Bokmässan är över,

 och även detta år var det fantastiskt roligt. Det är så många delar i det som jag tycker är kul. Dels får jag träffa läsare, så kul, vissa känner mig mer från Instagram än via mina böcker. Man får träffa kollegor (mest Bonniers, eftersom montern är utformad så) och folk från Forum. Och man får sätta på sig vartenda fint plagg man har i garderoben, sminka sig och hänga krimskrams runt halsen.

Allt passar mig som handsken.

Extra roligt att få träffa mammas kusin Lars, som till Gustav från första boken i Fjällbackaserien

Och hans dotter Maria, som alltså är min tremänning

Festerna låter jag bli, jag är inte intresserad alls av det och blir bara trött. Jag var med på Forums middag i lördags, men var den första att bryta upp. Dagen efter hade jag två samtal, det sista var en poddinspelning på 45 minuter, och klockan halv fyra körde jag ur garaget och mot Stockholm i fem timmar och tjugo minuter, och det behöver jag planera för redan dagen innan. Jag är ju rädd om mig själv (numera).

Jag stannade en gång, inte så långt från Göteborg, där jag tankade, kissade, köpte korv, godis och vatten, och sedan körde jag på hela vägen hem.

I går morse var Linnea och Jonathan på ultraljud och fick veta könet på bebisen (jag säger inget om det innan de själva har gått ut med det) och vid lunchtid hämtade jag Selma som ska vara här till i morgon eftermiddag. Idag sov vi så länge (9.45!!), men nu MÅSTE jag börja jobba! 22 dagar kvar till deadline.

På torsdag ska jag till en seniormässa och på måndag åka på en bokkryssning. Det kommer alltså dagar då jag inte kan jobba alls.

Den 15e ska Selma operaras (kastreras) och jag har inget mer förrän i slutet av månaden. 

Där har vi det. Summeringen av de dagar som flytt och framtiden som den ser ut just nu. 

Just det. På mässan outade vi att jag ska skriva deckare framöver. Den första kommer i maj. Tjohej!

På västkusten.

Bor hos mamma ett par dagar innan bokmässan och igår gjorde jag researchernas research, mer som av en händelse (rätt personer råkade finnas på plats) än jag hade planerat för.

Jag skulle träffa en person, men det slutade med att jag träffade fyra, vilket var ett lyckokast för en av dem hade en stor nyckelknippa och kunde öppna och visa grejer som jag ville se vilket ju var en dröm, såklart.

Och Petra, som hjälper mig i det här projektet, gav mig så mycket när vi klev runt på en ö här och letade efter speciella platser där delar av romanen utspelar sig.  Och sedan fick jag följa med till hennes arbetsplats vilket ju var nästa Bingo med stort B..

TJOHOOOO. 

Nu ska jag äta lite, sätta på mig mitt mässansikte och hår, och sedan ta mig de 15 milen (typ) till Göteborg. Tänker att jag byter kläder där på någon hotelltoalett för så tidigt får jag nog inte checka in. Tror det regnar tyvärr, så den kilometer jag tänkte kvista rätt enkelt kanske ändå kräver taxi, vi får se.

Typ så, denna braiga, så här långt, fredag morgon. 

En fjärdedels (Spanien)manus är redigerat

 Jag var uppe tidigt idag och nu är jag klar för idag. Resten av dagen ska jag ägna åt att äta, är vrålhungrig, köpa en BH med korslagda band på ryggen eftersom jag har galet inflammerad fettknöl just där bandet vanligtvis löper, dammsuga och hämta Selma.

Fettknölen är gammal men har blivit provocerad av bikiniöverdelen, det går att se (eftersom jag lite färg på ryggen) att den sitter exakt under bikiniaxelbandet. 

