Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 31 oktober 2016

Klockan är tolv.

Jag har skrivit tretusen prima ord och nu MÅSTE jag handla.
På inköpslistan står sopsäckar. Jag får ta en stor planta i taget. Det är mängder med jord som ska slängas utöver själva växten.
Knopparna på på pelargonerna ska jag ställa i vaser efter tips från mamma.

I november förra året var jag i London och jag längtar mig sjuk efter att åka dit igen, sådär så att det gör ONT nästan.
Om jag får någon positiv ekonomisk överraskning så åker jag gärna igen, men det troliga är att det inte finns utrymme för det i höst.
Och då får jag väl helt enkelt åka nästa.

Jag är så glad för bilderna, och texterna, från förra året, för när jag ser och läser nu minns jag precis vilken oerhört glädje jag kände den där resan.








Det där med Lchf.

Många blir hårda i magen. Det kan vara något av det värsta jag vet, så jag är oerhört tacksam för att jag drabbas av motsatsen.
Så till den milda grad att jag undrar om jag inte tål ägg, som är det jag äter varje morgon (varpå jag går på toa).
Eller kaffe?

Jag har inte ett dugg ont och jag behöver bara gå på toa en gång (oftast).

Nu utesluter jag äggen för att testa.
Jag vet att jag senast jag åt så här gav upp och tog ett par mackor på morgonen och då gick det över, men om det hade med att jag uteslöt ägg - eller med fibrerna i brödet - att göra, vet jag inte för jag har aldrig helt slutat äta ägg. Men har tidigare inte kopplat det till toabesök.

I don´t give up kaffe. Där går min gräns.

Annars är det mest grymt. Jag har ett jädra flow just nu och börjar rulla mot slutet (nä, men närmare slutet än början i alla fall.)

Två veckor och en dag till deadline.

Ps. I natt har det varit frost. Jag måste snart packa ihop balkongen.
Buhubuhu.
Det kommer att bli extremt kalt att titta ut efteråt.


från igår


söndag 30 oktober 2016

Åter en bra dag i skrivstugan.

och jag längtar efter att få fortsätta i morgon!
Det är bra.
Jag slutade för säkerhets skull mitt i kapitlet, mitt i en mening, för då är det bara att kliva rakt in i handlingen i morgon bitti igen.
Att göra så funkar jättebra för mig.

Nu ska jag läsa en tidning om julen, damma min tv-bänk som är så dammig att det ligger ett lager såg jag när ljuset föll in på den. Det troliga är att det är samma slags lager överallt.
Jag tar tag i resten sen.

Tänk vad bra det var att ha städhjälp. Då hann det aldrig att bli så här dammigt.
Men just nu har jag inte råd och jag kan dessutom göra det själv.
När jag återgår till ett liv som inte handlar om deadlines ska jag styra upp det där.
Städa på fredagar låter väl som en finfin idé?

Jag köpte finfina nya datorglasögon,

terminal kallas de väl, häromdagen. Jag får dem nästa måndag. Då ska jag också lämna in de som sitter på näsan just nu trots att putsen hon gjorde i affären verkar ha gjort väldigt gott ...
Med de där flagorna som flyter framför ögat vill jag i alla fall att glaset är perfekt, så vysch iväg med dem också.

Ett par nya kompletta, med lite skydd och sånt, kostade 495:-
Inte riktigt som ett par från bensinmacken, för det kan jag inte ha, men onekligen ett bra pris.
De viktiga är att de är reletivt smala så att jag kan ha dem på nästippen och se över kanten, när jag lyfter på blicken från skärmen.
Utseendet är jag helt ointresserad av när de gäller de glasen. Lätta, bekväma och smala är allt jag behöver.

Det var den rapporten.
Nu ska jag skriva bok.
Hurra för mig!


lördag 29 oktober 2016

Just nu älskar jag min tredje Sonjabok.

Jag har ungefär en fjärdedel kvar att skriva och idag har det flutit på så fint, så fint. Jag är framme vid de kapitlen jag sköt framför mig så nu är jag i fas, kan man säga, och planen framåt är utstakad och ska egentligen bara skrivas ned.
Får jag till det som jag vill och det inte blir för hattigt, så tror jag att det blir skiiiitbra!
Jag vet mer om det vid min första genomläsning om två veckor. Jag måste vara klar tills dess om jag ska hinna redigera något innan jag skickar den vidare till Teresa.

Sedan kommer det att gå ett par månader innan jag får feedback, skulle jag tro. Efter jul, vilket betyder att jag för första gången på ett par år inte redigerar inte korrläser inte har en enda dugg att göra över julhelgen.
Alltså börjar jag på ett nytt manus så fort som möjligt. Jag har en idé, som det heter.

Men jag ska också läsa ikapp, tänkte jag. Har flera påbörjade som jag verkligen vill läsa ut, men när jag skriver så intensivt som nu så är inte mina ögon alls pigga på att läsa när jag är färdigskriven för dagen.

Nu orkar jag inte mer idag, men längtar till i morgon då jag får fortsätta.
Tjoho!


Halleluja.

Jag har sovit som en stock, det är lördag och Dylan har meddelat att han kommer till Nobelfesten.

Själv har jag varit på bankett i Blå hallen. VM i hockey 1989.

Jag jobbade som dörrvakt på Sturecompagniet.
På hotellet mitt emot bodde bland andra tyska landslaget. Deras general manager gav mig en kväll två biljetter till vad jag trodde var ett ställe som hette Cityhallen.

Min väninna och jag var samma eftermiddag inbjudna till Globen för att se en av matcherna, minns inte vilken men jag skakade hand med Lennart Hyland och det var stort nog, och på hemvägen frågade vi taxichauffören om den där Cityhallen.
Well.
Det var förstås City hall, som i stadshuset, och efter en kort överläggning bestämde vi oss för att åka hem och byta kläder för att sedan, i uppiffad variant, åka dit.

Det var kul. Jag satt vid de svenska ledarnas bord (vad de måste ha undrat vad en dörrvakt från Sture gjorde där) och på min andra sida hade jag (på den tiden) sovjetiska landslaget.
De flesta hade inga tänder. Det är lätt att bli av med dem i hockey.
Anyhow.
Mannen snett mitt emot, Thomas något, sprang ofta på toa, men var väldigt trevlig mellan gångerna minns jag. När beskedet kom nästa dag, att en Sovjetisk spelare hoppat av i Sverige, var det denna Thomas något som orkestrerade avhoppet och på toan pratades det tydligen detaljer.
Jag har för mig att hockespelaren sedemera tog sig till Kanada.

Tänk vad man får vara med om som dörrvakt, va?

Vid ett annat tillfälle guidade jag en spansk tre-stjärnig kock runt på resaturanger i Stockholm (vi hade en tolk med oss) och då var vi i Nobelköket och tittade på förberedelserna och min kock fick skära upp kött,vilket han gjorde i för tjocka skivor.
Det är allt jag minns.
Och att vi var på Sturecompagniet, Operakällaren och någon fancy krog i gamla stan och käkade.

Det var väl det.
Nu ska jag skriva på min åttonde bok.
Tjohej.




fredag 28 oktober 2016

Bra och dåligt.

