Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 23 februari 2022

Då är dagens läkarbesök avklarat.

 Bra samtal, tycker jag. Hon verkade helt förstå mitt dilemma med hur jag måste använda mina fingrar, och jag fick också förklara hur jag har använt kortisonet. 

Well.

Det visar sig att jag har gjort lite fel. Jag borde stryka på det över hela händerna, inte vara så rädd för mängden utan ta mer än mitt "tunt tunt lager bara på fläcken." 

Jag ska heller inte ta mjukgörande 30 minuter innan, som apoteket rekommenderade. Bättre att ta det efteråt när salvan har sjunkit in ordentligt. 

Men hon tycker också att jag ska gå i en ljusbehandling, alltså en form av solning om inte har farliga strålar i sig. Och det gör man på en klinik, 25 ggr, 2 ggr i veckan. Finns en i Hammarby sjöstad, som inte är alltför långt härifrån. 

Om det inte skulle funka så finns det numera mer avancerade mediciner, biologiska eller immunhämmande, som man kan använda, men de har en större inverkan på hela kroppen, och om man använder sådana står man under mycket större medicinsk kontroll.

I nuläget börjar jag i alla fall om med kortisonet, och inväntar svar på remissen om ljusbehandling. 

Sola vanligt solarium rekommenderade hon förstås inte, men det hade jag heller inte räknat med. 

Jag tänker dock fortsätta några gånger till med det, tills jag får besked om ljusbehandlingen. Det brukar gå rätt fort, tydligen.

Där har vi det.



Nu ska jag jobba. 

tisdag 22 februari 2022

TRÖTTMÖSSA i Farsta

 Jag har ätit mycket skit i helgen, skit som i sådant min kropp verkligen inte vill ha mer än för stunden, och det blir nästan som en baksmälla efter det. Jag tror att det är det som dagens tunga, trötta och ovilliga kropp handlar om. 

Det enda som hjälper är förstås nya tag. Jag har rätt mat hemma, så det är bara att ställa om direkt så kommer energin tillbaka i morgon igen. 

Hela helgen har jag ägnat mig åt min lilla familj, störtmysigt, och jobbet ställde jag undan i TRE hela dagar. Det är mycket när man redan från början har för lite tid, men det var en prioritering som jag inte ångrar ett dugg. Däremot måste jag ta igen det på något sätt och utöver mina 20 sidor måste jag redigera 10 till idag för att hinna. 

I morgon bitti ska jag till hudläkaren igen. Det där med kortison funkade ju inte, så vi får väl se vad hon säger. 

Just nu, peppar peppar, tycker jag att det har lugnat ned sig lite med nya fläckar. Det är de jag redan har som breder ut sig. Men solningen hjälper faktiskt. Jag märker ju det på armbågarna, inte minst. Nu var det nästan en vecka sedan jag solade, men jag tar nya tag senare i veckan. Jag har ju tänkt 10 ggr för att se om det hjälper och hittills tror jag att jag har varit där 5, möjligtvis 6, gånger. 

Typ så, när det är bokreastart. Jag ska inte köpa några böcker på rean, däremot hängde en ny på dörren som jag har beställt från Adlibris och som har fått fina recensioner. Den är nog svinsorglig, men ska ändå börja läsa den. Vanligtvis laddar jag ned e-böcker (har säkert tusen påbörjade eftersom jag alltid letar språk och ton), men den här fanns bara inbunden i danskt band: 

Stargate. En julberättelse.



150 sidor

Tisdag, bra dag så här långt. Jag slog i alla fall inte ihjäl mig när jag gick ut med soporna. Det är ju bra gjort med tanke på i halkan som råder här i min förort. 



torsdag 17 februari 2022

Premiärlångtur med Hundan (Hyundai Tuscon)

 Kanske skulle jag kalla henne Hyndan, men då kanske hon stannar pga förbannad. 