Den svullnade för några år sedan också och det tog ett tag innan den tömde sig av sig själv, i värsta fall måste man ju sprätta upp den, vilket jag har gjort med en annan på framsidan en gång (och en på armbågen, men den operarade man bort och sydde igen). Men det är en massa bök involverat, och om man gör som förra gången klämmer man ut eländet (det gör djävulskt ont eftersom det är inflammerat och bedövning knappt hjälper) och sedan ska såret ska vara öppet och läka ihop av sig självt. Jag hoppas att jag slipper det, och kanske kan man ta bort den när den INTE är inflammerad istället. 

Enligt GOOGLE ska den läka ut själv och bara i undantag behöver man läkarvård. 

Idag ska jag köpa alsolsprit och lägga omslag på den, vilket inte är lätt på ryggen men det går ju att göra så länge jag är hemma och i bilen. Nsaid-preparat ska också vara bra, så Ibuprofen ska jag också köpa. En BH behöver jag inte ha på mig förrän till bokmässan på fredag. Tack och lov är det inte så varmt längre, och en tjocktröja döljer det som hänger och svänger.

Har det inte blivit bättre efter mässan får jag väl gå till doktorn. 

Det går verkligen ingen nöd på mig. 

Söndag. Bra dag så här långt! Nu är maten klar!

Sötpotatis zucchini champinjoner aubergine kyckling äppelmos och sötstark senap

Lördag och jag har bollar i luften.

 Främst redigering, som alltid går bättre på morgonen, och sedan planera resan till Västkusten på onsdag. Jag ska först åka hem till min mamma och sova där i två nätter (hade tänkt en från början, men det blir mindre stressig med två eftersom jag ska göra research i närområdet på torsdag – och ett tredje hotell känns sådär) och sedan åker jag till Göteborg fredag morgon när jag är färdigpiffad för mässan. 

Det är en bra plan! Träffa familj, göra research och jobba på mässan. 

Alltså måste jag prova kläder. Jag är inte mitt smalaste just nu och därför behöver jag prova för att det inte ska sitta för tajt. Det är tre mässdagar och två middagar, med kläder, handväskor och skor. Plus övernattning hos mamma, och två hotell i Göteborg eftersom jag hade bokat och betalat det ena när det bestämdes att jag skulle vara på mässan ytterligare en dag (vilket förstås betyder att Forum vanligtvis betalar en natt till, nu får de betala mig i efterhand istället.)

Jag ska bo på Jacy´s natten mellan fredag och lördag vilket ska bli kul, det är nytt, sägs vara fräscht som tusan och ligger på gångavstånd från mässan (1 km). Jag behöver bara köra dit min väska och sedan återvända till garaget som är bokat vid Gothia. Det är gångavstånd men helst utan väska ju. 

Många gånger är det fint väder just mässdagarna och har jag tur så är det uppehåll när jag ska vandra fram och tillbaka. 

Typ det här. Visst ser det lyxigt ut?

Egentligen skulle jag ha åkt till frissan idag men jag struntar i det. Har inte varit där sedan i maj (APRIL såg jag nu, fem månader nästan på dagen), tror jag, men ska ändå sätta upp det och piffa, så slitna toppar märks inte och jag gillar längden just nu. Det var så fint axellång när jag klippte mig, men vill kunna ha det i tofs eller fläta. Just det är perfekt när man är på mässan och inte har tid att bry sig om håret. Jag pillar gärna i det, och det är skönt att veta att det inte går när jag har en uppsatt FRISYYYR!

OCH, jag behöver den här dagen till jobb. Ska göra inpackning och sånt när jag är klar för idag. Och färga ögonbrynen som är grå och pekar åt alla håll. I morgon ska jag jobba och städa innan jag hämtar Selma på eftermiddagen. 

Ni hör. Jag har en plan. Är någon förvånad?

Flög utan öronproblem,

 däremot mådde min stolsgranne mycket dåligt, hon tuppade av, fick kramper och gick från pratsam 81-åring som läste en pocketbok jag också hade läst, till att vara trött och rätt borta och hon kände inte igen mig. Helt förvirrad. 

