm om att kunna åka till New York före det allra sista. Det finns smådetaljer som jag såååå gärna skulle vilja se på plats. Men det handlar om ekonomi, såklart. 

JAJA. Vi får se. I så fall bokar jag i sista minuten och bara DRAR. Det är ju min dröm, och hittills har det hänt någon gång till Cypern, typ. Jag bokade väldigt sent till New York när jag tog bort Misse också, minns inte hur lång tid innan. Kanske 3 veckor, måste kolla det.  

Men drömmen är att bestämma mig en onsdag och bara dra en fredag. Fast jag har ju en hund också, numera. TUR att jag inte har henne på heltid, jag hade aldrig klarat det. Frihet är det viktigaste i mitt liv (utöver familj (och hund) om nu det måste förklaras), det har inte ändrats de senaste 10 åren. Och mina skriv- och researchresor ger så oändligt mycket till mina manus. 

Frihet var viktigt innan också, men då som en dröm långt borta. Och tänkte jag tanken innan Jonathan var 18, var det nog som en ren fantasi, omöjlig att uppfylla. Inte visste jag att ett arbete skulle kunna ge mig just det jag innerst inne ville ha. 

Hade någon dinglat med frihet i ena handen och kärlek i andra (alltså bra kärlek, inte mina usla val) så hade jag valt frihet. Utan att tveka! 

Onsdag på Ingarö

 Jag tänker sova stund. Selma ligger lugnt och tittar ut coh jag tänker att det är bra att passa på. 

Vi har tagit dagens långa promenad, klippt klorna i Farsta och ätit mat. 

Noll jobb, men det hade jag inte räknat med idag, i morgon däremot. 

Idag fick jag pyttelite pengar från Tysklandsförsäljning, via Grand Agency (som är så snabba på att betala ut pengar till sina författare, bäst i branschen. Jag har tre, så jag har lite att jämföra med. Sämst är numera Enberg agency),

Men mina nya böcker kommer inte ut i Tyskland. De gamla gick bra, men sedan fick en förläggare som nog egentligen inte var särskilt intresserad uppdraget att ta hand Flanagansserien. Inget av det som utlovades i kontraktet (utom förskottet) uppfylldes och nu har jag sagt till min agentur att jag aldrig vill jobba med det förlaget igen, och något nytt förlag till mina böcker har man inte lyckats hitta i Tyskland. Trist, men så är det ibland. 

JAJA. I morgon får jag hjälp med varmvattnet, det gläder mig. Jag tänker inte duscha innan det är fixat.  Och de bananflugor som invaderade köket i förrgår är färre idag. 

Det går åt rätt håll, wohoo.

Jag traskar på framåt i mitt manus,

 Har ett större utbrott av något på mina händer, det ser mer ut som ett allergiutbrott än  än psoriasis, men vad vet man. Jag försöker tänka på vad jag kan ha reagerat på i så fall. Sol, är ett förslag. Det ser ut som en minivariant av nässelutslag. Konserveringsmedel? Soya? Lax?

Är det efter min dåliga mage som jag hade i flera dagar och som avslutade med en heldag dålig innan jag slutade med Beroccan? Magen hänger ju ihop med huden. Har jag varit stressad (ja, det har jag ju)?

Eller så är det bara psoriasis och ett nytt utbrott för att det är så sjukdomen fungerar, punkt.

JAJA, jag tänker inte börja medicinera nu i alla fall. Vi får se i höst. 

Idag är arbetsdag (och jag måste handla). I morgon stängs elen av mellan 8 och 13 och då passar jag på att åka till Ikea och lämna tillbaka grejer, och äta lunch, innan jag hämtar Selma klockan 14. När vi är hemma igen hoppas jag att elen är tillbaka. 

Dagen efter är det parkeringsförbud i hela området, som ska städas och sopas efter vintern, så då får vi väl hitta en parkering någon annanstans. 

