Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.


Hösten 2018



Aug 4:e Feelgoodfestival Mariefred

Sept 1:a 14.20 Skiljebo bibliotek /Västerås

28-30:e Bokmässa Göteborg

Okt 6:e Skärhamns bibliotek / Tjörn

Okt 16e evenemang Bonniers bokklubb

Nov 22:a Fristad bibliotek /Borås


söndag 31 december 2017

Idag packar jag ihop julen i Årstadal.

Det känns alltid lite vemodigt att göra det, jag vet inte varför. Kanske för att julen alltid är så känslofylld för mig. Enbart positivt. Jag är så himla lättrörd att jag gråter en skvätt varje dag. Och njuter av det.

Men samtidigt vill jag få in ny luft och se om lägenheten är lika mysig utan tomtar och gran. Vi får väl se.

Annars, denna mormors födelesedag (hon skulle fyllt 105), har jag tagit ledigt igen. Jag vill få klart lägenheten, ska tvätta klockan ett, och småpysslandet med ditt och datt kommer att ta hela dagen.

I morgon hoppas jag kunna säga att jag har tömt och flyttat en byrå i sovrummet, borrat upp en spegel, slängt ett gammalt vingligt balkongbord och ett trasigt skåp från Ikea, hittat mina kuddfodral, packat julsakerna, ställt ned ljusstake i källaren, bäddat rent, hittat en bra plats till stegen jag alltid måste använda till de höga skåpen här, kommit på vad jag ska ha på den breda köksdisken när tomtarna försvinner  - eftersom tomt inte är min grej, tvättat och dammsugit... ja, ni fattar.

I morgon börjar 2018 och jag tänker stå redo!
Jag älskar nytt år.
Jag förstår inte att jag inte kan få till samma nykänsla andra datum, men det här är alltid speciellt. Första januari. Möjligheterna är plötsligt där  - som om de inte har varit det tidigare.

Så välkommet, du nya år där så mycket än så länge ligger öppet för mig att förvalta  och starta upp.

Det känns härligt!




lördag 30 december 2017

Jag skolkar från redigeringen idag.


Som ni ser så återstår det lite att göra här hemma och jag tar helt enkelt tag i det idag istället. Ikväll ska vi fira Linnea som fyller 23 så det passar bra att rensa klart nu så är det fint i morgon, när jag ska tvätta och jobba - haha. 
Det är mitt nyår, men jag har valt det själv och tackat nej till inbjudningar. Jag är jättegärna hemma på nyårsafton. 
Tidigare inte minst för Misses skull, men i år är det för min egen. Jag har väl vant mig vid det, antar jag.

Det var den rapporten näst sista dagen på det här året.
Wohoo.

fredag 29 december 2017

Jag har tydligen en faster som har dött.

Den som håller i bouppteckningen ringde idag.

När min "pappa" dog fick jag ingenting så karln måste ha dött utan kläder på kroppen.
Men med tre av de åtta "halvsyskonen" på rätt sida av landet så delade väl de på det som fanns, får man förmoda.
Jag har ju aldrig träffa faderskapet. Häradsbetäckaren från Norr som jag kallar honom när jag föreläser.
Alltså har jag inte heller träffat hans syster som nu är död. Familjelös, stackaren.

Jag var väldigt svår att hitta, sa bouppteckningsmannen. Jag sa att det var synd att han inte hade googlat ...
Mina "halvsyskon" hade inte en aning om vad jag gjorde eller befann mig, och det kan ju vara sant.

Men jag vet ju att jag hade  kontakt med i alla fall en av dem, en ett par år äldre kvinna, när Casanovas kvinna kom ut (En kille hade jag sagt upp bekantskapen med några år tidigare.)
Å andra sidan sa jag till henne att jag inte ville ha kontakt med den sidan av släkten så hon har nog förträngt mig och mitt bokskriveri.

