Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum I höst är jag med på Författarkvällar i Uddevalla och Lysekil, och på bibliotek i Värmland.

fredag 29 januari 2021

Nya tider på Flanagans

Den dramatiska upplösningen på berättelsen om hotell Flanagans.

Frankie älskar att driva hotell. Det gör inget att hennes syster, skådespelerskan Billie, fokuserar på filmkarriären och är långt borta. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när hennes äktenskap spricker öppnas dörren till något Frankie har begravt djupt inom sig. Livet kraschar och det blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.

För Billie kommer ropet på hjälp olägligt. Hon har precis landat filmrollen som alla stjärnor och konkurrenter vill ha, har flyttat till New York och är vilt förälskad. Världen ligger öppen för henne. Men hur säger man nej till en älskad syster?




Eftersom Forum nu har presenterat den, måste ju jag också göra det!

Jag älskar det här omslaget, 

Tjohoo


Grym fredag så här långt.



Alltså det var tanken att börja med bilen, men så kunde jag bara vifta bort snön på ena bakrutan och det var ingen is under, så då lät jag den vara. Jag ska handla i morgon och kan borsta av och köra ett extra uppvärmningsvarv då istället. Dumt att inte göra allt på en gång!

Därmed kan jag fokusera på JOBB, hurra. 

Det var dagens meddelande från förorten, där solen jobbar bakom molnen. Vi får väl se om det kommer fram som den tydligen har gjort i norra delarna av stan.




Hoppas att ni får en finfin helg!



torsdag 28 januari 2021

Helt galet att det redan är TORSDAG!


Foto från idag

 En dag då det ska komma mer snö i Stockholm ... dagen efter jag sopat/skrapat/grävt bort det som kom häromsistens och som täckte taket och framsidan av min bil. 





Jaja, den blev varm i alla fall. Jag tog ett ordentligt varv runt söderort för den sakens skull, men idag struntar jag i det. Den får snöa in igen. Det är ett bra motionspass att gräva fram den. 

Så fort jag vågar mig in på en Stadiumbutik ska jag köpa hantlar. Mina armar är svaga, att hålla dem uppe eller för all del rakt ut, är TUNGT. 

Det var en sådan där bra sak med gympan på Friskis. Där ingick mycket armviftande och i början var det svintungt, men det gick att träna upp. Tobias Karlsson berättade att just det är svårast för nybörjarna i Let´s Dance. Den där snygga posen, när man till exempel dansar vals, är svårare än man tror. 

Annars har jag förbättrat min kondition sedan min cykel kom in i mitt liv. Jag cyklar i snitt 4 dagar i veckan och igår gick jag rätt lätt och ledigt uppför alla trappor på Ica (40 st) och sedan hemma (80). Lite andfådd, men jag gick fort och tog inte slut på plan 3 som jag har gjort tidigare. 

Det känns peppande att det ger resultat. Jag behöver bara göra lite mer för resten av kroppen också, därav hantlar. Jag har försökt med gummiband men det är inte riktigt min grej. 

Några situps på det, så har jag gjort ett eget litet gympapass i väntan på att jag kan börja träna med tanterna på Friskis igen. Vågar man hoppas på i höst?

Det var dagens Å VAD DUKTIG JAG ÄR. 

Jag är rätt bra på det, faktiskt. Slår väldigt sällan på mig själv, kan inte minnas att jag någonsin har gjort det. Tvärtom har jag nog hållit om mig när min upplevelse har varit att andra har (mentalt) slagit. Någon måste ju vara snäll mot mig och då har jag varit det själv. Jag kan samla ihop min inre 6-åring, 23-åring och se framför mig, och faktiskt känna, hur jag tröstar båda. 

Jag har också varit snabb på att förlåta mig själv när jag har gjort misstag. Samma omfamning. 

Det finns både för- och nackdelar med att inte döma sig själv – men allra mest är det nog bra, tror jag. Men man har kanske inte samma piska som den som känner sig dålig. Och ibland kan det hända att man borde ha varit hårdare eftersom det faktiskt hade gett ett bättre utfall. Fast jag inbillar mig att det allmänna måendet är bättre hos den som är snällare mot sig själv och att det blir viktigare (för mig i alla fall) än ett tippetoppresultat. 