Jag har skapat en omröstning på Insta, vi får väl se vad den säger.

Hemma i alla fall, och har smörjt in mina händer med ett nytt smör som jag fick på posten idag. Sheasmör. Jag kämpar på. Om någon vecka ska jag till huddoktorn igen.

Jag har på plasthandskar över smöret och det går sådär att skriva, istället ska jag sätta på ett par avsnitt av The good wife och sedan sova lite. Vaknade efter 3 timmar i natt, var vaken i 3 och sov sedan ytterligare 2. Jag är såååå trött!

Tjohej.

tisdag 15 februari 2022

Jag har en karaktär

 i mitt manus som jag tydligen har lyckats med så väl att jag inte behöver jobba med hen överhuvudtaget. Det är lite ovanligt, men jag tar tacksamt emot det förstås, för jag har andra karaktärer jag behöver jobba mer med.

Men det blir på fredag, för i morgon åker jag till Grästorp, och kommer hem först på torsdag eftermiddag och då är jag alldeles för trött för att jobba, det vet jag redan nu.  Det är ungefär 40 mil en väg och hur bekväm bilen än är så tar kroppen stryk, så är det ju. 

I morgon tar jag det lugnt och åker först vid 11-tiden. Jag ska bo i Lidköping, så jag åker dit först, checkar in och byter kläder, innan jag åker vidare till Grästorp. Vad jag förstår tar det ungefär en halvtimma att köra vidare dit. 

Det börjar klockan 18.00  och jag babblar i ungefär en timma, sedan tar de kanske en liten stund innan jag kommer därifrån, men jag skulle tro att jag är tillbaka på hotellet klockan 20 ungefär. Jag har inte kollat om det går att få middag så dags, men jag vet att det finns en bra McDonald´s i Lidköping för där har vi stannat VÄLDIGT många gånger på väg till och från Fjällbacka.

Typ så, efter en BRA arbetsdag. Nu ska jag sola! Det gör inte susen för mina händer, men verkligen för armbågarna.



För ett par veckor sedan



Och nu.

Ser ni skillnaden? Den är stor! 

Jag hoppas såklart att även händerna hänger med till sist.



söndag 13 februari 2022

Helt galet att jag inte har bloggat på flera dagar.

 Min lilla blogg, som i dagarna fyller 12 år. NEJ, 13!!

Här är min första månad på det som jag då kallade Hellberg coaching &  inspiration.  Tonen i den bloggen var lite mer seriös eftersom hela jag var det då. Jag arbetade som coach, skulle senare samma år släppa min första bok som handlade om missbruk, och jag var rätt upptagen av det när jag startade bloggen.

Vi pratar om drömmar ibland, vilka vi har och inte, och min dröm var verkligen inte att bli författare. Men när jag startade bloggen hade jag fått kontrakt på Casanovas kvinna (som jag aldrig hade en idé om skulle bli starten på ett helt nytt liv) och min dåvarande förläggare ville att jag skulle börja blogga och gå med i FB.  Bloggen har hängt med, FB är jag inte så himla intresserad av. 

Jag tror att, trots rädd livlig fantasi i mina böcker, att jag är rätt här och nu. Om jag oroar mig är det för något som händer nu, inte vad som eventuellt händer i framtiden, och det får jag ju vara tacksam för. 

Och det går nog igen i min förmåga att föreställa mig andra saker, som fler böcker, filmer, manus bla bla bla. Jag har inte de drömmarna för jag kan inte riktigt se det framför mig om det inte redan är på gång, som film till exempel (inget är klart men på gång, som det ju har varit ett långt tag nu).

Tur då att fantasikranen öppnas när jag börjar skriva. 

Idag är det redigeringsdag 2 av 21 totalt. Jag har printat ut 14 sidor (dagsmålet) av manuset, eftersom jag har fått 2 inputs (förläggare och redaktör). Teresa har skrivit kommentarer här och där i kanten av manuset, och det är det jag printar. Min redaktör har i sin tur formaterat manuset jag fick tillbaka från henne, och det är i det jag jobbar. 