Skulle ha tränat för min favvisgympaledare idag men när jag gick in och kollade schemat på friskis så var det inte hon ändå, och då struntar jag i det.
Det som är bra med det är att då jobbar jag istället för att stressa till träningen.

I eftermiddag ska jag åka till centrum och beställa nya glas till glasögonen jag har framför datorn. De har fått en pyttefläck som bara inte gå bort och den sitter mitt i synfältet på ögat som redan har det jobbigt efter glaskroppsavlossningen i somras.

Förhoppningsvis kan jag hitta ett par riktigt billiga bågar till, det är ju lika bra att ha två par. Inget fancy alls, bara bekväma eftersom de sitter på näsan jämt.
Jag har ett annat par när jag läser och ett tredje när jag tittar på tv/kör bil. Men datorglasögonen är de jag använder allra mest, såklart.

Så jobb.
På det bara.
Kämpa Hellberg.


torsdag 27 oktober 2016

Vissa kapitel är bara svårare att skriva än andra.

Idag fick jag kämpa ur mig 1500 ord samtidigt som jag gjorde research om ett ämne som jag inte kan kunde ett biddevitten om.
Det är en konst att omvandla information till en läsbar romantext och jag vill verkligen inte skriva folk på näsan, så allt måste bakas in försiktigt istället för att rapas i långa textsjok.

Jag tycker att man alltför ofta ser var författare har gjort research, det finns väl någon attraktivt i att visa att man minsann kan det här, och det ÄR en utmaning att låta bli att prata om en turbodieselmotor när man nu vet allt om den.
Men.
För romanen är det bättre att låta bli.
Det är alltid romanen, inte författaren, som måste vara i fokus.

Nu ska jag strax se mina repriser.
Sex and the ciy på trean mellan 16-17.
Och mellan 17-18 går Greys som vanligt på femman.
Ikväll ser jag Wahlgrens på femman, 21.00.
Riktigt roligt!

(Jag ser aldrig sådant annars, är inte ett dugg road av Ullared, Karlssons, bönder, präster, hollywoodfruar eller andra liknande serier.)

Det var väl det.
I morgon har jag ett tidigt skrivpass, och sedan ska jag träna och vara ledig på eftermiddagen.
Hurra!

Summering efter en natt på ny kudde.

Det var skönt och avlastande, men känner av nacken idag också.

Jag småvaknade flera gånger eftersom jag är en prinsessa på ärten som reagerar på minsta lilla förändring i sovrummet, och det hade jag räknat med eftersom jag vet hur fånig och känslig jag är.
Men jag fortsätter väldigt gärna med den för i längden så kan det bli bra.

Idag jobbjobbjobb med ett kort avbrott för att handla.
Torsdag.
Än så länge en himla fin dag här hos mig.


onsdag 26 oktober 2016

Well.

Har man ett rosa sovrum så passar ju det här örngottet, fem centimeter större än svensk standard 55x65 istället för 50x60, helt perfekt.
Hittat på nätet för en hundring.
Det borde passa min tjocka kudde perfekt.
Hurra!


10 cm hög kudde är inköpt,

men har inget örngott som egentligen klarar den, - den trycks ihop lite - så nu måste jag googla på det. Men Jysk var schyssta att varna för det och tipsade om Jotex,s å jag ska kolla där.

Jobbet gick strålande idag och på söndag måste jag ha landat på 60 000 för att hinna.
Då har jag 16 dagar på mig.
16 x 2000 är 32 000. Det borde funka.
Sen kan det hända att jag faktiskt tar en hel vecka ledig innan jag går på nästa projekt.

Jag har jobbat utan uppehåll sedan i början av maj när jag fick tillbaka manuset på Nikki och redigerade det hela sommaren, plus lanserade Gloria med finfest, arrangerade mitt eget vårrus och gjorde en Stockholmsturné.
När vi väl skulle prata om lansering av Nikki kom jag på att jag ville skriva Sonja 3 och då blev det genast lite mer bråttom eftersom den passade så bra att ge ut före Nikki.
Vår plan på är att vara helt klara och färdigredigerade i mitten av april, så egentligen skulle jag kunna skriva över jul.
Men nu har vi lagt in det i avtalet, på mitt initiativ, och om jag inte blir sjuk tänker jag hålla min deadline.

Wohoo.
Jag återkommer i morgon med rapport om nya kudden.

ps.Jag provlåg och somnade nästan.







Hade tänkt vara ledig idag,

men stuvar om så att jag tränar och är halvledig på fredag istället, så kan jag jobba fram till ett idag innan jag ska till kiropraktorn.
Bra tänkt, eftersom min favvistränare har tagit ett extrapass mitt på dagen på fredag vilket passar finfint ihop med mitt behov av att skriva på morgonen.
Och med min deadline, OMG.

Nu ska jag duscha, sedan jobba.
Wohoo.

Ps, nattens kudde gjorde inte underverk.
Ska titta på en annan, på typ Hemtex, i eftermiddag.

Wohoo2

tisdag 25 oktober 2016

Jag tänker ofta på vilken tur jag har med väldigt mycket.

Och om man bortser från det uppenbara, som född i det här landet osv i all oändlighet. Något som bara trumfas av att vara man och född här.
Nä, min tacksamhet den här gången handlar om depression. Från den svåra graden av det till den lättare deppigheten.
Inget av det har drabbat mig. NÅGONSIN. Inte ens när jag har blivit riktigt sviken, bedragen eller lurad har jag blivit deppig.
Ledsen, såklart, men inte deppig(som jag tänker mig håller i sig ett tag och är mörkare än ledsen om ni förstår vad jag menar) och inte melankolisk (som väl är ett mer generellt mörkerseende ... till skillnad mot ljuset jag alltid ser.)

Alltså, vilken tur, för det är verkligen inget som jag har skaffat mig utan jag kom ut sån.
Och idag är jag tacksam för det.

Och för Misse som snarkar bredvid mig.
Linnea sov hos honom i natt, så han har verkligen haft det toppen, men han är kelsjuk som tusan och ligger nära nära mig.
Plutten.

Idag orkar jag inte göra ett jota, sov förfärligt illa i natt. MEN. Nacken är rätt bra idag och det är ju lite märkligt kan man tänka. Det som skilde natten på hotell mot hemma var kudden. Hotellkudden var hög och det har jag inte här.
Kan det vara en anledning?
Jag ska prova i natt. Tror att jag har en hög kudde liggande någonstans. Tror att min nacke faktiskt skulle gilla att komma upp lite.
I morgon ska jag till kiropraktorn igen. Besök 4. Annika Estassy sa att för henne tog det fem kiropraktorbesök när hon fick det en gång och jag håller fast vid det.

Och så ska jag träna i morgon.
Så jag ger mig själv ledigt.
På torsdag drar jag igång igen och då är det 2,5 v kvar till deadline.
Det funkar om jag jobbar varje dag och livet håller sig i lite styr!



Klicka er vidare

så kommer en liten intervju från igår kväll i Bollnäs.
Det var jättetrevligt arrangemang av biblioteket i samarbete med Helins bokhandel.
Intervjun gjordes av HelaHalsningland. se

Det var det så länge. Nu ska jag bada och sedan lyssna på Simona hos Lotta Bromé klockan halv två.
Hej så länge!

måndag 24 oktober 2016

Mot Bollnäs.