Selma är kvar hos mig till påskafton då Jonathan och Linnea kommer hit (hurra!), sedan är det slutspurt på riktigt gällande Fjällbacka 3. Manus ska lämnas den 3e, min snälla redaktör har gett mig hela den dagen också. Därefter är det Spanien 2 igen, jag vill verkligen blir klar med den så att jag kan börja med det NYA manuset som hela tiden skvalpar i huvudet. 

Nu när jag bor här tycker jag att det är mysigt att ha henne i flera dagar. Dels kommer jag naturligt ut några gånger per dag och den rörelsen behöver jag sannerligen, men hon är ju också ett härligt sällskap. Rolig. Jag skrattar väldigt mycket när hon är här. 

Klagomål 1. Tyvärr har jag fortfarande inget varmvatten i duschen, det är ljummet, och jag hatar att duscha så kallt. I morgon bitti, innan elen stängs, måste jag tvätta håret, och det är ju VIDRIGT. Jag får väl stöta på igen, antar jag. 

Klagomål 2. Det är insyn här och jag känner ju hur ovan jag är vid det. Alltså drar jag ned på kvällen, för jag vill inte att andra ska kunna kika in. Men det är ju enkelt löst med mina hissgardiner i matrummet och köket, och vanliga gardiner i sovrummet. Det är verkligen ingen stor grej alls. Det är bara en ovana. 

Från dörren till höger smiter man ut rätt bra (jag är ju en toamänniska, som behöver gå efter jag har laft mig). Har jag bara nedddraget i köksfönstren så kan inget se mig. Från dörren till vänster hade det varit en annan sak. Då hade jag fått dra ned i matrummet också. Så bra val att sova i det lilla rummet! Jag sover superbra, bättre än Farsta känns det som än så länge. 

Typ så. Nu är det dags att jobba!

Jag har verkligen inte jobbat som jag hade tänkt att göra onsdag och torsdag, så nu ligger jag

 två dagar efter plan. Så idag, lördag och söndag är det full fart framåt i redigeringen av Fjällbacka 3.

I sista sekund fick vi ändra titeln från Sista kapitlet till Det sista kapitlet, eftersom den förstnämnda titeln kom ut ett annat förlag i dagarna. För mig spelar det ingen roll, båda funkar lika bra.

Jag har haft rätt lätt för titlar hittills, vilket inte säger ett dugg om ifall de är bra eller inte. Sonjaserien är enda böckerna där jag har använt ett namn i titeln och det var ju lyckat. Sonjas sista vilja hette Sonjas testamente fram till tryck, sedan fick jag för mig att sista vilja var bättre och förlaget höll med och det var på håret att vi hann ändra, men det gick.

Och Sonja i namnet var ju en hit, och just namnet Sonja flög. "Sonjaböckerna" säger man och då vet de som har läst exakt vilka böcker man pratar om. Det är kul!

Igår hade jag gäster. Helen och hennes dotter Robyn med sonen Charlie (4 månader) och hunden Lennox (5,5). Lennox är en fransk bulldog, så vältränad och i shape. Han fick en av Selmas tennisbollar och den bet han sönder på tre minuter. 

Bebisen var det sötaste jag har sett. Inte minst för att jag fick honom att le. Det värmer i hjärtat. 

Så mysigt att ha dem här, vi satt vid mitt stora bord och pratade i timmar. De tog med mat, tack och lov, för jag är inte på humör för att bjuda andra på mat just nu när jag äter så selektivt själv. Nästa gång ska jag skärpa mig, men igår bad jag dem ta med det som de ville äta/äta innan de kom. Gäster som inte fattar de få gästa någon annan så länge. De här två kom med mat i påsar och åt glatt utan att kommentera det lite ogästvänliga arrangemanget. Så skönt.

Jag har fått lite bakslag i mina eksem, men jag är fortfarande helt och hållet övertygad om att jag inte tänker ta cellgifterna. Jag har hela tiden var skeptiskt och när jag nu ser vad sol och kost kan göra (för jag tror fortfarande på det, bakslaget tror jag kom av "magsjukan" häromdagen, hade ju varit risig i magen ett tag dessutom). 

