En ny liten plan börjar ta form.

 Jag funderar på att FLYTTA möblerna i Fjällbacka hit till Stockholm. Bäddsoffan, fåtöljen och skåpen och sedan sälja min soffa i röda rummet och ha den vita bäddsoffan från Fjälbacka där istället. 

Min plan tidigare har ju varit att köpa en soffa till, en likadan som jag har, men med bäddsoffan från Fjällbacka löser jag problemet med sängplats åt gäster. 

Jag hittade en flyttfirma i Strömstad som verkar köra överallt, så jag har skickat en prisförfrågan så får vi väl se vad det landar på. Det får ju absolut inte kosta för mycket för då försöker jag ju sälja det i Fjällbacka istället. 

VARFÖR skaffar jag mig alltid en massa grejer som jag sedan måste göra mig med? 

Dessutom måste jag ju måla i Fjällbacka. Har svårt att tro att någon vill ha min taffliga tapetsering. Men de är nog jäkligt glada för köket och hallen som jag ju bekostade. OCH att det finns en diskmaskin. 

JAJA. 

Där har vi det. Åsas plan för sommaren, kan man väl lugnt säga. Just det, jag ska släppa bok, redigera annan bok och skriva en tredje också. Och så har jag en hund. 

Jag djupandas och tar nya tag. När jag åker till Fjällbacka för att hämta min brorsdotter som ska gästa Jonathan och Linnea och gå på Taylor Swift och till Grönan med Jonathan eftersom hans artister uppträder där, ska jag fylla bilen med grejer från lägenheten. Porslin och sånt som jag inte behöver i sommar. Jag kommer att lämna exakt det som behövs. Lägenheten är ju inte full av smågrejer alls, tack och lov. 

I morgon ska jag ta vaccin mot bältros. Det ska fungera sämre om man tar det med medicinen jag skulle få mot min psoriasis, så då är det väl bra att ta det före i så fall. Inte för att jag just nu behöver medicinen men kanske framöver. 

Tjohej. 

Snorp ska tillbaka till Sumpan idag.

Vi hade en olycka inne igår, och i förrgår, varför vet jag inte. Igår var det som om vi kom i otakt efter en låååång promenad där hon kissade direkt när vi kom ut och kanske borde ha gjort det en gång till innan vi gick in, för 15 minuter senare var det dags. Inne. På mattan!!! (hon har fortfarande en kissmatta på golvet, men det var inte den hon gick på ... det gjorde däremot dagen innan.)

JAJA. Resten av dagen gick bra. Jag gick ut efter 1,50. Satte en klocka. Tyvärr tolkar jag fortfarande inte hennes signaler när hon behöver gå ut. Det är större här än Farsta och om jag är upptagen tänker inte jag alltid på när hon lämnar rummet. Det måste jag tänka på framöver. Nätterna klarar hon lätt 9 timmar. Märkligt det där. 

Jag får tillbaka henne den 30e, och fram till dess ska jag 1. jobba med Spanien 2. Fixa hår och bil 3. vaccinera mig mot bältros 4. hushållssysslor som städ/tvätt och vädring av kläder 5. ha uppstartsmöte för Det sista kapitlet (här hos mig) och så ska jag sola eftersom våren liksom inte är intresserad av att infinna sig. Idag spöregnar det på Ingarö. 

Jag prelbokade ett hotell i New York igår, samma som vi bodde på när jag fyllde 60. Mest för att ha något ifall att. Jag skulle gärna komma ned ytterligare 5000 kr, som jag gjorde då. Till sist betalade vi den gången, 2022, 25 000 för två rum, vilket är snorbra för 6 nätter. Det hotellet var inte märkvärdigt alls, ingen utsikt och värdelös frukost, men de hade gratis wifi (inte alltid självklart i New York) kaffe på rummet och det låg helt okej. Rent och fint. 

Typ så. Jobbet har funkat med Selma den här gången, vilket känns bra. Jag missade en Selma-behöver-kissa-oftautgång i förrgår för jag var i min bubbla och det ska jag rätta till nästa gång med att ställa en klocka.

Bredvid mig i skrivsoffa. Så mysigt.

Bra plan!

Tjohej

Jag kommer eventuellt iväg till New York ändå.

 Om jag sänker kraven på flyg- och hotellkomfort kommer jag ned i pris. Jag åker, som det ser ut, nu i sex nätter, i slutet av maj. Mina amerikaböcker är på intet sätt slut (jo, släktböckerna, men det finns andra som jag vill skriva längre fram), även om jag sticker emellan med annat och jag vet exakt vad jag behöver se den här gången som jag inte har sett tidigare. Som vanligt är det ingen semester, så konstigt ändå att jag inte längtar efter det. Och verkligen inte shopping. 

Den här gången har jag så mycket på agendan! Jag ska bara gå och gå och gå. Tyvärr åker jag lite sent på våren, så det kan bli väldigt varmt, men det är inget att göra åt. Förra resan, slutet av april (tror jag reste på min födelsedag den 27e), störtregnade det 6 av 7 dagar som jag minns det, så varmt kanske är bättre ändå. Gå ska jag göra, oavsett. 

En plaskblöt dag förra året, men det hindrade mig inte såklart. Väder schmäder, det var bara att hänga upp på tork. Just den här dagen minns jag extra väl, för jag var på väg till Charlotta Hellbergs adress. 

Jag tog en taxiresa förra året. Chauffören var så trevlig, stannade till och med för att KÖPA KAFFE på vägen, och pratade oavbrutet från hotellet till Battery park, där svenska konsulatet låg once upon a time. Men när han sa att jag fick betala vad jag ville för resan, betalade jag förstås alldeles för mycket och så kan jag inte göra med en tajtare budget. 

Om jag planerar mina dagar bra, så håller fötterna. Det finns ju andra sätt att ta sig runt, som buss och tunnelbana i värsta fall. 

ÅHHH, vad roligt, något att se fram emot, hurra. 

Hotell ska jag hålla utkik efter. När jag fyllde 60 år bodde jag på ett billigare hotell än förra året men det var fräscht och hade kaffe på rummet. Jag ska hålla utkik efter priserna på det och på ett annat jag också har bott på tidigare. Men också andra, såklart. Jag har flera gånger prelbokat och sedan bokat om i sista stund för att priserna droppats dagarna innan jag ska åka. 

Som jag gläder mig!

Hurra2!

Vilket friskhetstecken hunger är,

 jag tänker på det när jag ser någon som går igenom en skilsmässa som har blivit väldigt smal. Det var ju jag också när jag gick igenom min jobbigaste period med mitt ex. Det gick bara inte att äta ordentligt när man var så förtvivlad.

Numera har jag förstått vilken mat hon gillar. Äntligen. 

Så hungrig, då mår man finemang, tänker jag. I alla fall är det så för mig. 

Selma hade det  bra hos hundvakten igår kväll, verkade det som. Hon pep och var ledsen när de lämnade henne men det går ju över. Hon blev så glad när de kom och hämtade och ännu gladare när jag satt i bilen och väntade. Men hon blev fundersam när vi lämnade av matte och husse i Sumpan. Inte så att hon grät, mer förvirrad. Snufsan. Hon klarar flyttarna så bra, men det gör nog lite ont i hjärtat en stund att behöva lämna det ena eller det andra hemmet.

I morse fick jag väcka henne. Vaknade själv kvart i sju och Selma lyfte huvudet men la sig ned igen och typ kvart i åtta väckte jag henne för då behövde jag gå på toa. Vanligtvis går jag upp direkt när jag vaknar men jag hade inte hjärta idag när hon sov så gott. Går jag upp gör ju hon det också. 

Idag ska jag korrläsa, för det måste jag, inte lika mycket som igår – hälften räcker. Då tar jag andra halvan i morgon, sedan är jag klar med första korret och kan börja jobba med Spanien 2. 

Det var så gott och mysigt igår kväll. AG är känd för sitt kött (dyrt som satan) och jag blev BJUDEN tack vare min födelsedag nästa helg. Och sedan fick jag i present att se Le Miserablé i Globen i januari nästa år. En stor produktion där Jöback spelar Jean Valjean. Så roligt. Exakt en sådan present som jag vill ha. Det finns få musikaler som berör mer, med den fantastiska storyn och musiken som ju är enormt berörande.  I julklapp fick jag också en upplevelse: Tommy Körberg på Skansenscenen i augusti. Ska också bli superkul. 

