Selma är här, det går finemang, peppar peppar

 Dag 6 av 10 med kroppsstrumpa, och hon accepterar den så fint. Jag har inte tagit av den en enda gång, så hon behöver nog en dusch när den är borta. 

Däremot började jag riva i bandaget igår. En grannes tiks sår hade gått upp och i pappren står det att såret dagligen ska inspekteras och att klar sårvätska är okej. Annars ska man badda och fixa.

Till Linnea sa de, när hon ringt och kollade igen dagen efter operationen, att vi kunde ta bort det så fort tejpen började lossna. Men det lossnar ju inte under en body, möjligtvis om man har tratt. Hur ska man se sårvätska om såret är bandagerat, undrar jag?

Men tejpen sitter hårt och det gör ont att ta bort den, så jag har väl klarat att ta två hörn och lite till. På apoteket ska det tydligen finnas något som löser upp tejp, men det är så himla svårt att hantera själv med att hålla henne när hon slingrar sig och samtidigt pilla med det där.

Tror att jag ska ringa veterinären i morgon och fråga.

När jag lossnade lite på tejpen var det i alla fall som om Selma, efteråt alltså, tyckte att det var lite skönt. Förmodligen har tejpen dragit i huden. Plötsligt blev det lite mer liv i vovven.

Annars verkar hon inte sakna sina leksaker som är bortplockade för att hon ska ta det lugnt. Nu kan det förstås vara operationen som gör det, men det kan ju också vara så att mycket leksaker nästan blir pressande eftersom hon vill leka med precis varenda en. Nu finns inga alternativ och hon är kolugn. Hon får ett ben, och det håller henne ju sysselsatt ett tag.

Sista dagen med värkmedicin idag. Det går åt rätt håll, hurra. 

PLUS att jag har deadline på Spanien idag och jag kommer att hinna. Jag ska skriva ett kapitel till, det är allt. Hurra på det också. En omgång kvar sedan och jag får tillbaka det redan i slutet av veckan.

I de få dagar jag har nu, måndag till torsdag, ska jag redigera deckaren. Teresa ska få det jag har gjort så här långt, den 25e. På torsdag ska Jonathan och jag till Eskilstuna och ser Schyffert, på fredag ska jag till frissan. 

I morgons ska jag sätta på vinterdäcken. Jag får inte glömma att kolla vilken tid det är.

Det är mycket nu, but I love it!

På lördag ska jag till Jönköping på bokprat, vidare till Borås på söndagen och till Växjö för nytt bokprat på måndag. 

Det är sista långfarandet i år. Jag har två bokprat kvar. Ett i Brandbergen i november någon gång, men det är ju här i Stockholm, vilket på riktigt är superlyxigt! Man får betalt på bibliotek (om ni visste vad mycket som är obetalt). Och ett i Nynäshamn (som är ett av de obetalda). 

Funderar om jag inte framöver ska börja säga nej till det obetalda om det inte är Bonniers bokklubb, Bokmässan som jag får så mycket energi av eller liknande i Stockholm. Det tar på krafterna och jag har gjort det i 15 år nu. Många vill att man ska stanna i flera timmar och så roligt är det inte längre. Jag vill jobba och samtidigt hushålla med min tid. 

Men det är en svår avvägning när så många gör saker gratis, så är det ju. Och jag vill verkligen inte verka dryg, men det kanske jag är när jag vill ha betalt? Svårt, det där. 

Nu ska jag skriva sista kapitlet, tjohej!

Vår Snorpa är snippad,

 och nu kan det varken bli valpar eller dippar vid löp. Dag 3 och hon är en annan hund än hon var när jag lämnade henne i Sumpan dag 1. Då var hon ynklig, frös och var förvirrad. 

Idag är hon sitt glada jag igen. Hon står på värkmedicin i tre dagar till, men jag märker inte att hon har ont, det kanske kommer ikväll/natt. Medicinen ges varje morgon. Hon rör sig ungefär som vanligt, tycker jag, vill gärna hoppa upp och ned från soffan, men det får hon ju inte. 

Inte ett ljud från henne än, vet inte varför. Ingen lek, kanske, det är oftast då hon låter om hon gör det alls.

Idag har jag bara ägnat mig åt henne, hon har inga leksaker framme mer än ett litet gosedjur, men i morgon och hela helgen måste jag jobba och då får hon ha det tråkigt helt enkelt. Leksaker blir det inte förrän på torsdag då hon anses läkt. Sedan får vi väl börja med lekarna lite långsamt kanske. Hon har fått godis i en boll och ett ben idag. Men kastrering innebär ofta att en tik går upp i vikt och det måste vi passa, såklart. Just nu skämmer jag bara bort henne för att hon har så lite att göra. Hon får springa av det när hon är okej igen. 