Nu är Beroccan borta och magen funkar. Jag ska också ta bort yoghurt av soja som jag köpte, det är för gott (!) och för mycket socker. Dessutom ska jag sola. Mitt på dagen idag, har jag tänkt, när jag har klarat av lejonparten av dagens beting. 

50 sidor idag vore TOPPEN!

Just det, kollade mer pension igår. Det där med tjänstepension. Om man går innan 65 måste man göra det 100 procent, alternativt gå ned i arbetstid motsvarande den procent man vill ta ut. Och hur man räknar ut det för någon med enskild firma vet jag inte. Det är ju inte så att man har en 40-timmars vecka att räkna på. 

Sånt måste jag ta reda på.

Så där, fredag. Bra dag, så här långt. 

När jag pratar om nya böcker med min förläggare, Teresa,

 säger hon att man måste skriva det man känner starkast för. Det tänker jag att hon har rätt i. Men i mitt fall känner jag lika starkt för alla idéer jag spottar ur mig, haha. 

Just idéer för min del är ju sällan mer än kanske ett par huvudpersoner, hur en story ska berättas, var i tid vi är oss och var vi befinner oss. Men det räcker för mig. Av det får jag ihop en bok. 

Typ, ung kvinna driver hotell i London. Jag visste då också att jag ville att det skulle vara drama snarare än prillig feelgood. Fjällbackatrilogin är ju också drama (jfm med Sonja och Spanienserien till exempel).

Nu har jag tre i pipeline, och två är ju i princip klara, och nummer tre ska jag fortsätta skriva så fort jag är klar med Fjällbacka. Spanien ska redigeras i höst, tänker jag. 

Nummer tre kräver också mer research och ett nytt sätt att skriva på, vilket är en utmärkt utmaning för mitt lilla huvud. Det är exakt vad jag behöver. När det ligger på gränsen för vad man klarar är ju alla sinnen med, på något sätt. 

JAJA. Igår borrade jag upp en hylla och fick inte ut borret. Då tänkte jag en stund att det här klarar inte jag. Men jag förstod till sist vad jag hade gjort fel och fick ut det med borrmaskinen. TACK OCH LOV. Ett tag var jag beredd att låta det sitta kvar, för fy tusan som jag kämpade med att få ut det med allt från skruvdragare till tång (just tång höll jag på med lääääänge. Och på en stege för borret satt nästan uppe vid taket.

Nu syns inte hyllan över dörren så bra, men ni fattar

MEN DET GICK, och jag är så nöjd med min fiffiga lösning. Det är speciellt när man har gjort det själv, tycker jag. Det är inte vackert gjort (tapeten) men ingen mer än jag ser det. Möjligtvis nästa hyresgäst men det hoppas jag tar tio år i alla fall. Då kanske jag säljer allt bohag, bil och sånt, och bosätter mig i en liten etta i stan och drar med en ryggsäck till Spanien typ. 

Jag är glad att jag inte började med cellgifterna. Tror eventuellt att jag har landat i att detta är en kronisk sjukdom som kommer att gå lite upp och ned och att jag kan hjälpa mig själv med kost och sol. Så får jag acceptera sämre perioder. 

Åt bröd, glutenfritt, först i förrgår och sedan igår, och tycker att det blev lite sämre igen, men det kan förstås lika gärna vara från magköret häromdagen. Nå väl, I love bröd men I love mina händer mer, så nu blir det kött eller fisk till frukostlunch, och samma sak till middag. Frukt funkar superbra, så det ska jag fylla på idag eftersom jag glömde det igår.

Men först ska jag duscha och tvätta håret, sedan jobba. Jag behöver redigera minst 40 om dagen om jag ska hinna. 

Tjohej

Igår brakade magen på riktigt, men idag känns det än så länge bra.

Tavlor uppe, Hyllan som ska sitta över dörren ligger för uthämtning.

 Jag måste sluta med Berocca, verkar det som.

När jag var på Kanarieöarna och kände att en förkylning (eller något) var på väg, köpte jag en brustablett som jag tyckte var superbra, full av c-vitamin och andra grejer. Så när jag kom hem kände jag att det var såpass bra grej att jag borde hitta något liknande, alltså valde jag Berocca. Nu kan det vara så att jag borde ha tagit det med mat, men för säkerhets skull låter jag bli det alls ett tag. Får se om jag inte bara genom kosten kan hålla piggheten uppe. Det som sänker mig är alltid snabba kolhydrater.

