Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.

Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.

Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.

Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.


December 2019:

Åsa redigerar nästa bok och firar som alltid jul hela december, men:

8e dec signering akademibokhandeln på Hötorget, med Simona Ahrnstedt. 13 eller 14, återkommer med det.

14 december Akademibokhandeln Södertälje (med reservation)

21 dec 13-15 signering på Akademibokhandeln i Farsta


Vår 2020

25 mars, Borensbergs bibliotek

23 april, Västerås stadsbibliotek


Höst 2020

Feelgoodfestivalen 22 aug

Bokmässan i Göteborg 24-27 september

Uddevalla och Lysekil Bokens dag. 29 och 30e oktober


”Med sin åttonde roman Ett oväntat besök befäster Åsa Hellberg sin position som en av landets bättre

feelgoodförfattare.” BTJ


”Varm och välskriven feelgood, en mustig story med överraskande och allvarliga vändningar. Jag bedåras ...”TTTTTara



”Det finns vissa böcker man bara sugs in i direkt. Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans är en sådan bok. Längtar så efter nästa del!!” - Bokmoster

”Det har gått några dagar sen jag slog ihop boken… WOW! Jag tänker inte recensera, mer än att säga till er att detta är en bok som absolut inte går att lägga ifrån sig förrän sista sidan är utläst och att du då blir galen eftersom du absolut inte ville lämna Fjällbacka eller London!” - Kustboktanten

”Hellbergs senaste bok är en riktig feel goodpralin. Som en blandning mellan hennes Sonja-böcker och SVTs tv-serie ”Vår tid är nu!” - Mediaknarkarn

”Åh nej, den är slut … Hade kunnat, och verkligen velat, sträckläsa den förra helgen men tvingade mig att hushålla med den så att den räckte hela veckan! Tack och lov att det är första delen i en serie - vill ha del 2 nu!" - Bokmalenmalin

"I välkommen till Flanagans öppnar Åsa Hellberg portarna till hotellet Flanagans. Hon bjuder samtidigt in till Fjällbacka och London 1949 och kring 1960. Och hon gör det så bra! Jag älskar kvinnorna på Flanagans, drivet i berättelsen, miljön och (sist men inte minst) omslaget!" - Bokenanna


ANDRA DELEN AV FLANGANS, KVINNORNA PÅ FLANAGANS, KOMMER 1 JULI.

söndag 31 mars 2019

Sööndag.


Jag har varken planterat om eller skaffat en ytterkruka. Jag trodde att jag hade fler någonstans men gjorde nog mig av med de gamla vita, som gulnat, innan jag flyttade.
Jaja, den står fint på fatet så länge. Jag blir glad av den i alla fall.

Jag somnade om och somnade om idag, vilket väl var sådär bra gjort. Jag ska redigera klart idag har jag tänkt för att kunna vara ledig ett par dagar nästa vecka, så håll en tumme för att det funkar bra idag trots den förlorade timman.


lördag 30 mars 2019

Lördag. Näst sista redigeringsdagen av Sonja.

Idag ska jag skriva till ett kapitel, eller åtminstone ett halvt.
Jag är utvilad, pigg och på skrivhumör vilket bådar gott, peppar peppar!

Igår köpte jag året första (kanske sista) Mårbackapelargoner till mitt köksfönster. Vi får väl se hur länge de står ut där i södersolen.
Något bord till balkongen hämtade jag inte, jag KANSKE gör det idag. Prio hela helgen är jobb, men nästa vecka tänker jag ta ett par dagar ledigt och STÄDA. Och då passar det ju också bra att ta upp bord.
Städningen börjar verkligen verkligen bli dags.

Jag tänker på (och drömmer om) när jag hade en städfirma som gjorde jobbet år mig när jag hade ont i axeln för typ tre år sedan.
4 timmar varannan vecka.
Det är något att fundera på för det var faktiskt helt perfekt.

Om mitt skriveri går åt helvete så är min plan B att starta en städfirma själv. Jag har flera flygkompisar som går i pension, som är yngre än 65 och arbetsföra i många år till. Jag skulle kunna ha många som hjälpte mig när jag själv inte kan. Jag tror till och med att det skulle vara riktigt roligt.

Städa hemma är inte lika kul men på måndag måste jag ändå ta krafttag!

Det var det. Inställd träning idag också, nu är det två veckor sedan jag ansträngde mig fysiskt utöver några promenader.
På måndag har jag ett vanligt pass igen.
Hurra!

fredag 29 mars 2019

Vaknade för tidigt,

men ingen idé att somna om.
Det var den morgonen.
Jag ska till Arlanda och hämta Jonathan (han landar en halvtimma före schedule) och sedan äta lunch med en gammal jobbarkompis, så den här dagen är jag planerat ledig. Alltså kan jag åka hem och sova en timma efter lunchen.
Perfekt ju.
Det kommer att bli hårt jobb i helgen så jag behöver vara utvilad.

Det var det så här långt denna fredag.
På söndag är det sommartid.
Wohoo


torsdag 28 mars 2019


Balkongstolarna har stått här ett tag, men idag tänkte jag att de ska få sällskap av ett litet bord. Jag har allt till balkongen utom en stolstol, den hade verkligen gjort sitt, men det behöver jag inte en ny än. Så varmt är det ändå inte. Men en fika vore ju mysigt ändå, en dag när det ska bli 15 grader ute.

Sedan kom jag på att jag kanske också måste byta däck, det har jag alldeles glömt.
Jaja.
Jag ska jobba först, sedan får vi se vad jag hinner.

Tjohej!

Update: Vips fick jag tid för däckbyte klockan 15.00. Perfekt ju!


onsdag 27 mars 2019

Morgon i skrivstugan.


Längre än så har jag inte kommit än idag.
Det här är min utsikt från bar/skriv/mat-bordet. Jag står gärna och jobbar här men sitter helst i sovrummet. Gillar inte riktigt barstolarna och använder dem nästan bara när jag ska äta.
Sofforna är alldeles för djupa att sitta och jobba i, men stolen i sovrummet är perfekt. Jag är så himla glad för att den fick plats.

Det saknas fortfarande något över tv:n och en hylla över sängen, men det är ingen panik med det.
Först och främst måste mina MANUS bli klara.
Idag tänker jag göra klart första omgången av Sonja, för att sedan vända tillbaka och skriva till det som behövs. Ett kapitel, och sedan lägga till lite här och där så att jag kommer upp i cirka 25000 ord ungefär. Det saknas typ 3000.

