Nätterna är bedrövligt varma, tycker ni inte?

Jag svettas, och att få sätta sig på balkongen på morgonen är störtskönt efterson det fläktar skönt och solen kommer dit först efter 13.
Härom morgonen satt jag ute under parasollet när det spöregnade, funkade utmärkt måste jag säga. Avkyld är det viktigaste.
En gång i tiden hade jag en fästman som släpade hem en stor air-conditioninggrej varje sommar. Den lät som tusan men var väldigt effektiv. Det kanske är det man ska satsa på i mitt alltför varma hem.

Det var dagens småprat.
Jag sov (trots värmen) alldeles för länge (9,5 timmar!) och behöver verkligen komma igång med mitt arbete.
Tjohej, hoppas ni får en finfin dag!

Jag har ju bestämt att ha en läsdag per vecka hela sommaren (hela livet?)

och igår avslutade jag Malin Persson Giolitos ny roman:

Det är ett rättegångsdrama (tycker jag man kan kalla den för - förlaget kallar den rättegångsthriller) som handlar om Maja.

Jag vet inte riktigt med vilket superlativ jag ska börja. Den har storyn, språket och drivet. 
Men den har också något annat.

Till skillnad från Malins tidigare böcker (jag minns mycket väl hur jag läste hennes första på ett tåg från Stockholm till Karlstad. Det måste ha varit 2009) så måste jag inte sträckläsa den här. 
Tvärtom måste jag lägga bort den och tänka.

Den har så många bottnar och det gäller att hänga med när de egna tankarna dyker upp; Vem är jag. Hur hade jag reagerat. Vad gör jag med mina egna fördomar. Kan man lämna sin klasstillhörighet. Var hör jag hemma. Vem var jag på skolgården. Jag vet ju var mitt vuxna jag var för inte så många år sedan.
Hon sätter skickligt ficklampan mitt i mitt nylle.
Därav pauserna i läsningen. 
Jag kan ha lärt mig ett och annat av 18-åriga Maja och hennes sätt att hantera vissa saker är obehagligt lika mina egna.

Läs, säger jag nästan vördnadsfullt.

"De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta. 
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet." 

Störst av allt är en stenhård rättegångsthriller, ett inkännande porträtt av en ung människa och en svidande vidräkning med ett samhälle som obönhörligt håller på att glida isär. Ett drama som väcker frågor om skuld och ansvar, straff och försoning."

Ni kan köpa den bland annat här.

Min tavelvägg är snart fylld.

Av barntecknat, ärvt, auktion, fått och Ikea.

Jag inser när jag ser på bilden att Musse Pigg i hörnan nog måste upp lite för symmetrins skull.

Åt andra håller är det också fullt ; foton, kartor (New York och Londons tunnelbanenät, som inspiration av något slag), något grattiskort och lite sånt fint.

Jag är ju en sådan där hemmagrejare, som flyttar kuddar, möblerar om, ger Ikeasoffan nya överdrag, ställer fram ljusstakar, tar bort ljusstakar. Igår plockade jag bort allt onödigt och idag ska jag dammsuga.

När jag har handlat (nummer ett) och jobbat (nummer tvåtrefyra)

Det går framåt, är jätteroligt och det blir så himla mycket bättre!

Tre fjärdedelar kvar.

Ett tolfte land kommer att ge ut Sonjas sista vilja.

Tjeckien.
Klart idag.
Hurra!

Det var lite för kallt

för frukost ute i morse men det ser ut att bli en fin dag. Jag jobbar på så att jag kan ta ledigt efter klockan ett. Femton sidor är målet.
Heja Åsa!

Carries lägenhet i Sex and the city.

Jag har alltid funderat på hur den ser ut, har blivit förvirrad, har trott, men aldrig förstått var de olika rummen ligger i förhållande till varandra.

Men det älskade internetet hittade förstås direkt det jag sökte.

För övrigt vaknade jag HALV TOV idag, förvisso efter att ha varit uppe och torkat spyor vid halv sju, men ändå.

Regnet öser ned, jag sitter under parasollet på balkongen och har just ätit frukost där eftersom lägenheten fortfarande är varm sedan igår, och nu ska jag redigera tio sidor. Gärna femton, men det beror på hur mycket förändringar det är i de kommande. 

Ungefär så.

Hur mår ni? Har ni haft en härlig midsommar?