Jag bytte efter ett tag plats med hennes dotter som satt långt bak i planet, och då hade vi fått lite mer liv i henne. Men hon var så trött så trött. 

När jag gick av satt dottern och sambo med damen och väntade på en rullstol. Jag hoppas att hon fick snabb hjälp. 

Idag har jag hämtat Selma, handlat, plockat lite hemma, i morgon ska jag börja jobba och packa upp. Jag har inte ens öppnad väskan, jag har varit alldeles för trött. Och någon långpromenad har det inte blivit, vi har lekt ute (och inne), det har fått räcka. 

Nu har hon fått ett ben och då lägrar sig lugnet. 

Hon är alltid rätt upphetsad här dag ett. Vi har ju inte setts på två veckor. Benet är ett sådant som hon kan gnaga på i evighet. Ibland får hon ben som hon äter upp supersnabbt, det här är mycket bättre. 

Hon ska tillbaka till Linnea på torsdag och sedan hämtar jag henne söndag till tisdag igen. På onsdag åker jag till västkusten, ska göra research och hälsa på mamma en sväng innan jag åker till Göteborg och bokmässan, där mitt program drar igång fredag eftermiddag och avslutas söndag vid 15 då jag kör hem till Stockholm igen. 

Det var det. Snart en sista kissutgång och sedan ska vi lägga oss, Selma och jag.

Näst sista arbetsdagen,

 och nu har jag lite fart äntligen. Jag kommer inte att hinna igenom hela manuset, men drygt hälften i alla fall. 

Nästa vecka får jag tillbaka manuset på Espana och sedan kommer jag att varva manuset framöver. Plust skriva nytt det jag kan. Det kommer att gå!

Pratade med Jonathan länge idag, och det är så kul att höra hur de planerar framåt mot bebisen och livet efter den kommer. Hur de delar sin ekonomi rakt av, oavsett vem som drar in mest pengar, sparar tillsammans och agerar som ett riktigt team. Båda är duktiga ekonomsik och ingen av dem en slösaflösa, som jag alltid har varit.

Om det är något jag är stolt över som förälder så är det att ha gett Jonathan en helt odramatisk syn på pengar. Och jag gjorde det genom att 

1. aldrig säga att vi inte hade råd (vi var svinfattiga men det var inte hans sak att bära) 

2. Alltid säga att man fick önska sig precis vad man ville och kanske skulle man få det en vacker dag. 

3. Aldrig sucka, stöna, eller håna, om han bad om hjälp med pengar. ALLTID hjälpa till med glädje, om jag kunde. 

Själv kom jag på när jag var på stranden idag att jag ville föreslå att vi tillsammans började spara till en jätteresa om tio år. 

Vi har pratat om att vi ska bila genom USA i massor av år, men det har ju aldrig blivt av. Nu tänker jag att om tio år, tillsammans Jonathan, Linnea och barnbarn (som ju då är nästan 10 då), är det är dags. 

Jonathan tände på idén och jag hoppas att Linnea gör det också. Det är förstås en dyr resa men så kul att göra med en tioåring (tror det är en perfekt ålder, faktiskt). Som farmor är man ju dessutom fortfarande populär då. Sedan går det nog bara utför (som det ska göra.)

Och börjar vi spara lite varje månad redan nu får vi ihop till hela resan. Blir det inte av så får vi väl göra något annat med pengarna. 

Kul också att ha en såpass långsiktig plan med Jonathans lilla familj.

Det var det, lördag på Cypern. Nu ska jag jobba igen, tjohej!

Söndag: Färdigsolad, kanske för hela året.

Onsdag,

 och bara hostan kvar. Men jag MÅR bra igen. 

Jobbet tagit stryk under de här dagarna. Även om jag har haft dator och manus framför näsan, har det gått trögt. För att få lite fart på mig har jag tänkt om. Istället för 20 sidor om dagen, som jag vanligtvis redigerar, så har jag lyft ut de olika tidsplanen och arbetat med dem. Tagit bort någon karaktär, ersatt den texten med ny, etc. 

