Skrivresa

 Det trodde jag inte att jag skulle få till i år, men den perfekta tiden, två första veckorna i september, visade sig kosta det jag har råd med, så nu åker jag till samma gamla Cypern och hotell igen. En enkelrum på Risning Star med utsikt mot "omgivningarna", där jag har bott flera gånger. Dock inte på ett sådant rum. Det var billigast och funkar säkert lika bra som alla andra. 

Det enda extravaganta med resan är att jag köpte en Fast track på Larnaca flytplats. Det kostade 85 kronor. Förra gången jag stod i köerna där, samma tidpunkt förra året, fick jag Corona. Jag tänker att Fast track gör att jag slipper stå så i år. Hoppas! Jag har också köpt till halvpension som är bra för mig. Buffé, och om det inte finns något annat att äta så funkar ju sallad och frukt bra också till frukost. 

Bild från Ving.se

Tiden är suverän för mellan den 2a och 18e är Spanienmanuset hos min redaktör och jag kan därmed dra igång arbetet den nya boken som jag ska skriva i höst. När jag gör en sådan här resa kommer jag ju hem med en tredjedels bok varje gång. Det är magiskt! 

Just nu har Selma och jag förskansat oss i mitt röda rum, där det svalkar bra. Hon tuggar på en leksak med lite godis i och jag har just klarat av en timma i hettan på balkongen. 

Min fina Snorpa!

Klockan 15 ska vi möta Jonathan och Linnea för överlämning på Odenplan och jag ska hem och 1. packa ned lite för Fjällbackaresan 2. Försöka göra en klarare tidslinje över mitt manus. Eventuellt får jag använda post-it lappar som så många gör. Jag antecknar massor den här gången, men skriver lite här och lite där i manuset, så behöver en bättre överblick. The big picture är ju en av mina talanger och jag vill få till strukturen innan jag skickar manus.

Tjohoo!

Det där att mitt psoriasis är så fint är ett under,

känns det som, och värt vartenda uppoffrat gram av gluten och mjölk. För visst är det en uppoffring, men jag tänker att det kanske är värre i fantasin än det faktiskt är i verkligheten när man väl börjar äta enbart det man (magen!) tål.

Just nu utesluter jag också ägg, och potatis (som jag har gjort länge nu). Eventuellt tål jag ägg, men jag inbillar mig att jag får en liten reaktion och det är inget förlust annat än om jag åker utomlands där det kan vara svårare att äta som jag gör. 

Just nu är de små fläckar jag tycker att jag fick efter glassen häromsistens på väg bort och det som den här sommaren har haft svårast att släppa, 10 cm eksem utmed utsidan av handen, är också, peppar peppar, på väg bort.

Det är så stor skillnad mot förra året, då jag utseslöt gluten men inte mjölk (bara laktosen) och potatis. 

Jag såg en intressant podd (den var filmad så kunde se den på Youtube) med en hudläkare, Kim Kardashian (som ofta pratar om sin psoriasis) och två programledare. Där sa läkaren att inom 3-5 år kommer kostrekommendationer för psoriasispatienter, det var han övertygad om. Han pratade också om att sjukdomen är mycket bredare än man ser på utsidan och att man definitivt bör kolla insidan med sin läkare en gång om året. Njurar, hjärta och andra organ kan påverkas av psoriasis. 

Jag ska verkligen försöka få en tid på min vårdcentral för att ta nya prover. Det skulle jag har gjort i Farsta när det hade gått ett år, i mars, men jag har ju flyttat sedan dess. 

Det känns så viktigt att ta hand om den här sjukdomen. Från och till känner jag av ett lillfinger, men jag håller det i schack via maten också, tror jag. Psoriasisartrit är ju inte helt ovanlig följd om man har utslagen på kroppen.

När jag kommer hem från flytten i Fjällbacka ska jag dessutom ta spruta 2 mot bältros. Jag blev rätt hängig av den första sprutan så vill gärna inte ha för mycket planer när jag tar den andra.

Typ så, när jag ska jobba. 

Dagens första arbetsplats

Nu, efter 50 tusen, går det snabbt mot slutet. Jag räknar med sju arbetsdagar till innan jag är redo att skicka första utkastet till Teresa. 

Sedan tar Spanien 2 vid, deadline den sista augusti, och där återstår massor både att skriva och ändra. Sedan ska jag varva ny bok med redigering av spanientvåan, resten av året. Jag ska iväg på biblioteksbesök, mässan och feelgoodfestival, så det är tajt som satan. Men det SKA gå, såklart. Wohoo!

Jag ser mätt ut.

 Och det är väl en välsignelse att vara, men det är ett klotrunt ansikte som jag inte riktigt känner igen. Jag väger kanske lite mer än för ett år sedan, men det handlar i så fall om väldigt få kilon, mina kläder passar (någon våg har jag ju inte.)

Jag kanske få leva med att ansiktet ser ut som en boll. (Jag behöver inte kommentarer om det, det här är bara egna funderingar. Bekräftelse gällande mitt utseende har jag ju som ni vet exakt NOLL behov av.)

Idag har jag banne mig löst hela slutet på nya romanen. Men det ska skrivas ned, jag måste backa i manus för att det jag kom på ju påverkar mycket bakåt, men jag gör det som alltid enkelt för mig. Det är inga krångligheter när jag redigerar, utan enklaste lösningen får duga och sedan jobbar jag vidare med den istället för att krångla till det med en massa ny information.

Första versionen landar kanske inte på mer än 65 000 kanske, men det borde bli 75-80 innan jag är klar någon gång nästa år. Den här är planerad, tror jag, till hösten -25 och jag kommer inte att redigera ett dugg på den i år. Resten av det här året handlar om redigering av Spanien 2 och att skriva andra delen i nya serien. 

Det är söndag idag, OMG. I morgon ska jag förstås jobba igen, men jag behöver också handla eftersom Snorpan kommer hit på tisdag förmiddag. 

I Östersund har det blivit barn. Linneas tvillingsyster har fått en liten flicka och idag har jag fått massor av bilder på den lilla. Tio centimeter kortare och två kilo lättare än Jonathan var. Sådan plutt. Men hon mår bra, de har fått åka hem, hon är bara liten helt enkelt. 