Jag hör så ofta kvinnor slå på sig själva, det är väldigt sorgligt tycker jag. Fast jag vet inte hur man ändrar på det, eller hur jag har gjort. Möjligtvis kom jag ut sådan. 

JAJA.

Idag fortsätter redigeringen med ytterligare 20 sidor. Nu har jag inga mallar att gå efter, ingen redaktör som påpekar saker som i förra omgången, utan petar bara i språket. Det var så roligt igår de första 20, och jag tror att det blir det idag också.

Tjohoo.

PS, på tal om örhängen: jag har använt dem så lite det senaste året att det kände trångt att trycka in dem i snibben. Borde nog ha dem oftare om hålen inte ska växa igen.




tisdag 26 januari 2021

Känns som om det är tur att man inte visste


 hur långvarigt det här skulle bli. Att tänka ett litet tag framåt räcker i alla fall för min del.

Idag är jag semiledig, vilket betyder att jag ska tvätta golv (dammade häromdagen) och gå igenom alla mina samlade anteckningar och sådant jag har fotat från andra böcker som inspiration, för i morgon ska jag börja om från början och skriva i manuset igen. 

Då kommer jag att dutta, ändra meningar och försöka brodera ut lite mer. Sedan har jag något som inte är helt löst och det måste jag också fixa. Några lediga dagar kan jag inte sikta förrän jag har lämnat manus, men det gör inget. Jag var ledig väldigt mycket i slutet av 2020 och har inte något större behov av det nu mer är en dag då och då, men det klämmer jag in efter den 8e.

Jag måste säga att det där med blogg är förbaskat roligt. Igår backade jag bandet och gick tillbaka och tittade på tidigare år. Jag började blogga 2009, och att gå tillbaka så långt kan ibland vara smärtsamt, men det gamla ligger i en annan blogg. Den här startade jag 2014 och det är muntrare tongångar i den. 

Igår hittade jag gamla drömmar (2016) som jag hade när jag fortfarande var sambo med Misse, och man kan väl säga att jag har lyckats uppfylla dem med råge. 

Jag funderade då på frihet och vad jag skulle kunna göra med den, drömde om att resa och bara ta datorn under armen och dra. Det har jag ju gjort flera gånger sedan 2017 när Misse dog. Jag åkte till New York bara några dagar efteråt, och har sedan åkt dit varje år. I år blir det nog ingen resa till USA, men jag har en ny dröm om att fira min 60-årsdag där nästa år, med Jonathan och Linnea. 

JAJA, vi får väl se hur det blir. En dag i taget.

I natt passerade mina ljudböcker på Forum 200 tusen exemplar. Hur många Sonjaböckerna (1 och 2)  har sålt i ljud totalt vet jag inte riktigt, de kom ju ut så tidigt när marknaden fortfarande var så liten, men kanske 75 tusen eller något sådant. De tickar liksom bara på. 

Och YES, jag hittade mina örhängen.




Nu ska jag äta frukost och cykla!




måndag 25 januari 2021

Snön var redan på plats när jag vaknade,

 och det ska tydligen komma mer. 

Jag låter bilen stå, hade tur att hitta en tid hos Mathem och de levererar mitt på dagen idag. Bilen kan jag sopa i morgon. 

Idag är det bara jobb. Jag har ungefär 30 sidor kvar att redigera och sedan börjar jag ju om igen. Målet är att klara av det sista i den här rundan idag. Om två veckor har jag deadline och om allt går som det ska borde det inte vara några problem att vara klar till dess. 

Peppar peppar. 

Min morgon har jag delvis ägnat åt ett par försvunna örhängen. Vet inte varför jag fick för mig att jag ville ha på mig dem idag, men det ville jag.

Problemet är att de är borta. Och att jag har en svaaaag aning om att jag har lagt dem någonstans. Typ i en väska, plånbok eller liknande. Jag tappar aldrig bort smycken, har aldrig gjort, men innan jag återgår till letandet måste jag verkligen jobba!

Typ så. Måndag, när jag har satt på mig ett annat par så länge!



Jag vet, ögonen ser gula ut, men det är ljuset! Jag har kollat.

söndag 24 januari 2021

Söndag,

 men i min värld var det söndag redan igår. Det gick upp för mig senare på kvällen att så inte var fallet.