Jag samlar på upplevelser som andra samlar på porslin. De där resorna jag behöver göra då och då ligger i samma korg. Jag är aldrig mer närvarande än när jag är på resande fot och upptäcker något nytt. Att kliva runt i New York på väg mot ny research är 100% avkoppling. Jag kan inte riktigt beskriva hur skönt det är. Jag är inte stressad hemma, och inte orolig eller hispig, men jag har en stark längtan efter upplevelser och det är ju toppen med tanke på det här jobbet. Mindre toppen när firman inte har råd. 

Vi får se om jag kan och har råd att göra något framöver. 

Vi försökte synka våra scheman igår, och det finns en lucka sista veckan maj. Jag har ju mitt psoriasis som behöver sol också, och med en deadline i juni skulle jag behöva komma bort och jobba intensivt i två veckor, utan hund och måsten och garanterad sol på lunchrasten. Det är inte klokt vad det är bra för mitt skrivande. 

Jag funderar vidare. 

Nu ska vi ta morgonpromenad 2. Den första är bara för att uträtta morgonbehoven och inte en promenad utan mer "gör det du ska så att vi kan gå in och dricka kaffe."

Den här andra tar något längre, en kvart kanske. Uträtta behov och sträcka på benen. När vi har kommit in tänker jag att jag ska jobba. Det är svinkallt ute igen, men det verkar vara så över hela Sverige. 

Har vi någonsin haft en kallare vår? Vanligtvis så här års är ÅsaPåsa brun och fin pga sol på balkongen. Jag har suttit ute i två kalla minuter i år, det är allt. 

Jag har Selma till på torsdag, på fredag ska jag ta vaccin mot bältros och på lördag ska jag till min frissa i Farsta. Senast jag klippte mig var i början av januari, det är en risbuske jag bär runt på  nu. Samtidigt ska jag tvätta bilen, eftersom jag hittade tider som passade ihop. Bra kombo. Jag fyller år på lördag så hår och bilpiff är presenten till mig själv.

Typ så. Planen för veckan. Känns trygg och bra.

Kom just in efter promenad 2. Det är SVINKALLT!!

Vi ska ju äta middag ute idag

 och Snorpan ska lämnas till hundvakt. Efteråt ska jag köra gänget till Sumpan, men Selma får följa med mig hem. Alltså är det bra att jag redan har korrläst såpass mycket (200 av 300 sidor) som jag har gjort. Hon stannar hos mig till på torsdag, och efter det måste jag sätta igång med Spanien 2. Jag vill att den ska levereras senast i mitten av maj, för det är ju vad jag har lovat Teresa. Jag ska bara få ihop det med hunden också. 

Jag hittar inga direkt korrfel i Fjällbacka 3, däremot lite upprepningar och sånt lullull. Förhoppningsvis hittar korrläsaren mer av det jag inte ser. 

Efter att jag har tvättat badrumsgolvet ska jag duscha och tvätta håret. Det är lite omvänd ordning, men det jag skulle ha gjort i städväg i morgon, är bättre att göra direkt eftersom Selma är på väg. Dessutom vill jag inte bli svettig efter jag har duschat. 

Leksakerna är på plats! Röda rummet är nog hennes favvisrum. Här ser hon bäst ut genom fönstret sedan jag satte upp balkongskyddet som gör att hon inte ser lika bra på den sidan av lägenheten, och dessutom är soffan lägre här än den i matrummet. Mne hon springer ju mellan rummen, eftersom det är hennes favoritgrej att göra här. Jag slänger grejer och hon springer efter och hämtar dem. 

Häpp!

Korrläsning, minsann.

Jag printar nog inte den här omgången, gör det i nästa, den sista när bara jag läser.

Igår skulle jag också jobba, men var mest låg och ledsen. Jag körde Selma till Sumpan på morgonen och hade varit arg på henne kvällen innan, vilket gav mig dåligt samvete. Det var mitt fel, såklart, hon envisades och jag exploderade, ute, 22.15, typ. Min lilla skrutta. Vi blev vänner så fort vi kom in, men jag vill inte bli så arg så nästa gång ska jag plocka upp henne istället. Det gjorde jag nu också, men för sent. Då var jag redan förbannad. 

Det som utlöste det var hundars mattar som inte fattar att min hund behöver lugn och ro för att göra det hon ska. Hundmöten är jobbiga för hon vill alltid fram till hunden, alltid, och vi tränar på att ta det lite lugnt men det är svårt. Hon får hälsa på några få på samma gata, men inte på alla och det är ju omöjligt för henne att skilja på. Är det en hund i närheten är det helt ointressant att kissa. Och det var det den kvällen, tack vare hundens matte som gick efter oss med sin hund. 

JAJA, mitt fel, och jag behöver uppenbarligen träna lika mycket som hon gör. Hoppas bara att hon inte har blivit rädd för mig. 99% av tiden är jag en härlig matte, det var ju bara synd att jag inte lyckades med det sista kvällen här. 

Pluttan. Hon är så söt i sin nya korta frisyr. Jonathan är inte lika nöjd, han gillar lurvet, men jag tycker att hon är superfin. 

Jag vet inte när jag får tillbaka henne nästa gång, det är svårt att få ur mina delägare hur de vill ha det framöver, vad de har bokat och inte. Kanske får jag veta mer i morgon. Vi ska äta middag ute, vi tre, och på något sätt ska Selma passas av någon. Vem och hur lägger jag mig inte i, så länge hon inte behöver vara ensam. 

Hoppas att ni får en fin helg!

Seg dag, jag är sååå trööt.

 Inte för att Selma stör, för det gör hon verkligen inte, men jag sov för få timmar. Det där att jag behöver gå på toa innan jag har sovit klart är boven i dramat för jag har svårt att somna om efter det.

Och dessutom är det så trist väder, kallt blött och bedrövligt, så någon längre promenad blir det inte idag utan istället flera små. Vi har tagit en biltur, kollat närområdet, tankat bilen och gick en kort promenad i Gustavsberg innan det började snöhagelregna. Selma verkade inte bry sig, det är jag som är väderkänslig. 

Promenad i Gustavsberg

Fint hus i Gustavsberg

Igår var jag på akademibokhandeln Odenplan för bokprat, Jonathan passade Selma och mötte mig utanför efteråt, sedan körde vi honom hem innan vi återvände till vår lilla ö. 

Mitt ansikte har i vissa vinklar en alltför stor likhet med en fotboll

Där har vi gårdagen. Jag delade scen" med Pastor Vivecas skapare, Annette Haaland, som berättade om sin senaste utgivning i serien: Pastor Viveca och Solkattens leende.

Nu har jag inga göromål utanför hemmet förrän jag ska till västkusten en sväng i maj. Jag ska hämta mamma på Landvetter, göra research och sedan plocka med mig min brorsas dotter till Stockholm för hon ska få gå på Taylor Swift-konsert med Jonathan och Linnea. 

Tjohejtjohopp på det.

Mitt psoriasis har gått från brutalt fjällande (i måndags), till i princip helt och hållet borta igår. Så märkligt. Jag har tagit bort ytterligare en produkt, senap, men om det spelar roll eller inte har jag inte en aning om.  Jag har ju en misstanke om att det var solariesolen som utlöste det konstiga på handryggen och fingrarna. Nu är det borta i alla fall (i alla fall ett tag, hoppas jag) Hurra!

Ledig på Ingarö, sov till nio,

 vilken dröm!

 Men listan på allt annat som ska göras idag är lång: 

• Tvätta håret (ja, det krävs banne mig en egen punkt för det)
• Handla, det är tomt i skåpen
• Städa, i morgon kommer Selma
• BIO, som blir belöningen för dagens pyssel. Jonathan och jag ska se Den sista resan. Det blir hans tredje gång. Han såg den först med sin pappa, sedan med Linnea och nu är det då min tur. Ska bli så mysigt.

Manuset gick iväg igår som det skulle, och jag får tillbaka det på onsdag eller torsdag för den första korrläsningen av två. Helt sjukt att Fjällbackaserien snart är klart och utgiven. Det är ingen försäljningssuccé, men det trodde jag ju inte att det skulle bli heller. Och det är på sätt och vis synd, såklart, för serien är bra som tusan och får väldigt fina omdömen överallt. Min nittonde bok, men 20e utgivning (jag skrev ju första Spanien efter den här, men vi gjorde en rockad i utgivningen).

