Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum I höst är jag med på Författarkvällar i Uddevalla och Lysekil, och på bibliotek i Värmland.

torsdag 31 december 2020

Så ministrar har betett sig i julhandeln.

I alla fall befunnit sig där. Jag kan inte påstå att jag blir särskilt upprörd. Vad jag förstår har de väl varit försiktiga, inte trängts och tänkt sig för. Ungefär som jag, alltså (och alla vet ju att jag inte gör några fel. NÅGONSIN). 

Anyway. Problemet jag ser är väl mest att de inte kan gå ensamma, utan är fler i sällskapet – eftersom de kräver skydd på ett annat sätt än jag och kanske du (vad vet jag). Och då blir man ju inte ensam, såsom rekommenderas. Men annars så är nog jag mer "jaha". Jag kan inte lägga ned kvällstidningsupprördhet på något sådant som att en minister åker till Sälen eller köper julklappar som alla andra. 

Jag var en stund i stan igår eftersom vi skulle hämta en tårta, och det var mycket folk på Drottninggatan när vi passerade. Där skulle jag aldrig gå nu, ute kanske, men inte in i butikerna. Vi gick också igenom Gallerian eftersom vi parkerade där, men där var inte särskilt mycket folk. Det fanns gott om plats i parkeringshuset vilket är ovanligt. Så både mycket och lite folk på stan, alltså. 

Däremot skulle jag förstås önska att UPS och alla större internationella leverantörer av paket kunde leverera hem. Om vi ska handla online, så spelar det ju ingen roll om därefter måste stå i en postkö och hämta ut våra paket. Och Postnord är förstås lika illa. De har uppenbarligen varken telefoner eller läsförmåga. 

Däremot har flera köpcentrum hemleverans. Bland andra Mall of Scandinavia (har inte testat) och NK (har inte testat). Om saker ska bytas får man åka tillbaka själv, men om man vet vad man vill ha är det ju perfekt.

Själv måste jag åka till Zara med två klänningar som jag beställde online på rean som VERKLIGEN inte klär mig och det tänker jag göra typ den 4e januari då jag bara antar att det är lugnt i butiken när den öppnar. 

Det var det, dag 3 på min flytande kost. Nypet i magen blir allt mindre och jag får se om jag står ut med kosten hela dagen idag också. Igår missade jag tårta och idag är det nyårsafton. Möjligtvis köper jag något gott som inte kräver tuggande, vi får väl se vad jag hittar när jag ska åka och handla nu. Tack och lov är det konsistensen som räknas. Innan min röntgen senast var det enbar klar dryck jag fick dricka, och det var betydligt värre än det här när jag kan mixa goda soppor släta.

Idag fyller min mormor i himlen 108 år. Grattis på födelsedagen, hoppas att du har det fint där du är.

Under året har också morfar fyllt 115, min styvpappa 80 och Misse 21. Grattis till er också!

Så. Gott slut alla snälla följare. Låt oss alla hoppas på ett riktigt Gott Nytt År. 




tisdag 29 december 2020

Jag vaknade precis när jag drömde om Misse.

 Han hängde på ryggen på en annan katt, det sprang runt en massa både små och stora katter utanför som ville in. Totala främlingar kom in och satte sig i min soffa. Ett mycket märklig dröm och varför jag drömde om katter vet jag faktiskt inte. Jag var i alla fall sträng i drömmen och sa bestämt att de inte fick komma in.

Idag har jag pyttelite, bara pyttelite, känning i min mage, alltså kör jag flytande kost tills det är borta (vilket inte behöver ta mer än ett par timmar – eller ett toabesök), jag har allt jag behöver hemma till det. Jag handlade ju igår och kylen är fylld av till exempel yoghurt. Soppor har jag också. Något svar på röntgen jag gjorde den 8e december har jag fortfarande inte fått. Det skulle ta en vecka, men allt är ju galet nu så det är väl inte så konstigt kanske.

Det här är dagen D som i Dredigering. Jag ska som vanligt sortera i buntar, skriva ned vad jag vill ändra i handling/karaktärer och sedan börja med första bunten om 10 sidor i morgon. Jag är alltid skeptisk till kommentarerna den här andra redigeringen, som är den absolut största för min del. Tar jag bara mig igenom den så är resten av redigeringen oftast en vind. 

Den största lärdomen jag har dragit genom mitt halvlånga liv är att känslor förändras. Fast ofta inser jag det förvånat. Många vill jobba med sina känslor och förändra dem, medan jag många gånger tänker att det där går rätt automatiskt om vi GÖR rätt saker. 

Att fånga tankar och ge sig själv nya kanske inte jag tror så mycket på (för jag vet i tusan om det funkar), men att göra tvärtemot vad känslor säger åt mig att göra, däremot. 

Min magkänsla är en rätt usel värdemätare på vad jag bör göra, mina känslor är högt och lågt och bubblar ofta upp och landar sedan pladask, och kombineras därför bäst med det som är mitt eget förnuft som bygger på erfarenhet av tidigare magplask, framgångar och ett behagligt liv.

Det är till exempel därför jag inte skaffar nya djur, för att knyta ihop den säcken. 

Hjärtat säger JA, men förnuftet NEJ. Då blir det nej, för jag vet av erfarenhet att det verkligen inte bara är gullegull i soffan. 



Tänkte ta en trevlig selfie, men det räckte med en blick i kameran för att inse att jag är vit som ett lakan och helt olämplig på foton. Istället får ni den här gulliga från Jonathan.

Där har ni det. Åsas funderingar tisdagen den 29e december 2020.

Hoppas att ni har det fint, får vara friska och att vi alla snart får två sprutor i överarmen!

söndag 27 december 2020

Det är verkligen en fin linje


 mellan hyacinter som doftar gott och hyacinter som inte gör det. SÅ FORT de börjar sloka så känner min näsa det. Alltså rök allihop idag och jag kommer inte att köpa nya. På nyårsdagen är min jul ändå över och julblommorna får gärna ha blommat ut till dess. Jag har en kvar, en amaryllis som ska blomma när som helst. Men det är andra stängeln på en rot och den har tagit hur lång tid som helst på sig att växa ut, så den är jag redan trött på.

Julen har varit så himla fin. Barn, mat, paket, spel, prat  och film och sånt till juldagens eftermiddag, därefter har jag sett Bridgerton TVÅ gånger eftersom jag slarvtittade den första för att jag var så ivrig att se klart. Den andra gång blev därför lika bra som den första, för att jag missat en hel del insåg jag. Har ni inte sett den så har ni något att se fram emot. 

Det är synd att inte SVT gör ett sådant här romantiskt drama någon gång. När svt gör stora kostymberättelser ska det alltid vara tragik och elände. Jag tycker att det är underbart med en "historisk" serie där romantiken får står i fokus istället för sorg, svält och död. Visst var Vår tid är nu bra (som väl är det närmaste romantik svt kommer), men det är ingen serie jag slänger mig över. Jag vill ha det storslagna! Men tack Netflix och Shonda Rhimes, you did good!

I morgon ska jag hämta mitt manus på posten i Farsta och börja jobba. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Har deadline 8 februari och kan inte slöa ett dugg. Det är bra, för jag behöver komma igång efter en månads ledighet. 

Det har varit SÅ skönt att inte göra ett dugg. Jag tittade tillbaka på förra årets december och året innan det, och jag jobbade extremt mycket då. Det här har varit helt perfekt!

När jag lämnar nästa omgång till min redaktör ska jag också dra igång nästa bokprojekt, vilket kräver enorm research. Första delen av det som kan bli en ny trilogi, i alla fall två böcker. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska närma mig det än, men det guppar i huvudet hela tiden. Jag har massor av material att läsa och så måste jag hitta människor jag kan intervjua. Tyvärr kan jag ju inte göra några resor och jag hoppas att jag kan få ihop tillräckligt ändå för att i alla fall skriva ett första manus. När det ska redigeras hoppas jag att vi alla har fått vaccin och kan röra oss i samhället lite mer. 

Men först Flanagans 3. En sak i taget är ändå min grej.

Det var det. Söndag. Nu ska jag äta frukost och cykla. Tjohej.



tisdag 22 december 2020

Min semester går mot sitt slut.

 Igår fick jag feedback på Flanagans 3. Det var en hel del kritik och som vanligt blir jag irriterad på redaktören när hon tycker att jag måste utveckla, förtydliga, ändra, minska, öka .... ja, ni vet. 

Fast det brukar gå över när jag har tänkt till och börjat jobba i dokumentet (börjar efter jul). 

Det är inte hennes fel att jag tycker att kritik är jobbigt. (Jag har svårt att tro att någon författare jublar). Jag känner mig i alla fall usel, tvekar på att jag har valt rätt jobb och tänker att ALLA andra är mycket duktigare. Well. När jag har lugnat mig efter ett par dagar har jag tänkt till. Känt att jag nog duger ändå. Och när jag börjar jobba går jag vissa saker till mötes på mitt sätt (superviktigt), annat vet jag redan nu att jag kommer att vägra att ändra på. 

Det är jag som bestämmer, men jag vore ju korkad om jag inte lyssnade på erfarna förläggare och redaktörer – men man ska också vara medveten om att det är tycke och smak även från dem. Vi utgår alla från oss själva och med alla redaktörer jag har haft kan jag säga att jag numera vet det med säkerhet. 