Visst låter det som om det är jättefint i Hälsingland?
Jag har varit i Hassela, men inte mer än så.
Nu är det ju ingen strålande dag för sightseeing, men jag åker buss så lite ser man ju ändå.
Bussen tar inte mer än tre timmar och går inte förrän strax före ett så jag har gott om tid på mig att packa en liten väska och åka till centralen.
I morgon är jag i Stockholm igen redan klockan elva.
24 timmar borta, och jag kommer att älska min lägenhet ännu mer när jag kommer hem.

Kärleken är lika stark som den var när jag flyttade in för tre år sedan. Älskar mitt hem. Min hyrestvåa i en förort till en förort.
Men visst.
Några månader per år skulle jag kunna bo här.
Eftersom jag skriver Sonja3 nu måste jag ju tillbaka till Mallorca.
I alla fall mentalt.



Jonathan och Linnea flyttar in här ett dygn. I alla fall någon av dem.
Mitt lilla hemmavarande hjärta behöver ju både kärlek, tillsyn och mediciner.

Häng med  på resan på Instagram : www.instagram.com/asahellberg/


söndag 23 oktober 2016

När jag inte har någon särskilt tv-serie att titta på i sovrummet,

ser jag gärna Graham Norton show på Youtube.
Igår såg jag det här (igen) och Emma Thompson är galet rolig.
Jag gapflabbade där jag låg alldeles ensam med Misse bredvid. Inte textad, men de här engelsmännen är rätt lätta att förstå.


Följer ni mig på Instagram`

Klicka här.

Jag är inte speciellt intresserad av FB, har aldrig riktigt hittat in där. Däremot är Instagram snabbt, enkelt och jag fixar det på en sekund med min mobil.

Själv följer jag mest en massa storstjärnor från Amerikat. Det tycker jag är galet roligt. Till exempel flera av skådisarna från Greys Anatomy. April Kepner är aktiv som tusan och publicerar ständigt bilder från inspelningarna.
Hennes man i serien, Jackson Avery, är en talare av rang och lägger gärna upp viktigheter.

Hela gänget från Sex and the city.
Jag älskar dem allihop.

Jag följer Goldie Hawn, Pierce Brosnan och Rita Wilson för att de framstår som oerhört sympatiska. Gerard Butler för att han är snygg. Harrod´s, Harvey Nichols och Liberty för att jag alltid längtar till London.
Jag följer flera stora klädmärken som Roberto Cavalli, och jag följer både Hilary Clinton och president Obama.

Jag följer Annie Lööf, och Birgitta Olsson för att hon följde mig först (hon kommer ut på Forum framöver, så mest av den anledningen tror jag.) Jag följer alla bokhandlare och bibliotek som följer mig, och några svenska stjärnor som till exempel Pernilla Wahlgren, Carola och Lena Philipsson.
Några svenska komiker, som Hellenius, som vet hur man utnyttjar mediet.

Sedan några privata kompisar, många författarkollegor och annat löst kulturfolk, inalles just nu 430 stycken, som jag på allvar är intresserade av.
(Jag har tagit bort några som aldrig kan visa en fläck, det tycker jag är ointressant. #älskadeunge är en hysterisk hashtag som ofta används av de som vägrar visa något som inte är perfekt. Gäsp, så tråkigt.)

Det var det. Morgonens inlägg om en helt annat socialt media.
Så kan det gå.

Nu ska jag skriva, planera en timmas föreläsning, bada och njuta av en - vad det verkar - genommolnig dag.
I morgon åker jag till Bollnäs.
Det ska jag publicera många bilder på.

Toodeloo.

lördag 22 oktober 2016

T-blommor i Farsta.

I love them!

Den manlige ägaren, tror att de är ett par som driver den, står oftas i filalen på torget. Det var han som sålde den stora vita jag har på balkongen, som jag ju har älskat som ett barn (ja, lite överdrivet men ni fattar.)

Idag tittade han på mina blad från palmen. Ville inte säga säkert utan tog med mig in i butiken, där en annan med kunskap konstaterade att det var INGENTING att bry sig om. Hurra.

Jag visade bilderna från eländet igår, ni vet med det äckliga (se några inlägg ned) och jag fattade nog aldrig om det var vita flygare, blomlöss eller vad det nu var, men jag skulle i alla fall slänga allt och tvätta fönstren med T-sprit, så nu har jag gjort det.
Hoppas hoppas hoppas att det är över nu.

Tack för att ni orkar lyssna på mitt elände!
Nu ska jag skriva en timma till och sedan lördagsslöa.
Hurra!



Jag har en stor palm av något slag.

Den är jättefin och passar perfekt i min lägenhet. Köpt på Ikea och det var kärlek så fort den kom på plats.
Efter gårdagens fynd av ohyra är jag nu på jakt efter mer (om det skulle finnas) och i morse granskade jag bladen på palmen. Det ser ut som om undersidan på bladen har något på sig. Det ser torrt ut och det finns absolut inga djur, men jag undrar ändå och har för ändamålet klippt av två blad som jag ska ta med till blomsteraffären så få de avgöra vad det kan vara och om palmen också måste hivas.
Buhu.

För övrig ska jag jobba idag. Måste. Och tvätta om tio minuter. Måste det också.
En busy lördag i förorten, för så lite krävs för att jag ska tycka att jag har jättemycket att göra.
För en som rantar runt i morgonrock hela dagarna kan ett besök på ett blomsterland vara ett helt utmattande äventyr.

fredag 21 oktober 2016

Ohyra på växter. Har ni koll?

Kan det vara från det här, som jag till mig FASA och RYSNING upptäckte idag, som de flygande insekterna kommer.
Aldrig har växter lämnat lägenheten fortare. Allt som stod på fönsterbrädan mot balkongen rök, alla andra är undersökta och godkända.




Igår hittade jag en av malarna i taket.

Jag fick till sist ned den i en burk och så la jag den i frysen, allt efter instruktioner av min lillebror. Nu måste jag bara ta reda på vad jag ska göra med den i nästa steg. Men jag har en att visa upp för Anticimex/Nomor i alla fall.

Idag ska jag i alla fall jobba.
Målet för dagen är att passera 50 strecket och lite till.

På måndag åker jag till Bollnäs med buss och det tar ungefär fyra timmaroch sedan hem på tisdag samma väg.
Kan jag inte jobba på bussen så går eventuellt går två skrivdagar bort, vi får väl se.
Från början hade jag tänkt två lediga dagar per vecka, men med så lite tid kvar kommer inte det att hålla utan det är bara att jobba på som en toooook.

Hurra för mig som kan och får det.

Fredag, mulet och grått som fasiken i min förort. Underbart. Jag sov länge idag för när Misse ylade vid halv fem vaknade jag och kunde inte somna om på säkert en timma. Han ylar verkligen. Tur att det inte är lyhört för grannarna hade blivit tokiga.