Dagens middag står i ugnen. Morötter, champinjoner, majskolvar och kyckling, som jag ska äta medan jag ser en dokumentär om Celine Dion (Prime). Hennes röst är magisk men hon kan bli lite för dramatisk för mig egentligen. Jag har svårt för dramaqueens (även om hennes drama förstås är djupt berörande), jag begriper mig inte riktigt på dem, och det handlar förstås mer om mig än om dem. Dessutom brukar dramamänniskors (för det är verkligen inte bara kvinnor det handlar om) problem vara borta dagen efter och jag känner mig alltid lika snopen, för jag blir ju investerad i deras förkrossande samtal/uttalanden eller vad det nu är som är på tapeten den dagen.  Och ingen kan stirra in i en kamera längre, eller hålla på ett uttalande med totalt nedstämd blick, som Celine.

Men nu har jag sett tio minuter, och det är klar sevärt. Inget drama alls än så länge. 

Update: Jag ska aldrig mer kalla dig för dramaqueen. FÖRLÅT, det var hemskt sagt med tanke på det du går igenom.  Vilken fruktansvärt plågsam sjukdom du har fått. Nu tycker jag att det är konstigt att du inte är MER dramatisk!

Inget manusjobb idag förutom i tankarna.

 Istället har jag sovit till kl 8, duschat och tvättat håret, pratat länge med Jonathan som är i Östersund, solat lite, handlat nya skrivkläder, det vill säga mjukiskläder, byxor och tröjor (som jag INTE ska torktumla som jag gjorde med de andra när jag flyttad hit). Jag har ju en "uniform" hemma när jag skriver och det inte är så varmt inne resten av året. Mjuka byxor, en-shirt och över det en extra stor collegetröja. 

Jag har också handlat mat. Sex dagar med nytt matfokus har funkat. Idag på Ica blev jag supersugen på det glutenfria brödet jag åt i Fjällbacka, men lämnade butiken utan att köpa något jag inte bör äta just nu. Istället åkte jag hem och åt persikor ...

I morgon är det jobb och sol (om det blir någon.) Nu ska jag kolla var i manus jag var efter gårdagens pass. 

Hoppas att ni har en fin helg!

Jag trodde eventuellt att gårdagens sömn i soffan

 skulle göra det svårt att somna på natten men icke sa Nicke. Två timmar i soffan blev sedan åtta timmar till i sängen. O M G vad jag känner mig pigg idag. Nu är jag klar med dagens beting, och ska hänga tvätt. Senare måset jag rensa hyllor i köket eftersom porslin  från Fjälbacka måste få plats. För att vara en trea är det väldigt dåligt med plats i köket. Jag funderar ju mycket på hur jag ska lösa det. Om jag bygger den där köksön får jag ju mer utrymme.

Det går framåt i mitt manus i alla fall. I helgen, lördag, passerar jag 50 tusen och sedan har jag typ fyra dagar innan jag åker till västkusten igen. Jag har bestämt mig, och sagt till bostadsbolaget, att jag lämnar in nycklarna den 30e och så åker jag hem direkt efter det. 

Det återstår en hel del att packa in i bilen, samt att fylla i borrhål med silikon (enligt bostadsbolaget) och att städa. Brorsan ska hämta en tv och en cykel, jag tror dessutom att jag har en stege i förrådet som ju är bra att ha. Men tror inte att jag får med den i den här omgången. Det jag inte får med kan jag ställa hos brorsan så länge. Det finns viktigare saker än stegen. 

Jag ska förstås göra en plan, då kommer det att gå geschwint även om det är jobbigt förstås, för det är det ju alltid när man ska bära och fixa. Men att de nya hyresgästerna tar över möblerna gjorde ju allt SÅ mycket lättare. 

Typ så. Familjen är kvar i Östersund till på måndag, och tisdag till onsdag ska snorpan vara här. Nu saknar jag henne jättemycket. 

Det var väl det, torsdag. Bra dag, så här långt!

Tända ljus denna höstlika torsdag.

Jag sover inte dåligt,

Äntligen lite grönt, plastigt och stort, i mitt tv-rum! Jag har tagit in allt från bilen som är från Fjällbackalägenheten. Det är en del grejer, tjohej.

 men för få timmar. Vaknar tidigt, måste på toa, och sedan vill kroppen inte somna om. Trots att jag är trött efter sex timmars sömn. Det är för lite för ÅsaPåsa.  Jag ska försöka somna tidigare ikväll.

Igår inledde jag årets renovering. Alltså av mig själv. Jag har känt mig tung ett tag, och jag tycker inte om den känslan så nu vill jag känna lätthet igen. Alltså ryker bröd och godis som jag har tryckt i mig rätt bra senaste tiden. Jag äter ju det på samma sätt som jag äter middag: jag vill bli proppmätt. 

Nu är det tillbaka till vanor jag vet att jag inte känner mig tung av (inte vikt, egentligen, det är en annan tyngd, som jäst, liksom. Svullen som en boll).

Två måltider per dag, inget innan frunch (11 typ) och tidig middag (17.00). Däremellan frukt. Alltså, piggheten som kommer av att äta mindre är otrolig. Jag gillar den och känner mig motiverad att renovera mig just nu. Jag vill ha kontakt med min kropp igen. 

I höst ska jag ju börja träna på gym, hade jag tänkt. Det finns två SATS och ett Nordic Wellness. Tror att jag ska åka och titta på alla tre innan jag bestämmer mig. Alternativt är att träna online, det funkar ju också. 

Hösten är extrem med jobb, men ska försöka schemalägga gymmet som jag gör med allt annat. Jobb, Selma (och då ingår Jonathan och Linnea, såklart) och kroppsfix, det är det jag måste fokusera på. Höst är trots allt min årstid. 

Flygande fläng

Men så är det ibland ju. Jag ska flytta ut ur Fjällbacka sista juli och det känns som om jag har galet mycket att göra med det OCH med mitt manus. Idag betar jag mig långsamt igenom de olika delarna igen, och det är nytt för mig att gå så mycket bakåt, men jag har inget alternativ tyvärr, för det är lika bra att få grundstoryn på plats direkt så jag slipper fylla i alla luckor senare. Men då blir det inga 3000 ord utan snarare 1000, och det har jag inte riktigt tid med. 

