Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 29 april 2022

Då är man 60 år fyllda

 Herregud så bra det blev. Vi firade mig hela dagen, fast en dag fick räcka. Igår var det jobb. 

Vi, för Jonathan är min fotograf, gick söderut och hittade först till en adress och sedan till den där jag tänker mig att nästa bok ska utspelas. Det blev känslomässigt att sitta på den trappan till ingången. Jag tror att det var det huset, adressen stämde, men själva huset kan ju vara nyare även om det såg gammalt ut. Det var en märklig känsla, faktiskt

Han tog superfina bilder, som jag tror att vi kan använda, i alla fall till nästa bok.

Sedan åkte vi till Brooklyn och åt middag och såg en av medlemmarna i Backstreet boys. Trevligt och gott, men de tog bara cash. Det är lite ovanligt idag, minst sagt.

Idag gör jag mitt. Ska till fler adresser, och till biblioteket. I morgon åker jag till Ellis island. Jag orkade inte gå så långt idag, men i morgon är nog benen redo för nya 25 000 steg (som det blev de första två dagarna). Ikväll ska vi ses för att gå på Harry Potter. En lååång och tokhyllad teater.

Jag skulle också gärna se The Music Man med Hugh Jackman, men får se om det finns tid. Om jag fixar Ellis Island på lördag kanske jag kan klämma matinén på söndag.

Idag är vädret bättre än hittills då det har varit svinkallt! Alltså på riktigt svinkallt. De är de iskalla vindarna som gör det. Det var ju samma sak när jag var här och fyllde 50. Idag är det bättre, fick jag rapporter om.

Det var det. Resan följer ni bäst på Instagram asahellberg



söndag 24 april 2022

Herregud, detta är ju nästan en levande blogg.

 Idag kan det bero på att jag är sysslolös. Det där med att vara helt ledig och samtidigt vara trött är en kombination som är bra, för jobbet kanske hade blivit uselt, men efter att ha uträttat det jag skulle redan innan halv elva, typ, har jag inte gjort många knop. Jo, jag har fixat fötterna. Och packat UPP en jacka ur resväskan. Den är cool men får stanna hemma. Jag har för mycket med mig, så är det, men vad fan.

Om en stund ska jag färga ögonbrynen, men sedan längtar jag mest efter att få lägga mig. 

Idag såg jag "Döden på Nilen", som är en ny Agatha Christie, som kom ut i februari i år.  Jag tror att den hade biopremiär, men är inte säker. I alla fall: den var sådär. Men hyfsad underhållning tack vare raddan av extremt duktiga skådisar. Och en trött dag var den utmärkt. 

Och när jag ändå tittade på Disney+ såg jag också de 2 senaste avsnitten av This is us (säsong 6, den sista.) BÄSTA serien! Satan, vad bra den är.

Jag castar allt från datorn till tv:n. Vanliga kanaler tittar jag inte så ofta på längre, bara dagtid om tv:n står på. Allt går ju att se ändå, på andra tider.

Men nu är tv:n på och nu går det romantiska dramat Dagboken, på åttan. Många älskar den filmen, jag tycker att det är lite för smörigt. Det är inte en film jag tycker om att se flera gånger som jag kan göra med andra. Jag älskar romcoms, men det här är något helt annat som är extremt sentimental (som väldigt många älskar). Men Nicholas Sparks som har skrivit boken har flera sådana här filmer skapade utifrån hans böcker, och det dryper av ALLT. 

Well well. Nya ögonbryn, var det. Och kanske lite keso. Sedan är väl klockan snart 20.00, för då får jag gå och lägga mig.

I morgon bitti går jag upp 5. Jag ska hämta Jonathan och Linnea kl 12 för covidtestning, i min Ica i Länna. Håll en tumme för att vi alla är friska!

(Jag vet, det är många tummar nu, men det behövs!)



Kolla min tumme, så fin den är. För bara någon månad sedan växte eksemet ned i handflatan och nu är det alldeles mjukt och fint. Tack vare solen! Lite fläckar finns kvar, men förut, alldeles nyss känns det som, var jag tvungen att smörja in mig precis hela tiden, och nu gör jag det kanske 3 ggr om dagen. Och jag tvättar händerna utan att de krackelerar efteråt, Känns som magi. När jag reser på tisdag ska jag har RINGAR på fingrarna. Hurra!
När jag är bortrest kommer jag ju inte att kunna sola, så vi får se hur det ser ut när jag kommer hem.



lördag 23 april 2022

Så nöjd, eftersom jag hittade ett nytt hotell.

 Det andra låg närmare Central Park, norr om Times Square. Det här ligger söder om, men har två stora fördelar. 

Nej, tre. 

1. gratis wifi (det skulle man betala för på det andra. 

2. gratis frukost (supersvårt att hitta på hyfsade hotell i NY), som får fina omdömen. 2020 betalade vi 34 dollar per person för frukost på hotellet vi bodde då. Nu gick vi mest ut, men ändå. Det är mycket pengar. 

3: Det blir FEMTUSEN billigare. Tvåtusen när jag tittade på det, och sedan plopp, när jag bokade, hade det sjunkit tretusen till. Tjohej på det, minsann. 

Jag är mycket nöjd, måste jag säga. 25 tusen för två hyggliga rum i sex nätter är ett bra pris för att vara NY i april. Drygt 2000 per rum och natt. Jag är så glad att jag kollade vidare istället för att nöja mig. När vi var där när jag fyllde 50 gjorde jag samma sak. Bara dagar innan bytte vi hotell då också.

 

Idag har jag städat och packat som ju var planen. Väskan är sprängfylld. Jag ska försöka vara extremt noga med necessärerna så att jag inte packar ned för mycket. 

I morgon ska jag göra mina ögonbryn och fötter. Man promenerar fruktansvärt mycket där, och det kräver väl omhändertagna fötter. 

Jag minns två år med blåsor, och det får bara inte hända den här gången. Kom just på att jag har GLÖMT att packa strumpor (se vad bra det är att blogga!) och ska göra det genast, och tror att jag är förberedd med rätt skor. Och plåster!

Men först  i morgon ska jag ta ur stolarna som ligger i bilen och åka till återvinningen med kläder. Och sola, för det gjorde jag inte idag. 

Jag har inte sovit som jag trodde att jag skulle, alltså kanske jag kan lägga mig supertidigt. Det vore bra inför tisdag morgon, om jag inte vaknar mitt i natten nu förstås. 

Jag vet inte varför jag är så hispig den här gången. Kanske för att Jonathan och Linnea ska med. För att jag fyller år. För att det är få resor nu. Resfeber har jag alltid, fast inte i en vecka innan resan ...

Å andra sidan: Skjut mig den dagen jag blir blasé och suckar åt allt fint jag får vara med om. Resfebern tror jag är en del av glädjen över att få göra något fantastisk, och i det här fallet med min son. Det känns stort. 

Vaknade strax innan halv sex och det var omöjligt att somna om.

 Så nu sitter jag vid skrivbordet denna lediga dag och funderar på hur jag ska lägga upp den. 