JAJA.

Man får jobba på istället, det är inte lika lätt att få höga försäljningssiffror nu som bara för några år sedan.

Det här är pocket och inbundet för En liten värld. 

10 år senare har den sålt strax över 100 tusen, men efter första året 50, såg jag nu (jag trodde att det var mer år 1)

Året efter låg försäljningstotalen på 75, året efter det 82 och sedan har det tickat på med 5000 per år och från 2020 fram till nu 10 000 ex till. 

Tack vare digital försäljning tickar ju även de gamla titlarna på. 

De flesta av mina böcker har landat på 50' år 1. Men inte numera, tyvärr. Marknaden går ned (även om feelgood säkert växer något), men vi är också så oändligt många fler som ska dela på samma kaka. 

Jag drömmer fortfarande om att få den där idén som älskas av en hel värld och som säkrar min pension, men det är inte den jag kommer att ge ut härnäst. Idén finns inte än, tyvärr. Men jag funderar. Det krävs mer än en vanlig roman, tror jag. Och en stor dos tur. 

Well, en dag kanske den bara pluppar ned i huvudet, säljer i miljonupplagor och så måste jag åka till Japan, Australien och Tongaöarna för att prata om den innan jag säger hej och tack till bokbranschen om 20 år. 

Sitter i gröna soffan som alltid så här dags. Dricker kaffe innan hårtvättandet. Nästa måndag har vi uppstartsmöte för Det sista kapitlet vid mitt bord istället för i Bonnierhuset. Jag älskar fortfarande att jag möblerade så här. 

Hoppas veckan blir fin!

Jag vaknade och gick upp

 utan att kolla klockan. 6,5 timma är för lite, men jag drar igång redigeringen så får vi se hur snabbt jag kroknar.

Jag har i alla fall fakturerat veckans biblioteksbesök vilket är bra för då är det gjort. 

Det har varit en rolig miniturné. Utsålt, vilket alltid är kul, såklart. Nu har de varit det på alla ställen jag har besökt i år, men gudarna ska veta att det inte alltid har varit på det sättet. Jag har föreläst för 2 personer, suttit i boklådor och signerat böcker till 1 person på 1,5 timma. 

Numera verkar folk som kommer känna till mina böcker, i alla fall någon av dem.

Gothia var som vanligt superbra, jag känner mig hemma där. Allt funkar, allt finns, och jag hittar till garaget numera. 

Nu har jag inga föreläsningar inbokade förrän i höst. Jag hoppas att det trillar in fler, för jag tycker att det är roligt, och det är förstås bra att få in lite extra pengar då och då. Dessutom är de bra för min rastlöshet. Jag kommer iväg lite, vilket jag ju behöver då och då.

Under pandemin rann all rastlöshet av mig. Jag nöjde mig med att vara hemma, inne, i min ensamhet. Omständigheterna gjorde att jag helt gick ned i varv. Vi fick inte röra oss, enligt myndigheterna, och inget i min kropp protesterade mot det. Så märkligt ändå. Det var som att när möjligheterna ströps fann jag mig bara i det. 

Det är nästan obegripligt när det nu kryper i kroppen av lust att röra på sig. Jag tror att det handlat om att ALLA hade ungefär samma restriktioner under pandemin, andra länder sa nej till inresa, och när jag får sådana tydliga instruktioner anpassar jag mig till det. Då har jag ingen reslust längre. Det är märkligt att tänka på. 

MEN, så fort det var möjligt åkte jag ju. Den lilla luckan som gavs i slutet av sommaren 2021, efter andra vaccinationssprutan, tog jag och reste till Cypern där jag på samma sätt som hemma låste in mig. Jag skrev en kvarts roman under resan. 

Där har vi det. Om det blir fler resor i år vet jag inte, min lilla firma har sämre ekonomi just nu och det får jag ju motvilligt anpassa mig efter. De pengar som jag har haft över har jag flyttat för.  I längden kommer det att löna sig, men det kommer att ta kanske fem år att räkna hem. Alltså måste jag bo här i TIO!

Här jobbar jag idag, i alla fall just nu.

Jag måste handla frukt, det är det enda utöver manus jag behöver göra idag. Jag funderar på att ta en promenad till Ica, i Brunn, som den lokala lilla orten heter. Där finns en skola, bensinmack och Ica. Tror att min kropp skulle gilla det, faktiskt. 

Typ så, lördag.

Plötsligt, bara så där, är det tisdag.

 Idag har jag satt på sommardäcken och i morgon, på vägen mot Göteborg, ska jag stanna till i Farsta och efterdra dem eftersom Däckia ville det.

Efteråt åkte jag och solade, och till återvinningscentralen med allt det som jag hade lassat in i bilen. Nu är den tömd och sorterad, äntligen.

Idag skiner solen på Ingarö och jag har stått i valet och kvalet om jag ska göra som i Farsta, sätta på mig en bikiniöverdel och sola som jag brukar. Det är ju insyn här, men jag har bestämt mig för att strunta i det. Låt folk glo då, om det är intressant, så tänker jag. Jag behöver sol, har fläckar över hela kroppen i princip. Inte stora och de stör mig inte, men de finns där om än rätt fina just nu. 

Linnea har varit med Selma hos hundfrissan idag, så nu ser hon väldigt välvårdad ut. De tog rätt mycket, hon hade tovor som behövdes tas bort, skruttan, alltså är hon mer korthårig än tidigare. 

Från den här ruffsiga frillan

En nyklippt liten tjej

Skruttan, ser så liten ut,

När jag lämnade henne igår blev hon så glad över att träffa Linnea, men sedan hoppade hon över till mitt säte och satte sig i knäet. Gulle. Men hon var inte alls ledsen igår, inte vad jag såg, utan när Linnea tog henne så gick det ju bra. 

På torsdag åker de till Östersund med tåg och sedan ska hon vara hos mig från måndag till fredag. När jag har en jobbgrej någon av kvällarna jobbar Jonathan över så att jag kan lämna Selma hos honom medan jag är på Akademibokhandeln inte långt därifrån. Perfekt, ju. Bara att kvista tillbaka och hämta henne när jag är klar. 

Typ så när jag ska packa min lilla väska. Bilen lämnar ön ungefär kl 8 i morgon bitti. Först till Göteborg och checka in, plus piffa till mig och sedan vidare till Ljungskile bibliotek. Tillbaka till Göteborg efter det, och dagen efter Kullaviks bibliotek. Tillbaka till Göteborg och fredag morgon kör jag hem igen. 

Exakt DÄR har vi det!

Lördag, minsann.

 Idag rensar jag upp i hallen. Där står allt som ska slängas, sorteras och tas till återvinningen och jag vill att det ska vara RENT.

Igår fick jag i alla fall sprutt i duschen, så nu kan jag äntligen nyttja den och tycka att det är skönt! Värme OCH sprutt, vilken lyx! 

I morgon, när jag har hämtat Selma, ska vi hem till en gammal arbetskompis som bor i Saltsjö-Boo, inte så långt härifrån. Ska bli kul. Selma är ju inte så van att vara gäst någon annanstans, men jag tar med lite grejer till henne så att hon håller sig lugn. Ett ben, en leksak och lite sånt. 

Förra gången vi var på visit någonstans var det en bebis i huset och det kräver ju extra passning, såklart. Det gick inte att vända bort blicken. När jag gjorde det var Selma på bebisen eller remmade upp för trapporna till övervåningen. Så till sist höll jag henne i koppel och då lugnade hon sig lite. Det är mycket energi i den där lilla hunden, som kanske inte är så liten längre, förresten. 8 månader, snart, och väger 5 kilo. 

Nu ska jag jobba lite, mest för att hålla koll på vart i manuset jag befinner mig. Jag är vilse i pannkakan och det är ju en utmaning som heter duga. 

Jag gillar min hand från Ikea

Väldigt märklig natt.

Jag vaknade 02.30 och varenda tanke jag någonsin tänkt i hela mitt liv började snurra. Jag kom inte ur det, det blev som en kaotisk loop. Kl 4a var jag fortfarande vaken. Idag blir det inget kaffe efter 12.00. Jag minns inte när jag drack sista koppen igår, vanligtvis dricker jag decaf om jag är sugen på sen eftermiddag, men jag minns inte gårdagens intag. 