Jag ska övertala min förläggare om att få en vecka till (pga tidigare flytt), det borde räcka. 

Typ så, efter en finfin vecka med familjen. Idag åker Selma till Östersund och kommer tillbaka igen om en vecka, då jag ska ha henne i ett par dagar innan jag återvänder till Fjällbacka. Hon var så lätt att ha med sig överallt  och hon börjar bli vuxen nu, det märks verkligen i kontakt med andra människor. Så fin liten hund. Vilken tur vi hade som fick just henne. 

Tjohejtjohopp

FJÄLLBACKA

 En hel vecka senare. Helt galet, men så är tempot väldigt högt just nu. Jag jobbar, är med familjen och det gå liksom i ett.

Idag tog jag ledigt pga fint väder, och så drog vi till Lysekil. Vi åt räkmacka på glutenfritt bröd till lunch, glass (jag åt sorbet som jag ju tål) och promenerade. Sedan körde vi kustvägen hem via Hunnebostrand, Bovallstrand och Hamburgsund.

Just nu är Jonathan coh Linnea med Selma på någon strand och ska försöka få henne att gilla att bada. Skruttan. Hon vill absolut sova med mig i min smala enkelsäng och helst att vi allihop går i samlad tropp. Hon har hela sin flock runt sig den här gången och det gör henne både förvirrad och lycklig. Nu gick de unga tu iväg själva och då undrar hon en liten stund vart de tog vägen, men gallskriker gör hon bara om jag går. Skruttan.

Men hon är så duktig, lugn och otroligt "lätt" nu när löpet är över. 

Jag har fått frågan om jag kan lämna lägenheten redan 1a augusti, och det kan kan jag om den som tar över här också tar över möblerna. Annars behöver jag augusti ut. Nya hyresgästen ska komma hit och titta på dem, är meningen. Vi får väl se. Håll en tumme, det vore en fantastisk lösning.

Typ så, när vi snart ska kolla Allsång, Selma och jag, hon kom just hem. Jonathan och Linnea gick ut en sväng, men 21.00 är det fotboll och då är de tillbaka igen. 

I morgon MÅSTE jag jobba. Jag ligger 2500 back. Iiiiiii

Det här är Lysekil. Jag tog inga bilder i Fjällbacka.

TIIISDAG

 och jag har lyckats jobba med Snorpan här, helt otroligt. 

För andra gången idag sover hon gott under min skrivfåtölj och nu har jag inte sett henne på över två timmar. När hon vaknar ska vi gå ut och leka, det funkar så himla bra på den stora gräsmattan här utanför. Jag kastar bollar och hon springer. Allt behöver ju inte vara långa promenader (Tack och lov).

Igår fick hon också nosa upp torrfoder som jag droppade här och där i gräsmattan, och det gillade hon verkligen. 

Men hon kissade inne i förmiddags. På kissmattan, en timma efter att vi hade varit ute, och rätt mycket så hon var verkligen kissnödig. Och när hon såg kissmattan passade hon på, istället för att gå till dörren eller hur hon nu resonerar. Jag har ju tagit bort kissmattorna egentligen men efter en olycka förra gången hon var här, tänkte jag att det var lika bra att ha den framme.

Jag köpte kylmattor till henne nu när det var så varmt, hon har haft dem hos Jonathan och Linnea, men där trodde hon också att det var fritt fram att kissa så de rök med en jäkla fart. 

JAJA, hon tar lite tid på sig uppenbarligen. Jag ska ha en mjukare syn på det och så länge har jag nog en kissmatta framme. Hellre det än att hon använder mattan under matbordet. Allra helst att hon säger till, förstås. Så fort hon vaknar nu ska vi naturligtvis gå ut. 

Ser du henne under soffan?

Tjohoo

Måndag och jag har laddat om.

 Bra jobbat idag. 

3 dokument med olika historier som sedan ska monteras ihop är en fördel, för när jag känner att jag inte orkar mer på en historia kan jag alltid byta och klämma ur mig några ord till i andra eller tredje berättelsen. 

Jag insåg idag hur tajt min redigering är i höst, det är nästan ogörligt. Jag protesterade men det fanns inget att göra enligt de tidsutrymmen vi har. Redaktören har andra jobb innan hon ska jobba med mitt. 

Min text kommer att bli lidande på det, vi hade kort om redigeringstid på förra boken också och då sa jag aldrig mer ... ändå sitter vi här igen men ännu mindre tid. Idag är jag sur.

Kollar Krigets vindar idag också. Det är många och långa avsnitt. Jag har också del två, men minns inte vad den heter på svenska. Kom på det: Krig och hågkomst!

I morgon går det över eftersom jag ska hämta Semlan. På torsdag ska vi träffa hennes syrra, det ska bli kul!

Och på lördag åker vi alla till Fjällbacka, tjohej.

I morgon behöver jag skriva 400 ungefär, men det gör jag på en halvtimma. Sedan ska jag städa, handla och åka mot Sumpan. 

Typ så, denna första måndag i juli. 

Veckans sista skrivdag,

 och då målet är 10 000 per vecka, så ska mätaren stå på 30 000 innan jag får lätta på rumpan. Lediga dagar finns inte nu, det har jag inte tid med. Det kommer att komma ett par ändå när jag ska åka till Fjällbacka men väl där måste jag jobba. Jag har en känsla av att jag kommer att bli tvungen att förklara det tusen gånger, men böcker skriver inte sig själva. Enda dagen jag kommer att vara helt ledig där är den 13 juli när mamma fyller 100. 

Skojade bara. 85. 

Så planeringen är minutiös, minst sagt. Just nu är jag helt inne i det och lämnar helst inte manusbubblan alls, även om jag slutar skriva på eftermiddagen så är hjärnan påkopplad hela tiden. Tänk att klara att ha småbarn och samtidigt skriva? Eller att vara ensamstående. Jonathan var trots allt 14 när jag skrev Casanovas kvinna, och var måttlig intresserad av vad jag höll på med. Senare, när jag skrev Sonjas sista vilja, var han typ 17 och gjorde själv musik, så han har alltid fattat och respekterat min process eftersom våra jobb har haft stora likheter. 

