Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 31 januari 2018

Good morning, book lovers.

Träning och tvätt. Exakt det står på schemat idag.
Jag är inte lika betuttad i tvättstugan här som jag var i Fagersjö med de fem maskinerna. Jag ska nog skaffa en egen, det finns utrymme för det i badrummet, men samtidigt tänker jag på hur jag ska hänga upp den i den här lilla lyan - för att hålla på och småtvätta jämt låter kostsamt för både mig och naturen.
Jaja.
Lyxtankar såklart. Jag har en finfin tvättstuga och att den inte är lika bra som den tidigare kompenseras av en massa annat här.

Nu har jag ätit mina ägg (kokta och sedan en skvätt olivolja och örtsalt på) och ska hitta kläder till jympan. Den här veckan är jag äntligen inbokad på tre pass. Hurra!

I morgon börjar jag jobba med bok NIO som ska vara klar sista februari.
SISTA FEBRUARI.
Ni fattar.
Jag kommer att andas någon gång i maj nästa gång eftersom jag börjar skriva bok TIO den FÖRSTA MARS.

Men jag ser fram emot båda två som tusan.
Wohoo!


tisdag 30 januari 2018

Och så lite baksidestext:

Livet förändras när du minst anar det


Ny feelgoodroman av författaren till succéböckerna om Sonja!
Nikki trivs med livet hemma på hästgården Gyllentofta och skulle inte byta ut det mot någonting. Där har hon sitt stora hus, skogen, sjöarna, åkrarna och de älskade hästarna. I grannbyn bor hennes bästa vän, prästen Annie, som med jämna mellanrum lämnar sin församling och kommer till gården tillsammans med hunden Winston. Mer än så behöver inte Nikki för att vara tillfreds.
Hon lekte av sig när hon var ung och gjorde allt som unga kvinnor ska göra då. Nu vill hon bara förvalta familjens egendom. Hon uppskattar det hårda arbetet i stallet och de långsamma galopperna längs med bäcken. Att middagen oftast äts i ensamhet är inget problem. Hon är oftast så trött när hon ätit klart att det enda som återstår är att stupa i säng.
Men så dör hennes gamla pappa, han som lämnat gården för solen på Mallorca, och allt vänds upp och ner. Det som skulle bli ett okomplicerat arvskifte mellan en far och hans enda barn blir istället en bitter tvist mellan Nikki och familjemedlemmar hon inte ens visste fanns. Plötsligt är det vanligtvis så ensliga Gyllentofta fyllt av människor som vill ha en del av kakan. Hästgården, huset på Mallorca och sommarstället på västkusten.
Mitt i allt detta blir hon våldsamt förälskad. Det är en omöjlig och komplicerad relation och till sist måste hon välja. Kärleken eller gården. Hon kan inte få både och.

Jag tycker att det här omslaget blev så himla fint!



Naturligtvis får ni ser det först av alla!



Jag har sovit bedrövligt dåligt,

men det har inte så mycket med komforten här att göra som att jag alltid sover dåligt första natten någon annanstans. Jag är ju känslig hemma också. Minsta förändring stör min sömn, som att jag har flyttat sängen lite.
Var du sådan när vi var unga, frågade Helen häromsistens och jag tror det, men också att det mesta av känsligheten kom när jag blev mamma. Eftersom jag var ensam skulle jag tro att kroppen var inställd på ännu högre beredskap än om jag hade haft en förälder till bredvid mig.
Sedan kom gaphalsen Misse in i vårt liv och då blev sömnen också drabbad.

Men nu har jag i alla fall ätit frukost. Tyvärr bara bröd men det fanns inget annat att välja på direkt, men jag återgår till brödfritt så fort jag kommer hem igen. Nu har jag inga resor inbokade förrän 27:e februari i Flen och då ska jag köra fram och tillbaka samma kväll har jag tänkt.
Fram till dess ska jag skriva bok.
Wohooo.

Nu måste jag packa ned datorn och gå till bussen.
Vi hörs!

måndag 29 januari 2018

Närmare 40 personer kom till Hyltebruk och biblioteket.

Det var så trevligt och efteråt fortsatte pratet om allt från träning till bokturnéer. Kul med en engagerad publik och att så många kom.
Nu ligger jag i min säng på gästgiveriet mellan Hyltebruk och Halmstad, och ska strax försöka sova. I morgon ska jag upp väldigt tidigt, bussen mot Halmstad går redan halv åtta. Klockan 10 lyfter planet mot Bromma.
Wohoo.



På väg till Småland,

Och här blåser det som tusan. Planet landade på tvären.
Nu sitter jag på bussen mot Hyltebruk. Framme om någon halvtimme skulle jag tro. Väl där måste jag äta något och sedan är det föreläsning kl 19.
Wohoo

söndag 28 januari 2018

Så igår


hängde jag upp gardiner som ska skydda lite mot solen som, när den är framme, lyser rakt mot mitt bord där jag sitter och det är inte ett dugg skönt. Tack och lov hade jag behållit de vita gardinerna från förra lägenheten.
Så jag borrade, satte upp en ny gardinstång, och så borrade jag upp fästen till hissgardinerna. 
Väldigt bra jobbat, Åsa.

Jag har fortfarande ont i magen, men tror att det är lite bättre idag. Jag tänker fortsätta ta det lugnt. I morgon åker jag till Hyltebruk. Hurra!

De grå ska bytas mot vita så fort det blir mer vårigt ute.





lördag 27 januari 2018

Tröttaste bruttan i stan

tar sig an den här lördagen. Jag vaknade i natt av ontimagen, och det har inte gått över än så jag tar det lugnt, städar lite och ska till källaren och hämta gardiner.
Solen som strålar så fint struntar jag fullkomligt i 3:an verkar maratonsända min absoluta favvisserie genom tiderna, Sex and the city, så jag lyssnar (behöver inte titta, jag kan de utantill) medan jag pysslar och väntar på att magen ska må bättre.

Det var det.
Lördag.
Jag hade tänkt att kicka igång ett av mina projekt idag, men jag struntar i det också. Jag behöver vara ledig.
Visst är jag en bra chef?




fredag 26 januari 2018

Tack för hejarop!