Så två av tidsplanen är "klara", nu är huvudstoryn den jag ska fokusera på, med början idag.

Fem arbetsdagar kvar. Jag kommer att ha klarat av några kapitel i alla fall innan jag åker hem på måndag.

Jag längtar hem. Den här resan blev lite misslyckad med 4 heldagar inomhus, mest i sängen. Men så är det ibland, inte så mycket att gnälla på. Jag hoppas bara att jag klarar öronen på hemresan och inte drar på mig någon annan skit. 

Idag åt jag frukost hemma, hade bra bröd och pålägg, och ska jobba till kl 10, då jag ska gå ut och ta en paus, simma och sola mina eksam. Sedan ska jag handla och kommer att sitta framför datorn igen klockan 12. 

Förmodligen kommer jag att ta en tupplur i eftermiddag, jag vaknade för tidigt i morse och är redan trött. 

Typ så, från Cypern. Tjohoo

PS Har jag berättat att jag ska bli farmor i februari? Vilken lycka!

Sjuk på Cypern

 och det är inte första gången. Tack och lov, peppar peppar, är det inte Corona utan bara en vanlig förkylning (har testat 2 ggr). Coronan kändes, har haft det två gånger, hårdare, på något sätt, så visste rätt säkert att det inte var det.

En nyklippt Selma!

Men det är klart att det inte är kul att bli förkyld här återigen. En gång låg jag en vecka av två, den andra gången gick det lite snabbare. Sedan har jag ju vid två tillfällen kommit hem med skit, förra året med Corona. 

Så trots mask och grejer, måste jag har blivit smittat på Arlanda, flyget eller köerna på Larnaca flygplats. Någon nära kontakt har jag ju inte med en enda människa, men jag blir smittad ändå, kanske just för att jag inte har kontakt och mitt immunförsvar aldrig behöver jobba. 

Well. Är glad så länge det inte är halsfluss eller någon maginfektion som utlöser mer av mitt psoriasis. 

Det här är dag 2 av inomhus. Att vara ute i 31 graders värme känns omysigt. I morgon kanske. Hoppas!

Jag jobbar istället. Inte i full fart, men halv i alla fall. Gott så. Bara jag blir frisk till hemresan är jag glad. Jag är livrädd för förkylning och flygplan. Fy satan. 

Där har vi det. Dag 4 av arbete på Cypern. Tjoattjo!

 

Cypern dag 2, dag 1 av jobb.

 Då är jag igång. 

Redigering står på schemat pga omstuvad utgivning, så jag ska ägna mina två veckor åt det. Djupdyka och utveckla. Har en fyrasidigt printat dokument med Teresas anteckningar med mig,. Hon är grymt pedagogisk och har delat in det i handling, karatärer etc. Jag har inte en enda invändning mot det hon säger. Det kanske kommer men det känns inte så just nu, tvärtom har hon verkligen rätt i allt.

Det är en historia berättat i tre tidsplan, och hon ville till exempel att jag ska börja med ett annat än jag hade gjort. Det i sin tur får ju konsekvenser. Så det har jag jobbat med idag innan jag kroknade. 

Jag har också varit i havet och testat min simkunnighet och det verkade funka också i år. 

Typ så. Jag är av någon anledning inte dödstrött just nu, men borde släcka snart eftersom jag vill gå upp i tid i morgon och börja jobba. 

Flygstalj. Samma som alltid. 

Poolen där jag bor

Poolen vid systerhotellet där jag också har bott många gånger.

Det var väl det. Här är sig likt, kan man säga. Sova, jobba, siesta och äta. Varje dag samma sak. Me like a lot!

Somnade 22, vaknade 01 av åska, somnade om 03

 Det som skulle bli min långa sömnnatt  blev hackig och konstig. Jag vaknade halv sju, och har inte kommit igång än.

Jo, det har jag, men inte med jobbet.. 