Jaja, en extra dag är ju bara toppen för mig som redigerar för fullt.

Fast igår tog jag mig ut för första gången sedan dagen innan nyårsafton (borträknat mina korta inhandlingsturer där jag ev rör på benen en aning, men utomhus är jag ju inte) och gick ned till sjön och tillbaka, en liten tur på kanske 40 minuter. Det var lerigt och halt, och folk klamrade sig fast vid räcket vid vattnet – men var gör man inte om det är sol en dag.

Det är sol idag också, och om jag orkar ska jag gå en sväng senare men har inte lika mycket energi idag som de senaste dagarna. Det går verkligen upp och ned, det där. 



Det viktiga idag är jobbet. Jag har tre dagar på mig att klara av första genomgången och därefter har jag tio dagar på mig att gå igenom det en gång till. Jag hade gärna haft ytterligare en vecka, men som vanligt har det knaprats på min redigeringstid (sånt händer mig nästan varje gång) och det gör att den tiden jag bad om från början fick jag till sist ändå inte. 

Det verkar inte spela någon roll att jag lämnar tidigare än alla andra, det blir ändå stressigt när väl redigeringen kommer igång. Den här gången lämnade jag manus 21 november, men fick ändå inte tillbaka det förrän i mellandagarna. Det är viktigt att man frågar sin redaktör/förläggare om det kommer att bli liggande eller inte för då kan man ju fortsätta jobba i det. Det glömde jag den här gången. Klar blir man aldrig, inte jag i alla fall. 

I veckan läste jag återigen ut "Sista brevet från din älskade", en av få böcker där jag inte vill ändra ett enda ord. varje gång jag läser den tänker jag att det är helt perfekt. Översättarna till Jojo Moyes böcker är så förbenat duktiga, den här är översatt av Emö Malmberg. Att orden faller så rätt är förstås också till stor del hennes förtjänst.


 

Flera av mina böcker översätts ju också till andra språk, men hur de tar sig ut på till exempel rumänska vet jag inte. Just den översättaren frågar ofta när något gör henne förvirrad och det är jag tacksam för. Men hon är en av väldigt få. Hellre många frågor än att man gissar, tänker jag. Jag vet en person som fick sitt "en klapp på kinden" översatt till "ett slag på kinden". Lite skillnad.

Jag hade en korrläsare en gång som la till ett inte där det verkligen inte skulle vara ett och meningen tappade hela sin betydelse tack vare det. 

Numera försöker jag läsa sist av alla, men det är en svårt läsning när man har sett sin text så många gånger. Kvinnorna på Flanagans var bedrövligt korrläst och jag tror att jag i allra sista läsningen, när allt ska vara "perfekt" hittade typ 40 grejer som borde ha hittats tidigare (av mig, redaktör och korrläsare). 

Det var det här inlägget söndag. Eftersom ni vid det här laget vet att jag skriver mina inlägg utan en tanke innan, så blir det förstås massor av fel även här. Grammatiska, eftersom jag skriver och pratar lite baklänges, och andra fel eftersom jag bara skriver på. DET FÅR NI PÅ KÖPET. Varsågoda!



Hoppas att ni får en fin söndag!

fredag 22 januari 2021

I natt har jag varit på slottet, vilket vet jag inte riktigt.

 Jag blev god vän med en kvinna där, i min egen ålder, typ FYRTIO!

Hon hade en liten dotter, kungen var där och hälsade och dagen efter skulle jag köpa en väska av kvinnan. Trevlig dröm.

Några väskor blir det inte på ett tag. Jag har inte en aning om hur mina inkomster ser ut i år och förra årets vidlyftighet (istället för resor) är det slut på: Sängar, bilar och kläder ... Herrejösses. Nu ser jag istället fram emot att använda alla "fynd" från förra året och gamla kläder som ju passar igen. 

Jag sov ut idag, vilket bådar gott för den här dagen som på inga villkors vis alls ha dragit igång annat än med två stora koppar kaffe. Nu ska jag äta yoghurt, cykla och först när jag har tagit en dusch efter det ska jag jobba. 