Idag kommer Mathem hit för första gången, ska bli intressant att se hur det funkar. De levererar ju i alla fall och då är det nog som det brukar vara, trots att jag bor mitt i skogen. Dessutom lättare att hitta rätt ingång. I Farsta hade jag två adresser, eftersom huset var suterränghus, och alltför många chaufförer körde till adressen som inte har en vanlig ingång utan bara ett garage.

Annat på agendan idag: längre promenad med Selma, definitivt längre än igår eftersom det var BUSKALLT då. Iskall vind. Idag är det någon minusgrad men ingen blåst och solen skiner. 

Jag hoppas också kunna jobba lite, det vore toppen om vi, Selma och jag, kunde hitta ett sätt att kombinera valpliv och jobb. Det ska nog gå. Hittills har jag ju bara gjort småsaker med henne i hemmet, den här gången behöver jag redigera!

Men i morgon ska hon till Sumpan och då blir det hårt jobb tills hon kommer tillbaka igen. Nu har jag haft henne i två helger på raken och antar att hon stannar där över kommande helg, men det vet jag inte. Vi får se. Min deadline är 3e april och det är inte så mycket som återstår, men 2,5 vecka är inte lång tid, alltså behöver jag varje minut. 

Närmast står dock att duscha. När jag kom hem från västkusten var varmvattnet fixat och det var varmt i tre dagar, sedan blev det ljummet igen. Jag hatar att duscha kallt. 

Där har vi det. Måndag morgon. Tjohoo

Jag har blivit med hund tills på tisdag.

 Men jag tar henne med glädje, såklart, så mycket som Jonathan och Linnea har ställt upp när jag har behövt. Ev skulle jag behöva handla eftersom jag trodde att hon skulle till Sumpan i morgon, men kanske Mathem kan leverera om det är så att jag inte får ihop tillräckligt av det jag har i frysen: lax, torsk och hamburgare. Ibland gillar jag att testa att rensa totalt och det funkar ju oftast. Grejen här är att det inte finns ett uppbyggt lager, det har jag inte hunnit med än. 

Men nu kom jag på att jag ju har köpt sötpotatis (funkar fint för mig), kålrot och morötter som jag kan göra mos av. Citron har jag inte men det går fint ändå. Tror jag har frusen spenat. Ni ser, man trollar ihop lite lunch och middag ändå. Hurra!

Bilturer är numera inga problem alls, men ska fixa ett skydd över framsätet på något sätt för smutsiga tassar är inte kul och ibland ställer hon sig och kollar läget i baksätet, som idag när vi hämtade upp en av våra kompisar. 

Häromsistens fick hon sitta i knäet på Linnea i baksätet när jag hämtade henne och Jonathan, men Selma skrek tills hon fick komma tillbaka och sitta med mig där framme.

Hon är otroligt tydlig. När jag hämtade henne häromdagen likaså. Då markerade hon att hon tänkte stanna med mig i bilen och inte gå med Linnea tillbaka till lägenheten. Och när jag lämnar henne är hon nöjd och glad över att vara tillbaka i Sumpan. Hon gillar oss alla tre, vilket är så fint att se. 

Jag har börjat med Berocca, en uppiggande som man löser upp i vatten. Jag undrar om magen reagerar på det. Måste kolla. Tycker att jag reagerar på något men vet inte vad det är och så slog det mig att det kanske är den där uppiggaren. På tal om precis ingenting.

Idag har Selma och jag träffat en bebis, hennes mamma och pappa, och två kompisar till. Så mysigt. Många samtal om barn, och föräldraskap och BÖCKER eftersom vi alla, mer eller mindre, är i branschen.  Selma var hyfsat lugn, hon är inte van vid att vara flera och hemma hos någon annan, i alla fall inte tillsammans med mig, men det gick rätt bra. Hon är ju snäll om än lite intensiv och behöver passas. Jag hade henne kopplad, det gjorde mig tryggare. 