Jag har packat det mesta däremot, kolla vikter på bagage och sånt. Jag tar ingen dragväska för dator och handbagage den här gången, den här på håret att vara för tung  (själva väskan väger typ 2,5 kilor) och det vill jag ju inte. 

Axeln får ta vikten istället. Istället för dragvagnen använder jag en i princip viktlös väska och när jag provpackade den nu, med dator, liten handväska, etc, vägde den under 3 kilo. Då saknas glasögon jag behöver ombord.

Vad jag mer har att göra idag (eller i morgon eller söndag) är att plocka ut nya hormoner, åka till återvinningen och köpa ett datorfodral. 

Jag hade ett för stort tidigare och om jag hade haft kvar det hade det varit perfekt till datorn jag har nu, men det har jag inte. Vet inte vart det tog vägen, jag slängde det väl. Surt som tusan. Det var en present från Jonathan och hur jag kunde hiva iväg det vet jag inte. Han bryr sig inte ett dugg, det är jag som gör.

Nu har jag rest med den här datorn utan skydd och det är ju inte att rekommendera, så ett nytt behöver införskaffas. 

Typ så, när jag MÅSTE börja jobba direkt nu, samtidigt som jag lagar mat eftersom jag börjar bli hungrig. 

Tjohej

Jag har en granne som inte hälsar.

Nu har jag tagit ansvar för samtliga HEJ sedan jag flyttade hit, men om inte jag hälsar först så blir det inget hälsande och nu har jag tröttnat och passerar personen (som ofta sitter på sin öppna uteplats som man måste passera) utan att visa minsta intresse. 

Alla andra i området är så trevliga, men om jag skulle falla ihop utanför ytterdörren är jag rätt säker på att han inte skulle bry sig ett dugg (han bor under mig). 

JAJA, jag bryr mig egentligen inte heller, känner bara lite obehag när någon utstrålar ovänlighet (och röklukt eftersom personen sitter ute och röker cigarr under min balkong. Men bättre det än lukten inne på vintern då hela trapphuset stinker.)

Det var det. Jag har varit uppe sedan 5 och NU börjar jag jobba. Tjohoo.

Jobbar i gröna soffan. Mitt stora bord är belamrat med allt från behåar till dokument jag måste packa ned till skrivresan. Tv:n står på som sällskap. Jag vet inte ens vad som sänds. 

 

Världens bästa hund

 var så nöjd när Linnea tog emot henne idag, hon var helt klar med mig, och det är ju precis så jag vill känna. Antagligen Jonathan och Linnea också.

Vår fina fina hund!

Först fick hon vaccin, som hon inte ens kände. Jag hade laddat med godis, men inte en reaktion ens. Och i väntrummet fanns många hundar som skällde både upphetsat och argt, men coola Selma viftade mest på svansen och satte sig på mitt kommando. Så himla bra hund. 

Sedan fick vi en veterinär som tog sig tid för att svara på frågor om Selmas kastrering den 15e okt. Så himla nöjd med bemötandet och nu känns det verkligen självklart att vi gör det på den lilla privata kliniken i Duvbo, i Sundbyberg. 

När hon var avlämnad åkte jag och handlade, och försökte beräkna hur mycket jag kommer att äta till och med måndag natt. Köpte hem en falukorv som klarar sig ett tag, det vill säga tills jag kommer hem igen. Skönt att slippa handla det första jag gör. 

Den här gången har jag folk som kommer att vara här då och då, men min KORV får de inte röra!!

Efter det, och då var klockan en hel del, började jag jobba med redigeringen som BRINNER. 

Nu ska jag snart lägga mig, ska försöka dra igång klockan 6 igen och vill hinna dricka kaffe och sånt innan det, alltså upp strax efter 5. Tyvärr MÅSTE jag till gyn i morgon, de ville inte skriva ut mer hormoner innan en undersökning, så det är bara att pallra sig dit. Förhoppningsvis har jag hunnit med en hel del innan jag måste åka.

Typ så, toddeloo.