Vi har i alla fall tagit en liten promenad runt kvarteret och hon har gjort sina behov. Jag ska lämna henne till Jonathan på tisdag kväll, för Linnea har åkt till Östersund idag och Jonathan jobbar ju så därför blir det fler nätter än vanligt på Ingarö. 

Vilken välsignelse det är att ha en body istället för tratt. Hon kom ut med tratt från operationen, och vi bad direkt om en body istället. Det funkar ju efter en sådan här operation eftersom såret sitter på magen. Hon bryr sig inte om den ett dugg, hon är ju van vid kläder efter att ha haft sin jacka hela vintern, den älskade hon verkligen. 

Jag har beställt en ny jacka, för förra årets är för små. Den ska komma hit hem idag. Hoppas den passar. Jag chansade på storleken, tog bara en storlek större än på den gamla. 

Det var det en dag när jag har skickat deckaromslag jag gillar till min förläggare och hon sa att vi var helt inne på samma spår. Vi ska prata mer om det i morgon. Kul! 

Söndagkväll.

 Jag har jobbat bra idag, först med manus och sedan med mitt hem. Tvätten hänger i hallen, bordet är flyttat i matrummet och en gröna soffan står nu i köket. Min vita skrivfåtölj står i matrummet och allt blev riktigt bra, känns det som. Jag flyttade också soffan från röda rummet ut i matrummet och tillbaka. För att testa. Det blev svettigt kan jag meddela. Men jag fixade det, hurra.

Jag vill ju ha en bäddsoffa istället för den jag har, men jag är rädd för tyngden i den om jag köper den jag vill ha från Ikea. Hur ska den någonsin kunna flyttas härifrån den dagen jag behöver/vill flytta? 

Fast det kanske är dumt att tänka på nu, det får väl bli ett senare problem. 

I alla fall: mitt köksbord måste jag bli av med, men sedan funkar allt här superduper med en soffa i köket. Det blir perfekt för Selmisen att ligga i det fönstret istället

På tisdag ska hon steriliseras, och jag oroar mig lite för hennes läkningsprocess. Som det är nu ska hon vara hos Linnea (Jonathan jobbar ju) tisdag och onsdag efter operationen, och sedan ska jag hämta henne torsdag morgon då Linnea ska åka till Östersund. Hon blir så glad och hoppig när jag kommer och hon måste ju vara stilla rätt länge, får inte hoppa upp och inte gå i trappor, inte anstränga sig liksom. Hur håller man henne stilla? Hon är ju ett litet energiknippe.

JAJA, det löser sig nog. Jag får passa henne noga helt enkelt. 

En vecka till deadline (Spanien) och massor återstår. Det kommer att gå, men är tajt som satan! I morgon ska jag upp sju och vara igång senast klockan åtta.

Drog jag mig undan på båten?

 Icke sa Nicke. Jag roade mig kungligt, faktiskt. Så roliga deltagare på scenen: Grynet Molvig, Karl-Fredrik från Heklaholm, Dermot Clemenger, Jan Guillou, Malin Haawind, Birgitta Piper, Amelia Adamo och Agneta Ljungman (som äger Netaresor som var arrangör). Sedan var det artister, folk bakom scenen och Josefina från mitt förlag. 

Och så var ju rummet fyllt av härliga kvinnor, över 300 st, där de flesta var pensionärer. Få män, men förhoppningsvis hade de lika kul som kvinnorna. Om inte får de skylla sig själva, för det var DRAG på de här damerna. Härliga och glada. De drack massor. 

Så jag sjöng och dansade hela kvällen, och var övertygad om att jag skulle vakna utan röst och med feber. Istället vaknade jag pigg och nyter utan huvudvärk och med perfekt röst! Det var det sjukaste. Jag som kan bli hes av att prata i en timma vrålsjöng till Abbalåt efter Abbalåt och det märktes inte ens dagen efter. Otroligt!

Jag kom hem vid tre igår, och idag har jag hämtat Selma, det är ett galet regnväder här så vi kommer att hålla oss inne idag. Bara kissochbajspromenader. Jag ska redigera i alla fall 10 sidor av Viva España.

Selma i fönstret, jag i fåtöljen, på tv:n går en serie jag ser med ena ögat. Det är mörkt som satan inne också idag så vi har massor av lampor tända.