Tills sist i natt gick jag mentalt in i mitt nästa (nya) manus som jag började skriva på Kanarieöarna. Att få in i manus är ett trick, det får ihop tankarna. Och det är det sista jag minns från i natt. Väckarklockan ringde 7.30.

Det snöar ymnigt till och från, och jag behöver handla, men måste ju vänta på VVS-killen som ska komma idag, ni vet han "i alla fall inte före 9." 

Jag hittade hamburgare i frysen och med broccoli och osötat äppelmos i magen klarar jag mig ett bra tag, men handla behöver jag för nu är det tomt i kyl och frys.

Än har jag inte kommit igång med Spanien 2 och det blir nog inte massor gjort idag, däremot behöver jag öppna manus och kolla var jag är och kanske skriva lite utan att ha en ambition om att det ska bli en massa nyproduktion. 

På tisdag eller om det är onsdag, åker jag till västkusten och på torsdag åker Selma åker tåg igen till Östersund dit Linnea och Jonathan ska åka för att vara med på Linneas farmors begravning.  Jag fick inte ta med henne till biblioteken, annars hade hon kunnat åka med mig istället. Jo, till ett personalrum fick hon följa med, men hon är ju inte van att vara ensam så länge än (knappt något alls, och det behöver vi förstås träna) och kanske bara skulle vara skrämd och förtvivlad och det klarar ju inte jag att ens tänka på. 

Hemma är en annan sak, här har hon sina saker och sina favvisplatser. 

I Östersund ska hon passas av en bekant, men då har hon ju i alla fall sällskap. Skruttan. 

Nu kom VVS, hurra, då kan jag snart åka och handla. 

Han behövde stänga av vattnet. En kran är bakom min klädställning, den andra bakom mitt stora vita skåp ... som jag ju tömde förra veckan då en annan vvs-person var här. 

Där ser ni luckan bakom skåpet där varmvattnet sitter

Frågan är om jag ska flytta skåpet från hallen till tv-rummet. 

Det har hängt med mig sedan jag köpte min bostadsrätt i Farsta, typ 2006. Jag tycker fortfarande mycket om det. Hade ett annat liknande i brunt (som jag sålde på blocket), det blev som en mörk koloss när det fick flytta med mig från Fagersjö till Liljeholmen och passade inte alls in i den lägenheten. 

Det vita passar däremot in lite överallt. Det har stått i kök som rumsavdelare, i hallen i Fagersjö, i badrummet i lilla lägenheten i Liljeholmen och i ett kök igen i min senaste lägenhet. Här är hallen den perfekta platsen, än så länge i alla fall. Jag valde mellan att ha det där eller i sovrummet, men ställde det höga bruna i sovrummet istället. 

Vidvinkelbilden gör förstås att skåpet ser gigantiskt ut (rummet är litet och helheten går inte att fånga), men det är faktisk väldigt fint. Även om sov illa i natt så sover jag oftast väldigt gott i mitt nya sovrum. Jag har ju turen att inte ha några sömnproblem om jag: 

1. Inte oroar mig för något.

2. Inte ska resa någonstans eller är förväntansfull av andra skäl.

2. Inte har druckit kaffe eller ätit socker/snabba kolhydrater. 

I alla fall: medan han grejar trycket i kranarna ska jag fundera vidare på vita skåpet. Nu BORDE ju vattnet vara klart för ett tag, och eftersom jag organiserade allt väl förra gången (då var det så mycket mer stök i skåpet och tog tid att plocka ur) var det enkelt och snabbt att tömma nu. 

Jag har funderat klart. Jag vill ha det i hallen. 

Här är ju tanken att jag ska ha en likadan soffa till. 

Och då ska den vita fåtöljen flytta in i hörnan är tanken. Jag behöver skjuta både soffa, bord och bokhylla, men det finns plats till det. När jag flyttar fåtöljen ska den få samma klädsel som soffan. Jag hade en extra beige klädsel till den som jag har lämnat tillbaka till Ikea. Den gröna är 1000 kronor billigare. Bingo!

Nu saknades en grej till kranen, så han pep iväg för att köpa det, så antar att han är klar här om en timma kanske. 

Jag börjar jobba så länge. Trevlig helg!

Ny redigering/fördigställande

 Andra Spanienboken. Jag får inte någon riktig ordning på den och mest tror jag att det beror på att arbetet med den har blivit hattigt. Det är stor skillnad mot Fjällbacka 3 som jag ju skrev i ett svep, ett ljuvlig arbete som jag har sagt tusen gånger.

España två är inte lika svepigt, har ingen riktning och det känns som om jag flänger hit och dit utan kontroll. Jag startar små trådar överallt som jag inte har en aning om ifall jag kan knyta ihop. 

Det ska bli mig ett sant nöje att läsa igenom den när jag är klar. Det är ju möjligt att den sitter ihop mycket bättre än jag tror.

Tänk att det kan vara så olika.

Jag minns att jag när jag skrev de tre korta Sonjaromanerna att jag hade tappat skrivförmågan, det kändes så. Inget blev bra, jag fick inget flow och innan jag läste igenom dem var jag fruktansvärt missnöjd. 

Sedan insåg jag att de ändå var helt okej. Inga mästerverk, men helt okej. Ibland får det vara tillräckligt innan det går till förläggare och redaktör, som förhoppningsvis kan blåsa nytt syre in i manuset. 

Typ så, en dag när jag är sömnig och gärna skulle tagit en tupplur om inte en VVS-kille skulle komma i morgon bitti. Somnar jag nu, somnar jag inte ikväll, och det är bättre att lägga sig tidigt så att jag orkar vara uppe och klar när han kommer. 

Utsikt från min skrivstol.

Där har vi det. Snön vräker ned på västkusten tydligen. Här hos mig ligger den kvar sedan i förrgår, men det har än så länge inte kommit någon ny. 

Inte kommit igång än, men är som en frustande häst.

 Lite nervig, förväntansfull och positiv på en och samma gång. 

Som jag gillar den här romanen. Nu vet jag att det inte betyder ett dugg, men det gör det för mig. Jag har det fortfarande i mig, så känner jag. España är en annan sorts bok, mer av en pralin än Fjällbacka 3 som har en större tyngd. Jag blir inte besviken av betyget 3 på España, men det blir jag om jag får en 3a på Fjällbackaböckerna. Särskilt den här, tror jag. 

JAJA, vi får se. Först ska den färdigredigeras under dagen. Sedan är det en kort koll från både Lena och mig innan korr, i två vändor. 

Jag pratade med en kollega (låt oss för enkelhetens skull kalla honom Mattias Edwardsson), som har TRE korrfel (hittade av korrläsare) i sina böcker (och därmed NOLL när de går till tryck). HA HA HA. Så är det inte här, kan jag berätta. Jag har inte det där i mig. Min flygande blick är tydlig även där. Det är så jag skriver och det är uppenbarligen också så jag läser manus. 

I den här vändan tar jag bort sådant som min redaktör har lagt till, alltså småord som hon tycker passar och som jag aldrig skulle använda. För mig blir det inte bra. Jag måste ha mina ord, hitta egna varianter. Många gånger blir det övertydligt att förklara varje gest, där gesten självt borde säga det jag vill ha sagt. Om någon slår ut med händerna borde det framgå av sammanhanget varför. Just den biten ligger ju hos mig att lyckas med. 

Det är roligt att redigera, det blir så himla mycket bättre!

Nu behöver jag dra ned tempot mot slutet och dra ut på det lite, det är nog det svåraste för mig. Jag hastar gärna klart. 

Men med tanke på att detta är sista delen i serien behöver jag fånga det på något sätt, och hur är inte HELT klart än, trots att det är sista redigeringen. Det måste helt enkelt bli klart idag.

Min bil är insnöad och jag funderar på att bara låta den vara det idag. Jag skulle behöva sola, slänga grejer och sånt, men kan skjuta på det till i morgon. Jag solade igår, innan snön kom och det var halt och haglade. Tur att jag inte har bytt däck. Planen är att göra det på tisdag innan jag åker till Västkusten, men då måste det ju vara snöfritt hela vägen till Göteborg. 

Här sitter jag och jobbar just nu. Det var inte skönt i gröna soffan idag. Senare sätter jag mig i fåtöljen i röda rummet. 

JAJA, vi får se. 

NU drar jag igång. Hurra!