Bouppteckningsmannen trodde, för det hade någon sagt, att jag jobbade på Kungsörnen (mjöl och pasta ni vet), och sedan hade han hittat en bokförlag som jag verkade tillhöra: plusbok.se
Han hade letat JÄTTELÄNGE efter mig.
Men nu när jag försöker  hitta när fastern dog verkar det vara omöjligt trots att jag tror mig vara en mästare på google.
Så det är kanske inte är så lätt det att hitta folk ändå.

Nu är frågan om jag ska åka till Haparanda på bouppteckning, bara för att paradera för de som sket i mig på den tiden jag faktiskt tyckte att det skulle vara roligt med en kontakt.
(Men nä, det är roligare att fantisera om än att göra på riktigt tror jag.)

Min "pappa" hade tio syskon har jag någon gång hört och eftersom fastern verkar ha dött barnlös kan det ju finnas typ 80 "kusiner" som ska dela på silverskedarna - min "pappas" syskon kan ju också ha haft åtta ungar.
Så jag blir nog inte miljonär av det här arvet, men det ger mig ju en utmärkt möjlighet till research i redigeringen jag håller på med.

Nästa bok – Ett oväntat besök – handlar om arv och oväntade släktingar.

Det blev en störtmysig dag igår.

Vi var på Ikea, Heron city (ett bio- och köpcenter nära Ikea) och sedan såg vi Solsidan som var jättebra!
Men.
Stolarna på Heron (salong 10) var inte avsedd för någon med korta ben. För första gången någonsin satt jag och dinglade med fötterna om jag skulle sitta ordentligt. Otroligt obekvämt, och den salongen sitter jag aldrig mer i. Jag måste ta reda på om de har gjort om alla saonger på samma sätt, för i så fall får jag gå någon annanstans om jag vill gå på bio.

Jaha, det var det.
Idag är det bara jobb som gäller, och jag ska börja med det och ta promenaden när jag är klar.
Jag har Simonas Överenskommelser i lurarna (testar Boookbeat en månad).
Då kan man gå långt!


torsdag 28 december 2017

Det är fortfarande mörkt i förorten, och klockan är tjugo över nio.

Jag har kollat två klockor för säkerhets skull.
Jag förstår ingenting när jag läser om vinterväder och stormar. Här är ingenting av det alls. Bara grått.

Idag kliar mina ögon coh när Jonathan var här kliade hans näsa och han nös så mycket att han kände sig allergisk mot något. En allergitablett senare var det borta.
Så vad kan utlösa kliet i mina ögon? Hyacinter (outsprungna), Amaryllisar eller Julstjärnor?

Well.
Jag ska skjutsa Jonathan och Linnea till Ikea idag, vilket är bra för då kommer jag ju härifrån och kan känna efter om det blir bättre. I värsta fall får jag väl hiva blommorna. Julen är ju trots allt över ... i alla fall snudd på.

Senare idag måste jag jobba (jag skriver måste för jag är inte ett dugg laddad), och målet är fem sidor. Det går långsamt framåt här just nu ... Jag måste erkänna att jag längtar efter att få sitta i soffan men det funkar inte med min nacke.
Kanske om jag har nackkragen på mig?
Jag borde testa det.
Det vore fantastisk om jag kunde varva stå vid skrivbordet med att sitta i soffan.




onsdag 27 december 2017

På julafton tog Jonathan och jag en långpromenad,

och igår var det premiär för mig att ranta iväg själv. Det är ett av mina mål när det vänder och går mot ljusare tider igen, för det är inte min favorittid alls men det kanske blir lättare om jag är utomhus en timma om dagen. 
Timma och timme.
Just nu redigerar jag och min redaktör petar i alla mina timma som jag skriver. Hon vill att det ska heta timme.
Båda är rätt vill jag gärna säga, det är snarare en dialekttal grej än något annat.
Jag är från västkusten och där säger vi timma.

(Men jag ändrar, såklart. Jag är envisare med andra grejer.)

Däremot inser jag att jag har använt parantes och punkt helt fel (inte i manuset, där har jag inga paranteser, utan till exempel här i bloggen). Hur kan man inte fattat det?
Jaja. Nu har jag läst på.

