Manus 18 är klart!

 Nu återstår 100 sidor genomläsning och den ska jag börja med när jag har ätit, så än är jag inte helt klar för att skicka manuset till Teresa, men nära nog. 

Lax med kokta frysta grönsaker och beasås. Mumma för Åsamagen.

Att hon får det ikväll som hon önskade är i alla fall helt klart. Tjohoo. I did it!

Jag klarade av nästan en veckas ordskörd på två dagar (trodde ju att jag hade fyra, så fick lätt panik en stund), och med det vråltempot skulle jag kunna skriva ett grundmanus på en månad. 

Nu landade jag på totalt 80 tusen ord (fast på två och en halv månad.) Det skulle betyda 20 tusen i veckan, och om man jobbar fem dagar – 4000 om dagen. Det är görligt, men inte att rekommendera kanske? Men bra att veta att man kan om det kniper

Manuset känns i alla fall bra så här långt. Jag grät när jag skrev slutet, men om det betyder att jag kan översätta det berörande jag kände till ord vet jag inte. Jag är ju där, med i rummet, och förstår allas känslor, men att skriva ned så att det berör en läsare är en annan femma.

Nu pratar vi om att släppa den redan i juni, i stället för i augusti, och det är fine för mig. Ljudboken kom ju innan den inbundna i år, och det finns väl en fördel och synergieffekter med att släppa båda samtidigt. 

Jag har kanske också en titel. Vi får se vad förlaget säger om mitt förslag (har bara ett, haha). 

Bra jobbat, Hellberg.

Bra poddprat igår, tror jag.

 Det kändes bra. Opretentiöst, nära och fint. Jag var rädd för att jag skulle bli berörd i studion, men vi höll oss ifrån det allra känsligaste, tack och lov. 

Jag tror att Eleonoras bok kommer att bli en dunderhit, faktiskt. På måndag kommer den. LÄS!

Men jag hade sovit såpass uselt natten innan att när jag väl kom hem efter att också ha lämnat tillbaka klänningar och slängt i mig lite lunch var jag tokslut, så mycket jobb blev det alltså inte för jag somnade i soffan och pratade sedan länge med Jonathan om allt mellan himmel och jord. MEN jag hade hållit gårdagen öppen för det så ingen fara på taket. 

Nu är det fyra dagar kvar. Jag ska försöka arbetea i två pass varje dag. Vi får se om jag fåt till det, hoppas! Jag är otroligt osäker på den här romanen, men det har jag ju varit förr och får väl lita på erfarenheten. Konstigt att det är så svårt varje gång. 

Så här sen har jag heller aldrig varit. Jag kommer inte att hinna läsa igenom den innan jag skickar vilket jag aldrig har gjort tidigare. Men så kommer det att bli om jag inte skriver klart allt idag och det är nästan inte möjligt. 

Typ så, torsdag när jag för tredje dagen i rad verkar ha vallningar, eftersom jag jag förmodligen har glömt att ta hormoner. Fast jag nästan är 100 på att jag har tagit varje dag (även på resan till Göteborg) måste jag väl ha missat någon dag då. 

JAJA.

Nästa vecka åker jag till Fjällbacka. Det är plötsligt "mycket "resor igen. 

Efter Fjällbacka där jag stannar tills den 9e, ska jag till Växjö den 18e oktober. En superuppställning med Kepler, Schulman, Malou von Sivers och Stefan Sauk (som inte släpper bok men däremot läser in väldigt många). 

Jag räknar med att sälja noll böcker i det sällskapet, men roade mig lite med att konstatera att jag i alla fall har släppt flest. Alltid något.  Kan bli en kul kväll.

Typ så.

Trevlig torsdag (här regnar det).

08.55,  mitt emellan Farsta Strand och Farsta. Kameran är riktad mot Farsta Strand.

On my way, i alla fall snart,

 till poddinspelning på förlaget. Vi ska prata systrar, och det ska bli superkul. 

Jag tar bilen. Det känns som en bra idé idag, varför vet jag inte. Vissa dagar är jag sugen på att åka tunnelbana men inte idag.

Efteråt ska jag lämna tillbaka kläder jag borde lämnat redan innan mässan, men då fick jag ju ingen parkering. Jag hoppas att det inte är något problem idag. 

Och senare ska jag FÖRSTÅS jobba. Jag har sovit lite illa i natt, pga att jag är på sluttampen. Allt är därmed som det brukar vara. Jag har ännu ingen riktig upplösning som jag är nöjd med, och tröstar mig med att jag har flera redigeringsomgångar framför mig där jag kan styra upp sånt som inte är 100. Ibland glömmer jag det, och tror att jag måste leverera perfektion redan i den här omgången. Så kommer det INTE att bli, kan jag berätta.

Däremot vill jag ju inte göra min förläggare besviken. Hon tyckte så mycket om första delen, och jag vill ju att hon ska gilla även del 2.

Typ så, denna onsdagsmorgon när jag vaknade en och en halv timma innan klockan ringde. Min kissenödighet är tillbaka, efter mässan. Kan bero på att jag inte har ätit exakt som jag borde, så nu måste jag förstås ställa om igen. 

Igår gjorde jag en gräddsås (med curry, älskar curry) och jag tog så lite grädde som möjligt, men det spökar ändå lite tycker jag.  

Och i morse plockade jag fram alla mina piller. Jag har slarvat som tusan med dem i sommar men behöver nog B-vitaminet, D-vitaminet och Zinket för mitt hår och min hud och ska inte glömma det mer. 

Nu måste jag sätta på mig något form av ansikte. Det ska ju alltid fotas vid sådana här poddtillfällen och officiellÅsa vill gärna i alla fall se levande ut. 