Nu har jag i alla fall ätit frukost. Prosciutto och avokado eftersom mina ägg var slut,men det gick finfint det också.
Jag har emellanåt svårt längtan efter smågodis, men står emot med att tänka på det här:
1. värsta groparna på överarmarna är borta. På armen som var stel i ett år är de fortfarande kvar, men de syns inte lika väl. Jag hatade celluliterna där, hatade. 
2. Jag kan ha kläder jag inte kunnat på ett tag.
3. Jag känner mig fin.

Äter jag godis så kommer det att bli som det var, för jag får en skruv lös och äter de mesta när jag väl sätter igång. Inte bara godis utan bröd, bullar, kakor, det som finns och bjuds. Nom nom, och så kan jag inte ha mina kläder igen.
Det är inte värt det, längre.

Idag ska jag istället köpa frysta bär, som jag värmer och antingen mixar med keso eller med smetana och grädde (blir nästan som glass men osötat.)
Perfekt fredagsgodis.

Just grädde, keso och sånt undviker jag till vardags, däremot använder jag ofta en klick laktosfri turkiskt yogurt till den perfekta köttsåsen.
Yogurt, olivolja och en tesked fransk senap.
Där har ni den!

Nu ska jag hälla upp en kopp kaffe till och jobba i några timmar, så mycket som svanskotan tål
Men jag har tagit värktabletter mot nacken idag, så jag antar att de funkar på andra änden också.

Tjohej!


torsdag 20 oktober 2016

Jag tog ledigt idag också.

Lika bra att ta städtag direkt, så kan jag koppla bort det resten av veckan.

Inte ett spår i förrådet/klädkammaren. Inga hål i kläder eller annat. Inga malar eller kryp, what so ever.

Tänker ändå att jag ska åka och köpa fällor för flera olika maltyper, så får vi väl se vad de attraheras av Jag tror att fällor finns i den stora blomsterhandeln.
Jag väntar på ett bud som ska komma med böcker, men sen kan jag ta tag i att fånga dem.
Moahaha.

För säkerhets skull har jag i alla fall tänkt att torktumla duntäcken och sånt som ligger i förrådet. De är redan fräscha, men man vet ju aldrig. Värmen ska ta död på eventuella ägg och larver har jag läst.

Och så blev det ju städat, OMG.
Lite omstuvningar igen.
2x2 meter är allt förråd jag har, inget i källaren, så det gäller att röja ofta och vara hård!
I meter av dessa täcks nämligen av julsaker.
Och av dem slänger jag inte en enda liten stjärna!




Idag har jag sovit länge

Kunde inte somna igår vilket jag nog kan skylla på 1. Jonathan som skulle spela i Amsterdam klockan 02.00 och 2. Svanskotan som känns när jag ligger på rygg.

Men nu är jag uppe, fylld av frukost och tillförsikt, och ska börja jobba.

Och så har jag tagit fram en burk som jag ska lägga en mal i, om jag får tag på någon. Allt enligt brorsan som bekämpade skadedjur innan han började vårda dem på Nordens Ark.
När insamlingen av ett stycke fjäril är klar ska jag ringa mitt försäkringsbolag.

Senare idag ska jag kolla om det finns några hål i grejerna i förrådet.
Ett jättejobb, but it has to be done, för det kryper i mig av att veta att det kanske kryper där inne!
Iiii.

onsdag 19 oktober 2016

Vad vet ni om pälsmalar?

Jag har dagligen senaste tiden haft små svarta eller grå fjärilar på köksfönstret. De ser ut som mörka streck.
Typ tre per dag kanske?
Jag har enkelt knusat dem med ett finger och då har de blivit som pulver.
Lyckade fota en och när jag jämför de malar jag hittar på nätet så ligger  pälsmalen bäst till.
Mjölvarianten misstänkte min brorsa, men den är ljusare. För säkerhets skulle tömde jag i alla fall skafferiet på den flesta torrvaror och storkskurade förra veckan.

Idag har jag hittat två och började fundera på om de kommer från mina fårfällar som jag har i köksstolarna, så nu har jag lagt alla fyra i frysen
Om det är där larver härjar så kommer de att dö.
I morgon tänker jag också röja min klädkammare där det ligger högar med kuddar, täcken och en hel del gardiner.
Om man torktumlar eller stryker blir man tydligen av med den.

Känner någon av er igen det här problemet?

Flow, synopsis och ledig

Där hade ni dagens tankar som jag nog tyvärr inte kan sätta på pränt eftersom jag inte tänker tänka klart på dem eftersom jag har tagit LEDIGT utan att jag ska göra ett enda dugg mer än gå till kiropraktorn och köpa olivolja.
Tänka tänker jag i alla fall inte göra!

Jag bokade av jympan och det känns inte ett dugg bra. Jag vill ju träna!
Men det är heller inte roligt att inte helt och håller kunna hänga med när äntligen armen/axeln är friskare. Grr.
Kanske en voltarenkur kan hjälpa. Det kan ju vara en inflammation på insidan.
Jag får kolla det med henne idag.

____________________________________________________________________________


Ibland tänker jag att jag ska göra en ny blogg.
En med en massa bilder, reklam och sånt.
Men så inser jag att nio av tio bilder jag kan lägga ut är från mitt hem och på mig själv och på min katt.
Och så mina kläder och skor som förvisso skulle kunna pryda en hel del bilder men då måste jag sätta på mig dem och se till att jag är piffig för övrigt, för annars är inte kläderna fina heller, och då går det bort eftersom jag är den mest opiffiga jag känner så här till vardags (kan vara den mest piffade till fest.)
Det blir inte så mycket flashig blogg av det.

Jag har inte varit på frissan på tre månader, och tänker inte gå nu heller eftersom jag ska låta håret växa och ha det lite uppsatt istället, men under tiden ser det ju lite dassigt ut måste jag säga.
Sedan borde jag för länge sedan tagit bort fjunet på överläppen (med en superkräm), raka benen och färga ögonbrynen och tro det eller ej, men jag har faktiskt en dag när det ska ske (jag köpte rakhyvlar för eventet igår.)
23 oktober.
För 24 ska jag träffa människor igen.
I Bollnäs.
Lyllos mig!

Ja, det var väl dagens ihopkok.
Någon ska ju ägna sig åt det också.

tisdag 18 oktober 2016

Jag har varit duktig,

men tränar nog inte i morgon utan jobbar istället.

Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska göra med träningen. Jag kan promenera såklart, men det är aptrist, jag vill ju gå på gymmet och jympan.
Fan.
Får ta upp det med kiropraktorn i morgon. Det är ju samtidigt bra att hålla igång.
Och vem vet, i morgon bitti kanske jag är smärtfri och då tar jag den där lediga dagen.
Kanske.

Är på 50 000 vilket är en milstolpe. Nästa är 75 och sedan är det målgång.
De flesta manus har runnit på mot slutet, andra har inte gjort det (typ Gloria) så vi få väl se hur det går nu. Jag måste skriva minst tvåtusen per dag om jag ska hinna klart. Varje ord över det är bra som tusan.

Jag väljer mellan två slut och kanske måste jag skriva båda för att se vilket som är bäst.
Eller så låter jag min förläggare avgöra.
Vi får se.

(Hon grät på riktigt när jag berättade om plotten, jag vill gärna få henne att gråta på slutet också.)

Mot deadline går jag i alla fall.
15 november.
Hurra!!





