Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 28 februari 2019

Jag fick förbi panduro igår,

och kom hem med en stor pannå, penslar och akrylfärg i tuber.
Jag har aldrig målat i hela mitt liv, men tänker att om jag ska göra det så ska det vara med stora penslar i svepande drag.

Finlir är aldrig min grej. Helhetsperspektiv, mycket mer än detaljer.
Jag vill härmed påstå att hur vi väljer att måla en tavla är beskrivande för hur vi är som personer.

Vad tror ni om den tesen?
Snöar man in sig på detaljer eller ser man the big picutre?

Det ska i alla fall bli kul att testa.
Inte idag dock.
Det kommer hinna bli mörkt innan jag är klar med redigeringen eftersom jag inte börjar förrän nu. Jag har tränat, varit på miljöstationen och slängt resterna av tapetklistret och sedan handlat.

Jag ska peta i mig ett par ägg till lunch och sedan är jag redo för att jobba.
Hurra, det är så galet kul!!


onsdag 27 februari 2019

Jag vill ju tillbaka i gammal form,

det vill säga gå ned några kilon, sluta flåsa när jag ser en trappa och sova gott på nätterna.
Igår vägde jag mig efter ännu en vecka med 1300 kalorier om dagen. Under veckan gjorde jag ett avsteg i lördags, men annars har jag hållit det.
Well.
Noll viktnedgång.

Men.

Jag har en piggare kropp, hurra. Det gör inte att jag kommer i mina kläder, men det känns lättare att träna och jag står gärna och jobbar hemma. Trappor är inte längre något problem. Jag blir inte yr, hjärtat rusan inte (eller vad det nu gör) men jag tror ändå att jag ska kolla upp mina värden på vårdcentralen när jag har tid.
Jag tror att piggheten beror på de extra B-vitaminet jag tar. Men kanske också på att jag tränar 3 ggr i veckan. I lördags bokade jag av, men då tapetserade jag ju i stället vilket var som ett extra långt träningspass.
Dessutom sover jag gott på nätterna, vilket ju är guld värt.

Idag ska jag jobba och sedan handla.

Första redigeringsdagen på Flanagans var igår och det var SÅ roligt.
Det kommer säkert att bli tuffare framöver, men det gör inte ett dugg. Jag har rätt klart för mig vad min redaktör vill ha och det enda jag inte tänker ge henne är mer miljö (GÄSPGÄSPGÄSP). Möjligtvis pyttelite mer.
Någon färg eller en blinkande neonskylt.

Utöver det fortsätter jag pyssla här hemma när jag har tid. Igår kom mina tavlor med familjen (alltså hundra bilder på min unge) upp.
Och på fredag kommer äntligen min varmluftsspis. Jag älskade den jag hade i Årstadal (min allra första) och ser så fram emot att få en här också. Det var en sådan enormt stor skillnad, upplevde jag.
Jag lagar ju all mat själv och även om jag är ensidig så gör jag det varenda dag. Aldrig halvfabrikat. Att kunna slänga in två formar samtidigt sparar både tid och pengar, inbillar jag mig.

Sedan lämnar mitt nya skåp leverantören på torsdag (med DHL) så jag hoppas att det kommer hit senast i början av nästa vecka.

Då är jag klar med allt, förutom tavlor på väggarna och vägghylla i sovrummet. Jag måste också pallra upp garderoberna någon centimeter från golvet. Benen gick söner när jag flyttade dem, så nu funderar jag på att köpa några kortare brädor att lägga under.
Jag måste fundera lite till på det.

Men ändå, nästan klar, äntligen.

Men allra mest är det förstås full gas när det gäller manus. Jag har ju två som ska bearbetas.

Om jag snittar 20 sidor om dagen så bör jag hinna Flanagans fram till deadline 22 mars.
Sista veckan innan lämning är det möten, frissa och nya bilder som ska tas, så där går åtminstone 2 hela arbetsdagar bort.
Men om jag jobbar alla andra dagar ska det funka.

Sedan har jag åtta dagar på mig att skriva till, och redigera, kortromanen om Sonja, och det borde också gå. Förläggaren har redan sagt att hon vill att det ska bli något längre, så jag har det längst bak i huvudet fram tills jag sätter igång med den direkt efter Flanagans.
Deadline på Sonjan är 1 april.

I mitten av april får jag tillbaka Flanagans. Sonjan vet jag inte, men den kommer nog ungefär samtidigt.

Men jag har i alla 1a-15e april på mig att starta upp projekt Flanagans 2.
Deadline sista juli.

Wohoo.
"Vila får jag göra när jag är GAMMAL",  sa flickan som just klickat hem fem nya e-böcker som hon ska läsa då.


JAG INSER NU ATT JAG REDAN HAR GIVIT ER ALL DETALJERAD INFORMATION OM PRECIS ALLT MÖJLIGT, SÅ SKIPPPA MIN BLOGG FORTSÄTTNINGSVIS.
LÄS DEN INTE.
HÄR STÅR ÄNDÅ ALDRIG NÅGOT NYTT!!


tisdag 26 februari 2019

Grattis till Spader Madame!



En blandad kompott av 10 böcker kommer till dig, men du måste mejla din adress till asahellberg100@gmail.com
GRATTIS!!!!