Jag noterar också att de karaktärer som är mest lika mig, får mest "kritik". Jag tror till och med att jag någonstans läste OSYMPATISK. Haha. Fast det är klart: människor som gör mer än grubblar kanske inte riktigt passar in i en roman.

Fast jag har flera sådana karaktärer. Susanne i Sonjaserien är en sådan karaktär som är handlingskraftig och som utan närmare eftertanke tar tag saker. Problem ska lösas, inte grubblas på. Det gör att jag hon kanske gör fel, men för mig henne känns det bättre än att inte göra något alls. 

Det kan också vara så att jag kanske framstår som osympatisk, såklart. Jag är ofta rak, lindar inte in saker och ting som jag faktiskt emellanåt nog skulle behöva göra och alla klarar inte riktigt att ta emot den typen av kommunikation. Å andra sidan ljuger jag inte, fuskar inte och man kan räkna med att jag håller det jag säger/lovar ... om nu det räknas som ett sympatisk drag att vara pålitlig.

Jaja, först jul, sedan redigering! 

Idag försökte jag hitta en flaska alkoholfri glögg på Ica, jag var där kvart över sju, men inte. Bara lättvinsglögg i hyllan. Den jag ville ha är väl slut, antar jag, jag frågade inte. Det var rätt mycket folk, många äldre, och jag skyndade ut från butiken med några burkar soppa och potatis som jag betalade i snabbkassan. Jag har glögg, men tänkte att det kunde vara bra att ha en flaska i reserv. Jag får väl helt enkelt låta bli att dricka det själv i kväll. 

Nu ska jag städa klart, träna och sedan bara njuta av lugnet, dofterna och kanske lite julmusik medan jag läser det sista i Simonas nya bok. 



måndag 21 december 2020

Utsövd, och har energi

 så den här dagen gör jag massor. Tvättar, ska damma överallt, läsa, träna och försöka hålla mig upprätt istället för att lägga mig ned. När jag ska läsa är det skönast att ligga, men jag har inte så mycket kvar i min bok nu så det blir inte så länge. Eftersom jag har tid delar jag upp städningen på två dagar. Dammar och städar undan idag, och dammsuger och tvättar golv i morgon. 




Tvätten hänger både i kök OCH badrum den här gången. Så går det när man måste tvätta lakan också. 

I morgon bitti ska jag också en snabb sväng till Ica i Farsta och handla sådant som jag har glömt, men det är snabbt in och lika snabbt ut, tidigt på morgonen.

Annars börjar det faktiskt likna jul nu. 

På onsdag, om allt är som det ska med oss allihop, ska jag hämta Jonathan och Linnea. Jag är så glad för mina båda soffor för de är perfekta extrasängar. Jag har ju själv sovit där så jag vet att det är bekvämt. Förra gången Linnea firade jul med oss (2 år sedan, strax före jag flyttade hit) så låg de på golvet på en uppblåsbar madrass och det funkade såklart fint en natt. Nu stannar de två och då är ju sofforna så himla bra. 

Vi brukar gå på bio på juldagen. För 2 år sedan såg vi "Mary Poppins", förra året "En del av mitt hjärta." Den här instängda julen är det en juldagspremiär av något (har inte frågat så noga eftersom jag är med på allt) på Disney plus, en av alla mina streamingtjänster. Så jag får behålla dem en extra natt tack vare det. Supermysigt! 

När jag väl är ensam ska jag slänga mig över Bridgerton på Netflix, premiär juldagen. Det ska bli ett sant nöje!


lördag 19 december 2020

Grejen med ansiktsmasker.

 Jag fattar precis varför vi inte rekommenderar det i Sverige, för det är som om folk inte fattar att man ÄNDÅ måste hålla avstånd. Smittan sprider sig ju som en löpeld även i länder som är tvingade till ansiktsmask hela tiden. Jag använder min så fort jag går och handlar men det skulle inte falla mig in att gå nära någon, det törs jag inte chansa på. Alltså vet jag EXAKT hur man ska göra, besserwisser som jag är. Om bara jag fick bestämma skulle vi självklart fixa det här viruset i ett kick ... 

I morgon sätts masken och plasthandskarna på när jag ska handla resten av julmaten. 






Har ställt väckarklockan på 6, då hinner jag svepa ett par koppar kaffe och sedan ta mig till butiken när de öppnar klockan 7 (ska åka till en annan förort). Listan är lång, som den ju är när vi är flera här hemma och i Sundbyberg, där Jonathan och Linnea bor, förbereds julen för fullt. Idag bakas det pepparkakor som blir perfekt till ostarna jag ska köpa. Mögelost och pepparkakor är ju en svingod kombination. 




fredag 18 december 2020

Fredag,

 var på Ica strax före 10 och klarade den värsta ruschen. Sedan skickade jag tillbaka ett par stövlar/vinterboots (det var halva priset) som jag inte kunde få på mig utan skohorn, och det funkar ju inte. Men jag vill ha den typen, och såg nu att det fanns ett par (inte på rea, dock) med en rem bak så att man kan dra på dem. Jag väntar tills jag kan prova, det är bäst eftersom det här var det andra paret jag skickade tillbaka på en vecka ...

Utöver det denna fredag så har jag cyklat, ätit lunchsoppa (alltid Gulasch på burk), tänt doftljus, tvättat, hällt upp en kopp kaffe och just precis lagt mig i soffan för att läsa Simonas bok. Tror jag stannar här en stund. Senare måste jag slänga soppåsen och se om jag har fått någon post. Jag har för mig att min redaktör sa deadline på Flanagans 3 den 18e, men jag kan ha fel. Då ska det i alla fall komma nästa vecka, om nu posten gör jobbet rätt. Hoppas verkligen det!




Typ så.

Hoppas att ni får en fin helg!


onsdag 16 december 2020

Jag är klar med julklapparna,




 det blev många i år. Så kul att kunna bjuda på en sådan jul.

Jonathan frågade sällan om någon när han var mindre, så ibland fick jag ge honom ändå trots att han inte bett om det. Jag märkte skillnaden när jag var ihop med en man vars barn låg och skrek på golvet om hon inte fick sin vilja igenom. Jonathan sa att han inte skulle tycka det var lika roligt att få något han har tjatat om, medan Linnea tycker tvärtom – att om man har längtat och tjatat så blir det ännu mer värt😀

Ändå är Jonathan den bortskämda av dem. Med allt från skjuts till gullande och dyra presenter (när jag hade råd). Fast jag tycker inte att det direkt märks, han blir lika glad för vad han än få, kanske Linnea märker det mer än jag i så fall.

Nu återstår bara matinköpen och jag tror att minst folk är det i affären klockan 7 på söndag morgon. Vad tror ni?

Hoppas hoppas att vi alla är friska över jul (och fram till vi får vaccin!)




tisdag 15 december 2020

När Jonathan och jag

 var i New York i slutet av februari var vi inne i en affär för att köpa snacks till kvällen på hotellet, och i tvåvåningsbutiken gick det runt en vakt som det gör i många butiker där.

Plötsligt fick vi se en man stoppa på sig choklad innanför jackan. Öppet. Han gömde sig inte ens. Han bara stoppade på sig allt han kunde från en av chokladhyllorna. Vi blev lite rädda och gick en trappa upp, och kunde se över kanten där uppe hur mannen fyllde jackan. Vakten stod tre meter ifrån och tittade på. 

Så märkligt. Vi pratade efteråt om att han kanske var lika rädd som vi var, och visste att om han bröt in kunde läskiga saker hända. Så han lät snubben vara och när jackan var full av chokladen gick tjuven ut genom dörrarna och försvann. 

Det är tydligen något med choklad och droger, nu minns jag inte riktigt vad. Men att den här mannen var påtänd var tydligt.

Jag vet inte varför jag tänkte på det, för choklad har jag inte köpt än (eftersom jag ev äter upp den då) Men jag väntar på att Mathem ska komma med mina andra varor. 9.00, är sagt, men först ska de nog lista ut att man inte kommer in från det hållet som min huvudadress är, utan man måste upp till övervåningen på huset, en annan gata, för att hitta porttelefonen. Det har jag skrivit i ordern, men det brukar ändå krångla eftersom folk helt enkelt INTE LÄSER.

Förra gången jag beställde kom de inte alls till sist. En kylbil hade gått sönder och då fick jag inga varor Men pengarna återbetalades först 3 dagar senare. Egentligen borde inte pengarna dras från kontot förrän varorna står utanför dörren. 

Jaja. För min del gör det inget nu, men det hade det verkligen gjort när Jonathan var yngre och bodde hemma. Å andra sidan hade jag nog inte valt Mathem då eftersom det är en aning dyrare än att gå till affären och jämföra priser. 

Nu är mina varor utanför dörren.

Tjohej!



Allt i inköpslistan fanns med. Tips: Den här alkoholfria är god!



måndag 14 december 2020

Jag fattar inte hur jag hann allt

på den tiden jag 1. jobbade heltid 2. var helt ensam mamma

Det blev ju fina jular då också, med granar, pynt, luciatåg, mat, paket och allt annat som barn njuter av. Jag nog inte hade pengar till någonting efter jul men det var aldrig något som drabbade min unge.  

I år PLANERAR jag. Inte minst julmatsinköpen. 