När jag börjar skriva på nästa projekt, i vår, måste jag ha bättre tider i kroppen, men nu är det helt okej att inte komma igång förrän senare. Det funkar enligt plan och så länge det gör det behöver jag inte skruva någonstans. Jag vet däremot att jag är bättre kreatör ju tidigare jag sätter igång och i nästa roman kommer det att behövas med än någonsin. Jag funderar supermycket på det projektet, tänker på ingångar utgångar skrivteknik hur jag ska lägga upp historierna och kanske främst: hur sjutton ska jag skriva dem. 

Jag, hon, då, nu ... det finns så många sätt att skriva en roman och "mitt gamla vanliga" är ett. Så som jag skrev Laholmsflickan ett annat. 

Det är lite som med musik. Hör man de första stroferna så kan man om man är hyfsat musikalisk sjunga med i resten. 

Jag tänker att det kan vara så med skrift också. Det är därför jag letar ingångar. Om ett sätt att skriva föds i början så kommer det att kunna följa med hela romanen. 

Det var så med Laholmsflickan och jag tänker att det borde jag väl kunna göra om? Inte den svarta komedin, för det är inte det jag ska skriva. Mer idén om att varje författare har mer än ett sätt att kunna berätta en historia på.

JAJA.

Nu är det fredag och så här långt är dagen tippetopp. Mer än så tänker inte jag begära.




GOOOD MORNING!







torsdag 21 januari 2021

Superpiggelin,

 inte ett dugg gråtmild och full av energi.

Än så länge i alla fall! Det kan hända att jag kroknar för några åtta timmar blev det inte i natt, snarare 6,5 kanske. Men jag slumrade igår eftermiddag och över ett dygn räckte väl det kanske.

Är mitt inne i mitt manus och jag fixar och donar för att få det rätt, vilket inte är helt lätt MEN en rolig utmaning. Under tiden är pumpan i ugnen, och resten uppskuret och klart inför lunchen. Bara osten kvar att skjutsa in i exakt 6 minuter.



Så här såg den ut när jag åt den i New York

****************

Det första jag gjorde idag var att handla. Och sedan hängde jag en tvätt ( i mitt badrum), cyklade, jobbade, och nu ska jag också ätit lunch. Jag är besatt av pumpa. Herrejösses, vad gott det är. Det och Chèvre i  kombo är bortom gott. Tidigare har jag också haft morötter som jag har gjort på samma plåt som pumpan, men det är godare utan. Idag hade jag istället melon, vet inte vilken eftersom jag köpte den skivad, ett päron, lite grönt och välmortlade valnötter eftersom jag är osäker på om min mage klarar annat.

Nu är pumpan slut och jag glömde köpa en till idag. Nästa gång. 



Min variant är inte lika vacker, men lika god!! Den övre ser ut att ha äpplen i sig men jag gillar päron bättre.


Min dag så här långt är alltså mer än bra. 

Vilken tur jag har!

Nu kaffe, Tegnell och läsa bok som inspirerar i redigeringen.

Tjohej!





onsdag 20 januari 2021

Donald lämnar över,

 en högtidsdag även om USA förmodligen står inför stora problem också framöver. Hans följare måste ju ta vägen någonstans. Jag är skiträdd för extremhögern även här. De görs alltmer rumsrena trots att de är fulla av bajs.

Jag har sett flera dokumentärer senaste tiden, dels om Trump (en tredelad, finns på svtplay) och om Ku Klux klan (också Svt) och det för för mig fullständigt obegripligt hur man kan se på andra människor som många av de intervjuade gör. 

Mitt eget lilla perfekta liv i min perfekta lilla lägenhet i min perfekta lilla (nåja) förort, är ensamt och bekvämt. Fast jag är mer känslig än någonsin. Det där går upp och ned och just nu gråter jag för det mesta. Allt berör mig. Jag gråter för att jag blir arg, ledsen och rörd.  Alla känslor kommer ut i tårar. 

Just nu är jag gråtfri och ska cykla i 15 minuter. Igår blev det inget vettigt gjort alls i varken manus eller på cykeln. Istället läste jag, såg som sagt dokumentärer, sov och var allmänt bara lat. Det har jag inte tid med idag. 

Så först träning, sedan dusch och hårtvätt (tråkigaste jag vet), och därefter jobb. 

Typ så. Onsdag. Wohoo!