Det var så himla mysigt

att få umgås med de här två igår.
Jag är en otroligt lyckligt lottad mamma/svärmor.

Idag blir det en bra blandning av jobb och ledighet. Det enda jag har gjort hittills idag är frukost och rabattrens. Det är närmare 26 grader på balkongen och en cykeltur till stranden kanske inte vore så dumt.

Hurra!

Jag tycker att det är en sorgens dag

när nationalism vinner segrar. När MITT Storbritannien tar beslut som Putin, Trump och de där svenska partiet som jag inte ens orkar nämna vid namn, jublar åt.

Jag ska umgås med familjen senare idag men så länge tänker jag läsa. Redigera kan jag göra i morgon.
Det här är en väldigt konstig midsommarafton om ni frågar mig.

Jag äter enligt lchf igen.

Och det betyder ägg, skinka och avokado till frukost. Bilden är från igår.
Det var inte alls samma värme idag, ändå svettas jag som en galning.
Jaja.
En kall dusch och sedan manus kommer förhoppningsvis få mig att glömma det som i princip rinner i pannan.

Här och där bland löven

hänger lampor (som laddas av solljus) som lyser enbart när det är mörkt. Väldigt fiffigt och fint.

Jag skulle vilja kalla mig näsdroppsfri,

och det är lite magiskt med tanke på min användning under så många år.
Min tes när jag slutar med mina beroenden (nikotin, tuggummin och nu näsdroppar) är att om det funkar ett dygn som funkar det resten också. Alltså kommer jag inte att ge mig även om det känns omöjligt.

Däremot har jag alltid haft en egen teori om att mina torra slemhinnor i näsan inte får några bakterier att vandra in, jag har inte varit förkyld sedan i november 2014 och innan dess hade det också gått ett par år. Vi får väl se om det blir annorlunda nu.

Annars då?
Jo tack, jag vaknade tidigt med tanke på när jag la mig men det är utmärkt för då kommer jag igång och kan ta en tupplur senare.
Igår tog jag en läsdag och läste ut den här:
På andra sidan gatan, av Anne Liljeroth
Superbra.
Läs!

Jag har använt näsdroppar i många år, flera gånger om dagen.

Men nu kör jag en avvänjning och peppar peppar så får jag det att funka. I natt var första gången jag sov helt utan och det funkade ju finfint.
Heja mig!

Annars då?
Jo tack. Igår firade vi av Carina Bergfeldt som ska åka till USA och bli utrikeskorrespondent för Svt. Så himla spännande. I två år är hon där, och är mer eller mindre alltid i tjänst. Bevakningsområdet går från Kanada till Centralamerika, och vad som än händer i den regionen ska alltså Carina (och en kameraman) bevaka. Inte minst är det ju presidentval coming up. Bara en sådan sak.
Jätteroligt för henna.
Hurra!

Fler bilder hittar ni här hos Simona.

Lägg till bildtext

Sandra, me, Pamela, Krister och Susanne

Eftersom jag har varit ledig hela helgen, har jag förstås längtat tillbaka till mitt manus!

Idag startar jag redigeringen igen. På sidan 16.

Från och med nu blir det fyra dagars manus och en dags läsning (andras böcker, jag har en gigantisk hög att beta av och nu ska jag ta verkligt tag) per vecka. Jag ska försöka vara ledig två dagar och får väl passa in dem när vädret är fint. Det är ju inte så att det är just helger jag behöver vara ledig på.

Ungefär så, en måndag när skyarna ligger tunga över förorten.

Vad jag tyckte om filmen?

I loved it!
Sam Claflin, som spelar rollen som Will Traynor, är otroligt bra (en ny Colin Firth, jag lovar.)
Emilia Clarke är också jättebra, även om kanske Sam stjäl scenerna de har gemensamt.


SE DEN SE DEN, är mitt starka betyg!

Jag ska gå på bio idag.

Ska se den här av min favvis, Jojo Moyes.
Yes, jag har packat ned näsdukarna.

Och jag struntar helt i recensioner från medelåders gubbar som inte tycker att den här genren är härlig.

Åh, vad det är underbart att vara igång!

Allt blir bättre av redigering, kom ihåg det ni som suckar över att behöva ändra något.
Och helt ärligt så är det ibland det ibland bara en liten, liten förändring som behövs.
Man styrker en övertydlighet.
Lägger till en reflektion.
Ger någon en tanke.
Låter någon annan få göra något istället för att tänka.