Jag har tappat en tredjedel

 av mina bibliotekslån, och det känns ju sådär. Det är nästan en månadslön. Nu verkar det vara en allmän nedgång och jag har varit med om det tidigare att en stor del lån bara försvinner från ett år till ett annat, men det här är som om bibblorna inte köpt in Flanagans alls – och det har de ju gjort. 

Igår läste och grät jag hela dagen, det var en fantastisk bok, Systrar oavsett, skriver av Eleonora von Essen, som vi ska prata om i podden i morgon. Jag var inte klar förrän typ halv nio på kvällen, men skönt med en hel dags läsning, det var ett tag sedan jag tillät mig det. 

Det betyder också att jag kan jobba med mitt eget hela dagen idag, och det betyder också att jag inte har satt igång än. Men det ska jag göra i detta nu, om jag ska hinna. Jag står vid sista vägskälet i manuset och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Det är intressant, och skrämmande på samma gång. Vad ska hända nu, liksom? 

Det var det. Tisdag morgon i den regniga förorten. Sämre kan man ha det även om bibblanlånen svider, eftersom jag förra året låg på plats 201 av de 200 som kommer in på listan över mest utlånade. Det vet jag för det skilde 15 lån typ, mellan mig och plats 200. 

JAJA. 

Balkong som behöver höststädas. Dynorna under plasten , och solstolen, måste till förrådet och jag har inte riktigt orkat. 

Jag tar Nya tag nästa dag det är fint väder. 

Då är jag hemma igen,

 och den här måndagen ägnar jag mig åt en bok som jag måste ha läst tills på onsdag morgon när vi ska spela in en podd. Det är en idiotisk planering av mig, men det måste gå. Jag hoppas att få läsflyt så att jag kan ha klarat av 80% idag. Den ska vara väldans bra, så att om jag bara stänger av den yttre världen kommer det nog att gå.

För er som inte följer författare på Instagram kan jag berätta att mässan var toppen, så kul att träffa läsare, kompisar och att lyssna på andras montersamtal.

Anders de la Motte håller tal till värdinnan på Forummiddagen.

På ett av montersamtalen

Madde och jag när vi var 12 -13 typ. 

Maddes äldsta flicka, som var så snäll mot Jonathan (hon är två år äldre). Här har har han sitt favvisintrument på magen (man kan ha ett racket till många saker) och har fått låna hennes kläder. 

Och Gothia är ett fantastiskt hotell. Jag sover inte särskilt gott, men det handlar inte om hotellet utan alla intryck, tror jag. Det är ju extremt mycket på en gång, när man är van vid att vara ensam hemma mest hela tiden.

På fredagskvällen åt jag middag på Toso med Madde och Anders, och det var som vanligt så trevligt och mysigt som det alltid är att träffa dem. Vi avslutade kvällen hemma i deras lägenhet så att jag fick se GRANEN på balkongen. Den har stått där i ett år, och kommer att få ljus i sig i år också. Och så tittade vi på gamla bilder från somrar i Fjällbacka.

Lördag kväll var det förlagsmiddag, med både kändisar och okändisar, som det brukar vara. Jag hade trevligt på min sida av bordet och åkte inte till Gothia förrän vid midnatt när de flesta bröt upp. Igår var jag ledig, åt frukost och åkte hem. Sedan sov jag i soffan mellan 19-21, kröp in i sängen, såg på tv till midnatt och sov sedan med ett enda kissuppehåll, fram till 9. 

Kl 11 ska jag ha en kort intervju på telefon, men sedan är det jag och läsa bok som gäller.

Men jag skrev förrgår på mässan, så ordräknaren står faktiskt på 69 000 som min målsättning var, så jag tror att jag landar på 80 när jag skickar in manus. Frågan är bara om det räcker. Det är möjligt att jag bara  måste skissa upp de sista kapitlen. Jag vet inte än hur det ska sluta, och behöver skriva för att det inte ska bli ett självklart slut. Det är roligare om jag får till en liten twist. 

Hoppas att ni får en fin vecka!

I sängen på ett hotell i Linköping,

 efter en fin teaterupplevelse. Det var en annorlunda berättad historia. Come from away. Googla.

I morgon ska jag upp tidigt och tvätta håret, så jag slipper det fredag morgon eftersom jag ska vara på plats redan 7.45. 

Sedan drar jag någon gång på förmiddagen, innan jag åker skulle vilja få tag på någon som kan göra ett hål ett skärp. Det funkar finfint i midjan, men ibland på jeans som hänger lite mer på höften, så behöver det vara större och det saknas hål till det. Antar att en vanligt skomakarbar fixar det lätt som en plätt. Ska googla var närmaste finns. 

Annars har jag tid att göra det i Göteborg i morgon också. Min första punkt är ju först på fredag. Då har jag tre grejer, och på kvällen ska jag äta middag med Madde och Anders. Jag var inbjuden på en författarmiddag med min förläggare och några till, men utan att jag visste om det (det blev ett missförstånd runt den inbjudan), och då hade jag redan bestämt med Madde. Det bestämde vi redan i somras, faktiskt. 

Kul att vi får ihop det den här mässan. Hon har förra julens gran stående på balkongen, den var för fin och full av skott för att slängas då, så den vill man ju se om den fortfarande lever (den gjorde det i somras i alla fall). De bor inte alls långt från mässan, så jag kvistar lätt dit på granbesök!

Typ så, nu ska jag se Grey´s anatomy. Igen. Eller Suits. Igen. Fast Suits är bara andra gången!

Hejhej.

I morgon, eller rättare sagt, efter mässan, ska ordräknaren stå på 69 tusen

  och det är 800 ord kvar. 

Om jag får ned 400 i morgon och lika många innan jag lämnar hotellet i Linköping på torsdag är jag svinnöjd. 