Skruttiluttan

 har varit här sedan i torsdags, och igår åkte vi till Jonathan som var ensam hemma, och åt middag, sedan lämnade jag henne där. 

På väg hem fick jag en filmsnutt och då ylar Selma av sorg (eller vad det är) efter att jag har gått från lägenheten. Lillfisen, jag har aldrig hört de där ljuden från henne förut. Det är verkligen yl. Hon är ju aldrig ledsen när vi lämnar Sumpan. Då vill hon till bilen som hon älskar och åka hit. Hon ser sig om efter dem men är aldrig ledsen. 

Men sedan gick det såklart över och hon myste i soffan med sin husse. Jag fick bild på det också, tack och lov.

Det är svårt att hjälpa henne med den där separationen från mig. Jonathan tror att det skulle hjälpa om jag ensamtränar henne här hemma, så som han och Linnea har gjort. De kan ju lämna henne i fyra timmar. Men jag lämnar henne aldrig eftersom det inte behövs. 

Nu ska jag hämta henne på tisdag igen, hon ska vaccineras onsdag morgon, och sedan lämnar jag henne hos Linnea. Och så vill jag träffa henne i helgen igen innan jag åker till Cypern, för annars går det ju så himla länge. 

Skruttan. Vi vill henne ju så väl, alla tre. 

Typ så, när jag ska jobba och om det finns tid över, stryka t-shirts. Det är ju det och skrivklänningar som jag ska packa ned om en vecka, och skönt att börja tänka på det. 

Planer, ni vet. Listor. Fan, vad jag gillar´t. 

Onsdag, efter en sväng till Småland och Markaryd.

 Supermysigt. Gamla bloggföljare (Tack för att ni kom!) och mammas kusin Marianne, var på plats. 

Idag vrålkörde jag hem men inte har det blivit särskilt mycket gjort för det. En tvätt, det är allt. Jag är alltid trött när jag har kört långt, men idag försöker jag trots det hålla mig vaken så att jag istället kan lägga mig tidigt. I morgon bitti ska jag till stan och hämta Selma. Vi har inte setts på en och en halv vecka, så jag längtar efter min lilla plutta. 

Utöver att gulla med henne ska jag bara jobba. Nu drar det verkligen ihop sig i redigeringen av Spanien 2!

Det är bara en och en halv vecka tills jag åker till Cypern och då ska ju redigeringen vara klar. Den första av tre, som jag ska jobba med parallellt med den jag ska skriva ny på Cypern och förstås fortsätta skriva på när jag kommer hem. Leverans i november. 

Tyyp så.

Tjohej!

Ska på möte i stan

 men först måste jag redovisa moms.

Det får ta max 2,5 timma, för sedan måste jag duscha och bege mig till stan. Det hinner jag, om det finns en rest kvar kan jag ju ta den sent i eftermiddag. Redovisningen ska skickas in före 00.00.

Jag tittar tillbaka på förra året, vid den här tiden, och ser att jag har väldigt mycket psoriasis trots att det har varit sommar. Tack och lov skriver jag också om vad jag har ätit och det är allt som oftast mjölkprodukter. Alltså avstod jag inte det då, bara laktosen, och inte ens det. Förra årets resa till Cypern, i augusti/september, åt jag till exempel tzatziki. 

Gluten lät jag bli då, mer eller mindre i alla fall vad jag kan se. Potatis åt jag (i formen av chips ...), det är ju också något jag undviker numera. Det går inte att äta lite, är min konklusion. Jag måste undvika det helt och hållet.

Det här är händer som kan bära ringar, kan jag berätta!

Och jag kan signera böcker utan att det ramlar ned eksemfjäll i dem.

Förra året fick jag fler fläckar under sommaren, och så har det ju inte varit alls i år. Det kan dyka upp en liten eksemliknande torr fläck, men den går bort lika snabbt. 

