Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 29 april 2021

Nu jäklar är det stå på gasen som gäller.

 Jag avslutade dagens jobb halv fem och då hade jag hållit på sedan 8 i morse. Det kanske inte låter mycket för en vanlig löntagare, men koncentrationen är så hög att det känns som MINST 12 timmar.  Däremellan har jag gjort mina squats. 20 återstår idag. Jag får ingen träningsvärk längre, men visst är de två sista i varje set jobbiga. För att pressa mig mer kanske jag borde göra 25 per gång istället. 

Bra grej: det verkar påverka min rygg positivt. 

Mindre bra grej: det påverkar inte celluliterna på överarmarna. 

I morgon är det rent nödvändigt att handla och därefter tänker jag dra igång arbetet med deklarationen eftersom jag behöver veta hur mycket tid den tar. Drömmen är att fixa det på en dag, vi får väl se hur det går. Jag måste vara KLARVAKEN när jag gör den, för det ska återföras grejer till beskattning och sånt som jag har missat tidigare och då fått brev om från skattemyndigheten. Hu, jag blir lika rädd varje gång! Alltså bäst att göra det rätt direkt!

På måndag är det över och jag funderar på om jag ska ta ledig ett par dagar då. Jag behöver städa och ladda för nästa projekt. Det är alltid härligt att gå igång med det när hemmet är tippetopp. 

Det var dagens helt meningslösa blogginlägg.

Ett litet hemligt skvaller kan jag i alla erbjuda er 3 som läser min blogg angående filmplanerna (Sonjas sista vilja) 


Den här bokserien har bringat mig så mycket glädje. 

Jag är så förberedd på att någon ska höra av sig och säga att "nu är det slut", men det är faktiskt – pepparpepparpeppar – helt tvärtom. ( I alla fall just nu.) Det är helt galet!

Sa jag Pepparpeppar?



onsdag 28 april 2021

alla dessa småord.

 Idag har jag fortsatt med det lilla ordet NU och därefter rensat (är fortfarande inte klar) det lilla ordet SÅ. 

HERREGUD, vad många SÅ jag har/hade i manuset. Jag kommer inte ihåg att detta tog SÅ lång tid som det faktiskt gör att variera (eller helt enkelt ta bort).

I morgon gör jag klar SÅ och raskar förhoppningsvis lite snabbare förbi DET HÄR och DET DÄR. 

Jag har också 78 stycken av ett verb jag inte tänker berätta om. Att jag inte berättar vilket är för att ni inte ska komma ihåg det om ni nu läser bok 3. 

När jag börjar skriva första boken i den kommande trilogin nästa vecka, SKA JAG GÖRA DEN HÄR SÖKNINGEN EFTER VARJE KAPITEL!

Jag har deadline på den sista augusti, och det återstår ju också lite småpyssel med Flanagans 3 - ett litet varv till innan sättning och sedan korrläsning. När allt korr är inlagd kommer jag att lusläsa en gång till, och först därefter går den till tryck. Men innan det ska vi ska också sätta baksidestexten, vilket inte är gjort än. 

Så min sommarplan är klar. Jobb inne, förhoppningsvis sol ute. Då är jag faktiskt nöjd så, i år. 

Vi skulle åkt till Cypen i juli men det spricker ju för ingen vet hur det ser ut där då. 

Så här är det just nu:

Från måndag 26 april 05:00 till den 9 maj midnatt råder nedstängning (lockdown) och andra Covid-19-relaterade restriktioner i hela Republiken Cypern, vilket bland annat innebär att:

Ett särskilt tillstånd krävs för att röra sig utanför hemmet för att handla mat, besöka apotek eller motionera. Tillstånd kan sökas endast en gång per dag med ett sms till 8998. För besök till vaccinationscentra mot COVID-19 krävs inte meddelande.

Sms skickas till numret 8998 på följande sätt: kod för vilken orsak man söker tillstånd 1–8 (mellanslag) ID-kortnummer eller passnummer (mellanslag) postnummer.

Kategorierna är följande:

  1. Besök till apotek, bloddonation, läkarbesök, laboratorietest för Covid-19.
  2. Besök till mataffär eller upphämtning av mat (take away).
  3. Besök till en bank, i den mån elektronisk transaktion inte är möjlig.
  4. Nödvändiga besök hos myndigheter eller tjänster inom den bredare offentliga sektorn och kommunerna.
  5. Besök i privata hem för att hjälpa personer som inte kan ta hand om sig själva eller befinner sig i självisolering eller karantän. Även för besök på äldreboenden.
  6. Rörelse för fysisk träning eller individuell sport, om den är begränsad till platser där tillträde är tillåtet. Vandringslederna är öppna endast för fysisk träning.
  7. Närvaro vid ceremoni (t.ex. begravning, bröllop, dop) för nära släktingar som inte överstiger 10 personer.
  8. Annat ändamål som kan motiveras enligt åtgärderna.

Personer över 65 år kan också använda sig av ett skriftligt formulär som finns här.

Man måste alltid ha med sig sitt ID-kort eller pass för att vid behov kunna legitimera sig.

OBS!  Det går endast att skicka sms till 8998 från cypriotiska mobiloperatörer. Användning av 8998-tjänsten är gratis.

För de som är anslutna till en utländsk mobiltelefonleverantör och för att underlätta för dem som av någon anledning inte kan skicka ett SMS till 8998 finns ett callcenter tillgängligt mellan 05:00 och 21:00. För cypriotiska telefonnummer: 80012012, och för utländska nummer: +357 22 285777.

Utegångsförbud råder mellan 21:00 och 05:00 (gäller ej för akuta medicinska skäl till / från apotek och sjukhus eller för arbete, relevant dokumentation bör kunna uppvisas.

Alla serveringsställen är stängda (restauranger, tavernor, kaféer, barer, serveringar i köpcentra, matsalar och / eller idrottsklubbar, kulturcenter, klubbar, fackföreningar, etc.) med undantag för tjänster relaterade till hemleverans och avhämtning. Det är underförstått att endast hemleverans är tillåten efter 21:00.

Möten, offentliga sammankomster eller sociala evenemang, oavsett plats (privat eller offentligt utrymme), inomhus eller utomhus (t.ex. torg, dammar, picknickområden, marinor) är förbjudna.

Undantagsvis och endast för påskdagen (2 maj), kan personer från två olika familjer samlas i privat hem, förutsatt att det totala antalet personer inte överstiger 10 personer, inklusive minderåriga.

Ceremonier i kyrkor och religiösa platser kommer att utföras utan närvaro av troende med undantag av påsknatten, lördag 1 maj då strikta hälsoprotokoll måste efterföljas.

Max 10 deltagare gäller vid bröllop, dop och begravningar.

Teatrar, amfiteatrar, biografer och evenemangsställen är stängda.

Detaljhandeln, förutom affärer som säljer livsmedel, är stängd.

Frisörsalonger, barberare och liknande är stängda.

Gym, dansskolor och andra idrottsskolor är stängda. Personlig träning är tillåten i öppna utrymmen med högst två personer.


Sverige är rödflaggat och från och med 29e april måste vi och många andra länder visa upp negativa covidtest för att ens komma på tal. Man säger inget om vaccin, eller vaccinpass. Det är förmodligen inget som kommer på plats där än, antar jag.

Tegnell rekommenderar att stanna hemma i sommar och det låter som en god idé, tycker jag.




tisdag 27 april 2021

Jag firar min födelsedag i ensamhet

 utan att känna mig ensam.

I morse åkte och handlade banan till pannkakan,  drack ännu en kopp kaffe och nu ska jag jobba lite och sedan förhoppningsvis sitta på balkongen en stund.

Min bästis Helen ringde och ville göra en stor sak av min födelsedag, fast det gick jag inte med på. Det är en dag som inte firas i år (och nog inte förra året heller har jag för mig).  

Jag vill inte släppa in en enda människa just nu, inte ens Jonathan och Linnea. Det är så snart min åldersgrupps tur att vaccineras att jag inte tänker riska ett dugg. Fast min vännina menar förstås bara väl, såklart. Men det var lite svårt att övertala henne om att min födelsedag lika gärna kan firas i augusti som idag. 

Jag minns ett tillfälle där jag, ett ex till mig och en väninna var på middag hemma hos henne. En fråga (gällande mig) kom upp och medan hon inte gav sig i sin iver att hjälpa mig med den här saken, lutade sig mitt ex bakåt i stolen och tjurade. 

Så olika kan människor hantera ett nej. 

Det bästa är förstås att bara acceptera när någon säger nej, men det har många svårt för. Lika många låter sig förmodligen övertalas. 

Det gjorde jag förr. Idag skulle det aldrig falla mig in att göra våld på mitt eget nej för att tillfredsställa någon annans behov. Det har jag gjort tillräckligt i mina dagar. 