Hoppas ni har en bra onsdag.

(På bilden Hornstull sett från min sida av vattnet)





tisdag 26 december 2017

Vardag hos Hellberg efter att ha somnat om och somnat om.

Jag ska jobba en stund och sedan promenera till Liljeholmen så att jag kan fylla på förrådet med lchf-mat. Till frukost åt jag äggröra (med en hel del smör) och prinskorvar. Supergott. Jag gissar att det tar några dagar för magen att bli normal igen och jag längtar!

Jag ska gå förbi en väskaffär och se om de har en piffig dramaten. Min är slut (och ful) efter att att kört det mesta i den. Det är ju en strålande transportvagn även till annat än matvaror.

Typ så.
Är ni lediga fram till nyår eller hur kan ni göra på era jobb?


måndag 25 december 2017

Den här

Vi har haft det toppenmysigt.
Jag tycker oerhört mycket om traditioner, det finns en trygghet i dem. Det gäller förstås alla. Både nya och gamla svenskar. Vi måste alla få ha våra traditioner ifred.
Jonathan och jag har till exempel värnat vår rätt att skära tjocka skinkskivor.
I Östersund, hos flickvännen, gör man inte så. Man skär tunt OCH TROR ATT DET ÄR RÄTT.

Jaja.
Så länge man är snäll så får man göra precis som man vill, är min tes. 
(Överallt utanför mina dörrar, alltså.)

Jonathan var ointresserad av våra traditioner några år i tonåren, men är nu tillbaka i "så gör vi Hellbergare."
Det känns bra.
Tryggt som sagt.
Jag önskar att alla fick ha det så. Alla!



Sömntuta

söndag 24 december 2017


Midvinternattens köld är hård,
  
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta -
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" - 
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen - 
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver.
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtrycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.


Viktor Rydberg

fredag 22 december 2017

Roliga beslut idag,

där det hemliga projektet äntligen har antagits.
Vad det handlar om får jag berätta när avtalet är klart.

Nu ska jag sätta på mig ett ansikte och dra till Farsta där jag först ska julhandla klappar och sedan signera böcker en stund.
Tjoho, som vi säger när vi har skaffat oss mer att göra!


torsdag 21 december 2017

Mitt 25:e uppdrag den här hösten/vintern sker i morgon,

och nu börjar det droppa in roliga förfrågningar för nästa år.
Jag fyller på dem ovan, om ni vill komma och lyssna.
Igår Norrköping, idag Arboga.

Här går det inte fort, inte. Är på sidan 13 och hade velat vara på 20 ... men jag kämpar på under tiden jag tvättar. En sida här och där blir 20 innan dagen är över.
Jag gillar att hålla mina egna mål och vill ju verkligen bli klar, helst innan trettonhelgen.
Fortfarande återstår det att inhandla några julklappar, men jag tänkte vara smart och göra det i morgon i Farsta eftersom jag ändå ska dit och signera. Om jag är där ett par timmar innan så hinner jag ju köpa det jag har tänkt.

Ungefär så.
Nu ska jag duscha. Det får nog igång mig lite.


Då har jag satt tänderna i manuset.

Mer ett nafs än ett stort bett men jag ger mig själv tillåtelse till det nu de närmaste dagarna, men ju mer jag gör desto bättre är det förstås.
Den här boken är annorlunda, känns det som. Kanske inte lika lätt att ta till sig, inte lika omedelbar. Jag vet inte, själv gillar jag den som tusan.
Den har en riktig konflikt, inget som går att "prata om" och så löser sig allt.
I maj ska den gå att lyssna på  och i september kommer den i inbundet format.
Samma inläsare, hoppas jag. Hon – Gunilla Leining – ska i alla fall ha fått frågan. Hon fick så mycket beröm för Sonjas andra chans att det vore jätteroligt om hon vill och kan läsa in Ett oväntat besök också.


I alla fall:
Jag ska jobba med den nu på förmiddagen och sedan ska jag tvätta. Och kanske titta efter en tvättmaskin på blocket. Det vore enormt skönt att ha en i lägenheten men verkar onödigt att köpa en sprillans ny.