Nu är jag tokslut. Jag har sovit uselt som alltid i slutstpurten av ett romanprojekt och det gick bara inte att somna igår, så jag tänker ta igen det i eftermiddag med att stänga av allt och lägga mig i min säng.
Så himla skönt!

Over and out.
Vi hörs säkert i helgen.

Korret klart,

skickade det vid 22-tiden igår.
Jag trodde att jag hade förmiddagen idag också, men hade alldeles glömt en föreläsning som jag och fler med mig ska hålla i filmhuset för bibliotekspersonal, lärare och andra som bokar författare.
10-12 minuter är en svår tid. Det är lättare med en timma. Men jag vet var jag ska gå in med i presentationen och vad jag ska gå ut med. Det räcker.

Jag åker ju numera allra helst kommunalt och idag kommer jag att ta tvärbanan, tunnelbanan och sedan buss. Det tar ungefär 40 minuter. Det går fortare om jag också går en bit men vill inte komma svettig om jag ska upp på en scen.
Jag får se hur vädret är och när jag kommer iväg.

Nu mer kaffe, sen så.

torsdag 25 januari 2018

Idag, efter träningen, ligger en lång arbetsdag framför mig.

Jag har fortfarande hälften kvar att korrläsa, men worst case går jag upp bustidigt i morgon bitti och gör de 50 sista sidorna.
Det är smågrejer som irriterar mig som upprepningar som jag ser först nu. Det blir också gärna så i sista redigeringen när man skriver och gör om, och då kan det hända att samma ord dyker upp flera gånger i en mening.
Jag tror faktiskt mest att man tänker på det själv. Och de kollegor som läser ser det också, eftersom de läser på ett annat sätt (jag också, såklart, det är därför det irriterar mig i min egen text).
Ändå kommer det att finnas upprepningar kvar, så är det bara.

Jaja.
Nu ska jag träna hos min favvisledare Eva.
Bilen ska ut och åka till Farsta.
Det är en bra start på dagen.

onsdag 24 januari 2018

I morgon återgår jag till mitt älskade Friskis.

Eller nä, älskade är det kanske inte, men jag tycker fortfarande att det är nödvändigt för att jag ska må bra i kroppen. Särskilt har min rygg mått bra av träningen. Jag fick ett mindre ryggskott i början av hösten, typ innan bokmässan, men då hade jag inte tränat på länge heller.

Så i morgon, men sedan kanske inte förrän om ytterligare en vecka eftersom jag har plats 15 på reservlistan på lördagspasset (som med sin core-träning nog är det allra bästa för mig). Man får boka en vecka innan passet klockan 7 på morgonen, så på lördag ska jag ställa klockan den tiden så att jag får vara med nästa lördag i alla fall.
3 pass i veckan mår jag fantastiskt bra av, och framledes blir det onsdag, torsdag och lördag. Övriga dagar promenader.
Utom idag för att det regnar!

(Jag säger det här för att peppa mig själv, inte för att skapa något tryck på någon annan. Jag skäms lite när jag inte håller det jag säger så för mig är det skitbra att redovisa mina mål. Hotivation snarare än motivation.)

På fredag ska jag föreläsa i Stockholm i 10-15 minuter och på måndag åker jag till Hyltebruk.
Hurra för lite sånt mitt i korrläsningen (som jag ska vara klar med i morgon har jag tänkt).



tisdag 23 januari 2018

Jag är fortfarande kvar i grupperna på FB

De som handlar om frusen skuldra/frozen shoulder.
Fy fasiken vilka smärtor folk har.
Jag minns ju hur ont det gjorde och hur jag under en period helst inte lämnade lägenheten för att jag var så rädd att någon skulle gå in i mig för jag visste att en liten knuff kunde göra att jag gick ned på knä av smärta. Det spelade ingen roll att någon knuffade i andra axeln. Den hastiga kroppsrörelsen räckte.

Mitt ex trodde inte att jag hade så ont som jag sa och det dödade till sist det jag känt för honom.
När jag nu läser hur folk knaprar citadon, sitter upp och sover, bäddar in sig med kuddar för att inte göra ofrivilliga rörelser, gråter och får panik av smärtorna minns jag hur det var. Och hur obefintligt stödet var från den som borde varit där för mig.

Jag är så himla nöjd och glad för att jag nu valt att leva det liv som jag nog alltid velat göra och först på senare år gett mig rätten att säga högt: jag vill leva ensam!

Det är inte i brist på bra killar, sådana finns säkert om man är öppen för det. Jag är inte öppen, jag vill inte.
Jag vet att det provocerar, fler än en säger "jo då, vänta bara", men det handlar inte om det. Det handlar inte om att någon man ska upptäcka mig och så ska jag falla för honom.

Det handlar om ett medvetet bortval.

Det är en sådan skillnad på det och jag tänker nästa gång någon säger någon liknande faktiskt fräsa ifrån. Jag förväntar mig att bli lyssnad på och det har man inte gjort när jag har sagt hur jag vill ha det och personen säger "jo då, vänta bara."

Hur landade vi i den här föreläsningen när allt jag ville säga var att jag tycker så synd om dem som lider av Frozen shoulder just nu?
Well. I don´t know.
Jag blev väl sur när jag tänkte på hur dåligt jag faktiskt blev behandlad.

Och om du har googla på eländet och kommit hit så kan jag berätta att det går över. Var rädd om dig så länge. Låt ingen doktor/kiropraktor/sjukgymnast göra dig illa. Håll dig så stilla som möjligt och provocera inte smärtan.





Jag hade 17000

mejl i min inkorg. 17500 om vi ska vara exakta.
Nu har jag 2500 och plötsligt går mejlprogrammet som en dans igen.

Jag öppnar alla men glömmer att ta bort alla reklammejl, facebookuppdateringar och sånt som jag får hur mycket som helst av. Från och med nu måste jag bli bättre på det.

I efter middag ska jag i alla fall jobba och korrläsa Ett oväntat besök.
Gympadojjorna och morgonrocken är på.

Wohoo.


Nu har jag lyssnat klart på Jag är Zlatan Ibrahimovich,

vilken fantastiskt bra biografi det är.
Mycket mycket bra uppläst av Jonas Malmsjö.