Om jag bara får 4 timmar per dag när vi är i Fjällbacka, kommer det att funka. Det betyder att Jonathan och Linnea måste ta Selma då, sedan kan jag ta henne resten av dagarna. Får jag morgnarna kommer jag att klara det. Vikten av det här kommer jag att pränta i dem innan vi åker, så det är klart. Men jag tror att de fattar. 

För 30 000 när vi går in i juli är inte mycket. Det återstår nästan 50 skulle jag tro. På 4,5 vecka. Det är nästan ogörligt, men jag ska ge det en chans. 

1a augusti måste jag börja redigera Spanien 2 för den 1a september ska den till redaktör (har jag för mig) och det återstår en hel del skrivjobb på den, och sedan ska jag dessutom direkt börja skriva på del två av projektet jag skriver på nu. Det har jag lovat inför typ 1000 pers på ett möte på förlaget. Alltså vet vi vad jag ska göra fram till mitten av november. 

Men Jonathan och Linnea har gärna Selma så mycket som möjligt och det är tack och lov vad jag också vill. Jag tänker att om de får barn någon gång, vilket ju vore förfärligt roligt, kommer jag att ha Selma mer. Just nu är det här perfekt för alla parter. 

Med det sagt: PÅ DET!

Det är varmt idag också och inte en droppe regn i sikte. Det kanske kommer. Håret är nytvättat men jag svettas i nacken. Det är ju synd, för den nya kortare frisyren är fin när det hänger, men lite för kort att sätta upp som jag brukar. Min inbakade fläta går inte att få till nu . Alltså får det nog växa lite ett tag, för jag vill kunna ha uppsatt hår. 

Min fina España por favor

 har gått till final i året feelgood. Tjohej på det och att mina följare var snälla och röstade.

Alltså det där med att den som har möjlighet att tjata sig till röster (som jag då) går till final är ju lite orättvist. Jag vet inte alls hur många det är som röstar, men har man många följare är ju det antagligen en fördel, såklart, även om mina bokföljare också följer många andra. 

Nu är det i alla fall rättvist för en jury tar över och läser de fyra finalisterna. Nu tror jag inte att min gula bok vinner, det tror jag att Ruth Kvarnströms De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel gör, men kul ändå att vara i final. Vinnaren presenteras på Feelgoodfestivalen i augusti. 

Det är varmt hos mig, i morse vakande jag klockan tio i fem och klev upp för det var liksom ingen idé att ens försöka somna om. Men fem timmar är för lite så jag kommer garanterat att somna om. Ska i alla fall börja jobba nu så får vi se hur långt jag kommer. 

Tjohoo!

Om intresseklubben antecknar,

kan jag meddela att den skrivtid jag hade dedicerat till mitt manus idag, gick istället åt till att leta efter glasögon. De glasögon som är nödvändiga när jag jobbar.

I två timmar höll jag på. 

När jag till sist hittade dem i mormors gamla lampa i hallen var jag helt slut. Så 2500 back den här veckan. Men jag tar igen det. Nu går jag för 12000 nästa vecka. 

I själva koppen som ska ligga mot taket, låg de. Jag hade flyttat på lampan 10 gånger utan att se dem. Lampan ska få ny kontakt och väntar i hallen på att läggas i bilen. 

(jag har satt på senilsnören och enda gången jag från och med nu får ta av mig dem är när jag går till sängs.)

I åtta dagar ska jag bara vara hemma, ensam utan hund (jag behöver väl handla mat, men that´s it), sola får jag göra på balkongen. Uppgång 7, manus öppnat klockan 7.45. Hårt och rättvist!

Det ska bli svinvarmt nästa vecka. Jag har handlat kylmattor till Selma, för i Sumpan ska det bli ännu varmare än här, men Jonathan och Linnea har inte samma sol rakt in i sin lägenhet vilket ju är bra i alla fall. 

Typ så, söndag. Tjohej!

Så vi firade midsommar med Jonathan och Linnea.

De hade fått ändrade planer och bjöd in mig på middag.

Vi spelade Hidden reality (där man ska lösa en mordgåta) för andra gången och det var lika roligt den här gången. Nu löste vi dessutom 9 av 10 ledtrådar. 

Sedan packade jag in Selma, som BARA ville vara med mig igår, i bilen. I morgon har hon blivit klar med mig och då är det mycket lättare för henne att skiljas åt. Hon är en lite Åsagris just nu. 

Men först var vi på Riche och åt lunch. Hon bryr sig inte ett dyft om ifall Jonathan och Linnea går på toa, men mig har hon svårt att släppa. Jonathan säger att det beror på att jag aldrig lämnar henne ensam när jag har henne i ett par dagar. Jag säger att det beror på att hon ÄLSKAR MIG MEST! 

Nä, han har kanske rätt. Men att lämna henne för lämnadets skulle känns bara konstigt.

Sedan hemmamys och god mat

Och bus

Sedan har jag henne inte förrän 2 juli, och det är perfekt för mitt arbete. 100% fokus är exakt vad jag behöver. Den 5e åker jag till Fjällbacka, hem igen den 14e och sedan, eventuellt, tillbaka några dagar senare med hela konkarongen, det vill säga Jonathan, Linnea och Selma. Vi får se. 

Idag har jag jobbat och vi har precis kommit hem från en promenad. Den var inte enkel. 

Det där med att gå med henne på kombinerade cykel- och gångvägar är så svårt, för hon vill inte gå tätt intill benet och det är nödvändigt när cyklister kommer åkande om hon inte ska bli överkörd. Det var så nära en gång och jag har hört om olyckor som sker just på det sättet. Cyklister i Stockholm skiter fullständigt i exakt alla andra än sig själva.

Vanligtvis får hon gå lite som hon vill på lite löst koppel för hos Jonathan är det trottoarer och här också, så jag antar att det är träning som gäller. Man önskar ju att hon till sist fattar att båda teknikerna, löst koppel och tajt koppel, är nödvändiga att lära sig, och att det är jag som bestämmer. 