Det var det.
Onsdag.
Bra dag så här långt!

tisdag 26 mars 2019

Vilken insats Mari Nilsson, hennes familj, resten av Ainbusk, tidigare pojkvänner,

ja, alla som ställer upp i den omtalade dokumentären, gör.

Det finns så många Josefin Nilsson, så många förövare. Den här råkade vara känd, fick ett sänkt straff men det är rätt oväsentligt vem han är egentligen. Han är en lort som representerar en oändlig mängd män. Just den här mannen kan vi bojkotta, vi kan låta bli att se hans tv-serier, filmer eller se honom på Dramaten. Andra män kanske inte är lika lätt att komma åt och socialt straffa.

Gå vid första slaget säger den som aldrig blivit slagen.
Jag tycker att Sofia Mirjamsdotter, i Sundsvalls tidning, beskriver det så bra här.

Min egen erfarenhet säger ju samma sak, även om det inte handlade om fysiska slag.

Jag har alltid sagt (och fram till 2005, trott) att jag aldrig skulle råka på någon som slår. Jag såg mig som för stark för det. För smart. Omöjlig att kuva. En man som behöver ha kontroll på sin kvinna skulle inte falla för en sådan som jag.

Little did I know.

Mitt ex slog inte. Men den psykiska påfrestningen av att leva i det jag gjorde, var stor.
Jag visste inte om mig själv att jag gjorde om mig, blev allt annat än stark, smart och okuvlig i mina närmaste relationer. Men det blev jag. Jag gick direkt in i ett medberoende så fort jag blev kär, och särskilt kär blev jag i dem som uppvisade en sårbar sida.

Jag hade lätt för att ta till mig dem. Jag har alltid pejlat in människor i mina närmsta relationer, och sedan gjort allt för att bli den som de ville ha. De sårbara behövde mig, jag behövde bara bli någon annan för att ta hand om dem.
Det var en baggis.

När min bästis fyllde 50 och vi var ett stort gäng tjejer som åkte tåg till Dalarna för att fira henne, fick mitt ex spader. Han var säker på att jag skulle träffa någon annan på det där hotellet, så istället för att ha en superrolig kväll med en bunt flygvärdinnor jag inte hade sett på många, många år (få människor är lika roliga att umgås med) så satt jag vid min mobil och lugnade honom med sms på sms på sms. Hans oro och ångest bar jag åt honom både den kvällen och alla andra kvällar under vår relation.

Efteråt sa min bästis att jag betedde mig som om jag vore misshandlad. Jag var så smal och blek att hon inte hade känt igen mig på tåget, vi hade då inte setts sedan jag träffade den här mannen ett par år tidigare, bara pratat i telefon.

Det var ett uppvaknande för mig och jag tror att det är så vi måste göra när vi ser något som inte stämmer. Vi måste våga fråga, åtminstone berätta vad vi ser.
Vi behöver säga till vår vän att hon är annorlunda, eller vad det nu är vi lägger märke till.
Och sedan följa upp det. Kanske gång på gång på gång.

Prata om henne, inte om honom och hans problem. Alla medberoende vill prata om HONOM, hjälpa HONOM att sluta slåss/dricka/ligga eller vad nu problemet är.

Vi måste prata om hur hon mår, hur hon vill må, och säga att vi kan vi hjälpa till. Att visa att vi ser henne är ett första steg.
Han har oftast tvingat henne att se bara honom.
Jag minns att jag skrev i Casanovas kvinna: Jag såg honom, han såg sig själv, ingen såg mig.

Nu för tiden, när jag är tydlig med att jag VÄLJER att vara singel för resten av mitt liv, så blir jag ofta ifrågasatt.
"Men om du blir kär då", säger folk som om det vore härligt.
För mig är det inte härligt.
Har man en gång suttit så fast som jag upplever att jag gjorde de där åren så är friheten viktigare än allt annat.

Skulle jag mot all förmodan få sådana känslor så kommer jag att tacka nej till dem.
Känslor är trots allt bara känslor.

Nu har jag frid, är lycklig och klarar mig bra. Jag gillar dessutom att vara ensam. Jag bryr mig om, och är snäll mot mig själv.
Jag tänker inte byta ut det mot någonting som är så vanskligt för mig som kärlek.
Tryggheten jag känner nu är ovärderlig.
Typ Amen.


___________________________________________________________________

Idag ska jag göra min första intervju om Sexstrejken. Temat i den är att killarna (männen) måste ta ställning. Ställa sig på tjejerna sida och säga "Det räcker nu."
Och just nu händer det, i alla fall i en liten den lilla del av verkligheten som är nöjesbranschen. Gott så. Någonstans måste det ju börja.
Heja!

I övrigt idag jobbjobbjobb.
Jag ska strax ta med min tredje kopp kaffe till min skrivstol i sovrummet.
Tisdag.
Bra dag så här långt.




måndag 25 mars 2019

Jonathan var så lycklig i LA igår,

han hade tagit en taxi till något ställe som var poppis och skickade små filmsnuttar och sa att jag också hade älskat det där. Gullisen. Han vet vad mamma gillar och vi är ju inte helt olika, han och jag.

Sedan såg han Lakers (basket) slå något lag i Staples arena och det måste ju har varit en superstor upplevelse. Ett minne han kommer att bära med sig, tror jag.

Jag är glad att han kan göra grejer och njuta av det utan sällskap, det är en rätt viktig egenskap om man som han måste resa emellanåt och inte har någon med sig. Har jag påverkat honom där är jag glad, däremot vill jag ju inte att han ska LEVA ensam som jag gör.
Jaja. Han är bara 24.
Idag kommer reperesentanter från Sony när de ska börja spela in nya videon, och då börjar jobbet. Han kommer hem på fredag morgon.

Jag somnade om i morse och nu ska jag börja jobba med Sonjan. Det ser jag fram emot.
Bra måndag, så här långt.

söndag 24 mars 2019

Galet bra!





Stor tack till Annika som tipsade om en annan app. Jag tror att den här hetter Blogger Pro. Jag är så himla happy, nu behöver jag inte tänka på att byta plattform förrän senare
Just nu gör jag så att jag lägger in bilderna med appen, sedan går jag in också skriver den här texten på datorn. Men att få över bilderna snabbt och enkelt är så skönt.
Men att skriva på telefonen tycker mina ögon är bökigt så jag gör det så lite som möjligt.

På instagram skriver jag, men måste alltid gå in efteråt och rätta till det jag inte såg när jag skrev, haha.