OM det går bra idag,

får jag ledigt i morgon när jag ändå har grejer att göra, som träning och kiropraktor.
Om jag tränar alltså. Det beror på nacken, där det fortfarande gör ont på samma ställe, ingen som helst förändring sedan hon började knäcka :(

Men jag är inte alls missmodig, tvärtom tror jag att det löser sig snart, kanske till och med i morgon.

Idag har Jonathan åkt till Holland och en stor musikfestival, där han har ett späckat schema fram till och med lördag. Superroligt för honom, han har var laddad sedan länge på det här.
Han får inte betalt (annat än resa och hotell) men i det långa loppet ska det förstås löna sig.
Han kämpar, ger aldrig upp, jobbar stenhårt och det är mycket viktigare än talangen i den där stenhårda konkurrensen.
Visst slår vissa igenom över en natt, men det ser nog mer ut så än är så i verkligheten. De flesta jobbar nog lika hårt som Jonathan för sin framgång.

(Och snäll som han är så har han messat och sagt att han är framme. Det uppskattar jag massor. Det där med sociala medier är underbart när man har en unge i farten. Det känns som om vi har kontakt trots att vi inte ses så himla ofta.)

Mamma Åsa ska också jobba hårt idag.
Jag börjar direkt.
Tjohej.



måndag 17 oktober 2016

Genom mitt fönster


kan man se min blommande balkong. Det kommer att bli tomt när det är slut på den säsongen och att fylla den med annat under vintern tänker jag inte göra.
Jo. Mina älskade julslingor såklart.
Snart får man.
Jag säger okej första advent, för det är mycket jag säger ja tack till då. Ljus, musik och tomtar.
Bring it on, bara.

Årets jul firas sedvanligt i det Hellbergska hemmet, men vad som står på bordet beror på vilka som är här.
Det har hänt att det har varit ett bord fyllt av Texmex.
Funkade finfint tillsammans med skinkan som alltid varit vårt (Jonathans och mitt) enda måste. Många jular har det ju bara varit vi två.
Andra gånger har vi firat med hans pappas familj.
Någon gång när pappan och jag var ovänner och Jonathan var där, så firade jag själv.
Det funkade finfint det också.

Well.
Nu är det oktober.
Balkongen blommar.
Än är det lååångt till jul.



söndag 16 oktober 2016

Stark film

based on a true story.
Den här.
Vi var båda superberörda. Den tredje av oss gråter aldrig på film. Inte ens på Livet efter dig.
Konstig människa, den där flickvännen.

(Skojade förstås, hon är bäst. Men ogråtig.)

Filmen var slut strax innan nio vilket var perfekt för då var jag hemma tjugo minuter senare, kunde dricka en kopp kaffe och nu ska jag lägga mig och se på något på teven i sovrummet.
Och kela med Misse som tycker att det är störtmysigt att lägga sig i sängen ett tag.

I morgon är det arbete igen.
Någon dag bör jag nog vara ledig men jag vill gärna nå en liten bit till först.
Drygt fyra veckor kvar till deadline.



Och DÄR passerade jag hälften (tror jag)

Jag skriver kronologiskt, det har jag alltid gjort, men här flyttar jag faktiskt scener lite för första gången.
Något är redan skrivet men skjuts framåt för jag tycker att händelsen kom lite för tidigt. En annan grej la jag in tidigare.
Kul.
Det blir stökigt en stund, men i längden mycket bättre.

Slut för idag.
Snart ska jag äta något och sedan åka till stan och träffa de tu.
Hurra för mig!




Det har alltid förvånat mig,

att kvinnor - trots den berömda affären - har haft en sådan betuttning i Bill Clinton.
En praktikant i Vita huset, som han förför och får någon slags status av.
Dagens ledare i Aftonbladet handlar om makt. Mycket bra. Läs.

Det är naturligtvis fruktansvärt, det är dock inget som ska fall tillbaka på hans fru. Han verkade ha upprepade beteenden av affärstyp.
(Till Hillary: I know. I´ve been there. Som "fru" gör det bästa man kan i en fullkomligt olidlig situation.)

Jag tror att vi går mot något nytt.
Det känns så.
Om tio-femton år vet vi.

Nu ska jag skriva en bok.
Och sen gå på bio med mina två ungar, Jonathan och låneungen Linnea.
Vi ska se




DEEPWATER HORIZON


Thriller 1 timme 47 minuter
Baserad på den sanna historien om katastrofen ombord på oljeriggen Deepwater Horizon som ledde till att 4,9 miljoner tunnor olja läckte ut i den Mexikanska golfen.




lördag 15 oktober 2016

Jag har alltid varit en mellanrostbryggstjej.

Men så fick jag en kapselmaskin från Fortum när jag flyttade in i min nya (tre år snart!!) lägenhet som ett tack för att jag valde dem.
I  sådana maskiner blir mörkrost skitgott, i alla fall upplevde jag det så.

Sedan har ett par maskiner passerat. Just nu har jag en Tassimo jag använder varje dag (som jag fick av min gamla chef på Gevalia). I den dricker jag Gevalia mörk. In med en kapsel, ut kommer drömkaffe. (dryg 3 kr per kapsel)

Sedan har jag en lyxigare maskin, en Nespresso, som jag köpte till mig för att jag blev avundsjuk på någon som JAG köpte en sådan i julklapp till. (??? ja, jag vet.)
I alla fall. Snorgott kaffe, mörkt och med en ljuvlig crema (ni vet det där finfina skummet som ligger ovanpå kaffe där vatten har pressats igenom en kaffebädd, med exakt rätt tryck (bar.)

Det kaffet är i runda slängar en spänn dyrare per kopp och det findricker jag bara. För inte bara är maskinen flådig. Kapslarna till den måste köpas i särskilda butiker eller på nätet.
Till Tassimon finns de i alla vanliga livsmedelsaffärer.

Nu tycker jag att det bli lite dyrt med allt det här kapselkaffet jag trycker i mig varje dag, så numera dricker jag VANLIGT bryggkaffe på morgonen. (0.50 kr per kopp, resten av dagen de dyrare kopparna)
Två koppar.
Mörkrost, numera, eftersom kapselmaskinerna har vant mig vid det.
Som bryggare har jag förstås en mocca master.
Har man jobbat med Gevalia som jag har gjort i så många år är det bara finfin kvalitet som gäller.

MEN. Gevalia mörk gör sig bäst i kapsel.
Som bryggkaffe har jag istället Zoegas.
Mycket mörkt och gott.
Det blir dagens tips.
Om ni har fattat något.

Nu ska jag jobba!








fredag 14 oktober 2016

Misses värkmedicin är slut

och igår skulle jag hämta ut ny på apoteket. Jag hade ett uttag kvar av den och en av sköldskörtelmedicinerna.
Då visar det sig att apoteket har gjort något fel, för i deras system finns det kvar ett uttag av de två sköldskörtelmedicinerna, men ingen värkmedicin.

Deras fel, men det kan ju inte de se i systemet.
Någon förvirrad själ knappade in fel förra gången uppenbarligen.