Men än så länge tycker hon att den träningen är onödig och vidrig. Hon vet EXAKT var och hur hon vill gå, och alltför ofta är det i mitten av gång/cykelbana – eller från sida till sida. Och får hon inte det, vägrar hon helt enkelt flytta på tassarna eftersom hon förmodligen inte förstår vad jag ber henne om. 

Det är så mycket enklare att gå på trottoarer och det tycker Selma också. 

Goda råd mottages tacksamt!

Typ så. Innan den här helgen är över i morgon kväll ska jag ha nått 20 000 i nya manuset. Lycka till med det, Åsa Hellberg. 

 

Då var nästa bok ivägskickad och utom min kontroll.

Jag hoppas att den lever väl och frodas, men har inga större förhoppningar, tyvärr. De andra delarna har gått sådär (med mina mått mätt) och en tredje bok i en sådan serie blir ju sällan en hit. Men boken är bra och jag älskar ju den här berättelsen om Hildur och Signe och ångrar inte för en sekund att jag skrev den. Jag är bara stolt. 

Bok 20 ändå. Känns stort. Jag har gjort ett bra jobb.

Och jag gör ett bra jobb. Bok 22 in da making och det är så roligt (21 är ju nästa España). Trots att jag var rätt trött idag gick manusarbetet superbra och nu har jag skickat första sjättedelen till Teresa om hon vill läsa. Det räcker egentligen för att hon ska kunna se om jag är på rätt väg.

I morgon måste jag handla inför att Selma kommer hit på fredag och jag ska dessutom sola hade jag tänkt eftersom vädret ska bli fint. Men jag ska också jobba med manus, det går inte att vila ifrån alls. Och städa måste jag också göra. I alla fall hjälpligt. Busy dag, helt enkelt. Tidigt i säng och tidigt upp är receptet. 

Igår hade jag digital releasefest samtidigt som en väninna begravde sin son. Han var lika gammal som Jonathan. Så sorgligt att jag inte ens kan tänka på det utan att bli ledsen. Han råkade ut för en olycka utomlands och plötsligt fanns han inte mer. Samtidigt ska min vän och hennes man bli mormor och morfar, deras dotter är höggravid. Två känslor måste existera sida vid sida. Det är djupt berörande. 

Måndag

och mitt kylskåp är helt tomt. Så kan vi inte ha det, alltså drar jag så fort måndagsköerna är borta.  

Annars idag är det bara jobb som gäller. Nu behöver jag gå framåt, inte bakåt som jag har gjort ett tag i här början. Jag tror att början sitter, det är ju så himla viktigt!

Igår satte vi också planen för sommaren så nu vet jag att jag åker till Fjällbacka den 4e juli och stannar i tio dagar. Det blir toppen. Eventuellt åker jag tillbaka igen med Jonathan, Linna och Selma i bilen. Skulle vara kul. Jag har ju lägenheten augusti ut. 

Och lägenheten behöver ju tömmas, vilket oroar mig lite eftersom jag inte vet hur det ska gå till, så ett varv till behöver jag åka dit, minst. Och så ska nycklar lämnas in, då blir det ett varv till. Sedan är det klart.

Där har vi det, den lösa planen. Det viktiga är att jag har fått på plats när jag "måste" ha Selma och sedan kan vi mer laborera för det får ju inte gå för lång tid. 

Jag tänkte på hur bra jag trivs här eftersom jag inte är rädd för människor (bara hemska djur i skogen). Häromkvällen var Selma och jag ute på den sista kvällsrundan halv elva och jag var inte det minsta rädd. Det är så skönt. 

Typ så, måndag. Selma hämtar jag igen på midsommarafton, så 4 heldagar JOBB! Hurra!

Just det. I morgon släpper jag bok. Min bästa någonsin. Det sista kapitlet. Hurra!

Jag har tydligen en berömd släkting i mitt släktträd: Jonathan. Tjohoo

Snorpan

Igår hos Jonathan.

Frk Selma är på ingång.

 Alltså städar jag, i alla fall golven. Jag tappar ofta smågrejer, typ tandpetarare som jag är lite besatt av. 

Och på väg till Selma ska jag handla hundmat och citroner som behövs till mattes lax, som ska ätas i ett par dagar. Det blir ingen ny mat innan jag har ätit upp det jag faktiskt har i frysen: hamburgare, lax och torsk.

Hon har två sängar men båda använder hon bara till sina leksaker. Varje gång hon kommer hit städar jag dem så att hon ska hitta sina favoriter. Vantarna lägger jag på hallgolvet som ett litet "välkommen hem."

Jag äter frunsch just nu. Hamburgare och broccoli och äppelmos. Jag kan varar Urtekrams (tror jag varumärket heter) största äppelmoskund. Älskar deras osötade som är så mycket godare än alla sötade.

Mitt fina lilla besök stannar tills på söndag, då jag ska till Sumpan för att planera sommaren. 

Jag har ju lite skrivpanik, förstås, och skulle egentligen behöva två ostörda veckor för att få ihop det men vet inte om det funkar nu när vi har en hund tillsammans. Det är väl det vi måste reda ut på söndag.

Men skrivprojektet går än så länge bra. Om det ÄR bra, är förstås en annan fråga. Det känns som om jag behöver en plan på ett annat sätt än jag har behövt tidigare och det är ju nytt. Och kul. Min hjärna ligger sällan före, normalt sett, men här märker jag att den gör det. Jag har alltså lite koll framåt vilket möjligtvis beror på att jag har skrivit en hel del på den tidigare, så även om jag skrotar 90% av det, är jag ändå rätt säker på vad jag INTE vill ska vara med i den här versionen. Det är också nytt.

Det här är ju första delen i en serie, och så fort jag har lämnat manus ska jag skriva del två. Det är de två jag har kontrakt på, sedan är jag kontraktslös och vet inte riktigt vad jag ska göra mer än redigera de tre som ska ut så småningom. Två nästa år (Spanien två i januari - och den nya som jag tror är placerad på hösten) och sedan en året efter det. 