Min plan från början var att jag skulle skriva 30 tusen i juli, 30 i augusti och 20 i september, alltså 80 totalt i grundmanuset.  Det hade inte varit några problem om jag inte släppte en bok mitt i alltihop, för augustimålet nådde jag ju inte alls, men kanske, nära nog i alla fall, kan jag få ihop totalen om jag kan hålla det här tempot på 2000 om dagen när jag kommer hem från mässan. På sluttampen brukar jag kunna trava på rätt bra. 

Om jag är framme vid slutet då eller inte vet jag förstås inte, det är bara min teori byggd på gammal erfarenhet. Det känns som om den här boken skulle kunna bli precis hur lång som helst egentligen, men jag har ju tid på mig att bygga ut den senare i så fall. 

Idag ska jag ÄNTLIGEN skicka böcker till kompisar, sedan sola och därefter packa lite och städa. Bra dag så här långt!

Lite svart på min himmel!

Trist blogg just nu, jag vet. Jag är ORDbesatt!

2232 ord senare,

 och nu ligger jag "bara" 300 ord efter (eftersom jag inte hann jobba nästan alls igår). Jag ska ta mig till centrum nu och sola, sedan hem och packa lite, i alla fall skriva en lista på det jag behöver ha med mig till Göteborg.

Gårdagen var för övrigt så himla mysigt. Vi promenerade över bron från Östermalm, utmed vattnet över förbi Rosendals slott och trädgårdar (där vi hade Forumfest häromdagen) och ned mot vattnet, sedan passerade vi Skansen och Gröna Lund, som ligger mitt emot varandra, och efter en dryg timma efter att vi parkerat bilen var vi framme vid det verkliga utflyktsmålet, Ulla Windbladh. 

Där åt Linnea köttbullar, vilket varken Jonathan och jag tordes, pga gräddsåsen. Han brukar ha med sig laktostabletter, men hade glömt det, och jag vet aldrig hur min mage reagerar på grädde. Hade jag ätit det, hade jag fått avstå äppelpajen med en kula vaniljglass till dessert, och det ville jag inte. 

Så Jonathan och jag åt Biff Rydberg (rött kött), vilket i sig var en chansning, men jag känner inte av det idag alls (Tack och lov! Det var egentligen en dum matplan, men den här gången hade jag tur.) Sedan promenad till bilen, och så körde jag hem dem. Efter det var planen att jag skulle till Zara och lämna tillbaka ett felköp, men det var så mycket bilar i Mall och Scandinavia att jag inte hittade parkering. Nu kollade jag bara på en våning men det var helt fullt (17.30 en söndag) och att åka runt och leta när tusen bilar till letar, hade jag ingen lust med. 

Jag tror att man har öppet köp i 30 dagar på Zara så ska kolla när de måste vara tillbaka. I värsta fall får jag åka med dem på onsdag förmiddag innan jag åker till Linköping. 

Så mycket mer hinner jag nog inte idag, faktiskt. Men jag har sovit åtta timmar IGEN, vilket känns superduper, så jag saknar ingen energi även om jag gäspar då och då. Det skyller jag på vädret som är lite si och så just idag. 

I morgon blir det samma visa, med tillägget städa. Så trist att alltid behöva ägna sig åt det, men så är det bara. Alla mina tyger; gardiner kuddar, mattor och kläder som hänger överallt, gör det INTE bättre direkt. 

Samtidigt som jag har jobbat idag har jag sneglat på tv:n och drottningens begravning i London. Det var mycket fin musik, tycker jag. Körerna var magiska. Jag undrar om de tillhör kyrkan eller är anlitade?

Madde, som jag ska träffa i Götlaborg på fredag, är körsångerska och har sjungit över hela världen med sin kör. Den är väldigt framstående. Vocal art ensemble heter den.

Madde står strax till höger om stolpen i mitten, på nedersta raden. Hennes man Anders sjunger i samma kör. Han är tredje man från höger, också nedre raden. Man ser ju att det inte direkt är en tjohejsankör. 

Lyssna, så fint!

https://youtu.be/lH3KCJwe1rs

Där har vi det. Måndag i den grå förorten. 

Thank you for the music!

Det är ju helt otroligt att jag fick ihop

 det jag skulle igår, men det fick jag trots att jag var bakis på mitt o-alkoholiga sätt med trötthet, heshet och sofflängt.

Men vips (nä, det är ALDRIG vips, men efteråt kan man ju låtsas det) låg jag i soffan och läste Camilla Läckbergs senaste. Otroligt bra, jag gillar ju hennes böcker och verkligen inte bara för att de utspelas i Fjällbacka, det är en krydda för mig såklart, men jag gillar hur hon berättar och det hon berättar om. Hon är alltid politisk, och eftersom vi tycker lika (haha) är hon ju svinbra där också. 

Jag har lyckats läsa flera inbundna böcker den senaste tiden, och jag gillar det. Förut har det känts för tungt för min knasiga nacke, men nu får jag det att funka när jag ligger i soffan. 

Idag blir det lite annorlunda. Jag ska jobba det jag hinner, men klockan 12 ska jag sätta mig i bilen och hämta Jonathan och Linnea i Sumpan och sedan ska vi till Djurgården, promenera och sedan äta lunch på Ulla Winblad. Vädret ska bli fint och mamsegull behöver röra på sig OCH behöver träffa sitt barn! Förhoppningsvis får jag ihop det sista när jag kommer hem, alternativt tar det i morgon. 

Nästa vecka drar jag till Göteborg, och när jag kommer hem i en vecka vet jag inte om han har tid att ses, och veckan efter det åker jag till Fjällbacka. Så det var grymt att vi alla kan idag.