Idag har jag skrivit till ett nytt slut på Flanagans och skickat iväg manuset. I morgon börjar jag med Sonjan. En vecka har jag på mig, men det ska gå.

Jonathan har landat i LA och nyss såg jag på Instagram att han skulle gå och äta frukost. I morgon börjar de filma hans nya video.

Det var det, denna söndag.




lördag 23 mars 2019

Testning testing

Jag avbokade jympan,

så den här veckan har jag tränat NOLL gånger, men jag hinner bara inte.
Skulle jag träna idag hade jag inte varit igång med jobbet förrän tidigast halv tolv och det går inte idag.
Jag tar nya tag nästa vecka, hoppas jag.

Min telefon uppdaterades igår kväll och nu fick jag svar på varför det inte går att skicka bilder från Bloggerappen. Den är helt enkelt för gammal (i kombo med min telefons uppdateringar, tydligen) och appen verkar heller inte uppdateras, jag såg många kommentarer på det igår när jag tittade på Bloggerappens kommentarer.
Så antingen mejla bilder eller byta plattform.

Den här är sparad från Bonnier Carlsen.
Sexstrejken.
Kommer ut i juni.
Wohoo.


fredag 22 mars 2019

Jag läste just om paret som vann en halv miljard.

Och det är ju onekligen kul att fundera på vad man själv skulle göra med så mycket pengar.
Jag har fantiserat ihop historier om det. Sonja hade ju åtta gånger så mycket.
Men det visade sig att kvinnorna i Sonjaböcker förvisso förändrade sina liv, men de valde egentligen inget överdåd.
Jag tror att det som främst gjorde skillnad i deras liv var tryggheten, i alla fall för Maggan som var den som kämpade mest med sin förtidspension. Rebecka hade det redan gott ställt, Susanne klarade sig på sin lön.

Om så mycket pengar hade landat i mitt knä hade jag kanske någon gång tagit ett år ledigt mellan mina böcker, det finns det ingen möjlighet att göra det nu.
Men å andra sidan, vad skulle jag göra under det året?
Kanske prova att skriva något annat, något nytt och oprövat som jag inte hade ett kontrakt och därmed deadline på. Det var ju så roligt att få hänge mig åt Laholmsflickan när jag skrev den.

Idag fick jag besked om att den kommer ut i tryckt format, i pocket, som Månpocket ger ut i september. Superkul.

I morgon ska jag träna och under resten av helgen läsa igenom/småredigera bortåt 100 sidor till.
Det här sista varvet tar betydligt längre tid än jag hade trott.
Det är så svårt att låta bli att pilla i texten för mycket.

Jag lägga in ett par grejer och ändra slutet,  men sedan måste jag vara nöjd för den här gången för nya Sonjan ska redigeras och jag har bara åtta dagar på mig. Dessutom ska jag skriva till kanske 25 sidor.
Iiiiiiiii.






Nu har jag bokat hotell i New York.

Jag tyckte att det var så himla dyrt men dels sjönk priset med en tusenlapp från igår och sedan så insåg jag att jag ju stannar en natt till den här gången, så naturligtvis är totalbeloppet högre.
Nu betalar jag ungefär 3000 per natt vilket förstås är jättemycket men det finns också betydligt dyrare (och billigare).
Här har jag bott två gånger tidigare, det ligger vid Times Square där också "mina" teatrar ligger och jag behöver enbart en taxi till och från flygplatsen. Resten av tiden ska mina korta små ben få pinna på.

Jag har hittills aldrig bott på ett hotell utomlands där frukosten ingår så som den gör i Sverige.

När Jonathan och jag var i NY hade jag inte råd med frukost på hotellet, men det gjorde inget alls. Vi gick till amerikanska syltor där vi kunde beställa både ägg, bacon och pannkakor för en hyfsad peng.
Nu när jag är ensam är det möjligt att jag ändå äter på hotellet, i alla fall första morgonen, innan jag har letat reda på någon i närheten.
Hotellet har kanelbagels som är SJUKT goda. Och med lite amerikanska pannkakor på det så står man sig ett tag ...
Men det kostar 35 dollar, och en dollar kostar just nu 9.90.
(Tur att man inte tänker shoppa ett enda dugg.)

Förra året bodde jag på två hotell. Dels det här jag har bokat nu då,  men jag började på ett annat, Park Lane, vid Central Park.
Där kostade frukosten 50 dollar och var ingen upplevelse alls.
Ska man betala så mycket får det fasiken i mig inte vara irriterande. Det var för mig där.
Bästa hotellfrukosten, bästa hotellvistelsen, var The Ritz i London. Det var ett OMG-moment.
Där kostade frukosten säkert lika mycket, minns inte för att UPPLEVELSEN gjorde det så värt priset, och herregud vad jag fick med mig grejer därifrån. Utöver känslan, som var en stor del, så kunde jag dessutom fråga ut personalen om allt från deras kläder till jobbet i sig.
Skriver man böcker om hotell så gör man.

Ja ja.

Nu återstår inte så mycket mer än att lägga in alla uppgifter till SAS,  och sedan är jag good to go om knappt 3 veckor.
Jag har samma ESTA igen (den gäller i två år), vilket jag tror är gynnsamt när jag kommer fram till flygplatsen. Efter 1, 5 timma en en kö förra året, fick jag gå till en annan där vi stod som hade rest in på samma ESTA tidigare. Hoppas att jag hittar den kön direkt nu.
Flygplatserna i NY är såååå sega.

Dessutom var det bilkö från flygplatsen till stan då, så resan dit tog också en evighet.
Men det där är så himla olika och kan förstås hända varifrån man än kommer. Newark (som SAS flyger till), eller JFK där många andra landar.

Nu jobb hela helgen och hela nästa vecka.
Jag ska försöka vara ledig nästa fredag.  Jag ska hämta Jonathan på Arlanda (han åker till Los Angeles i morgon), men annars är det full gas.

Tjohej!


onsdag 20 mars 2019

Just kommit hem,

sminkat av mig, duschat, slängt i mig mat, och nu ska jag försöka bringa ordning här hemma i alla kläder och sånt som jag rev fram i morse. Jag hade trott att jag skulle hinna, och orka, att jobba ikväll med Flanagans, men det är omöjligt för jag är helt slut. Det tog längre tid än jag trodde men det var många bilder för många förlag och då tar det ju tid.
Jag tror att jag gjorde typ 7 byten och de sista två tog vi på ett ställe i stan för att få miljöbilder.

Istället får jag boka av en dejt med en kompis i morgon och jobba då istället.
Så är det tyvärr i deadlinetider.