Typ så.
Och dagens tips: Stressa inte ihjäl er.
Det blir jul nästa år också!

onsdag 20 december 2017

Då är jag startklar

och redo för att ta mig an Ett oväntat besök.
Det ska bli mig ett sant nöja.
En snabb blick på första raden och redan där har jag glömt ett "att."

Nu kör vi!

tisdag 19 december 2017

Gamla riksarkivet.


Vilket ställe!
Det är säkert ett av de dyrare julborden, men vi pratar kanske 100 kronor per kuvert och vi dricker ju inget annat än julmust som många andra gör.

Jag tänker på det när vi har pratat julbord med väninnor andra år, när det här har varit för dyrt men väl på det lite billigare stället så har istället bubblet flödat (förmodligen svindyrt, jag vet ju inte det. Mer än en hundring i alla fall.)

Allt var jättegott och jag snodde till och med lite från veganbordet för att testa.
Ibland tänker jag att jag helt ska sluta äta kött, men är inte riktigt där än. Jag vet inte vad jag ska äta istället för fisk är ju så tråååkigt.
Jag behöver inga råd, det här är bara tankar än så länge.

Idag ska jag handla och fixa lunch till Helen som kommer hit på visit, och i eftermiddag kommer Teresa hit för lite jobbsnack.

I morgon börjar jag redigera Ett oväntat besök.
Iiiiiii



måndag 18 december 2017

Jag har ju fått umgås med de här två




i några dagar och än är det inte över. Idag ska vi äta julbordslunch ihop, och sedan får vi väl se om jag kan släpa med dem till Stortorget och julmarknaden i Gamla stan (Gamla stan eller Gamla Stan?) Eftersom julbordet är på Riddarholmen så är det ju nära.

På fredag gör jag mitt sista jobb för i år ... om man bortser från redigeringen av Ett oväntat besök som börjar från och med i morgon bitti. 
22 december mellan 13 och 15 finns jag i Akademibokhandeln i Farsta.


söndag 17 december 2017

Förlåtelse är spännande.


Jag vet inte varför jag tänkte på det idag, för jag har inget sådant alls som gnager – i alla fall inget just nu.
För mig handlar förlåtelse om att lämna något bakom mig, att inte längre älta en oförrätt (stor eller liten). Det betyder inte att jag kan umgås med personen som gjorde mig illa, absolut inte. Det finns flera, särskilt en person, som jag aldrig någonsin vill prata med. Men det hen gjorde mig har jag släppt för länge sedan. Däremot känns det som om handlingen var sprungen ur ett karaktärsdrag som jag inte står ut med och då får relationen vara.

Så för mig: förlåta handlar om att släppa taget om en handling, inte om att återigen släppa in en människa som har gjort mig illa.

Typ så, denna söndag när familjen flyttar går vidare.

Ps, såklart att den 160 centimeter långa och 80 cm höga byrån gick att köra i Fårdan. Luckan gick inte att stänga helt, men färden gick utmärkt de få kilometrarna mellan Kungsholmen och Årstadal. Nu står min tv och tronar på den och i morgon kommer Jonathan och Linneas nya 75-tummar (yes box, det är banne mig som en hel vägg, min är 60 ...) att stå på min gamla bänk.

Bytt är bytt och jag har fått fler lådor till alla mina grejer!




lördag 16 december 2017

Här är jag med på ett hörn.

Klicka här.

Idag är det flyttdag. Fårdan ska försöka ta grejer som är 160 cm långa och jag tror att det enda som kan bli svårt är en vit malmbyrå från Ikea som ska hit till mig från Jonathan på Kungsholmen.
Det är inte en lång resa och om jag kan köra den beror på om vi får in mer än hälften, sedan får vi väl binda fast den på något sätt.
Jag ska också flytta en lika lång bordsskiva och stereobänk, men det kommer nog att gå eftersom det är bordet är platt och stereobänken låg om än lång.