I oktober ska Linnea tillbaka till 4an och baka. TVÅ gånger till och med. Så roligt! (Fast det kanske jag har sagt? Jaja, jag upprepar mig. Big deal!) I slutet av oktober ska Jonathan och Bell på spelning till Göteborg, fast då har jag åkt till Stockholm, jag är nog i Fjällbacka max en vecka, troligtvis kortare än så. Det är mörkt och trist där nu, inbillar jag mig, fast jag kanske tycker att det är supermysigt när jag väl kommer dit. 

Min bästis där, Madde (en av mina äldsta. Vi var ihop hela somrarna, och när hennes mamma dog var hon hos mig flera lov som påsk och sportlov. Däremellan ringde vi men mest skrev vi BREV!), tror jag kommer till Fjällbacka under helgen jag är där. Hon bor i Göteborg, och vi ska också ses under mässdagarna är tänkt. Det här året är jag ju där längre än jag brukar vara. 

Lite beror också på hur jag får tillbaka mitt manus. Jag ska lämna till Teresa typ 3e oktober, hon ska ge kort feedback efter en snabb genomläsning och sedan börjar jag redigera (för första gången, den här omgången jag jobbar med nu skickar jag ju obearbetad). Vi gjorde så förra året och det var svinbra för mig. Men vi har ännu inte bestämt när jag får hennes feedback. 

Nu ska jag smörja in fötter och händer och jobba. 

(Sov åtta timmar i natt också, min kissblåsa är grymt snäll just nu.)

Det var sååååå himla trevligt igår.

 Men alltså, vilka arbetskamrater jag har haft turen att ha genom åren. 

Det kändes verkligen inte som 15 år, alla var sig helt lika, och att känna igen dem var inga som helst problem. Först var det mingel med bubbel, sedan middag och då hade vi själva fått välja mellan två för- och varmrätter och för en magkänslig som jag var det perfekt. Magen skötte sig och jag kunde slappna av. 

Vid bordet satt jag tillsammans med flera jag inte hade så mycket kontakt med på jobbet, men som jag förstås kände ändå. Det var så himla trevligt. Alla vid bordet hade nya arbeten, någon ett eget företag, någon annan hade just sagt upp sig för att hitta något med en bättre chef. En kvinna arbetade på ett läkemedelsföretag (och trodde inte mig när jag sa att min ansikte var orört av sprutor för vid 60 ska man tydligen ha fler. Mina sitter ju mest runt halsen). 

Jag fick tågtips för kvinnan och mannen med det egna företaget hade båda åkt mycket tåg, så himla spännande och intressant. En annan vid bordet hade tvillingar (pojke/flicka) som just börjat skolan, och berättade om att han och frugan hade bestämt sig för att försöka sig på att uppfostra dem könsneutralt. Heja på det. 

Vår gamla högsta chef, som jag inte har sett på kanske 17 år och som var typ 5 steg ovanför mig i hierarkin kände först inte igen mig, men sedan sa han: just det, det var du som kom till oss från Philip Morris. Helt otroligt att han kom ihåg en sådan sak. Han kände varje medarbetare vid namn på den tiden. En oerhört respekterad chef. 

Med Sven, en bild vi tog för att skicka till min kompis Eva. Det finns en hemlig bra historia där. 

Chefen och festfixaren i mitten.

Igår slog jag på stort med vit kostym. Kavajen köpte jag i våras och byxorna hittade jag i en låda med kläder  jag skulle ge bort. De hade prislappen kvar och är säkert 5 år gamla. Båda H&M.. Superkul att de var i exakt samma benvita ton och tyg som kavajen. Dessutom skönt att ha något som hänger löst. 

Inte lika flashig idag. 

Sedan började (tyvärr) dansen, och då hade man ju inte hunnit prata med några andra än de vid minglet och sedan middagsbordet, och ljudnivån gjorde att det blev svårt att säga mer än några ord, så då åkte jag hem. 

Så glad att jag kunde gå, det kändes varmt, välkomnande och alla var så himla glada för att se varandra igen. 

Jag lämnade ju det företaget utmattad och inne i väggen i januari 2008, men det hade inget med mina arbetskamrater göra. 

I natt sov jag 8 timmar igen. Det har jag gjort flera nätter i rad. Jag tog bort mitt madrasskydd häromdagen för att jag tycker att det är mest skrynklar ihop sig under lakanet, och kanske gjorde det susen. Jag är brutalt känslig för precis allt i och runt sängen, så kanske? Oavsett, skönt att vara utsövd.

NU ska jag jobba. Deadline närmar sig med fruktansvärt snabba steg!

Så enormt tråkigt att höra att Annie Lööf avgår,

 jag har tyckt om hennes fasthet och att hon, till skillnad från andra partier, har lyckats hålla sin linje helt rät. 

Frågan är vad som händer nu? Jag läste igår att alla inte har varit så förtjusta i den linjen, att flera C-partister har kunnat tänka sig att gå samma väg om L och de andra. Jävla elände är vad det är. 

Många skriver så bra om det nu, om hotet från nazismen och hur smart SD jobbar.

Själv såg jag ju en dokumentär för några år sedan, kanske tre?, som skrämde mig enormt mycket, där brutalhögern öppet berättade om sina planer för Sverige och att de ständigt förde samtal med SD. Första steget var det som togs nu, det vill säga att göra Sverige SD-vänliga. De skrattade redan då segervisst åt hur lätta svenskar var att påverka. 

Usch. 

Jag har äntligen passerat 60 tusen, det som var målet sista augusti ... och två veckors arbete kommer jag inte att ta in framöver. Men jag hoppas kunna ta in något i alla fall.

I min kalender har jag skrivit upp alla dagar jag har kvar att arbeta tills jag ska lämna manus och det är 10 dagar, kanske 12 om jag får över helgen till oktober på mig. Vi får se. Jag har fortfarande inte en aning om hur det ska sluta. Men jag har ju trådar som ska i land, så att säga, men slutet har jag ingen koll alls på än så länge.