 

Dagens fundering handlar om mig själv och om jag är hämndlysten.

 Jag har genom hela mitt liv låtit en massa saker bara passera för att jag har varit så rädd för konflikter och att bli övergiven/inte omtyckt/inte få vara med. Jag har tillåtit folk att vara elaka, att nonchalera mig, att behandla mig som skit, rent ut sagt, utan att jag har reagerat utåt. Förtvivlad inåt, däremot. 

Så var kommer hämndlystnad från, tänker jag, det måste väl vara från uppbyggda oförätter? Förmodligen både påhittade (alltså sådana man till sist inbillar sig) och verkligen upplevda.

Nu skriver inte jag om hämndlystnad, men det är intressant att fundera på när så mycket i samhället verkar handla om hämnd, kränkthet och lättantändlighet och hur den där kränktheten kan ta form av hämnd genom att låta ANDRA springa ditt ärende. För själv är du fortfarande en feg jävla skit.

I varje bok utgår jag från mig själv, de karaktärer jag har svårast att närma mig är ju de som har känslor jag inte har upplevt. Som Noora i Spanienserien, som är "andlig." En fin karaktär men hon står oerhört långt från mig med den lilla detaljen som i mångt och mycket styr hennes liv. 

Om jag ska vara ärlig kan det vara så att jag har lättare att identifiera mig med den som begår ett våldsbrott än en andlig person (!!!!). Herregud, vilken insikt. Men bra när man skriver deckare. 

Idag mår jag fortfarande sådär, men inget bryter ut. 37,3 är ju inte feber, men jag som har 36,5 i normaltemp känner det pga känner minsta lilla ju.

Ingen snuva, inte ont i halsen, bara en sorts tyngd i huvudet som är något fast ändå inget. Jag ska ta en coronatest till, men sedan äter jag alvedon och åker iväg på min resa. Jag ska vara vid båten halv 3 och alvedon funkade super när jag var hos Jonathan igår. 

Mina små sjukanteckningar är superbra när jag går tillbaka i bloggen, om ni bara visste hur ofta jag gör det. Idag, för att jag ville kolla när jag bytte däck förra året. I år ska jag byta redan den 21a oktober, för jag ska ut och resa. Visserligen till Småland, men ändå. Det känns säkrare.

Jag ska till Jönköping lördag den 26e, sova där och sedan på söndagen vidare till Borås på en egen liten tripp (ska se Wahlgren och gänget, det var utsålt i Stockholm) för på måndag ska jag vara i Växjö på senioruniversitetet tror jag att det heter. Eftersom jag ska till Jönköping är det ju helt galet att åka hem, som jag först planerade för, när jag ska vara i Växjö två dagar senare. Jag tar ju bilen och behöver tänka på antalet MIL jag kör med den. Ett års leasing kvar och jag har redan kört över hälften av det som ingår i avgiften (på mindre än ett halvår). 

Om vädret är fint åker jag eventuellt hem när jag är klar i Växjö på måndagen, vi får se. Jag har prelbokat ett hotellrum för säkerhets skull.

Där har vi det. Nu ska jag jobba lite och sedan äta och packa mina grejer för kryssningen. Jag ska ladda ned ett par filmer för säkerhets skull. Det är dålig wifi ombord och om jag drar mig undan är det mysigt att ha något att titta på i hytten. 

Så jag känner mig hängig. Något är på gång.

 Det är väl fan, tänker jag ibland, att jag känner min kropp så väl.  Jag blir aldrig överraskad utan i samma stund det smyger på så känner jag det. 

Jag hoppas så att det går över till i morgon, för då jag ska ut på båttur med 300 glada bokgäster ombord på Birka Gotland. Jag ska föreläsa och vill verkligen inte ställa in. Nu är det fler författare, och jag är dessutom ställföreträdande till en som hoppat av pga sjukdom, men det vore ju ändå trist tycker jag.

Förkylning? Corona? Who knows.

Men men, vi får se hur det utvecklas. Just nu är jag tung i kroppen, har något runt ögonen och är pyttelite raspig i halsen. Ungefär som jag var på Cypern för en månad sedan innan det bröt ut.

Nu klockan 15, typ, ska jag i alla fall till Sumpan, men de är förvarnade och vi ska inte kramas. Däremot äta, gulla med Selma och bolla nästa bok i deckarserien. De är inte ett dugg rädda för baciller så som jag är, utan förkylda titt som tätt utan att bry sig särskilt mycket. Det är helt klart jag som är fåntratten i familjen. 