Jag tror att jag flyttar saker in i sovrummet, så kan jag hugga tag i golven i vardagsrummet först. Jag har för mycket prylar framme, har inget bra ställe att lägga dem. I framtiden måste jag tänka bort att bo större och istället fokusera på att hitta bra förvaringslösningar här hemma. Eftersom jag nu har valt en lägenhet i Fjällbacka så har jag inte råd med större här, inte än i alla fall. 

OM jag ska har råd, måste jag skriva en bok till per år, och där är jag inte än även om jag tänker på det, typ, varje dag. Men i så fall måste jag redigera den ena och skriva den andra samtidigt, eller jobba i mellanrummen där jag nu har valt att vara ledig. Vi får väl se. Just nu tänker jag istället mer förvaring här hemma, haha. 

ALLTSÅ, för att kunna städa ordentlig måste jag flytta grejer och det ska jag göra så fort jag har druckit upp mitt kaffe. Nu är det inte alls lyhört här, men att dammsuga så här dags en lördag kanske inte är så snällt mot mina grannar. Senare idag ska jag stryka, minsann. Och bestämma mig för hur många jackor jag behöver ha med mig. Vi ska ju vara borta i en vecka. Åker tisdag förmiddag, kommer hem tisdag morgon. 

Om jag packar alla kläder idag, typ, så kan jag ägna mig åt handbagage och necessärer (alltid 2, en med  "burkar" och en med smink) i morgon och på måndag. 


The white shirt girl. 

Just nu visar rapporten inget regn i NY. Halvklart, och 13-14 grader. Skulle det bli så vore det helt perfekt, men jag tänker minsann vara beredd på alla eventualiteter ovanpå mina vita jeans och skjortor. 

Jag borde ta en promenad idag också. Och kanske en tupplur senare. Tror inte att det blir solväder här idag, så jag kanske går till solariet. Mina eksem älskar det mer än balkongen eftersom där kommer rören åt alla fläckar. På balkongen kan jag inte vifta med armarna och händerna tillräckligt för att solen ska nå allt. I en solstol på en strand är det lättare än på en trång balkong. 

Där har vi det. 

23e april – och resfebern är HÖG. 

fredag 22 april 2022

Bra dag i Farsta

Deklaration, check.

Hämtat stolar till matbordet i Fjällbacka, check. (Saknas bara ett bord till stolarna)

Tänker att fårfällar i de här i vinter blir superfint. Nu räcker det med en tunn dyna av något slag.


Till det här bordet som kan bli 180 långt.




Lämnat tillbaka beställd matta innan jag hämtade ut den (för den skulle ludda ett tag, och bara ordet LUDD får mig att rysa av obehag). Check

Tankat. Check

Städat. Halvcheck. 

Solat. Check.

Lagat mat. Check.

Ätit popcorn. Check.

Sett klart på nya säsongen av Borgen. Check (inte lika imponerad som av de gamla avsnitten.)

Bokat en intervju i Fjällbacka den 25e maj. Check.

Försökt komma på hur sjutton logistiken till lägenheten där ska gå ihop, jag har ju inga möbler, men tror att jag måste stanna i Fjällbacka den veckan eftersom jag är ledig efter manuslämning, och se till att jag får det gjort. Ikea, montering, rubbet. 

Inte minst ska jag ju tapetsera en vägg till. Ingen Check på Fjällbacka än alltså och jag tänker inte fundera mer på det förrän jag kommer hem igen.

I helgen fortsätter jag städa, packa och på måndag ska vi covidtestas.

Iiiiiiiiiiii

Det närmar sig 60. Håll en tumme för att vi är i New York då!


torsdag 21 april 2022

Torsdag, jag är på sidan 50 i min genomgång,

 vilket betyder att jag har drygt 200 sidor kvar när jag kommer hem. Jag hade tänkt ta ledigt hela den veckan ut, men det blir nog inte så. Jag landar tisdag morgon, och om jag är ledig onsdag, kanske jag är i viss form för att jobba torsdag fredag. Hoppas det. Det kommer förhoppningsvis att dyka upp en pressfotodag i maj, för jag behöver verkligen nya bilder. 

Brorsan tog ju  bilder när vi var på västkusten men vi fick inte till ljuset i den extrema solen. Ett porträttproffs har väl andra sätt att jobba på, antar jag. 



Idag gick det ut en pressrelease. Den kan ni läsa här. Det är långt kvar men ändå närmar det sig ju. När sommaren kommer är de flesta borta och då måste allt vara på plats. Om 3 månader släpps ljudboken. Den nya inläsaren, Anna-Maria Käll, är en personlig favorit. Gunilla Leining har ju läst in det mesta jag har skrivit, men nu var det dags för något nytt kände vi. 

Den nya bakside- och säljtexten ser ut så här:

Systrarna Anna och Cornelia växer upp på en gård utanför Fjällbacka, i Kville socken. Familjen är fattig, med trots detta får de yngsta flickorna chansen att utbilda sig till sjuksystrar. I storstaden möts de av en helt ny värld av läkare, kvinnosakskvinnor och fascinerande patienter. Arbetet är krävande men framtidstron är stark för dörren till frihet står på glänt. De vill bli den nya sortens kvinnor, fast priset de får betala är högt. Bara några år senare krossas tillvaron. Ett oäkta barn, en ansvarslös man och förbjuden kärlek drar isär systrarna. Tragedierna följs av år av svårigheter. Det starka band de haft slits sönder av olyckor, kaos och sorg. Var hittar man glädje när hoppet tycks gått förlorat?

Jag tycker att den blev bra. Den gick att par varv mellan redaktör Lena och mig, men vi fick ihop det som vi ville rätt snabbt. Hon skrev utkast, jag filade, hon filade, jag filade och sedan var det klart. 

Inte utan min syster har blivit utsedd till huvudbok i Bonniers bokklubb, tillsammans med Elisabet Nemerts nästa bok vars titel inte är publicerad än. Så roligt. Men det gör att vi måste pressa tidsschemat något. 

Min första bok på Forum, En liten värld, var också huvudbok, och den sålde i galna 38 tusen inbundet ungefär. Pocketen i 33 tusen. De siffrorna finns ju inte idag (kanske bland deckarna inbundet, men inte feelgood, inte var jag vet i alla fall), den stora volymen numera ligger på ljud. 

Det här var 2014, och det är en evighet i bokbranschen. 

Jaha. Ledig alltså. Fast jag ska ju deklarera. Tidigt som satan i morgon bitti, har jag tänkt. 

Jag känner mig lite stressad, plötsligt har jag tusen saker att tänka på, vilket gör att jag vaknar tidigt. Men det är ju bra, för på tisdag morgon tänker jag hämta upp Jonathan och Linnea så att vi är på Arlanda strax efter 6. Det betyder att jag nog kliver ur sängen klockan 3. Man ska vara där MINST 3 timmar innan avgång. Vi kommer att vara där 4. Det passar mamma Hellberg UTMÄRKT. Eftersom det inte går bussar utan vi alla behöver ta taxi och tåg så blir det billigare att parkera på Arlanda i en vecka. 