Frågan i Stockholm just nu är om det kommer snö eller inte. Hos mig är det än så länge barmark i alla fall, ev kommer det en skvätt i morgon. Temperaturen sjönk rejält här för ett några timmar sedan. 

Det var det, lördag på Ingarö. Jag installerar appar på alla mina tv-apparater och Selma ligger på golvet och sover. 

Vi har det rysligt bra i vårt lilla hörn av världen. 

Nästa år kan jag börja ta ut pension,

 och jag funderar mycket på det. Har nog kommit fram till att jag kommer att ta ut allmän pension (det vore en dröm att få pengar varje månad, särskilt det första tunga kvartalet fram till utgången av april eftersom det fram till dess kommer in noll pengar), men vänta med tjänstepensionen så länge det går. Den delen är inte stor och jag vill gärna ta ut den livslångt. Jag har jobbat heltid sedan jag var 18 år, med ett uppehåll för mammaledighet i ett år, men har ju ingen tjänstepension sedan 2008. Ska man som jag bli 100 måste man ju planera lite.

Min hjärnmanipulation om ålder har funkat sedan jag fyllde 60. Det var då jag bestämde mig för att bli 100 och det känns fortfarande superbra, jag känner mig inte ett dugg gammal. I april har jag 38 år kvar, det får man väl ändå anse vara rätt många år. 

Som bevis för min ungdom tapetserade jag igår. Så här dagen efter, utan dagsljus eftersom det är mulet som satan, är jag mycket nöjd. Nu ska tavlor och sånt upp, en hylla över dörren som kommer att skilja tapeterna åt, så att man inte ens tänker på att färgerna inte stämmer helt och hållet. 

Att ha en hylla över den här dörren också, funkar säkert, men känslan blir att det är för trångt eftersom garderoberna står mitt emot, så enbart hylla över nästa dörr. 

Bra gjort!

Och händerna håller fortfarande. De har små fläckar men de verkar inte direkt bli fler. Jag ska avstå det godis jag har ätit en hel del av sista tiden (älskar att äta bilar i bilen), för det kan ha påverkat.

Den här dagen ägnas åt att hämta en tårta på Ica (gratis för att jag är nyinflyttad, ska ta med till kompis i morgon), köra hem den till kylskåpet, sedan ratta vidare till Ikea och lämna tillbaka grejer jag inte behöver, sladda förbi Hedin bil och hämta en nyckel till, och sedan ska jag till Sumpan och hämta Selma. Så mysigt att det inte går så lång tid den här gången. Jag lämnade henne ju i måndags. 

Men först av allt ska jag duscha och dammsuga bort sådant som Selma kan äta. Damma orkar jag inte idag, det kan jag smådutta med när hon är här. 

I helgen ska vi som sagt till en kompis, på söndag behöver jag jobba lite, men vi har inga fler planer än så. Uselt väder, så vi är nog inne och kastar boll skulle jag tro. 

Jag har sagt förut att jag kan få en trötthet som känns som sockerdricka i kroppen.

 Idag klippte det till vid halv två, men då var jag i princip klar med jobbet så det gjorde ju ingenting. Jag är också en gnutta kass i magen, och har varit i några dagar, men vad det beror på vet jag inte riktigt och om det kanske hänger ihop. 

JAJA, jag vilar mig när det behövs så det går verkligen ingen nöd på mig alls. Och trots sockerdrickan tog jag mig faktiskt iväg ut och köpte en tapetkniv, för i morgon är det dags. Jag måste bara göra en PLAN på hur jag ska gå tillväga. Jag gör det från soffan i tv-rummet där jag tänker hänga resten av den här dagen.