Målet är femton sidor om dagen i första omgången. Fokus på storyn. Logiken. Tider. Vem och var.
I den andra är det mer finlireri.

Hurra.
Jag älskar att jobba!

Det är mörkt i förorten.

Jag har flera lampor tända. Nu har jag ju klätt sofforna i vinterkläder och det förmörkar onekligen även om jag mest vill kalla det myyyyysigt. Hehe.

Annars då? Jo, tack, jag väcktes även idag av en renovering någonstans. Idag borr, igår med hammaraktigt. Jag visste inte ens att man kunde renovera på det sättet här, det är ju trots att rätt sprillans nya lägenheter, men något gör man i alla fall för andra dagen i rad.

Men bra, då ska jag fortsättningsvis gå upp strax innan åtta, om jag nu kommer i säng ordentligt. Jag fastnar ju väldigt gärna framför tv:n/Viaplay/Vänner/HBO/Sexandthecity den tiden jag egentligen borde ha somnat.
Men nu är Carrie ihop med ryssen och just de avsnitten är inte mina favvisar, alltså kanske jag kan sikta på tidig morgon i morgon då jag på riktigt drar igång jobbet med redigeringen.
Idag ska jag köpa toner, printa kommentarer och läsa igenom noga. I eftermiddag ska jag till ögondoktorn och frågan är väl hur väl jag kan läsa efter det (beroende på om jag får sådana där pupillvidgande droppar igen eller inte.)

Ungefär så.
Det ska regna i tre dagar i Stockholm. Det kan egentligen inte bli en bättre start på min redigering!

Onsdag,

och jag har glömt bort bloggen. Men nu är jag här, utan att ha ett dugg att rapportera annat än att i morgon - och främst på fredag - börjar jag jobba hårt igen. Deadline mitten av augusti och första september drar jag igång ett nytt projekt.

Idag har jag fått allt material från Teresa = hennes kommentarer, men det är för sent för att sätta fart nu. Jag gör det i morgon när jag har köpt ny toner till skrivaren. Jag VISSTE att det var något jag skulle göra idag, men tror ni att jag kom ihåg det? Nej, just det.
Jag måste kunna skriva ut grejer, och tyvärr varnade inte skrivaren innan färgen var slut. Grrrr.

Istället har jag rensat det lilla förrådet i lägenheten (det enda jag har) så att det är möjligt att gå in där, jag har dragit fram grejer ur garderoben och så fort jag får en ny lösning på plats - typ en klädstång eller byråer, ska jag rensa ännu mer.
Och så har jag druckit kaffe i solen på balkongen och insett att det nog är kört för jordgubbarna. De mognar inte särskilt mycket och bladen är helt bruna och torra trots idog vattning.

Mitt högra knä har känts lite ostabilt

vid några tillfällen den senaste månaden och nu får jag ont när jag går en promenad typ.
Mitt på knäet, på framsidan under knäskålen.
Mest ont när jag sträcker på det. När det gör som ondast går det inte att sträcka.
Inte alls ont när jag sitter och inte alls ont alls nu på morgonen innan jag har kommit igång. Kan sträcka utan minsta problem.
Det kan bero på att jag spurtade lite uppför på cykeln, men å andra sidan kände jag av obalansen i det redan innan.
Några idéer?

Idag ska jag i alla fall ta mig till badstranden.
Jag får tillbaka mitt manus ikväll, så i morgon börjar jag bearbeta det. Deadline mitten av augusti.
Åh, jag längtar efter att jobba!
Det är oerhört roligt att redigera, och som vanligt behöver jag fylla på istället för att ta bort.
En karaktärs roll ska förändras lite, men det är inte ett jättejobb. Sedan är det mest bygga på som gäller.
Hurra!

"Annorlunda"

har ett par sagt om Gloria, och det blir jag förstås glad över (eftersom det har upplevts positivt.)
Frågan är om jag har lyckats göra Nikki på ett sätt som betyder ytterligare ett litet kliv åt något håll (förhoppningsvis framåt då ...)
Det återstår att se när jag ska till förlaget och prata manus idag.

I övrigt tycker jag att mycket är skit. Vi behandlar varandra illa i den här världen.

Fina omdömen om Gloria.