Fredag kväll ska manuset till min redaktör.

Det var det.
Bra dag så här långt.



Hos frissan igår fick hon händerna fulla av hår,

så även hon kunde konstatera att jag tappar betydligt mer än vanligt.
Så nu är jag på dubbel dos av priorin igen och sedan schampot som jag köpte på apoteket. Jag äter också massor med spenat, brokolli och bär och sånt som ska vara bra för det mesta. Väldigt medelhavsinspirerat vilket ju ska vara bra.

Det är väl det där ynka 2 kilona som jag har gått ned som spökar, kanske. Det kom ju i samband med att jag försökte dra ned på kalorierna.
Men jag äter ju extra vitaminer av allt möjligt så det ändå konstigt.
Så särskilt stressad är jag ju inte heller, i alla fall inte mer än väldigt tillfälligt.

Jaja, låt oss hoppas att jag kan vända det den här gången också.

Idag foto, och jag har plockat fram hundra olika grejer som jag ska packa ned, tror inte att allt ryms i en resväska utan att jag behöver två.
Det är ju skor också. Typ sex par.
Det ska bli så kul att träffa teamet, men jag önskar att det var över en vanlig dag istället för fotografering. Tack och lov känner jag dem sedan tidigare, det gör det ändå enklare.

Onsdag. Fin dag ändå så här långt.



tisdag 19 mars 2019

Då har jag bokat resa till New York.

Jag fick en hel del gjort, tillräckligt för Flanagans 1, vid mitt förra besök. Men jag gjorde mina fötter så himla illa att det var en plåga att gå.
Och gå bör man i den där staden.
Nu åker jag när det är någon slags vår och ska ha strumpor i skorna så att jag kan gå länge och mycket. Senast hade jag inte ens med mig strumpor. Året innan hade jag klarat mig utan. Men jhela jag var skörare förra året efter influensa och förkylningar. Jag var sjuk till dagen innan jag åkte, och hade lock för öronen som var omöjligt att utjämna.
I år hoppas jag peppar peppar att jag kan hålla mig frisk!

Man hittar så många kul platser till fots. Jag vet till exempel att det finns en liten gränd Upper West som jag vill gå till och det går inte att få en klar bild sittande i en taxi.
Som vanligt kommer jag att göra ett schema för min vistelse, mina researchresor är lika styrda som mina manus.
Men det är så jag vill ha det. Struktur är ju min grej.

Jag har inte bokat hotell än, vill se om priserna kanske sjunker något. Det är tre veckor kvar. Jag vill gärna bo  ungefär där jag har bott tidigare, i alla fall nära Broadway, så att jag omges av mycket folk om jag vill se en musikal och promenera hem efteråt.
Jag vill också ha roomservice. Det är inte alltid så kul att gå ut och äta ensam, tycker jag. Mat är inte viktigt för mig som i att jag måste äta så himla gott, men jag måste ha mat när jag är hungrig.

För att vara i alla fall lite klimatvänlig så flyger jag utan mellanlandning (SAS) och klimatkomenserar med typ 1200 kr  (sajten klimatkompensera.se räknar ut summan. Till Canarias var det sisådär 650 tror jag). Det gör jag efteråt när jag vet att jag kommer iväg.


Jag har varit där två gånger i juni, det var svinvarmt, jag tror att den här årstiden är bättre just när man ska promenera så mycket.
Mitt ex och jag var där månadsskiftet februari mars, närmare 25 grader kallt, men det funkade fint det också.
Jonathan och jag var där i slutet av april på min 50-års dag. Blåsigt, 12-13 grander, men ned rätt kläder så ...
Han hade bara packat vinterkängor minns jag och jag hade inte råd att köpa nya till honom där. Resan var bokad och betald sedan länge, men ett par månader innan så förlorade min lilla coachingfirma ett stort uppdrag så när vi åkte var jag fattig som en lus.
Veckan efter kom Sonjas sista vilja ut.
Det känns som en evighet, men är bara 6 år sedan.

Vi hade i alla fall störtmysigt, Jonathan och jag, som vi alltid har när vi reser ihop. Han hade sparat egna pengar och jag traskade runt med honom istället för tvärtom. Resväskan gick sönder redan på Arlanda när vi åkte, och en ny var inte att tänka på, så vi bar med gemensamma krafter.
Jag har grejer från den resan inpetade i till exempel Sonjas andra chans.
Man hittar alltid småsaker att lägga på minnet, kanske speciellt i den stan.

Idag är det jobb som gäller. Jag ska pilla med Flanagans innan jag skickar den till Lena, sedan ska jag till frissan.
I morgon fotografering och MÅNGA outfits. Pratade just med fotografen om det.
Jaja.
Det är ett team jag känner sedan tidigare, och det kommer nog att bli bra till sist.

Tisdag.
Så här långt en riktigt




måndag 18 mars 2019

Möte med Bonnier bookery idag.

Vi pratade om min nya Sonja som kommer i juni och som jag börjar redigera på lördag. Jag har fram till och med 1 april på mig. Tajt, men det ska gå.

1 april startar jag sedan upp NYA Flanagans.
Jag gör möjligtvis en researchresa/skrivresa innan 15 april för då får jag tillbaka manuset på FÖRSTA Flanagans för en sista redigering.

I början av april har jag dock grejer att göra, den 4e är det Storytel awards, där ju min Ett oväntat besök är nominerad till bästa roman. Det priset förmodar jag går till Jonas Gardell eller till min forumkollega Niklas Natt och Dag för 1793. Den har vunnit det mesta i år.
Men den jag håller på är en annan forumkollega, Elisabet Nemert. Det tycker jag hade varit kul.

Nåväl, det är den 4e. Den 6e ska Simona och jag på en liten utflykt och sedan ska jag presentera Flanagans för säljkåren den 9e.
Så från 10e till 15e typ, skulle jag kunna göra något.
Då har jag förhoppningsvis också kommit några kapitel iväg i nya Flanagans.

När jag väl bestämmer mig brukar det gå fort!


Det var det.
Nu ett sprillans nytt avsnitt av Billions på HBO.


söndag 17 mars 2019

Jag är så jäkla sömnig idag,

jag vet inte riktigt varför för jag sov som en stock till 8, och sedan vidare till 9 eftersom jag ställde om klockan. Det är typ 9 timmar totalt.
Det kanske är vädret? Det är mörkt, snöregnigt och väldig lågtryckigt här idag.