Igår fick jag äntligen till mina garderober och any day now ska jag packa upp mina juveler och lägga i smyckeslådan. Sedan har jag verkligen inget mer att packa upp. Att anlita någon som gjorde det stora uppackningsjobbet för mig var så bra. Att slippa alla kartonger (utom 8) och bli av med dem direkt var fantastiskt! Att det hamnade på fel ställen, gjorde ju inget, det var ju bara att flytta på. Och under flytten satt ju jag och pekade, så det löste sig smidigt måste jag säga. Bokhyllorna, som jag tittar på just nu bredvid tv:n trodde jag skulle gå in i förrådet, men det fick jag ändra på och nu tycker jag att de är perfekta i röda rummet. De ska fixas till, för böckerna står huller om buller, men det fixar jag ju en vacker dag.

Tapeten är av vinyl, men ser ut som sammet.

Sen är jag en fena att bli klar snabbt, mest för att jag inte har tålamod att vänta men också för att jag vet rätt per omgående hur jag vill ha det. Och för att jag har en PLAN (allt utom de vita hyllorna funkade)! Plan. Min livboj i livet. 

Gardinen jag köpte till det här fönstret var alldeles för kort. Får se vad jag hittar på där. 

Det känns som om jag har bott här långt mycket mer än 3 veckor (2 egentligen, för jag var ju bortrest i nästan en). 

Sovrummet är också klart, tjohej.

Hurra!

Inte lika trött idag, inte än i alla fall.

 Hurra!

Jag jobbar, läser igenom och redigerar del två i Spanienserien. Än är den bra, men jag en känsla av att de kommer att spreta längre fram och därför skriver jag ned trådar i min skrivbok, och tar bort några, för att tajta till det lite. 

Den saknar än så länge ett slut, vilket vi sa att den skulle beroende på om det blir en trea eller inte. Det finns inga beslut om det än så länge så vi får se hur jag lämnar den. Än har inte min förläggare läst, jag har bett om att hon ska göra det först efter den här redigeringen. 

Jag vill gärna ha den här "klart" innan jag går ingång ordentligt med nästa projekt, det jag påbörjade i januari på Kanarieöarna. 

Typ så i tre dagar framåt. Selma kommer hit igen på fredag och sedan är hon här till söndag eller måndag, det har vi inte bestämt än. På fredag får jag tillbaka Fjällbacka 3 för den sista redigeringen innan korr och har då tre veckor på mig. Det allra mesta är klart, men jag funderar fortfarande på slutet.

Jag kollar YouTube för att hitta det perfekta sättet att tapetsera runt en dörr (två i mitt fall). Jag går inte igång med det idag, i morgon kanske.

Hejhej

Redan måndag, helt galet!

 Ibland glömmer jag att blogga och så kan vi ju inte ha det, alltså återgår jag till normalläge just idag. Jag b behöver ARBETA och det har jag inte gjort på hela helgen pga Selma, lägenhet och trött.

Selma tröttar inte ut, såklart, men resandet gör, i kombination med flytt och allt annat jag har ägnat mig åt det här året. Kanske var det lite för mycket för två månader, med Kanarieöarna, renovering, flytt, redigering och sedan västkustresan jag just kom hem ifrån, men nu har jag inget inplanerat utöver arbete förrän nästa resa till västkusten i april.

Jag tackade by the way nej till att påbörja cellgiftskuren i fredags, istället ska jag fortsätta äta rätt och se hur det går. Jag är lite "torr" i händerna men peppar peppar så är det liksom inga utslag som det har varit. Under resan har jag ätit en hel del godis (sockergodis som bilar) och jag tror inte att socker i sig påverkar, men däremot är det ju en hel del annat i godis som man kanske ska vara försiktig med.

I alla fall: att börja med så stark medicin om det inte behövs känns bra just nu.. Min läkare sa att jag bara behöver höra av mig om och när jag vill sätta igång och jag lovade berätta hur matprojektet går. 

Typ så när Selma Hellberg sitter i fönstret och låter lite medan hon ser hundar och människor på gatan utanför.

Där! Måndag! Bra grej, så här långt!

Rapport från Borås

 Jag har ätit mackor till frukost, eftersom de hade glutenfritt bröd, mjölkfritt smör/margarin och vegansk ost, just det som jag kan äta hemma. Supergott. Till det åt jag bacon, melon och drack två koppar kaffe. Plus en kopp till som jag tog med till rummet. 