Jonathan och Linnea ska vara här i 2 nätter (peppar peppar är alla friska så att vi kan fira jul ihop) och vanligtvis hade vi handlat tillsammans den 23e som jag har sagt tidigare. Men i år handlar jag själv och har beställt första svängen från Mathem. Alla torrvaror (Linnea ska baka), all läsk (julmust, cola och ramlösa är beställt) och lite sådant som inte har sista förbrukningsdatum på fredag (typ) kommer i morgon mellan 8-10. Senap, ströbröd, kryddor etc. 

Idag köpte jag också prinskorv och risgrynsgröt när jag var på Ica och handlade mat som ska ätas innan jul. 

Förra året kokade jag gröten själv och gjorde knäck. Men jag tycker den färdiga gröten är lika bra, även om jag nu kom på att den jag köpte nog inte är laktosfri. Fan också. Jonathan kan inte äta laktos. Jajaja.  På fredag morgon tänker jag handla resten, då klarar sig köttfärsen till julafton och då får jag väl köpa mer gröt helt enkelt. Knäck blir det inte i mitt mer eller mindre sockerfria hem. Jag kan inte låta bli att äta och därför låter jag bli det helt. 

Pyssel och fix i lugn och ro. Några paket kvar, men dem fixar jag i morgon el på onsdag i Farsta. Är jag där när de öppnar klarar jag nog ett snabbt butiksbesök. 

Det var det denna måndag när jag har tagit en tupplur på en timma. Så skönt och latmaskigt att det inte är riktigt klokt!

Hoppas att ni får en fin och frisk vecka, be safe. Gör som sms:et idag sa:




lördag 12 december 2020

Lördag, och jag måste hämta paket på posten.

 Alltså, åka förbi när de öppnar och se om det inte är för mycket folk, om det är det väntar jag tills på måndag el tisdag morgon. Jag har hämtat paket på samma ställe under hela pandemin och det har peppar peppar varit okej, fast nu är det jul och förstås mycket mer folk.

Annars idag ska jag inte göra så mycket. Cykla på min träningscykel (i 10 minuter), läsa, städa och byta lakan Mina svarta möbler blir så himla dammiga, det syns trots att det inte har varit något dagsljus på hela december och det är förstås lika dammigt överallt trots att jag städade så noga för en vecka sedan.

 JAJA. Alla mina tyger ställer till det, men det är ju så jag vill ha det. Älskar mattor, gardiner och kuddar även om det kräver mer städning.

Det var det, denna lördagsmorgon. Superintressant, verkligen. Höjdarinlägg!

Hoppas att ni får en fin helg.




torsdag 10 december 2020

Jag brukar spela på Lotto



Men jag hade 30 kronor kvar på mitt spelkonto och tänkte att jag spelar väl på Keno då. Det har jag bara gjort någon gång tidigare och då vunnit en tia, typ.
Men det är nog typ 4 år sedan.
Well. 
Igår vann jag hela 825 kronor, vilket ju var en bra förtjänst på spelade 30. Å andra sidan vann jag inte ett öre på mitt Lotto så det kommer ju snart att gå jämnt upp.

Idag ska jag och mitt munskydd till ett köpcenter när de öppnar och fixa de sista julklapparna, sedan hämta ännu en klapp hos en kompis och jag hoppas verkligen att jag är klar efter det. 
Det återstår att hämta ett par grejer på posten, men det peppar peppar brukar vara smidigt. 

Hoppas att ni får en fin torsdag!

onsdag 9 december 2020

Onsdag i förorten.


 Ställde väckarklockan för att komma i tid till Ica, och jag klarade mig från anstormningen som brukar komma när Farsta centrum öppnar klockan 10.00.

Fast det kanske inte är anstormning nu, det vet jag inget om eftersom jag inte är i centrum lika ofta numera. 

Nu har jag nya hyacinter överallt och om de räcker till jul kanske är tveksamt, vi får se. Amaryllisen blommade ju ut så snabbt och en andra stjälk vet jag inte om den kommer upp. Det finns något som kan liknas vid en knopp kvar, så jag avvaktar väl en stund. Annars struntar jag i amaryllis, det räcker med hyacinterna som är mina favvisar.



Jag har också köpt det viktigaste i vår familj som är julskinkan, den har jag ingen lust att leta efter dagen före julafton som hände något år. 

Sedan har jag bett Jonathan och Linnea om en inköpslista på det som de vill ha, och så kommer jag att handla pö om pö. 

Vissa saker, som köttfärs, går ju inte att handla redan. Inte bröd heller, om jag inte köper pinfärskt och fryser in. Baka kommer jag inte att göra. Linnea och Jonathan vill ha tunnbröd och jag vörtbröd. 

Sillen till mamma Åsa funkar också att köpa tidigt. Och mjölet till bullarna som Linnea ska baka. 

Så det jag kan kommer jag att storhandla en tidig morgon nästa vecka, men det färska får jag ta julveckan.

Typ så.

I morgon ska jag handla de sista julklapparna i Mall of Scandinavia eftersom jag ändå ska åt det hållet i ett annat ärende, men kommer att vända om det är mycket folk. Jag tror på att vara där när de öppnar.


Typ så.

Resten av dagen ska jag läsa!

Tjohej!



tisdag 8 december 2020

Det är över.

 Jag har ätit yoghurt, druckit tre stora koppar kaffe, tagit ett par alvedon och nu går jag runt i min fleecemorgonrock och känner tacksamhet för att datortomografin är klart (peppar peppar peppar, hoppas att det räcker med den här undersökningen.)



Tog på mig mask och min nya fina vinterjacka eftersom jag hade frusit hela natten. Särskilt kallt ute är det inte. 

De var lite försenade i morse men en sådan här undersökning sitter man kvar och väntar på eftersom det där med att inte äta på 36 timmar vill man inte genomgå en gång till om det inte behövs. Det var värre än alla toabesöken tillsammans, tycker jag. 

Det var inte så kul när de fyllde magen med gas, men det gick rätt snabbt över. Jag fick ligga på mage, på rygg och fick kontrastvätska i armen, sammanlagt kanske undersökningen från avklädning till påklädning tog 30 minuter. Jag tog en taxi dit och hem. Och jag fick väga mig eftersom jag inte kunde säga hur mycket jag väger på grund av utslängd våg. Det var rätt många kilon mindre än när jag vägde mig senast, men ett par av dem har jag nog gått ned sista dygnet. Jag hoppas att det dröjer till nästa vägning för hemma kommer det inte att ske. Jag älskar mitt vågfria liv. Det är precis så det känns. FRITT!

Resten av dagen ska jag inte göra ett skit. Det kommer nog att ta en stund för magen att hämta sig och idag ska kroppen bara få hämta sig. Mat, vila och vätska (viktigt ett dygn efter kontrastvätska) är fokus. 


söndag 6 december 2020

På tisdag ska jag röntga min tarm


 med en så kalla datortomografi, och det är en jäkla massa regler gällande det från och med i morgon bitti.

Klockan 7 och klockan 19 ska jag dricka tarmtömningsmedel och hela dygnet fram till röntgen dagen efter på förmiddagen får jag bara "äta" klar dryck, som buljong, läsk, kaffe och vatten. 

Jag ska åka och handla nu, så att jag har det jag behöver för jag inser ju att jag kommer att vara låst vid toaletten från och med i morgon bitti ... Tror att jag ska ta en taxi till och från sjukan på tisdag, så slipper jag leta parkering när jag väl är där. Förmodligen är man väl lite darrig utan mat. Jag oroar mig mer för hunger än för toabesöken. 

Men vad fint att de är noga med att undersöka efter en divertikulit, att man vill utesluta annan skit i tarmen. Och jag bor på 57 kvm. Så långt till toaletten är det ju inte här. 

EXTREMT intressant information från högkvarteret denna söndagsmorgon. 

Men, som jag brukar säga, jag använder bloggen som dagbok och då blir det så här tråkigt allt som oftast. Jag har lovat att skärpa mig, men det går uppenbarligen långsamt!

I eftermiddag ska jag i alla fall skaka fram en ny skrivlektion, det är på tiden.

Hoppas att er andra advent också är fin!






torsdag 3 december 2020

Torsdag i förorten.

 Granen är tänd eftersom det redan är mörkt ute, här har inte varit särskilt mycket dagsljus idag. Men min dag har varit mysig eftersom Jonathan bad om hjälp med skjuts vilket jag aldrig säger nej till –om det inte är sent och trafik. Trafik är inte min grej, riktigt. 



Och så fick jag ju köra nya bilen vilket ju är kul, såklart. Vi levererade också sedvanlig skönsång till min lillebror som fyller 46. Kören blir alltid bättre när vi är två. 

Sedan kom jag hem, funderade ett varv till, och av-anmälde mitt intresse för en  nybyggd trerumslägenhet en bit härifrån. Två skäl: de hade gjort ett grått kök, vilket inte alls passar ihop med de färgtoner jag gillar. Visst kan man byta luckor men det är värre med kaklet.

Sedan var det en glaskeramikhäll och inte en helt spis, och då kan de eventuellt blir svårare att byta till en induktion som jag vill ha.

Och så fanns det inte möjlighet att sätta in badkar, och inte ens en möjlighet att välja det istället för glasvägg, och då gick det verkligen bort för min del. Jag älskar mitt badkar vare sig jag badar eller inte. Det där går i perioder. Men jag hänger all tvätt över badkaret och det är perfekt att stå och duscha i, inte minst när man ska raka benen som man då lite smidigt (nåja) kan slänga upp på badkarskanten.