Och tack alla andra som ville vara med.
Det kommer mer sådan här under mitt firarår, det kan jag lova!

Vinstpaketet!

måndag 25 februari 2019

I morgon drar jag vinnaren av det stora bokpaketet, så håll utkik i morgon kväll.

Idag har jag sovit länge. Ville så gärna se röda mattan från Oscarsgalan och sedan såg jag början av galan också en liten stund. Alltså somnade jag halv tre typ, och sov till halv tio.
Sedan träning, Ica och planering för hur jag ska lägga upp min redigering av Flanagans 1.

Jag kommer att ha som målsättning att ta mig igenom 20 sidor per dag. Jag ska skriva till några scener, fundera på vad jag ska göra med en karaktär och förstärka några konflikter.
Det ska bli så roligt! Jag är väldigt förtjust i mitt hotell.

Men jag har mer att göra. Jag måste starta upp projekt Flanagans 2.
Och från och med 25 mars redigera den nya lite kortare Sonjan.

Det kommer att gå i ett från och med nu och över hela sommaren.
Har jag möjlighet ska jag försöka åka bort och skriva slutet av 2an i slutet av juli.
Hoppas att det går. Jag har deadline för manuset sista juli.

Skönt då att min passage är tapetserad, det återstår bara att täcka över alla mina misstag, men det gör jag när jag har tid. Tapeten är uppe, det är det viktigaste.
Här syns det inte att den sitter på fyra väggar (runt två dörrar och en väggöppning) utan ni ser den enda hela väggen på 120 cm ...

Jag är stolt som en tupp, det blev exakt så som jag hade hoppats och tänkt i min vanligtvis rätt röriga skalle.
När jag ser bilder från Årstadalslägenheten längtar jag överhuvudtaget inte tillbaka.
Det här är helt rätt för mig!
Jag la inte ned några pengar alls på den lägenheten, för jag visste hela tiden att jag inte hade kommit hem.
Här har det kostat, men jag jobbar hemma, behöver ha det fint och det har varit värt vartenda öre. Andra går på krogen och dricker fina viner. Jag stannar hemma och piffar min lägenhet.

Sista piffen kommer nog i början av nästa vecka.Då kommer äntligen mitt dokumentskåp och jag kan packa upp de sista kartongerna.

Det är också supefint.
Förut har jag haft papperen i mitt gamla skåp som står i källaren nu. Det här kommer att ha mer plats för pärmarna.

Tjoho!



söndag 24 februari 2019

Idag är det fest i Farsta.

Bloggen fyller 10 år, här är det allra första inlägget, och jisses vad mycket som har hänt sedan dess.

I år släpper jag min tionde bok, Välkommen till Flanagans, och jag är så himla glad för att det blev som jag hade hoppats: 10:an får bli den första i en ny serie.

Den första, 2009, handlade om missbruk och medbereonde och länge var bloggen mer djup är fjantig, men med den nya böcker kom också annat in i mitt liv. Glädje, stolthet och kanske allra mest: frihet.

Frihet från alla former av bojor.
Jag behöll  två som aldrig kändes betungande: Jonathan och Misse.

Misse 2011, jag publicerade aldrig bilder på Jonathan på den tiden.


Från 2009 till 2011 jobbade jag som coach, hade min egen lilla verksamhet, och sommaren 2011 bestämde jag mig för att skriva en munter historia.
Det som kom ut var Sonjas sista vilja, som när den släpptes i maj 2012 sålde slut på en vecka, utan att någon av oss fattade hur det gått till. Minns inte storleken på förstaupplagan, 3-4000 kanske?
Mycket för en debutant, kan jag berätta.

När den kom hade jag redan skrivit klart Sonjas hemlighet, och den släppte vi samma år i samband med bokmässan.
Sedan bestämde sig Bra böcker för att lägga ned verksamheten, och därmed stod jag utan förlag.

Samma höst var jag inbjuden till att prata på en bokafton i Karlskoga, och i publiken satt Teresa Knochenhauer från bokförlaget Forum, och resten är historia.

Men det var ingen dans på rosor.

Ekonomin var körd i botten, jag jobbade allt mindre med coaching för att kunna skriva mer, men inga pengar kom in från böckerna förrän långt senare.
Jag minns att jag grät förtvivlat när jag insåg att bostadsrätten måste säljas, att det inte fanns någon annan utväg om vi skulle få mat.

I 3 månader bodde vi (Jonathan, Linnea, Misse och jag) sedan i kartonger, i Hagsätra, innan jag fick en hyreslägenhet i Fagersjö (bostadsförmedlingen, där jag hade köat i 7-8 år) och lyckan, eller kanske snarare lättnaden, var total.
Dessutom blev En liten värld huvudbok i Bonniers bokklubb, vilket innebar ett extra stort förskott, och då vände det verkligen.

Jag ser lite drogad ut, men var bara glad (OCH SMAL!)


Jag var lycklig när 2014 började och jag kunde lägga 2013 till handlingarna.

Forumfest


Jag blev heltidsförfattare till sist. Ingen ville anställa en 50-plusare och det kanske ändå var lika bra. Frihet under ansvar passar mig. Jag får vara ensam i min bubbla och strukturera arbetet som det behagar mig. Och struktur är jag bra på och jag följer den slaviskt. Det är så det blir något gjort för min del.