Där har ni det. 27e april



 2021. Tjohoo

måndag 26 april 2021

Tredje delen av Flanagans blir SÅ BRA.

 Min strävan har varit ett skriva tre böcker med lika många toner och den här tredje känns som en klassisk feelgood, mer än de andra. 

Det var också målet och jag är glad att JAG tycker så mycket om den, för som alltid kommer ju kritik senare och då är det superviktigt att jag är helt nöjd när jag lämnar ifrån mig manuset. 

Serien spänner över 70 år totalt. Från Linda som var så ung och erfaren när hon tog över hotellet, till Emma och Elinor som kanske trodde att de behövde vara mer än duktiga, vidare till Frankie och Billie som får ...  (Det kan jag ju inte berätta, fattar ni väl!)

Jag tycker att säcken knyts ihop väldigt fint. Det finns inga planer på en fjärde bok utan det här är den sista. 

Men vad vet man. Jag skrev en ny Sonja efter fem år och Flanagans är ju en skådeplats man kan återkomma till. Sonjas andra chans sålde dessutom bra. Den kom efter Gloria (som har sålt 30 tusen färre ex än alla mina andra långa romaner, det känns fortfarande lite tråkigt) och vi slängde in den förhållandevis snabbt för att lite "rädda" mitt författarskap (min idé, det var också jag som kände att jag behövde räddas. Ingenting sådan utrycktes från förlaget, tvärtom, är bäst att säga. Jag tror att de är vana vid att det går upp och ned).

Ett oväntat besök (min hästbok) var klar, men för att få upp volymen igen snabbskrev jag Sonja (i pur glädje för det fanns fortfarande mycket att berätta om), som vi la in istället för hästboken (som fick komma ut året efter, 2018). Det var ett genidrag visade det sig för mina volymer återgick direkt till det "normala". 3e Sonjan och hästboken har sålt nästan exakt lika mycket. 

Dagens arbete går ut på att kolla alla ju, nickar, skakade huvuden, uppför eller upp för. Redaktören har skickat en lång lista på sådan jag bör hålla koll på. Jag har säkert missat (och lagt till) massor i min redigering, och idag ska jag söka mig igenom hela dokumentet. 

Jag har lyssnat på en hel del böcker på senaste tiden, och i den senaste suckas det oerhört ofta. Och dras djupa andetag. Pannor rynkas såpass ofta att personer måste vara randiga i pannan . Sånt ska jag försöka reda ut idag. En gång kan det himlas med ögon i mitt manus, men allra helt ingen gång ...

Blir jag klar idag kommer jag att vara LEDIG, tjohoo, i morgon. 

Ps. Idag lyssnar jag på Värvet som intervjuar Kungen. Snacka om att ha landat en grym gäst. 



söndag 25 april 2021

Jag är inte riktigt med i matchen,

 märker jag. Det behöver inte bero på att jag isolerar mig, utan kan lika gärna bero på att jag inte hänger med av andra skäl. Ointresse eller ork? Inte vet jag, men jag vet att jag kan missa saker som jag borde haft koll på. Jag tycker att jag läser tidningarna (online) jag har ju ALLA, men ändå flyger saker under (eller kanske över) min illa monterade radar.

Kommer det att gå över? Jag vet inte, det blir spännande att se. Jag står på tur att bli vaccinerad, och kanske vågar jag mig ut när det är klart. Det hoppas jag ju i alla fall. Fast jag gillar masken. Den passar introverta Berta rätt bra. Det känns lite som man har en osynlighetsmantel på sig när man handlar. Jag kör ju dessutom med dubbla masker för säkerhets skull. En i papper och över den en i tyg.




JAJA.

Trettio sidor manus idag när min födelsedagsgrillfest blev inställd (jag fyller i veckan, men mysigare att fira på helgen tyckte vi) och jag lider inte alls av det uteblivna kalaset. Vi ses när de är friska från sina förkylningar. Jag tänker inte ta minsta lilla risk (för det har jag ju ändå gjort när jag har träffat dem tidigare, även om jag har försökt hålla avstånd och båda har varit snälla och hållit sig i så mycket karantän som möjligt). Nu är det KNAPPT att jag vill handla fram tills jag är fullt vaccinerad , fast jag vet att det funkar finfint på Ica Maxi i Haninge tidigt på morgonen. 

Frågan är om jag någonsin kommer att handla livsmedel i Farsta igen. Just nu känns det osannolikt. Det är trångt på Konsum, Hemköp och Lidl också. Nä, storbutik är perfekt för mig och oftare än en gång i veckan behöver jag inte handla. 

Läste att Anja Person fyller 40 idag. Tjohoo. 

40 är prime time, tycker jag. Man är som vackrast, har mognat på insidan och börjar ta plats. Det ska man inte slarva bort på skit och dåliga relationer. Mellan 40 och 50 var i alla fall för mig rätt svåra år, MEN jag kom ju ut på andra sidan med massor av erfarenheter och en helt ny karriär. Jag har väldigt svårt att se att jag skulle ha det om jag inte hade haft de där kämpiga åren. De var de som ledde till min första bok, som i sin tur ledde till en matta av nya böcker. 

Nästa år blir jag 60. En ålder många hyllar. Jag är tveksam, men önskar att jag omfamnar den. Jag får väl träna på det under år 59.



lördag 24 april 2021

Lördag.

 Någon fest blir det inte den här helgen eftersom gästerna som skulle komma är snoriga. Jag tänkte köpa en klänning för att trösta mig, men hejdade mig i sista sekund när jag tvingades inse att den vackra modellens hudfärg, längd och ungdom FÖRMODLIGEN gjorde att klänningen var så tjusig. 

Emellanåt glömmer jag att min kropp har formen av ett skåp (mina squats har ännu inte gjort susen) och att jag därför inte ska köpa klänningar online. I alla fall inte sådana som ska omsluta kroppen. Tältvarianter går däremot bra. 

Istället jobbade jag. Nu när jag är klar för idag återstår 30 sidor, EXAKT SOM JAG HADE PLANERAT, och jag hade kunnat fortsätta idag, men nä. Jag gör som jag har bestämt.  

Istället ägnar jag mig åt Hemnet. Jag ska verkligen inte köpa varken hus eller lägenhet, däremot är det kul att titta in hos folk. Det är lite av en sjukdom jag har. Jag förstorar bilder, tittar på barnbarnen, försöker lista ut folks ålder, ryggar till när jag ser vissa saker i inredningen. För vad kommer jag aldrig att berätta här, men att jag tycker att furuväggar är sådär framgår om man läser mina böcker om Sonja (det som tycks i mina böcker, tycks också inom mig).

Annars har jag inte ett dugg att berätta. 

Jo, de här lakanen är LJUVLIGA!

Kritsuga från Ikea







fredag 23 april 2021

Den här är gammal, hittade den i bloggen från 2012.

SÅ HIMLA ROLIGT!

2 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Det är med stor glädje jag informerar er att företagets årliga midsommarfest ska firas med utegrillning vid Hällens Badplats den 20 juni.
Vi arrangerar med bord och stolar, utebar, salladsbuffé och en tvåmansorkester kommer att spela mysiga sommarsånger under aftonen.
Dags att koppla av och njuta av kvällen! Ni kan se fram emot att möta VD som kommer att vara lekledare och även ansvara för att midsommarstången kläs.
Ni får gärna ta med egen snaps - företaget står för fritt vin, öl och alkoholfritt!
Jag önskar er och era familjer en härlig midsommar!
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor

3 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Det var inte alls meningen att gårdagens meddelande skulle isolera våra icke-svenska kollegor. Vi är medvetna om att ni inte har samma traditioner, grundade på en ogudaktig asatro, som vi har.
På grund av detta kommer vi att kalla vårt möte "våravslutning" från och med nu. Det kommer varken att finnas en majstång eller sjungas några snapsvisor.
Jag önskar er och era familjer en trevlig tid.
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor

4 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Jag refererar till ett diskret tips från en medlem i Anonyma Alkoholister som kräver ett "torrt" bord. Jag är glad att kunna uppfylla detta önskemål, men påpekar samtidigt att anonymiteten sedan inte kommer att garanteras.
Dessutom kommer det inte att vara tillåtet att ta med egen snaps på grund av fackklubbens intervention: Alla kanske inte har råd.
Tina Johansson
Ansvarig för personalforskning
8 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Vi har nu placerat ett av borden långt borta från grillbuffén för alla medlemmar av "Weight Watchers" och ett bord mycket nära de mobila toaletterna för alla som väntar barn. Bögar får sitta bredvid varandra.
Lesbiska kvinnor behöver dock inte sitta bredvid bögarna, utan får ett bord för sig själva. Självklart får bögarna ett blomsterarrangemang på sitt bord.
Är ni nöjda nu?
Tina Johansson
Ansvarig för dårhuset
10 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Naturligtvis kommer vi att skydda icke-rökare för rökare och placera rökar- respektive ickerökarbord på varsin sida om ett avgränsande buskage. Alternativt placeras rökarna i ett alldeles eget, tättslutande, tält.
Tina Johansson
Ansvarig för förtryck av personal
11 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Vegetarianer! Jag har bara väntat på er! Jag struntar fullkomligt i om det passar er eller inte: Vi kommer att grilla!!! Om ni vill får ni gärna flyga upp till månen för att den 20 juni kunna sitta så långt bort som möjligt från "dödsgrillen", som ni kallar det. Njut av salladsbuffén och käka råa tomater!
Förresten: Tomaterna har också känslor. De skriker när man skär i dem,jag har hört det. Där fick ni!
Jag önskar er alla en urusel midsommar, sup er fulla och kola av!!!
Slampan från tredje våningen

15 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Jag är säker på att jag talar för oss alla när jag önskar och hoppas att Tina Johansson är på bättringsvägen. Det skulle uppskattas mycket om ni hjälper till och skickar många "krya på dig"-kort till psykavdelningen.
Ledningen har under tiden bestämt att det inte kommer att bli någon fest den 20 juni. Ni får ledigt denna eftermiddag på företagets bekostnad.
Fredrik Lindfors
Tillförordnad ansvarig för personalfrågor

Jag identifierar mig mer med

 artister och scenarbetare än författare. Senast jag tänkte på det var när jag lyssnade på Sarah Dawn Finers podd där hon intervjuade Edward af Sillén. Jag känner så igen mig i båda två, men det händer sällan när jag hör författarintervjuer. 

Kanske för att jag började så sent. Kanske för att min första kärlek var scenen. Kanske för att alla författare säger att de alltid har velat skriva. 

Det ville aldrig jag. Jag ville stå på en scen. Kanske därför jag hellre säger att jag skriver underhållningslitteratur än feelgood som jag tycker blir ett allt snävare, utvattnat begrepp trots att bredden förmodligen ökar. Svårt det där.

Barnen i Sundbyberg har testat negativt för Corona, och det tycker jag känns skönt. Jonathan hade nog lite längtat efter antikroppar eftersom han ju får sitt vaccin sent eftersom han bara är 27 (snart) men jag är glad för att det nog är en förkylning. Det är inte värt risken. Men så är jag en mamma också ... Planen var att de skulle komma hit och grilla på söndag, men det vet i tusan om jag törs. Tror inte det, faktiskt. 

I natt small det tydligen 200 meter från mitt hus, men det hörde jag inte. Jag såg det i min SOS-Alarm app som hade skickat ett meddelande i natt om att det var 230 meter från mitt hus.

I nyproduktion är det sällan man hör något utifrån. Inte inifrån heller, för den delen. Tyst och skönt. Jag är väldigt trygg i min lägenhet. Den ligger en bit upp och jag har många grannar på mitt våningsplan. Det har aldrig varit utryckningar eller poliser här vad jag vet. I Fagersjö sköts det ju (DET lät, trots nyproduktion. Men det var ju lägenheten under min, så kanske inte så konstigt.) Sedan flyttade jag till FINORTEN Årstadal, och en av de första dagarna bröt sig polis in i en av lägenheterna ett par våningar nedanför mig. Oklart varför. Så oavsett var man bor i stan så händer det grejer. Finort, eller inte. 

Min lägenhet har ju så många fördelar: Badkar, skog och säkerhet. Och sydvästläge på balkongen. När jag levererade varor till Jonathan och Linnea spanade jag in området där jag blev erbjuden en lägenhet, som jag tackade nej till, för att se solen vs. balkonger.

Well.

Det där ska jag kolla nog om jag flyttar, för att ha en balkong i norrläge är inte aktuellt. Jag vill kunna sola på min balkong. Det är viktigare än ett extrarum, i alla fall känner jag så just nu. Jag använder ju mina balkonger supermycket, har alltid gjort. Om så än "bara" till att sola.

I morse gick jag upp och provade 2 par byxor, "smalbyxor". Det är lite obehagligt att jag känner att jag har gått upp i vikt och därför måste jag kolla emellanåt. Men de gled på som de har gjort det senast typ 8 månaderna, så känslan jag har är FEL. Vad jag väger vet jag ju inte och vill heller inte veta. Jag kör mitt byxtrick. Att få på mig kläderna så att jag en vacker dag kan använda dem igen, betyder väldigt mycket för mig. Nästa bokmässa kommer jag att ha med mig 17 byten. MINST! Ingen kommer att bry sig, men jag gör. Hurra för det.


Det var tusen saker jag behövde få ur mig denna morgon. Två koppar kaffe, 20 squats, 1 pkt bacon och ett stekt ägg senare är jag redo att börja jobba.



Planen är att ha gått igenom hela manuset på söndag, och sedan småfixa med upprepningar småord och sånt måndag och tisdag, och skicka det till Lena på onsdag. 

När jag är klar idag ska jag eventuellt åka och handla bröd, smör och ost. Det är perfekt fredagsgodis för mig. Om jag får välja på det och godis tar jag alla gånger bröd och ost. Jag blir däst, lite upprörd i magen men en dag i månaden klarar min kropp. Flera dagar i sträck gör den inte det.

Tjohej. Trevlig helg!





torsdag 22 april 2021

Mina 60-pluskompisar börjar nu vaccinera sig,

 hurra för deras skull.

Men det var väl tack vare de glada utropen från dem igår som gjorde att jag snurrade runt i drömmar om det under morgonen. 

Det kändes som om jag drömde om det länge, fast vad vet man i dvalan där på morgonen. Det kanske bara var under själva vaknandet? Inte vet jag. Drömde om det gjorde jag i alla fall.

Idag ska ruskvädret komma och jag är redan förberedd. Balkongkuddar och sånt är inne och soffan inpackad i sitt skydd. Jag skulle behöva en korg att lägga kuddar, filtar och plädar i, men den jag hade står nu vid dörren fylld med shoppingpåsar jag tar med när jag handlar. 




Jag slängde ut skostället häromsistens. Inte för att det hade gjort sitt, även om jag nog hade haft det i tio år, utan för att det störde mina ögon. Nu är hallen rensad, skor har flyttats runt, och någon gång ska jag skaffa en liten skoplatta/matta istället för något så stort som ett ställ. Men det behövs inte så länge vädret inte är blött, det får bli en höstgrej.

Idag är det jobb som gäller. Speed, så att jag hinner med min deklaration i tid. Förra året var det lite ändringar och jag måste kolla ifall det är det i år också. Det är alltid lite läskigt att ändra i det som är låst, tycker jag. 

När jag hade min skrivskola var det någon som frågade om författarekonomi, och det är inte alltid det lättaste. Som i år: Senast jag fick in några pengar till företaget (utöver en mindre summa i mars) var i november, och när jag undrar var de pengarna har tagit vägen (för det kan man ju undra) inser jag snabbt att det inte är så märkligt om de minskar drastiskt på 6 månader. Jag måste ju betala preliminärskatt och andra utgifter i företaget vare sig det kommer in pengar eller inte. OCH jag måste bo och äta. Slurp säger det i kassan. 

Ett av mina många förlag betalade inte ut något som de skulle sista mars, jag har tydligen glömts bort på något sätt, och därmed blir det rätt lite att deklarera på inkomstsidan första kvartalet. Momsdeklarationen ska vara inne 12e maj, så att jag har gott om tid till mina båda deklarationer är bra. 

Så sparkontot måste fyllas på under året. Det kan vara så i år att det inte kommer in ett enda öre från oktober 2021 till maj 2022. 

Författarlivet. Jag älskart, trots lite osäkerhet i kassaflödena. Jag klarar mig och är så himla glad för det. 




onsdag 21 april 2021

Ledig,

 har handlat större delen av dagen. Till mig själv och till Jonathan. Det tog tid, jag skulle ju dessutom leverera varorna till Sundbyberg. 

Jag handlade allt på mitt Ica Maxi, åkte hem med allt mitt (för att jag hade många frysvaror) och sedan vidare till sjuklingarna. Gullisar, de kom ut i ansiktsmask och sedan pratade vi med 4 meters avstånd. Jonathan har än så länge mest ont i halsen (Linnea också, fast hon är också snorig och hostar som tusan), båda har typ 38 i feber, så det kan ju vara en vanlig förkylning. Hoppas det. 

Sedan åkte jag via Bromma och Essingeleden hem, såg mig om lite, det är rätt mysigt när det inte är köer. Stockholm är en väldigt fin stad. 

Nu är det exakt 35 år sedan jag flyttade hit för gott. 