Här är en enda kommentar från Teresa, medan andra sidor har fler


Här är Lenas. Ibland en kommentarer om något, men oftast har hon tagit bort, som ni ser, och problemet med det är att jag vill kolla allt, varje litet ord hon har flyttat på. 
Detta är problemet med att få det digitalt, det är inte min favvis, men det moderna sättet att arbeta på. 
Men jag gillar att SJÄLV fixa i manuset, inte att någon annan gör det, alltså tar det här mycket längre tid för mig än om jag får det på det gamla sättet, utprintat med tecken för vad redaktören vill att jag ska göra. Jag är inte den som bara accepterar allt, väldigt långt ifrån. 


Även det är fullt av kommentarer. 

Det låter mer komplicerad är det är, det tar bara lång tid, men jag behöver nog köpa en större färgpatron snart. Är superglad för mig nya printer som kommer att få jobba de här 21 dagarna. 

Igår var jag ledig, skulle ha träffat Jonathan och Linnea som ställdes in (men det blev städat i alla fall). Jag åt biff (som jag skulle ha bjudit på), vilket eventuellt har påverkat magen lite så idag tar jag det lugnt med mat. 

Jag känner pyttelite på min gamla fläck i magen där jag hade en tarmficka och fick så ont för drygt ett år sedan, och då ska jag ställa in matintaget, enligt doktorn som behandlade mig på sjukhuset. 

Det betyder mycket enkelt att det jag äter ska rinna. Så väldigt rinnigt potatismos är okej. Yoghurt såklart. Mixade soppor. Det är bara konsistensen det handlar om när tarmen ska få vila ut det som gör lite ont (bara lite, absolut ingen fara, bara smart att göra något direkt). Det kommer inte att gå någon nöd på mig alls. 

Biff är inte bra för min mage alla gånger, jag hade glömt det. Men det är ju bara att låta bli. Jag åt Rostas i julas och det funkade, den här gången gjorde det inte det. 

 I morgon ska jag deklarera det sista och fortsätta redigera, på tisdag enbart redigering, och på onsdag-torsdag åker jag till Grästorp och bibblan. 

En intensiv vecka, alltså, men jag har noll utrymme för någon ledighet mer innan manusinlämningen 7 mars, så när jag kommer hem är det på det direkt igen. Men jag var ledig i tre veckor och är både redo och laddad. 

Tjohej!

onsdag 9 februari 2022

Vaknade halv 4 typ, denna dag i FRIHET,

 och efter väldigt lång tid, och två alvedon (för benen var tunga, trötta och pirriga trots att jag låg ned) somnade jag om till TIO. Nu känner jag mig så pigg, hurra för det. 

Igår träffade jag Jonathan som fick åka i det nya SKEPPET för första gången. Han var naturligtvis oerhört fascinerad. Och stolt över mig som har lyckats köpa en sådan fin bil. 

Jag tror ingen i världen är så bra på att glädjas med andra med som Jonathan. Linnea är likadan. Det är en fröjd att berätta roliga nyheter för dem två. 

Vi var först hans studio där jag fick hjälp med att byta min gamla redovisningsdator (från 2013) mot en nyare (som har legat i skåpet i 2 år för jag inte har orkat), och installera programmet jag använder. Det är bra om man är 2 som gör det, för en förlorad redovisning vill jag ju inte vara med om. Fy tusan.

Just mitt program från Visma funkar bara på PC inte på Mac, för att jag envisas med att ha programmet i datorn och inte molnbaserat som väl de flesta andra har. Till sist blir jag säkert tvungen att byta, men så länge jag kan, gör jag så här.



Efter datorprogrammering spelade han nya låtar för mig och de är SÅÅÅÅ bra! Han samarbetar ju med en ung svensk tjej och vilka låtar de gör! Jag fällde en tår eller två. 