Nåväl, med några koppar kaffe och ett manus framför näsan piggnar jag väl till.
Annars får jag väl lägga mig en stund till och jobba senare. Min deadline är på fredag men jag vill gärna ha några dagar på mig för att kika igenom det igen.
Jämföra med de instruktioner jag har fått på papper och se om jag har gett min redaktör det hon har efterlyst.
Tack och lov har vi en omgång till.
Med min förra redaktör hade jag bara den här på mig (alltså en med förläggare och en med redaktör), så ytterligare ett känns lyxigt.

När jag är klar idag ska jag ägna mig åt lite pifferi, tror jag. Mina ögonbryn är grå. Mina tånaglar har inte fått nytt nagellack sedan eldkvarn brann och de ska eventuellt kika fram ur ett par skor på fotograferingen och då vill ja ju att de ska vara fina.
Ingen annan än jag ser det där, såklart, men det räcker att jag vet!

Typ så denna söndag när alla lampor är tända här hemma för att jag ska piggna till! Jag är snål med elektricitet annars – mest för att jag tävlar med mig själv när det gäller elräkningen – men en dag som den här är ljuset nödvändigt känns det som.

Nu ska jag jobba.
Tjohooo.







lördag 16 mars 2019

Jag förstår inte att jag väljer att åka till Ikea en lördag,

tänk vad bakterierna måste flöda när det är så många människor på ett ställe.
Det gjorde jag i alla fall för jag ville ha lampskärmar till mormors gamla lampa, vars glasskärmar var sönder.


Jag köpte mörka skärmar först, men det blev bättre med de här i ljust tyg.

Det var det.
Jag har ätit tidig middag, fläskfilé med cyrrygräddsås och massor med broccoli och gröna ärtor.
Nu ska jag dricka kaffe framför tv:n.

Jag är tokladdad inför morgondagens redigering. Jag har fortfarande ett par karaktärer som jag kan göra som jag vill med nu på slutet.
Väldigt spännande att se vad jag kommer att göra!

Tjoho.

Jag jobbade så himla bra igår,

att jag nog kan vara ledig idag egentligen.
Vi får se hur jag gör.
Jag har 40 sidor kvar att redigera och det kan hända att jag gör dem i morgon. Jag ska i alla fall träna idag, för det här passet är snorbra för min kropp.

Mitt viktminskningsprojekt går sådär.

Häromdagen var jag nöjd med att ha gått ned ett kilo, men nästa dag var det tillbaka så jag tror inte att min kropp riktigt vill.
Å andra sidan har jag fått mer koll på vad jag stoppar i mig, det är lätt att det blir för mycket MAT för mig. Stora portioner.
Godis, bullar och sånt äter jag ju inte alls mer än runt jul och på semester men det är de kilona som kommer då som är svåra att bli av med efteråt.
Igår jag popcorn, men det var inte särskilt gott.

Jaja, jag är nöjd och glad ändå.
Det skadar inte att ha koll, som sagt,

Sedan har jag ont i min tuttar, vilken kan bero att jag har glömt att ta hormonerna vid något tillfälle. Eller så har jag ont i dem ändå.
Fan, jag är snart 60, ska inte det över någon gång?
Jag har haft det i hela mitt liv, känns det som.
Inte så ofta nu, men när jag glömmer att ta medicinerna.

Jag pratade med min gynekolog om det när jag var där senast. Vi ska ses igen om ungefär två år, då hon nog tycker att det är dags att börja trappa ned på mitt östrogen. Det har jag inget emot så länge jag inte får tillbaka något av helvetet från 2012-2014.
Fy fan, rent ut sagt.
Jag vaknade 100 gånger per natt och hade svettningar from hell.
Dessutom ont i tuttarna.
Östrogen är perfekt för mig.

I alla fall:

Kläderna som kom igår var tippetopp, så nu har jag en kasse som ska tillbaka till en butik (orkade inte prova där) och några grejer som blir grymma till fotograferingen (inbillar jag mig).

Lördag.
Så här långt en riktigt bra dag.



fredag 15 mars 2019

Jag har ju köpstopp på kläder. väskor och skor hela året ut.

Men nu har jag fuskat tack vare fotograferingen på onsdag.
Kläder jag har beställt från Zara kommer idag, ska hämta dem i Farsta centrum, och om det passar har jag inte en aning om faktiskt.

Sedan måste jag börja rota i min egen garderob. Det är tre förlag som ska ha bilder (olika) så det blir några byten förmodar jag.
Förra gången hade jag med mig en resväska till studion, det kanske blir två på onsdag.
Vi ska börja i studion och sedan ska vi ta miljöbilder någonstans (på ett hotell eller i en restaurang eller något sådant).

Annars idag ska jag förstås jobba.
Mitt mål är att vara klar med förste genomarbetningen på söndag så kan jag finlira lite de tre dagarna jag har på mig nästa vecka.
Jag har fortfarande kvar en hel del, inte minst att bestämma vad jag ska göra med en av karaktärerna.
Hehe.



torsdag 14 mars 2019

Tur och retur Toscana ska ges ut i Rumänien, minsann.

Jag tror helt ärligt att omslagen där (kolla här nere på sonjorna) är bland de absolut finaste. De görs av en konstnär och det blir galen snyggt tycker jag.

Annars då?
Jo, jag gick upp för att jobba klockan 8 och än har jag inte kommit igång. Men nu är det nära. Jag ska bara borsta tänderna, fylla på koppen med kaffe, så är jag klar för ett pass.
Vädret är pisstrist så jag tänker inte gå ut alls idag, vilket känns så himla skönt när jag slipper. Jag bokade av träningen, men så är det ibland. Två gånger är bra ändå, när jag har så mycket annat att göra.
Måndag ska jag till stan på ett möte och då missar jag tyvärr min vanliga bästa träning, men det är ju inte alltid så att jag kan styra det.

Jaha.
Det var det.
Torsdag.
Bra dag så här långt.

onsdag 13 mars 2019

Har ni sett Leaving Neverland?

Den drabbade hårt. Jag hade svårt att somna och har drömt om den i natt. Ändå viktig att se, att våga vara ett vittne till det som männen (idag män, då 7 och 10) berättar.

Jag tänker på min egen musikaliska son, som alltid har blivit förtjust i den män som har tagit sig an honom och varit snälla.
Hade jag själv kunnat stå emot uppvaktningen från en världsstjärna som vill umgås med vår familj? Föräldrarna i dokumentären kunde ju inte det.
Det är lätt att döma utifrån.