Jag har sovit åtta timmar i natt, i alla fall ungefär, vilket var perfekt för sista natten i Fjällbacka sov jag som om jag hade druckit kaffe för sent på eftermiddagen, om ni förstår vad jag menar. Det hade jag inte gjort, men vissa nätter kan bli så där. 

Strömstad

I det stora vita huset bodde Gilla och jag när vi gick på gymnasiet. Vi hyrde en tvåa med ett badrum som hade så mycket mögel att det stack i näsan, och bodde där under veckorna. På helgerna åkte man hem.

Fast väldigt sällan om jag bara låter bli kaffe efter 15, måste jag ändå säga. Om jag har något att oroa mig/glädjas inför (det ena ger magont, det andra upphetsning) kan jag vakna mitt i natten, men jag har sällan svårt att somna. De få gånger jag inte slocknar direkt går jag in i mina manus och funderar på dem och då somnar jag på stört. Jag vet inte vad det säger om mina böcker ...

Idag funderar jag i alla fall på gårdagens braiga (varför är inte det en korrekt böjning, tycker det är skitbra!) intervju i Strömstad. Jag fick superinformation som jag kan använda mig av i böcker framöver. 

Alltså, det här jobbet ger ju sådan glädje. Att få möjligheten att sitta hemma på sin kammare och hitta på historier är ju ett galet bra jobb. 

Och så tänker jag på att vissa livserfarenheter kan pressa ur en något som man verkligen inte kunnat förutse. 

Min första bok handlade om relationen jag var i, och den processen gav mig en insikt om att jag kunde få ihop en hel bok och dessutom rätt enkelt (vilket aldrig betyder att det är bra, bara att jag inte upplevde att det var/är svårt att skriva en bok).  

Hade jag skrivit något alls om jag inte haft den relationen? Nej, det är jag rätt övertygad om att jag inte hade. Jag hade nog fortsatt kämpa på det där jobbet jag inte var bra på. 

Livet ändå, hörrni! Vilka vändningar det kan ta och vilka möjligheter som kan öppnas. 

Före 50 och efter 50 är som två olika liv. Fast ändå inte. Jag har ju kvar allt det fina. 

Rapport från Fjällbacka.

 Bra jobb idag, bra familjeträff idag och bra fläskkotletter idag.

Igår när jag kom in i lägenheten luktade det sviiiinilla eftersom det inte fanns en droppe vatten kvar i toaletten (det gör det aldrig, men nu hade jag varit borta ett halvår och doften var vidrigare än någonsin. )

Den finns fortfarande kvar i hallen, även om jag har fått bort det mesta. Jag borde ha köpt ättika idag, som tydligen ska hjälpa, men det glömde jag. Istället har jag ett glas vinäger i badrummet (!) och doftljus i vardagsrummet. 

Från mitt soffläge just nu

I morgon bitti ska jag först jobba igenom sista kapitlet och skicka manus till min redaktör innan jag åker till Strömstad och genomför en intervjulunch. Förmodligen åker jag vidare till Borås på tisdag morgon (och jobbar i Fjällbacka med faktan jag får på intervjun här hemma i morgon), men det kan också hända att jag åker till Borås redan i morgon. Det är bara en resa på typ 2,5 timma, men det är otroligt skönt att vara på plats dagen innan. Jag får se hur jag gör. 

Dagen efter, alltså på onsdag, åker jag från Borås till kusten och Träslövsläge, där jag ska bo på hotell i Varberg.

På torsdag åker jag hem och på fredag hämtar jag Selma som ska vara hos mig ända till på måndag. Hurra för det, för jag saknar henne!

Bilen går fintfint, men några saker behöver fixas på bilfirman när jag hämtar den andra nyckeln på torsdag på hemvägen från Varberg.

Jag måste också ta ett beslut om sprutorna som jag ska börja få på fredag. Det känns verkligen som om jag borde ge det här matprogrammet jag har skapat själv, en chans.

Vi får se. Utbrott kommer ju rätt snabbt och på fredag kan det vara blommande igen. 

JAJA. Nu ska jag snart lägga mig i kökssängen.

Puss