Mina gamla flygkollegor (med Marianne i mitten,  som vi alla saknar så mycket) och mamma. Hennes första och enda releasefest var när hon var med på den här i bokhandeln i Farsta 2014.


Under 2015 sprang jag en hel del här:


Gloria skrevs, och researchen var utöver det vanliga med besök på Operan i Stockholm, i London och New York där jag till sist fick se föreställningen jag skrev om: Carmen.
Det var en magisk resa fram till releasen på Stockholmsoperan i Guldfoajén. Jag hade förstås önskat att den blev en större framgång, men dryga 40 tusen (alla format) är för lite, i alla mindre än vad alla mina andra har sålt.
Men resan var en bal på slottet, det måste jag ju ändå säga.

Under 2016 tog det slut med min senaste och sista fling (i alla fall tror jag att det var då) och jag sörjde det i en minut, men var förbannad längre. Jag kände mig rätt utnyttjad, kämpade på ensam med någon som redan hade gett upp utan att meddela mig det.
HU för sånt. 
Men hurra för frihet. Jag kände en jublande känsla av lätthet inombords. Från och med då behövde jag inte längre anstränga mig och jag kan inte beskriva vad det betydde för mig. Och betyder. 
Friheten är numera viktigare än allt annat. 
Kärlek är i sin bästa form fin, generös och går ut på ett givande och tagande. 
Jag är för mycket givare och hittar alltid sådana som är bäst på att ta, och då tar kärlek så mycket mer än det ger.
Sedan tröttnar jag oftast efter ett par år. Börjar längta ut, till det där fria. Jag har en historia av utlängtanden .., efter några relationer är det ju lätt att se sina mönster (terapi är också bra ...)

Och när jag nu har min frihet så värnar jag om den mer än något annat.

Vänta du bara säger man till mig och jag blir bara rädd när jag hör det. 
Jag vill inte. 
Jag njuter inte av det. 
Jag mår tusen gånger bättre utan.
Jag är inte riktigt som andra, men det gör inte mig ett dugg. Andra har större problem med det än jag själv.

Sedan 2016 har det fungerat utmärkt att inte ha något sällskap.
Men jag hade ju Misse då i början förstås.

Under 2017 blev han allt tröttare, dövare och rätt mycket vimsigare än vanligt. Han började äta kattsand, yla som en varg och fick dra ut massor av tänder. Han hade struma och ont i lederna, så i juni det året fick han somna in.
Min fina katt. Vår Misse Hellberg. Kungen av katter. Han blev 18 år och två veckor.




Jag var förkrossad. Har aldrig varit så ledsen eller känt sådan bottenlös sorg tidigare.

Bara dagar efteråt åkte jag på en researchresa till New York och jag gömde mig bakom solglasögonen när sorgen blev för stark, ändå var det än bra planerad resa. Jag fick tänka på annat, i det här fallet Sonjas andra chans, och jag kom hem med massor som jag kunde föra in i manuset kort innan det gick i tryck.

Hans död påverkade min vardag på ett sätt som var helt nytt för mig. 
Under 23 år hade jag tagit hand om och vårdat barn och katt (och MÄN) och nu var jag plötsligt fri att ta mig an livet som jag behagade.
Och det gjorde jag. Jag kunde plötsligt göra mer research på plats, tacka ja till biblioteksinbjudningar, åka till bokmässan, stanna borta en natt eller sju utan att Jonathan (och Linnea!) behöver komma till undsättning.

I december 2017 flyttade jag till Årstadal, en flytt som jag ångrade tämligen omgående.
Det var litet och trångt, jag tappade min träning, alla var ursvenskar, unga och gravida.
Men det var nära till flygbussen och jag hade Ica i huset. Två bra grejer ändå. Just det, att ta sig till stan gick förstås blixtsnabbt efter som jag bodde mitt emot Hornstull. 

Men ändå. Jag längtade hem till Farsta.

2018 präglades också av min Jonathan och hans samarbete med Leona Lewis. Gud, vad det var roligt att följa. Vi har en sådan fin relation, han är verkligen det bästa i mitt liv.




Och nu,  ett år efter att jag flyttade till Årstadal, är jag tillbaka till Farsta.

Magi!

När jag nu går in i bloggens elfte år, är det med lätt hjärta. 
Dert känns som om jag har hittat hem geografiskt men också personligen och i mitt yrkesliv.

Utmaningarna är inte slut bara för att jag snart fyller 57, tvärtom är det här yrket generöst så till vida att möjligheter ges till den som vill jobba hårt. Och det vill jag.

2019 kommer jag med två nya långromaner, Sexstrejken i juni, och Välkommen till Flanagans i september. Men också två nya kortare Sonjor där vi i den första har fokus på Sonja och Rebecka, 6 år innan Sonjas bortgång. Sent i november kommer del två, som jag tror blir Sonja och Maggan. 
Jag vet inte om de någonsin kommer ut i bokform, jag hoppas förstås det, ment först och främst kommer de i alla fall i ljud och e-bok.

Min blogg som jag uppdaterar mest varje dag, för en tynande tillvaro sett till antal läsare.
Jag skulle gärna blogga på en större plattform, men innan någon lockar med något sådant fortsätter jag här.
Det är min dagbok och det finns inte en förkylning som inte är redovisad i detalj.
(Mer eller mindre) Varje dag i 10 år blir några blogginlägg.