Jag hör här och var att man frågar sig hur mammorna kunde lämna över sina barn (senast på P1 igår), men papporna då? Att mammorna vågar visa ansiktet och ta på sig skuld i dokumentären friar ju inte papporna från ansvar.

Men det största ansvaret vilar förstås på förövaren, som måste ha gjort det här mot hur många pojkar som helst. Medan världen såg på. Han hade ju alltid någon liten pojke vid sin sida.

Jag var en av dem som inte visste vad jag skulle tro när rättegångarna var, men efter den andra vet jag att jag funderade. Och jag fortsatte fundera så fort jag såg honom på tv. Vi såg den sista dokumentären om honom på bio när han var död , och jag funderade då också.

Stackars alla hans offer. Stackars alla de barn som utsätts för detta vidriga, om och om igen, världen över, av främst män. Män som de litar på.

Huvudpersonerna i Leaving Neverland beskriver så bra de dubbla känslorna. Hur de älskade honom trots allt. Att de inte förstod att det var övergrepp, att de trodde att de frivilligt (7 och 10 år gamla) hade gått in i en relation med en vuxen man.
Så skicklig är förövaren. I det här fallet ställde han ju dessutom in sig hos familjerna så att alla tyckte att han var alldeles underbar. Alla blev bländade.

Det är en viktig dokumentär (om än ensidig förstås) och jag tror på vartenda ord som sägs.
Alla föräldrar, alla som har med barn att göra, har något att lära av den. Även vi som hoppas på att få barnbarn en vacker dag.


tisdag 12 mars 2019

Tidigt uppe,

och efter de sedvanliga kokta äggen så ska här jobbas. Tjohej.
Igår gick det bra och jag håller en tumme för samma framfart idag.

Senare idag ska jag handla lite, men enbart om jag också ska hämta mina lampskärmar som borde komma. Annars gör jag båda sakerna i morgon. Det är nämligen kallt här och jag har ingen större lust att gå ut trots att solen skiner så fint.
Senare i veckan ska det snöa igen.
Men ljuset är vår, verkligen.

Vanligtvis kan jag bli lite vårlåg, men det känner jag inte i år. Tvärtom känns ljuset härligt. Kanske för att jag har det utanför mitt fönster . Det hade jag i Årstadal också, precis samma läge på huset, men där hade jag också hus. Här kommer jag att kunna följa grönskan och det ser jag fram emot.
Tidigare år har jag gått ut och plötsligt har det varit grönt överallt.

Det var det.
Nu en kopp kaffe till skrivstolen och så KÖR VI!






måndag 11 mars 2019

Dåligsömnnatt

men jag ska träna idag eftersom jag fick en plats på passet, tjohoo, och då kanske jag piggnar till tillräckligt för att jobba.
Eller så sover jag en stund sen och jobbar efteråt.
Det löser sig. Huvudsaken är att jag jobbar alls, för nu jävlar är det press!

 Jag tog ju ledigt i helgen, min GALNING.
Tio sidor igår, det är allt.
Men gud vad skönt det var med en hel helg, och det var supermysigt hemma hon Jonathan och Linnea i lördags.
Igår vet jag inte riktigt vad jag gjorde. Städade och pyntade upp mer grejer här hemma, läste, tänkte, ja ni vet. Tiden bara gick.

Nu har jag i alla fall en vecka hemma med bara jobb (och träning). Nästa vecka är det möten, frissa och fotografering så den veckan blir väldigt upphackad. Målet är faktiskt att hinna igenom de sista 170 sidorna nu på sju dagar.
Håll en tumme ...

Enligt min redaktör är det mest i början, mindre i slutet.
Där är jag verkligen inte än, kan jag säga.

Kul är det i alla fall fortfarande.
Och jag har tack och lov en redigeringsomgång till på mig.





söndag 10 mars 2019

Jag har just druckit upp min andra kopp kaffe,

och fortsättningsvis måste jag har koll på mängden kaffe. När jag kopplar ihop vissa dagars intag med att jag vaknar mitt i natten så hänger det ihop.
Igår drack jag 4 koppar och sov i 9 timmar i natt.
Idag, precis som igår när jag sov till halv elva, är jag PIGG!

Igår åkte jag ju till Ikea för att köpa gardiner. Det är ingen underdrift när jag säger att det gjorde resten av Stockholm också.
Alltså passade jag på (?) ... jag fyllde min vagn med lite av varje och först i kassan insåg jag att av de två paret gardiner som jag åkt dit för att köpa, var fel. Rätt färg men fel modell.
Well. Att ta sig tillbaka då var inte att tänka på.
Men idag har jag satt upp dem jag köpte och det räcker med en på var sida av fönstren som inramning nu när jag har persienner. Den i mitten behövs inte.
Hurra.

Resten av varukorgen bestod av grönt.
Jag bara hoppas att de klarar sig såpass långt in i rummet.
Vad tror vi om det lilla citrusträdet på bänken?


Det är så himla fint och jag älskar de LEVANDE, inte plast.
Jag har testat att ha ett par i mitt söderfönster men det gick inte så bra. En doftranka lever, den andra slokade ihop direkt.
I Fagersjö, där jag hade en hörnlägenhet trivdes mina gröna växter. Där hade jag öst- och norrfönster.
Söderläge är lite annorlunda.

Det är i alla fall väldigt fint!

Jag fick 1500 tillbaka på mitt skåp, precis den summa jag hade föreslagit.
Bra och okomplicerat företag att ha att göra med. 
Och väldigt fina saker.
Glas är ju alltid tricky att leverera.


lördag 9 mars 2019

1 april, eller däromkring, ska jag ju starta upp projekt Flanagans 2.

Deadline sista juli.
Det är 4 månader, men samtidigt ska jag redigera ettan och den kortare Sonjan så det rimliga är nog snarare 3 månader. Och då finns det inget tid för latmaskeri.
Jag har redan ett första kort kapitel, eller i alla fall en inledning till, som jag gillar och tänker att jag fyller på därifrån.
Vissa av karaktärerna är relativt satta i ettan, och behöver bara byggas på.
Andra är helt nya.

Det ska bli superkul.
Just nu funderar jag om jag ska åka någonstans och kickstarta mitt projekt.

Hela Flanagansserien är vansinnigt roligt att jobba med, jag tycker att redigeringen är roligare än vanligt. Det går inte supersnabbt, och det kommer att vara på håret att jag fixar min deadline, men det är kul att arbeta och när jag gick tillbaka i bloggen såg jag att den här enorma arbetslusten har hållit i sig ett tag. Det känns bra.