Jag har för mig att flygvärdinnekursen började på Bromma flygplats i april, 1986. Jag tänker på det VARJE gång jag passerar. 

Flight academy. 

Där hade vi alla lektioner, och efter ett antal veckor , minns inte hur många fick vi börja praktisera ombord på ett riktigt flygplan som ÅKTE någonstans. 

Men i Bromma fick vi lära oss allt om att tala i en mikrofon (min hemmabana såklart, jag GLEED mig igenom just den delen av utbildningen. Hade ju jobbat med lokal-Tv och som speaker i Sälen i flera år). Vi fick en sminkkurs också minns jag. 

Men de stora kurserna handlade om flygsäkerhet. Olika beroende på vilken maskin man flög. Jag flög DC9; DC8 och AirbusA300. Sedan hade man prov på det och det var inte lätt. Man hårdpluggade innan, för man fick nog bara två chanser att göra det rätt, sedan åkte man ut. Säkerheten gick först, sedan kom servicen. 

Alla måste veta allt om vad som fanns ombord – hur det användes och var det låg, det finns många ställen att lägga nödsaker på i ett flygplan. Vi fick träna på vad man sa till passagerarna i nödlägen, hur man evakuerade, ha klart för sig hur man skulle agera i en kidnappningssituation och hur man hoppade ur planet via en slide, alltså en rutchkana (det gjorde vi i Köpenhamn, där det fanns en DC10 att träna på). Vi släckte bränder, tog oss ut ur rökfyllda träningskabiner och la folk i huvudstupa sidolägen. 



Jag minns inte min första flygning, bara att jag och Helen, som jag ju omedelbart blev bästis med, fikade på Arlanda innan och frågade oss om det här verkligen var det vi ville göra. Men jag minns inte vart vi åkte, troligtvis en turnaround, alltså en fram och tillbaka med en timme på marken. Vi blev bedömda och flera av våra kurskompisar fick inte fortsätta senare för att de helt enkelt inte var bra nog.

På sommaren var det få stop (stavas på engelska som mycket annat i flygbranschen), de kom först på hösten och då var det alltid Kanarieöarna vi åkte till. Först när jag hade slutat flög man längre, som typ Barbados. Numera åker man ju till Mexico, Aruba och en massa andra länder .

Men jag var nöjd med Canarias, jag tyckte att det räckte långt. 

Idag såg jag förslag på att Bromma ska läggas ned. Jag har inga åsikter om det alls, blir bara nostalgisk när jag åker förbi. 

35 år. O M G!










    


tisdag 20 april 2021

Mäns våld mot kvinnor

 verkar äntligen vara på agendan efter fem mord på tre veckor. Tidningarna har slutat kalla det familjetragedi och det hade de inte gjort om inte en KÖR av kvinnor hade protesterat mot det sättet att se på MORD.




Jag fick en enkät från polisen häromsistens där frågorna rörde säkerheten i området där jag bor. Alltså, hur säker jag känner mig. 

Sannningen är att jag ALDRIG känner mig säker. Har aldrig gjort. Jag har alltid sett mig över axeln, alltid haft koll på vem som går bakom, aldrig haft lurar som inte släpper in ljud för då skulle jag inte vara lika uppmärksam på mig omgivning. Jag vet inte hur det känns att vara ute ensam utan att vara rädd (i olika grad naturligtvis).

Det handlar för min del inte om Farsta, även om det har hänt så mycket här som är skrämmande. Överfallsvåldtäkter i mitt närområde, till exempel. Skottlossning i lägenheten under min (inte här).

Men jag kan låta bli att lämna lägenheten på kvällen (eftersom det fortfarande verkar vara så att det är kvinnor som måste ändra beteende för att rädda sig själva) och jag är trygg med människor jag känner.

Kvinnorna som blev dödade blev det så vitt jag har förstått det av personer de hade någon form av relation med. De var som MEST otrygga med dem. 

HUR löser samhället mäns vansinniga, helt okontrollerade ilska och hat? Ibland tänker jag att det borde finnas en ö långt ute i Atlanten där man kan dumpa dem. Män från alla länder. Där kan de vara rasistiska, puckla på varandra och få utlopp för vad det än är de inte kan kontrollera med en kvinna i närheten. Skicka in en boll, så blir de nöjda. 

Hårdare straff? Hjälper det? Eller kommer de ut från fängelsestraff lika vansinniga? Och man måste väl jobba preventivt, innan han har mördar. Men hur? Vet man när varningsklockorna ringde första gången? Var det redan i skolan? 

Och hur får man kvinnor att känna sig trygga nog att anmäla? Vad erbjuder staten då? Det verkar vara supersvårt att få till ens ett besöksförbud. 

Fast jag överlåter det där till dem som är insatta för nu verkar det ju ändå ligga på bordet. Låt oss hoppas att MÄN engagerar sig nu, inte gör det till en kvinnofråga. 

Jag hörde jämförelsen med hur man pratar om och jobbar med gängvåld. Det var väl en bra jämförelse. Där är ju män väldigt engagerade. Låt oss hoppas att de känner samma upprördhet när en svennebanan slår ihjäl sin partner. 


I mitt eget lilla liv är jag hemma och jobbar. Jag ligger efter, men bara mot min lilla plan, inte mot deadline. Enligt min lilla plan skulle jag vara klar på torsdag, men nu blir det nog snarare lördag. Deadline är 3e, men jag vill vara klar tidigare så att jag i lugn och ro kan deklarera. 

Hoppas att ni är safe, har snälla människor runt er och att ni slipper Corona. Vi väntar fortfarande på svar om Jonathans flickvän. 

måndag 19 april 2021

Det där när man tror att man måste handla,

 och så måste man inte det! Jag gjorde 20 squats av pur glädje. Hittade 2 liter yoghurt på en hylla i kylskåpet där de inte skulle ligga (herregud vad hemmablind jag blir emellanåt) och därmed var min dag gjord.



Min påbörjade inköpslista innan jag öppnade kylskåpet och utropade WOHOOOO!


Det här är squats. Upp och ned så många gånger man pallar. Jag gör 20 fem gånger per dag. 


 Att inte behöva lämna lägenheten är en favorit, måste jag säga.

Istället ägnar jag mig åt redigering. Jag har dragit upp tempot och nu försöker jag redigera 30 sidor per dag. Det funkar förstås utmärkt så länge jag är nöjd med texten, men när jag börjar peta djupare i den tar det längre tid. 

WELL. En dag jag slipper handla har jag ännu mer tid, tjohej.

Det goda humöret kommer också från att det är så himla fint väder hos mig (och kanske i resten av Sverige också, jag har inte kollat, är rätt inne i min egen bubbla här nu). I eftermiddag ska jag sätta mig i solstolen igen. Det är så himla skönt på min balkong och solfläckarna (ålderstecknen) fräknarna i ansiktet kommer långsamt men säkert. Snart täcker de hela fejan, och det är då jag ser väldigt brun ut ...

Igår såg jag klart säsong 7 av Chicago fire. Jag är helt ärligt inte så intresserad av FIRE, det spolar jag oftast förbi, det är relationerna jag är ute efter. Jag gillar verkligen karaktärerna. Det finns en säsong åtta, och en påbörjad 9, men INTE PÅ VIAPLAY. GRRRR.

Men så hittade jag säsong 8 på DVD (på CDON.com) och nu har jag beställt den. Eftersom Viaplay inte kan svara på när nästa säsong kommer så var det ett givet val. 

Allra sista säsongen av Suits kunde man streama via SF Anytime, men det gick inte att hitta Chicago fire där, annars hade jag nog gjort det. Priset blir ungefär detsamma. (Suits sänds på Netflix men de är lika sega på att ladda upp nya säsonger som Viaplay.) 

Nu finns Chicago Med och Chicago P.D också. Serierna går lite in i varandra tydligen, så jag har mycket att se när jag går och lägger mig även när jag har sett säsong 8 av brandserien. Urmysigt. Det går ingen som helst nöd på mig här hemma i min ensamhet.

Linnea blev förskyld igår, och idag ska hon testas. Håll en tumme. Hon har tack vare sitt jobb fått sin första vaccination och borde vara hyfsat skyddad, men en kollega till henne fick det ändå så man vet ju inte. 

Nästa helg är planen grillning med ungarna på balkongen, jag hoppas att det fina vädret återkommer efter ett par ruskdagar som ska in mellan onsdag och söndag. Jag behöver en ny elgrill och ska försöka hitta det på ICA, när jag nu behöver handla nästa gång. Jag tror att jag klarar mig till onsdag. 

Tjohooo. 

Jag tror jag gör 20 squats till i pur nöjdhet!