Sen åkte vi till soptippen med alla hans burkar. 9 sopsäckar, som precis gick in i bilen när jag hade fällt baksätet. Flest burkar kom från energidryck, som han och hans vänner dricker istället för kaffe. Han fick 1360 kronor, så det var en jättegäng. 



Här hade vi redan tömt 3 säckar. 

Man kan liksom häva in burkarna i en stor maskin som räknar, istället för att skicka in dem en och en, och när han förstod att en sådan fanns, och hur stor hans mammas nya bil är, bytte vi helt enkelt tjänster med varandra. Bra grej. 

Sedan bjöd han mig på lunch på KFC, där jag aldrig har ätit tidigare. För er som inte vet så är det en stor kycklingkedja från USA. Kentucky fried chicken, som bland annat finns i Bromma där vi slängde burkar, inte långt från Solna/Sumpan. Det var supergott!



Det var snö och slask när jag åkte, som var borta när jag kom hem några timmar senare.

Därefter körde jag tillbaka honom till sin studio och själv åkte jag hem. Supertisdag! Jag blir alltid på väldigt gott humör efter att ha umgåtts med Jonathan. Det är en glad prick. Inte alltid, men han har samma ljus som jag. Det är tacksamt och inte alla givet. 

Idag klockan 14 ska jag prata manus med Teresa och i morgon börjar jag JOBBA!

Jag har exakt 21 arbetsdagar på mig. Det är inte många, men februari har bara 28 dagar (tyvärr den här gången). Min deadline är den 7e mars. 

Visst klingar mars härligt? 1a mars ska jag ta upp mig solstol från källaren. I början får jag väl bädda in mig såklart, men i slutet av månaden står solen lite högre och gör nytta med mitt eksem. 

Åter till FRIHETEN jag inledde med. 

Jag försöker tänka på vad jag personligen har missat tack vare restriktioner och kan faktiskt inte komma på något annat är kultur och resor (avbokade bibliotek och sånt). Det har inte gått någon nöd på mig. 

Men jag gläds med alla unga som nu får gå ut och festa, och med alla arrangörer (tänk bara alla bussbolag som arrangerar resor hit och dit) som kan sätt upp sina föreställningar och turnéer. Artister som får uppträda inför stor publik igen. Jag själv kan planera att gå och se något!

Och tänk vilken glädje för dem som var arton när pandemin började och som nu får gå ut och festa om de vill. Vilken grej det måste vara. Studentfester, flak och öppna krogar. De utåtriktade har nog drabbats hårt av att inte kunna leva sina unga liv. 

Själv fortsätter jag som jag har gjort, och börjar ta i hand gör jag inte. Inte förrän mitt eksem är borta. Det här är inga händer som är mysiga att skaka, kan jag berätta. 

Det var det, frihetsdagen 2022. Bra dag, så här långt!


måndag 7 februari 2022

När man reser in i USA tar man fingeravtryck.

 Det känns som om mina håller på att raderas ut. I alla fall ligger ena tummen rätt risigt till. Jag vet inte hur det där ska gå till, faktiskt. Har jag tur så funkar solningen/vårsolen innan vi åker men med 2,5 månad kvar vet i tusan om det hinner reparera sig.



Toppen har avtryck men huden är på väg att lossna millimeter för millimeter som ni ser

JAJA, det är ju rätt tydligt vad det handlar om för min del, så jag får väl visa upp mina små fingrar helt enkelt.

Idag har jag fått tillbaka manus från Lena och ska sätta tänderna i det under dagen, i alla fall öppna manuset. Annars brukar jag få det i två delar, ett dokument med alla nedslag, och manuset utprintat och kommenterat. Den här gången får jag allt digitalt. Önskemålen står i manuset. 