Jag har hoppat av två projekt den här veckan och det känns riktigt bra. Jag vill ha en trea men tänker inte nöja mig med vad som helst. Den här lägenheten funkar ju perfekt så länge. Och den har ett BADKAR!

Det var väl det. Nu ska jag lägga mig och läsa min bok (Simonas nya, som är så bra men jag har inte haft tid) och titta på presskonferensen om Corona. Jag slutade göra det i somras men nu är det ju högaktuellt igen.

Hoppas att ni har en fin och frisk vecka!

tisdag 1 december 2020

Det ringde på dörren häromkvällen.

 Eller om det kanske mer var eftermiddag.

Anyhow. Jag öppnade när jag såg att någon stod med ett paket i famnen, och en man  – jag uppfattade direkt att det var från en budfirma – ställde snabbt ned det vid min dörr, vinkade och försvann tillbaka till hissen.

Det stod Gevalia på det och glad i hjärtat tänkte jag att det var mina gamla arbetskamrater som ville belöna mig för att jag är en sådan bra ambassadör för varumärket (jag pratar om det på insta, har skrivit en bok som heter Ett oväntat besök ...)

Det verkade vara Gevaliakapslar i kartongen och jag vände på den för att öppna och se vilken sorts kapslar. Det var då jag såg att det var adresserat till min granne, inte mig. Budet hade ringt på fel dörr. 

Mitt första bud med present och så var det inte till mig.

Jaja.

Igår var jag på stan tidigt för att köpa julklappar och det var inte en människa på stan. När de kom strax innan lunch åkte jag hem. Jag var nog där i 1,5 timma totalt, varav 20 minuter tillbringades på NK:s julavdelning. 'cause that´s the way I am.

Idag ska jag till apoteket och hämta ut medicin jag ska dricka inför kontrollröntgen av tarmen när jag måste vara fastande i ett dygn innan, typ, och sedan svänga förbi med en julklapp till en kompis. 

Igår fick jag reda på att jag får manus strax innan jul och inte behöver börja jobba på det förrän efter, alltså kan jag ta det lugnt, men det är skönt att det mesta är klart tycker jag. Några smågrejer kvar att handla till Jonathan och Linnea men de stora klapparna är klara.


Den här måste ju fyllas!
Ledig fram till jul känns underbart! Jag ska läsa, mysa och cykla på min träningscykel. Än så länge 10 minuter per dag, men jag kör mig svettig. Det finns program för 10 minuter, med att man drar på ordentligt en minut eller om det är tre, och det tror jag passar mig. Jag ska kolla upp det mer noggrant.

Hoppas att ni har en fin vecka! 



lördag 28 november 2020

För första gången på 26 har inte jag klätt granen.

 Istället tog Jonathan och Linnea över och det gick som en dans. Det saknas lite småsaker i den, men 90% är klart. Den blev så fin. 



Sedan fick jag hjälp att lyfta bort ett par garderobsdörrar – som jag satte på bara för ett par månader sedan men aldrig blev nöjd med. Nu är det luft i hallen igen och utan dörrar blir det inte alls lika trångt. Hurra för det och för att jag fick hjälp.

Sedan åt vi lunch, snickesnackade och vid 16-tiden åkte de hem till sig igen, på andra sidan stan. Pendeln går hela vägen, det tar 25 minuter. 

Resten av dagen ska jag latmaska mig, är supertrött, och i morgon fortsätta läsa Simonas nya bok som jag tokgillar!

Hoppas att ni får en fin första advent!





fredag 27 november 2020

Har ni black friday-handlat?

 Jag har köpt en jacka som jag har tittat på länge, och i Åre  för någon månad sedan kunde jag prova den. På gränsen till för dyr tyckte jag då, det är en Peak Performance, och de är ju dyra om än väldig snygga.

Nu var den nedsatt med 1400 kronor, så jag klippte till!


Jag gillar att den är glansig och passar fint till allt möjligt i byxväg.

Det var den rean för mig. Och hemifrån, förstås. Jag får hämta den på mitt utlämningsställe nästa vecka. I morgon ska jag dit och hämta mitt körkort. Tänker att jag ska vara där kl 10.00 då det ändå inte har dragit igång riktigt i centrum. Står det folk utanför går jag dit på söndag morgon istället. 

Idag här hemma har jag en städdag. I morgon kommer Jonathan och Linnea och när granen är uppe sveper jag bara med dammsugaren och dammar, och tvättar golvet igen gör jag nog först när den åker ut igen den 1a januari. Damma behöver jag göra ofta här, väldigt ofta. I sovrummet viftar jag med dammvippan varannan dag, skulle säkert behöva göra det lika ofta i vardagsrummet. Nu blir det varannan vecka där, det får räcka (om jag inte SER dammet en solig dag, för det står jag inte ut med).

Typ så, denna fredag, fortfarande lite rusig med tanken på min nya fina bil.



torsdag 26 november 2020

Första turen men nya Håndan gick bra.

 Inga fötter som letade efter kopplingen. Automakörningen har jag inga problem med, alltså, det är mest när jag ska starta, backa och sånt som jag måste kolla in spaken. 

Det är en liten, för mig, raket som jag har köpt. Jädrar i min låda vad den drar när jag trampar till. Tjohoo, för det. Jag har saknat det med min andra. 

Efter att jag hade lämnat in de nya däcken hos däckfirman jag hämtade de gamla hos tidigare, var jag och handlade och det är en jäkla skillnad att göra det halv ett på dagen mot när jag brukar vara där, mellan 9 och 10. När jag ska köpa julklappar ska jag göra det en tisdag så tidigt som möjligt och ha en klar plan på vad jag ska köpa. Jag ska ta bilen till stan och rusa runt så att det är klart på en timma max. 

Vi brukar ha som tradition att julhandla mat och sånt tillsammans (Jonathan och jag) dagen innan julafton, men i år gör jag nog det ensam och i mer god tid. Jonathan och Linnea kommer dagen innan julafton och åker hem juldagen och slipper alltså hjälpa mig att handla, istället får de laga mat och baka lussekatter. Bra fördelning, om ni frågar mig. 

I helgen ska jag hämta dem så att de får provåka vrålåket och hjälpa till att klä granen. Det blir störtmysigt! Vi har alltid bakat julgodis någon av adventsdagarna men nu gör vi det dagen innan julafton eftersom Linnea firar med oss. På lördag blir det lunch och gran, om de inte vill stanna längre vilket de förstås är välkomna at tgöra. 



Mormors gamla skål. Här lång marängsvissen hon gjorde varje jul: vispad grädde, maränger och kakao. Väldigt gott.

Eftersom jag har varit bilupphetsad i några dagar är jag tokslut idag. 

I morgon måste jag städa och tvätta och sedan är det helg igen. Inte hört ett ord om mitt manus, får väl se när feedbacken och nya deadlines dimper ned. Så länge latar jag mig bara.

Hurra!



onsdag 25 november 2020

Jag har köpt en ny bil,

 en begagnad Honda årsmodell 2017 till skillnad mot min 2015. Lite starkare motor, automat och en uppdaterad design.

Först var jag på ett ställe och tittade på en svart. Jag bad om en offert på min och åkte sedan vidare till nästa ställe.

Där befann sig samma säljare som sålde min svarta till mig och vips satt jag i den röda jag hade spanat in och körde iväg. Jag har kört automat kanske två gånger i hela mitt liv, så lite trixigt kommer det nog att bli i början men HERREGUD VILKEN BIL Jag visste när jag tryckte på gasen att jag ville ha den.

För min bil erbjöds jag 10 tusen mer än jag hade vågat hoppas på, och när offerten från det första företaget med den svarta bilen kom (alltså deras offert på min bil), var den 23 500 lägre än hos firman som hade den röda. När jag sa vad jag hade fått från den andra firman höjde de raskt budet med 15 000 men då var de redan körda för mig, såklart. Så gör man bara i ruffelochbågföretag. 

I morgon ska jag dit och hämta den.




Hurra!






måndag 23 november 2020

Manus skickat

 och än vet jag inte när jag får tillbaka det. Så länge tänker jag ta emot min träningscykel (i morgon) höra av min läkare per länk (?) (på torsdag ) och läsa böcker, först och främst Simonas nya som jag längtar efter att få ta mig an i lugn och ro. Eventuellt börjar i morgon, men det beror på vädret. Är det soligt måste jag städa. Det är lättare när man ser eländet. På fredag tänkte jag ta upp alla julsaker och då måste det är rent och fint.

Idag vaknade jag av att brandlarmet pep med jämna mellanrum (kanske tre minuter mellan pipen), och när jag kom upp insåg jag att det var det strömlöst i huset. För att fixa ljudet från larmet petade jag på det med sopkvasten varpå det gick igång helt och håller, och det gick inte att stoppa hur mycket jag än tryckte på det. Av någon anledning måste jag ändå ha lyckats för till sist tystnade det, men då hade jag hunnit hämta tejp att sätta över hålet där det värsta ljudet kom från.

Jag trodde att det var helt och hållet batteridrivet, men det måste nog ändå ha en koppling till strömmen. Eftersom jag bor i ett hyreshus är det värden, inte jag själv, som sköter det där.