(Varför? För att min rygg gillar det, för att min röv är platt som en pannkaka och för att pulsen ökar en kort stund i alla fall. 100 per dag till 7 maj, sedan utvärdering.)


lördag 17 april 2021

Så jag läser min gamla blogg.

 Den här: https://www.blogger.com/blog/posts/597961722047231091

Coachingbloggen, den jag hade fram till februari 2014. Få bilder. Det var väl så då. 

Jag gick tillbaka 2011, för jag ville se vad jag skrev om mitt skrivande. Jag knopade ju ihop Sonjas sista vilja den sommaren och minns det som att det var enkelt som tusan. Det visade det sig att jag hade rätt. Jag skrev mellan 3 juli och 21 augusti, och sedan var jag klar. Vissa dagar skrev jag 30 sidor, andra räknade jag ord och då skrev jag 5000. Det, mina vänner, är flow. 

Så en rätt lycklig Åsa, verkar det som. Jag jobbade som coach, hade inget förlag till Sonjan än då, men det kom ju rätt snabbt därefter och då hade jag redan påbörjat tvåan, Sonjas hemlighet. Redan i september, innan jag hade fått ett förlag, hade jag påbörjat den. Det står inte i texten att jag trodde att jag skulle bli antagen, men jag hade nog ändå den känslan.

Och jag skrev som jag fortfarande gör:  i ett rasande tempo, utan att redigera, där hela boken sitter i fingertopparna. Jag visste inte vad jag skulle skriva om när jag började, men hade lagt bort 50 sidor av ett projekt jag påbörjat som innehöll allt djävulskap ni kan tänka er. Incest, missbruk etc. Det var jag tydligen inte ett dugg intresserad av att skriva om, men det var väl vad kom kom ut fingrarna då, ett tag efter Casanovas kvinna. 

Jag tror att det var bra att det gick 3 år mellan skrivprojekt Casanovas kvinna och Sonjas sista vilja. Jag behövde de åren till en form av rensning. 

När jag skrev Sonjan jobbade jag fortfarande som coach, med klienter som hade det tufft med sig själva, men det jag själv hade varit med om var nog bearbetat (så långt det nu går, jag vet inte om jag någonsin blir helt klar med det). Annars hade jag nog inte kunnat skriva Sonjas sista vilja och göra den till en uppåtkaramell. 

Jag ser också när jag läser om det att det är precis det jag var ute efter. Något glatt och härligt utan elakingar. Och det lyckades ju.

Det är så himla roligt att den gamla bloggen ligger kvar, sparad, för det är ju inte bara mina egna minnen. Jonathans tonår finns bitvis med. Han var 14 när jag började blogga 2009. 

Något annat som visade sig i texterna från då är att jag är var rolig. Spänstig, liksom. Rapp. Kul. Kvick. Inte sarkastisk. Sarkasm är ett rätt tråkigt och alltför lättvindigt sätt att skämta på, nej, här har vi högkvalitativt roande om mitt ego och mina tillkortakommanden. Jag vet inte om tonen i Sonjan smittade av sig, eller om det är tvärtom.

Det jag vet är i alla fall att året efter, 2012, var det inte så jävla muntert längre, det ska bli kul att se hur mycket av det jag tordes avslöja i bloggen, så långt hann jag inte läsa igår. Men förmodligen berättade jag väldigt lite. Jag behövde nog vara samlad och inte ge ifrån mig för mycket när jag var mitt i det. Det brukar vara så jag gör. Jag håller ihop under det kritiska, samlar mig och berättar om det efteråt. Det vet jag inte om det är en bra taktik, men det kommer nog lika naturligt för mig som det gör för andra att vända sig till någon och gråta ut. 

Jag fyllde 50 det året, förlorade inkomster när jag inte längre anlitades som coach (jag var för dyr, erbjöds så låg ersättning för mitt arbete att det bara inte gick) och kämpade för att få ihop vårt liv. Linnea flyttade hem till oss, Jonathan och hon hade precis gått ur gymnasiet, jag stod mellan coach- och författarjobbet, och var till sist tvungen att sälja lägenheten. Allt det där har ni redan läst om här. Det var oerhört svårt ett tag. 

Jag undrar hur mitt liv hade sett ut om jag hade fått något av jobben jag sökte då? Eller om En liten värld inte hade blivit antagen av Forum och sedan huvudbok i Bonniers bokklubb.  I alla fall inte så här, kan man väl konstatera.  Jag hade kanske bott kvar i bostadsrätten, inte skrivit något mer och säkert varit nöjd med det. Det man inte känner till, etc ...

Tillbaka till 2021. Det braiga författarlivet som jag är så glad för.

Idag fortsätter redigeringen av min 12e fullängdsroman (min 16e totalt om man inkluderar de fyra korta). Jag har kontrakt på 3 till, och då är vi uppe i 19 åsaromaner år 2024 (om allt går som det ska, peppar peppar peppar etc etc etc). Kanske fler till och med. Jag inbillar mig ju att jag då och då skulle kunna skriva 2 per år. Vi får väl se hur det går med det. Först och främst behöver jag förstås komma igång med skrivandet av nästa kontrakterade roman. 

Där har vi morgonens tankar i helt oredigerad text (det får ni stå ut med, allt skrivs rakt upp och ned här). Nu börjar jag jobba, för jag tänker sitta i solen i eftermiddag. Det är VÅR på min balkong där solen glider in vid 11-tiden. 



fredag 16 april 2021

Jag har ett eksem på min tumme,

 hela nedre delen av tummen är täckt av det. Jag smörjer och smörjer med det vill inte riktigt ge sig.

Så jag håller den andra tummen för att solen ska göra sitt, nu när den ju verkar vara här i några dagar. Idag satt jag ute över en timma och pratade med Jonathan i telefon och jag kröp ned i skydd av balkongdörren så där jag fick lä. Helt perfekt. Nu sitter jag ju inte i bikini, men i ett linne i alla fall.

Annars är jag en bikinimänniska. Blir det bara varmt nog så. Jag har en förhållandevis lång överkropp och hittar aldrig baddräkter som passar. Jag har provat mängder, och det enda de gör är att skära in där bak. Varken snyggt eller bekvämt, kan jag berätta för er mer proportionella som inte förstår vad jag menar. Nä, bikini är min grej. Även på balkongen när det blir såpass varmt.  

Jag har hittat modellen som passar min kropp, jag har den i flera färger. Från Evanette, som har en del av sina rötter i Fjällbacka. Jag hittade den första i Farsta centrum för många år sedan och är trogen märket Salta Bad sedan dess.


Hög byxmidja som går att vika ned, och överdel som täcker behagen. Just den här färgen är ny, så den har jag inte.

 I år ska jag köpa en i ett mönster jag redan har.
Det här.


Tycker att det är superfint.
Min förra är lite blekt efter några år i solen, så det är dags för en ny

Fast det är ju ingen brådska, det är bara april, jag ska inte befinna mig på en badstrand förrän jag är vaccinerad. Och när det blir vet man ju inte!

Typ så.
Fredag och jag har festat till med ugnsstekt potatis ... som borde ha stått inne 12 minuter till.  
Ikväll ska jag snaska på Edamambönor, med flingsalt. Jag fick det hos Jonathan och Linnea, och det var SÅÅ gott!



Man äter bara bönorna som är inuti skidan, för er som undrar vad det är.  Man drar enkelt ut dem mellan tänderna. Jag har köpt frysta som jag ska koka. 


Det var det. Önskar er alla en superhelg!



torsdag 15 april 2021

Torsdag och en dag utan något alls inplanerat.

 Jag har inga telefonmöten inbokade, behöver inte handla, inte lämna lägenheten om jag inte vill. Det enda jag hoppas på är att det blir varmare i eftermiddag så att jag kan sitta på min balkong, lyssna på en podd (det är torsdag, alltså släpper Filip & Fredrik ett nytt avsnitt). I alla fall plocka fram möblerna i några dagar, för det är så trist när de står inpackade. Prognosen säger uppehåll till och med tisdag, så det känns ju lite lovande. Men just nu är det svinkallt, så jag gör det när graderna har stigit något.

Alltså är redigering och lakanstvätt är det enda på agendan den här dagen. Jag börjar med redigeringen medan jag är pigg nog. Det där att jag bara sover 7 timmar per natt numera gör mig lite trött, att somna före 24 verkar hopplöst. Jag tar nya tag i det ikväll, men skulle nog behöva en tupplur idag känns det som. Efter jobbet.

Fan, vad gött!

Tupplur kan verkligen vara det allra bästa!




Idag kommer den här ut. Emma har flyttats fram, på den inbundna var Elinor i förgrunden. Det ska vara rättvist, de delar ju huvudroll i den här boken. 

onsdag 14 april 2021

Nu har jag en fråga:

 Ni som har läst Flanagans 1 och 2, vet att jag avslutar dem med det första kapitlet av nästa bok. Det betyder alltså att första kapitlet av Nya tider på Flanagans står längst bak i Kvinnorna på Flanagans.