Jag har sovit lite dåligt i natt och är rätt säker på att det var av oro för att få tillbaka det idag, men det har redan släppt. På onsdag förmiddag ska jag prata med min förläggare och sedan är det faktiskt bara att KÖTTA PÅ. 

Därför vore det bra om jag började lägga in poster i mitt bokföringsprogram, eftersom jag har tid med det idag. Hellre det så att jag kan arbeta oavbrutet fram till nästa onsdag då jag åker till Grästorp och bibblan där. Efter föreläsningen drar jag till ett hotell i Mariestad, tar väl någon timma att köra, och sedan raka vägen hem nästa morgon. 

Det blir intensivt men jag har inte så lång tid på mig att redigera och ett biblioteksbesök får inte ta mer än två dagar i anspråk, helst bara en men det är ju omöjligt när man reser ut i landet. Egentligen skulle jag ha haft en framträdande till, i Alingsås, för det var egentligen mitt "villkor" för att åka, men vad gör man i en pandemi? Man anpassar sig såklart – och Alingsås ställde helt enkelt in. 

Det var det i en solig förort. Jag ska kolla manus, bokföra och sola. Tre veckors skrivledighet är därmed över. 



Kaffe. Alltid två baljor varje morgon.


söndag 6 februari 2022

Jag fortsätter min attack på eksemet.

 Märker jag någon skillnad efter 4 solningar. Njae, eventuellt på ovansidan händerna. Fast jag ska sola tre gånger till innan jag säger något mer. 



Idag ska jag promenera till solariet (om solen kommer fram för just nu blåser det mest) och räkna ut posterna som sedan ska in i mitt bokföringsprogram. 

Jag gör det där i flera steg eftersom jag tycker att det är så tråkigt. En dag printar jag papper och noterar vilka poster som ska föras in, nästa räknar jag ut momsen på varje post (allt mellan 6 och 25 %) och letar reda på alla underlag (det är det jag ska göra nu) och sedan är allt klart för att läggas in i programmet vilket jag gör en helt annan dag innan den 14e då det ska vara inne hos Skatteverket. 

Man kan redovisa moms en gång per år, men då tappar jag kontrollen. Jag vill göra det en gång i kvartalet så jag ORDNING! Det kan man säkert ha ändå, men det här passar mig. 

Och sedan ska jag väl inte göra så mycket mer. idag I morgon börjar jag jobba ordentligt med manuset när jag får det från Lena. Det har jag lite ångest för, men det har jag ju alltid när jag får tillbaka saker från redaktör och förläggare. Det känns emellanåt rätt brutalt. KÄNNS, alltså. Det är långt ifrån samma sak som att det är det. Känslan är "du är så dålig och nu ska vi, inte du, se till att det blir dugligt."

HU!

Men som sagt, det går över. Och jag bestämmer ju. Jag kan strunta helt i att redigera om jag vill, fast frågan är ju hur många fler böcker som Forum hade velat ge ut av mig då. Vägrar redigering gör bara manliga självutnämnda genier. 


Söndag. Bra dag så här långt.



fredag 4 februari 2022

Jag skrev aldrig dagbok.

 I alla fall inte som andra man hör talas om, som berättar ALLT i sina dagböcker. 

När jag skrev blev det bara glättigt och ytligt. 

Jag har ett klart minne av att jag inte vågade närma mig det andra, det som gjorde svinont och som jag var ledsen över. 

För om jag skrev om det så blev det liksom sant, och jag tror att jag så innerligt gärna ville att det allt skulle vara bra att jag undvek att tänka på det som var jobbigt. Jag önskade bara att allt skulle förändras nästa dag, och om det gjorde det skulle jag förlåta allt. 

Lilla Åsa. Sån kämpe på så väldigt många sätt. Nöjd med det allra minsta. Full av hopp som alltid slocknade.