Allt är därmed som vanligt i skrivstugan.

Ikväll ska jag på fest, finfest med middag och dans. 120 personer från mitt gamla jobb, Kraft Foods, ska ses och det ska ju bli hur kul som helst. Det är inte så många därifrån som jag har kontakt med, men det känns oerhört bekvämt att träffa alla. Vi jobbade ihop i tio år, på olika avdelningar.

Varje fredag på det jobbet köpte jag godis i personalbutiken. Vi hade ju Marabou och Estrella som varumärken, och ibland kom det in produkter från Schweiz och andra länder som ingick i koncernen. Jag minns att man kunde köpa de där stora Maraboukartongerna man kan vinna på nöjesfält, jag tror det ligger 20 st 100 grams kakor i varje, för 99 kronor (typ). En chipspåse kanske kostade en tia. 

På den tiden pratade jag engelska obehindrat varje dag. Det var alltid någon som gjorde utlandstjänst i Sverige innan de skulle stiga högre upp i graderna, alltid något europeiskt möte man skulle vara med på. Jag var ansvarig för den svenska delen av ett projekt där vi ville hitta nya sätt att sälja kaffe, bland annat på universitet, och den gruppen var stor med britter, schweizare, fransmän, tyskar etc. 

Vi sågs på Heathrow bland annat. Alla flögs in på morgonen och åkte hem samma kväll. Det var långt innan zoom och klimathot. 

En annan gång var jag på internationell kurs i Stratford upon Avon i fem dagar, och fick möjlighet att traska runt i den lilla staden och se Shakespeares hem och kyrkan där han låg begravd. Det var coolt. 

Det var en hel del sådana kurser. Och flera i England, till min stora glädje. I En liten värld har jag med ett Bed & Breakfast som jag har placerat i en av byarna där jag gick på kurs. 

Det var det. Nu ska jag jobba, annars blir det ingen fest. Jag lyckades ta igen allt igår som jag missade i förrgår, så idag ska jag "bara" få ned mina 1500 ord. 

Lite rädd är jag för corona ikväll, måste jag erkänna. Det vore inte så kul, med tanke på bokmässan nästa helg. Jag ska försöka hålla de avstånd jag kan. Fast alla har betalat 800 kr, och då kanske någon "förkyld" människa ändå går dit eftersom man har betalat såpass mycket. 

Det var det. Från hemska partier till fest och pest. 

Hoppas att ni får en trevlig helg.

Jag verkar aldrig komma igång i tid.

 Idag "sov jag ut." Sedan kaffe och alla jävla insmörjningar av fötter och händer. Min dator kommer att bli svårt att göra rent den dagen det behövs, för hos mig är det inte kaksmulor utan hudlotion som är problemet. Och det går inte att författa med plasthandskar, tro mig, jag har försökt.

Jag var ledsen för det igår, men nu ber jag mest en bön om att inte fötterna ska förvärras så att jag ska få problem med att gå, som så många med psoriasis under fötterna har. 

OCH om att fingertopparna inte ska spricka igen, för det gör så himla ont att jobba då och nu börjar topparna torka ut igen. 

Det blir som ett tunt skal på fingertoppen, som sedan spricker. 

Jag har köpt en hel burk (och flera tuber att ha i handväska) med CeraVe som jag upplever är bäst som hand- fotkräm.

Men jag har väl tipsat er om självsprickor och Compeed skavsårsplåster?

 

Jag klipper dem i remsor, och de har bedövning i sig som gör att det onda lättar direkt. Det är bara svårt att skriva med plåster, men det får ju gå såklart. Det finns fingerplåster, men de är smalare och tunnare och håller inte lika bra. Oavsett vilket jag använder så låser jag fast det med ett vanligt plåster och försöker låta bli att vara i vatten. Mina många par diskhandskar används överallt här hemma (också vid toabesök).

Det var dagens rant.

Hoppas att ni har det bra, where ever you are. 

Dag 2 av kroppsundersökningar,

 den här gången hos en fotvårdsspecialist som var rätt övertygad om att mina eksem under foten är psoriasis, men det KAN vara så att man ibland istället har svamp, och därför ska jag också ta ett svampmedel tills jag ska på återbesök om 6 veckor.

De ser smutsiga ut, fast det är de förstås inte. Har sällan varit renare, skulle jag tro. Herregud vad hon grävd och skar för att få dem fina och mjuka. En gång tog en fotvårdare för mycket på hälarna, och jag fick svårt att gå efteråt, så den här sa att det är bättre att vi tar lite i taget. 

Jag har mycket förhårdnader, och själv har jag inte gjort ett dugg för att bli av med dem, filat lite ibland men aldrig tillräckligt och det blir fort torrt. Nu ska jag bli bättre på att smörja VARJE dag. Det är väl superbra att ha gjort precis innan jag sätter mig vid dator på morgonen, tänker jag. Jag sitter ju ändå stilla och då kan ju krämen verka. Kanske också en extra gång när jag lägger mig i soffan framåt kvällningen. 

Så idag blir det ett sent arbetspass. Efter fotvården solade och handlade jag, och nu har jag ätit en halv valukorv falukorv, med Västerviksenap, den starka. Jösses, vad gott det var. 

Det är ett av mina cravings jag kan få 2 ggr om året (jag har en radda sådana) och magen klarar korv (än så länge i alla fall). Det mesta som är lchf funkar finfint, utom rött kött. Och grädde, om det är mer än en skvätt. Inte ens den laktosfria funkar ju 100 för mig. Så det låter jag oftast bli. Men alla matexperiment är okej, så länge jag är hemma. Borta blir besvärligt, tycker jag, eftersom det har hänt alltför många gånger att jag måste störta på toa.