Tack och lov hade jag snabbkaffe hemma och med det kokheta vatten som fanns i kranen idag gick det utmärkt att göra sig ett par koppar. Strömmen var borta två timmar typ och vilken tur ändå att det var så fint ute idag, att solen snabbt tog sig in och lyste upp min mörka bostad. Bruna väggar kräver ju lite ljus så här års. 

Typ så, denna måndag. Hoppas att ni får en finfin vecka.





lördag 21 november 2020

Jag skulle gå upp tidigt, börja jobba tidigt,

 och sedan vara ledig.

Så blev det verkligen inte eftersom jag fortfarande inte har börjat. Jag måste redigera 40 sidor idag om jag ska hinna klart och det blir intressant att se hur lång tid jag klarar innan jag kroknar. Detta är varv 2. Nu redigerar jag det i början som jag har ändrat mot slutet, allt jag gör påverkar ju det mesta i boken.

Jag brukar hålla ett bra tempo tills min förläggare har gjort en notering om en förändring/utveckling/mer--mer-mer som hon vill ha. Då ruttnar jag för att jag tycker att hon vill att jag ska vara övertydlig, och slutar, för att göra vissa förändringar krävs nämligen PIGG. Håll en tumme för att det inte är mycket av sådant de kommande 40 sidorna.

Typ så denna kalla Farstaförmiddag. Igår var det frost på bilen när jag åkte och handlade, känns nästan som första gången i år. Nu är det typ 4 grader på min balkong. Jag håller mig inne, har inte ett dugg lust att gå ut annat än med sopor.

Nästa vecka kommer nog den här:




30 minuter om dagen har jag tänkt.

20 på morgonen och 10 efter lunch.

Den kommer monterad, det betalade jag extra för, det är värt det för mig. 

Lördag. Bra dag så här långt.

torsdag 19 november 2020

Spruta,

 öm som satan som vanligt, men nu är det i alla fall gjort. Det och fotot till körkortet, som jag tog i en automat i Nacka.



Nu ska det bara skickas också. Jag har verkligen letat efter frimärken som jag var övertygad om att jag hade hemma, men det hade jag inte. Alltså måste jag köpa det idag eller förresten, i morgon. Jag behöver handla och mer än ett besök i Farsta känns som överkurs.

(JAJA. Dessa tråkiga blogginlägg.) 

Jag har hur mycket som helst att göra till och med måndag då jag ska lämna manus, men från och med tisdag nästa veckan kan jag ägna mig åt julpynt och sånt som jag har i min källare. OM jag mot all förmodan skulle behöva något mer så tänker jag att Åhléns ju har det mesta och om man går dit tidigt slipper man trängas. 

(SOM BARA FORTSÄTTER!)

Har jag något roligt att berätta? Nej, det har jag inte. Det betyder inte att mitt liv är tråkigt, bara att jag inte gör så mycket kul grejer. Jo, kul för mig. Men inte för er. 

Kul för mig är just nu att redigera, titta på hus på hemnet, leta ny bil (kanske, medan min fortfarande har ett hyfsat värde), titta på tv, googla en massa skit.

Där har ni det. Hellbergs vedermödor i ett nötskal. Det går ingen nöd på mig som ni förstår.

Tjohej, denna dag där jag vaknade av spöregn – men kolla vad som kan skönjas på min horisont.






tisdag 17 november 2020

Idag var vi många på Ica med munskydd.

 Försiktigheten är påtaglig nu, tänk vad det kan ändra sig på ett par veckor. Jag har ju varit försiktig hela tiden, men nu är jag faktiskt lite osäker när jag går ut för herrejösses vad många det är som är sjuka. 

När det gäller munskydd tänker jag mig det som en extra åtgärd. Det absolut viktigaste är avstånden, men munskyddet och mina plasthandskar håller mig från att peta mig i ansiktet. Det är viktigt för en sådan som jag, för ingen pillar sig i ansiktet lika mycket. Det är håret som faller fram, ögon som kliar, en näsa som rinner. Det som påminner mig att låta blir det i affären är just handskarna och masken. 


Nytt på köksbordet. Min helt galna Amaryllis som står i köksfönstret kommer att blomma när som helst. Den var strax över roten när jag köpte den i början av november. Den verkar gå på en olaglig drog, eller nåt. 

Förhoppningsvis kan man hålla coviden borta från seniorerna, jag hopppas att det är unga och oförsiktiga som har fått det milt nu – och stannar hemma. 

Igår avbokade jag julbordet jag skulle ha gått på med Jonathan och Linnea, favvisen Gamla Riksarkivet. Men nu får de gå själva, jag törs inte. Vi får väl se om de klarar sig, eller om de kanske får fira jul utan mig. Så kan det ju bli och det är verkligen ingen fara för mig för även om det vore oerhört trist så har jag min tv, gran och en massa böcker att läsa. 

Frågan är hur mycket julmat jag kommer att ägna mig åt om jag är ensam. Julskinka såklart. Köttbullar kanske. Inte mycket godis, jag har kämpat så under ett halvår nu och vill inte förstöra det. Jag kommer just nu i alla mina kläder och det är ett så stort för mig att ha lyckats med det samtidigt som magen är i sitt livs bästa form, verkar det som. Jag älskar min "medicin" Inolaxol och om du äter LCHF och är hård i magen är det mitt allra bästa tips att ta en portionspåse varje dag. Finns på apoteket, receptfritt. 

Och sedan är det vips juldag och då är det ändå en latmaskdag för mig.

Idag ska jag bara jobba, det är så det ser ut nu framöver och inte mig emot. Jag är fortfarande inte helt igång efter en höst av mest vila känns det som, men jag gör ju det jag behöver även om jag också tar det lite lugnt. 

Några nya projekt har jag inte startat upp, men tanken på det lockar. 

I vår och sommar ska jag ju skriva helt nytt och det blir en kul utmaning. Första delen av 3 planerade romaner kommer någon gång under 2022 och det kommer att kräva enormt mycket research. Sådana fakta som jag inte riktigt vet var jag ska hitta. Det ska bli så roligt!

Typ så, tisdag. Bra dag för mig så här långt. 



Ögonbrynen är grå blonda och ska få lite färg senare hade jag tänkt.




måndag 16 november 2020

Precis som andra, i alla fall vanliga människor,

blir jag helt förtvivlad när jag läser om hur vissa barn har haft det och jag känner mig så hjälplös när jag inte kan göra något. 

Idag läste jag om treåriga Albin som (2018) blev misshandlad till döds av sin styvpappa och det går inte att ta in skräcken pojken måste ha känt och som han uttryckte, eller att myndigheter – trots att man VISSTE – inte gjorde något. Det finns inga ord för det. Vidrigt, brutalt och hjärtlöst räcker inte.  

Och nu är det snart jul, en jul där ett barn ska få se sina föräldrar packade, drogade, arga, grälande, elaka och i vissa fall få se pappa slå mamma – eller få stryk själv. 

Under tiden har vi andra smaskat på julmat, suttit lugnt i våra tv-soffor och glott på den perfekta familjen Svensson. Vi har blivit mätta, är småtrötta och har inga bekymmer utöver Coronan som sätter käppar i hjulet för våra planerade utlandsresor.

Vi som har det så bra måste ha civilkurage att anmäla. Mammor måste lämna sina misshandlande män, pappor måste också lämna när det behövs. Om vi har vuxna barn som är i sådana relationer måste vi gripa in, vi måste lägga oss i, anmäla, hur svårt det än är.

Ett barn ska inte tvingas vara kvar hos en förälder som slår. En förälder som slår slutar inte. 






fredag 13 november 2020

Med full mundering gick jag in på Ica idag.

 Plasthandskar och munskydd, ungefär som jag brukar. Och idag var det fler än jag som såg sig osäkert omkring, folk var inte alls lika kaxiga som de har varit under sommaren. 

De steg åt sidan, såg sig om, var noga med att inte trängas. Utom i spelbutiken, där jag skickar paket, där trängdes man framför disken som vanligt. Paketdisken är längre bort så vad än männen i klump sprider medan de spelar på hästar (eller vad det är) behöver jag inte utsättas för.

Det var 214 nya fall i Farsta förra veckan. Så värst sugen på att umgås blir man ju inte, även om min stadsdel har lika många invånare som en mindre stad (50 tusen).

Idag jobb, skura badrumsgolv eftersom jag hittade en jävla silverfisk igen i morse (jag dödade den med sopskyffeln sittande på toaletten, det var liksom inte läge att resa sig upp just då ... ) och sedan ska jag nog bara koppla av. Fredagskopplaav. Men sedan är det jobb hela helgen igen. Jag gillar att jobba lördag och söndag.

Nästa måndag är det deadline för den här gången och i mellantiden ska jag läsa SIMONAS NYA BOK. Jag vill läsa den en hel dag, ni vet när man bara sjunker in i en bok sådär som man gjorde förr. Så vill jag läsa den. Den ligger överst, men sedan har jag fler att plöja. Jag har inte en aning om hur lång tid jag har på mig att koppla av från manus, men skulle tro två veckor. 

Det har jag inga som helst problem med. Jag är galet bra på att roa mig själv.



Hoppas att ni får en trevlig helg. Jag återkommer med en skrivlektion på söndag!

torsdag 12 november 2020

Jag läser om familjen som sparar 14 000 i månaden

och tänker, oj, vad bra gjort. 