Om du vill vara med i utlottningen av 10 års böcker, så skriv en hälsning i kommentarsfältet nedan.
Alla kanske inte är mina, utan det kan hända att jag skickar med andra författare också.

TACK för att du har hängt med, jag vet att vissa av er faktiskt har varit med från början.

Nu börjar vi år 11!










torsdag 21 februari 2019

Klimattankar en torsdag.

Jag har turen, på sätt och vis, att inte ha katastroftankar. Jag är bra på att skjuta bort sådana. Även när det gäller klimatet.
Så jag ligger inte sömnlös, däremot funderar jag en hel del på vad jag gör och vad jag kan göra bättre.

Något som slår mig när jag läser på är ju att vi som är ensamstående får lite problem med vårt klimatavtryck eftersom vi aldrig kan dela våra resor, elförbrukning etc, med någon.
Vi får stå där med skammen brännande utan att kunna säga att vi var två (tre och fyra är ännu bättre).
Det betyder förstås att det jag drömmer om – att bila genom Europa – är en större synd än att flyga (om jag är ensam).
Tåg kan man förstås åka, men är man en ensamvarg blir det kanske väl påfrestande.

Jag ska i alla fall göra mitt bästa.
Jag kommer troligtvis inte att sluta flyga än, men jag kommer att dra ned på det.
Och så resa lite mer i Sverige, eftersom jag ju är rastlös och behöver få ny energi in. Om ni visste vad det gör mycket för mitt skrivande. En natt på ett nytt fint ställe betyder massor.
Sälen och hotellet där i två nätter var till exempel magiskt.

Nu träning, sedan har jag ungefär en timma på mig till fönsterputs innan persiennerna ska monteras.
Tjohej!

onsdag 20 februari 2019

Ingen tapetsering i morgon.

Persiennerna ska monteras och hurra för att något blir tidigare än avtalat. De sa första veckan i mars, men jag behöver dem verkligen redan nu, så snorbra att de kommer upp redan i morgon. Jag hinner till och med jympa först.

Jag fick allt till tapetseringen utom en lång tapetlinjal, så det ska jag försöka fixa på fredag efter mitt möte i stan.
På lördag har jag först min träning men efter den kanske?
Eller på söndag då jag kan börja tidigt.
Jag vill så gärna att det ska vara gjort innan jag börjar hårdjobba med Flanagans på måndag.

Bilen är i alla fall tvättad och problemet med telefonen och locket till spolarvätskan fixat. Skönt att få det avklarat.
Sen har jag bara 3 veckor på mig med redigeringen vilket är alldeles för lite, men jag har bett min redaktör se över om vi kan ge mig en vecka till kanske.
Det kommer att behövas.

Jaha, onsdag.
Bra dag, så här långt.

Kul planeringsmöte för Sexstrejken igår.

Men sedan tidigare vet jag ju att vi pratar ambitioner, inte mål. Har man ett mål måste man också ha en plan för att uppfylla det och det åligger en själv att se till att det sker.

När det kommer till böcker och marknadsföring så kan man bara hoppas att tidningar och tv är intresserade, men det är ju inget man kan tilltvinga sig.
Man gör det man kan själv och håller en tumme för att det räcker för att väcka intresse.
Det är i alla fall kul att få vara med i en ny process och att ha TVÅ böcker att prata om på bokmässan i år.

Idag ska jag lämna in bilen för tvätt. De gör det för halva priset i februari, så jag passar på nu när det är fint väder. När jag hämtar den ska jag åka vidare till bilfirman jag köpte den ifrån och hämta (köpa) ett nytt lock till spolarvätskan och så ska de få hjälpa mig med  att jag inte kan koppla upp mig mot systemet i bilen, vilket bland annat gör att jag inte kan använda varken navigatorn eller telefonen.

Jag är ju LEDIG idag också.

På vägen hem ska jag åka förbi Bauhaus och titta på tapetserarprylar.
Det kan ju hända att jag börjar med det där i morgon efter jympan.
Iiiiiiiiii


Så här ser tapeten ut, om ni har glömt bort det.

måndag 18 februari 2019

Tjohejtjohopp,

då var kortromanen mejlad till förläggaren.
Samtidigt hörde min redaktör av sig och sa att hon postar Flanagans idag så att det troligtvis landar hos mig i morgon.
Då får jag manuset utskrivet med hennes kommentarer klottrade överallt. Dessutom har jag fått ett par dokument mejlade som jag ska läsa först, innan jag börjar jobba med det på lördag.
Det är ett stort jobb jag har framför mig, men oftast är det roligt att redigera.
Jag tjurar förstås när jag tycker att förläggare/redaktör inte fattar, men det går fort över.
När jag har redigerat klart har jag oftast glömt bort hur jag hade tänkt från början.

Så hur mycket kommer att vara ändrat, kan man undra?
I mitt fall stryker jag ju sällan särskilt mycket, istället lägger jag till. Det förändrar grundhistorien så till vidare att den blir matigare, men däremot inte annorlunda skulle  jag säga. Några karaktärer får större utrymme, en konflikt skärps men grundstoryn är vad den är, jag har aldrig behövt ändra den. Däremot är det finliret som gör att den till sist glänser (förhoppningsvis).
Jag berättar ju det jag ser framför mig men ibland är det inte tillräckligt tydligt för någon mer än mig, och då måste jag ju jobba på det.