JAJA. Jag kan ju hantera det bättre nu när jag vet vad som funkar och inte. 

I mitt manus trodde jag att jag skulle varit klar med del tre (av fyra) nu, men inser att jag behöver ytterligare kapitel för att gå ur trean och in i fyran. 

Och update från igår med kvinnan som stal min bild med text: hon tog till sist bort den, och istället la hon in en bild på sin sjuka mamma och skrev förstås nedlåtande om att hon inte hade fått behålla min bild. Inte: förlåt, det var fel gjort av mig. Inte; jag naturligtvis genast ta bort din bild. Inte: Oj, vad fel det blev, förlåt. 

Hon tyckte helt enkelt att hon hade rätt att bara ta den och göra om innebörden så att jag framstod som elak och dum.

Men nu är hon blockad för all framtid, det enda som gör mig ledsen är att jag tidigare har skickat böcker till henne (pga bokrecensent).

NU börjar jag jobba! Klockan 14 är egentligen för sent, vi får väl se hur mycket jag lyckas få ihop. 

Dagens besök hos otikern gick sådär.

 Yngre man, bråttom, var trött på mig redan efter några minuter, konstaterade 

1. att jag hade fått fel styrkor 

2. och inte begrep vilka som skulle funka för mig. Så nu har han skickat en remiss till ögonläkare för att kolla om det finns något i ögat som gör att jag inte kan få riktig skärpa. 

Jag som älskar de här, men har inte kunnat ha dem än.

Sedan har jag bråkat med en instagramkvinna, som tog mitt inlägg igår, alltså själva bilden med min text, tolkade den som hon ville och skrev att hon indirekt hade blivit utpekad av mig eftersom hon hade lagt ut bilder med katter.

Mitt topplock gick. Ska man följa mig får man fan fråga om man får använda bilder från mitt insta och om hon hade frågat om den hade jag frågat tillbaka vad hon skulle med den till. 

Den var är personlig för mig eftersom jag bara pratade om mig själv och mitt konto där min vanliga flabbighet inte kändes passande igår, och var inget som går att dela om man inte också delger texten under bilden. Knappt ens då, eftersom den var så personlig.

Ibland blir jag bara TRÖTT på människor. 

JAJA, jag är förskonad. Folk som följer mig är oftast hygglon. 

Utöver optikern var jag på kemtvätten och lämnade in en dress jag skulle lämnat in för ett år sedan, men det har jag skjutit på. 

Egentligen skulle jag haft den när jag fyllde 60 men tog inte ens med den till NY. Vi får se om den kommer till användning antingen på fredag när jag ska på stor fest med gamla arbetskamrater, eller på bokmässans middag. Den blev svindyr, på grund av att jag köpte den från USA och fick betala tull och andra avgifter. Det gör jag inte om. 

Och på tal om bokmässan (nästa helg) så åker jag på onsdag eftermiddag, mellanlandar denna gång i Linköping (brukar vara Jönköping) och passar på att se en musikal där, som jag har varit så sugen på att se på Broadway: Come from away. 

Jonathan har varit noll sugen att se den när vi har varit i NY de två senaste gångerna, så nu blir det på svenska på Östgötateatern istället. Så bra idé av mig!

På torsdag kommer jag bara att få typ tre timmars resa till Göteborg och kan ta det lite lugnt. Jag är oftast trött efter heldagsresor, så skönt att dela upp dem när jag har full program i Göteborg på fredag. Redan 7.45 har jag första punkten. 

Det var det. Nya tag. I morgon fotvård, handla och precis som idag behöver jag skriva 1500 ord. Men jag är över den jobbiga puckeln och ska mest dra det i mål de sista 15-20 000. Sedan blir det mer i redigeringen, förstås. 

Det är helt sjukt att jag snart har skrivit min 18e roman. HERREGUD!

Jag är trött, ledsen och orolig.

 Vet inte när jag vaknade med en stenhård ångestklump mitt i magen senast, men i natt gjorde jag det. Tre timmar efter jag hade somnat. 

Ändå kommer ju jag att klara mig finfint hur Sverige än styrs, men för mig räcker inte det, tvärtom. I en värld där SD har inflytande är det andra än vi vita heterosexuella som kommer att drabbas och det får in alla fall mig att må illa. De flesta har röstat efter sig själva, utan medkänsla, känns det som och det är otroligt skrämmande. Män mer än kvinnor,. 

Jag såg kort ett inlägg på FB från en fin manlig fd arbetskamrat som orolig undrade varför man röstade på extremhögern och hjälppartierna när man ju vet ... och fick korkade svar av de som röstade på SD, mer ööhhhhh än något annat, medan moderaterna sa att det handlade om ekonomi. Att det viktigaste var att få bort socialdemokraterna. HUR kan det vara det viktigaste??

Jag har svårt att tro att en enda som röstar på moderaterna får kämpa med att få ihop dagskassan. Det är helt enkelt inte där de som verkligen behöver hjälp befinner sig. 

Mycket vill ha mer. Och man är inte intresserad av hur andra har det. Det är jag, me and myself. 

Jag är ändå tacksam för att ingen in min familj röstade höger i det här valet. Och att inte Stockholm gjorde det. Inte Farsta heller. Vi verkar få ett rött styre både i kommun och region. Det behövs. 

I min andra hemkommun, Tanum, är SD inte heller särskilt framgångsrika. Där är moderaterna okränkta kungar och behöver inte ta till medel för att nå makten. Den har de haft sedan länge. När jag var ung regerade Centern, och något rött i kommunledningen har jag nog aldrig varit med om där. 

Det var väl det, denna sorgens dag, 2022.  Måndag, och jag ska jobba. Det är i alla fall sig likt. 

En ödesdag.