Fast det känns ändå som om något gnager i mig när jag fortsätter läsa och det står att de avstår i princip allt för att spara. Familjen har tre mindre barn som sägs vara väl medvetna om kostnader, miljö och hållbarhet. De åker aldrig på semestrar, frågar sig vid varje potentiellt köp "behöver jag det här." 

Vad man sparar till? Att gå i pension tidigt. Mamman ska gå vid 45, pappan är tydligen något äldre och de vill gå samtidigt.

Kanske är det detta som gnager hos mig, att man inte vill spara till upplevelser med barnen utan samla till sig själv och ett pensionärsliv. Det är klart att man ska spara till sin pension, men om man har små barn kanske man också ska tänka in dem? Det är möjligt att artikeln är vinklad och att även deras barn visst får gå på ett nöjesfält eller något annat som kostar pengar, att de får nya jeans inte bara ärva, för sådant är viktigt när man kan

Jag fattar idén med barnbidraget och att det ska vara allmänt för att inga barn ska behöva bli utpekade, i alla fall var väl syftet det en gång i tiden, men det blir barn ändå. Det blir så orättvist när vissa kan lägga det på hög – "det blir en bra insats till en lägenhet" – och så finns det ensamma föräldrar som bara inte får det att gå runt. En stats prio borde väl snarare vara att utjämna orättvisor?

Jaja. Jag är ingen politiker och barnbidraget verkar aldrig ens diskuteras. Själv sparar jag bara till något jag vill ha, som fina saker i min lägenhet eller fina kläder. Som ensam skulle jag förstås kunna lägga det på hög istället (numera) även om högen förhållandevis inte skulle bli särskilt imponerande, men jag har koll på min pension, tänker inte gå tidigt om det inte behövs, och så länge använder jag mina inkomster till det jag anser vara frihet. 

Vi pratade om det, Jonathan Linnea och jag häromsistens, hur de älskar restaurangupplevelser och så gärna lägger sina pengar på att gå ut och äta istället för på nya kläder (eftersom de också måste välja) och jag fattar ju det. Jag var likadan när jag var ung. Mat har aldrig intresserat mig, men nöjen: se människor, dricka vin, skratta och dansa på lokal var min grej. 

Alltså före barn. 

Efter barn låg fokuset bara på att få vår tillvaro att gå runt och att han inte skulle behöva sakna något. Jag sa aldrig att vi inte hade råd, som föräldrar slentrianmässigt verkar säga när barn ber om något. Att vi som liten familj hade det tufft ekonomiskt förstod han först när han var vuxen, och jag tror att det beror på att jag aldrig belastade honom med det. Bra gjort, Åsa! 

Funderingar en torsdagsmorgon då jag ska deklarera moms.



Världens varmaste morgonrock! Fleece, hellång, flera år gammal, älskar den kyliga morgnar.




onsdag 11 november 2020

Pigg idag, hurra!

 Jag har betat av den första delen av momsredovisningen, nu återstår att föra in det i programmet och det gör jag i morgon. Dessutom har jag har dammsugit. Då är man pigg ...

Resten av den här arbetsdagen ska jag jobba i Flanagans 3. 50 sidor återstår och jag tänker att 10 blir perfekt idag. Borde också boka om min vaccinationstid som jag avbokade igår, om jag lägger den nästa vecka är jag ju definitivt good to go. Idag och i morgon stannar jag i min lägenhet för att vara på den säkra sidan, för jag har allt jag behöver i matväg hemma redan och behöver inte tänka på det alls. 

Jag gillar ju mina släta soppor så idag blir det gulasch igen. Jag mixar den och det blir super!

Åt en god linssoppa häromdagen men herregud vilken fart den satte på bubblet i magen. Gulaschen är i det hänseendet mycket bättre. Och så himla god. 




Jaha, det var det vråltrista blogginlägget onsdag 11/11. Jag kan bättre!






tisdag 10 november 2020

Ett minne.

 Nya roliga intervjuer, var rubriken på det här inlägget från gamla bloggen i september 2010:

"den här gången med Sven Wollter i programmet Wollter & Röör på P4. Det spelas in på onsdag och sänds 22.00 lördag kväll (vilken lördag är jag inte riktigt säker på än). 

Jag kunde precis tajma in det med den viktigaste händelsen den dagen, det första föräldramötet på nya skolan. Som ensamstående har jag tagit varje vabb, varje skolmöte, alltid anpassat alla jobb efter dagishämtningar och lämningar, tagit hand om alla doktorsbesök och kört till farmor. Ensam tagit hand om operationer, hjärnhinneinflammation och bruten fot. Ett oerhört kärt besvär, även om jag så här lite i efterhand inte riktigt förstår hur jag har lyckats få ihop det. 

Nu får jag tack och lov ihop det även på onsdag, för att jag skulle missa föräldramötet finns inte på kartan."


Jag minns intervjun, eller snarare samtalet, som helt okej. Vi var tre personer, utöver Wollter, som pratade om missbruk –  och hjärntvätt i Livets Ord. 

Mest minns jag Wollters uppmaning om att jag måste ha gurka och paprika på morgonmackan så att jag fick i mig grönsaker, det åt han varje morgon berättade han innan sändningen. Jag var lite nervös och kände kanske inte att jag kunde leverera mitt bästa, men så är det ju ibland.

Vilken skådis han var. Och snygg som satan. Han dotter Stina som kommer ut på mitt förlag är så lik honom. 

Nu vill jag se Raskens igen. Ska tydligen finnas på Svt Play.

Lite tjock i halsen,



 och ställde in dagens vaccination av influensa ifall att ... men det vore nästan i princip omöjligt för mig att ha blivit smittad med något. I så fall är det så att det sitter på saker man handlar och därom tvistar ju de lärde. Dessutom tvättar jag ju händerna så fort jag har packat upp matvaror. Jag har inte varit närmare någon än 1,5 meter och då i några sekunder i matvaruaffären.  Det skulle vara på hotellet då för en vecka sedan, men inte ens där var jag liksom nära nog tycker jag själv. 

Jag tror snarare att jag har glömt att ta hormoner, det är lite en sådan feeling (lite lite öm i brösten tyder på det) men grejen är att man inte vet just nu. Jag har två bästisar som båda har haft ont i halsen i en dag och sedan har det varit över och inte blivit något mer än så, och jag har inte ens ont – bara lite tjockt, liksom.

Jaja. Jag ska jobba idag i alla fall. Först manus och sedan plocka fram siffror inför momsen på torsdag.

Det var det, rapport tisdag. 

måndag 9 november 2020

Idag är allt som vanligt igen,

känns så skönt för den här veckan är det verkligen fullt ös.

Idag redigering, i morgon influensavaccin och börja ta tag i räkenskaperna inför kvartalsmomsen som ska in på torsdag. Det tar ett par dagar för mig. Man kan göra det helår, men det blir alldeles för okontrollerat för mig. Jag behöver ha det så här, en genomgång i kvartalet, och på torsdag ska det lämnas in.

Sedan måste jag ta tag i nytt körkort, alltså fota mig någonstans i Farsta, för jag antar att mina fina pressfoton inte funkar. 

Nästa vecka är det näsan i manuset varenda dag om jag ska hinna klart, men jag känner ingen stress, jag tror i alla fall att jag har koll. 

Favvisvinterjackan hänger på vädring (jag har haft den i mååånga år, i alla fall fem-sex). Det känns kyligare nu och snart är det nog dags. Jag ska gå igenom vantar och långkalsonger också, men tror att jag har allt jag behöver. Förra året köpte jag en hellång vinterkappa, i dun, och frågan är väl om det blir så kallt att den behövs. Jag köpte den för att ha den i New York men valde till sist att inte ta med den. Det var dumt för det var ju svinkallt när Jonathan och jag var där.



Den är grön, men ser brun ut här.



Jaja., Det blir vinter i år också, frågan är väl bara hur kallt det blir. Förra året var det snö i en dag i Stockholm för den 10e december vaknade jag till en vit värld – enligt min blogg (hur gör ni andra som INTE har en blogg, det är ju världens bästa dagbok). Stockholmsvintern var över nästa dag, typ. I alla fall den med snö.

Det var det.

Nu har jag ätit min yoghurt, tagit medicin och ska börja jobba.

Tjohooo


 

söndag 8 november 2020

Rätt såsig i pallet idag.

 Möjligtvis sov jag en timma för lite i natt. Men jag blir såsig ibland, det känns som sockerdricka i kroppen, och då tar jag en slappardag. Det går över till i morgon. 

Jag minns en gång då jag hade en pass på Friskis inbokat och knappt orkade gå uppför trappan till gymmet – och på passet hade jag noll energi. Jag hade inte mer efteråt heller. Bara såsig och trött. Nästa dag var allt precis som vanligt. 

Någon promenad blir det inte idag, sömn och vila är det viktiga. 

Så få knop framåt den här gäspiga dagen, men tänker att jag ska jobba mina tio sidor och sedan kanske försöka ta en tupplur. Skönt att jag inte har något inplanerat, här kan jag sitt och gäspa utan att någon behöver bry sig.

Tjohej. Söndag ändå!

Jag såg just att det är drygt fyra månader sedan jag slutade med snabba kolhydrater i form av socker, bröd och sånt. Godis har jag ätit vid ett tillfälle sedan dess, på Jonathans födelsedag 12e aug. Det var också det enda tillfället jag åt bröd (i tårtan). Tyvärr tål jag ju heller inte grädde, möjligtvis ett par matskedar men inte mer, och det är trist. Jag är grym på gräddsås!