Det är hårtvättsdag,

jag kan bara inte skjuta fram det längre. Men tack och lov är vattnet varmt i alla fall, alltid något! 

Nytvättad med nya ögonbryn, tjolahopp!

I går eftermiddag somnade jag i soffan, vilket förstås gjorde att jag var vaken till väldigt sent. 

Sen vaknade jag sju i morse, inte ett dugg pigg, men inte tillräckligt trött för att somna om. Så jag gick upp, gjorde en stor del av dagens jobb och efter dusch ska jag ta mig till Värmdö marknad och livsmedelsbutik, innan jag gör 15 sidor till.

Selma, som var en mammig hund i lördags när Jonathan och Linnea var här (hon ratade dem helt och ville bara vara med mig), är nu i Sumpan och jag har grejer att ta tag i. Inte bara jobb. Mitt hem och min garderob behöver också omvårdnad. 

Igår tvättade jag kläder, framöver ska jag tvätta golv (har inte gjort det sedan innan jag flyttade in), och sedan ska jag redigera klart (deadline torsdag morgon). 

På söndag hämtar jag Selma, lämnar tillbaka henne igen på måndag, och på tisdag (eller om det är onsdag) åker jag till västkusten och bibblor. Först i Ljungskile och dagen efter i Kungsbacka. Jag bor på hotell i Göteborg som ligger mitt emellan. 

Typ så. Hoppas att du har haft en fin påskhelg! Tjohoo!

Långfredag

 Det är trist vårväder ute, vi har redan avklarat 2 morgonpromenader, men inne är det mysigt, Selma vilar lite, eller om hon tittar på något genom fönstret bara kanske. Jag ser film, Det sista racet, på tv4play. Lite Göta Kanal. Kul, tycker jag. Humoreliten är samlad. 

Jobbet verkar jag HELT ha lagt åt sidan. Tror att jag innerst inne har räknat med det och att jag måste hårdjobba söndag till onsdag när inte Selma är här. Det är sista redigeringen innan sättning så det är ju viktigt att det sitter den här gången. 

Hon hämtar bollar som jag sedan ska kasta

Sedan är det två korrundor, den sista i maj och jag när en liten liten dröm om att kunna åka till New York före det allra sista. Det finns smådetaljer som jag såååå gärna skulle vilja se på plats. Men det handlar om ekonomi, såklart. 

JAJA. Vi får se. I så fall bokar jag i sista minuten och bara DRAR. Det är ju min dröm, och hittills har det hänt någon gång till Cypern, typ. Jag bokade väldigt sent till New York när jag tog bort Misse också, minns inte hur lång tid innan. Kanske 3 veckor, måste kolla det.  

Men drömmen är att bestämma mig en onsdag och bara dra en fredag. Fast jag har ju en hund också, numera. TUR att jag inte har henne på heltid, jag hade aldrig klarat det. Frihet är det viktigaste i mitt liv (utöver familj (och hund) om nu det måste förklaras), det har inte ändrats de senaste 10 åren. Och mina skriv- och researchresor ger så oändligt mycket till mina manus. 

Frihet var viktigt innan också, men då som en dröm långt borta. Och tänkte jag tanken innan Jonathan var 18, var det nog som en ren fantasi, omöjlig att uppfylla. Inte visste jag att ett arbete skulle kunna ge mig just det jag innerst inne ville ha. 

Hade någon dinglat med frihet i ena handen och kärlek i andra (alltså bra kärlek, inte mina usla val) så hade jag valt frihet. Utan att tveka! 

Onsdag på Ingarö

 Jag tänker sova stund. Selma ligger lugnt och tittar ut coh jag tänker att det är bra att passa på. 

Vi har tagit dagens långa promenad, klippt klorna i Farsta och ätit mat. 

Noll jobb, men det hade jag inte räknat med idag, i morgon däremot. 

Idag fick jag pyttelite pengar från Tysklandsförsäljning, via Grand Agency (som är så snabba på att betala ut pengar till sina författare, bäst i branschen. Jag har tre, så jag har lite att jämföra med. Sämst är numera Enberg agency),

Men mina nya böcker kommer inte ut i Tyskland. De gamla gick bra, men sedan fick en förläggare som nog egentligen inte var särskilt intresserad uppdraget att ta hand Flanagansserien. Inget av det som utlovades i kontraktet (utom förskottet) uppfylldes och nu har jag sagt till min agentur att jag aldrig vill jobba med det förlaget igen, och något nytt förlag till mina böcker har man inte lyckats hitta i Tyskland. Trist, men så är det ibland. 

JAJA. I morgon får jag hjälp med varmvattnet, det gläder mig. Jag tänker inte duscha innan det är fixat.  Och de bananflugor som invaderade köket i förrgår är färre idag. 

Det går åt rätt håll, wohoo.

Jag traskar på framåt i mitt manus,

 Har ett större utbrott av något på mina händer, det ser mer ut som ett allergiutbrott än  än psoriasis, men vad vet man. Jag försöker tänka på vad jag kan ha reagerat på i så fall. Sol, är ett förslag. Det ser ut som en minivariant av nässelutslag. Konserveringsmedel? Soya? Lax?

Är det efter min dåliga mage som jag hade i flera dagar och som avslutade med en heldag dålig innan jag slutade med Beroccan? Magen hänger ju ihop med huden. Har jag varit stressad (ja, det har jag ju)?

Eller så är det bara psoriasis och ett nytt utbrott för att det är så sjukdomen fungerar, punkt.

JAJA, jag tänker inte börja medicinera nu i alla fall. Vi får se i höst. 

Idag är arbetsdag (och jag måste handla). I morgon stängs elen av mellan 8 och 13 och då passar jag på att åka till Ikea och lämna tillbaka grejer, och äta lunch, innan jag hämtar Selma klockan 14. När vi är hemma igen hoppas jag att elen är tillbaka. 

Dagen efter är det parkeringsförbud i hela området, som ska städas och sopas efter vintern, så då får vi väl hitta en parkering någon annanstans. 

Selma är kvar hos mig till påskafton då Jonathan och Linnea kommer hit (hurra!), sedan är det slutspurt på riktigt gällande Fjällbacka 3. Manus ska lämnas den 3e, min snälla redaktör har gett mig hela den dagen också. Därefter är det Spanien 2 igen, jag vill verkligen blir klar med den så att jag kan börja med det NYA manuset som hela tiden skvalpar i huvudet. 

Nu när jag bor här tycker jag att det är mysigt att ha henne i flera dagar. Dels kommer jag naturligt ut några gånger per dag och den rörelsen behöver jag sannerligen, men hon är ju också ett härligt sällskap. Rolig. Jag skrattar väldigt mycket när hon är här. 

Klagomål 1. Tyvärr har jag fortfarande inget varmvatten i duschen, det är ljummet, och jag hatar att duscha så kallt. I morgon bitti, innan elen stängs, måste jag tvätta håret, och det är ju VIDRIGT. Jag får väl stöta på igen, antar jag. 

Klagomål 2. Det är insyn här och jag känner ju hur ovan jag är vid det. Alltså drar jag ned på kvällen, för jag vill inte att andra ska kunna kika in. Men det är ju enkelt löst med mina hissgardiner i matrummet och köket, och vanliga gardiner i sovrummet. Det är verkligen ingen stor grej alls. Det är bara en ovana. 

Från dörren till höger smiter man ut rätt bra (jag är ju en toamänniska, som behöver gå efter jag har laft mig). Har jag bara nedddraget i köksfönstren så kan inget se mig. Från dörren till vänster hade det varit en annan sak. Då hade jag fått dra ned i matrummet också. Så bra val att sova i det lilla rummet! Jag sover superbra, bättre än Farsta känns det som än så länge. 

Typ så. Nu är det dags att jobba!

Jag har verkligen inte jobbat som jag hade tänkt att göra onsdag och torsdag, så nu ligger jag

 två dagar efter plan. Så idag, lördag och söndag är det full fart framåt i redigeringen av Fjällbacka 3.

I sista sekund fick vi ändra titeln från Sista kapitlet till Det sista kapitlet, eftersom den förstnämnda titeln kom ut ett annat förlag i dagarna. För mig spelar det ingen roll, båda funkar lika bra.