Typ så, denna söndag när jag har jobbat med deckarredigeringen som är SÅ rolig!

Hurra för det!

Bokmässan är över,

 och även detta år var det fantastiskt roligt. Det är så många delar i det som jag tycker är kul. Dels får jag träffa läsare, så kul, vissa känner mig mer från Instagram än via mina böcker. Man får träffa kollegor (mest Bonniers, eftersom montern är utformad så) och folk från Forum. Och man får sätta på sig vartenda fint plagg man har i garderoben, sminka sig och hänga krimskrams runt halsen.

Allt passar mig som handsken.

Extra roligt att få träffa mammas kusin Lars, som till Gustav från första boken i Fjällbackaserien

Och hans dotter Maria, som alltså är min tremänning

Festerna låter jag bli, jag är inte intresserad alls av det och blir bara trött. Jag var med på Forums middag i lördags, men var den första att bryta upp. Dagen efter hade jag två samtal, det sista var en poddinspelning på 45 minuter, och klockan halv fyra körde jag ur garaget och mot Stockholm i fem timmar och tjugo minuter, och det behöver jag planera för redan dagen innan. Jag är ju rädd om mig själv (numera).

Jag stannade en gång, inte så långt från Göteborg, där jag tankade, kissade, köpte korv, godis och vatten, och sedan körde jag på hela vägen hem.

I går morse var Linnea och Jonathan på ultraljud och fick veta könet på bebisen (jag säger inget om det innan de själva har gått ut med det) och vid lunchtid hämtade jag Selma som ska vara här till i morgon eftermiddag. Idag sov vi så länge (9.45!!), men nu MÅSTE jag börja jobba! 22 dagar kvar till deadline.

På torsdag ska jag till en seniormässa och på måndag åka på en bokkryssning. Det kommer alltså dagar då jag inte kan jobba alls.

Den 15e ska Selma operaras (kastreras) och jag har inget mer förrän i slutet av månaden. 

Där har vi det. Summeringen av de dagar som flytt och framtiden som den ser ut just nu. 

Just det. På mässan outade vi att jag ska skriva deckare framöver. Den första kommer i maj. Tjohej!

På västkusten.

Bor hos mamma ett par dagar innan bokmässan och igår gjorde jag researchernas research, mer som av en händelse (rätt personer råkade finnas på plats) än jag hade planerat för.

Jag skulle träffa en person, men det slutade med att jag träffade fyra, vilket var ett lyckokast för en av dem hade en stor nyckelknippa och kunde öppna och visa grejer som jag ville se vilket ju var en dröm, såklart.

Och Petra, som hjälper mig i det här projektet, gav mig så mycket när vi klev runt på en ö här och letade efter speciella platser där delar av romanen utspelar sig.  Och sedan fick jag följa med till hennes arbetsplats vilket ju var nästa Bingo med stort B..

TJOHOOOO. 

Nu ska jag äta lite, sätta på mig mitt mässansikte och hår, och sedan ta mig de 15 milen (typ) till Göteborg. Tänker att jag byter kläder där på någon hotelltoalett för så tidigt får jag nog inte checka in. Tror det regnar tyvärr, så den kilometer jag tänkte kvista rätt enkelt kanske ändå kräver taxi, vi får se.

Typ så, denna braiga, så här långt, fredag morgon. 

En fjärdedels (Spanien)manus är redigerat

 Jag var uppe tidigt idag och nu är jag klar för idag. Resten av dagen ska jag ägna åt att äta, är vrålhungrig, köpa en BH med korslagda band på ryggen eftersom jag har galet inflammerad fettknöl just där bandet vanligtvis löper, dammsuga och hämta Selma.

Fettknölen är gammal men har blivit provocerad av bikiniöverdelen, det går att se (eftersom jag lite färg på ryggen) att den sitter exakt under bikiniaxelbandet. 

Den svullnade för några år sedan också och det tog ett tag innan den tömde sig av sig själv, i värsta fall måste man ju sprätta upp den, vilket jag har gjort med en annan på framsidan en gång (och en på armbågen, men den operarade man bort och sydde igen). Men det är en massa bök involverat, och om man gör som förra gången klämmer man ut eländet (det gör djävulskt ont eftersom det är inflammerat och bedövning knappt hjälper) och sedan ska såret ska vara öppet och läka ihop av sig självt. Jag hoppas att jag slipper det, och kanske kan man ta bort den när den INTE är inflammerad istället. 