 Jag ska jobba men fastnade i en massa uppdateringar innan jag klev ur sängen, så jag börjar sent idag. Det finns ingen möjlighet för mig att klara en valvaka ikväll, jag är för orolig för det. Vårt fina varma land är på väg mot något annat om inte högersidan låter hjärtat och mänsklighet tala den här gången. 

Under pandemin dog typ 18 000 svenskar på två år. Att inte sjukvården diskuteras mer är obegripligt. Jag tycker naturligtvis också att gängkriminalitet och mäns våld mot kvinnor är svinviktiga frågor, men 18 000 personer DOG av corona. I Stockholm varslades samtidigt läkare och sjukvårdspersonal. Barnmorskor säger upp sig i förtvivlan medan Stockholm sparar flera MILJARDER. 

Och mina skattepengar går till vinstdrivande skolor. Varför pratar vi inte om det.

Och allra främst. KLIMATET. Har inte högerpartierna förstått att södra halvklotets människor kommer att vandra norrut om vi ignorerar klimathotet längre? 

Jag saknar regler för hur jag som individ kan bidra. Jag vill faktiskt ha riktlinjer att följa, det är sådan jag är. Samma sak med el - och säkert snart även vattenförbrukningen. Tala om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. 

Om alla ( i städer) får köra bil 2 ggr i veckan, ha elen avstängd varje dag mellan 13 och 16, bara spolar om man bajsar, annars två gånger per dag, hjälper det? Duscha mer sällan? Är det en bra idé?

Jag behöver handfasta rekommendationer, inte tips, precis som jag fick under pandemin. 

Men det enda man pratar om är gängkriminalitet. Extremhögerpartier har satt ämnet i händerna på oss och vi gick på det. Och ju mer inflytande de får, desto mer skjutningar får vi. Det är naturligtvis ingen slump! Det är så utanförskap ser ut. Och att mitt gamla parti, Liberalerna, har köpt retoriken är förfärligt!

Att moderatledaren har gjort det är inte förvånande. Från dag ett har man sett hur makthungrig han är. Han skyr inga medel alls. 

Och usch för Busch. Det här gänget pratar gärna om Islam, men hennes älskade Kristendom visar i det här valet sitt fulaste tryne. Det är inte vackert. 

Nu ska jag äta ägg och jobba. 

hej då. 

Farsta, valdagen 2022

En minut innan ridån gick upp kom beskedet

 om drottning Elizabeths bortgång. Jag följde rapporteringen igår eftermiddag på BBC, som ställt in alla andra sändningar, efter att jag hade fått instagram-update från brittiska kungahuset (som jag som den englandstok jag är, följer sedan länge).

Linnea och Moa är i London, kommer hem på måndag, just när England på sätt och vis skriver historia. Nu vet jag inte hur mycket de bryr sig, jag hoppas att de kan göra allt de har planerat så att inte alla Linneas bageri/konditori-besök blir inställda pga stängt. Britterna älskar ju sin drottning så jag antar att hennes bortgång på något sätt påverkar London i helgen, men det vet jag ju inget om. 

Musikalen Bodyguard var i alla fall underbar. Skådespeleriet var väl inte direkt strålande, men det var betydligt mer musik än prat så för min del var det många rys-tillfällen. 

DÄREMOT satt den svenska sångerskan snett framför oss stel i sin stol utan att applådera EN ENDA GÅNG. Alla i publiken jublade men inte hon. Hennes man gick förbi oss, kände Carina, och sa att han inte gillade det som hände på scenen alls. Och att sången inte var tillräckligt bra. WELL! Det hade han fel om, men det spelar ju ingen roll. Att man som så stor svensk artist inte kan stötta nya artister (hon som gjorde huvudrollen är 25 år) är BEDRÖVLIGT och den respekt jag alltid hyst för den här personen rann ut med badvattnet. 

Fyra arbetsdagar på raken, där det enda jag ska göra utöver att jobba är att handla. Och sola några gånger, för mina händer har återigen eksem på alla knogar. 

Efter bokmässan ska jag ta tag i solningen hos Psoriasisförbundet. Eftersom jag misstänker att jag har det på fötterna också, behövs det verkligen.

Om det inte funkar ska jag tillbaka till min doktor och diskutera starkare saker, nya mediciner, istället för kortison som lindrar men inte mycket mer än så.

Hoppas att ni får en fin helg!

Jag tycker att min röst är så viktig.

 Alltså den jag lägger i valurnan. Det är som om hela valet står och faller med hur jag röstar. I år var det svårt, fast ändå lätt. Jag röstade mer emot än för men var osäker på vilket av emot-partierna som skulle få min röst. 

Det var det. Jag har gjort min PLIKT som medborgare och det känns fantastiskt bra och stort och starkt. 

Idag ska jag jobba och senare åka till stan och gå på releasefest till Lina Bengtsdotter som släpper sin nya bok Lågorna. Jag har börjat lyssna, hon skriver otroligt bra!

I morgon upprepas proceduren men då ska jag på musikal och före det äta middag i stan. 

Nästa vecka ska jag på: 

tisdag kolla synen igen, 

på onsdag till fotvård, 

torsdag ny releasefest och 

på fredagen stor fest med mina arbetskamrater från Kraft Foods. 

Veckan efter är det BOKMÄSSA! Jag kör bil och åker på torsdag förmiddag. Mitt första framträdande är redan fredag morgon på en bloggfrukost och just fredag har jag tre grejer jag är med på. På lördag bara en, men stannar ändå till söndag morgon då jag kör hem igen. 

Då kommer mina sista intensiva dagar med det här manuset, jag har en poddintervju som stör mitt i den veckan, men det får gå. Jag ska försöka jobba även den dagen. 18 arbetsdagar kvar (ev 22 om jag inte är ledig en enda dag utöver bokmässedagarna). 

Det SKA gå!