Jag minns att när jag började flyga, då var jag 24, ville min bästis alltid att jag också skulle gå och spå mig, men jag tordes aldrig det för jag var så rädd att det enda spåmänniskan skulle se om mig var svart. Allt det jag hade dolt så väl för omvärlden. 

Jag tänker på det nu när jag hör barn gråta på dagisgården. När ger de upp hoppet? Gråten är ju deras enda sätt att kommunicera och när de inte blir lyssnade på, vad händer då?

Det är intressant att skriva om hopp, det rymmer så oändligt mycket. 

Fast idag skriver jag inte, jag tänker bara. Nästa vecka börjar min redigering och det ska bli otroligt kul när jag har fått klart för mig vad redaktör och förläggare vill ha och saknar i den här versionen. 

Jag känner mig förstås väldigt missförstådd och dålig när jag läser deras feedback, men det brukar lugna sig när jag väl börjar jobba. 


Hoppas att ni får en finemang helg, det tänker jag ha!

torsdag 3 februari 2022

Hurra

 Jag började gråta på dagens presskonferens, det kändes så stort att restriktionerna försvinner om en vecka. Även om min mask nog åker på ett tag till så är det en lättnad för det betyder ju att vi går mot andra tider även om det inte är så exakt den dagen vi släpps fria. 

Men visst känns New York i slutet av april nu mer som en möjlighet än det gjorde i slutet av december. Jag håller i alla fall en tumme för det. Har bokat (men inte betalat) hotellet. Två rum, eftersom jag behöver min egen toa och space. Det gör också att Jonathan och Linnea kan rå sig lite själva. De behöver ju inte hänga med på min research om de inte vill. Flyget är ju bokat och betalat sedan länge och middagar och sånt hoppas jag ju att vi ska äta tillsammans. 




Idag ska jag ägna mig åt räkenskaper, medan jag väntar på min nya tvättmaskin och eventuellt samtal från förläggare. En hemmadag, helt enkelt. 

Kan ni fatta att vi har varit i det här i TVÅ ÅR? Visst är det ofattbart?

tisdag 1 februari 2022

HURRA,

 jag har fått en garageplats! Tjohej, vad glad jag blev. Och vad snabbt det gick. Min uteplats är perfekt på många sätt, men jag minns ju hur SKÖNT det är med garage. Slippa snö och is, och alltför hög värme på sommaren.



Så fin dag i Farsta

Nu ska jag bara säga upp uteplatsen också, jag antar att jag har någon månad där (eller tre, men det får ju gå i så fall).

Jag började rensa här hemma igår. Städskåpet är numera ett, tada: skafferi. 

Jag fortsätter idag och högen som ska till återvinningen, som nu står i hallen, kommer att växa. Men det är bra. Bara att få rensa min verktygslåda var befriande. Nu ska småskrotet återvinnas. Fin tanke, tycker jag.

Nu har jag sorterat allt jag ska behålla och lagt det i väldigt prydliga korgar längst ned I SKAFFERIET (jaja, man gör så gott man kan med begränsat utrymme. Så i skåpet där jag tidigare hade alla torrvaror kan jag nu har glasen som stod i skänken som tv:n står på. Jag vill ju bli av med den och ha en stor byrå istället. 

Det som är dagens lilla bekymmer är var jag ska ställa dammsugaren, det enda utrymme som finns är min stora garderob. 



Återstår att ställa någonstans. Det kanske ser lite ut. Det är det inte i min lilla lägenhet.

Men det är okej. Jag ska rensa lite där också, har jag tänkt om jag nu ändå ska fylla min FINA bil med grejer. Jag är löjligt kär i den där bilen. Åh, vad jag tycker att den är bekväm och fin. Den har så många småfinesser. Min Honda var ju också välutrustad, men den här har liksom ALLT. Det här är en KEEPER. Jag har svårt att se att jag någonsin skulle kunna hitta något som passar mig bättre. 

Nu ska jag säga upp min uteparkering. HURRA!