Grey´s är en gråtserie emellanåt. igår var det illa! :)

måndag 18 januari 2021

Jag tittade inte på utfrågningen om corona igår,

jag klarar inte riktigt sådana saker för hur man än vrider och vänder på det så kan väl ingen säga att de som ansvarar för strategin med berått mod har tagit livet av folk. Jo,  Busch påstod väl det förstås, men i mina ögon är hon bara ute efter att vinna poäng till sig själv, hon om någon skiter väl i andra. 

Har vi öppet samhället så klagas det på det. Stänger vi blir det ett jävla liv. Det går inte att göra rätt. 

Andra länder, som England, öppnar och stänger, öppnar och stänger, har ansiktsmasker, öppnar och stänger. 

Om vi som kan stannar hemma, håller avstånd och tar EGET ansvar för att inte bli smittade, istället för att trängas bara för att det inte är stängt, så skulle smittan ju minska. Det är ju vad myndigheterna har sagt hela tiden.

JAJA, jag sitter hemma och GÖR RÄTT. 

Jag ska jobba. Skriva in en grej jag kom på igår. Jag har ungefär 100 sidor kvar i första omgången, och hoppas att jag har gjort dem på en vecka. Sedan börjar jag om, men då är det stora "problemen" lösta och jag kan börja med det som är roligt på riktigt: finliret. 

Var rädda om er!




Det här är min våg. Ett par byxor som satt betydligt tajtare i våras.


söndag 17 januari 2021

Som de flesta andra lever jag på hoppet.

 Allt annat vore så deprimerande att till och med jag, som inte har några depressiva sidor egentligen, skulle bli låg.

Ändå har jag så mycket som många andra inte har. Jag har jobbet hemma, är van vid att vara ensam, klarar min ekonomi (alltid peppar peppar) eftersom mina varor (böcker) numera har fler former än en. Den som just nu är piggast försäljningsmässigt på ljud är Ett oväntat besök. Jag har inte en aning om varför den tickar på som den gör, men inte gör det mig något. 

Nu har jag inga exakta siffror på Sonjorna, bara på böckerna jag har släppt på Forum och Ett oväntat besök (den om hästgården) kan bli den första boken där att nå 50 tusen lyssningar. Mycket för mig. 

Så jag har inget att deppa för som det ser ut just nu. Om jag är låg någon gång har det alltid en orsak, och det är jag så tacksam för. Jag kan alltid säga vad jag saknar och behöver. Kanske borde jag kalla det oro, inte depp. 

För andra är det inte riktigt så, de kan på riktigt ha deppiga känslor utan att veta varför och det är förstås så mycket tyngre. 

Och den som behöver umgänge, liv och rörelse för att må bra har förstås lidit under det här året. Jag har vänner som har oerhört svårt för att hålla karantän just av den anledningen. Jag fattar det. Fy tusan.

Så jag behåller hoppet. (Vill nästan inte läsa tidningar av den anledningen för minsta bakslag slås upp som om allt vi stått ut med hittills är förgäves.)

Jag frågade mina följare på Instagram vad de mest längtar efter och jag fick underbara svar som gjorde mig så varm och rörd. 

Så hoppfulla Åsapåsa ska jobba vidare med näsan i bordet, och när jag lyfter blicken vill jag se ljus. Förra året solade jag på balkongen i mars. Det vore underbart om det blev möjligt i år också.

Be safe. Det kommer att gå över!




torsdag 14 januari 2021

Idag ska jag återigen

 åka till en Zarabutik för att lämna tillbaka klänningar jag köpte på rean  på nätet, men som verkligen inte passar mig. Jag var där igår, men det var för mycket folk så jag vände i dörren. Idag tänker jag vara där när de öppnar och hoppas att det ska vara bättre. 

Igår tog jag ledigt från skrivandet och läste istället. Men idag är det tillbaka i sadeln om jag ska hinna gå igenom allt en gång till.

Förra året var det ingen snö alls, jag skrapade knappt rutorna om jag minns rätt. I år behöver jag ha större koll, än så länge i alla fall. Ibland tänker jag att jag ska ha garage, det kostar typ tre gånger så mycket som min parkeringsplats, men jag har inte behövt det har det känts som. Vi får väl se framöver. Egentligen är det ju bara om det är svinmycket snö som jag känner ett behov av det.