Så dags är det ju, peppar peppar, smidigt att köra dessutom. 

Nu ska jag strax ta in kläder som hänger på vädring. Hur jag ska få med mig allt jag tycker att jag behöver, blir intressant att se. Är fyra ytterplagg verkligen nödvändigt, undrar ni. Yes box, säger jag om det. Det ska regna en dag, vara fint nästa, så ombyten behövs. Jag ska till Ellis island, och det kanske är en superkall resa över Hudsonfloden. 

När vi var i New York när jag fyllde 50 var vädret fint, men det var kyliga vindar. Nu ska det bli mellan 11-14 grader, en hel del regn, inte mycket sol alls. En annan gång jag var där tidigare i april ser jag på bilder att jag var frös och då hade jag strålande väder alla dagar. 

JAJA. Jag packar väskan full, mer än så kan jag inte ta med mig. 

(När jag öppnade bloggen idag tänkte jag att jag inte hade något att skriva om, fast det är ju det där med fingertopparna på tangenterna återigen. Jag är ju redan nervös för nästa bok, för att jag inte vet mer än ramen till den berättelsen. Varje gång glömmer jag att det är så jag jobbar. Fingertopparna på tangenterna är det enda som behövs.)



onsdag 20 april 2022

Jag vet förstås inte hur det är för riktiga tunnisar,

 men min hud blir allt slappare. Och inte bara överhuden utan den under verkar också vara på väg att lossna. Alltså både över och underhud. Som i gäddhäng, typ. 

Ni fattar. Löst bara.

JAJA, om det är mitt enda fel i den här åldern så är ju det strålande. 

Jag ska försöka få en läkartid för en checkup, fast det tror jag är omöjligt i Farsta om jag inte har ett PROBLEM någonstans. Och det har jag ju inte. Men jag vill kolla sockervärden, blodtryck, sånt som har varit ett problem för andra i min familj. 

Sedan vill jag kolla blodet, för tidigare har det legat på gränsen till tjockt, och nu läste jag en undersökning som gav vid handen att vi med psoriasis lättare kan få en stroke.

Stroke: Upp till fyra gånger högre risk

Studier visar också att risken för hjärt- och kärlsjukdom är större hos personer som lider av psoriasis – en sjukdom som ger svåra eksem – än hos friska personer. Sambandet verkar, rapporterar Psoriasisföreningen, framför allt gälla för de med svår psoriasis. Där har man kunnat se att risken kan vara upp till dubbelt så stor. Unga personer med svår psoriasis verkar ha en ännu högre risk. Vissa studier pekar på upp till fyra gånger större.

Det vill man ju prata med någon om, tänker jag.

Typ så denna dag när jag mest har latat mig. Det får jag tillbaka i morgon, för då måste det jobbas in. 

På Fredag är jag ju LEDIG, efter att jag har deklarerat. Då ska jag börja tvätta, packa, städa och så inför min födelsedag. Även om jag inte är hemma då vill jag att det ska vara fint när jag kommer hem. 

Jag har förstås skrivit listor på allt som behövs göras här hemma, och på vad jag ska tvätta och packa. Jag skulle fortfarande vilja ha en väska man kan dra på flygplatsen, eftersom man har så himla mycket att släpa på som dator laddar och sånt, men jag har inte hittat något så liten och behändig som jag letar efter. 

Det var det. Onsdag. Tjohej.


måndag 18 april 2022

Bra jobbdag,

 jag fick ihop kapitlet som jag tyckte saknades.

Eftersom det är en vrickad vecka, har jag bar 3 arbetsdagar kvar innan semestern, för på fredag måste jag deklarera. Jag har GLÖMT det, precis som jag glömmer det mesta jag inte skriver upp. 

Men jag är i, peppar peppar, superbra fas. Tre dagar den här veckan, plus 11 när jag kommer hem igen. Det är fjorton dagar. Manuset är på typ 250 sidor just nu, vilket betyder att jag måste gå igenom minst 20 sidor per dag, då klarar jag mig. Utöver att småpyssla med varje sida ska jag också kolla alla ju och , som återstår. Det var ett par ord till, som jag inte minns just nu, men som också ska kollas när jag har duttat med i de 20. 

Idag vårröjde jag på balkongen, och fällde upp parasollet. Där hade en skock invasiva Harlekinnyckelpigor flyttat in, att de inte är några gullungar lärde min brorsa mig i vintras när en satt på mitt köksskåp. De ska dödas egentligen, men jag tycker nu att de är så äckliga att jag bara skakade parasollet så att de istället landade hos grannen. 

Mitt parasoll är vitt, jag skulle tro att det är därför de hittade dit. Det låg längs med balkongväggen. Nu duger det i år också, men sedan ska jag skaffa ett nytt. Ett jag ställer ned i källaren under vintern. 

Jag HATAR insekter!

Det blir inte så mycket balkongpiff i år eftersom jag inte är hemma i sommar, men dynorna kan jag ju ta fram. 



söndag 17 april 2022

Supermysig påskafton.

 Först långpromenad där jag fick veta var vi skulle äta i New York. Eftersom jag inte är lika intresserad av mat som de är, utan mest hänger med för att det är mysigt, har jag överlåtit åt dem att bestämma. Och jag berättade vad jag måste göra för research dit de gärna får hänga med men som inte alls är nödvändigt. Mer än på en grej, där jag vill  att Jonathan fotograferar mig. 

Sedan fikade vi, handlade, åkte tvärbana, såg Alla mot alla, och åt en trerätters middag som var fantastiskt god. 

Och så fixade vi ALLT inför resan så nu har vi redan fått våra ESTA godkända, det gick på en timma, och har dessutom fyllt i all info som SAS behöver. Jag hade med mig pass och dator, och så gjorde vi det tillsammans. Det som återstår runt inresan är ju ett negativt covidtest, och det ska vi ta dagen innan, alltså nästa måndag. 

Sedan gjorde jag misstaget att proppa i mig godis, vilket ALLTID får mig sänkt. Jag borde komma ihåg det vid det här laget. Sömnen blir kass, pulsen slår jättefort och det är rent allmänt en inte alls skön känsla, in ens idag. Bakis, typ. Fy, vad otrevligt. 

LÄR DIG NU DETTA, ÅSAPÅSA!

Så när jag har jag sovit dåligt i natt har lägenheten i Fjällbacka snurrat, och nu tror jag att jag nästan har bestämt mig för att ändå köpa en bäddsoffa på Ikea. Jag glömmer lite bort att jag inte ska bo där permanent och att bäddsoffan kanske enbart utnyttjas som säng (till Jonathan och kanske något gäst) fem-tio dagar per år. Resten av tiden ska den fungera som skrivsoffa åt bara mig,

Alltså måste jag till Ikea och provsitta. Det har jag gjort förr men nu ska jag göra det lite mer seriöst. 


Holmsund, fast kanske i beige. Får se.  Den här färgen har jag sett och den är super. Gråvit. Kostar 5 999 kr. Köper man till en bäddmadrass blir den nog skön att sova i. Men det viktigaste är att den också är skön att sitta i när jag är ensam. 