Så jag ringde "min" veterinär i Farsta igår, typ halv två. Fick prata med en receptionist.
Jag drog mitt case, sa att Misse värkmedicin är helt slut, att han måste ha den varje dag, och hon skulle meddela veterinären att ringa mig.

I morse ringde jag och påminde. Det hade då gått 24 timmar sedan Misse fick sin medicin senast och han behövde ju en ny dos då, halv tio.
Den som svarade skulle återigen skriva en lapp till veterinären om vad jag behövde. I morgon är det lördag och då jobbar inga veterinärer.

Ingen har ringt.
Och jag är orolig för att ingen tänker göra det heller.





Vaknade tidigt av att jag fick ett sms,

vilket jag inte borde kunna hör eftersom ljudet var avstängt för alla utom mamma, Jonathan och Linnea som jag vill alltid ska kunna nå mig.
Det är väl läge för min telefon att börja knäppa sig, antar jag. Jag har haft den i ett och ett halvt år och det är väl så länge de håller perfekt.

Jag har Sony sedan mängder med år tillbaka och fortsätter nog med det den dagen jag måste byta. De kostar hälften av en Iphone och funkar finfint för mig.

Ny telefon och dator är bara upphetsande på pappret, och jag är rädd för att även macen snart packar ihop.
Det finns inga tecken på det än, peppar peppar, men den är två och ett halvt, typ, och har jag tur klarar den ett år till.
Den kunde sagt adjö redan efter ett halvår när jag tappade den på Heathrows stengolv, men det enda som hände var att locket inte går att stänga riktigt tajt.
Tur, för det är ju inte billiga direkt, de här arbetsredskapen. Å andra sidan, om man slår ut användningstimmarna så ...

Och min lilla lätta mac är den bästa datorn jag har haft. Jag tror att jag betalade 9 tusen för den. Väl värd varenda krona.

På just den här har jag skrivit Gloria, Nikki och halva Sonja 3.
Tre hela manus per dator låter ju rimligt, eller hur?

Nu på dagens pass.
Mot hälfen.
Jag når nog det i slutet av dagen, tror jag.

Tjoho!






torsdag 13 oktober 2016

Svenska akademien verkar ha tänkt utanför boxen i valet av Bob Dylan,

härligt tycker jag som just har försökt göra detsamma med min förläggare Teresa under förmiddagen.

Vi har spånat om Sonja 3; när nästa höst ska den komma? Hur ska den ska se ut ? Vi är helt överens om att min nuna har suttit på tillräckligt många omslag nu och att vi ska tänka om.
Superroligt!
(Sen har jag ju aldrig varit med på Sonjaböckerna och är glad att vi inte ska börja med något sådant.)

Och vi har bollat idéer för innehållet i boken. Pratat om att det inte får vara så att man måste ha läst de första för att uppskatta den här.
Det är en svårare balansgång än man tror att skriva en fortsättning på en berättelse samtidigt som helt nya läsare ska kunna ta den till sig:
Att gå tillbaka för mycket gör gamla läsare irriterade, men för lite gör de nya förvirrade.

Det finns fortfarande möjlighet att välja vägar och vi får se hur jag gör. Jag måste skriva för att veta. Målet är klart, det är hur jag snirklar mig dit som delvis är öppet fortfarande.

Det här känns så himla roligt.
De två Sonjaböckerna har sålts i en himla massa x.
Har lånats ut i mängder på bibblan.
Har gått som veckotidningsroman.
Har säker dessutom gått från hand till hand hos väninnor som har lånat ut dem till varandra.
Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att minst 400 tusen i Sverige har läst en Sonjabok, kanske ännu fler.

Visst är det fantastiskt när det handlar om rätt vanliga kvinnor i 50-års åldern?

Första designen
Första designen


Ny typografi
Ny typografi




Förläggarmöte.

Vi ska brainstorma på något fik i Farsta.
Jag ska ha två anteckningsböcker med mig.
Den som jag använder till Sonja3, och den har bredvid mig i sängen där alla idéer landar.
Sedan kanske hon vill ha någon form av synopsis på Sonjaboken för hon har egentligen ingen aning om vad den handlar om.

Det var det, hörs senare.


onsdag 12 oktober 2016

Idag pratade jag lääänge i telefon.

Så länge att jag samtidigt:
1. Hängde upp tvätt.
2. Tog en lång omväg till matbutiken, man kan nog kalla det promenad, precis en sådan jag behövde.
3. Handlade
4. Hämtade den torra tvätten.

Utöver det har jag ARBETAT.
Det går så himla bra just nu.
För som vanligt går det både upp och ned, men jag vet att jag inte kommer att märka någon skillnad i texten på det jag skrev när jag tyckte allt var botten mot det jag skrev idag när jag ändå tyckte att jag hade ett visst flow.
Efter 50 tusen (nästa helg) vet jag att det bara kommer att rinna på.

Jag har en enorm arbetslust just nu och tror ju att jag direkt kommer att påbörja något nytt. Prova något annat. Det finns många sätt att göra någon annat på: I Gloria skapade jag en dag- för- dag form, som var en utmaning.
I Sonja 3 gör jag inte direkt något nytt eftersom det är en trea i en serie. Möjligtvis SKRIVER jag bättre, men det är mer jag än läsarna som märker sånt tror jag.
Nästa är Nikki och den har en extremt tydlig konflikt, som i en riktig konflikt den här gången (en konflikt är annars det som driver boken framåt, så i Gloria kan vi säga att repetitionerna - de som de ägnar sig åt i 50 dagar - är själva konflikten.) I första Sonja är konflikten att uppfylla hennes sista vilja.

Anyhow.
Jag trivs när jag får utmana mig lite Det skulle kunna vara att skriva i jagform eller kanske i presens. Både och ?(hemska tanke.)

En lååååångtråååååkig bok, eller en barnbok. Ett drama eller en rysare. En deckarserie?
Någon annan slags serie?

I don´t know.

Och det är ju så galet häftigt att tänka på att allt ligger öppet. Jag får prova precis vad jag vill, sedan behöver förstås inte förlaget anta det, för det måste fortfarande vara tillräckligt bra för att publiceras.
Men prova kan jag ändå göra eftersom bok 2017 (Sonja3) OCH 2018 (Nikki) redan är klara då.

Iiiiiii.




Hos kiropraktorn igår,

och idag fick jag ställa in min jympa för att jag behöver ta värktabletter för nacken som bara inte tänker ge sig! Idag är den värre än på länge.
Men jag hoppas att det har med gårdagens behandling att göra. Jag tänker utöver tabletterna lägga på is, som ska vara bättre än värme när man har nackspärr (enligt min kiropraktor - som jag går till helt gratis eftersom jag har frikort.)

Jag har helt och hållet tappat lusten för att promenera, så där så att det finns ett riktigt motstånd mot det. I våras gjorde jag ju både och; tränade på friskis och tog en liten promis då och då.
Jag ska nog försöka göra ändå. Trots motstånd. Det brukar ju faktiskt funka.
Och det är bra för nacken om jag rör mig. Vifta med armar och sånt ska jag låta bli när jag har ont
(ergo ingen jympa.)

Istället för att träna ska jag jobba. Hurra för det i alla fall. Nacken är rakt framåt och det gillar den, så det kommer inte att vara några problem.