Enligt GOOGLE ska den läka ut själv och bara i undantag behöver man läkarvård. 

Idag ska jag köpa alsolsprit och lägga omslag på den, vilket inte är lätt på ryggen men det går ju att göra så länge jag är hemma och i bilen. Nsaid-preparat ska också vara bra, så Ibuprofen ska jag också köpa. En BH behöver jag inte ha på mig förrän till bokmässan på fredag. Tack och lov är det inte så varmt längre, och en tjocktröja döljer det som hänger och svänger.

Har det inte blivit bättre efter mässan får jag väl gå till doktorn. 

Det går verkligen ingen nöd på mig. 

Söndag. Bra dag så här långt! Nu är maten klar!

Sötpotatis zucchini champinjoner aubergine kyckling äppelmos och sötstark senap

Lördag och jag har bollar i luften.

 Främst redigering, som alltid går bättre på morgonen, och sedan planera resan till Västkusten på onsdag. Jag ska först åka hem till min mamma och sova där i två nätter (hade tänkt en från början, men det blir mindre stressig med två eftersom jag ska göra research i närområdet på torsdag – och ett tredje hotell känns sådär) och sedan åker jag till Göteborg fredag morgon när jag är färdigpiffad för mässan. 

Det är en bra plan! Träffa familj, göra research och jobba på mässan. 

Alltså måste jag prova kläder. Jag är inte mitt smalaste just nu och därför behöver jag prova för att det inte ska sitta för tajt. Det är tre mässdagar och två middagar, med kläder, handväskor och skor. Plus övernattning hos mamma, och två hotell i Göteborg eftersom jag hade bokat och betalat det ena när det bestämdes att jag skulle vara på mässan ytterligare en dag (vilket förstås betyder att Forum vanligtvis betalar en natt till, nu får de betala mig i efterhand istället.)

Jag ska bo på Jacy´s natten mellan fredag och lördag vilket ska bli kul, det är nytt, sägs vara fräscht som tusan och ligger på gångavstånd från mässan (1 km). Jag behöver bara köra dit min väska och sedan återvända till garaget som är bokat vid Gothia. Det är gångavstånd men helst utan väska ju. 

Många gånger är det fint väder just mässdagarna och har jag tur så är det uppehåll när jag ska vandra fram och tillbaka. 

Typ det här. Visst ser det lyxigt ut?

Egentligen skulle jag ha åkt till frissan idag men jag struntar i det. Har inte varit där sedan i maj (APRIL såg jag nu, fem månader nästan på dagen), tror jag, men ska ändå sätta upp det och piffa, så slitna toppar märks inte och jag gillar längden just nu. Det var så fint axellång när jag klippte mig, men vill kunna ha det i tofs eller fläta. Just det är perfekt när man är på mässan och inte har tid att bry sig om håret. Jag pillar gärna i det, och det är skönt att veta att det inte går när jag har en uppsatt FRISYYYR!

OCH, jag behöver den här dagen till jobb. Ska göra inpackning och sånt när jag är klar för idag. Och färga ögonbrynen som är grå och pekar åt alla håll. I morgon ska jag jobba och städa innan jag hämtar Selma på eftermiddagen. 

Ni hör. Jag har en plan. Är någon förvånad?

Flög utan öronproblem,

 däremot mådde min stolsgranne mycket dåligt, hon tuppade av, fick kramper och gick från pratsam 81-åring som läste en pocketbok jag också hade läst, till att vara trött och rätt borta och hon kände inte igen mig. Helt förvirrad. 

Jag bytte efter ett tag plats med hennes dotter som satt långt bak i planet, och då hade vi fått lite mer liv i henne. Men hon var så trött så trött. 

När jag gick av satt dottern och sambo med damen och väntade på en rullstol. Jag hoppas att hon fick snabb hjälp. 

Idag har jag hämtat Selma, handlat, plockat lite hemma, i morgon ska jag börja jobba och packa upp. Jag har inte ens öppnad väskan, jag har varit alldeles för trött. Och någon långpromenad har det inte blivit, vi har lekt ute (och inne), det har fått räcka. 

Nu har hon fått ett ben och då lägrar sig lugnet. 

Hon är alltid rätt upphetsad här dag ett. Vi har ju inte setts på två veckor. Benet är ett sådant som hon kan gnaga på i evighet. Ibland får hon ben som hon äter upp supersnabbt, det här är mycket bättre. 