Idag ska jag fixa håret och samtidigt tvätta bilen invändig och utvändigt. Den är fruktansvärt smutsig efter två resor i oväder till västkusten. Alla kameror är helt igengrodda. Så kan vi inte ha det med vår nya bil!

Möjligtvis jobbar jag pyttelite i manuset i eftermiddag. Jag tycker att det behövs ett kapitel till mot slutet så det kan hända att jag planerar det idag, i alla fall. Fast skriver det gör jag nog bäst i morgon bitti. 

Typ så, denna påskdag 2022. 


fredag 15 april 2022

Jag sitter i telefonkö till Ving, nu i 27 minuter,

för att boka om min skrivresa som jag olyckligtvis har bokat samtidigt som jag glatt har tackat ja till Feelgoodfestivalen i Mariefred. Så nytt datum, hoppas jag, så att kan fira Jonathans födelsedag där med honom och Linnea på Cypern. Vi hade planerat att vara där i en vecka samtidigt och nu hoppas jag få till att jag åker en vecka innan dem istället. I alla fall några dagar.

Planen är inte att ses hela tiden, de bor på ett annat hotell. Däremot kommer vi förstås att ses då och då när vi är där, men fokus för min del är jobbet.

Jag börjar skriva på nya romanen i början av juni, när jag är på plats på västkusten (jag räknar inte researchen utan själva skrivandet) vilket gör att jag i början av augusti borde ha skrivit i alla fall hälften. Just nu planerar jag för att vara i Fjällbacka från och med första veckan i juni till sista i juli.



Första veckan i juni blir det mest lägenhetspyssel, om allt går som det ska. Tror också att jag eventuellt har en korrläsning av Inte utan min syster, där någonstans. Möjligtvis en redigeringsrunda till. Jag måste verkligen kolla det där så att jag får ihop tillvaron.

Målet för skrivandet den här gången är att ha ett första utkast sista september. Då har jag ungefär 4 månader på mig, vilket betyder att jag kan vara ledig en dag här och där. Jag ska bara hitta en rutin i Fjällbacka där jag gör det stora jobbet på morgonen, förmiddagen, så att jag kan göra annat senare. Planen är att sätta igång med skrivandet den 6e juni och att skriva 12-1300 per dag. Då har jag en rytm där jag också kan tillåta mig att vara ledig. Börjar jag i tid är den summan ord gjord på tre timmar. Jobba fem dagar i veckan, ledig 2.

När jag åker på skrivresor ökar jag ju tempot till 2000 och inga lediga dagar. Och det är alltid de sista 700 som tar tid och därför delar jag upp dagen i tre pass. Det första, på morgonen, bör jag ha skrivit tusen (gärna plus 200), för att sedan dela upp de sista på 500 i varje. Eller ännu hellre 700 plus 300. Jag vet att jag är knäpp med min detaljerade och inte alltid så konstnärliga planering, men det funkar ju för mig. Jag skulle inte få ihop ett dugg om jag gick på lust enbart.

Jonathan och jag var ju i Fjällbacka varje sommar fram till och med 2007, så det blir lite nytt för mig att vara där ensam i en lång period. Då handlade mitt liv om honom och så mycket ensamtid hade jag inte (och ville heller inte ha) under den 3-veckors period vi var där. Nu är det snarare 7-8 veckor, vilket ska bli superintressant. Jag kanske åker tillbaka till Stockholm efter 2. Vem vet.

Jo, jag vet att om vädret i Stockholm är fint i sommar och Fjällbackavädret är piss, åker jag till Farsta igen. Den lyxen har jag ju.

Så, nu har jag bokat om. Åker 5e augusti istället. Mitt under lanseringen av min bok (som kommer den 9e), men så får det vara. Då är jag hemma igen den 19e och festivalen är en vecka senare. Om inte förlaget superprotesterar förstås, men det har jag svårt att tro.

Jag vill inte missa Jonathans födelsedag den 12e augusti, det är en 28-årig tradition att fira den tillsammans, och vi har aldrig gjort det på Cypern.

torsdag 14 april 2022

På söndag ska jag till frissan.

 Min gamla vägrade gå till så länge hon inte var vaccinerad, men nu spelar det ju ingen roll. Och hon är bäst, så är det bara, alltså har jag bokat tid hos henne. 

Den här gången känns håret inte alls slitet (jag var hos frissan senast i slutet av januari), men däremot gör ju blekta slingor att det blir ett lyft och stadga, så jag ska ta topparna och göra slingor, det är allt.

Idag skrev Lena redaktör och jag en baksidestext till Inte utan min dotter, och sedan drog jag till Mio och köpte kuddar som PLÖTSLIGT var på halva priset mot när jag tittade på dem häromdagen. 


Fina, eller hur. Jag köpte 2 beiga och 2 benvita. 

De blir perfekta i Fjällbacka, i min kökssoffasäng. 

Det var mycket trafik men inte särskilt mycket folk på Mio, så jag traskade runt där och provsatt soffor och fåtöljer utan att behöva trängas. Jag ska inte köpa något där, men kul att kolla i alla fall. De har mycket fint men är kassa på bäddsoffor. 

I morgon måste jag ägna mig åt manus. Inte nödvändigtvis den sista delen på 20 sidor som återstår att redigera, jag tänker istället attackera alla mina småord som dyker upp alldeles för ofta.

Jag söker på orden och sedan tar jag bort eller byter ut dem. Det tar ett par-tre dagar i anspråk och det är väldigt skönt att ha gjort i den här omgången. Jag tänker att det vore väldans bra om det är klart när helgen är över. 

Typ så. 

Tjohej

Inte en gul blomma så långt ögat når

Inte i någon annan färg heller. Inga fjädrar, inget pynt alls faktiskt.

Nu gillar jag verkligen påsk, så det har inte med det att göra, det är nog mest att det är så mycket annat på tapeten just nu att jag mest har glömt och förträngt helgen. Men jag är ingen stor påskfirare, det är en lång mysig helg men inte så mycket mer. Jag pyntade mer när Jonathan var liten, men även då stannade det nog vid en tupp och en risbukett med fjädrar och ägg kanske. 

Jag har en gul duk någonstans. Gula linneservetter också. Men nä. Inget sånt i år. Kanske om jag hade haft Jonathan och Linnea här, men nu ska ju jag hem till dem.

Nästa år tänker jag vara i Fjällbacka och gå konstvandring. Kvirr kallas det för. Jag har aldrig gjort det, bara läst om det på alla Fjällbackasidor jag följer överallt. När jag var i New York för tre år sedan förälskade jag mig ju i konst. Det har jag ALDRIG gjort tidigare, det har varit en gäspning. Vad som hände den här gången vet jag inte. Jag besökte Metropolitan museet, och på bottenvåningen fanns en massa skulpturer, och jag blev så tagen av dem och det satt kvar när jag såg alla pampiga verk i guldramar när jag gick vidare i lokalerna. Dagen efter besökte jag Museum of Modern art, MoMa, som låg i närheten av mitt hotell. Det var också häftigt. 