Zlatan drivs nästan uteslutande av revansch. Och det har inte ändrat sig för att han har blivit så framgångsrik.
Annat är naturligtvis annorlunda men han säger själv att han (utanför familjen) trivs bäst med de fotbollsspelare som hade samma svåra utgångsläge som han haft med en fattig kämpande mamma och en pappa som var alkoholist. Det finns en igenkänning där som är svårslagen.
Han har lätt att gå tillbaka till samma känslor av utanförskap som då när klubbföräldrar skrev på ett upprop för att få bort honom från pojklaget trots så många år av fenomenal framgång.

Revansch på utanförskap är nog för många en drivkraft men när man får vara med, då?
Vad händer då?
Ska man tolka Zlatan rätt så får man egentligen aldrig revanschen helt och fullt. I en match kanske, eller som han när han vann ligan med sina lag, men det kommer alltid något nytt - en spelare som utmanar, en coach som inte fattar. Någon som framkallar de där känslorna som kanske borde vara glömda nu.
De är de aldrig.

Oj, vad jag kan känna igen mig i det.
För min del känner jag aldrig revanschlust, jag tror inte att jag har den tävlingsinstinkten, men det där med att utanförskap finns kvar och lätt kan komma fram är jag välbekant med.

I alla fall: har ni inte läst så är det här ett tips. Den har roat och berört mig till tårar.



måndag 22 januari 2018

Så himla härligt att få vara i så mycket snö.




Här ser ni huset jag bodde i. Så himla fint och välvårdat. Jag saknade en soffa, en tv, och en toa i samma byggnad, men annars redde jag mig väl måste jag säga.
Jag är glad att jag åkte. För mig var det en liten utmaning att bo i ett hus och med lite lägre bekvämlighet än om jag hade valt om jag betalat för boendet själv. Här fick jag bo gratis mot att jag skottade och det var ju oerhört generöst.

Konstigt nog har jag ingen träningsvärk, varken efter skottning eller skidor. Jag tog i och för sig inte alls ut mig, men det brukar ju inte spela någon roll när nya muskler belastas.

Dit åkte jag via Gävle, Falun, Mora vilket var nytt för mig. Men jag hade googlat och alla rekommenderade den vägen.
Men när jag åkte hem gjorde jag det via Malung, Ludvika, Fagersta, Västerås och det var minst lika bra. Båda vägarna tog närmare sex timmar och var ungefär 40 mil.

Jag är supernöjd med min lilla resa. I morgon ska det snöa och då vill jag inte köra, så därför var det perfekt att åka idag.

Om jag får möjlighet skulle jag vilja åka tillbaka i mars, men då bo i backen med soffa och tv. Vi får väl se om det funkar. Jag har vänner som har boenden där så om jag fjäskar för dem kanske.

Bäst av allt? Snön. En meter kritvit mjuk fluffig snö.
Det var magiskt vackert. 






Här bodde jag.




Staketet går inte att se under alls snö, men var så himla fint.




Här uppe i backen bodde jag  84-86. Fjället mitt emot är Hundfjället.
Utanför Högfjällshotellet, Högis kallat av det flesta. Bilden gör inte utsikten rättvisa alls.

söndag 21 januari 2018

Jag beger mig hem i morgon.




Det ska bli snö på tisdag och onsdag och det har jag ingen lust att köra i så jag bränner hem till min korrläsning så får den ske i soffan istället för i stolen här.

Idag har jag flängt runt i min takt och då går det fort. 
Hela förmiddagen åkte jag skidor, sedan åt jag lunch, åkte runt och tittade till mina gamla favvisställen inom en mils radie och sedan avslutade jag med en våffla på Joängets våffelstuga innan jag åkte tillbaka till stugan och skottade resten av det som jag hade lovat.

Resten av den här dagen håller jag mig inne. Jag ska uppdatera mig lite på vad som hänt i världen idag och sedan städa bort mig, packa och lägga mig i sängen och se på några avsnitt av någon favvisserie.
I morgon drar jag tidigt så att jag hinner jobba lite när jag kommer hem.
Jag har haft ett par perfekta dagar här. Om jag ska jobba måste jag dock ha lite bättre ställen att sitta på, både för rygg och rumpa.



Nog fick jag upp värmen alltid.

I sovrummet var det nästan 30 när jag vaknade, och i storstugan 25.
Det där med golvvärme är ju inte så dumt verkar det som.
Nu har jag dragit ned allt och vet i alla fall hur jag ska få det varmt utan att elda.

Jag har sovit sådär – det är ju inte min sovgrej att göra det borta, det brukar ta några nätter för kroppen att slappna av, men jag vet ju det så jag är inte särskilt förvånad även om jag tyckte att jag verkligen var trött nog igår.
Jaja.
Nu har jag varit på toa, som ligger i en annan liten byggnad men det finns en liten inbyggd veranda som omsluter toalett/dusch/bastuhuset med det andra. Sedan finns det också en liten gäststuga bredvid så man kan nog, med alla bäddar som finns i det här lilla huset, sova 8-10 personer.

Nu ska jag äta frukost och så fort det ljusnar lite ta bilen på en 15 minuterstur för att värma upp den och ladda batteriet, sen ska jag till Tandådalen och åka lite.
Hurra!


lördag 20 januari 2018

Det tog verkligen några timmar att ta sig hit,

trots att stoppet i Mora var väldigt kort och det inte är mer än ungefär 45 mil. Jag slängde i mig mat, sprang in och sa hej i Akademibokhandeln och på Bibblan, och satt i bilen igen 45 minuter senare och var framme runt tre.

Det är halt som tusan, men inte som i glashalt utan snöhalt, vilket gör att dubbarna får fint grepp men att bromssträcken blir väldigt mycket längre.

När jag kom till stugan efter att ha handlat i Tandådalen, stod en bil krockad precis vid avfarten till stugan och runt om stod ett gäng unga grabbar. Jag tyckte så synd om dem, kanske hade lånat någon förälders bil och sedan missat just det där med bromssträckan.
Tänker man på det, och håller avstånd, så funkar ju vintervägar finfint, även om det inte alls går att köra lika fort som när det är barmark.

När jag kom till Tandådalens värdshus, kände jag igen rösten på mannen som klev av scootern och visst var det Mats från Fjällbacka. Jag vet att han har jobbat här i flera år men inte riktigt vetat exakt vad han gör. Nu vet jag! Kul, känns gott med lite bekanta i närheten.