Det var väl det, så länge.
Hej hopp.


fredag 15 december 2017

Jag bloggade inte igår.




Det händer inte ofta och igår började jag skriva på ett inlägg men något hände som gjorde att jag aldrig skrev klart.

Jaja.

Nu är det fredag, jag ska strax piffa till mig och ta tvärbanan till Mall of Scandinavia. Den stannar utanför dörren där och går utanför dörren här. 33 minuter. En fredag kan jag inte tänka mig ett bättre färdmedel.
Nedan ett lite trångt och stökigt vardagsrum med i morgon blir det ordning igen. Det sista ska på plats. Jonathan och jag ska byta möbler. Han har en stor Ikeabyrå och jag har en tv-bänk. Eftersom Linnea och han har köpt världens största tv så får han min bänk och jag tar byrån som ger mig mer förvaring.

Igår hämtade jag herrskapet på Ikea, och när vi började lassa in deras fem kundvagnari min Fårda var jag övertygad om att taxin som stod bredvid skulle få köra dem hem, men med packteknik och med deras villighet att sitta som sillar i en burk, fick vi in allt. 
Helt galet.

Hoppas att ni får en fin helg!
Jag laddar för måndag. Då påbörjar jag slutredigeringen av Ett oväntat besök.






onsdag 13 december 2017

Luciamorgon.

Varje år  den 13:e slår jag upp de blå vid halv sju så att jag och frukosten är klara för att titta – och kanske främst lyssna – klockan sju.
De senaste åren har jag också gått på julkonsert i någon kyrka, men inte i år. Jag har missat att köpa biljetter för att jag inte har vetat hur jag har legat till i flytten, och när jag väl insåg att jag nog hinner så var biljetterna slut.

Jag pyntade i alla fall igår, och idag ska jag bära ned rester till förrådet och slänga en sopsäck med skräp. Och så ska jag tvätta.
Sedan tror jag faktiskt att jag är inredd och klar.
Det kan hända att jag får "Ett oväntat besök" i lådan idag för en sista redigering. Så om ni undrar vad jag ska göra över jul så vet ni det nu.

Det hemliga projektet vet jag fortfarande inte hur det går med, det var lite för mycket förknippat med den nya verkligheten som vi lever i just nu och jag vet inte om vi kan styra om det så att ämnet fortfarande är aktuellt om drygt ett år när den skulle kommit ut. Det återstår att se vad som sägs om den.

Min plan har ju varit att börja skriva på något helt nytt första januari, men om jag hinner klart med redigeringen av Ett oväntat besök till dess återstår att se. Det är nog tveksamt.

Anyhow.
13 december.
Glad Lucia på er.

tisdag 12 december 2017

Jag fortsätter pysslandet,

men det viktigaste idag är att handla. Det är tomt överallt och än så länge har jag inte ens lagat mathär. Pyttipanna i halvfabrikat , grillad kyckling och stekta ägg räknas liksom inte.

Och så måste jag handla tvätt- och mjukmedel. Förra gången köpte jag kapslar och när jag hade glömt att stoppa in en i maskinen klämde jag hål på den och tänkte att jag ju kunde hälla innehållet i tvättmedelsfacket.
Ha ha ha.
Hela kapseln sprutade istället mitt ansikte, hår och ögon fulla av tvättmedel.
Alltså kommer jag inte att använda dem mer och behöver vanligt flytande som jag alltid har haft. Min Ica i huset har inget doftfritt så jag promenerar till centrum och handlar och tar tvärbanan hem. Perfekt att slippa ta ut bilen.

Samtidigt ska jag slänga en massa grejer som står i hallen.
Jag trodde att det var tack och adjö till en gammal hatthylla som inte längre fick plats men en snilleblixt sa mig att det skulle bli ett fantastiskt printerbord, och det blev det ju. Jag har två likadana hatthyllor, den andra huserar mina handväskor i hallen, så nu kom båda två till användning.
Hurra!











måndag 11 december 2017

Min lilla lägenhet har fått klara sig utan mig ett par dagar.