Hon ska tillbaka till Linnea på torsdag och sedan hämtar jag henne söndag till tisdag igen. På onsdag åker jag till västkusten, ska göra research och hälsa på mamma en sväng innan jag åker till Göteborg och bokmässan, där mitt program drar igång fredag eftermiddag och avslutas söndag vid 15 då jag kör hem till Stockholm igen. 

Det var det. Snart en sista kissutgång och sedan ska vi lägga oss, Selma och jag.

Näst sista arbetsdagen,

 och nu har jag lite fart äntligen. Jag kommer inte att hinna igenom hela manuset, men drygt hälften i alla fall. 

Nästa vecka får jag tillbaka manuset på Espana och sedan kommer jag att varva manuset framöver. Plust skriva nytt det jag kan. Det kommer att gå!

Pratade med Jonathan länge idag, och det är så kul att höra hur de planerar framåt mot bebisen och livet efter den kommer. Hur de delar sin ekonomi rakt av, oavsett vem som drar in mest pengar, sparar tillsammans och agerar som ett riktigt team. Båda är duktiga ekonomsik och ingen av dem en slösaflösa, som jag alltid har varit.

Om det är något jag är stolt över som förälder så är det att ha gett Jonathan en helt odramatisk syn på pengar. Och jag gjorde det genom att 

1. aldrig säga att vi inte hade råd (vi var svinfattiga men det var inte hans sak att bära) 

2. Alltid säga att man fick önska sig precis vad man ville och kanske skulle man få det en vacker dag. 

3. Aldrig sucka, stöna, eller håna, om han bad om hjälp med pengar. ALLTID hjälpa till med glädje, om jag kunde. 

Själv kom jag på när jag var på stranden idag att jag ville föreslå att vi tillsammans började spara till en jätteresa om tio år. 

Vi har pratat om att vi ska bila genom USA i massor av år, men det har ju aldrig blivt av. Nu tänker jag att om tio år, tillsammans Jonathan, Linnea och barnbarn (som ju då är nästan 10 då), är det är dags. 

Jonathan tände på idén och jag hoppas att Linnea gör det också. Det är förstås en dyr resa men så kul att göra med en tioåring (tror det är en perfekt ålder, faktiskt). Som farmor är man ju dessutom fortfarande populär då. Sedan går det nog bara utför (som det ska göra.)

Och börjar vi spara lite varje månad redan nu får vi ihop till hela resan. Blir det inte av så får vi väl göra något annat med pengarna. 

Kul också att ha en såpass långsiktig plan med Jonathans lilla familj.

Det var det, lördag på Cypern. Nu ska jag jobba igen, tjohej!

Söndag: Färdigsolad, kanske för hela året.

Onsdag,

 och bara hostan kvar. Men jag MÅR bra igen. 

Jobbet tagit stryk under de här dagarna. Även om jag har haft dator och manus framför näsan, har det gått trögt. För att få lite fart på mig har jag tänkt om. Istället för 20 sidor om dagen, som jag vanligtvis redigerar, så har jag lyft ut de olika tidsplanen och arbetat med dem. Tagit bort någon karaktär, ersatt den texten med ny, etc. 

Så två av tidsplanen är "klara", nu är huvudstoryn den jag ska fokusera på, med början idag.

Fem arbetsdagar kvar. Jag kommer att ha klarat av några kapitel i alla fall innan jag åker hem på måndag.

Jag längtar hem. Den här resan blev lite misslyckad med 4 heldagar inomhus, mest i sängen. Men så är det ibland, inte så mycket att gnälla på. Jag hoppas bara att jag klarar öronen på hemresan och inte drar på mig någon annan skit. 

Idag åt jag frukost hemma, hade bra bröd och pålägg, och ska jobba till kl 10, då jag ska gå ut och ta en paus, simma och sola mina eksam. Sedan ska jag handla och kommer att sitta framför datorn igen klockan 12. 

Förmodligen kommer jag att ta en tupplur i eftermiddag, jag vaknade för tidigt i morse och är redan trött. 

Typ så, från Cypern. Tjohoo

PS Har jag berättat att jag ska bli farmor i februari? Vilken lycka!

Sjuk på Cypern

 och det är inte första gången. Tack och lov, peppar peppar, är det inte Corona utan bara en vanlig förkylning (har testat 2 ggr). Coronan kändes, har haft det två gånger, hårdare, på något sätt, så visste rätt säkert att det inte var det.

En nyklippt Selma!

Men det är klart att det inte är kul att bli förkyld här återigen. En gång låg jag en vecka av två, den andra gången gick det lite snabbare. Sedan har jag ju vid två tillfällen kommit hem med skit, förra året med Corona. 