Det är spännande och samtidigt lite oroligt. Vart är böckerna och branschen på väg, liksom. 

Där har vi det. Fredag, Selma och solen skiner. Tjohoooo

Har inte kommit igång med manus än idag,

 annat, som säljtexter, har tagit min tid i anspråk. Det är alltid sådant som brinner i knutarna och oftast skriver jag dem själv och sedan får förläggare/redaktör läsa och tycka.  Säljtexten är den som läggs in i alla system och som ska beskriva boken kort. Lite som en baksidestext. 

Och säljtexten den här gången är till andra Spanienboken som nog ska heta Viva España. Personligen skulle jag, efter många tankar om det, vilja ha ett svenskt namn på den, men tror inte att jag får igenom det. 

Dessutom har jag varit i Nacka forum, som är mitt närmaste inomhusköpcenter här (det är ett riktigt bra centrum, många butiker och bra parkering) och fått nya sadlar till mina glasögon. Den ena gav upp igår och det går inte att använda glasögonen utan.

Jag passade också på att handla lite flytande. Min mage har reagerat på något och jag vet inte riktigt på vad. Sparris eller jordgubbar? Jag är också lite röd på knogarna, om nu det har med magen att göra.

Så vilodag för tarmen och jag äter gazpacho, yoghurt gjort på soya och dricker vatten och kaffe. Jag är inte särskilt hungrig, tack och lov. 

Där har vi det, måndag på Ingarö när det regnar och är svalt. Man behöver nästan ha en dunjacka på sig idag, kände jag när jag stannade för att handla på Coop.

Mys i mörker. 

Superfina händer, också på ovansidan. Peppar peppar. Fötterna också. Något funkar sedan i januari och jag kan inte tänka mig annat än att det är kosten. Ovansidan av händerna har ju flammat upp vid några tillfällen men jag kan koppla det till solen. Om jag smörjer in dem med solskyddsfaktor funkar det att sola. 

I morgon har jag möte i Bonnierhuset klockan halv 12, då vi ska bolla nya romanen. Ska bli så himla kul!

Jag är med hund igen.

 Den här gången är hon betydligt piggare. Hon har slutat blöda, är eventuellt i höglöp (de blöder under förlöpet, coh får flytningar under höglöpet när de kan bli dräktiga). Eller så är det över. Skruttan, det har i alla fall varit lite jobbigt för henne, samtidigt som det har varit så varmt.

Vädret är skönt och svalt nu, varmare än så här behöver det inte bli tycker jag. Perfekt för att sola (i lä på balkongen) och promenera med hund utan att dö av svett. 

Senare ska vi åka iväg och promenera, vägarna här hemma vägrar hon att gå på just nu - hon parkerar sig på trottoaren och vill gå hem. Alltså bryter vi det trista mönstret med att åka till andra ställen för dagens längre promenad. Nya vägar väcker hennes nyfikenhet.

De korta rasterna, där hon får nosa och bestämma själv, funkar fortfarande hemma, men för att komma iväg en bit måste vi passera en korsning och det är där hon sätter sig. 

Min mage måste fungera innan vi går långt. Vaknade av att den gjorde svinont. Men jag vet varför. Jag gjorde det gigantiska misstaget igår att köpa hem müsli, förvisso glutenfri, men det hjälper tydligen inte när man äter ett större mängd som jag gjorde. Älskar müsli och förträngde att så mycket fullkorn inte heller är bra för mig. Lite hade jag kanske klarat, men det är som att ställa fram en stor skål godis, jag äter tills det är slut. En liten skål kan lika gärna kvitta. 

Så, good bye müsli, det är inte värt det. Och nu borde jag ha testat det klart. Åter till kyckling, frukt och grönsaker. 

Igår hittade jag färdigblandade frukskålar på Coop, sådana jag åt mängder av i New York. Olika sorters melon, ananas och lite annat. Så mycket mer praktiskt när man är ensam än att köpa hela meloner som hinner bli dåliga innan man har ätit upp dem. Det blir förstås lite dyrare, men det är dyrt att slänga också. 

Coop Stor

New York

Nu ska jag jobba. Förhoppningsvis är magen tillbaka i gott skick när jag är klar. 

Tjohej!

Min lilla blogg, 15 år gammal.

Och på sätt och vis still going strong, även om inläggen är färre numera pga andra kanaler som Instagram. 

Jag tänkte igår på att jag inte har haft någon jetlag den här gången. Jag var trött när samma dag jag kom hem för att jag hade varit vaken i så många timmar, men dagen efter hämtade jag ju Selma och var pigg.

Hon är i Sumpan nu, och har haft det lite jobbigt med sin löpning. Natten till igår väckte hon Jonathan och kräktes och sedan mådde hon illa på förmiddagen igen. Då hade hon inte kissat druckit eller ätit något sedan dagen före. Men när jag kom dit (jag var i Solna, tack och lov) piggade hon på sig, vi gav henne vatten på en sked och på promenaden gjorde hon sina behov. För säkerhets skull ringde vi ändå en veterinär som sa att det nästan säkert hade med löpningen att göra och om hon fortsatte kräkas och vägrade dricka skulle vi återkomma och träffa en veterinär. 

Från det här till

det här. 

Jag gillar konstrasterna jag får uppleva.

Det har ju dessutom varit så varmt ute, och det tar ju på krafterna på alla hundar såklart. 

Anyhow, hon är pigg igen, tack och lov. Och jag ska hämta henne på torsdag och ha henne tills på lördag. 

Idag har jag i alla fall på allvar dragit igång mitt nya romanprojekt och jag behöver hålla tempot upp även när Selma är här, det går inte att ta lediga dagar som jag har gjort hittills. Vi behöver en bättre struktur tillsammans än vad vi har haft hittills. Jag ska leverera manus sista juli och måste definitivt stå på gasen.