Idag tar jag däremot ledigt. Jag vaknade i natt, kunde inte somna om, och stängde av min sedvanliga kl 8.00 väckning och bokade av träningen.
Sedan sov jag till halv elva.  Så himla skönt.

Jag ska en snabb sväng till Ikea idag, de har rea på gardinerna jag vill ha (99 kr paret) och sedan ska jag vidare till stan och titta på Jonathans studio och överlämna lite möbler som han, men inte jag, behöver. Och sedan är det ju MELLO!

Bra dag så här långt.
Igår var jag arg, idag är jag utsövd och hoppfull.



fredag 8 mars 2019

Frihet

och därmed makt över sitt eget liv, det är vad kampen handlar om.
Jag måste säga att jag har svårt att förstå de kvinnor som nu överlåter ekonomin åt sin man och stannar hemma med sina barn.
Ebba Busch Thor jublar förstås. Kvinnan som häromdagen i en debattartikel hävdade att det var dags för en ny  feminism. Bla bla bla.
Hon hade inte varit partiledare om inte den feminismen hon vill bli av med, den som kämpar för jämställdhet eftersom det är den enda feminismen som funnits, inte hade banat väg för henne och för många andra.

Om man stannar hemma nu, och mannen sedan vill ha en annan fru, vad gör man då?
Om man stannar hemma nu, och sedan vill ha en annan man, vad gör man då?
Jag har träffat de exemplen på kvinnor som vill skiljas men som helt enkelt, av ekonomiska skäl, inte kan det.
Hur går man sedan i pension?
Ska jag betala för en fullt frisk arbetsför människa som helst vill vara hemma?
Nej, tack.

Pengar är inte hela världen, ändå är det just det.
Det ger främst kvinnor (män har den där friheten ändå) möjlighet att välja.

Men vi kommer inte att komma någonstans om inte männen ger oss plats, stöttar kampen för jämställdhet och gör det offentligt.
De är vi som pratar om mäns våld mot kvinnor,
det är vi som ska fostra våra pojkar till att bli bra män,
det är vi som slutar flyga och oroar oss för klimatet,
det är vi som tar ut nästa all föräldraledighet,
det är vi som vabbar,
det är vi som jobbar deltid ...

Lagom till nästa 8:e mars kanske alla kvinnor SEXSTREJKAR! 


torsdag 7 mars 2019

Så, skåpet kom till sist igår.

Trasig ruta, bucklig hylla, lås som inte gick att stänga, snett hjul.
Men jag älskar det ändå, har jag bestämt. Att skicka tillbaka det är inte att tänka på, jag orkar inte det.
Så det får vara tills jag kommer överens med säljaren om kompensation. Jag har redan blivit erbjuden en summa, men jag tycker att den ska vara aningen högre.

Nåväl.
Jag är såååå glad för mitt skåp. Det är jättefint och nu fyllt av mina pärmar, anteckningsböcker, sådant som ska sorteras, hålslag, häftapparat, plastmappar, kuvert ... ja, ni vet. Allt som behövs till mitt hemmakontor.


Min bild är lite mörk, så här ser det ut på butikens sida:


Så det som då återstår här hemma är något över sängen (skål el hylla), tavlor, eventuellt en lampa över skriv/köksbänken och kanske bokhyllor över det nya skåpet, uppe vid taket.
Jag behöver också några lampskärmar till mormors gamla taklampa. Nu är två av orginalen sönder (av glas, båda sönder i en flytt) så jag ska leta efter andra för lampan ger ett fantastisk ljus.

Det var det. Nu jobb i några timmar.


onsdag 6 mars 2019

Jag har paus.

Har just nått hälften av manuset och hoppas på 20 sidor till senare, men vet att 15 nog är rimligare. Vi får se.
Ju senare på dagen desto sämre jobb.
Jag skulle vilja hinna läsa igenom det en sista gång innan jag lämnar det ifrån mig, så det är bara att jobba i samma takt framöver.

Utöver en träff med Jonathan och Linnea på lördag kväll (hurra, vi ska se Mellofinalen tillsammans) så är nästa vecka helt utan bokningar, men veckan därpå ska jag träffa förläggaren till nya Sonjan, gå till frissan och fotograferas.  Den veckan går två hela dagar går bort. Deadline är på fredagen.
Det betyder att jag har 14 arbetsdagar på mig.
Det är pressat med borde gå.

Sedan måste jag direkt börja redigera Sonjan som jag har 8, 10 om jag har tur, dagar på mig att redigera i första omgången.
Tyvärr kommer nog den andra exakt när jag får tillbaka Flanagans.

Det är mycket nu, men är tacksam för min taktik att dela upp arbetet per dag. Det känns betydligt lättare då, än om jag ska se allt framför mig på en gång.

Klockan är 12.34.
Fortfarande inget skåp.
10-14 var det sagt den här gången.
Än har ingen ringt.


tisdag 5 mars 2019

Fick jag mitt efterlängtade skåp igår?

Nej, det fick jag inte. Nu får jag stå ut till i morgon förmiddag med allt som jag hade hoppats få på plats i går kväll.

Den TREDJE personen jag fick prata med på DHL trodde att det hade lastats på en dagbil istället för en kvällsbil, och då körde dagbilen helt enkelt tillbaka mitt skåp till Västberga där lagercentralen är.
Tyvärr kan jag inte hämta det själv eftersom det är så tungt, så ny utkörning i morgon alltså.
Dagtid.

Men det var trevliga människor jag pratade med idag. Jag är inte van vid det när det gäller DHL. Så tack för det, i alla fall.

Idag ska jag först och främst handla till mitt ekande kylskåp och sedan jobba. Jag ligger efter tyvärr, och måste gasa.

Hej hopp.

måndag 4 mars 2019

IKVÄLL KOMMER MITT SKÅP

Då ska det väl äntligen bli lite ordning och reda, förhoppningsvis.
Jag ska i alla fall städa när morgondagens arbetspass är över, det har jag inte gjort i ett svep sedan jag flyttade in. Jag dammat, dammsugit och sopat där jag har sett att det ser för djävligt ut, men jag har inte städat seriöst.
Det längtar jag efter!

Sedan kommer jag förstås att småleta efter nya lösningar, för att det är sådan jag är.
Bland annat har jag tänkt att på en av väggarna, den där också skåpet ska stå, sätta upp bokhyllor uppe vid taket som löper med hela väggen.
Praktiskt och fint just där, tror jag.
Men jag måste fnula klart på det innan jag börjar borra ...