Den här bilden tog jag på MoMa. Jag köpte den som ett litet billigt tryck efteråt. Marc Chagall.  

Nu längtar jag efter att besöka Nationalmuseet i Stockholm. Där har jag aldrig varit. Jag borde ha en hel månad när jag besöker Stockholms alla museer. Tror att jag ska göra det i ... OKTOBER. Bra plan! 


När jag arbetade för andra människor så var skärtorsdagen en halvdag på jobbet. Numera verkar alla vara lediga. 

Hoppas att ni är det också! 

Själv ska jag jobba hela helgen, vilket jag ser fram emot. 


onsdag 13 april 2022

Drar jag på det?

 Ja, det gör jag. Så här dags borde jag ha godkänt mig deklaration och skickat in den, men ickesanicke. Jag får vara glad att jag har printat ut det som är förinskrivet. Nu återstår bara resten. 

Egentligen är ju allt jobb gjort. Det som återstår att fylla i är smågrejer, som eventuellt avdrag för egna mil med bilen, typ. Allt annat ligger ju i mitt program, och räknas ut där.

Utom den där posten periodiseringsfond.

Den har jag kämpat med förut. Vid något tillfälle visste jag inte ens att den fanns (blev påmind av Skatteverket), vid ett annat (eller om det var två gånger) la jag in siffrorna på fel ställe (blev påmind av Skatteverket). Fonden, om jag har förstått det rätt, handlar om pengar som nu ska återföras till beskattning (jag är KASS på det här, jag vet, men det är ju därför jag har mitt program som räknar åt mig). I år ska jag beskattas på 224 460 kronor från den fonden. Det är ungefär 115 000 utöver det jag redan har betalat och ska betala i restskatt.  

JAJA, istället för att prata om det här kan jag ju börja jobba med det i programmet. Vi säger väl så.

Från och med i morgon har jag nio dagar, mer eller mindre på raken, där jag ska arbeta med mitt manus. Sedan är jag ledig i två veckor (dagens SAS-flight till New York ställdes in, by the way. Låt oss HOPPAS att det inte händer oss), där jag ska vara ledig och göra research lite huller om buller. Det är skönt att vara ledig några dagar innan resan och efter. 

Och när jag kommer hem har jag typ femtom arbetsdagar till, tror jag att jag räknade ut. Minnet är kort i Farsta. 

På påskafton ska jag på USA-fyllaiallapapper-middag hos Jonathan och Linnea. 

Och bara några dagar innan vi åker är jag bjuden på releasefest som jag har tackat ja till, men jag kommer inte att tordas gå. Jag vet inte hur jag tänkte där när jag sa ja. Det går ju smittor fortfarande och det vore väl själva fan om antigentestet dagen innan resan visade på covid nu när jag har klarat mig så länge. 

Då så. Om jag duschar och tvättar håret kanske deklarationslusten kommer. Eller så jobbar jag med manus idag istället, och deklarerar i morgon bitti? Så kan jag förstås göra. Det viktiga är att deklarationen är gjord innan jag åker. 

SMART, Åsa. Manus är så mycket roligare!


måndag 11 april 2022

Bra jobbat idag.

 Jag tycker att det fortfarande finns småsaker att lösa, men tror att jag är på väg. Det får inte bli för hattigt, samtidigt som det är bortåt 40 år jag ska skildra. Det är lite knepigt, men jag har tid kvar. 

Målet var att vara klar idag, men jag gav mig ledigt igår, så jag behöver i morgon också. Kanske till och med en dag till, innan jag vänder och börjar om från början. 

När jobbet var klart packade jag ner en rosa kavaj jag köpt innan  jag fick mitt hyreskontrakt i Fjällbacka och åkte tillbaka med till affären eftersom jag hellre fixar lägenheten än att ha ännu en kavaj i garderoben. 

Zara i Nacka Forum stängde i december upptäckte jag först när jag var där (där ser man hur länge sedan det var jag shoppade) och istället åkte jag vidare till Mall of Scandinavia på andra sidan stan och lämnade tillbaka den, men vände direkt (för att slippa eftermiddagstrafiken), åkte hem och solade, pratade med mamma och fixade mat. Nu är jag mätt (älskar mätt, jag skulle säga att jag – vad jag än äter – äter jag mig mätt på det), har druckit en kopp kaffe och ser 3e säsongen av The Bay på Cmore.

Bra och produktiv dag. Jag gillar de dagarna när jag har utfört något.

Det är nu jag får pyssla med mina moodboards. 



Jag är ju färg-sjuk-i-huvudet, och nu när jag har en tapet med vissa färger så måste förstås allt passa ihop med dem. Men det är roligt pyssel. Idag var jag inne på Miomöbler i Nacka Forum och la mina färgprover på mattor för att se vad som skulle kunna funka. Jag behöver 2. En under matbordet (den ni ser i bilden till vänster kommer från Jotex) och en under/vid soffan. Eftersom jag älskar ryamattor är det en sådan jag är ute efter. En i mörk sand. Lycka till Åsa. Under matbordet vill jag ha en slätvävd, typ den på bilden. 
Stolarna är matbordsstolar, jag har köpt 4 svarta, men byter kanske dem mot den ljusare. De var slut igår, men jag kan ju byta när nya kommer in i maj om jag låter bli att öppna kartongerna. 
Jag har också köpt mer tapet så att jag kan tapetsera den väggen jag lät bli nu. På något sätt ska jag lösa det där med tapet runt de kontakter som inte går att ta bort. Det blir finast med mer tapet, så är det bara. 






söndag 10 april 2022

Jag lärde mig en läxa när jag åkte till New York

 2014 eller om det var -15. 

Anyhow, jag hade inte förstått hur kosten påverkade magens gasproduktion, och åt glatt smörgåsar och godis innan flighten och sedan under den också, medan de tillbakahållna gaserna gjorde allt ondare i magen. Fy fasiken vad jag led. 

Jag har inte en aning om hur det är för andra, ni kanske inte får lika ont, vad vet jag, men sedan dess tänker jag svinnoga på vad jag äter innan en flight. Att äta tabletter mot gaser när det enda jag behöver tänka på är vad jag stoppar i mig, är inte aktuellt (för mig).

Är det en bilresa där jag är ensam i bilen spelar det ju ingen roll, då kan man ju bara dra ned fönstret, men i en flygstol, kanske längst in vid fönsterplats (som brukar vara min favvis), är det inte kul att sitta med min mage i o-form.

Så jag äter bara sådant jag vet att jag är ogasig av, ungefär samma som jag alltid äter hemma eftersom jag ju gillar min mage när den är lugn och fin. Få kolhydrater, mer av protein och lite fett. Ägg är lysande flygmat. 

När vi väl ÄR i New York är det annorlunda. Man kan inte vara där utan att äta amerikanska pannkakor med lönnsirap, bagels, pretzels (stora kringlor med saltkort) och annat som görs bäst där.  GUD VAD GOTT!


Och där, till skillnad mot hemma, äter jag en stor frukost. Det hotell jag har bott på flest gånger har kanelbagels som är så goda att bara de i sig är värda resan över Atlanten. (Jag har aldrig hittat sådana bagels i Sverige.) 