Nästa vecka, den 11e, ska vi ha ett spånmöte på förlaget om mitt projekt. Jag har själv initierat det, för tidigare har jag aldrig släppt in någon i processen innan jag har varit klar med mitt grundmanus, men den här gången tänkte jag att jag skulle testa något nytt. Så en utvald grupp (som min förläggare har inviterat) kommer att hjälpa till med idéer om högt och lågt. Ton i romanen, vad saknas i genren, vilka fällor finns, vad frågar utlandet efter, vad gillar den här gruppen att läsa etc. Tanken är ju att det ska bli en serie och uppslag och idéer som inte får plats i den första boken kan jag ju plocka upp senare i så fall. 

Typ så. I morgon ska jag på ett jobb i stan, vi är fem författare som ska intervjuas på Filmstaden. Kul att testa biosalong som eventlokal.

Landade igår morse,

 sov en hel del under dagen och var vaken i några timmar i natt, men tror ändå att jag fick till det för jag har varit vaken och alert sedan 8 i morse. Nu börjar jag bli trött men ska hålla ut en timma till för då ska Selma och jag gå ut en sista gång.

Snorpan löper, så hon måste ha trosor på sig inne, men Jonathan och Linnea har vant henne så hon accepterar dem rätt bra. Tror att hon har löpt i precis en vecka nu. 

New York var FAB! Och tack vare mitt nya abonnemang på 3, så kunde jag invitera mina följare att hänga med på resan. Så kul! Inte ett enda avbrott, inget typ "nu är din surfmängd slut", som Telia alltid sa. Istället kunde jag utan problem ständigt vara uppkopplad. Visst använde jag wifi där det fanns, men jag visade ju massor från stan i film efter film. Så stort tack 3 (abonnemanget jag har heter obegränsat, men allt över 15GB ger  tillgång till "Världen.") Det gav ytterligare en dimension att ständigt ha kontakt med följare som hela tiden hörde av sig och sa att de tyckte att det var roligt att hänga med.

Downtown, strax innan jag besökte Perry street och Carrie Bradshaws port. Jag och många andra.

Central Park. Bra bild, eller hur?

Metroopolitanmuseet

Central Park

Jag vet inte hur många sådana här fruktskålar jag åt. Finns att köpa överallt.

Min anteckningsbok med mjuka pärmar

Jag gjorde inga kostsamma saker utöver besöket i baren på Plaza, en lunch på favvisställe och en musikal. Ändå går det konstant pengar. Det är så DYRT, tack vare växelkursen på 11,60 typ. Bara mat är en tusenlapp om dagen. 

Men researchen var fantastisk, vädret toppen om än kanske lite för varmt, och fötterna höll för 20 tusen steg om dagen. Flygen gick i tid, jag skrev två kapitel i nya romanen och idag har jag fått lite feedback på Spanien 2 som jag lägger åt sidan nu och tar tag i den första augusti. Fram tills dess ska jag skriva på den nya. 

Jag är så glad och peppad efter min resa! Selma ska vara hos mig hela helgen och jag ska passa på att tvätta allt från resan och göra lite fint – dammtorka och sånt. På måndag lämnar jag henne och då hoppas jag att jag har skrivit två kapitel till. 

Tjohoo!

Just det. Jag har sagt upp lägenheten i Fjällbacka. Det är sorgligt och skönt på samma gång. 

New York, wohoo.

 Är så nöjd så här långt. Hotellet är superbra för mig, enkelt, men ligger bra, trevlig personal och har sköna sängar. Jag betalar 3000 per natt, och hade jag avvaktat några dagar till hade det kanske blivit ännu billigare, ska försöka hålla ut till nästa resa (som jag ju alltid tror på).

bakom staketet skymtar staden

Igår tog jag min traditionella drink på The Plaza, efter en trevlig taxiresa från Newark med en chaufför som ursprungligen kommer från Haiti. Vi pratade språk och han berättade om det som var hans hemspråk, Creole? (det måste jag googla hur det stavas eller vad man säger på svenska). En blandning av franska och något afrikansk språk och efter att ha googlat så är det själva mixandet av två språk som kalls creole, det är  inte ett språk i sig.  

Trevlig kille. Så kul när taxichaufförer är pratglada och trevliga. 

Efter Plaza, tog jag mig en promenad till 1. favvisstället för glutenfria bagels, men de hade inte en sådan avdelning längre. 2. favvissstället för luncboxar att ställa i kylen, och de hade dragit ned på utbytet till en fjärdedel, men jag fick i alla fall med mig mat hem så att jag blev mätt. Däremot inget till kylskåpet.

Well, som vi säger i Amerika, jag går på ny bageljakt idag. 

Sov säkert 11 timmar i natt. Idag åt frukost på hotellet, och om det ingår eller inte fick jag aldrig klart för mig. Får kolla det. Om det ingår, eller är svinbilligt, är det förstås superbra att äta där. De hade ägg skinka och frukt, plus glutenfritt bröd om jag ville ha det.

Utan att ha som mål att gå långt, fick jag ändå ihop 9 tusen steg igår, så idag blir det nog mer. Jag har preppat med plåster under fötterna, där jag kan få blåsor. Det är bättre att ta de längre utflykterna de första dagarna för sedan orkar inte fötterna gå lika långt. 

Klockan 14 har jag bokat bord för lunch, det är det enda inplanerade jag har utöver researchen, som ju inte kräver tider bara logistik som funkar, det vill säga att följa planen och inte springa hit och dit. Men det brukar jag vara bra på, vis av erfarenhet. 

Där har vi det. Resan och morgon, dag 1. En resa som var superbra OCH jag hittade ingången till romanen jag skriver på (den jag skrev en fjärdedel av på Kanarias, varav säkert 80% kommer att skrotas ...), tjohej på det.

Hejhej

Jag tror att jag för all framtid kommer att vara en Farsta/Fjälbackabo

 Men jag trivs här hos mig på Ingarö.  När jag flyttade till Liljeholmen för några år sedan, kände jag rätt snart att jag ville därifrån, men efter snart 3 månader här känns det superbra. 

Idag har jag skickat in en intresseanmälan om att få en markis till balkongen (som ju inte har något tak). Det får man bekosta själv och jag vet inte om jag har råd, får väl se när det kommer en offert. Om flera hänger på kanske det blir billigare. Jag tycker att markiser är fint och så skyddar det ju mot solen såklart. 