Så här skriver Ezter i en kommentar:

"Och jag har läst ut Gloria :) Jag tyckte om den, den var annorlunda mot dina andra böcker. Har haft Sonja-böckerna som favoriter, men den här är minst lika bra!"

Och så här skriver Sanna:

"Jag har läst Gloria och blev inte besviken.

Historien är spännande och flärdfull men ändå känns människorna

väldigt jordnära och "vanliga".

Det känns bra att  kunna känna sig "nära" dem man läser om.

När man kommer mer in i historien så "binder" den en så man

"måste" få veta vad som hänt innan Gloria var medveten om det som hände.

Det finns mänskliga öden, kändisskap, samhälleliga funderingar och historia samt

inte helt enkla relationer .

En roande men även tänkvärd handling.

Det är en bok som ger ett leende på läpparna samtidigt som den lämnar efter sig en del frågor till läsaren.

Det som jag kan känna var lite för mycket - är att det var för mycket ingående om sexet - men det är en detalj och något som jag personligen tycker är bättre att lämna lite åt egna utgångspunkter.

Jag väntar tills nästa bok kommer!"

(jag tog bort ett par meningar som var lite för avslöjande:)

Tusen tack!

Hos Hellbergs är det tvätt/städdag idag.

Igår var vi på Skansen; moster, kusinbarn och jag.
Urmysigt. Lite kallt, men det gjorde inte så mycket eftersom man ju hela tiden rör på sig.
Roligast var akvariet med aporna.

Babianfundering

Jag kallar den "Flickan och lemurerna"

Såklart man åkte tåg. Det är inte vi i sätet framför.

Och så satte jag på mina soffor vinterklädseln (de var vita tidigare - vita som ska tvättas idag). Har man finfina ikeasoffor kan man ju förändra dem lite som man vill bara genom att byta överdrag.

Grått grått grått

Jag har tyvärr inga småbarn

att ta med till Skansen, men idag ska jag få hänga med några andra som ska dit och det ser jag fram emot.
Främst babianerna, som om de har fått ungar, är fantastiskt roliga att titta på.
Jag älskar apor!

Alltså det där med glaskroppsavlossning

är verkligen inte muntert. Det känns som om jag har vattendroppar som flyter runt framför synfältet och det är ett ständigt gnuggande av glasögon som redan är rena ...

Jaja.
Ögat kommer att vänja sig sa doktorn.
Återbesök nästa vecka igen.

Fredag.
En sådär-helg vädermässigt.
Ska ni hitta på något kul?

Jag har sett Vänner

så himla många gånger, men aldrig förstått att i vissa vinklar använder man en annan skådis än den ordinarie. I avsnittet jag såg igår blev det tydligt när kvinnan som syns i högra hörnet inte alls är "Monica."

Det finns lite sådana missar här och där. Hår är en sådan där grej som många verkar ha svårt för. Luggen bakom örat är en sådan. 

En annan är i just Vänner när man avslutar en säsong, och ska öppna nästa med att man fortfarande är på samma dag och en av huvudpersonerna har blivit väldigt smal. 

"Chandler" har gått ned massor mellan två säsonger och från när han friar tills senare samma dag, saknas säker 15 kilon.

Det kan man ju inte göra så mycket åt, såklart. 

Men luggen tycker jag faktiskt att man ska hålla lite ordning på!

Jag har ingenting att prata om.

inte ens trams.
Det kan hända att jag laddar för måndag och Nikki-manuset. Det kan också hända att jag återkommer senare.
Livet är spännande, eller hur?

Jag blir så glad när jag får mina operamejl.

Som här från London:

"Dear Ms Åsa,

As we move into the next phase of our Open Up project, from Wednesday 15 June there are significant changes which will impact your visit to the Royal Opera House. We are doing all we can to make sure that your visit for a performance or backstage tour is as smooth as possible but please do allow a little more time for your visit as some routes within the building will change and may be unfamiliar to you. We will, of course, have ushers on hand to welcome you and ensure your experience is as enjoyable as ever.

We have introduced new pictograms on signage within the building to help you identify key areas at the Royal Opera House – so please do take a moment to familiarise yourself with these."

Nya fasaden, när opera i Covent Garden byggs om..

I London såg jag ingen föreställning men gick en guidad tur som var hur häftig som helst (coolast var att se balettens repetition) och ända sedan dess dimper sådana här små uppdateringar från den brittiska operavärlden ned i min inbox.