Jag har ofta haft garage, senast i Årstadal när jag bodde där, mest för att det var ungefär lika dyrt som på gatan. Då fick jag gå några hundra meter, här finns det i huset. Det fanns det när jag hade min bostadsrätt också, och det är förstås superbekvämt, men jag avvaktar. Jag gillar min plats på gatan utanför huset ... när det inte är snö.

Det här snöfallet, i november 2016, minns jag väldigt väl. Jag bodde i Fagersjö med katten och Fårdan. Det kom flera decimeter. 







Det var det. 14 januari 2021. 
Nu ska jag äta yoghurt och sedan skrapa fram bilen.

Tjohooo.




söndag 10 januari 2021

Mitt manus växer,

 som det alltid gör under redigeringen. Ännu mer nästa varv. Det är som om jag sakta med säkert bygger på till slutkorret. Det är egentligen när storyn är satt som man (jag) börjar brodera mer. Jag vet att jag har berättelsen i fokus när jag skriver grundmanuset, det som är det första som min förläggare får läsa. Sedan ändras den något i andra varvet, inte mycket men ändå. I det här varvet är storyn satt, men ologiska luckor måste tätas och går inte det måste storyn kanske förändras lite. 

Så jag lägger till, blir tydligare, köttar på de människor som min team inte riktigt begriper sig på. Vi har oerhört olika referensramar och det måste jag ta hänsyn till. 

Nu är jag klar för idag, tjohooo.

Målet framöver är 15 sidor per dag, det kommer att ge mig tid att gå igenom det en gång till när jag har lagt in mina ändringar. Jag skulle gärna ha ännu fler veckor nästa omgång. Nu var det försenat en vecka och det hoppas jag få igen nästa varv. 

Tidigare idag skrapade jag fram min bil, det har kommit lite snö och den låg hårt packad på rutorna och taket. Den har inte körts på en vecka, så jag tog en lång tur i söderort för att göra den riktigt varm. De kommer mer snö nu, men det kommer att bli lättare att borsta av efter dagens körning.

Jag körde från Farsta till Älvsjö, och sedan via Hökarängen vidare till Haninge där jag gick in på Bauhaus och köpte en duschgardinstång (där stod man utanför och räknade kunder, men de var få när jag var där), och därefter tillbaka till Farsta igen för att handla och hämta ett paket som jag hade beställt. 



Skor från Bally. Halva priset. Jag trodde att de bara hade kängor. De här finingarna hittade jag på nätet. Superbekväma med lagom hög klack.

Allt på bilen smälte och när jag parkerade var den snöfri. Min pärla. Jag är så glad för att jag kunde köpa den.

När jag väl kom hem slängde jag mina sorterade sopor, åt frukost och jobbade. Nu ska jag hemmacykla och sedan se om det passar att ha gardiner som avskärmare mot hallen som är så trist, och som jag ser från vardagsrummet/köket. 

Jag är pigg idag och det är så skönt!

Hoppas att ni har haft en fin helg.




fredag 8 januari 2021

Inget virus,

 provsvaret kom snabbt, efter bara 13 timmar. Vad smidigt ändå. Jag ringde i förrgår och beställde provet. Igår kom en taxichaufför till min dörr med det och hämtade sedan upp det 45 minuter senare. Jag behövde inte göra ett dugg mer än själva provet. Pling sa det på kvällen och så fanns provresultatet på 1177 och en annan sajt.

Skönt, måste jag säga, för jag är ju så så otroligt noggrann. Om jag hade varit smittad hade jag aldrig kunnat räkna ut hur jag hade fått det. Det skulle ju vara rätt osannolikt om både Jonathan och Linnea var smittade och helt symptomfria. En av dem kanske, men inte båda.

Idag är jag piggare, kanske för att jag vet att jag är frisk, och har jobbat. Ingen träningscykeltur, men jag hoppas kunna ta den i morgon. Och i morgon KANSKE det kan bli ljusare här, sa de på nyheterna i morse. I så fall vill jag gå UT. Jag har inte tagit en promenad sedan dagen innan nyårsafton. 