I fredags var jag först på en signering och sedan i Skokloster på julbord med Simona. Så galet kul. Robert och Maria Wells spelade (med sina musikanter och sångerskor) och jag fuskade och åt julskinka trots att det är förbjudet innan dagen före dopparedagen.
En fantastisk kväll!

Igår tittade jag på Jonathan och Linneas nya lägenhet och trots att den bara är 4 kvm större än den här så upplevde jag den som mycket större. De hade målat både köket och sovrummet sedan de fick nycklarna i fredags, och det var så himla fint och de är så exalterade över att ha ett förstahandskontrakt.

Efter titten där åkte vi till Ikea och där var vi i SEX timmar. Men när vi åkte därifrån hade de beställt säng, garderob och soffa så det var välimvesterade timmar såklart.

Jag var hemma tio i går kväll, stuptrött, men efter åtta timmars sömn är jag redo för att göra klart allt här. Den nya borrhammaren måste användas och det kan vara dags för den idag.
Jag väntar fortfarande på en massa grejer och måste sysselsätta mig för att inte få spader.

Hoppas att er andra advent var fin!

fredag 8 december 2017

Jag måste säga att jag är nöjd med mitt matbord

Och med att jag behöll de genomskinliga stolarna.  Man ser min snorbraiga bokhylla genom dem.

Jag har ett kartonger kvar för jag vet inte vad av det som ska upp på väggen. I dem ligger foton och solspeglar. Jag får fundera lite helt enkelt.

I morgon signering och sedan iväg på något urmysigt. Återkommer!

Jag ska inte säga att jag är uppgiven,

men det tar liksom aldrig sluuuuuuut.
Och min hårborste har jag letat efter sedan jag kom hit!

Sedan är jag en sådan jäkla petimeter. Ingenting får störa. Jag tror att det är ögat som är känsligt och registrerar allt, vilket ger mig ett mindre spel om något känns fel. Det är därför jag får så många hål mina väggar, det ser bra ut när det ligger parat på golvet men väl på väggen så stööööör det.
Well.
Så långt har jag inte kommit än, för det som passade på väggen i Farsta passar inte på väggen här. Väldigt märkligt men så är det.

I andra lägenheten hade jag ett förråd på typ tre kvadratmeter (kanske något mindre) och det var perfekt att slänga in grejer i, men ett sådant har jag inte här. Ett mindre källarförråd, men där vill jag inte lägga "allt", ifall det blir inbrott.

Och så måste jag investera i en garderob (och frakt och montering) för jag står inte ut med trådbackarna som ingår. Sorry, men det gååååår bara inte.

Tack, nu har jag fått klaga lite och det känns genast mycket bättre. Nu ska jag tvätta håret utan att borsta det och sedan ta nya tag.
I morgon ska jag jobba. Signering i Huddinge. Det ska bli kul, jag har inte varit i den bokhandeln tidigare.

Wohoo.
Nu köööör vi!

torsdag 7 december 2017

Tänk att det har gått två år sedan mitt arm/axel-helvete.

Jag är fortfarande inte hundra återställd, och kommer nog aldrig att bli det heller. Det gör inget, jag kan sova på andra sidan och behöver inte vrida armen på sätt jag inte klarar.

Och jag har kommit långt på två år:

"I oktober vågade jag mig ut igen, var inte lika rädd för folk och för att bli knuffad och en månad senare tordes jag åka till London.

Jag har forfarande ont, vissa dagar är värre än andra, men värktabletter funkar numera. Det gjorde de inte när det var som värst. Inget utom att sitta eller ligga blickstilla hjälpte då.
Dessutom kan jag tvätta håret, föna det och bra dagar sätta upp en tofs som inte hamnar snett.
Bara en sån sak!

Men jag kan inte tvätta mig under högerarmen, jag får inte upp vänstern så att jag kan raka mig, jag kan inte klia mig på skinkan, inte knäppa en bh annat än på framsidan och det gör ont att vrida om och dra upp den, att öppna en trög dörr är svårt, men bära klarar jag rätt bra.