WELL.

Nu har jag fått för mig att ändra lite i det kapitlet. Inga stora saker, andemeningen är densamma, men det står inte ordagrant som det gjorde i kapitlet i Kvinnorna på Flanagans.

Min fråga är då om det är okej, eller om ni blir rabiata, slänger iväg Flanagans 3 och känner er fullständigt lurade?




I morgon fortsätter jobbet. Jag behöver ta mig framåt 20 sidor per dag och tänker att jag ska lämna manus den sista april för att ha ett par dagar till deklarationen som ska vara inne den 3e maj som också är manusdeadline. En ledig dag har jag planerat in, den 25e (som väl är en söndag). Jag fyller år den 27e som är en tisdag och då jobbar/pluggar Jonathan och Linnea, så jag träffar dem helgen före istället. Förhoppningsvis kan vi åka någonstans och äta utomhus. Det vore supermysigt. Vi får väl se vad vädret säger.

Typ så. Onsdag. Bra dag, så här långt. 




tisdag 13 april 2021

Jag är självgod, extremt nöjd

 och har en lätt hybris eftersom den sista Flanagans blir så bra! Min avsikt är att ni ska hetsläsa de sista 50 sidorna och just idag tror jag att jag har lyckats. (Det kan mycket väl ha gått över till i morgon, därför är det bra att suga musten ur hybrisen när den kommer för det är en flyktig jävel.) 




Idag har jag tagit bort alla markeringar och läst de 10 första sidorna, men mer än så har jag inte jobbat. Istället har jag handlat (med dubbla masker och plasthandskar,) lyssnat på ljudbok (Jojo Moyes) och ätit en sen frukost: Stekt ägg med kokt skinka, och därefter räkor som jag köpte idag. På burk. Vanligtvis gör jag en omelett när jag har räkor hemma, men idag åt jag dem som de var eftersom jag redan hade ätit ägg. 

Resten av dagen vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag vaknade för tidigt, är svintrött och kanske somnar jag om en timma. Klockan två ska jag se presskonferensen, det känns extra viktigt nu när smittspridningen är så stor. 

Jag skulle också kunna lägga mig riktigt tidigt ikväll istället, och kanske försöka somna klockan elva. Egentligen är det bättre. Om jag tar en kopp kaffe kanske jag piggnar till lite? Tyvärr är det inget balkongväder idag heller, annars hade jag gärna suttit där med min kopp.

JAJA.

Bra dag så här långt. 

Var rädda om er. Det långt ifrån över!

måndag 12 april 2021

Min ständiga längtan till New York

 får näring när min telefon pluppar upp bilder som säger att jag var där för exakt två år sedan. Då var jag där ensam, remmade över Manhattan och var noga med strumpor i skorna, för det var jag inte året innan dess och då fick jag blåsor från helvetet som gjorde det oerhört smärtsamt att gå. 



Saks, Fifth Avenue (tror jag). Jag behövde gå på toa någonstans. Handledväskan är en favvis. Den rymmer det lilla man behöver när låååånga promenader som står på schemat. Anteckningsbok, plånbok, läppglans, näsdroppar och telefon. Att ha en handväska blir otympligt för mina axlar om den ska hänga där en längre stund. När jag går börjar jag på morgonen och är sällan tillbaka på hotellet förrän sent på eftermiddagen. 


Förra året var jag ju där med Jonathan (i slutet av februari), men åren innan har jag ju rest själv: 2017, 2018 och 2019.  2015 var jag där med ett ex, 2012 med Jonathan. 

Min dröm nu är ju att fira min 60-årsdag där nästa år i slutet av april. Inte ensam, jag vill bjuda med Jonathan och Linnea. Jag hoppas att jag kan göra det. Det hänger förstås på pandemin, men också på om jag har råd, såklart. 

Den nya boken innehåller mycket mer av New York än de tidigare i serien, det har varit (och är) en ren fröjd att skriva om en plats man numera känner till i alla fall en del av. Mina karaktärer går på skolor jag har besökt, bor på gator jag har promenerat på, handlar i butiker jag också har handlat i. 

Nu återstår 50 sidor med redaktörskommentarer och förslag att gå igenom, sedan nollar jag manuset från anteckningar och börjar om från början. Jag har gott om tid, alltså tar jag LEDIGT i morgon. Tjohoo.


söndag 11 april 2021

Herregud vad bortskämd jag blev igår.

 Här är menyn: Förrätt: Edamambönor med flingsalt, bruschetta på bröd från Linneas praktikplats (hon pluggar ju till bagare), friterade kycklingvingar i het sås och salta chips med rom och gräddfil. 

Till varmrätt åt vi Linneas pasta (som hon gjorde själv med knådningshjälp av Jonathan) med en sås på rökt fläsk, tomater i olika former, kryddor och en skvätt vodka. Så himla gott!

Till dessert fick vi egengjord glass, med överblivna kanelbullar i. 

Utöver det grävde jag djupa hål i godisskålen medan jag betraktade matlagarna från min stol i köket. Det var så himla mysigt.

Men före det, när jag kom klockan tre, gick vi en åtta kilometer lång promenad till Solna och tillbaka. Vädret var toppen och det var ju en perfekt början på helkvällen. Vi var snorhungriga när vi kom hem. 

Jag var hemma strax innan elva och somnade gott. 

En verklig Superlördag. Jag höll avstånd och hoppas förstås att ingen av dem bär på något. Jonathan, som är den som inte behöver umgås, hade avhållit sig alla kontakter i en hel vecka för att jag skulle komma. Det är så fint gjort. Han vet ju att jag är rädd för smitta.

Linnea har fått första sprutan, men måste umgås på sin praktik, det går ju inte att komma ifrån, men höll sig också på avstånd. När vi åt satt de vid matbordet och jag i soffan. På toa hade jag en egen handduk. I köket satt jag på tre meters avstånd. Senast jag kramade Jonathan var 2 mars förra året på Arlanda när vi kom hem från New York. Tur att man inte är den kramsjuka typen.




Idag jobbar jag, och i morgon har jag nog gått igenom alla redaktörens kommentarer och ändringar. Alltså kan jag börja om från början på tisdag. Då ska jag verkligen lusläsa och kanske hitta det där övergångarna som saknas. Det kan vara ett litet ord, eller en hel mening, jag får se hur det ser ut när jag har tagit bort alla kommentarer. 

Roligt är det i alla fall. Summerar jag tycker jag nog att det är lite mer feelgoodigt än ettan och tvåan. Det var min avsikt och jag tycker att jag tycker själv att jag har fått till det. Mer än så kan jag inte göra. Det är upp till läsaren vad den säger till sist. 

På onsdag kommer tvåan, Kvinnorna på Flanagans, ut i pocket. 





lördag 10 april 2021

Så jag somnade om.

 När jag vaknade nästa gång var klockan halv tolv. Då hade någon varit inne i min lägenhet och ställt in flera hammockar på min balkong. I drömmen hade jag en annan – en större. Detta intrång hade skett när Jonathan och jag var bortresta en helg och han var inte alls lika upphetsad som jag. Jaja, sa han mest och viftade bort det oehörda i att någon varit inne i lägenheten.

Sedan var det någon lösning på problemet som jag inte minns, för plötsligt var det självklart att sofforna stod på vår balkong, allt hade fått en alldeles naturlig förklaring, och jag fick ringa runt och lugna alla som hade hetsat upp sig lika mycket som jag.

Så frågan är hur mycket man sover de där extratimmarna? Det känns mest som man drömmer när man somnar om, tycker jag.

Idag är jag ledig, det var väl därför jag valde att inte släcka förrän 2 i natt. Jag kände mig inte så där jättetrött och min tv-serie var spännande (Chicago fire). Men jag visste ju att jag inte behövde gå upp och jobba, annars hade jag släckt tidigare.

WELL.

Huvudsaken när jag börjar skriva nästa bok är mina 1500 per dag, inte när jag börjar jobba. Målet är att vara igång kl 9 även den här gången. Det är skönt att vara klar hyfsat tidigt om vädret är fint. 

Kommer jag igång den 1a maj som är målet, har jag gott om tid att färdigställa det till den sista augusti som är deadline. Jag ska fortfarande göra massor av research, och det ska jag komma igång med igen nästa vecka, parallellt med redigeringen av Flanagans 3. Det är en bra kombination av arbeten. 

Idag ska jag träffa Jonathan och Linnea, eftersom det blev inställt under påsken. Jag ska bära mask och hålla avstånd så gott det går. Och så får vi vädra. Det ska vara bra, läste jag. O-bra kan det ju inte gärna vara i alla fall. 

Hoppas att ni har en fin helg!