Tjohejsansvejsan.




tisdag 11 oktober 2016

Wohoo.

Bra dag.
Grått ute, mörkt inne så att lampor måste vara tända för att både sprida god skrivstämning och ljus.
På Instagram har jag just avslöjat att boken jag skriver på nu har arbetstiteln
Sonja 3.

Nu kör vi.



måndag 10 oktober 2016

Idag irriterar jag mig på reklamfilm.

1. Unga människor som pratar en engelska de lärt sig av Fredrik Eklund snarare än att de har lyssnat och lärt från till exempel lysande tv-serier.
2. Äldre män (läs skådisar) som med darrande stämmor berättar om hur de uppskattar att umgås med sina barn. 

Då fortsätter jag väl på inslagen väg.

Det finns faktiskt inte tid för en månadagsläsardag som ju hade bestämt att jag skulle ha. Istället försöker jag jobba på och så får vi se hur läget är i slutet av veckan.
Jag har tid att jobba till halv ett idag, sedan ska jag till kiropraktorn och jag har svårt att tro att jag orkar mer efter det sen.

7 grader var det när jag tittade ut för en timme sen. Underbart.
Hon mamma är det frost på nätterna ibland, säger hon, men det har jag inte sett här än. Blommorna på balkongen får väl ryka snart, förmodar jag, men än så länge är de fina.

Det är tråkigt att jag inte kan förvara pelargoner någonstans men jag har helt enkelt inte plats (och kyla) till det, och detta kan vara enda gången jag saknar en källare.
I mormor och morfars hus i Fjällbacka, där jag växte upp, var källaren i mångt och mycket morfars. Där gick han på toa och duschade (minns aldrig att jag såg honom gå på den andra på övervåningen, men minns aldrig att jag såg honom duscha heller. Men han måste ju ha gjort sig ren på något sätt ...), där låg hans snickarverkstad (han duktig som tusan) och ett pannrum som var varmt och skönt. Där lekte vi ibland när det var för kallt ute.

Morfar var verkmästare på Sjöfartsverket och åkte land och kust runt och renoverade fyrar. Han var rädd för havet och det kan inte ha varit så lätt att åka till de där som låg på öar, som till Vinga och Landsord.
I Fjällbacka bodde vi trehundra meter från havet, men mormor och morfar hade aldrig båt. Det hade de flesta andra familjer där.
Han pensionerades ungefär samtidigt som jag föddes och flyttade till dem. Då var han 58 år (och mormor 50.)
Igår skulle han fyllt 111 år.

Jaha, det var väl det.
Om vi ska låta bli att prata om världens hemskheter.
Och det ska vi idag.
I alla fall för nu.

söndag 9 oktober 2016

Just nu är det grått.

Förra året var det vitt (och jul, uppenbarligen)
Tänk vad soffklädsel och gardiner (och matta - allt Ikea) kan göra med ett rum.


Klicka på bilderna om ni vill se dem större.


Jobbet idag gick finfint och i morgon hinner jag en hel del till innan jag ska till kiropraktorn igen.
Fem veckor kvar till deadline.




Vaknade tio, efter NIO timmars sömn ungefär,

och kände mig så himla trött att jag för ett ögonblick tänkte sova vidare
(gäspar fortfarande, halv tolv.)

Men det gjorde jag inte för Misse pep lite och han skulle dessutom ha sin medicin, så istället sitter jag nu redo för att börja jobba. Tre timmar senare än min bästatid som är att börja vid åtta-nio. Allra bäst är kl sex, men så blir det aldrig eftersom jag bara inte kan stänga av tv:n.

Jag hoppas det går bra idag ändå.

När det INTE går är det som om fingrarna fastnar. Det finns inget i huvudet som kommer ut, trots att jag vet vart jag ska. Jag kan helt enkelt inte formulera mig.
De dagarna är sega, för jag jobbar oftast ändå. Låter det bli platt och tråkigt för jag vet ju att jag ska redigera och kan muntra upp texten då.

Vet jag vart jag ska är det alltid möjligt att få ihop ett kapitel hur uselt det för ögonblicket än blir.

Under veckan har jag arbetat med inledningar. Jag hade en känsla av att jag saknade något och när jag kom på vad det var gjorde jag om på vissa ställen. Det var antingen nu eller i redigeringen och jag bestämde mig för att göra det direkt.

NU börjar jag.

Wohoo.



lördag 8 oktober 2016

Den här mannen är så oerhört obehaglig.


Här ser han ut som ett ljushuvud, men det kan vi väl konstatera att han är långt ifrån. 

Och på tal om Amerika och presidenter; i veckan började jag se en ny serie på Netflix med den alltid lika begåvade Kiefer Sutherland i huvudrollen. Designated survivor (klicka på länken.) Två avsnitt ligger hittills ute. Se dem, är mitt betyg.

Och så såg jag piloten på Sarah Jessica Parkers nya, emotsedda, HBO-serie Divorced. Är övertygad om att den också blir jättebra. 

25 november kommer dock det jag längtar efter allra mest: 4 nyinspelade 90 minuters avsnitt av Gilmore Girls.
Iiiiii.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jobbet idag gick strålande, en tredjedel är nu klar och jag har klart för mig massor med saker som jag inte hade för en vecka sedan.
Nu går jag mot mitten och ett crescendo. 
Iiiiiiiii2.

Tv och manus (och träning), det är så mitt liv ser ut just nu. Det är tre veckor sedan jag träffade någon utöver tanterna på friskis, kassören på Lidl och en granne i dörren bredvid.



fredag 7 oktober 2016

OJ DÅ.

Jag måste lägga mig i min säng och se en film som research.
Jobbigt läge.
Not.

You have to love this job.

Ny dag i skrivstugan.

jag kollar först CNN som rapporterar om stormen i Haiti och Florida. Jag förmodar att amerikanerna klarar sig rätt bra om de bara flyttar på sig. Haiti har det förstås värre eftersom fattigdomen är så utbredd.
Det finns så oändligt mycket att vara tacksam för när man bor i den här världsänden.
Ljushyade män borde definitivt jubla.

Idag är det Birgittadagen. Mormor Birgit, mamma och jag firade alltid den. Och då menar jag att vi sa grattis. Mer än så har vi aldrig firat.
Så. Grattis på namnsdagen, Mamma.
Hurra för oss!





torsdag 6 oktober 2016

SEEEEG start på den här dagen.

Misse har skrikit hela morgonen och när jag somnade om gjorde jag det fram till halv tio.
Men jag somnade inte förrän ett. Var tvungen att se sista avsnittet av Gilmore Girls.
Ett perfekt avsnitt, precis perfekt.
Åh.

Just nu är jag väldigt kär i Luke, den manlige huvudrollsinnehavaren som äger en diner i den lilla staden.
Han främsta fördel, borsett från hur snäll, generös och omtänksam han är, är att han kan kramas. Jag skulle vilja säga att det finns stora brister i kramkunskap bland män i det här landet.
Exakt så här kramar man sin partner!


onsdag 5 oktober 2016

Tydligen tog jag ledigt idag. Bra, det behövde jag.

Har haft annat att göra, hjälper bland annat Jonathan med en grej som tog lite tid att skriva ihop.