Toscana tur och retur är den enda romanen där jag har gjort ett helomvändning i sista stund, och skrivit om halva boken eftersom jag lyfte bort en av huvudkaraktärerna. Det var ett hästjobb, minst sagt.
Tack och lov kom jag själv på att jag ville göra den förändringen, ett sådan initiativ från förlaget hade varit tuffare att få.

Det var det.
Måndag.
Bra dag så här långt!


Träning, sedan avsluta genomläsningen av kortromanen (del 1 av 3)

Tjohej, vad skönt att det är avklarat.
Nu återstår förstås redigering, men det tyngsta jobbet är ju gjort.
I september ska jag skriva nästa del som ska ut innan jul, kanske slutet av november.
Sista delen kommer nog i maj/juni som den här första.

Typ så, när Flanagans vilken dag som helst dimper ned lådan från redaktören.
Fram tills dess är jag ledig, ska försöka tapetsera och kombinera det med möten på stan.
Ett av de två i morgon blev flyttat.

Måndag, tjohej!

söndag 17 februari 2019

99 dagar kvar


tills mamma och jag åker tillbaka till samma rum på Cypern.
 I alla fall samma rum som vi hade förra året, förhoppningsvis. 
Vi bytte ju då, men det vi fick till sist var perfekt och i samma hus som vi hade bott de tidigare åren.
Förra året var jag sjuk första veckan. Hela våren var sjuk för mig och inleddes med en influensa i mars typ. Därefter avlöste förkylningarna varandra.

I år har jag vaccinerat mig. Det kändes som en god idé efter 2 influensaår på raken.

I år är det 5:e året vi åker dit tillsammans.
Det är ju inte så att jag träffar min familj, mamma och lillebror, särskilt ofta men tack och lov finns det ju telefoner när man inte ses på Cypern.
(Eftersom jag faktiskt inte har något annat att välja på med en deadline sista juli måste jag också jobba, men det är inte en jobbresa utan jag kommer försöka gå på halvfart. Jag hoppas kunna åka iväg de sista två veckorna i juli och bara jobba, men vi får se hur det blir med det.)

Min egen avkomma träffar jag ju däremot ibland, senast för en vecka sedan, men annars kan det gå rätt länge innan jag träffar någon jag känner. Mina bästa vänner har jag inte träffat på evigheter.

Så egentligen är jag nog rätt ensam, men det är VERKLIGEN självvalt, alltså känner jag mig inte ensam.

När Jonathan var liten sa han: "Mamma, kan du be mina kompisar gå hem nu", och sedan satt han ensam i sitt rum och lekte i timmar.
Lite så är jag nu.
Det är kul en stund, men jag har inget emot att komma hem till en tom lägenhet, tvärtom är jag supernöjd med just det.

Men visst är det kul att umgås ibland. Jag tror till och med att jag egentligen har ett större behov av det än jag förstår, för när jag väl träffar "folk" så pratar jag oavbrutet ...
Hemma för mig själv går jag gärna runt och muttrar, det är väl en form av kommunikation det också.

Typ så, denna söndag då jag har 2 arbetsdagar kvar.






lördag 16 februari 2019

Sådär ja, nu var det lördag.

Två veckor sedan jag precis vid den här tiden åt den sista mackan och glassen vid poolen i Puerto de Mogan.

Nu är jag lika vit och torr igen, men såren efter flytten har i alla fall läkt.
Jag tappade en bokhylla på min stortå och fläkte upp den rätt rejält, men precis innan jag åkte tyckte jag mig se att såret började läka efter att jag (ewh) hade tagit bort lösa skinnslamsor (jag sa ju ewh) och nu är det bara ärret kvar.
Samma sak på händerna som for rätt illa och blev fulla med små blåsor som sprack. Dessutom brände jag mig första dagen jag lagade mat och fick sår av alla kartonger som jag först vek ut och sedan ihop.

Min hud är SKÖR, har alltid varit. Sår läker rätt långsamt och jag får dem väldigt lätt.

Men som vanligt tog solen hand om det som är eksemigt. De stora fläckarna av psoriasis (armbågar knän och fötter) har jag sluppit de senaste åren, men jag kan få små fläckar här och där och som läker i solen.
Likadant med min fötter och hälar. Det var en fotvårdsspecialist som frågade om jag hade psoriasis när jag var där och gjorde mig fin en försommar.
Hon tipsade om att fila på torr, inte blöt hud, om man har som jag, och mina hälar är mycket finare efter det tipset.
Och på sommaren har jag inte en spricka.
Sol är verkligen magisk om man har mina problem.

Jag promenerade till Friskis idag och det är VARMT ute, så himla fint.
Solen lyser in i lägenheten och jag har dragit för lite gardiner som skydd. Jag ser verkligen fram emot persienner. Då ska jag plocka bort de här tjocka som jag har nu och istället ha väldigt tunna vita.

Idag hämtade jag också resten av tapeterna som jag behöver för att sätta igång med passagen.