Men då promenerar man ju mycket, vilket är en annan sak. 

Peppar peppar så har jag inga minnen av att jag har haft problem med magen väl på plats, vilket ju är skönt för att fika och äta är en stor del av vistelsen och har varit även när jag har besökt staden ensam. Fast jag har nog inte ätit så många bra middagar då utan oftast köpt snabba grejer i de småbutiker som finns överallt.  Lunch har jag däremot ätit för mat behövs när man går nästan en mil varje dag. 


Jag tänkte på det nu när jag tog en GASFRI promenad runt Farsta. 

Det var det. Jag tar ledigt idag, och jobbar i morgon istället. Bra tänkt, Åsa. 

jag sov ut, hurra, ska ta en promenad, hurra och sola, hurra.

 Nu har jag inte gjort något av det på alldeles för länge och nu sätter jag in en press igen. 



Farsta 11.50

Fem dagar på raken ska jag i alla fall sola. På solarium.

Jag har fortfarande inga läkta eksemfläckar. Det kanske är aning bättre, men inte alls borta, för på ovansidan händerna där det helt och hållet hade försvunnit har det kommit tillbaka, precis som det gjort på armbågarna. 

Det var det. Nytt ämne.

Idag påmindes jag av telefonen om min New York-resa, 2019. Då var jag där ensam och jag ju inget som helst emot det, alltså var det en fantastisk resa precis som de jag gjorde åren innan. Men året efter var ju ännu bättre, för då var Jonathan med och det slår förstås alltid allt annat. Inte minst för att han är en sådant gott ressällskap. Det har han varit sedan han var liten. Han hänger med, gnäller aldrig och är bara trevligt sällskap. Jag har ju rest med vänner vars barn jag själv varit nära att läxa upp ... Underbara varelser så länge deras föräldrar inte var där. När mamma och pappa var med förvandlades de till de gnälligaste, suraste och mest självupptagna små människor på denna jord. 

JAJA, inte min unge och det var väl tur det för jag är inte en tålmodig mamma. (Och hungrig är jag ett monster. Ungefär som barnet jag beskrev ovan.)

"Vanliga" år har jag gjort 3 el 4 resor. London har jag vissa år varit 2 gånger (fast det blir inte lika ofta nu med en annan bokserie, såklart, men jag kommer definitivt att förlägga handling där igen i framtiden. Jag tror att jag har med London i nästan alla mina romaner).

Så London en gång, New York en gång och Cypern en eller två gånger (en rekreation och en skrivresa). 

Jag har faktiskt inte en aning om vad jag har råd med i år. Inte alls lika mycket (är jag rädd).  Fjällbackalägenheten dök upp som en underbar överraskning, men den kommer inte att vara gratis. Dels ska den inredas så att jag trivs (utan att för den sakens skulle köpa något som är dyrt dit, en bra bäddsoffa kostar 10 000 var jag än köper den) men sedan ska jag ju betala hyra också. 

Och sedan ska vi ju till New York (jag fortsätter med mitt peppar peppar eftersom man aldrig vet vad som händer) och som jag längtar! Två veckor och två dagar kvar. Nästa vecka ska jag skaffa det visa (ESTA) man behöver som EU-medborgare, kolla om man fortfarande behöver göra covidtest (antagligen dagen innan) och lite sånt. 

Kan man åka på en sådan här resa mitt under ett krig? Jag brottas med den frågan, men om jag bara ska tänka på min familj och vår gemensamma upplevelse så är resan självklar. Kan man då bara tänka på sin familj, är nästa fråga, och den är svårare. Kan våra liv knata på som vanligt när det sker så mycket fruktansvärt i Ukraina? 

Jag har inget försvarstal att komma med, inga ursäkter, inget som ger mig "tillåtelse". Min egoism är lika stor som de flesta andras. 

Jag skänker pengar, det är ett sätt för mig att köpa mig ett bättre samvete. Och jag tänker att mitt samvete är bra, det talar om att jag känner med människor som far illa. Men hindrar det mig från att resa? 

Nej, det gör det inte och det är en kamp jag får ta med mig själv om det är rätt eller fel. Varje gång jag har varit på Cypern har jag tänkt på att på andra sidan, i Syrien, pågår krig. Och där sitter jag och skriver i godan ro. Jag simmar ut min trötta kropp i samma hav som människor flyr för sina liv på.  

Att liv bara knatar på är förskräckligt och kanske också rent av nödvändigt. Men ingen kan säga att det inte är svårt. 


lördag 9 april 2022

Om jag har fått

 pengar från Wordaudio, WAPI också kallat? Nej. 

Vad konstigt, har du inte? säger de när jag mejlar och frågar. 

Sedan ställer jag nya frågor som de väntar med att besvara. Förra året lyckades de skjuta fram utbetalningen typ 7 veckor på det där "detärpågång"-sättet. Nu har mitt avtal TACK OCH LOV GÅTT UT, detta är sista utbetalningen. Men det gör ju också att det inte finns några direkta anledningar att behandla mig schysst. 

Alla mina böcker är numera samlade hos Forum, och med Bokfabriken och Bookmark har det inte varit några som helst problem att avsluta samarbetet (TACK för det!)

Jag känner mig lurad, och det är min värsta känsla. Inget gör mig argare. Tror att det alltid har varit så faktiskt. Jag har haft vänner som har gått bakom ryggen på mig och dem pratar jag aldrig med igen. Jag har haft pojkvänner som har ljugit (alltså friska, inte missbrukare) och dem har jag också tappat all respekt för. 

JAJA. 



Just nu, 11.49, i Farsta 

Jag har inte kommit igång med jobbet än idag. Men ska strax. Först ska jag hänga upp tvätt och äta frukost. Min dag började med dusch och hårtvätt, sedan bäddade jag rent och slängde in lakan i tvättmaskinen. Tvätt håret är inget jag någonsin gläds åt, men det är väl som med träning: Det är så skönt efteråt! 

Sedan funderar jag på en backup-plan om SAS strular när vi ska åka till New York. Det vore ju supertrist om det ställs in, ska bokas om, strejkas eller annat som kan hända dagen innan avgång. 

Men då har jag bestämt att vi åker till London istället. Jag vill inte sitta på Arlanda på min 60-årsdag. Så mycket vet jag i alla fall. 

Hoppas att ni får en finfin helg!

torsdag 7 april 2022

Jag har jobbat heltid sedan jag var 18. Varje sommar sedan jag var 13.

 Förutom drygt ett år när jag var mammaledig. Åh, vad jag tyckte om det. Bara Jonathan och jag. Det var fantastiskt trots att vi var så fattiga och inte ens hade en egen lägenhet (det fick vi först när han fyllde ett).

När jag började jobba efter föräldraledigheten var en heltid på Philip Morris 35 timmar i veckan och efter ett par månader på deltid, som väl var typ 27 timmar i veckan, sa dagis att de ville att Jonathan ökade på timmarna där eftersom han kom, åt, sov, och sedan blev hämtad. Han hann inte komma in i verksamheten innan han skulle hem igen. 