Det är kallt i stugan, men jag har dragit igång värmen på elementen och på golvet, men struntar i att elda. Jag är osäker på det, och försöker få upp värmen här på alla andra sätt. Vi får väl se hur det gå.
Jag har stängt dörren till sovrummet som har både element och golvvärme så där är varmt och skönt nu, i storstugan ungefär 16 grader.
Jag har gott om tjocka kläder med mig så det går verkligen ingen nöd på mig. Dessutom fick jag igång bredbandsdelningen från min telefon så att jag kan se på Grey´s Anatomy på Viaplay, vilket jag är extra nöjd med.

Ikväll ska jag lägg mig tidigt och se på någon film på datorn och sedan sova gott förhoppningsvis.
I morgon ska jag testa mina nya skiiiiidor.
Hurra!



Alldeles strax drar jag.

Ska bara få i mig sista dropparna kaffe, borsta tänderna och sätta på mig kläder.
Mjukisbrallor med långkalsonger under hoppas jag blir bekvämt nog för baken i sätet på i bilen.

Jag ska köra en ny väg för mig, dit. Via Gävle och Falun och Mora. Jag har alltid åk via Malung, men den här vägen ska vara bättre eftersom den, i alla fall till Gävle, ju är tvåfilig.
Känslan är att det blir längre men enligt kartan är det bara ett par mil.

Som sagt, häng gärna med på Instagram om ni vill.
Wohoo!




fredag 19 januari 2018

Ni vet när man vänder på dygnet?

Alltså är jag galet trött idag, och då är det förstås utmärkt att dagens möte sker hemma här hos mig.
Sedan ska jag börja leta efter bra kläder att ha i Sälen. Mest de under, för bra jackor och byxor har jag flera av. Jag äger däremot bara en mössa, men har hjälm i backen och behöver bara min luva för att hålla huvudet varmt annars.

Jag längtar efter att åka i en nypistad backe, det är få saker som slår det.
Utsikten från fjället, kylan som biter i kinderna och sedan åka ned i sväng efter sväng i en backe där ingen åkt innan just den dagen.
Fem sådana åk, sedan måste man fika innan man är på det igen i några åk till.

Om ni vill följa med på resan så gör ni det förstås bäst på Instagram:
https://www.instagram.com/asahellberg/

Bild på nypistad backe lånad på nätet. Tack så hemskt mycket!!

torsdag 18 januari 2018

Inte slipper man poliser bara för att man har bytt till finförort.

När jag kom hem från Ica nyss åkte jag hiss upp med två poliser till våning fem och det var uppenbart att de, och kollegorna som redan stod där, skulle bryta sig in i lägenheten två trappor under mig. Den här gången fanns det inga dragna vapen alls.
Jag frågade inte varför, men hörde förstås dunkandet när de skulle ta sig in. Det tog en stund, som det väl gör i moderna hus med säkerhetsdörrar.

Stor stad, många öden.
Nu ska jag äta en kycklingfilé med Café de Parissås till.
Så absurt på sätt och vis.
En persons liv trallar bara på medan någon annans kanske är krossat.





Jag är så ledig idag att hälften kunde vara nog,


men behöver det så innerligt väl.
I morgon får jag tillbaka manuset så att jag kan korrläsa det i Sälen.
Första februari måste/vill jag ju dra igång med något nytt, vad det nu blir. Det hemliga (som jag inte har avtal på än), eller det jag faktiskt vet att jag ska skriva för det finns det papper på.
Jag är tokladdad för det, men vill skriva det hemliga först om det blir något.
Jaja.
Alla kan inte ha mitt tempo, jag vet, men när saker drar ut på tiden så att det alltid blir jag som står och stampar gör mig ... frustrerad.

Men det kanske är bra att TRÄNA på tålamod.
Jag tycker bara att jag har fått övningar på det så att det räcker.

Jag måste ändå säga att Ett oväntat besök nog är det bästa jag har skrivit.
Och ni som följer mig vet att det säger jag efter varje bok.
Men det är en annan historia den här gången. Och jag tycker att konflikten är bra, svårlöst och har flera ingångar.
Hoppas ni gillar också.
I maj kan man lyssna om man vill.
Typ när jag ligger uthälld i en solstol med min mamma bredvid mig. (Peppar peppar på att vi mår gott och kan åka.)
Jösses vad det kommer att bli skönt.
Två veckor och så länge har jag aldrig varit borta förut.
Jo, i sommarstugan i Fjällbacka. Men inte på solsemester för det kan man inte kalla våra veckor på västkusten. Satan vad kallt det kunde vara emellanåt. Och regnigt.

Nu har jag skurat duschväggarna som jag hatar så innerligt sedan jag hade sådana för två lägenheter sedan.
De förra hyresgästerna har inte tagit hand om dem på rätt sätt och då är de svåra att få helt glänsande.
Jaja.
Jag tänker att jag flyttar tillbaka till Farsta någon gång, och att jag då ska ha ett BADKAR igen.
Nu låter det som om jag inte trivs och det gör jag, men jag bodde där i 25 år och lite måste man få längta tillbaka ett tag, eller hur?

Det var det.
Långt inlägg utan ett enda foto.
Så kan vi inte ha det.
Här kommer alltså ett på mina duschväggar.




tisdag 16 januari 2018

Idag fick jag en biblioteksförfrågan

från Flen om att komma dit och föreläsa den 27:e eller 28:e februari. Beroende på väder kan man ju kvista dit med bil faktiskt
Kul.

Det är lite längre och krångligare att ta sig till Hyltebruk som jag ska till den 29:e januari. Då ska jag flyga och åka buss, och det går bort två dagar för en timmas föreläsning som det naturligtvis är värt. Det tar bara lite längre tid att ta sig dit än till Flen.

Ovanför till vänster kan ni se vart jag ska i vår, om ni är sugna på att lyssna på mitt prat om mig mig mig.

Kul att det kommer in lite sådana här bokningar, trots att jag inte är aktuell med ny bok förrän i höst.
Tre av fyra lördagar i mars är jag ju på bibblor runt om i landet.
Hurra för det och tack till er som bokar mig.