Och:
Jag har släpat runt på en massa småpengar, en del av dem har legat i bilen (!) i flera år (!!) (för att jag skulle ta dem hem till Västkusten där det finns en mynträknare på lokala varuhuset), men nu fick jag (och säkert ni) papper från banken om att mynten ska sluta gälla och då gick jag efter träningen och skaffade rör så att jag kan räkna dem och sätta in dem.

Jag har en massa småpengar  i Dollar, Euro och Pound också som jag ska försöka sortera så småningom. Jag rör ihop alla cents och behöver titta noga på vilka som är vilka och hur mycket.
De är ju jättebra att ha med sig när man reser, istället för att de ska ligga i mitt köksskåp.

Nu finns det ju inte en endaste tripp över Nordsjön eller Atlanten planerad, men ändå. Lika bra att vara redo. Jag kanske tävlar och VINNER en resa någonstans.
(Yeah right.)

Det var väl det.
Nu ska jag se lite Gilmore Girls.
Tjoho.




Jag stängde av väckarklockan och bokade av dagens jympapass,

men fick så dåligt samvete att jag har bestämt mig för att gå ändå.
Det är faktiskt ett måste. Det blir ändå bara två gånger i veckan just nu innan jag har hittat ett tredje pass som funkar med att jobba som en tok.
Att jag är svintrött är för att jag inte kan sluta se min tv-serie och därför släcker lampan alldeles för sent.

Så.
Iväg med mig till Friskis.
Vi hörs senare. Jag tenderar att blogga mer när jag är i skrivkoma, av någon anledning.

tisdag 4 oktober 2016

Nu är jag ikapp och står på 30 000.

Men det betyder att jag ligger två arbetsdagar efter, vilket inte låter mycket om man låter bli att tänka på att jag har fem veckor och fyra dagar till deadline.

Min plan inkluderar två lediga dagar i veckan och om jag skiter i dem den här veckan, och en av dem nästa kanske jag är ikapp då.
Jag borde ligga på 40 den här söndagen och kommer att kämpa för att komma så nära som möjligt.

Nu ska jag dra för gardinerna  - eftersom jag lever som i ett akvarium med alla mina fönster och evigt solsken  - och se Gilmore girls.
Häpp!


Och när jag var i London i maj

såg Jonathan och jag Book of mormon, som jag också såg i New York två månader tidigare. Jag vet att jag tänkte att den inte går att sätta upp i Sverige, att den är så himla amerikansk att det till och med var skådisar därifrån i Londonuppsättningen.

Men vad fel jag hade.
I januari har den premiär i Sverige, på China. Linus Wahlgren och Per Andersson gör de största rollerna.
Om jag ska se den?
You bet!

Jag tror att jag är inne in en känslig period igen.

Inte ledsen över mig själv (personligen har jag verkligen det fantastiskt bra), men gråter lätt och rörs av minsta lilla.

Det är helt okej. De här känslorna har kommit efter 50, i klimakteriet, och jag gillar dem. Minns förra december, alltså 2015, när både sorg och glädje genomsyrade hela månaden. Och det började förresten redan i november då jag kände mig så mycket bättre i min arm igen.

Då tordes jag resa till London där jag för första gången promenerade genom Hyde Park. Shoppa kläder var omöjligt eftersom armen var orörlig, och jag minns att jag hade problem att få av mig jackan när jag skulle fika, men att det inte gjorde ett dugg när jag fick vara i mitt älskade London. Ensam. Älskar det också! Men minns förstås också maj, förra året, när Jonathan och jag var där i 36 fantastiska timmar. Gud, vad vi hade roligt. Hoppas vi kan göra en sådan resa igen!

Är så glad för att jag tar så många bilder när jag reser för att titta på dem är lite som att vara där igen, för i år har jag nog inte råd att åka någonstans om inte oväntade pengar trillar in (det händer i den här lite konstiga bokvärlden. Det händer också åt andra hållet, att sånt man hoppats på inte uppfylls.)

Istället ska jag om ett par månader plocka fram mina fina julgransdekorationer som jag köpte på Liberty och Selfridges förra året, och hänga upp i plastgranen.
Till jul ska jag sedan packa ned några klappar i jutesäcken det står Hellbergs familj på (Selfridges igen) och titta på mina bilder, förhoppningsvis med Jonathan bredvid mig. Kanske Linnéa också. Hoppas!

Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det.



måndag 3 oktober 2016

7 grader.

Äntligen blir det allt kallare. Äntligen mörkare.
Om åtta veckor är det första advent.
Om sex veckor ska jag leverera manus.
Om fem dagar ska jag åtminstone ha skrivit tio tusen ord till.

De två sista är viktigast. De fem dagarna allra mest.
Större bett av kakan blir jag bara stressad av, så några dagars framförhållning räcker gott och väl.

In i kojen med mig.
Hoppas att ni får en finfin vecka!

Måndag. You´ve gotta love it.

söndag 2 oktober 2016

Har ni sett Vem tror du att du är?

Kul program trots att man bara är åskådare.
Stefan Holms program var superhäftigt.
Det visar sig att man kan söka hans släkt i ungefär 27 generationer tillbaka.
Jag säger inget mer.
Programmet finns nog på Svt.play.




Min cykel

står på balkongen.
Det har den gjort sedan jag fick ont i knäet i somras.
Jag tror att jag överansträngde det när jag cyklade uppför ett par backar och tog i lite, men det är skitsvårt att ta sig härifrån om man vill undgå backar, det går helt enkelt inte.
Jag får väl försöka igen och kanske gå uppför dem från början.
Det var ju så himla roligt att cykla!

Idag ska jag bara jobba.
Börjar strax.
Tjohej!


lördag 1 oktober 2016

Jag har så lite inskrivet i min almanacka

att jag låter bli att titta i den.
Det kan stå mig dyrt - man kan förlora vänner för man glömmer deras födelsedagar! - och därför ska jag numera ha en rutin att öppna den varje måndag morgon.

Idag är det däremot lördag och jag behöver inte bry mig om annat än att smörja in fötterna (tränar barfota idag och fötterna har intagit någon form av höstläge, trots att jag vägrar strumpor fram till det blir frost) och se till att faktiskt jobba efter träningen.

Jag har satt ett rätt vansinnig deadline på Åttan och nu kan jag inte vila en sekund.
Men.
Om jag inte blir paralyserad av att datumet skrivs in i avtalet för åttan, så är det en lysande drivkraft.
Antingen eller.
Jag röstar och håller tummarna för det andra.

Jag kan bara göra mitt bästa, så får vi helt enkelt hoppas att livet är schysst för övrigt. Förkylningar, influensor och ryggskott får gärna hålla sig borta till 15 november.

Här är min nystädade hylla med Åsaböcker. Jag tog tag i den igår, samtidigt som Gilmore girls rullade på tv:n. Är det det nya? Att inte kunna göra en sak i taget?
Det känns så.
Kanske är det just det som gör att det är så rofyllt att skriva böcker för mig. Det går helt enkelt inte att göra något annat då. Vissa kan förvisso lyssna på musik, men det kan inte jag.
Det är bara vi.
Manuset och jag.
Fram till 15 november i alla fall.