Alltså gick jag snabbt upp på "heltid". När Jonathan var 3 började jag jobba som säljare, och hade ungefär lika långa dagar. Han var aldrig sist kvar på dagis, trots att jag var ensam och jobbade full tid. Det handlar ju också om hur snabbt man gör jobbet. 

Om 2 år (eller var det 3?) kan jag gå i pension. 

Det är ju helt galet. Nu tänker jag jobba betydligt längre än så, jag har ju kontrakt på böcker till och med 2024 och hoppas förstås på nya kontrakt efter det, för att enbart leva på min pension vid 62 har jag inte råd med.

Men det finns ju många alternativ när det väl är dags. Man kan vara pensionär och jobba samtidigt, till exempel. Ge ut böcker vartannat istället för varje år. 

Fast när jag tänker på det undrar jag vad jag ska pyssla med om jag inte är upptagen med att skriva en bok. Barnbarn, kanske, men de har ju förhoppningsvis redan föräldrar som tar hand om dem.

Nä, jag får (och VILL) nog fortsätt jobba om jag ska kunna fortsätta köpa svinsnygga skor. Däremot är det ju en trygghet att veta att det finns pension att ta ut den dagen det tryter. 

Hur tänker ni som närmar er/eller redan är där?


Två blogginlägg på en dag. Det är som gamla tider. Helt galet. 

Nu ska jag strax ringa till mamma (som jag ju gör varje dag vid den här tiden) och sedan göra lite mat. 



Jag gillar min däckfirma.

 Däckia i Farsta. Jag gillade min förra också, men den låg längre bort. Den här kvistar man till på några minuter.

I alla fall: de gillar mina bilar. Och då blir jag förstås glad eftersom jag gör det också. Igår beundrade vi tillsammans de nya fälgarna. Sedan blir jag igenkänd när jag kommer dit, och det blir jag aldrig annars. Jag kan träffa samma kassapersonal på Ica varje dag, men det spelar ingen roll, de har inte en aning om att jag var där dagen före. Nu kan det bero på bilen att Däckia minns mig, men strunt samma. Jag väljer att tro att det är min MAGNETISM som gör det.

Idag är jag inte särskilt magnetisk. Istället hasar jag runt och har inte kommit igång med något alls utöver funderingar på allt möjligt från Fjällbacka (som jag inte behöver fundera på alls eftersom jag inte ska dit förrän i slutet av maj), till förlag, New York och utgivning. Jag har också lätt huvudvärk, vilket är ett tecken på att ett lågtryck ligger över Farsta idag. 

Det är dock lätt fixat med ett par alvedon. För planen idag är att jobba med ytterligare 20 sidor. Först i morgon behöver jag handla, tack och lov. Fast i morgon ska det eventuellt bli snö, alltså beställer jag nog Mathem för säkerhets skull. Eller handlar senare i eftermiddag. 

Om det inte blir snö. 

På bilfirman berättade man att flera hade bytt däck i måndags, men kommit tillbaka igår och bytt tillbaka till vinterdäck. Så tänker inte jag göra, hellre får bilen stå om nu snön kommer. 

Hela helgen är det jobb för min del, målet är att bli klar med den här redigeringsvändan på måndag, och på tisdag börja med alla räkenskaper som moms och årsdeklaration. Det får ta typ 3 dagar, för under påsken tänker jag börja om från början med manuset igen. 

Det är helt sjukt att det snart bara är två veckor kvar tills vår resa. 

Igår bokade jag en restaurang till min 60-årsdag i New York (fast det kan ändra sig om jag hittar något bättre). Det här är en italienare som ligger på 44e gatan, vilken är mitt i smeten. Men den får helt okej recensioner och verkar mysig trots att den nog är rätt stor. Nu har vi i alla fall en krog bokad. Egentligen har jag kläder klara sedan ett år (jaja, det är så jag jobbar, släpp det!) men då hade jag inga eksem på armbågarna. Det har ju tyvärr kommit tillbaka och just nu ser det inte särskilt hoppfullt ut och i den utvalda dressen funkar inte det om jag ska vara bekväm (som väl är ett ledord om man är 60). 

Alltså har jag plockat fram andra röda förslag, där jag inte behöver ha high heels, men ändå kan känna mig piffig. Det kan vara smart. Är det något som far illa under en resa till New York så är det fötterna. De blir en storlek större och ömma och mina fina Louboutin får nog vänta till evenemang på hemmaplan. 



En gång hade jag ett par andra som jag just köpt på Saks på femte avenyn. Med platå och hög klack. Supersnygga.



Jag skulle ha dem tillsammans med en svar klänning översållad med fransar, när jag skulle på Metropolitan operan och se Carmen. I alla fall: jag köpte dem typ dag 2 i New York. Och på operakvällen gjorde jag allt för att inte stappla i dem, för mina fötter var helt slut efter 2 dagars vandrande upp och ned för gator och avenyer. Det var helt omöjligt att gå i dem hem, som hade varit tanken. 

Och när jag kom hem var de en storlek för stora och jag har använt dem en gång, men det funkar bara inte att gå i för stora skor. 

Mina bästa Louboutin är de här: Coola och bekväma. Jag använder dem hela tiden och de får åka med till New York.




Det är många vänner som fyller 60 i år. Idag fyller Robert, igår fyllde Tina. I maj fyller Gunilla. Det känns fint att det är fler än jag som kliver in i det samtidigt. Många andra vänner är redan där. Jag kommer nog att klara det där med 60 också. 40 kvar till 100 känns helt okej. 

Hipp hipp för oss!

onsdag 6 april 2022

Idag gick jobbet bra.

 20 sidor, precis som målet för dagen var. Mer än så behöver jag inte göra och då gör jag inte det heller. 

I eftermiddag ska jag byta däck men fram till dess tänker jag fortsätta skriva listor på vad som behövs i Fjällbacka (skurhink och dammsugare, till exempel) och kanske ta en liten tupplur faktiskt. Det gjorde jag igår och det var superskönt. 

Men jag ska också kolla hotell i New York. 

Med tre veckor kvar har nog inte priserna hunnit gå ned än, men jag vill i alla fall hålla koll. Just nu är de högre än de var när jag bokade, fast ju närmare avresa desto större sannolikhet att de går ned. 

Än så länge har vi en enda restaurang bokad, den 28e (dagen efter min födelsedag) och den ligger i Brooklyn. Det ska bli kul. Vi åker tunnelbana dit och tar en taxi hem. Det är en middag jag har sagt att jag ska bjuda på för att fira alla deras projekt och att Jonathan och Linnea fritt får bestämma vart vi ska gå.

Det passar perfekt att göra research downtown just den dagen eftersom jag har ställen att besöka där. Är man i New York gäller det att planera. 

Därifrån kvistar man över bron till Brooklyn och Williamsburg. Även om de bestämmer restaurang är det nog jag som får stå för planen. För just den här researchen vill jag att Jonathan hjälper mig att dokumentera. 



Restaurangen ligger vid den röda pricken. Bron vi måste över heter Williamsburg bridge. Brooklyn Bridge, som jag har gått över två gånger, är den gula till vänster.