Nu slutar jag jobba för idag, hela eftermiddagen har jag läst min, väldigt braiga, kommande roman – och får fortsätta i morgon för nu märker jag att jag missar de fel som jag ska hålla koll på.
Jag har avbokat Friskis (ställt mig i kö till ett pass på torsdag istället) men måste till frissan klockan 12.
Så jag hinner läsa ett par timmar på förmiddagen och sedan måste jag jobba hela kvällen tills jag är klar.
Jag har sagt onsdag till min redaktör, men inte vilken tid. Hehe.

Det var det.
Tisdag och snö.
Det funkar för mig.




En sån MASKIN!

Fårdan ska besiktigas,

jag ska tvätta efter det och innan jag kör till besiktningen ska jag hämta en selfie-pinne som jag har reserverat på Elgiganten i Sickla. Jag tänkte att det kan bli kul att ha i Sälen.

När jag kommer iväg dit. Nu är det där svinkalla graderna tillbaka igen hos SMHI och jag måste fundera på vilka dagar jag ska åka i så fall. Jag kanske skjuter på det ett par dagar. Jag måste vara hemma den 25:e, för dagen efter ska jag föreläsa på en grej i Stockholm.

Jaja. Det löser sig. Bara Fårdan går igenom besiktningen så. Hon har nu gått över 23 000 mil.
Förra året betalade jag 495 kronor har jag för mig, och det gjorde mig så irriterad att jag hade missat de billigare tiderna att jag i år var mer på hugget. Alltså betalar jag den här gången 395 istället.
Hundra hit eller hundra dit spelar verkligen ingen roll, men det spelar mig roll när jag känner mig lurad. Då är en femma irriterande.
Lura aldrig en Åsa Hellberg.
Lögner är det värsta hon vet.

Det var det.
Tisdag och 200 sidor manus kvar att läsa. Jag lämnar i morgon kväll.
Wohoo.


måndag 15 januari 2018

Priserna på bostadsrätter går ned,

och jag minns att de gjorde det året efter att jag köpt min också, 2006.
Så mycket så att den var värd avsevärt mindre än jag köpt den för.
När jag till sist sålde den 2013 hade den gått upp igen och jag fick ungefär 300 tusen mer än jag betalat.
Det där spekulativa i bostadspriser är lite läskigt, så kände i alla fall jag det då.

Här på min blogg kan vi spekulera om jag kommer att hinna skumma igenom mitt manus idag, men det borde jag göra. Det enda som står på agendan är en lunch och den är här i Årstadal, resten av dagen kan jag läsa.

Det första jag gjorde i morse var att kolla vädret i Sälen. Igår sa de 18-20 minusgrader. Det är på håret, faktiskt. Nästan inte värt att åka för. Men idag är temperaturen sänkt och nu säger de runt 10 vilket inte är några problem så länge det inte blåser.

Resten av veckan ska jag fixa skidglasögon och stavar som är det jag saknar, men det har Helen så jag lånar av henne. Och så ska jag klippa mig eftersom det är rent nödvändigt.
Och köpa ett underställ, jag vet i fasiken var jag har gjort av mina gamla kalsonger. Mycket möjligt att jag har slängt dem. Jag tror att jag hade ärvt dem efter mormor så det var nog dags ...

Jag ska också tvätta och på ett möte och besiktiga bilen. Just det. Jag måste skaffa ett trådlöst modem också. Jag har fått simkortet från Telia, men har inget att sätta in det i. (Jag måste ha tillgång till bredband i Sälen, annars blir jag nog knäpp eftersom tv:n inte funkar så bra.)
Däremellan ska jag nog jobba med något av alla mina manus.
Frågan är just nu bara vilket.

Typ så, årets deppigaste måndag sägs det.
Inte här, tack och lov. (Peppar peppar.)




söndag 14 januari 2018

Inte har jag läst igenom något som jag måste,

och nu börjar det bli lite sent att börja för om ett par timmar ska jag vara träffa min lilla Stockholmsfamilj som idag är utökad med en tvilling från Östersund. Vi ska på  bio.
The greatest showman, som har fått så fina betyg.
Störtmysigt.
Och innan det måste jag ju piffa till mig, vilket tar en liten stund ...

Ikväll då, undrar ni?
NÄ, kvällar funkar inte, så istället får det bli i morgon.
Mitt enda engagemang då är en trevlig lunch, men om jag ser till att gå upp i tid hinner jag lite på förmiddagen och sedan efter lunchen eftersom jag och min gamla chef ska äta i Årstadal.

Jaha, det var det.
En bild på Hugh Jackman, som spelar huvudrollen i filmen vi ska se, gör ju inte ont så här en söndag.
Hoppas att ni också har en härlig helg!



lördag 13 januari 2018

KLAR

med redigeringen.
Nu ska jag skumma igenom det, innan jag skickar det till Kerstin.
Nästa gång jag får tillbaka det är det redo för korrläsning, och då får jag lusläsa och kanske ändra något om jag känner att det behövs då.

Wohoo.
Min fina åtta som från början var min sjua.

Nian har jag kontrakt på och ska börja skriva första mars, och tian förhandlas i detta nu - som i så fall ska skrivas fram till första mars (men man vet aldrig innan det är påskrivet).

Om det blir så kommer min nionde och tionde bok ut 2019, en vår och en höst, tio år efter min debut.

Min tanke var för några manus sedan att jag mellan bok tio och elva skulle ta ledigt ett år. Kanske resa, bo någon annanstans några månader. Men nu har jag svårt att se att jag skulle ha råd med det.
Men allt kan hända.
Jag kunde ju bli författare som 50-åring.
Och plötsligt kanske jag kan leva på det här utan problem, inte som nu ett år i taget.
Det hade väl varit fantastiskt?

Om inte är jag glad ändå.
Det finns inget hellre jag vill göra.

fredag 12 januari 2018

Jag måste säga att det är inte klokt

vad min kropp gillar att slippa socker och vetemjöl. Piggheten är en helt annan även när jag har sovit dåligt. Mina värkande händer är mycket bättre och magen är KNÄPPTYST utan ett bubbel.
Eftersom jag inte väger mig vet jag inte alls vad det gör med vikten, det visar sig i så fall på kläderna, men eftersom jag mest har morgonrock på mig så har jag har inte en aning.
(Jag vet förstås att LCHF verkligen inte är för alla så det här är enbart en redovisning av hur glad jag är att det funkar för mig.)