Så här har jag det idag. Fast det blåser. KALLT!



fredag 9 april 2021

Som vanligt börjar jag min arbetsdag med att

 titta på lägenheter. Jag anmäler intresse men när det skulle kunna bli aktuellt hoppar jag av. 

Det finns för mycket som talar för att jag ska bo just här, och det räcker att jag ser betongen utanför de andra lägenheterna för att inse hur mycket min skog betyder. Skulle de däremot bygga i den, det finns nämligen utrymme att göra det, måste jag tänka om, men än är det inte aktuellt och jag har heller inte hört att det finns planer på det. Man kanske lämnar en liten orörd skog här och där i stan för vårt välbefinnande.

Längre söderut finns det mer grönområden. Men jag vill bo i Stockholms kommun. Farsta är sista förorten innan Huddinge och Haninge. Norrut är Rinkeby Tensta sist och västerut Hässelby-Vällingby. 

Stockholms kommun är den bruna klutten i mitten. 


Stor-Stockholm är numera Stockholms län och där ingår också Södertälje och Nynäshamn.

Där har ni det. Stockholm i vårt hjärta.

Jag vill som sagt gärna bo i Stockholms kommun. Fråga mig inte varför, men så är det i alla fall än så länge. Jag bodde på västkusten, i Tanums kommun, i 18 år. Det är 40 år någon annanstans. Större delen här. Mitt första jobb hade jag sommaren 1984, på Vaxholms hotell, sedan flyttade jag hit permanent för 35 år sedan. HERREGUD!

Mitt nästa hemmaprojekt kan vara att göra något åt mina köksluckor. 




Vi får väl se vad jag kan hitta på. De jag har nu är inte särskilt roliga och jag tycker ju så mycket om att ha små planer. Kan jag inte planera resor, får det bli något annat, och köksluckor är kul att tänka på.

NU ska jag jobba, tjohej!




torsdag 8 april 2021

Är man inte lite trött på bullshit?

 Så fort man säger något om att man är hemma, inte går till frissan, inte fikar eller springer i affärer så är det alltid någon som svarar att de själva lever som vanligt "för vi måste ju stötta våra småföretagare."

Well. 

Jag tror inte alls på att det är därför man "lever som vanligt." Det gör man för att man är en människa som inte står ut med något annat och sedan har man använt stöttningen av småföretagarna som en ursäkt. Som om man gör en uppoffring. 

Säg som det är istället.

Det är lite som de som ändå inte hade velat resa någonstans slår sig för bröstet och "stannar på marken." Som om det var en uppoffring de gör för miljön. Eller har valt bort bil, för miljön, när man egentligen inte har ens lust att ha en.

Säg som det är istället. 

Jag har svårt för det där, som ni märker.

Vad jag INTE har svårt för är att redigera Flanagans 3, eller som den ju faktiskt heter: Nya tider på Flanagans.

Det är så roligt, att redigera digitalt funkar finfint och min plan är att ta mig igenom allt nu på några dagar, och när alla redaktörens markeringar är borta, ta mig igenom det en gång till. Då vill jag peta i detaljer, ändra småord, fördjupa. 

Det här, tillsammans med allra första genomläsningen, är mina favoritomgångar i hela processen. Det allra hårdaste jobbet är över, det är bara finlir. Och det känns dessutom som om jag har lite mer tid den här gången.



Och till sist ett tv-tips:

Igår såg jag ett program på UR som är en serie (säsong 2 nu) som heter "Tack gud jag är homo". Programmet jag såg igår handlade om bisexuella och ickebinära. Jag tycker själv att jag har mycket att lära mig och att se den här serien är en fröjd. Varm och mänsklig. Så fina programledare. 

Här är länken till UR play https://urplay.se/program/219289-tack-gud-jag-ar-homo-tack-gud-jag-ar-jag


onsdag 7 april 2021

Känns det inte lite som om man vill få det till att det finns ett hålrum

 mellan våldtäkt/ofredande                 inget otillbörligt har hänt. 

Det är inte antingen eller, som förmodligen den som har blivit utsatt för det känner, utan antingen ... hål hål hål hå hål ... eller. 

Många män har lagt sig i något av hålen de senaste åren och där har de fått ligga i lugn och ro. De har fått prata ut, ge sin syn på brottet som aldrig var ett brott utan ett hål, blivit peppade av medberoende kvinnor och sedan långsamt tagits till nåder igen.

Jag är verkligen för att man ska få sona sina brott. Men när man väljer att ducka i ett hål istället för att ta ansvar för sina handlingar (tar man ansvar säger man ja, jag har gjort människor illa ...  punkt).

Har man däremot inte gjort människor illa är det ju inte heller dags för att dyka ned i ett hål, då finns det ju inga som helst tvivel. Men ofta är väl part och motpart överens när allt har gått schyst till? 

Jag har träffat på tokskallar som hittar på historier om män. Personligen tror jag att de är få. Men visst finns de. Och de kan till och med vara trovärdiga. 

Men det är något med den där gråta ut i tv, "det är jag som är offret, det är mig det är synd om", som triggar mig. Jag tror inte på det. 

Och HÅLEN, vad ska vi göra åt dem?


Idag ska jag börja jobba igen, efter 17 dagars ledighet. Helt galet vad fort det har gått! Nu är det gaspedal fram till den 3e maj, och inputen från min redaktör är nu digital.

Det har ställt till det i huvudet på mig tidigare. Alla dessa färger och nya ord som dyker upp i manuset gör mig förvirrad. Det som om jag har målat en tavla i grå nyanser och så kommer en kluddare in och stämplar färger över hela min kanvas. Så.

Alltså har jag förberett dator två. De kan hända att jag tittar på den ena, och har ett okluddat manus på den andra. Det har jag testat förut och det har funkat superbra!

Det känns som om jag har gott om tid den här gången, så även om jag inte kan dela upp manuset i fysiska höga, tänker jag ändå göra det digitalt. 



Allt blir toppen till sist, tänker jag. Att lösa grejer är lite min specialitet. 

Hurra för jobb!




tisdag 6 april 2021

Manuset har landat i min inbox,

 men jag håller min plan att inte jobba med det förrän i morgon. Idag gör jag klart städeriet och ska till och med till tvättstugan för att tvätta täcken och kuddar. Sedan ska jag byta matta i sovrummet (tror jag, vi får se vad jag känner när den ligger på golvet). Den kan ryka lika fort som den läggs ned. Det är inte första gången jag tar bort en matta för att det inte "känns rätt." Jag har några mattor i förrådet, men tänker att de förstår blir perfekta i det där huset jag har i huvudet ...  alla mina gästrum behöver ju mattor på golvet när jag bygger det

Jag har två hus i huvudet. Ett jag byggde där när jag hade det som jobbigast i mitt medberoende för 15 år sedan. Då gick jag in där mentalt för att få lugn och ro. Jag möblerade, flyttade väggar, byggde övervåning, källare, terrass med pool. Det låg högt, med havsutsikt, i Sverige – kanske på västkusten. 

Det andra huset byggde jag litterärt i Ett oväntat besök. Ett hus i tre öppna etage. I mitt huvud är det så fint. Också högt, med utsikt. Fast det låg på Mallorca, och var granne med Rebeckas hus. Den vakna läsaren kopplade ihop det där. 

Jag har blinkat till tidigare böcker i alla mina utom i Flanagans (fast hotellet fick dyka upp i en Sommar med Sonja och Susanne. Där var det för dyrt för tjejerna att bo på, haha).

Icahandlingen i Länna är över, jag har ätit frukost och tvättstugan är inte förrän klockan ett. Alltså kan jag städa en stund nu medan jag lyssnar på min ljudbok. Det är sol, men om det går att få lä på balkongen är tveksamt. Någon VÄRME är det ju verkligen inte tal om. 



Sol kanske var överdrivet, men om man jämför med igår!

Bra tisdag, så här långt. 

Hoppas att ni får en finfin vecka!



måndag 5 april 2021

Det är den perfekta städdagen idag.

 Just nu sitter jag en stund medan badrumsgolvet torkar. Det är skönt att bli av med lite damm innan jag får tillbaka mitt manus. Visst ligger det ett nytt vitt lager inom en vecka igen, men kanske inte lika högt ... Samtidigt lyssnar jag på Arvet efter dig (Jojo Moyes) som jag inte minns särskilt mycket av, jag måste ha läst den precis när den kom ut (typ 2015). Perfekt städbok. Det är en fin trilogi, tycker jag. 

Snön har mer eller mindre vräkt ned här idag, men jag har packat in mina grejer på balkongen och tror att de är skyddade. Vi får väl se när jag tar bort överdraget. 