Vi får väl se om det kommer tillbaka i höst eller inte. Jag har inga problem att följa mina egna kostrekommendationer, och ska såklart fortsätta äta som jag gör nu om det är det som gör att huden mår så mycket bättre. Jag smörjer in händerna en gång per dag, när jag har lagt mig. Det är helt sinnes vilken skillnad det är. Däremot måste jag komma ihåg att smörja in fötterna, det blir lättare när strumporna kommer på igen. Men inget eksem där heller, inga sprickor på hälarna, inget som gör ont. Jag hade till coh med skor med öppen häl, när jag var på feelgoodfestivalen i förrgår. 

Nu måååste jag jobba. Tjohoo

Efter ännu en förfärlig fluginvasion,

 sitter nu ett nät för balkongdörren. Jag har också anmält det till vårt hyresbolags hjälpredor, som väl i sin tur anmäler olägenheten till de som tömmer soporna hos oss. Sopstationen ligger kanske 30 meter från mig och jag vill kunna laga mat utan att bli överfallen av äckliga flugor. Jag trivs så bra i min lägenhet, vill inte tillbaka till Farsta alls, det är bara djuren, små och större, som jag inte kommer överens med. 

Häromdagen ringlade tydligen en stor svart huggorm in på stigen där alla går med sina hundar. Alla utom jag, då, och jag kommer inte att gå där heller. Hur jag ska lösa det nästa sommar med Selma blir intressant att se. Tack och lov är den här sommaren snart över, sett till den saken. Men personligen har jag inget emot solljuset ett tag till, även om det, som idag, är mulet.

Om två och en halv vecka åker jag till Cypern, ju, och då förlängs sommaren för min del. Det bästa med att åka i september är att solen inte bränner (den korta tid jag är ute), och jag slipper kladda med skyddskrämer. 

Typ så, när jag är igång med redigeringen av Spanien 2. Det är kul och jag har fått bra feedback från Teresa. Det är bara att köra. Jag har exakt 11 dagar kvar på mig. Målet är 20 sidor per dag och jag tänker att det totalt behöver växa med ytterligare 25-30, kanske, vi får se. Just nu är manuset kort som tusan och har inget slut. 

Utanför den lilla världen som är min, ser det mörkt t ut. Jag ställer ett visst hopp till USA, att de väljer en president som kan axla ansvaret för att hjälpa världen bli en bättre plats för alla. Annars är jag rädd för att det mesta går åt pipan.  

Jag såg igår en förtvivlad palestinsk pappa som hade förlorat sina två dagar gamla tvillingar, och deras mamma. "Det finns en mening med allt", säger folk. Well, berätta då för mig vad som är meningen med att förlora sin familj på det sättet (ett bombat sjukhus, signerat Israel). Eller säg det till pappan. 

Nu ska ni få en bild på min nya nätdörr.

Varsågoda!

Jag planerar ju för att ta ut pension,

 samtidigt som jag oförtrutet jobbar vidare. Det känns som om jag behöver göra en plan framåt för det. Allt kan förstås omkullkastas om jag skulle bli sjuk, skada mig på något sätt, så att jag inte kan fortsätta att samtidigt arbeta, men det går ju inte att tänka in i en plan. Utan den är istället baserad på att jag kommer att må finfint de närmaste tio åren.

Det är då jag ska flytta till stan, är min tanke. Bo litet, billigt, och inte ha en bil. Istället hyra när jag behöver. Här är jag helt och hållet beroende av den, jag bor mitt i skogen på landet, men i stan eller närförort behövs det egentligen inte om man bor nära kommunikationer. 

Drömmen är en lika välplanerad lägenhet som den i Fjällbacka var. 70-talshus är grejen De byggdes med väggar istället för öppet, och jag gillar väggar. Här hos mig är det en halvvägg och det är helt okej. Många andra nya lägenheter upplever jag är otroligt svåra att möblera.

Att jag tänkte på det nu är för att vi pratade lägenheter igår när Jonathan fyllde 30 år. Min lilla plutt som numera är 190 cm vuxen människa. Vilken ynnest! De vill gärna bo större, men har inte fått till rätt byte än. 