Ibland saknar jag godis och chips, särskilt på helgerna, men magen mår bra av lchf (förutom att jag ju blev hård då och att det ställde till det med tarmfickan) och jag prioriterar det trots att det inte är enkelt att avstå från godisgrejerna.

Men när jag åt det fick jag springa till toa för att jag hade kramp eller behövde gå 10 gånger innan det gick över och om jag tänker på det är det lättare att avstå. Uppenbarligen klarar jag det om det nu har gått mer än 4 månader. 

Idag litar på min mage om jag bara äter rätt och tar medicinen och det är värt så himla mycket.

Heja Joe Biden och Kamala Harris!





Lyssnade på morgonstudion där Carina deltog efter två månaders presidentvalsbevakning i USA.

fredag 6 november 2020

Dagen efter föreläsningen

 där EN person satt i publiken.

Och jag fattar ju det, såklart. De flesta som kommer till mina föreläsningar är 50 plus, och vi kanske är försiktigare än de som är yngre. Sidådär 50 personer kunde se föreläsningen hemma framför datorn och efteråt ställde de frågor. 

Summan blev att det ändå gick bra, men när man inte får feedback från en publik så vet man inte alls var man ska skruva det man säger, om ett skämt går hem eller om folk bara gäspar och tycker att det är svintrist. Jag föreläser ju mycket på gehör och det försvinner med den här formen av "underhållning."

Hen som kom, var i alla fall superhärlig. Och hon såg glad ut, så jag hoppas att hon (och två som jobbade på bibblan) ändå hade det bra i den stora och tomma lokalen. 

Idag är vädret fint här så jag behöver ta mig ut. Och så behöver jag jobba 10 sidor men det gör jag senare. När jag redigerar är jag inte lika beroende av att komma igång direkt på morgon, däremot behöver jag börja senast 13.00. 10 sidor tar ett par timmar, beroende på hur mycket jag skriver till. I den här första omgången handlar det mer om det än att fingranska, det kommer i senare skede.

I helgen ska jag få ihop en ny skrivlektion i Virusskrivskolan. Det har kommit in frågor från de som hänger med om om ni har en fråga så skriv den i kommentarsfältet. 

Hoppas att ni får en finfin helg!







Det här en bild jag fick från en av dem som hängde med via datorn igår. 


onsdag 4 november 2020

Jag vaknade, somnade om, och nu är jag lite vilse tidsmässigt.


 Tror jag somnade runt 3 i natt, vaknade 8, låg vaken och kollade all media en lång stund innan jag lyckades somna om och vaknade igen typ 12.

Tänker vara wild&crazy och ta ledigt idag, faktiskt. Jag är på bana med min redigering och kan kosta på mig det. 

Tv:n står på, fast frågan är väl om det kommer ett resultat från USA idag. 

Jag hoppas naturligtvis på Biden men har inte alls vara lika övertygad som många andra. Ekonomin, tilltron till Trumps förmåga att skaka fram jobb, är för stor. Det är det viktiga i ett land där folk behöver 3 jobb för att klara sig och sina kostnader för inte minst sjukförsäkringar. 

I det läget spelar det ingen roll vad han säger utan vad man tror att han kan göra. 


I morgon ska jag till Västerås och måste nog åka vid tre för att inte hamna i köer ut ur Stockholm. Jag ska inte vara där förrän halv sex. Det var ungefär 1,5 timma att köra utan trakfik och jag vet inte hur det ser ut på eftermiddagarna numera. 

Det var det, den 4e november. Konstig dag. Jag tror att jag ska ta ett bad  och bara relaxa.






tisdag 3 november 2020

Alltså min mage

 Tänk att jag aldrig har känt till Inolaxol och vad den kan göra för att slippa trög mage, jag som har kunnat sitta så länge på toa att folk har blivit oroliga (njae, inte riktigt, det var mer en metafor för hur lång tid ett toabesök har tagit).

Nu tar jag en påse per dag, häller ut den vid kanten på yoghurten och slevar i mig de där små kulorna på tre skedar. Sedan dricker jag ett STORT glas vatten och så är det klart. Toabesöket tar 5 minuter och jag kan äta min LCHF (som jag ju för övrigt passar så bra ihop med) utan att behöva bekymra mig om att bli hård i magen (vanligt förekommande, särskilt bland sådana som jag som glömmer att dricka vatten regelbundet).

Pulvret reglerar tarminnehållet även åt andra hållet, det vill säga om man är lös. 

Superprodukt. Så glad att jag fick tips om just den. 




___________________________________________________________________

Igår skrev jag på för 3 nya Forumböcker, den första ska jag skriva nästa år och den kommer ut året efter, alltså 2022. När jag fyller 60. 

O M G

Min dröm är att ta med Jonathan och Linnea till New York då, vi får väl se hur det går med det. Drömma kan man ju allltid göra.

Just idag drömmer jag om att USA väljer en human president i natt. Som sagt, drömma kan man ju alltid.


lördag 31 oktober 2020

Lördag.

 Jobbet är avklarat, jag gör inte mer än min målsättning på 10 sidor än så länge, möjligtvis får jag öka takten när jag närmar mig deadline.

När jag har ätit lunch ska jag skura badrummet. Jag fick en bok på posten häromdagen, la den )och påsen den kom i) en stund på toahyllan och när jag öppnade boken låg det en silverfisk och sprattlade i den. Den kom garanterad från den blå papperspåsen den skickades i, men blä vad äckligt. Jag dödade den mellan boksidorna och slängde påsen direkt, men man vet ju aldrig – alltså är det golvskrubbning som gäller idag. 




Kanske också en tupplur. Jag sov kanske 6 timmar i natt, men var helt pigg när jag vaknade vid 7. Det är nu det börjar bli gäspigt och efter maten vore det ju super med en stund i sängen innan jag städare. Det är ju ändå helg!


Igår gick jag tillbaka i bloggen till förra året. Då hade jag verkligen full kalender. Där skrev jag att planen för hösten 2020 var att ta det lugnare, enbart redigera Flanagans 3 och att jag hoppades kunna vara ledig hela augusti. Så blev det ju också. Även om lugnet också har tvingats på mig på samma sätt som hos de flesta andra, är jag tacksam över att bara vara hemma. Jag behöver det, och tydligen visste jag det redan förra året.

Hoppas att ni har en fin helg, i morgon blir det virusskrivskola igen!



onsdag 28 oktober 2020

Ett dygn borta, och störtmysigt

 att tillbringa det med Jonathan och Linnea.

Vi var på det smått berömda Steam i Västerås, och jag måste säga att jag var måttligt imponerad, men så har jag bott på väldigt fina hotell – och har egna tankar i mina böcker om hur ett sådant ska fungera – så fläckar på matta, inget ljus i badrummet så att man sminka sig, ingen möjlighet att göra kaffe, prydnadskuddar i sängen (som naturligtvis inte tvättas efter varje gäst), handikappanpassat rum – vilket betydde att det var duschdraperier i badrummet (usch, känns sunkigt just nu) och att mitt rum kostade 800 mer än Jonathans bara för att det var större tack vare rullstolsanpassningen. 

För det högre priset borde något vara skillnad (de kallas också olika saker, typ Superior och Deluxe - som borde ha kallats handikapprum), men inget utöver storleken och en högre toalett (inget för kvinnor och barn, alltså) skilde dem åt.

I restaurangen tyckte man att vi skulle sitta hopträngda 3 pers i en soffa och äta vår trerättersmiddag och servitrisen blev skitirriterad när vi vägrade. 

Jag tillhör inte Jonathans och Linneas hushåll, och att sitta så nära skulle aldrig falla mig in. I bilen är det okej att sitta bredvid varandra, det är trots allt några decimeter emellan oss där, i en soffa hade vi fått trängas. Och hur pratar man med varandra om man inte kan titta på den man pratar med?

Så sura miner men vi fick ett annat bord. Och maten var supergod. Vi fick skicka ut det som Jonathan och Linnea hade beställt för deras kött var kallt, men det ordnade man direkt. 

Det är möjligt att pooler och sånt är mysiga och läckert, men där var vi aldrig.

Biografen var cool och man skulle visa Pretty Woman, men vi valde att titta på tv på rummet istället. 

Som research var det värdefullt. Det var med de ögonen jag såg på hotellet och jag hade gett det betyget 3 av 5 om jag vore en hotellspion. Kanske högre betyg om jag hade använt alla aktiviteter de erbjöd, men jag vill få exemplarisk service och ett tipptopp rum. Det fick jag inte här.

Men det bästa var ju ändå sällskapet. Det är alltid lika roligt att vara med dem. 2 av 2 möjliga stjärnor.







I morgon biltvätt och sedan besiktning. På eftermiddagen lite jobb.

Hoppas att ni har en fin vecka!









måndag 26 oktober 2020

Posttraumatiskt stressyndrom

 PTSD, mer allmänt kallat, är en konsekvens av att man har varit med om en traumatisk upplevelse.

I mitt fall kan jag känna ångest när jag tänker på vissa platser i Stockholm, ställen jag aldrig någonsin skulle kunna bo på efter min dåvarandes framfart där. Det är små saker som kan framkalla det, som blir tydliga först när jag funderat på det lite. 