Jag gör ju det mesta själv här hemma. Monterar möbler, tapetserar, borrar, hamrar.
Jag har också fått hjälp av min familj med att flytta garderober, sätta på dörrar och mitt matbord med den nya bordsskivan.
Men det mesta har jag gjort själv.
Min fördel som hemmafixare är inte att jag är särskilt duktig, utan att jag är finurlig. Jag är en jävel på att hitta lösningar, helt enkelt. Sen att jag inte alltid gör som man ska göra, spelar ju faktiskt ingen som helst roll.

Det ska det upp en slags hylla ovanför min säng också, jag behöver både ljus (alltså en lampa) och något att ställa grejer på (eller i), men jag är inte klar med om det ska vara skåp eller en öppen hylla.
Det är sånt jag kan tänka på när jag har tid.

Men de stora bitarna är klara efter kvällens inpackande i nya dokumentskåpet.

Det ska bli ett sant nöje! Mina fina firmapapper ska få ett fint skåp, de är de ju värda.
Allt som har med jobbet att göra kommer att placeras där, från hålslagare till frimärken och vadderade kuvert.
Hurra för det.

Idag ska jag jympa. Dagens pass börjar lite senare än de andra.
Min kropp är superstel och den behöver röra sig.
Jag håller mina tre gånger i veckan och ska försöka göra det även framöver trots lite manusstress. Det gör ju så himla gott trots att det är erbarmligt tråkigt. Det är tanterna i gruppen som gör det uthärdligt.

Jag försöker fokusera på att redigera 20 sidor om dagen. Om jag lyckas med det, så hinner jag till min deadline
Men när skriver jag till nytt, vilket jag gör, så ökar ju sidantalet hela tiden. Mitt mått är därför 20 papper ur bunten jag fick från min redaktör Lena.
Inte hur många sidor som har passerat i manuset på datorn.
Just nu ligger jag exakt fem sidor efter plan för att jag tog ledigt från manuset i lördags, när jag ägnade mig åt annat jobb.

Där har ni den.
Planen för en måndag i mars.
Inte så dum, va?





söndag 3 mars 2019

Jag har deklarerat här på morgonkvisten,

en preliminär deklaration, eftersom jag ska betala så enormt mycket i skatt varje månad och jag inte kan se att det kommer in alls lika mycket i år.
Det är så himla svårt att beräkna när man har det här jobbet. Det kan trilla in lika väl som det kan vara så att jag inte få lika mycket som jag hade hoppats. Vissa år skriver man avtal och får förskott, andra år inga alls.
Upp och ned.

Det var det. Skönt att få det gjort. Det har legat som en klump i magen och jag har skjutit det framför mig.

Idag är det jobb som gäller.
Jag gjorde ju "bara" säljtexter igår, och av det blir det inte ett redigerat manus.
Jag har tre veckor på mig, och då går ett par dagar bort till möten och fotografering.
Träningen måste jag hålla, men allt annat kommer jag att säga nej till. Mötet var nödvändigt, fotograferingen också, men allt annat får gå bort.

På lördag ska jag hem till Jonathan och Linnea och se på Mello, men det är på kvällen.
Jag jobbar ju allra bäst så här dags.

Igår efter jobbet såg jag till att jag fick en klädstång i sovrummet.
Det har jag haft i de flesta av mina lägenheter, jag tycker att det är både praktiskt och fint.
Den här (från Ikea) låg ouppackad i förrådet och var VIT. Precis vad jag ville ha.


Det var det, denna snösöndag i förorten.
Bra dag, så här långt!




lördag 2 mars 2019

Såg ni Skavlan igår?

Bästa Marianne Mörck.
Hon förklarar det självvalda singellivet så himla bra.
Det handlar förstås inte om att man inte har träffat rätt man (som vissa, kanske främst män, vill tro). Det handlar om att man VILL vara singel. Man vill inte ha en relation, man är allra nöjdast om man får vara ensam.
Jag har mina vänner, Jonathan och Linnea, resten av familjen på telefonavstånd. Jag saknar verkligen ingenting och förstår Marianne Mörck så himla väl.
Man är klar. Nu återstår något annat.

Igår möblerade jag om igen.
Drog in en bokhylla från sovrummet till vardagsrummet och det blev bra som tusan när jag vred på en likadan som stod under min fina tavla. Lamporna kom upp lite och nu behöver jag bara två tavlor över tv:n, typ.
Sedan drog jag sofforna närmare balkongdörren (den är strax bakom soffan till vänster) vilket gav ännu mer utrymme bakom högra soffan. Helt perfekt. Det känns som ett dansgolv härinne nu. (Och visst älskar man min lilla hall där borta?)



För att kunna ställa tv:n på något i sovrummet, satte jag ihop två st malmbyråer. En som stod i en hörna i sovrummet och en som stod i hallen.
Det blev super.
Nu har jag fått en lucka i sovrummet som jag tänker använda till en klädställning. Jag gillar ju att  ha kläder framme och tror att jag har en ouppackad klädställning från Ikea i mitt förråd.

Än så länge idag har jag tränat, handlat, lagat mat (i min nya ugn!!) och skrivit två säljtexter. Vi får väl se om jag orkar redigera också, eller om jag tar ledigt en dag från manuset. Det kostar mer jobb i morgon, men det känns ändå som en bra idé.

Typ så, denna lördag.
Bra dag, så här långt.

fredag 1 mars 2019

Så idag kommer spisen.

Mellan 8 och 10.
På måndag kommer mitt skåp och jag har just frågat om jag kan får det inburet av DHL. Såg till min förskräckelse att det väger 60 kilo. Jag har förvisso en pirra, men det ska upp på den också. Det är 160 cm så att ta det liggande är inte möjligt.
Det kostar förstås en massa extra men det känns inte som om jag har några alternativ.

Annars idag: jobb förstås och sedan middag hemma hos en kompis.
I morgon träning och jobb igen.
Igår blev det inte 20 sidor eftersom jag skrev en helt ny scen, men jag var så nöjd efter den att jag slutade då. Bra ställe att plocka upp manuset på idag, tänker jag.

Ungefär så, i den ensidiga världen innanför dörrarna hos Miss Hellberg.
Tänk om man skulle göra en dokusåpa om mitt liv (jag tänkte på det när jag såg mitt favoritprogram Wahlgrens värld igår), det skulle verkligen bli världens tråkigaste program. Att jag har rätt kul i min ensamhet skulle ingen bry sig om, för det syns ju inte utanpå direkt ...

Sådär ja.
Fredag.
Bra dag, så här långt!