Idag ska jag jobba tills manuset är färdigredigerat. Jag kanske får ta en promenad, men det är inte givet mer än till Icabutiken i huset.
Jag vill gärna bli klar så att jag kan läsa igenom det i helgen. Just nu jobbar jag som en blådåre, men det finns inga alternativ.
Det kommer inte att lugna ned sig framöver, utan fortgå i samma tempo fram till den 15 maj när mamma och jag drar på två veckors semester till Cypern (122 dagar kvar, mamma!). Då har jag förhoppningsvis kunnat lämna in två kompletta manus och då har också Ett oväntat besök kommit ut som ljudbok.




torsdag 11 januari 2018

Då har jag för första gången i mitt snart 56-åriga liv ätit qourn.

Jag har haft en enorm motvilja intill illamående när jag har tänkt på det tidigare, men nu låg det färs i frysen och det var dags att testa.
Jag gjorde en köttfärssås av det och det var helt okej.
Jag ska försöka äta vegetariskt (kanske till och med prova veganskt) en gång i veckan och med grädde i såsen (där spricker det veganska direkt) blev det mättande och gott.

Typ så ... när jag inte har kommit igång med jobbet än. Tränade, handlade och sedan dess har jag mest slöat.
Men nu är det på det igen.
20 sidor är rent nödvändiga om jag ska hinna klart tills på söndag som ju är mitt mål.

Nästa vecka ska jag äta lunch med gammal chef, besiktiga Fårdan innan vi åker till Sälen där det kan vara så inåt helvete kallt att snoret fryser (hurra) och på fredag ska jag ha ett möte.
Däremellan jobba med något av alla mina pågående projekt.

Veckan efter ska jag vara med på en författardag med Författarcentrum och måndagen efter ska jag åka till Hyltebruks bibliotek.

Wohoo





Jag provar BookBeat i en månad.

Och jäklar vad mycket roligare det blir att promenera med en bra bok i lurarna. Jag har provat ett par böcker som tappade mig direkt, som säkert är bättre att läsa i papper (för mig), men jag lyssnade på Simonas Överenskommelser med Mirja Turestedt och sedan började jag på en annan som hon också läste och hon är en snorbra uppläsare. Okänd för mig, så det var kul.

Just nu lyssnar jag på Zlatan, suveränt upplöst av Jonas Malmsjö. Benen rör sig framåt utan att tänka på att det egentligen är rätt tråkigt att promenera.

Idag ska jag på årets andra friskispass, och det kan ju vara bra med tanke på att jag ska åka skidor om en och en halv vecka. Benmusklerna är inte i toppskick om vi säger så.
Men jag ska knata i trappor och träna fram till dess, för det är mycket roligare att åka slalom om man har lite styrka i benen.

I morgon avslutar jag nog redigeringen av Ett oväntat besök, sedan har jag helgen på mig att skumma igenom det innan jag skickar det till Kerstin.
Jag ska förstås jobba i Sälen också, men om det blir korrläsning av Ett oväntat besök, eller uppstart av hemliga projektet, vet jag inte än .... jag lever i spänningens tider.


onsdag 10 januari 2018

Helt galet roligt.

Jag har fått låna en stuga i Sälen, i min gamla hemort Tandådalen (bodde där i tre år),  mot att jag skottar bort snön runt huset. Det enda jag behöver göra är att ta Fårdan och åka dit vecka 4.
Det ska bli fantastiskt, jag som har nya skidor och allt.
Jag kan inte stanna en hel vecka, men några dagar i alla fall.
Hurra!
Jag ska jobba och sporta, kanske träffa någon gammal kompis som fortfarande bor där. Tror att det blir en finfin kombination.
Jag var verkligen lycklig när jag bodde där och har alltid längtat lite tillbaka.
Nu får jag se det igen.
Åh, vad glad jag är!


Tandådalens värdshus. Där jobbade jag som servitris en säsong.







Det var vinterns bästa dag, idag.

Sett till vädret.
Det frostnupna blir så himla fint.
En dryg timmes promenad senare är jag redo för pass 2.
Tjohoo

Eftersom jag överhuvudtaget inte har någon stil,

är det kul att fundera på att hitta en.
Jag har försökt mig på det mesta, jag har varit en totalt misslyckad Rockbrud, Fin dam - där nog o-rikedomen lyste nog för stark, Sportfia, vilket väl lyckades så länge jag bodde i Sälen men jag blir en tant av det nu, Bohochic, vilket jag senast gick på förrförra sommaren och nu hänger klänningarna i garderoben, Morgonrockar är det enda som är signifikativt för min garderob – men det vore väl hemskt om det är min stil.

Jo, jag har nog förresten något som jag alltid återvänder till,. En löst sittande skjorta och brallor i samma färg. Jag uppsättningar i svart, vitt, militärgrönt och rött.
Men är det en stil?
Ja, kanske.



När en av mina karaktärer, Elsa, var i Indien ändrade hon sin stil mot något mer bekvämt.  Hon gick från trist kjol till lång skjorta och byxor i samma färg. Det blev hennes grej.




Så himla fint och bekvämt, tycker jag. Kanske därför jag klär mig liknade själv, om än mer skandinaviskt kanske.
Men jag skulle vilja gå åt det håller, som tjejerna på bilden. Bekvämt, fint OCH praktiskt.
Jag har också nyligen läst om en ung kvinna som alltid har samma kläder på sig på jobbet. Vit skjorta och svarta byxor.
Alltid, varje dag.
Snacka om att ha en stil.

Idag ska jag i alla fall återanvända Sportvarianten eftersom jag ska sätta på mig skidbyxorna jag köpte förra året och gå på en promenad.
Det är kallt här idag, så det behövs.
Jag hittade ett par oanvända fleeceleggings i garderoben när jag rensade inför flytten och de passar också utmärkt nu.
Men först ska jag förstås jobba. Jag får inte gå någonstans innan jag har avverkat 20 sidor.

En kopp kaffe till så är jag igång.

tisdag 9 januari 2018

Min kompis Helen har influensa.