Vi åt middag på AG i stan, så gott och trevligt. Sedan delade vi ut presenter i BILEN, för om jag skulle följa med dem hem blir Selma så otroligt ledsen när jag går. 

Alltså körde vi födelsedag i bilen istället. Han blev superglad för alla paket och allra mest för det som Linnea och jag gav tillsammans: en tvånättersresa till Amsterdam för honom och Linnea.

Selma var hemma ensam (pluttan) i 3,5 timma och det hade gått bra. Hon blev förstås överlycklig när de kom hem igen. 

Jag lämnar henne ju aldrig, det behövs inte än så länge. Men kanske borde jag ändå träna på det här också. Inte minst om jag kommer att ha henne mer framöver. Det är inte aktuellt just nu, men kommer det barn en vacker dag så blir det säkert så. 

Fin dag, 12e augusti 2024. 

JAG HAR SKICKAT MANUS

Helt galet. Kanske mitt svåraste hittills, pga att jag var tvungen att gå fram och tillbaka i manuset som jag aldrig har gjort tidigare. Vanligtvis traskar jag på framåt men här händer grejer som gör att jag måste ändra bakåt, särskilt i ett kapitel, som jag har petat i tusen gånger eftersom det ska ge information – som sedan inte har överensstämt med det jag har skrivit senare.

Men nu tror jag faktiskt att grunden ligger. Sedan ska jag utveckla, fylla på, berätta mer. Men skelettet hoppas jag sitter. Vi får väl se vad Teresa säger om det. Jag hoppas förstås att hon läser i morgon, men det gör hon ju inte. Vi är många som lämnar manus nu, det är många som ligger i startgroparna för utgivning, så jag är glad om hon hinner läsa igenom (hon är svinsnabb) innan utgången av augusti. 

I två dagar har Selma och jag åkt på utflykt. I förrgår till Djurgården, så mysigt, igår till Hagaparken, inte lika mysigt (pga änderna som skiter överallt och Selma som gärna, eh minst, luktar på deras bajs.) Simona tipsade om Skeppsholmen så dit tänker jag också åka någon dag. Det är bra för Selma, men också för mig. Jag har, peppar peppar, aldrig ont i ryggen när hon är här. Man måste ju röra sig emellanåt och det är uppenbarligen ingen dum idé. Vi får se om jag kan begripa det också när jag är ensam. 

Idag har vi i alla fall hängt här hemma, tagit en promenad, lekt med bollen på "ängen" och myst. 

Fjällbacka är uppackat och upphängt

Mina nya glajjer är superbra

Min myskompis

Brunnsviken

Glädjen är stor efter att ha pratat med Jonathan som är i Göteborg med Linnea. Han har jobbat stenhårt med lanseringen av Miriam Bryants nya låt, som släpptes natten till fredag (alla nya låtar släppt på Spotify 00.00 natten mot fredag) och idag visade det sig att den landade på plats nummer 1 i Sverige. I konkurrens med Benjamin Ingrosso som släppte ny låt samtidigt. Jonathan hade inte trott att de skulle klara det och var förstås jublande glad. Det blir nog firande i Göteborg idag, skulle jag tro. 30 på måndag och etta i Sverige. Större än så blir det ju inte.

Låten heter Regnblöta skor, finns där låtar finns. 

I morgon ska vi hämta honom på Centralen 17.35, och på måndag fira hans 30-årsdag med middag på AG. Selma får vara hemma ensam, eller ha hundvakt, jag vet inte vilket det blir och det är lika bra att jag inte vet det heller. Jag är för blödig. Men hon klarar 3 timmar ensam hos dem, och det är väl ungefär vad det skulle ta att åka till stan, äta och åka hem igen. 

Min pöjk på en av våra resor till Cypern

Och i morgon fyller Selma 1 år. Vi får väl se vad jag kan hitta på för att fira det med henne. Och jag börjar redigera Spanien 2. Det ska bli mig ett sant nöje!