Jag tror att jag nästan har packat klart. 2 resväskor bara för att jag får ha det på min biljett och för att jag tyckte att det var en strålande idé förra året. Så kläder i en och skor, väskor och toalettartiklar i en. 

Det ska bli ordentligt varmt i New York i alla fall de första dagarna, så jag har packat ett par ombyten per dag. 

Återstår att införskaffa nagellack (och mer solskydd till händerna), jag verkar ha slängt alla mina gamla lack, säkert för att de var torra. Jag använder ju aldrig det längre, inte mer än på tånaglarna när jag ska vara barfota i skor. Och solskydd verkar peppar peppar vara en bra grej. Inga nya utbrott och det gamla är på väg bort. Jag tänker åka så att jag är i butik när de öppnar. 

Dagens bästa är att jag fick igång min printer. Jag tycker om att ha  pappersdokument när jag reser. Allt finns visserligen i appar, och många använder nog enbart det, men inte jag, så jag var lite frustrerad över att behöva göra på ett nytt sätt. 

Men i morse testade jag printern igen, och tror ni inte att jag hade lyckats med installationen som jag la så mycket tid på häromdagen. Wohoo, på det. Jag behöver inte köpa en ny! Nu kommer jag att använda apparna och ha papperen som backup. Nästan som en lottvinst!

Där har vi det. 

Tjohoo

PS Taylor Swift var superbra!

Det har varit så kul att ha min svägerska här i tre nätter.

Medan hon har bott hos mig har hennes dotter bott hos Jonathan och Linnea. Selma har bott här på Ingarö med oss.

Men nu är jag ensam igen och har börjat greja lite inför min resa (onsdag morgon). Jag ska skriva LISTAN i morgon. Det verkar bli varmt, och varmt i New York är varmare än mycket annat. Inte minst för att man går så mycket. Alltså måste kläder planeras noga. Jag ska också noga planera min research så att jag slipper flänga över hela stan som jag gjorde senast pga nödvändigt. Nu kan jag klumpa ihop det, vilket passar bra i värmen. 

Idag har jag tvättat allt i tvättkorgen, och det var ju både Fjällbackapackning, tre uppsättningar lakan och annat som låg där. Nu är det upphängt, torktumlat och klart. Ska lägga mig i tid är tanken. I morgon ska jag sola, äta middag hos Jonathan och Linnea, och gå på Taylor Swift. De ska ordna hundvakt och hur vet jag inte, jag låter bli att fråga så slipper jag oroa mig. 

Jag vill inte träffa Selma i morgon för hon blir så otroligt ledsen när jag går. Häromdagen tog Linnea över henne när jag skulle intervjuas i en kyrka i stan och hon gallskrek när jag gick iväg, trots att hon älskar Linnea. Det gör ont i hjärtat men jag vet att det går över inte långt därefter och sedan är jag glömd till nästa gång. 

Förra årets reskläder är för varma i år.

Fina Hedvig Eleonora kyrka. Där framme ser ni Caroline Krook intervjua Ebba Witt-Brattström. 

Min intervju sköttes med den äran av prästen Yvonne Hallin. Så respektfullt möte. Hon hade läst España 2 gånger och pratade om den som en roman, utan att nämna genre. Så uppfriskande.

Snorpan har fått en liten lucka i mitt balkongskydd

Nu kommer det att gå 12 dagar tills Selma kommer hit igen. Min lilla snorp. Jag tror att hon älskar den här lägenheten för att hon kan springa så mycket. Hon har roligt här. 

Jaha, det var det. Nu ska jag ta in vädringsställningen från balkongen och plocka fram de kläder jag tror att jag behöver i New York.

WOHOOO.

Min lilla blogg, alldeles bortglömd.

 Nåväl, nu är jag här igen. 

Det är fullt upp, här på Ingarö. 

Jag har haft Selma, sedan en supertrevlig långlunch med författarkollegor och har lagt in siffror i och deklarerat moms (idag, förberedde allt igår), varit hos Jonathan och Selma och kollat Eurovision, fixat bredband till Fjällbacka i 3 månader, lämnat tillbaka tröja jag köpte, tvättat allt så att korgen är tom, städat, jobbat med Spanienmanus (inte alls så illa som jag trodde men en hel del saknas fortfarande, korrläst sista varvet av Det sista kapitlet. Typ så senaste veckan.

Som en liten Martha Stewart. 

Simona Ninni Caroline och Elin, alla författare. Så himla trevligt! De kom klockan 12 och den sista trevliga människan åkte klockan 17, tror jag. Så intressanta samtal. Någon hade gått kurser i att skriva drama och kunde berätta om det, en annan har valt ett vanligt jobb ett tag utan att skriva ett ord. En tredje toppar topplistorna med sin senaste bok. Någon skriver helt nytt som kommer ut i höst, och jag har ju mina grejer jag bollar med. 

Och det där att få träffa kollegor och prata om allt som har med jobbet att göra, är så underbart. Det är sällan man ses och när man gör det så är det som julafton tycker jag. 

Elin till vänster om mig och Caroline till höger.

Jag bjöd på kyckling, sallad med potatis och jordgubbar, en sötpotatisrätt, bröd, såser och ostar. Glass, dammsugare. pepparkakor och delikatobollar till dessert. Jag tror att jag åt mest själv. Äter jag rätt grejer kajkar inte magen ur, det är som magi. Glassen är gluten och mjölkfri, strutar som heter Juni, som jag köper på Ica.

I morgon åker jag till Fjällbacka via Landvetter där jag ska hämta mamma, på tisdag gör jag research, på onsdag kommer jag tillbaka hem till Ingarö med svägerska (som har varit här på kurs) och då har vi hämtat Selma, lämnat av min brorsdotter som ska hit och bo hos Jonathan och Linnea, och som åker med mig till Stockholm på onsdag efter skolan

På lördag åker svägerska och dotter hem och Selma lämnas till Sumpan, på söndag ska jag också på Taylor Swift med Jonathan och Linnea (Selma har hundvakt på något sätt), på måndag och tisdag ska jag förbereda min resa och på onsdag drar jag till NEW YOOOORK!

HURRA!!