Typ så, en dag där jag är rätt vill. Fredag tydligen, men det det känns mer som en ... onsdag. Jag måste jobba hela helgen men det är roligt och jag ser fram emot det. Nu ska jag fortsätta läsa min bok som jag redan har läst två gånger: Sista brevet från din älskade (som tydligen ska bli film, hurra!)

Hoppas att ni får en fin helg!




 


torsdag 7 januari 2021

Igår låg jag mest i soffan,

 var trött efter att inte ha sovit så bra och kände mig inte pigg ens när jag hade sovit ikapp. 

Det gör jag inte idag heller och har fortfarande lite ont i halsen, men har sovit bättre och ska jobba. Under dagen kommer en taxi med ett covid-test, för även om jag har svårt att tro att jag har det så vill jag kontrollera det i alla fall. 

Och så kommer mat från Mathem. Det där lyxiga som jag tar till ibland. Det bästa med det är att jag kan beställa varor som jag inte annars hittar i min butik, som frysta vaxbönor till exempel. Dem steker jag och äter som pommes. Så gott, och, inbillar jag mig, nyttigare. Jag älskar när frysen är fylld och beställer alltid så mycket jag kan.

Det finns ingen gång som jag känner mig så rik som när mina hemmalager är påfyllda. Hade jag haft ett hus hade jag blivit en sådan där med stort förråd och hyllorna fyllda. Det ger mig ett särdeles välbefinnande med 5 tandkrämstuber, 4 schampoflaskor och 6 tvålrefiller och 2 av allt annat i badrummet (så mycket mer ryms inte i min tvåa) och burkar, frysvaror och sådant i köket som går att behålla ett tag. 

Jag är ingen samlar, tvärtom skulle jag säga, det är bara det där med påfyllda skåp (där allt står i prydlig ordning) som jag gillar.

Jaja.

Jag räknar inte med att få svaret på provet förrän nästa vecka och fram till dess ska jag ju stanna hemma oavsett hur jag mår. Då är det ju tippetopp med mycket i skåpen.

I natt kom det snö Jag var vaken länge och tittade på sändningarna från USA men det var först i morse som jag såg snön och hörde att barnen var tillbaka på dagiset längre ned i slänten och hur de skrattade och lekte. Så roligt för dem att få träffa sina vänner igen. 



Och så är det förstås skönt att jag har en egen parkeringsplatsen till min Hånda. Hon får stå där tills jag är good to go och kan gräva fram henne.

Hoppas att ni mår bra!

tisdag 5 januari 2021

Jag har en känning i halsen.

 Det kan 

1. Vara jag som alltid ska känna efter precis allt.

2. Vara jag som alltid ska känna efter precis allt.

3. Något annat.

Jag kände det redan igår kväll och det har inte blivit värre under natten så troligtvis är det nummer 1 el 2 ...

Det spelar ingen roll så till vida att jag ändå inte har planerat att lämna lägenheten på ett par dagar. Jag handlade igår, har allt jag behöver för några dagar framåt. 

Har ni gjort ett coronatest? 

Jonathan och Linnea har gjort det ett par gånger hemma, på det där sättet man gör i Stockholm med att testet levereras hem och hämtas upp hemma, men jag har aldrig behövt eftersom jag aldrig har känt något. 

Linneas syster har Corona just nu, hennes helt symptomfria sambo också. Förmodligen deras bebis, men han är inte testad. Men de är redan på bättringsvägen, ingen feber längre tydligen. Det blir ju lite oroligt när man har en sådan där liten som de har som bara är några månader, antar jag. Fast de är yngre och mycket coolare än jag någonsin var med min bebis. 

De bor ju i en annan del av landet så de har inte kunnat smitta vår familj och om mitt "halsont" skulle visa sig blir något undrar ju jag hur sjutton jag har blivit smittad. Jag träffade i och för sig Jonathan och Linnea för exakt fem dagar sedan, men de är båda kärnfriska. Höll i en bebis, ute, för tre dagar sedan men han är också frisk.

JAJA, jag har känt efter förr och det har gått över. 

Idag ska jag börja med de första 20 sidorna i mitt MANUS! Hurra för det och för att äntligen komma igång.

Deadline 8 februari och min plan är att jobba varje dag. Jag har exakt noll saker inbokade och den sista bibblan (Borensberg) blev avbokad igår. 