Några musikaler har vi inte bestämt än. Linnea är inte lika intresserad som Jonathan och jag, och därför blir det nog färre sådana i år. Eventuellt går jag själv, vi får väl se vad som händer när vi (peppar peppar) är där. 

Frågan är var vi ska äta min födelsedagsmiddag. Det kanske jag också borde börja tänka på.

Fast först tupplur. Just nu kan jag inte tänka alls, känns det som.



tisdag 5 april 2022

Jag kommer förstås att bli knäpp

 om jag alltid ska köra samma väg till Fjällbacka framöver, alltså måste jag testa nytt även om det tar en stund till.


Gps:en vägrade ta med Karlstad som alternativ idag.

Vägen via Jönköping är nästa test. 

Därifrån åker man via Falköping och Vara till Uddevalla och sedan Fjällbacka (har aldrig kört där). Tar ungefär 30 minuter till, men vägarna till Jönköping är ju superbra. 

Man kan också åka via Göteborg (den vägen till Fjällbacka har jag däremot kört en gång för länge sedan) och då är vägarna ännu bättre. Egentligen bara mellan Jönköping och Göteborg som tempot sjunker, annars är det dubbelfilig motorväg.  Tar ytterligare fem-tio minuter, men säkrare väg.

Sedan kan man köra över Karlstad, eller Mariestad, som jag har gjort hittills, och det är hugget och stucket vilket som går snabbast. Just nu föredrar jag Värmland och Dalsland, men det är för att jag har kört via Mariestad nästan varje gång de senaste åren. Då har jag varit hemma EN gång. Nu har jag varit där TRE gång sedan december. 

Resan tar ungefär 6,5 timma, det är omöjligt att komma fram snabbare. Då tar jag ändå nästan ingen paus utöver toa, tanka och köpa grejer att äta i bilen.


JAJA. Så här tror jag att det kommer att bli.



Min ritning. Bäddsoffa, och framför någon form av hyllor där tv, böcker och sånt ska få plats. Sedan ett matbord, tror 140 cm, för att jag ska få in det i köket när jag är ensam. Då ska min säng stå där, har jag tänkt. Eller så får den alltid stå i köket. Det återstår att se när jag har "flyttat in." Tror inte att jag tar med zebrafåtöljen. Det blir i alla fall inte en prioritering innan resten är på plats.

Typ så, när jag väntar på ventilationskontrollen. Till dess ska jag jobba och därefter måste jag handla. 

Tjohej.


Update: jag kan sluta vänta på ventilationen, det är i morgon ...


måndag 4 april 2022

Nu ska det målas i Fjälllbacka.

 Vitt, bestämde vi. Och firman sätter igång direkt med både kök och hall, plus garderobsdörrarna i vardagsrummet. Hurra för det! Man målar bara utsidan av skåpen, men det blir ju en förbättring helt klart. 

Om jag sedan vill måla köksväggarna i en annan färg kan jag ju göra det. Det är inte särskilt komplicerat (säger jag som tydligen inte lärde mig ett dugg när jag tapetserade häromdagen och blev TOKSLUT).

Jag har tapet kvar från vardagsrummet, och man skulle kunna tapetsera den runt fönstret. 

JAJA. Att få hallen gjord känns superbra. Bort med den äckliga fula tapeten. Jag ska hitta en spegel att sätta upp där. Hallen är supersmal, så det gäller att få rätt spegel, men det blir en senare fråga. 

Idag har jag beställt tygprover på soffan jag vill ha. Beige eller grå. Jag måste lägga dem mot tapeten för att se vad som passar bäst. 

(Om målarna gillade jobbet jag hade gjort? Jajamensan! )


Under förmiddagen har jag sett alla bilder från kriget i Ukraina och det går inte att ta in. Mannen som satt på sin cykel ... Det är ju inte krig, utan något annat. Jag tänker på kvinnor som blir våldtagna, barn som kanske måste se på. 

För en månad sedan gick de till skolan, De bodde fint och hade kanske husdjur. Pappa cyklade till jobbet, mamma målade naglarna röda. 

Det är obegripligt att tänka sig att det skulle kunna hända här i Farsta men det var nog lika obegripligt för Ukrainarna. 

Jag läste någonstans att krig aldrig har vunnits på slagfältet utan vid förhandlingsbordet. Fast det verkar ju lönlöst än så länge. 


NU ska jag börja jobba i alla fall. Det kanske inte blir så mycket gjort idag, men tio sidor borde jag klara. Jag orkar inte handla och i morgon är det ventilationskoll (hur många sådana varianter finns det? Har en känsla av att de var här bara häromsistens) och då måste jag vara hemma tills de är klara. Sedan kan jag ta mig till mataffären. 

På onsdag ska jag byta däck och den här gången bokar jag inte om. Jag ska inte åka någonstans annat än turer här hemma, och om det är snö kan jag ju lämna bilen hemma. Den smälter ju ändå bort direkt. Småvägar på landet är ju annat än varma vägar i stan. 


söndag 3 april 2022

Just nu kämpar jag för att hålla mig vaken ett par timmar till.

 Jag har sovit supergott hos mamma, men är ändå trött efter en lång dag i bilen. Och för att jag klättrade upp och ned på en stege igår när jag tapetserade i Fjällbacka. Jag har sällan varit så slut som jag var efter det.








Min parkeringsplats utanför huset.



Min nya FINA tapet




Fultapeten



Tänk att jag ska få bo nära det här.






Här syns det att garderobsdörrarna är "gula", jmf med den vita väggen.

Till sist valde jag att bara tapetsera en vägg, det var så många kontakter på den mindre väggen och jag var inte redo för den utmaningen. Kontakten på långväggen var en vanlig, som gick att skruva bort innan tapetseringen.

Det blev i alla fall superfint. I morgon ska jag ta kontakt med en målare gällande köket som är lite äckligt med sina rök-gula skåp med en lukt som inte riktigt har gått bort. Kanterna på skåpen är bruna ... Så jag vill måla luckorna där i en antingen beige eller ljusgrå färg, garderobsdörrarna vita i stora rummet, och hallen vars fula tapet dessutom är GUL av rök tänker jag också kan få bli vit. Det vore också toppen om hen kunde fixa dörrkarmarna som också är gula. Hallen kan jag måla själv i några lager i värsta fall, men det vore underbart om den där firman hinner göra det innan jag "flyttar in" i början av juni.

Jag ska också nämna det för bostadsbolaget, ifall de har lust att bidra på något sätt. Men det är väl låg hyra av en anledning, tänker jag. 

Jag älskar i alla fall lägenheten, och är så glad att jag fick den. Bostadsbolaget ska installera ny spis och diskmaskin. Sedan ska den bara putsas så att den blir härlig att bo i. 

Typ så. I morgon börjar jag jobba igen, hurra för det också! Jag har nästan inte sett en nyhet på hela helgen och tänker inte läsa på om eländet nu. Jag skjuter allt sådant på morgondagen. 

Hoppas att ni har haft en fin helg!