Jag har haft rätt lätt för titlar hittills, vilket inte säger ett dugg om ifall de är bra eller inte. Sonjaserien är enda böckerna där jag har använt ett namn i titeln och det var ju lyckat. Sonjas sista vilja hette Sonjas testamente fram till tryck, sedan fick jag för mig att sista vilja var bättre och förlaget höll med och det var på håret att vi hann ändra, men det gick.

Och Sonja i namnet var ju en hit, och just namnet Sonja flög. "Sonjaböckerna" säger man och då vet de som har läst exakt vilka böcker man pratar om. Det är kul!

Igår hade jag gäster. Helen och hennes dotter Robyn med sonen Charlie (4 månader) och hunden Lennox (5,5). Lennox är en fransk bulldog, så vältränad och i shape. Han fick en av Selmas tennisbollar och den bet han sönder på tre minuter. 

Bebisen var det sötaste jag har sett. Inte minst för att jag fick honom att le. Det värmer i hjärtat. 

Så mysigt att ha dem här, vi satt vid mitt stora bord och pratade i timmar. De tog med mat, tack och lov, för jag är inte på humör för att bjuda andra på mat just nu när jag äter så selektivt själv. Nästa gång ska jag skärpa mig, men igår bad jag dem ta med det som de ville äta/äta innan de kom. Gäster som inte fattar de få gästa någon annan så länge. De här två kom med mat i påsar och åt glatt utan att kommentera det lite ogästvänliga arrangemanget. Så skönt.

Jag har fått lite bakslag i mina eksem, men jag är fortfarande helt och hållet övertygad om att jag inte tänker ta cellgifterna. Jag har hela tiden var skeptiskt och när jag nu ser vad sol och kost kan göra (för jag tror fortfarande på det, bakslaget tror jag kom av "magsjukan" häromdagen, hade ju varit risig i magen ett tag dessutom). 

Nu är Beroccan borta och magen funkar. Jag ska också ta bort yoghurt av soja som jag köpte, det är för gott (!) och för mycket socker. Dessutom ska jag sola. Mitt på dagen idag, har jag tänkt, när jag har klarat av lejonparten av dagens beting. 

50 sidor idag vore TOPPEN!

Just det, kollade mer pension igår. Det där med tjänstepension. Om man går innan 65 måste man göra det 100 procent, alternativt gå ned i arbetstid motsvarande den procent man vill ta ut. Och hur man räknar ut det för någon med enskild firma vet jag inte. Det är ju inte så att man har en 40-timmars vecka att räkna på. 

Sånt måste jag ta reda på.

Så där, fredag. Bra dag, så här långt. 

När jag pratar om nya böcker med min förläggare, Teresa,

 säger hon att man måste skriva det man känner starkast för. Det tänker jag att hon har rätt i. Men i mitt fall känner jag lika starkt för alla idéer jag spottar ur mig, haha. 

Just idéer för min del är ju sällan mer än kanske ett par huvudpersoner, hur en story ska berättas, var i tid vi är oss och var vi befinner oss. Men det räcker för mig. Av det får jag ihop en bok. 

Typ, ung kvinna driver hotell i London. Jag visste då också att jag ville att det skulle vara drama snarare än prillig feelgood. Fjällbackatrilogin är ju också drama (jfm med Sonja och Spanienserien till exempel).

Nu har jag tre i pipeline, och två är ju i princip klara, och nummer tre ska jag fortsätta skriva så fort jag är klar med Fjällbacka. Spanien ska redigeras i höst, tänker jag. 

Nummer tre kräver också mer research och ett nytt sätt att skriva på, vilket är en utmärkt utmaning för mitt lilla huvud. Det är exakt vad jag behöver. När det ligger på gränsen för vad man klarar är ju alla sinnen med, på något sätt. 

JAJA. Igår borrade jag upp en hylla och fick inte ut borret. Då tänkte jag en stund att det här klarar inte jag. Men jag förstod till sist vad jag hade gjort fel och fick ut det med borrmaskinen. TACK OCH LOV. Ett tag var jag beredd att låta det sitta kvar, för fy tusan som jag kämpade med att få ut det med allt från skruvdragare till tång (just tång höll jag på med lääääänge. Och på en stege för borret satt nästan uppe vid taket.

Nu syns inte hyllan över dörren så bra, men ni fattar

MEN DET GICK, och jag är så nöjd med min fiffiga lösning. Det är speciellt när man har gjort det själv, tycker jag. Det är inte vackert gjort (tapeten) men ingen mer än jag ser det. Möjligtvis nästa hyresgäst men det hoppas jag tar tio år i alla fall. Då kanske jag säljer allt bohag, bil och sånt, och bosätter mig i en liten etta i stan och drar med en ryggsäck till Spanien typ. 

Jag är glad att jag inte började med cellgifterna. Tror eventuellt att jag har landat i att detta är en kronisk sjukdom som kommer att gå lite upp och ned och att jag kan hjälpa mig själv med kost och sol. Så får jag acceptera sämre perioder. 

Åt bröd, glutenfritt, först i förrgår och sedan igår, och tycker att det blev lite sämre igen, men det kan förstås lika gärna vara från magköret häromdagen. Nå väl, I love bröd men I love mina händer mer, så nu blir det kött eller fisk till frukostlunch, och samma sak till middag. Frukt funkar superbra, så det ska jag fylla på idag eftersom jag glömde det igår.

Men först ska jag duscha och tvätta håret, sedan jobba. Jag behöver redigera minst 40 om dagen om jag ska hinna. 

Tjohej

Igår brakade magen på riktigt, men idag känns det än så länge bra.

Tavlor uppe, Hyllan som ska sitta över dörren ligger för uthämtning.

 Jag måste sluta med Berocca, verkar det som.

När jag var på Kanarieöarna och kände att en förkylning (eller något) var på väg, köpte jag en brustablett som jag tyckte var superbra, full av c-vitamin och andra grejer. Så när jag kom hem kände jag att det var såpass bra grej att jag borde hitta något liknande, alltså valde jag Berocca. Nu kan det vara så att jag borde ha tagit det med mat, men för säkerhets skull låter jag bli det alls ett tag. Får se om jag inte bara genom kosten kan hålla piggheten uppe. Det som sänker mig är alltid snabba kolhydrater.

Idag kommer Mathem hit för första gången, ska bli intressant att se hur det funkar. De levererar ju i alla fall och då är det nog som det brukar vara, trots att jag bor mitt i skogen. Dessutom lättare att hitta rätt ingång. I Farsta hade jag två adresser, eftersom huset var suterränghus, och alltför många chaufförer körde till adressen som inte har en vanlig ingång utan bara ett garage.

Annat på agendan idag: längre promenad med Selma, definitivt längre än igår eftersom det var BUSKALLT då. Iskall vind. Idag är det någon minusgrad men ingen blåst och solen skiner. 

Jag hoppas också kunna jobba lite, det vore toppen om vi, Selma och jag, kunde hitta ett sätt att kombinera valpliv och jobb. Det ska nog gå. Hittills har jag ju bara gjort småsaker med henne i hemmet, den här gången behöver jag redigera!

Men i morgon ska hon till Sumpan och då blir det hårt jobb tills hon kommer tillbaka igen. Nu har jag haft henne i två helger på raken och antar att hon stannar där över kommande helg, men det vet jag inte. Vi får se. Min deadline är 3e april och det är inte så mycket som återstår, men 2,5 vecka är inte lång tid, alltså behöver jag varje minut. 

Närmast står dock att duscha. När jag kom hem från västkusten var varmvattnet fixat och det var varmt i tre dagar, sedan blev det ljummet igen. Jag hatar att duscha kallt. 

Där har vi det. Måndag morgon. Tjohoo

Jag har blivit med hund tills på tisdag.

 Men jag tar henne med glädje, såklart, så mycket som Jonathan och Linnea har ställt upp när jag har behövt. Ev skulle jag behöva handla eftersom jag trodde att hon skulle till Sumpan i morgon, men kanske Mathem kan leverera om det är så att jag inte får ihop tillräckligt av det jag har i frysen: lax, torsk och hamburgare. Ibland gillar jag att testa att rensa totalt och det funkar ju oftast. Grejen här är att det inte finns ett uppbyggt lager, det har jag inte hunnit med än. 

Men nu kom jag på att jag ju har köpt sötpotatis (funkar fint för mig), kålrot och morötter som jag kan göra mos av. Citron har jag inte men det går fint ändå. Tror jag har frusen spenat. Ni ser, man trollar ihop lite lunch och middag ändå. Hurra!