Igår såg jag hela dokumentären om Knutby. HERREGUD. Det är obegripligt hur en person (Åsa Waldau) kunde regera som hon gjorde. Alla som intervjuades beskrev hur de hade dyrkat henne och gjort allt för att hålla henne nöjd. Obegripligt, som sagt, svårt att förstå att ingen revolterade. Inte ens efter morden, när hennes makt om möjligt blev ännu större. 

SE DEN

HBO

Det var det söndagsmåndag. Bra dag, så här långt.

Och nu är jag grymt nöjd med min ommöblering. En stor grön växt i hörnet (plast) istället för den mindre som stod där tidigare (levande, som nu får lite mer ljust när den står mellan fåtöljerna, närmare balkongdörren) gjorde susen för helheten. Så här kan jag nog ha det ett tag. 






söndag 4 april 2021

Jag har möblerat om igen.

 Fan, vad jag håller pååååå.

Men jag har två soffor. Jag behöver använda båda eftersom jag ligger olika i dem och min nacke behöver det. Som de stod nu använder jag bara en, den andra stod i vinkel som inte funkar att ligga i framför tv:n. Sitta i den funkade förstås, men det tycker min nacke ännu sämre om. Just nu är jag inne i en dålig nackperiod och då blir det jobbigt. Som vanligt sitter det på höger sida, där nackspärren satt som förstörde allt. 

Jag har haft ont i flera år och är van vid ständig nackspärrskänsla, men det går verkligen upp och ned. Det bästa är att stå och gå, men det kan man ju inte alltid göra. Däremot borde jag stå och jobba. Jag ska försöka komma ihåg det framöver.

Vi får se om jag gillar att ha möblerna så här. Med lite växter runt om kan det bli fint. Annars flyttar jag tillbaka och så får nacken stå ut.



Idag tänker kan jag förhoppningsvis tillbringa ett par timmar i solen på balkongen. Hoppas det är möjligt. 



lördag 3 april 2021

Påskafton med min familj

 blev inställd, men vi sågs snabbt på parkeringen utanför Jonathan och Linneas hus och bytte påskgodis. Jag fick himmelskt gott bröd och tårta!




Igår kajkade min mage ur efter godiset och risken finns väl att den gör det idag också. Min mage mår ju bäst om jag ger den allra mest LCHF och det är bra om undantagen är få, och det är de. Jul och påsk funkar, en el två dagar, men inte mer. 

Och det är ju svingott. MEN. Jag blir svullen, känner av det i leder och magen krånglar. Då är det inte så svårt att låta bli socker, vetemjöl och frukt hur gott det än är. Ska jag äta godis är chips och popcorn mycket bättre. Det får jag ingen reaktion på alls. Men det är inte LCHF och därför undviker jag ju det också.  

Men brödet Linnea hade bakat var så himla gott, jag åt fyra bullar på raken med ost på och det var kanske på riktigt det godaste bröd jag någonsin har ätit! Jag har massor kvar, men ska lägga det i frysen. Perfekt att ha vid senare tillfällen. Det klarar sig ju ett tag. 

När jag kom tillbaka från min lilla biltur (en timma totalt) sken solen fortfarande och det var inte ett särskilt svårt beslut att sätta sig på balkongen med nybakade lunchmackor och kaffe. Min hud längtar efter sol!



Så den här dagen blev inte som jag hade planerat och jag är ju grym på omställning (en av mina stora fördelar, kanske den största. Nya villkor = Hellberg tänker om), alltså gör jag något annat. Jag är inte ett dugg sugen på en promenad, så jag tänker dra fram cykeln som TYVÄRR har glömts bort något när den har stått i sovrummet sedan ommöbleringen.  Det är möjligt att jag återigen möblerar om sofforna (gång 10) och då kommer cykeln eventuellt tillbaka till köket igen. 

Nu vill jag i alla fall cykla lite och det gör jag framför tv:n. Är sugen på ett avsnitt av Sex and the city. 


Typ så.

Glad påsk, allihop!


fredag 2 april 2021

Jag måste säga att det där gjorde jag bra.



Från det här i förrgår





Vilken färg man nu vill ha på kuddarna.

För den intresserade: Golvet är från Bauhaus, otroligt lätt att lägga. Ca 1500 kr. Vissa bitar kan behöva sågas till. Inte så många alls på mitt golv. 4 plattor i rad täckte mitt golv från vägg till balkongräcke.

Soffan är från Jysk, Kvitefjell. Jag betalade 2750 på kampanj. Ordinariepris 3 999. 

Baden Baden-stolen, som syns i kanten i mellanbilden, är från Rusta, 399, så också kuddar (49 st och filtar, 99 st har jag för mig) i den gröna stilen. De röda kuddarna är nog från Ikea tror jag. De har legat i förrådet ett tag. Bordet är ett gammalt från Rusta, färgen har släppt på brickan, men funkar ju så länge. 

Mattan är från Matt-tema. 120 cm. Tror typ 750:-
 "Insynsskydden", som är en sammansatt konstruktion av två, är från Rusta. Minns inte priset.
På den andra sidan av balkongen använde jag bara den med bladen, för något 100%-igt insynsskydd behövs inte där. 

Överdraget från Ikea i förra blogginlägget kostade 400 och som det känns nu var det en investering.

Nu längtar jag efter lite mer stabilt väder så att jag kan plantera lite blommor.












Mathem bjöd på en påse godis,

 och nu har jag en rätt hög puls för att jag svepte den i en mun, känns det som. Det var den PERFEKTA godisblandningen av sött, salt och lakrits. 

De kom halv nio, och klockan tio var jag på väg mot Kungens kurva. Jag girade in till Matt-tema och köpte den runda trasmattan jag hade sett på nätet. Därefter åkte jag till Rusta, köpte en ny Baden-Baden och ett par kuddar och filtar till balkongen. Sedan över gatan till Ikea och hämtade upp överdraget till möblerna. 

Nu har jag testat överdraget och det funkar perfekt.








Min långfredag blir annars en latdag. Jag vaknade supertidigt, är rätt trött (och det blir ju inte bättre  GODISET) och min kropp vill verkligen inte göra någonting mer än att se på tv. 

Jag laddar om inför morgondagen, då jag på ett eller annat sätt ska träffa Jonathan och Linnea. 


torsdag 1 april 2021

När jag har bestämt mig

 är jag kass på att vänta.

Det betyder däremot inte att jag bestämmer mig snabbt, tvärtom faktiskt. Men NÄR beslutet är taget går det undan.

Så idag åkte jag och hämtade min balkongsoffa, åkte hem med den innan jag fortsatte mot Farsta centrum, sprang in i ett hyfsat folktomt Clas Ohlsson, köpte en sticksåg, lämnade in bilen på tvätt, tog en tur till Kappahl och fixade nya sommar t-shirts, provade en skjorta i en butik och letade luvtröjor på HM (fanns inte min färg) och hämtade bilen efter en timma men fick vänta en kvart för de var inte klara. 

Åkte hem, sågade till balkonggolvet (4 plattor skulle kortas), la det, monterade min 150 cm långa soffa som en schäslong istället för "soffa"  (som jag hade räknat med blev den perfekt i bortre hörnet av balkongen), gjorde ett eget finurligt insynsskydd av en skärm som jag hängde ett slags balkongsskydd felvänt på för att det skulle bli högt (fint med gröna blad), jag förmodar att det egentligen ska rama in balkongen,  inte fästas på höjden. Strunt samma, det här funkade finfin.



Jag hängde bladverket över insynsskyddet.



Smart, eller hur?

 dekorerade soffan och bordet (för att få fina bilder) men det är nog inte de kuddarna jag ska ha sen. 



Bakom soffan är det smarta insynsskyddet tillsammans med mina gamla gröna konstväxter som alltid står på balkongen. På jul slänger jag över ett nät av lampor.
Balkongen bredvid och den ovanför har plank, så det är mest för min egen feelings skull jag också har ett skydd. Jag har ett set kvar som ska monteras på andra sidan. 

Nu saknas kantlister till golvet, en ny Baden Baden, kuddar (finns nog i källaren) och en liten matta, vi får väl se vad det blir. Den stora mattan jag köpte som jag trodde att jag kanske skulle ha till balkongen tänker jag nog ha som sommarmatta i sovrummet istället, den är betydligt ljusare än den jag har nu (som jag älskar, så det är bara under sommarmånaderna). Till balkongen tänker jag att det skulle vara fint med en mindre rund trasmatta, får väl se om jag hittar det någonstans.




I morgon ska jag hämta ett möbelskydd som jag har köpt på Ikea, som jag jag kan lägga över soffan. Då behöver jag inte bry mig om kuddar och sånt om det regnar, och kan skjuta solstol och (rund) matta under soffan. Smart va?

Där har ni skärtorsdagen i Farsta.

Hoppas att ni får en härlig påskhelg!