Jag tänker på hur utsatt jag blev av hans andra kvinnor, hur de förföljde mig, bland annat här på bloggen. En av dem kunde gå in här 30-40 gånger om dagen (till honom sa hon att jag var så spännande att följa). Så obehagligt att känna att jag blev stalkad på det sättet. En annan, som påstod att min pojkvän gjort henne gravid, försökte få kontakt med mig på telefon och ljög och sa att jag hade sagt bla bla bla. Ett annat av hans ex ljög om att hon varit min klient och att jag var en fruktansvärd coach som man skulle passa sig för. Det här la hon ut på forum, bloggar, i chattar etc. Först när jag hotade med att gå ut med hennes namn och yrke slutade hon. 

Jag var så enormt utsatt då och det är förstås en del i att jag tycker så oerhört mycket om att vara ensam nu. För mig blir det tryggt. Jag har haft några män som har jagat mig efter det, män jag aldrig har träffat, för att de har läst någonstans att jag är singel och har tolkat det som om jag vill ha sällskap. 

Det är fruktansvärt obehagligt om folk vill komma mig nära som jag inte känner. 

Vissa män kan man inte ge ett dugg utan att de ska ta hela handen (man gillar en kommentar på insta och sedan kommer direktmessen minuten efter). Men inte bara män. Vissa kvinnor vill veta allt om en och ställer tusen frågor. Därför svarar jag nästan aldrig på frågor på direktmess, däremot gärna i kommentarsfältet för då känns det som om andra ser och då är det okej. 

Jag är rätt övertygad om att alla de här känslorna är sprungna ur trauma, ett jag har bearbetat så långt det går. I kombination med mitt redan från början stora behov av ensamhet så funkar det ju, tack och lov. Jag behöver inte utsätta mig för något dylikt igen och tacksamheten jag känner för det är oändlig.

Tänk att jag kunde vända det livet till det här, från så ledsen och nedgången till framgång på en arena jag aldrig trott varit möjlig. 

De gånger jag reflekterar över det kan det tyckas nästan omöjligt, å andra sidan tror jag att jag nu är mitt helt autentiska jag, ett jag som jag tog en paus från  i väldigt många år trots att jag alltid innerst inne känt att jag har haft annat att ge. 

Så länge all kraft och energi låg på att tillfredsställa andras behov av att jag skulle vara som de ville var inte det möjligt. Om jag hade gått på andras linje hade aldrig Casanovas kvinna kommit ut, och jag hade inte skrivit någon av böckerna efter det. 

Så vad lär vi oss av detta?

Stå dig själv närmast!

Lev det liv som du vill och om andra försöker hindra dig så är det de andra, inte dig själv, du ska göra dig av med.


Nu har jag satt mig i en bra stämning för att jobba lite! I morgon ska jag åka till Västerås med de bästa människorna jag vet, Jonathan och Linnea. Hurra!





lördag 24 oktober 2020

Två månader till julafton.

 Fast en månad till jul, eftersom jag börjar fira den redan första advent. Då kommer allt fram, gran, tomtar och sådant som jag vill omge mig med i december. Första januari åker allt ut, då är jag trött på julen och musiken och ser fram emot ett nytt år. 

Alltså, vanligtvis är det så. Jag vet inte hur jag kommer att känna i år när 2021 är så ovisst.

Jaja. Det är ett par månader kvar av året. Jag har ingenting, förutom bibblan i Borensberg, inbokat 2021. Det är ovanligt tomt, måste jag säga. Det mesta är avbokat men jag hoppas att det går att få igång författarbesöken nästa år – kanske på hösten? Jag ser att en hel del vänner gör biblioteksbesök nu, inte minst för barn. Men små barn kanske man tänker annorlunda runt? Min besökare är ju mer i min egen ålder.

Jaja2. Jag har jobb ändå, tack och lov. Nästa år ska (minst) en ny bok skrivas och det känns ju skönt att ha oceaner av tid till det. 

Den här lördagen har jag lite oroats av min mage som gjorde lite ont igen, men det gick över efter ett toabesök och är säkert en reaktion på mitt intag av fast föda, sedan några dagar har mag ju inte mixat något alls. Dessutom är jag hyperkänslig och överkänslig för jag vill inte sitta på akuten i 11 timmar igen, det pallar jag inte. För säkerhets skull kör jag en dag med bara soppor, yoghurt och sånt. 

Och nu mår jag finemang så ingen behöver ringa och höra hur jag mår! (MAMMA:) 

Det var det, lördag, jag har inte kommit igång med jobbet än, men det ska jag göra NU.




Tjohej!



fredag 23 oktober 2020

Fredag i Farsta.

 Jag fattar inte vart oktober tog vägen. Om en månad har jag deadline och det finns inga luckor i min plan, inte mer än det som redan är planerat: Västerås nästa vecka och Västerås 5e november (föreläsning på stadsbibblan).

I natt vaknade jag halv tre och det var svårt som satan att somna om. Möjligtvis drack jag kaffe för sent. Om jag gör det kan jag vakna mitt i natten, så jag skulle tro att det är det som spökar. Nu är det ju ingen fara på taket eftersom jag är hemma och kan gäspa hur mycket jag vill. Däremot är det bra om jag kommer igång med jobbet så fort som möjligt eftersom jag förmodligen kroknar tidigare än vanligt idag.

Igår åt jag som vanliga människor gör, det vill säga kokt fisk, kokta grönsaker till lunch och till middag ugnsstekt kyckling, med grönsakrester, till detta beasås. Jag vet inte hur lång tid magen ska ha på sig att reagera på detta men jag har för mig att man tömmer tarmen på tre dagar eller något sådant. Well, håll en tumme för nu tänker jag äta så ett tag framöver.

Sa jag att jag har fått en tid med min läkare i Farsta? Planen från sjukhuset var rektoskopi och ännu en röntgen för att se att magen är som den ska. Nu har jag fått en kallelse till ett VIDEOMÖTE. I slutet av november. Don´t ask me why. Det kostar 400 kronor att utebli, och en länk till mötet skickas strax innan utsatt tid ... Spännande minsann. 

Det var de upphetsande nyheterna från förorten. Nu ska jag äta yoghurt och mag-iform-medicin. Tjoho.



Hoppas att ni får en fin helg!





torsdag 22 oktober 2020

Torsdag,

 telefonmöte och redigering är det enda jag ska ägna mig åt idag. Det är mörkt som natten i Farsta, regnar och att vara inomhus känns inte som någon som helst uppoffring. 

Gårdagens middag med min lilla familj var störtmysig och nästa vecka åker vi till Västerås tillsammans och bor på hotell en natt. Jag ska researcha, och Jonathan och Linnea hänger med. Vi hade ju hoppats på att kunna åka till London, en tradition jag har haft för mig själv som jag förra året tog med dem på, men av förklarliga skäl är ju det inställt i år. Västerås är en utmärkt ersättare! Tar en timma att köra dit härifrån.

Idag tänker jag ge mig på att äta mat utan att mixa den. Jag PEPPAR PEPPAR känner inte något särskilt i magen längre, så det är nog dags att testa. Det är två veckor sedan jag blev sjuk och jag borde vara frisk nog nu. Blir det något knas får jag väl helt enkelt återgå till det mosade ett tag till. 

Igår åt vi tacos och jag kryddade och stekte köttfärs till mig som jag blandande med gräddfil som jag åt tillsammans med mitt grönsaksmos. Blev helt okej, det får ju gå liksom. Nachos, tortillas och sånt som Jonathan och Linnea åt kommer jag kanske att äta någon gång men är inte ett dugg sugen på det just nu.

Sedan såg vi film på Netflix; The trial of the Chicago 7, av Aaron Sorkin. Superbra! Rekommenderas verkligen! Bygger på en sann historia.




Det var det, denna morgon. Strax möte, sedan i i REDIGERINGEN. Så roligt just nu. Wohooo!


 

onsdag 21 oktober 2020

Ledig dag,

 har städat hjälpligt med min dammvippa och dammsugare, och ska åka och handla inför kvällens tacomiddag med Jonathan och Linnea. Det ska bli så himla mysigt. Vi ska göra som vi brukar eftersom vi alla tre gillar traditioner; först äter vi – och sedan ser vi en film. Något filmgodis är inte att tänka på för min del, men det är ett val jag gör för att behålla magen och figuren i finfin form. 

Andra väljer annorlunda och det bryr inte jag mig ett dugg om. 

"Bara lite" har aldrig varit min grej, det är allt eller inget som gäller. Det betyder att jag äter massor med bröd om det serveras, massor med godis och alla bullar jag kan få. Jag måste blir MÄTT på allt jag äter. Och då är det bättre för mig att avstå helt och bara äta sådant som jag vet funkar med min kropp, och där jag kan äta mig mätt utan att varken lägga på mig eller springa på toa 18 gånger. 

Det är inte helt enkelt att avstå, men för mig personligen är det värt det. Jag måste ställa det mot att INTE trivas i min kropp, vilket var fallet i rätt många år.

Fler kostprogram borde faktiskt säga som det är: du måste förändra din kost för alltid om du ska behålla en viktnedgång. Idag säger de: du kan äta av allt om än inte lika mycket. 

Säg den som kan hålla det!

Jaja, mitt problem, mitt ansvar, mitt liv. Jag gillar´t, det är allt som betyder något för mig. 

Nu ska jag handla, tjohooo