Jag kan inte dra av kläder på överkroppen, inte korsa armarna eller sätta vänstra handen i sidan, men jag klarar att dra upp ett par brallor, ta och på av en stretchig t-shirt och jag törs gå i högklackade skor när det ges möjlighet.

Jag kan inte sova på vänster sida, men är så van vid höger nu att det inte spelar någon roll.
Jag undviker hastiga rörelser och ber en bön om att slippa snubbla, och jag ställer mig på en stol istället för att sträcka mig när jag behöver båda armarna för att ta ned något. Jag når längre om jag lyfter hela axelpartiet.

Det är ett mindre helvete att betala parkering med att sticka in kortet i genomfarten, men tricket är att sticka in det och sedan dra tillbaka armen tills maskinen säger åk. Jag behöver i alla fall inte gå ut längre, det är positivt.

Det är obehagligt att ha mycket kläder, eftersom vänstern är så klistrad vi kroppen känns alla sömmar, och jag kan inte bära handväskor annat än i handen. Men jag kan stänga min bildörr med vänsterarmen och om jag vrider mig tillräckligt får jag tag i bältet också med vänster."

onsdag 6 december 2017

På Bonniers får man veta exakt hur mycket man säljer

Det börjar likna något




och i morgon passerar mina fyra Forum-böcker 200-tusen sålda ex. (Med Sonjor och Casanovas kvinna så har jag nog sålt mer än en halv miljon - ungefär 400 i Sverige.)
Kul! Heja böcker om medelålders kvinnor.

Jag somnade om, så i natt sov jag nog totalt 10 timmar. Är som en ny människa. Nu hugga tag här och tvätta för första gången, sedan kommer en kompis och fikar.
Tjohoo.





Klockan är kvart över 4

Jag har varit vaken timma.
Somnade halv nio, så det kanske inte är så konstigt men är stuptrött så ska försöka somna om.
Här är fortfarande kaos men har grävt fram det viktigaste. Vågar inte ens tänka på hur det hade varit om jag inte hade småflyttat en del först.

Ville bara säga hej. Återkommer!

lördag 2 december 2017

Ser ni på Idol?

Jag ser bara uttagningarna, sedan tröttnar jag. När den amerikanska varianten visades på svensk tv såg jag däremot allt, men det var för att idolerna där var så inåt bängen bra.

Strax ska jag ta tag i flyttandet. Jag ska börja med att slänga, slänga, slänga. Sedan måste jag nog köpa fler kartonger och köpa färdig mat.
Jag har lagat mitt sista mål i den här lägenheten.

Wohoo, lördag.

fredag 1 december 2017

Nu är jag i läget

"Oj, det är mycket mer än jag trodde att det skulle vara."

Men jag kämpar på.
Idag har jag köpt och packat kartonger och en borrmaskin, skänkt grejer till Stadsmissionen, kollat in mitt nya garage, sett att mitt namn har kommit upp i entrén och på min dörr och nu ligger jag däckad i soffan och är svintrött.

Men på det igen i morgon.
På söndag ska Jonathan och Linnea få se sin nya lägenhet men jag tror inte att jag hinner åka med dem, jag har för mycket kvar att göra, men ska kämpa på i morgon.
Tror att det blir tidigt sänggående idag, det känns så.

Hoppas att ni får en fin helg!

En stor dag.

Idag är jag officiellt placerad i Årstadal. Ska vara i alla fall. OCH jag har tillgång till gararet.
Som inköpspresent till mig själv ska jag köpa en borrhammare, min borrmaskin tar sig inte igenom betong.

Men det gör den här:



Annars är planen för dagen att åka till centrum när de öppnar. Lämna grejer till stadsmissionen, åka vidare till Bauhaus och köpa kartonger och plast att vira in min stora tv i, slänga grejer, packa och sedan om det blir tid över åka till lägenheten.
Det är bara tre dagar kvar och jag behöver PACKA ALLT NU, inte småfixa som hittills.
Det blir dagens mål!

Wohoo.