Det kommer eventuellt att ske nästa vecka, för nu ska jag sätta mig och skriva i mitt fördragna sovrum.
3 dagar kvar.
Tjohej.


fredag 15 februari 2019

De kommer inte att bygga fler sådana här plan,

Airbus A380, som jag flög hem från Cypern i somras (när jag var där själv och skrev roman och blev försenad).
Här ser man bra vilken jätte det är.


På tal om absolut ingenting.

Idag ska jag tvätta mitt nya gröna lakan som fäller som om det vore luddigt på insidan, men det är det inte. Det är linnelakan av god kvalitet (i alla fall om man tittar på prislappen).
Igår mejlade jag företaget och frågade om lakanet verkligen skulle fälla som mitt gör, det ligger gröna tussar överallt.
Det ska bli intressant att se hur mitt täcke ser under.

Tvätten kommer att ske i tvättstugan, för linnelakan ska ju torktumlas och jag har ingen tumlare inne hos mig och har inget som helst behov av det vanligtvis. Min tvätt hänger sig torr över badkaret OCH man slipper all elektricitet. Inga stötar! 
Bara en sådan sak.

För övrigt ska jag jobba. Jag har några kapitel kvar och 4 dagar på mig. Jag tar måndagen också.
På tisdag är det möten i stan och på onsdag torsdag fredag kan det hända att jag är LEDIG och tapetserar min lilla hall som jag har köpt mer tapet till nu.

Det var det, denna fredag.
Tjohej, som vi brukar säga.



torsdag 14 februari 2019

Jag får sms från någon som

tror sig ha träffat mig på Älmhults bibliotek, och jag kan inte för mitt liv komma ihåg att jag har varit där. I julas fick jag en hälsning från ett par och trodde att den bara var felskickad och idag en alla hjärtanshälsning från mannen i samma par som också du hänvisar till att vi sågs i Älmhult.
Så märkligt.

Jag gör som jag brukar,  ignorerar det. Jag tycker inte att man skickat sms s till människor man inte känner, som man inte själv har fått telefonnumret av, och jag har ju aldrig varit i Älmhult vad jag vet, så ...

Idag vaknade jag brutalt tidigt, somnade om, och när klockan ringde åtta så hade redan alla 60 platser på jympapasset nästa torsdag bokats (man får börja boka 7 en vecka innan).
Jag fick reservplats 11.
Helt galet populära pass.
Nu tror jag att jag kommer med även på min elfteplacering. I måndags hade jag reservplats 20 men kom med samma morgon.

Sedan idag jobb.
4 arbetsdagar kvar. Det är tajt men SKA gå!

onsdag 13 februari 2019

Min gröna lampa



Jag köpte den för att jag älskade färgen så som den såg ut på bilden hos nätbutiken. När den kom hade den inte alls samma färg.
Vi pratade nätshopping häromdagen, och Linnea (Jonathans tjej) köper inte på nätet för att hon vill klämma och känna, och hade jag sett färgen på lampan jag fick hade jag kanske inte köpt den.
Jag är lite besviken, men jag borde ha skickat tillbaka den direkt såklart.

Men den gläder mig med sin storlek, så något gått förde den med sig i  mitt sovrum.

Igår hade jag besök av något slags maldjur. Ni som har följt mig ett tag vet att jag hade sådana i Fagersjö, och att det till sist visade sig vara ekstyltmalar (tror jag att de hette).
Balkongdörren stod öppen här ett tag igår, det var härligt väder ute, och jag tror att alla tre kom in då.
Senare placerade de sig i taket i ljuset från lampan och det var då jag såg dem.

Min lillebror varnade för klädesmal, tydligen kan den komma utifrån (granne), men jag tror ändå inte det. Jag tror att det är samma mal jag hade den där hösten.
)En jävel tog jag redan samma dag jag kom hit med mina första kartonger. Jag hade öppnat balkongdörren och sedan såg jag den i taket i köket. Jag dödade den direkt!)

Jag har dammsugit upp två av dem jag hittade igår (den tredje slog jag ihjäl), och hela dammsugspåsen ligger nu i frysen. I morgon tänker jag kolla om jag kan hittade dem där för att kanske kunna bestämma art. (Brorsan trodde inte att ekstyltmalen kan överleva vintern.)
Suck.
Jag HATAR insekter. På riktigt.

I sommar ska jag ha ett nät för balkongdörren. Det är massor med träd utanför så det kommer säkert att finnas gott om kryp där.
Hu!



tisdag 12 februari 2019

Fönstren är mätta, han kom som han avtalat 8.00,

jag ska börja jobba och om jag har tid i eftermiddag ska jag åka till Honda så att de får ställa in lite grejer på min bil som jag bara inte fattar hur man gör själv, trots att jag har läst instruktionsboken ...

Det börjar brinna tidsmässigt med min kortroman och idag MÅSTE jag skriva massor, så mycket jag bara kan. Förhoppningsvis landar det på 2000 typ.
Första passet börjar stående vid skrivbordet, alltså har jag gympaskor på mig.

Mer idag:
Jag gick ju med i viktklubb någon vecka innan jag åkte till Canarias. Väl där gick det väl hyfsat, men inte gick jag ned något (det planerade jag heller inte för, det får finnas måtta). Men nu kör jag kaloriräkning ett tag igen, för att jag vill veta hur mycket jag egentligen petar i mig.
Dagens första mål var som alltid två ägg och en sked olivolja med örtsalt.
Idag kokta, en annan dag stekta.