Bilturer är numera inga problem alls, men ska fixa ett skydd över framsätet på något sätt för smutsiga tassar är inte kul och ibland ställer hon sig och kollar läget i baksätet, som idag när vi hämtade upp en av våra kompisar. 

Häromsistens fick hon sitta i knäet på Linnea i baksätet när jag hämtade henne och Jonathan, men Selma skrek tills hon fick komma tillbaka och sitta med mig där framme.

Hon är otroligt tydlig. När jag hämtade henne häromdagen likaså. Då markerade hon att hon tänkte stanna med mig i bilen och inte gå med Linnea tillbaka till lägenheten. Och när jag lämnar henne är hon nöjd och glad över att vara tillbaka i Sumpan. Hon gillar oss alla tre, vilket är så fint att se. 

Jag har börjat med Berocca, en uppiggande som man löser upp i vatten. Jag undrar om magen reagerar på det. Måste kolla. Tycker att jag reagerar på något men vet inte vad det är och så slog det mig att det kanske är den där uppiggaren. På tal om precis ingenting.

Idag har Selma och jag träffat en bebis, hennes mamma och pappa, och två kompisar till. Så mysigt. Många samtal om barn, och föräldraskap och BÖCKER eftersom vi alla, mer eller mindre, är i branschen.  Selma var hyfsat lugn, hon är inte van vid att vara flera och hemma hos någon annan, i alla fall inte tillsammans med mig, men det gick rätt bra. Hon är ju snäll om än lite intensiv och behöver passas. Jag hade henne kopplad, det gjorde mig tryggare. 

Frågan i Stockholm just nu är om det kommer snö eller inte. Hos mig är det än så länge barmark i alla fall, ev kommer det en skvätt i morgon. Temperaturen sjönk rejält här för ett några timmar sedan. 

Det var det, lördag på Ingarö. Jag installerar appar på alla mina tv-apparater och Selma ligger på golvet och sover. 

Vi har det rysligt bra i vårt lilla hörn av världen. 

Nästa år kan jag börja ta ut pension,

 och jag funderar mycket på det. Har nog kommit fram till att jag kommer att ta ut allmän pension (det vore en dröm att få pengar varje månad, särskilt det första tunga kvartalet fram till utgången av april eftersom det fram till dess kommer in noll pengar), men vänta med tjänstepensionen så länge det går. Den delen är inte stor och jag vill gärna ta ut den livslångt. Jag har jobbat heltid sedan jag var 18 år, med ett uppehåll för mammaledighet i ett år, men har ju ingen tjänstepension sedan 2008. Ska man som jag bli 100 måste man ju planera lite.

Min hjärnmanipulation om ålder har funkat sedan jag fyllde 60. Det var då jag bestämde mig för att bli 100 och det känns fortfarande superbra, jag känner mig inte ett dugg gammal. I april har jag 38 år kvar, det får man väl ändå anse vara rätt många år. 

Som bevis för min ungdom tapetserade jag igår. Så här dagen efter, utan dagsljus eftersom det är mulet som satan, är jag mycket nöjd. Nu ska tavlor och sånt upp, en hylla över dörren som kommer att skilja tapeterna åt, så att man inte ens tänker på att färgerna inte stämmer helt och hållet. 

Att ha en hylla över den här dörren också, funkar säkert, men känslan blir att det är för trångt eftersom garderoberna står mitt emot, så enbart hylla över nästa dörr. 

Bra gjort!

Och händerna håller fortfarande. De har små fläckar men de verkar inte direkt bli fler. Jag ska avstå det godis jag har ätit en hel del av sista tiden (älskar att äta bilar i bilen), för det kan ha påverkat.

Den här dagen ägnas åt att hämta en tårta på Ica (gratis för att jag är nyinflyttad, ska ta med till kompis i morgon), köra hem den till kylskåpet, sedan ratta vidare till Ikea och lämna tillbaka grejer jag inte behöver, sladda förbi Hedin bil och hämta en nyckel till, och sedan ska jag till Sumpan och hämta Selma. Så mysigt att det inte går så lång tid den här gången. Jag lämnade henne ju i måndags. 

Men först av allt ska jag duscha och dammsuga bort sådant som Selma kan äta. Damma orkar jag inte idag, det kan jag smådutta med när hon är här. 

I helgen ska vi som sagt till en kompis, på söndag behöver jag jobba lite, men vi har inga fler planer än så. Uselt väder, så vi är nog inne och kastar boll skulle jag tro. 

Jag har sagt förut att jag kan få en trötthet som känns som sockerdricka i kroppen.

 Idag klippte det till vid halv två, men då var jag i princip klar med jobbet så det gjorde ju ingenting. Jag är också en gnutta kass i magen, och har varit i några dagar, men vad det beror på vet jag inte riktigt och om det kanske hänger ihop. 

JAJA, jag vilar mig när det behövs så det går verkligen ingen nöd på mig alls. Och trots sockerdrickan tog jag mig faktiskt iväg ut och köpte en tapetkniv, för i morgon är det dags. Jag måste bara göra en PLAN på hur jag ska gå tillväga. Jag gör det från soffan i tv-rummet där jag tänker hänga resten av den här dagen.

Igår fick jag äntligen till mina garderober och any day now ska jag packa upp mina juveler och lägga i smyckeslådan. Sedan har jag verkligen inget mer att packa upp. Att anlita någon som gjorde det stora uppackningsjobbet för mig var så bra. Att slippa alla kartonger (utom 8) och bli av med dem direkt var fantastiskt! Att det hamnade på fel ställen, gjorde ju inget, det var ju bara att flytta på. Och under flytten satt ju jag och pekade, så det löste sig smidigt måste jag säga. Bokhyllorna, som jag tittar på just nu bredvid tv:n trodde jag skulle gå in i förrådet, men det fick jag ändra på och nu tycker jag att de är perfekta i röda rummet. De ska fixas till, för böckerna står huller om buller, men det fixar jag ju en vacker dag.

Tapeten är av vinyl, men ser ut som sammet.

Sen är jag en fena att bli klar snabbt, mest för att jag inte har tålamod att vänta men också för att jag vet rätt per omgående hur jag vill ha det. Och för att jag har en PLAN (allt utom de vita hyllorna funkade)! Plan. Min livboj i livet. 

Gardinen jag köpte till det här fönstret var alldeles för kort. Får se vad jag hittar på där. 

Det känns som om jag har bott här långt mycket mer än 3 veckor (2 egentligen, för jag var ju bortrest i nästan en). 

Sovrummet är också klart, tjohej.

Hurra!

Inte lika trött idag, inte än i alla fall.

 Hurra!

Jag jobbar, läser igenom och redigerar del två i Spanienserien. Än är den bra, men jag en känsla av att de kommer att spreta längre fram och därför skriver jag ned trådar i min skrivbok, och tar bort några, för att tajta till det lite. 

Den saknar än så länge ett slut, vilket vi sa att den skulle beroende på om det blir en trea eller inte. Det finns inga beslut om det än så länge så vi får se hur jag lämnar den. Än har inte min förläggare läst, jag har bett om att hon ska göra det först efter den här redigeringen. 

Jag vill gärna ha den här "klart" innan jag går ingång ordentligt med nästa projekt, det jag påbörjade i januari på Kanarieöarna. 

Typ så i tre dagar framåt. Selma kommer hit igen på fredag och sedan är hon här till söndag eller måndag, det har vi inte bestämt än. På fredag får jag tillbaka Fjällbacka 3 för den sista redigeringen innan korr och har då tre veckor på mig. Det allra mesta är klart, men jag funderar fortfarande på slutet.

Jag kollar YouTube för att hitta det perfekta sättet att tapetsera runt en dörr (två i mitt fall). Jag går inte igång med det idag, i morgon kanske.

Hejhej

Redan måndag, helt galet!

 Ibland glömmer jag att blogga och så kan vi ju inte ha det, alltså återgår jag till normalläge just idag. Jag b behöver ARBETA och det har jag inte gjort på hela helgen pga Selma, lägenhet och trött.

Selma tröttar inte ut, såklart, men resandet gör, i kombination med flytt och allt annat jag har ägnat mig åt det här året. Kanske var det lite för mycket för två månader, med Kanarieöarna, renovering, flytt, redigering och sedan västkustresan jag just kom hem ifrån, men nu har jag inget inplanerat utöver arbete förrän nästa resa till västkusten i april.