Så trots mask och grejer, måste jag har blivit smittat på Arlanda, flyget eller köerna på Larnaca flygplats. Någon nära kontakt har jag ju inte med en enda människa, men jag blir smittad ändå, kanske just för att jag inte har kontakt och mitt immunförsvar aldrig behöver jobba. 

Well. Är glad så länge det inte är halsfluss eller någon maginfektion som utlöser mer av mitt psoriasis. 

Det här är dag 2 av inomhus. Att vara ute i 31 graders värme känns omysigt. I morgon kanske. Hoppas!

Jag jobbar istället. Inte i full fart, men halv i alla fall. Gott så. Bara jag blir frisk till hemresan är jag glad. Jag är livrädd för förkylning och flygplan. Fy satan. 

Där har vi det. Dag 4 av arbete på Cypern. Tjoattjo!

 

Cypern dag 2, dag 1 av jobb.

 Då är jag igång. 

Redigering står på schemat pga omstuvad utgivning, så jag ska ägna mina två veckor åt det. Djupdyka och utveckla. Har en fyrasidigt printat dokument med Teresas anteckningar med mig,. Hon är grymt pedagogisk och har delat in det i handling, karatärer etc. Jag har inte en enda invändning mot det hon säger. Det kanske kommer men det känns inte så just nu, tvärtom har hon verkligen rätt i allt.

Det är en historia berättat i tre tidsplan, och hon ville till exempel att jag ska börja med ett annat än jag hade gjort. Det i sin tur får ju konsekvenser. Så det har jag jobbat med idag innan jag kroknade. 

Jag har också varit i havet och testat min simkunnighet och det verkade funka också i år. 

Typ så. Jag är av någon anledning inte dödstrött just nu, men borde släcka snart eftersom jag vill gå upp i tid i morgon och börja jobba. 

Flygstalj. Samma som alltid. 

Poolen där jag bor

Poolen vid systerhotellet där jag också har bott många gånger.

Det var väl det. Här är sig likt, kan man säga. Sova, jobba, siesta och äta. Varje dag samma sak. Me like a lot!

Somnade 22, vaknade 01 av åska, somnade om 03

 Det som skulle bli min långa sömnnatt  blev hackig och konstig. Jag vaknade halv sju, och har inte kommit igång än.

Jo, det har jag, men inte med jobbet.. 

Jag har packat det mesta däremot, kolla vikter på bagage och sånt. Jag tar ingen dragväska för dator och handbagage den här gången, den här på håret att vara för tung  (själva väskan väger typ 2,5 kilor) och det vill jag ju inte. 

Axeln får ta vikten istället. Istället för dragvagnen använder jag en i princip viktlös väska och när jag provpackade den nu, med dator, liten handväska, etc, vägde den under 3 kilo. Då saknas glasögon jag behöver ombord.

Vad jag mer har att göra idag (eller i morgon eller söndag) är att plocka ut nya hormoner, åka till återvinningen och köpa ett datorfodral. 

Jag hade ett för stort tidigare och om jag hade haft kvar det hade det varit perfekt till datorn jag har nu, men det har jag inte. Vet inte vart det tog vägen, jag slängde det väl. Surt som tusan. Det var en present från Jonathan och hur jag kunde hiva iväg det vet jag inte. Han bryr sig inte ett dugg, det är jag som gör.

Nu har jag rest med den här datorn utan skydd och det är ju inte att rekommendera, så ett nytt behöver införskaffas. 

Typ så, när jag MÅSTE börja jobba direkt nu, samtidigt som jag lagar mat eftersom jag börjar bli hungrig. 

Tjohej

Jag har en granne som inte hälsar.

Nu har jag tagit ansvar för samtliga HEJ sedan jag flyttade hit, men om inte jag hälsar först så blir det inget hälsande och nu har jag tröttnat och passerar personen (som ofta sitter på sin öppna uteplats som man måste passera) utan att visa minsta intresse. 

Alla andra i området är så trevliga, men om jag skulle falla ihop utanför ytterdörren är jag rätt säker på att han inte skulle bry sig ett dugg (han bor under mig). 

JAJA, jag bryr mig egentligen inte heller, känner bara lite obehag när någon utstrålar ovänlighet (och röklukt eftersom personen sitter ute och röker cigarr under min balkong. Men bättre det än lukten inne på vintern då hela trapphuset stinker.)