Och en överdjävlig sådan, med sjukhusbesök och order om att ta det lugnt.  Jag hade den ju förra julen och jag tror att jag har lite skydd i år tack vare det men man vet ju inte.
Nu tänker jag stanna hemma och inte umgås med någon hade jag tänkt säga, men jag vill ju träna och på söndag ska Jonathan och Linnea bjuda mig på bio och det vill jag ju vara med på.
Jag får väl låta bli att andas, helt enkelt. För sjuk har jag veeeeerkligen inte tid med.

Förra året var jag på benen kanske lite för tidigt och jag kan ha smittat en annan kompis som däckade två dagar efter att vi sågs.
I år sägs den vara värre än förra året. Lunginflammation och sådant elände.

Nästa år ska jag vaccinera mig.

Gör ni det?
Eller har ni haft den i år?



Jag rekommenderade just den här, från SvtPlay, på Facebook - men om ni inte följer mig där. 4 avsnitt, känns som om den bygger på en bok (uppbyggnaden är lite BOKIG!) men det vet jag inget om.

Jag tar tag.

Ska träna. Har sovit lite dåligt i natt, vaknade alldeles för tidigt och då snurrade tankarna igång så fort och mycket att det var omöjligt att somna om.
Jag fick ju mitt manus sex veckor för sent och det är så mycket som drabbas på grund av det. Inte minst leverans till ett annat land ... som i sin tur hade betytt betalning. Det är ju så kontrakten ser ut och det är efter det man planerar sin ekonomi.
Jag önskar verkligen att jag kunde komma till ett läge när jag inte längre var beroende av det, där utlandet bara var en krydda. Så ser det inte riktigt ut för mig än, tyvärr. Det måste än så länge funka som ett rullande hjul och en käpp i ekrarna ställer till det.

Anyhow.
Dagens träningspass (i min grupp i Farsta), det första sedan tidig i höstas, kommer nog att bli tufft.
Men jag tänker inte ge mig. I morgon ska jag på nästa (eller på torsdag beroende på tränare) och tänker att jag måste komma igång för att det är bra för mig helt enkelt.
Roligt är det då rakt inte.

Efter träningspasset ska jag jobba.
Hurra.
Jag har, trots att det är lite bökigt ibland, världens bästa jobb!

söndag 7 januari 2018

Mitt fel att inte bloggersidan var okej. Hittade felet.




Det var en perfekt promenad idag.
Med Zlatanboken i lurarna gick jag hemifrån till Årstabron, över den (tror att den är bortåt en kilometer lång) och konstigt nog var inte den lika läskig som jag upplever att Liljeholmsbron än. De är ungefär lika höga.

Anyhow.
Vid brofästet på andra sidan kan man slinka ned i Tantolunden och koloniområdet. Mysigt promenadstråk fortsätter sedan utmed vattnet fram till Liljeholmsbron och tillbaka hem. Den här gången gick jag via centrum och handlade.
Det tog en timme att gå, ungefär. Sisådär en halv mil, kanske?
Jag går inte fort, jag går TREVLIGT!

Idag var det verkligen en varmkakaodag. Men jag dricker ju inte det så jag fyller koppen med kaffe istället nu när jag, med nackkragen på i soffan, går igång med arbetspass två.
Femton sidor ska klaras av.'
Jag börjar NU!

Där borta är Årstadal




Jag fattar inte vad som har hänt med blogger

Plötsligt är allt så smått. Är det så hos er också?
Bloggen ser okej ut, men när jag ska skriva det här måste jag dra upp sidan i storlek för att se vad jag skriver.

Jaja, det är inte här jag ska skriva idag, utan i mitt manus.
För senare har jag fått för mig att jag ska gå över Årstabron, genom Tantolunden och hem över Liljeholmsbron vilket nog är en perfekt längt på promenad men kanske lite för kallt för idag.
Vi får se hur vädret är när jag är klar med jobbet men jag har ju faktiskt långkalsonger att ta till om det är kallt på riktigt.
Och skidbyxor.

Jag återkommer med bilder om det blev något.


lördag 6 januari 2018

Det ser ut att bli en ljus och fin dag i Stockholm,

en av de första sedan jag flyttade hit. Det känns som om det mest har varit grått under december.
Det behövs lite kyla för att till exempel skidbacken i Huddinge ska öppna. Min nya slalomutrustning – med de illgröna skidorna och hjälmen i spetsen – står ju och darrar av längtan efter nypistade backar.
Någon dag ska jag ta Fårdan till Borlänge och Romme alpin, men just nu hinner jag inte.
Idag tänker jag mig två redigeringspass med en promenad däremellan.
Men jag får inte gå någonstans innan jag har gjort 20 sidor. Jag måste vara en sträng chef. Har gullat lite för mycket med mig själv under julen, men har i ärlighetens namn behövt vara ledig också så jag förlåter latmaskeriet (det gör jag alltid) och satsar stenhårt nu i tio dagar istället.
Jag har aldrig missat en deadline och det vore väl själva fan om jag skulle göra det nu när det faktiskt inte behövs (behövs är en helt annan femma såklart).

Igår dog Johannes Brost som ni väl alla vet vid det här laget.

Vi träffades på 80-talet på Café Opera, där vi båda hade flyttat in ... Jag var ny i Stockholm och vi blev snabbt vänner på det sättet man blev i stan då. Man gick ut, garvade och sedan gick man hem. Inga allvarliga samtal, dem skrattade man bort vare sig man hade behövt ha dem eller inte.
Ibland fick han sova hos mig. Han hade en plastpåse med grejer han bar runt på och vad som fanns däri minns jag inte riktigt, inte var han egentligen bodde heller. Kanske hemma hos sin älskade mamma, som fortfarande levde då.
Det var inte så noga, på något sätt.
Ibland bjöd han in till teatern. Han spelade mycket fars då (det här var innan Rederiet), var på krogen nästan jämt och till sist åkte han ju dit för kokaininnehav.
Det flödade tydligen ute då, men jag har aldrig sett eller blivit erbjuden det. Aldrig förstått när människor är påtända. Jo, senare, men då fick jag lära mig att tolka det.