Julen är borta, golven sopade. Det är bara att köra! Tjohooo!





måndag 4 januari 2021

20 minuter cykling idag

 och trots att jag kände mjölksyra direkt, så kunde jag ändå cykla förbi det på något sätt. När min timer ringde efter 15 minuter trampade jag på i 5 till. 




Tricket är att lyssna på något bra, i mitt fall en av många poddar jag gillar men inte alltid lyssnar på eftersom jag tappar fokus om jag inte har något att göra samtidigt. Perfekt till cykling och städning, till exempel. Promenader förstås, men sådana kommer jag ju så sällan ut på nu när det är mörkt ute hela dagarna. 

Dagen startade TRÖTT. Vaknade halv fem och det tog lång tid att somna om. Jag tror att jag är lite orolig för mitt manus, men jag känner också igen det sedan tidigare och nu när jag är vaken och piggare känns det inte alls på samma sätt. Bara jag är igång kommer det att kännas mycket bättre.

Jag har i alla fall handlat, cyklat och skickat in en ny deklaration eftersom inkomsterna 2021 är väldigt osäkra än så länge och den preliminära skatten är för hög nu i förhållande till vad jag vet om kommande år. Jag får oftast betala mycket skatt i slutet av året, men det är för att det är så himla svårt att beräkna. Jag kan bara uppge det jag vet, inte önskat läge. Oftast går det bättre än jag har trott, vilket förstås är skönt, men jag fick stora problem ett år när jag skulle betala typ 30 000 i preliminärskatt i månaden och det inte kom in några pengar på flera månader.  Nu har jag lärt mig att jag måste ändra det där. Jag kan också ändra till högre inkomster under året om jag märker att mer kommer in, hittills har det mesta visat sig på slutet av året och då har det redan varit för sent. 

Preliminärskatten baseras på föregående års resultat plus x antal procent, men det här jobbet har ju både upp och nedgångar och det går inte att riktigt säga hur resultatet blir. Förra året ville skattemyndigheten se min budget och det vill de kanske i år också, och det är ju inga problem att ge dem. De är superbra att ha att göra med, även om mitt hjärta sitter i halsgropen så fort jag får ett meddelande från dem.

Det var det.

Nu ska jag skriva ned exakt vad jag vill ändra i manuset, jag har haft det i huvudet sedan jag fick dokumentet från min redaktör. I morgon bitti börjar jag SKRIVA igen. Det längtar jag efter.

Hoppas att ni får en fin Trettonhelg.





söndag 3 januari 2021

Idag har jag pratat med en person

 som jag behövde inför redigeringen av Flanagans 3 och nu börjar det klarna hur jag vill ha det. I morgon börjar jag. Efter att först ta tag i lite administrativa uppgifter. Och så måste jag handla. Alltså ska jag försöka gå upp tidigt, vilket kommer att bli knepigt eftersom jag har SOVIT UT två dagar i rad och inte vet  när jag kan somna. 

WELL, latmaskeriet är över, nu tar Hellberg nya tag!

På nyårsdagen städade jag bort julen helt och hållet och vanligtvis brukar jag tycka att det blir lite tråkigt hemma efteråt, men inte den här gången. 

Granen stod framför balkongdörren och tog mycket av det lilla ljus som trots allt finns utanför dörren. Mitt kök/vardagsrum är ju redan mörkt från väggfärgen, och det blir ju inte ljusare när jag döljer ett av de få fönster som finns i rummet.

Jag älskar utsikten mot skogen, men saknar mer ljusinsläppp. Lägenheten i Fagersjö, den jag lämnade för Liljeholmen, var en hörnlägenhet med massor av fönster. 

En vit jul i Fagersjö, 2016 typ. Det var så ljust att jag ofta hade hissgardiner över halva fönstren.

Alltså siktar jag mot våååren nu. En månad framåt ska jag redigera, och då är vi inne i februari, sedan börjar det ju ljusna alltmer. Känns behövligt, minst sagt. Jag har dubblat dosen D-vitamin den här vintern. 

Typ så, ett par dagar in i januari.

Idag fyller min 15 år äldre morbror år. Jag grattade med den här bilden på honom, mormor och mig i huset i Fjällbacka. Året var nog 1968.