Dagens fjärde kopp kaffe är upphälld nu, skrivbordet höjt och det är bara att börja jobba.
Tjohej!


måndag 11 februari 2019

Fick gammal bild av Eva, min kompis

Här jobbade vi båda på det stora tobaksbolaget och försökte uppenbarligen övertala Ingvar Storm att ta en cigg istället för snus ...
Det var tider, det. Det här kan ha varit 1991 eller 1992.
Roliga resor, roliga konferenser, roliga uppdrag.
Sen fick jag barn och kunde inte göra sådant här längre.
Tur då att jag hade gjort så mycket innan dess, för det var inget jag saknade när Jonathan flyttade in i mitt liv.


Den där byxdressen jag har på mig på fotot var en riktig favorit. Tillsammans med en röd klänning och en svart skinnjacka (som jag fortfarande har i garderoben men som har alldeles för breda axlar, tyvärr).

Jaja.
Nu är det 2019 och jag ska momsa innan träningen klockan 11, i alla fall så mycket jag hinner.
Hej så länge.

söndag 10 februari 2019

En schwäng förbi Sundbyberg

där jag hämtade Jonathan och Linnea, och så åkte vi tillsammans till Täby där Jonathan fick sin telefon rengjord och fin. Därefter bjöd han på lunch på Fridays, vi gick en tur i centrum och sedan skjutsade jag hem dem och nu ska jag jobba.

Med siffror.

Det är momsredovisning på gång, den ska vara inne på tisdag, så idag sammanställer jag allt och ska försöka hitta alla papper som ju inte har någon egen plats för tillfället. Jag hoppas att de ligger i en speciell kartong, annars ligger jag lite pyrt till ...

Inte så mycket för intäkterna, för de går alla in på samma konto, men jag har ju utgifter också. Agentfakturor och moms på dem, bland annat. Och de pappren ligger FÖRHOPPNINGSVIS i kartongen.
Många av de andra utgifterna kommer ju digitalt idag, och dem har jag i datorn.

I morgon lägger jag in allt i mitt program, i min gamla sega dator (påminn mig om att jag verkligen behöver en ny windowsdator) det brukar ta en halv dag i anspråk, och sedan gör jag de inbetalningar som jag ska göra.

SEN är jag klar och kan fortsätta jobba med min kortroman som till sist ska bli en trilogi. Om den någonsin kommer att tryckas till en hel bok vet jag inte, det återstår att se. Det vore ju förstås kul.

Jag vet in alla fall att Sexstrejken ska läsas in av en härlig yngre röst, välkänd i målgruppen, och det känns alldeles fantastiskt spännande. Kan man fånga ungdomar till lyssna på en hel bok?
Dessutom ska man göra ett försök med att sälja den till andra länder, och det blir ju kul att se om det går.

Typ så, denna söndag i februari.
Tjohej.




lördag 9 februari 2019

Frukost, två ägg med röd kaviar och majonnäs.

Sedan träning, Flex, som var riktigt bra. Jag ser fram emot att få resultatet, det brukar ta några veckor, men sedan är det som om kroppen hänger med.
I alla fall har det varit så tidigare när jag har tränat 3 ggr i veckan som är målet nu igen. Flex påminner om Core, men utan rygg och magövningarna (inga situp i olika former och sånt).

Sedan lämnade jag tillbaka ett par t.shirts (som inte ingår i mitt köpstopp men som inte var fina när provade dem hemma) och handlade mat.
Nu har jag just ätit lunch, falukorv utan något mer bara för att jag var så jäkla sugen, och när jag har druckit upp mitt kaffe ska jag fylla på muggen igen och sätta mig i fåtöljen i sovrummet och jobba.

Jag har kompisar som är i stan som jag inte har träffat på buslänge, och vi hade pratat om att ses i morgon vilket jag förstås hade glömt när jag bokade in att skjutsa Jonathan till Täby där det finns en apple-store som lagar telefoner.
Han har fått en tid för att lämna in den kl 11 och sedan ska han bjuda på lunch som tack för hjälpen, sedan går vi kanske på bio, får se.

Så det blir nog ingen kompisträff den här helgen (heller).
Ikväll kommer jag inte att orka att styra upp mig och åka till stan.

Det var det, denna lördag.
Mello ikväll. Ska bli kul. För exakt en vecka sedan åkte jag hem från Canarias. Känns som en evighet.
Händer och fötter är redan torra igen!!

fredag 8 februari 2019

Det är så himla trist att jag inte kan publicera bilder.

Jag fattar ju inte varför.
Jag en surfplatta och kan inte publicera direkt från den heller så det känns som om jag har något program, google?, som förhindrar det.
Något måste jag göra, det känns helt antikt att inte kunna blogga via telefonen.

Nåväl, det blir ett senare problem.
Först och främst måste jag skriva klart min kortroman. Jag har inte så många dagar på mig. En hel kommer att gå bort på söndag när jag ska träffa min lilla familj och på måndag när jag måste momsdeklarera.
På tisdag kommer någon och mäter mina fönster för installation av persienner.
Jag fick en offert på 3000 kronor för mina 4 fönster, och det var en tusenlapp billigare än en annan som också gav mig en offert.
Det är lika billigt som att köpa hissgardiner, och mer praktiskt. Jag har älskat att ha persienner när det har funnits mina tidigare lägenheter. Med söderläge på samtliga fönster kommer det att bli tipppetopp i vår och sommar.