Däremot minns jag att vi, Johannes och jag, efter hans fängelsevistelse (där ingen hälsade på honom vilket han var ledsen för, men jag tänkte att han nog aldrig hade hälsat på mig heller ...) var hemma hos en kompis till honom som bjöd på mariujana och jag provade, vilket fick Johannes att bli tokig. Låt bli det där, gormade han både till mig och kompisen, och efter den gången (jag blev lite yr i mössan, det var allt) så provade jag en gång i USA (blev obehagligt yr i mössan) och sedan var jag klar med droger. Jag tror aldrig att Johannes gick i närheten av narkotika igen efter sitt fängelsestraff. Jobbet var nog för viktigt.

När vi båda gick vidare i våra liv, både han och jag fick ju familjer, så sågs vi aldrig mer men har jag ju följt honom genom åren. Inte minst i Let´s dance där 70-åringen hoppade runt som om han vore betydligt yngre.
Så sorgligt. Det var en extremt levnadsglad man.




fredag 5 januari 2018

Jag vaknar lite för tidigt

sett till hur sent jag somnar.
Men är inte så förfärligt trött ändå, men det kanske kommer senare.
Idag har jag först ett möte och sedan ska jag åka till stan och laga min telefon. Det har liksom gått flisor i skärmen och den är inte vidare mysig att använda just nu

Senare idag tänkte jag jobba om jag orkar. Allt över inget är ett bra resultat.
Jag har inte varit i stan på evigheter. Promenerat i den har jag nästan inte gjort sedan bombdådet, 7 april, men jag tror inte att det har med det att göra. Jag är bara inte sugen på stan, helt enkelt.
Jag vill hem till min lilla lya med min nylagade telefon.

Ungefär så, denna Trettongdagsafton.
10 dagar kvar till deadline.
Jag har liiite att ta tag i.

Hoppas att ni får en fin avslutning på julhelgerna.
På måndag är det vardag igen.
Tjoho!





torsdag 4 januari 2018

Hela eftermiddag igår var jag med de unga tu,

Och idag försöker jag komma ikapp lite med min redigering där jag nu har kniven mot strupen. Men idag har det rullat på bra, tack och lov. Jag ska ta ut Fårdan och åka en sväng till Sumpan i eftermiddag men tror att jag klarar 20 sidor innan det idag vilket är första gången under den här redigeringen.

Ibland undrar jag vad som styr det där. Att det är rulle ibland och nästan motvilja dagen efter.
Det är ju samma manus och samma redaktörs små påpekanden.
Igår vad det här det sämsta jag har skrivit, idag tycker jag att det är helt okej.

Nu har jag ätit frukost/lunch och ska strax på det igen.
I soffan, tänkte jag, eftersom jag redan har stått upp bakom skrivbordet ett par timmar
Jag har nackkragen på mig och tror att det kanske kan funka en stund i alla fall.

Tjoho.

onsdag 3 januari 2018

Jag tappade min telefon i golvet igår.

I badrummet.
Mattorna var borta, i tvätten, och jag hade inte stängt plånboksfodralet ordentligt så när den damp i golvet sprack skärmen.
Det har aldrig hänt mig förut och jag blev på riktigt ledsen. Så fånigt, det är ju bara matriella ting, men jag älskar min telefon och är så himla glad för den.

En ny skärm kostar skjortan men idag fick jag 1000 kronor på min drulleförsäkring och tack Vardia för bra bemötande, inga konstigheter utan lätt ordnat. Så nu är jag glad igen och 1500 är surt som tusan men får väl vara läropengar helt enkelt.

Egentligen skulle jag ha haft ett möte idag på förmiddagen, men det blev skjutet på tills på fredag, så då passar jag på att åka till stan och få skärmen utbytt då.
Istället jobbar jag nu ett par timmar innan jag ska träffa Jonathan och Linnea och vi ska gå på bio.

Hej så länge!

tisdag 2 januari 2018

Ser ni den stora spegeln på väggen därinne.


Den är blytung, har bara ett par små hål som man måste passa in om man vill ha den på väggen och därför har den stått lutad de senaste åren för den har verkat vara omöjlig att få upp.
Ett stort och starkt ex lyckades en gång, men sedan dess har den stått på något.
INTE FÖRRÄN NU NÄR JAG FIXADE DET  HELT SJÄLV!

Jag mätte, borrade med min nya hammarborr - grym by the way - försökte få upp den, insåg att jag borrat tre millimeter fel. På det igen, gjorde ett nytt hål, ny plugg och skruv i betongväggen, lyfte spegeln, balanserade, svettades ymnigt, fick i ena skruven och till sist den andra.

Så jäkla GÖTT!

Jag älskar numera mitt nya pyttelilla sovrum. Under spegeln satte jag en liten ljusslinga från Ikea, 79 kr tror jag att den kostade. Blir ett bra och mysigt ljus. Jag hade trott att den skulle passat i ett av mina skåp men det gjorde den inte, så nu kom den till användning här istället. Bra va?

Till vänster om sängen står skrivbordet och där ska jag ställa mig alldeles strax och redigera Ett oväntat besök.
Det börjar bli bråttom nu och mina 10 sidor per dag räcker inte långt.
Jag måste i alla fall upp till 15 om jag ska hålla målet 15 januari.

Sedan ska jag skriva två böcker fram till 15 maj.
Lycka till, Åsa!

måndag 1 januari 2018

Så var det här då,

allt det nya som ska förvaltas och ge frukt.

Jag börjar alldeles för tidigt, har redan varit klarvaken i ett par timmar men det är först nu jag har insett att det är lika bra att dra igång det här nya året direkt istället för att vifta med tårna i sängen.
Alltså ställer jag mig med min kaffekopp bakom skrivbordet och börjar redigera. Jag tänker att jag ju alltid kan sova ett par timmar till senare.

Första nyårskvällen här var fin.
Lite lagom smällig.
Jag skulle tro att det lät betydligt mer ute, men här inne är det så ljudisolerat att det som sker lite längre bort inte hörs så väl.
(Ps, det är så isolerat att de som har Tre som abonnemang inte nås av telefonsignaler. För mig, med Telia, funkar det men Jonathan kunde inte varken ringa eller ta emot samtal när han var här.)

Jag har duschat, nu ska jag bara äta lite innan  jag igång verksamhetsåret 2018.

Hurra!

Gott nytt år!