Jag blir lika glad varje gång.

Idag tar jag Cykeln till gymmet.

Det borde ju vara den perfekta kombinationen, tänker jag. Finfin upp- och nedladdning.

Jag har gett mig själv ledigt idag och ett par dagar framöver.
På måndag ska jag träffa Teresa och prata om Nikki.
Som jag har längtat efter att återigen försöka få ihop det. Till skillnad mot Gloria, där jag inte hade så mycket kvar att göra när manuset var lämnat till Teresa, känns det som om Nikki kan byggas på i någon slags evighet. Där handlar det snarare om att sätta ett bra stopp, och det ska bli spännande att höra vad Teresa säger om den och vad hon tycker att jag måste jobba mer med innan jag är klar.

Men Glorias form var det svårt att göra så mycket mer, men det var också formen som gjorde det enkelt att få med det mesta som behövdes redan i råmanuset.
Att skriva om en dag i taget per kapitel (i det här fallet en nedräkning till en premiär) var svårt i början, men sedan bara roligt. Gloria är också indelad i en ouvertyr och fyra akter och det var också kul att få ihop så att det stämde med 1. min berättelse 2. Operan Carmen.

I nästa roman, efter Nikki, skulle jag vilja skriva i en slags form igen.
Jag behöver bara hitta vilken.

Det var väl det.
Någon bild får ni inte, men hade ni fått det hade jag lagt in en sol.
Det är så det ser ut i förorten den här morgonen.

Och DÄR tryckte jag på sänd

till min agent.
Nästa vecka ska Gloria ut på införsäljning.
Håll tummarna för min fina bok!

Ingen cykling idag.

Är instängd och korrar det engelska manuset som jag har skjutit på alltför länge. Så 100 sidor idag, 100 i morgon.
30 kvar innan jag är klar för dagen.

Kämpa Åsa!

Jag har döpt henne

Till Cykeln.
Jag är helt sluuut i benen efter första varvet. Men vad roligt det var! 😀
Jag tror att cykeln och jag kommer att gilla varandra. Vi behöver bara bli lite vana.

Jag är alldeles yster,

för idag, för första gången på 25 år, ska jag skaffa en egen cykel.
Det är jättefina cykelvägar i min förort och med en korg på styret är det lätt att ta cykeln om man vill handla lite (drygt 2 kilometer till Farsta.)
Dessutom ger det förstås den perfekta vardagsmotionen, nu när gymmet inte alls har samma klasser förrän i slutet av augusti igen.

Först får den stå i lägenheten men sedan i cykelrummet, som ska finnas antingen i min port eller nästa, jag vet inte om jag har någon nyckel dit än så länge.
Och så måste den förstås få ordentliga lås så att jag törs parkera den utanför affären.
Hjälm såklart. Jag har två väninnor som har vurpat illa, den ena räddades tack vare hjälmen, så det är självklart tycker jag.

Cyklar ni?
Jag hoppas jag kan fortfarande. Senast jag satt upp på en var för just för 25 år sedan.

Jag vet inte vad de här heter,

men de har godheten att överleva min kanske inte alltför strukturerade vattning. Förra året var det såont om snälla växter på balkongen, för vädret var skit om ni kanske minns det. 

Jag hoppas att det här blir en finfin sommar, mest för alla ungars skull. Att bada och så kan väl ändå inte vara helt omodernt, kan man hoppas.

Idag har jag tränat. Tjoho. Orken är inte densamma som i april, men jag är snart tillbaka igen hur jag nu ska överleva att Friskis i princip packar ihop fram till 27 augusti. I alla fall mina klasser.

Jaja, jag får väl hitta på något annat helt enkelt. Träna ska jag göra, jag mår skitbra av det.

Jag åt frukost på balkongen i morse.

Jag ska försöka göra det till en vana, i alla fall sådana här morgnar. Ute är ju bra att vara. Av någon anledning kliar ögonen lite dock, så någon av blomstren kanske irriterar.
Men vad är väl lite kli i ögat när man kan titta på sina gamla palmer (som åker ut och in beroende på årstid) och se att de gillar sin hörna även i år.
(Nej, de är inte vackra. Mitt kriterie för att få vara med är att de ska leva, det är allt.)

Nu börjar jag redigera den engelska översättningen igen.
Tjohej.