Här har jag jag inte alls samma behov av inglasning. Jag bor på femte våningen med eftersom huset ligger i en slänt, i suterräng, så känns det inte särskilt högt. Och en inglasning hade skymt mina träd som jag älskar att se utanför fönstren.
'
Annars idag jobbar jag ju då, och passar samtidigt på att tvätta.
Flera maskiner och hela badrummet kommer att vara fyllt av tvätt, men det struntar jag i. Jag är så himla glad för min tvättmaskin, har inte ångrat en sekund att jag köpte den förra året. Jag tvättar allt utom täcken i den.

Det var väl det, denna inomhusdag.
I morgon ska jag träna igen. Flex heter det, och det är första gången jag provar det. Förr om lördagarna fanns det ett pass på Friskis som heter core soft, men det är borttaget tyvärr. Så jag testar det här så får vi se om det har samma goda effekt som core hade.

Vi hörs.'Tjohej!

onsdag 6 februari 2019

Noteras bör att jag inte har arbetat ordentligt sedan jag kom hem i lördags.

Idag är det onsdag och nu börjar det ju brännas lite.
Just den här dagen tvättar jag, flyttar skåp, väntar på installatör av diskmaskin och tvättmaskin. Om de kommer i tid kanske jag hinner lite i eftermiddag. Annars är planen att jobba i morgon och sedan den här lördagen till söndag nästa helg då jag tänker vara klar. 9 arbetsdagar. Det ska gå om jag gör mina 2000 om dagen.
Om något dyker upp under den tiden kommer jag att tacka nej.
Ett av mötena igår blev inställda och jag hoppas verkligen att vi kan skjuta det till veckan efter min deadline.

Igår började jag försöka lossa skåpet där diskmaskinen ska stå, men fick ge upp.
Sedan hade jag sådan tur att husvärden var schysst och kunde komma och hjälpa mig.
Jag måste köpa en sådan skruvmejsel som de har, en sådan man byter bits på.
Smart.
Jag har bara sådana där äldre varianter och det är inte alltid de passar, trots att jag har många.

Nu är skåpet lossat och så fort tvättmaskinen är på plats ska jag ställa det bredvid. Perfekt för alla saker jag har i badrummet.

Nu tvättstugan.
Tjohej!

tisdag 5 februari 2019

Jag hade tänkt att ta tunnelbanan eller tåget idag

när jag har möten i stan, men det är bara att inse risken det innebär. Båda varnar den här morgonen för inställda tåg och fel på banan.
Istället får jag ta bilen och parkera i ett garage eftersom jag har svårt att tro att det finns plats på gatan i stan.
Jaja, då hinner Håndan tina upp i alla fall.

Halv tolv ska jag äta lunch med Teresa och prata omslag till Flanagans. Vi är inte helt överens om vilket som är bäst av förslagen som har kommit in. Vi får väl se var det slutar.
Alltid lika trevligt att träffa henne, dock.

Sedan ska jag prata lansering av Sexstrejken med Bonnier Carlsen, vilket också ska bli himla kul.

Igår beställde jag i alla fall diskmaskin och installering av min tvättmaskin, de kommer och gör det i morgon eftermiddag. Fram tills dess måste jag lossa och dra ut ett skåp i köket, städa undan grejer i hallen och i badrummet.
Dessutom börjar det bli hög tid att städa här för första gången. Men jag gör det när alla maskiner är på plats.
Igår viftade jag med min dammvippa, det får räcka så länge.

Nu kaffe, frukost, dusch och mot stan.
Tjohej!

måndag 4 februari 2019

Måndag

Jag har tackat nej till en releasefest ikväll, jag får inte riktigt ihop det.
Idag: jobb, träning och tvättstuga. Förhoppningsvis hinner jag till butiken och beställa en diskmaskin och installation av tvättmaskinen.
Jag ska också skicka in en beställning till Familjebostäder av en varmluftsugn.
Jag älskade den jag hade i Årstadal, har nog aldrig lagat så mycket som där. Det är ju trist att laga mat ensam, men när det går fort och med flera pannor i spisen är det ju busenkelt. Och gott!

I morgon till stan och möten med Teresa och därefter med Bonnier Carlsen.

Stockholm idag är SOL, minus 7 och vintern ser fantastiskt ut utanför mitt fönster.

söndag 3 februari 2019

Home sweet home!

Lite extra tacksam att jag är hemma den här gången. Först var det en oerhört risig bil som skjutsade oss till flygplatsen, sedan flyget hem när det skulle bli snökaos och därefter Håndan och jag i 60 från Arlanda och hem.
Jag tog rygg på en Arlandabuss och struntade i dem som körde om och försökte låtsas som om jag inte brydde mig om att de faktiskt utsatte andra för sin, emellanåt, osäkre körning.

Idag är jag ledig (även om jag såg att jag har fått mejl som jag måste fundera på till i morgon bitti) så mitt mål är att se till att bilen blir av med sin snö och att handla. Vi får se om jag tar bilen till butiken eller kanske min dragvagn. Det beror helt och hållet på snömängden.

Tjoho.
Farsta.
Hurra!