Jag tackade by the way nej till att påbörja cellgiftskuren i fredags, istället ska jag fortsätta äta rätt och se hur det går. Jag är lite "torr" i händerna men peppar peppar så är det liksom inga utslag som det har varit. Under resan har jag ätit en hel del godis (sockergodis som bilar) och jag tror inte att socker i sig påverkar, men däremot är det ju en hel del annat i godis som man kanske ska vara försiktig med.

I alla fall: att börja med så stark medicin om det inte behövs känns bra just nu.. Min läkare sa att jag bara behöver höra av mig om och när jag vill sätta igång och jag lovade berätta hur matprojektet går. 

Typ så när Selma Hellberg sitter i fönstret och låter lite medan hon ser hundar och människor på gatan utanför.

Där! Måndag! Bra grej, så här långt!

Rapport från Borås

 Jag har ätit mackor till frukost, eftersom de hade glutenfritt bröd, mjölkfritt smör/margarin och vegansk ost, just det som jag kan äta hemma. Supergott. Till det åt jag bacon, melon och drack två koppar kaffe. Plus en kopp till som jag tog med till rummet. 

Jag har sovit åtta timmar i natt, i alla fall ungefär, vilket var perfekt för sista natten i Fjällbacka sov jag som om jag hade druckit kaffe för sent på eftermiddagen, om ni förstår vad jag menar. Det hade jag inte gjort, men vissa nätter kan bli så där. 

Strömstad

I det stora vita huset bodde Gilla och jag när vi gick på gymnasiet. Vi hyrde en tvåa med ett badrum som hade så mycket mögel att det stack i näsan, och bodde där under veckorna. På helgerna åkte man hem.

Fast väldigt sällan om jag bara låter bli kaffe efter 15, måste jag ändå säga. Om jag har något att oroa mig/glädjas inför (det ena ger magont, det andra upphetsning) kan jag vakna mitt i natten, men jag har sällan svårt att somna. De få gånger jag inte slocknar direkt går jag in i mina manus och funderar på dem och då somnar jag på stört. Jag vet inte vad det säger om mina böcker ...

Idag funderar jag i alla fall på gårdagens braiga (varför är inte det en korrekt böjning, tycker det är skitbra!) intervju i Strömstad. Jag fick superinformation som jag kan använda mig av i böcker framöver. 

Alltså, det här jobbet ger ju sådan glädje. Att få möjligheten att sitta hemma på sin kammare och hitta på historier är ju ett galet bra jobb. 

Och så tänker jag på att vissa livserfarenheter kan pressa ur en något som man verkligen inte kunnat förutse. 

Min första bok handlade om relationen jag var i, och den processen gav mig en insikt om att jag kunde få ihop en hel bok och dessutom rätt enkelt (vilket aldrig betyder att det är bra, bara att jag inte upplevde att det var/är svårt att skriva en bok).  

Hade jag skrivit något alls om jag inte haft den relationen? Nej, det är jag rätt övertygad om att jag inte hade. Jag hade nog fortsatt kämpa på det där jobbet jag inte var bra på. 

Livet ändå, hörrni! Vilka vändningar det kan ta och vilka möjligheter som kan öppnas. 

Före 50 och efter 50 är som två olika liv. Fast ändå inte. Jag har ju kvar allt det fina. 

Rapport från Fjällbacka.

 Bra jobb idag, bra familjeträff idag och bra fläskkotletter idag.

Igår när jag kom in i lägenheten luktade det sviiiinilla eftersom det inte fanns en droppe vatten kvar i toaletten (det gör det aldrig, men nu hade jag varit borta ett halvår och doften var vidrigare än någonsin. )

Den finns fortfarande kvar i hallen, även om jag har fått bort det mesta. Jag borde ha köpt ättika idag, som tydligen ska hjälpa, men det glömde jag. Istället har jag ett glas vinäger i badrummet (!) och doftljus i vardagsrummet. 

Från mitt soffläge just nu

I morgon bitti ska jag först jobba igenom sista kapitlet och skicka manus till min redaktör innan jag åker till Strömstad och genomför en intervjulunch. Förmodligen åker jag vidare till Borås på tisdag morgon (och jobbar i Fjällbacka med faktan jag får på intervjun här hemma i morgon), men det kan också hända att jag åker till Borås redan i morgon. Det är bara en resa på typ 2,5 timma, men det är otroligt skönt att vara på plats dagen innan. Jag får se hur jag gör. 

Dagen efter, alltså på onsdag, åker jag från Borås till kusten och Träslövsläge, där jag ska bo på hotell i Varberg.

På torsdag åker jag hem och på fredag hämtar jag Selma som ska vara hos mig ända till på måndag. Hurra för det, för jag saknar henne!

Bilen går fintfint, men några saker behöver fixas på bilfirman när jag hämtar den andra nyckeln på torsdag på hemvägen från Varberg.

Jag måste också ta ett beslut om sprutorna som jag ska börja få på fredag. Det känns verkligen som om jag borde ge det här matprogrammet jag har skapat själv, en chans.

Vi får se. Utbrott kommer ju rätt snabbt och på fredag kan det vara blommande igen. 

JAJA. Nu ska jag snart lägga mig i kökssängen.

Puss

Här är verkligen full gas.

 Efter att ha betalat mina räkningar igår (FRUKTANSVÄRDA belopp, men förstås värt allt eftersom det handlar om min bostad. Men ändå, så mycket pengar!) insåg jag att om jag ska kunna äta framöver behöver jag frigöra lite pengar som jag har i min bil. Det var en lättnad att känna att jag kan göra det istället för att oroa mig som jag känner att jag gjorde igår och istället för att fundera gjorde jag alltså direkt slag i saken när jag kom på att det enda jag behövde göra var att sälja bilen.

Det var ändå inget stor kärlek för mig. VW är nog bara inte min typ av bil. 

Så i morse sålde jag bilen över telefon, och i morgon kommer man och hämtar den. Bingo! 

Sedan åkte jag och lämnade in den på tvätt, körde vidare till Ford och beställde en leasingbil istället. En Kuga som har gått 1000 mil och som var leasebar i 18 månader, perfekt istället för tre år som är det vanliga. Jag hämtar den morgon. Här går det undan, förstår ni, för på lördag ska jag ju till Fjällbacka och vidare till intervju om ny bok, och sedan två bibliotek längre ned på västkusten.

Ny bil, tjohej

En sista selfie i hissen i Farsta

Frågan är ju hur jag ska göra med lägenheten där framöver. Den kostar närmare 60 tusen om året och jag har inte varit där sedan i somras, en sommar jag dessutom inte trivdes i Fjällbacka. Vi får se. Jag behåller den över sommaren, men kan ju bo på hotell när jag är där på korta besök framöver. Jag pratade med Jonathan om det och vi sa att vi ju kan hyra något ihop på sommaren istället. Jag behöver se om mitt hus framöver, så är det bara. Inkomsterna är lägre sedan Flanagans, eftersom den senaste serien, Fjällbacka, inte har sålts utomlands mer än till Holland. 

I alla fall: För att inte tappa fart den här dagen hämtade jag sommardäcken till min bil i Farsta (de måste ju med i försäljningen) samtidigt som jag också plockade med mig det allra sista från lägenheten, innan jag åkte och lämnade nycklar till Familjebostäder och sedan vidare till Stockholm stads parkering och lämnade brickan till garaget. 

Häpp! 

Bra och väldigt givande dag. 

Här hemma är golvet i hallen fullt med grejer igen, men det ska in i skåpen och Ikeakassar packas ihop. Innan jag åker till västkusten måste jag återigen dra ut grejer från förrådet för på måndag säger de att de kommer och gör det fläktbyte de inte gjorde häromdagen. Då är jag inte hemma, men förbereda för dem kan jag ju alltid göra. 

I morgon måste jag också redigera klart den här omgången om jag ska kunna göra något annat än att jobba på söndag i Fjällbacka. Jag vill ju träffa mamma och brorsans familj, men det är klart att jag kan jobba på morgonen förstås. JAJA, det ordnar sig. 

Alltså, jag är fortfarande i princip lika fri från eksem på händerna. Det känns märkligt att börja med cellgifter när jag är så bra. Fast det vänder väl. Det är en fråga för nästa vecka.

Resten av kvällen ligger jag i min soffa. Punkt slut.