Det var det. Jag har varit uppe sedan 5 och NU börjar jag jobba. Tjohoo.

Jobbar i gröna soffan. Mitt stora bord är belamrat med allt från behåar till dokument jag måste packa ned till skrivresan. Tv:n står på som sällskap. Jag vet inte ens vad som sänds. 

 

Världens bästa hund

 var så nöjd när Linnea tog emot henne idag, hon var helt klar med mig, och det är ju precis så jag vill känna. Antagligen Jonathan och Linnea också.

Vår fina fina hund!

Först fick hon vaccin, som hon inte ens kände. Jag hade laddat med godis, men inte en reaktion ens. Och i väntrummet fanns många hundar som skällde både upphetsat och argt, men coola Selma viftade mest på svansen och satte sig på mitt kommando. Så himla bra hund. 

Sedan fick vi en veterinär som tog sig tid för att svara på frågor om Selmas kastrering den 15e okt. Så himla nöjd med bemötandet och nu känns det verkligen självklart att vi gör det på den lilla privata kliniken i Duvbo, i Sundbyberg. 

När hon var avlämnad åkte jag och handlade, och försökte beräkna hur mycket jag kommer att äta till och med måndag natt. Köpte hem en falukorv som klarar sig ett tag, det vill säga tills jag kommer hem igen. Skönt att slippa handla det första jag gör. 

Den här gången har jag folk som kommer att vara här då och då, men min KORV får de inte röra!!

Efter det, och då var klockan en hel del, började jag jobba med redigeringen som BRINNER. 

Nu ska jag snart lägga mig, ska försöka dra igång klockan 6 igen och vill hinna dricka kaffe och sånt innan det, alltså upp strax efter 5. Tyvärr MÅSTE jag till gyn i morgon, de ville inte skriva ut mer hormoner innan en undersökning, så det är bara att pallra sig dit. Förhoppningsvis har jag hunnit med en hel del innan jag måste åka.

Typ så, toddeloo.

Skruttiluttan

 har varit här sedan i torsdags, och igår åkte vi till Jonathan som var ensam hemma, och åt middag, sedan lämnade jag henne där. 

På väg hem fick jag en filmsnutt och då ylar Selma av sorg (eller vad det är) efter att jag har gått från lägenheten. Lillfisen, jag har aldrig hört de där ljuden från henne förut. Det är verkligen yl. Hon är ju aldrig ledsen när vi lämnar Sumpan. Då vill hon till bilen som hon älskar och åka hit. Hon ser sig om efter dem men är aldrig ledsen. 

Men sedan gick det såklart över och hon myste i soffan med sin husse. Jag fick bild på det också, tack och lov.

Det är svårt att hjälpa henne med den där separationen från mig. Jonathan tror att det skulle hjälpa om jag ensamtränar henne här hemma, så som han och Linnea har gjort. De kan ju lämna henne i fyra timmar. Men jag lämnar henne aldrig eftersom det inte behövs. 

Nu ska jag hämta henne på tisdag igen, hon ska vaccineras onsdag morgon, och sedan lämnar jag henne hos Linnea. Och så vill jag träffa henne i helgen igen innan jag åker till Cypern, för annars går det ju så himla länge. 

Skruttan. Vi vill henne ju så väl, alla tre. 

Typ så, när jag ska jobba och om det finns tid över, stryka t-shirts. Det är ju det och skrivklänningar som jag ska packa ned om en vecka, och skönt att börja tänka på det. 

Planer, ni vet. Listor. Fan, vad jag gillar´t. 

Onsdag, efter en sväng till Småland och Markaryd.

 Supermysigt. Gamla bloggföljare (Tack för att ni kom!) och mammas kusin Marianne, var på plats. 

Idag vrålkörde jag hem men inte har det blivit särskilt mycket gjort för det. En tvätt, det är allt. Jag är alltid trött när jag har kört långt, men idag försöker jag trots det hålla mig vaken så att jag istället kan lägga mig tidigt. I morgon bitti ska jag till stan och hämta Selma. Vi har inte setts på en och en halv vecka, så jag längtar efter min lilla plutta. 

Utöver att gulla med henne ska jag bara jobba. Nu drar det verkligen ihop sig i redigeringen av Spanien 2!

Det är bara en och en halv vecka tills jag åker till Cypern och då ska ju redigeringen vara klar. Den första av tre, som jag ska jobba med parallellt med den jag ska skriva ny på Cypern och förstås fortsätta skriva på när jag kommer hem. Leverans i november. 

Tyyp så.

Tjohej!