Dagens Farstabild, när brandlukt inte längre tränger in genom fönster och dörrar som det gjorde igår. En skogsbrand i grannkommunen Huddinge gjorde att det även luktade i Farsta. 

Superbra konferensdag igår.

 Vi fick massor gjort, både Linnea och jag. Jag fick vara lite instruktör till hennes nya skrivprogram, men mest fokuserade jag på

1. Mitt manus

2. Buffén utanför rummet.

Det var längesedan jag åt så många småkakor. Men det fanns också mackor och en liten perfekt våffla med sylt, chokladsås och grädde när vi kom, eftermiddagsfika med pinfärska bullar, chips och godis. Min mage reagerade förstås, eftersom jag sällan kan sluta när jag börjar och inte äter en bit av varje som en vanlig människa utan snarare trycker i mig allt gott. Jag var så tacksam när jag kom hem (till min toalett) för då hade jag ont! Är så tacksam för att jag numera vet vad jag tål och inte. En dag är okej, men inte fler än så. 

Lunchen åt vi ute. Lax och stuvad potatis. Mums. 

Men idag är jag hemma och ska sätta igång nu, en timma sent men så blir det ibland. När jag är klar tänker jag promenera till centrum och rösta, och senare åka till glasögonkedjan och rådfråga om mina nya glasögon som jag ju inte är nöjd med. 

Där har vi det. Tisdag i förorten när vädret är UNDERBART och kallt (i alla fall så länge). 

Förrådet städat, CHECK

 JÄVLAR vad jag har kånkat. Jag har bytt ut min trasiga tv-hylla mot en Malm dubbelbyrå jag hade i förrådet, som väger ungefär 80 kilo. Tv-hyllan jag slängde var en kopparvariant, som var trasig och saknade en ruta, och ett hjul var felställt och gjorde jack i parketten. Har jag otur den dagen jag flyttar måste jag bekosta en slipning av golvet. 

JAJA. Helt sjukt att jag fixade det själv, ändå. Jag kommer att ha ont i kroppen i morgon. Men nu är jag supernöjd, det är så skönt att göra sådant som jag har planerat länge men skjutit på. Nu står inte längre boklådorna ovanpå varandra i förrådet, utan får istället plats sida vid sida. Det finns mer att slänga där, men det tar jag vid ett annat tillfälle. En sak i taget. Nu är det i alla fall överskådligt. 

I morgon ska vi konferera, Linnea och jag. Ska bli så kul att se hur det går. Mitt mål är som vanligt 1500 ord. Gärna fler nu, men det räknar jag inte med.  På tisdag är jag bara hemma, på onsdag ska jag på releasefest till Lina Bengtsdotter och på torsdag på musikalpremiär, Bodyguard,  med Carina. 

Men varje dag måste jag förstås jobba först, annars blir varken premiärer eller releasefester. 

Nu ska jag äta lite och sedan se Lena Ph överraskas på fyran. Fast jag ser det på C-more och slipper reklam. Tjohej. 

Västervik, CHECK

 Supertrevlig resa och idag lyckades jag faktiskt sova ut. Jag var förstås vaken och kissade, min vana trogen, men redan kl 5 vilket vara bra för det var lätt att somna om. Till kvart i tio! Wohoo!

Jag har tagit ledigt i helgen. Det har jag egentligen inte tid med men jag måste, för jag behövde rensa och städa, och nu är gammal skit borta och det börjar bli lite ordning och RENT. Sofföverdragen är tvättade, alla gamla kuddar är slängda och nya inköpta. Det känns så skönt för det har jag dragit på länge men ville inte ha nya kuddar innan soffan var tvättad. 

I morgon ska jag ta tag i förrådet där lådstapeln ju har rasat, och sedan tvätta badrummet från golv till tak. Om jag orkar själv ska jag ta upp byrån som står i förrådet och äntligen hiva min trasiga tv-bänk med sneda hjul som gör djupa märken i parketten. Annars får jag vänta på att Jonathan kommer hit någon gång. Så länge kan jag ju i alla fall städa upp alla plastlådor som har fallit och slänga gammal skit som har landat i förrådet "så länge". Även om det är fyra trappor ned så stör o-ordningen mig. Jag behöver också fixa med kläder, flytta fram och tillbaka, för sommarkläderna kan jag ju hänga längst in i den stora garderoben nu.

Från och med 1a september är också nya parkeringsplatsen invigd. Idag backade jag ut och det funkade bra andra försöket, första lite sämre. Om bilen bredvid alltid är densamma kommer det att gå galant, det blir värre om en stor jäkel kommer att stå där igen, som häromdagen. 

Typ så denna lördagskväll. Hoppas att ni också har det bra!

Igår FIRMAFEST

 Så trevligt. Vi hängde i Rosendals trädgårdar men flyttade in eftersom det blev kallt. Kul att träffa så många bekanta ansikten. Många svenska superkändisar som ska ge ut självbiografier, kända författare, förlagsfolk och kompisar som Simona, Carina och så Linnea som jag kom tillsammans med som ju ger ut en bakbok hos Bonnier fakta nästa sommar. 

Fina Linnea. 

Med mina agenter Johanna och Madelene

Från höger Carin Hjulström, Anna Fredriksson, Mattias Edvardsson

Nu är jag duschad, parfymerad och ska ta med mascaran på tåget och sminka mig innan vi kommer fram för ögonen är ömma efter gårdagens tunga makeup. Idag blir det lättsminkat, för mer än så orkar jag inte. 

Det ska bli kul att få några timmar till småprat på tåget med Lina Bengtsdotter och Anna Fredriksson, innan bokeventet i Västervik. 

Håll tummarna för att tåget inte är försenat för allt är bokat väldigt tajt och utan oss tre blir det ju inget evenemang. 

Typ så, torsdag.