Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.


Hösten 2018



Aug 4:e Feelgoodfestival Mariefred

Sept 1:a 14.20 Skiljebo bibliotek /Västerås

28-30:e Bokmässa Göteborg

Okt 6:e Skärhamns bibliotek / Tjörn

Okt 16e evenemang Bonniers bokklubb

Nov 22:a Fristad bibliotek /Borås


fredag 20 juli 2018

Det känns som om det är en snabbare dag här idag.

Igår gick allt förfärligt långsamt, men första passet idag hade jag fart och jag hoppas att jag har det pass två också. Handdukarna ligger kvar vid badet och det vore najs att få lov att ta ett dopp till sen.
Jag är ju sträng och får bara bada om jag har jobbat på som jag ska.
750 ord per arbetspass är perfekt och så vattengympa på det.
Alla författare borde ha en pool hemma, det är ju fantastiskt bra träning. Jag känner att kroppen orkar simma lite längre för varje dag.

När jag var här på semestern med mamma hade jag så otroligt ont i armarna av förkylningen, det har jag aldrig haft på det sättet tidigare.
Nu funkar de finfint, peppar peppar, både att skriva och att simma med.

Det var det.
Nu andra passet.

Nä, några tjusiga bilder från beach och resaturang blir det ju inte den här resan.

Men Jonathan kommer hit i morgon och snor en av sängarna (jag har två plus en extrabädd) och han kanske kommer ut och tar bilder mer än jag har möjlighet till.
Han har en remix av en låt att göra, så dator och lurar är med, men som öm moder hoppas jag ju att han kommer ut i solen också.

Vi kan ju i alla fall äta ihop varje dag, och kanske se ännu en utomhusbio. Vi får väl se. Kul att han kommer i alla fall. Vi har inte varit här ihop på tio år, när han var 14. Sedan var vi här när han var 7 och 8.

Det blir nog bra, han är ju själv en kreatör och fattar mitt jobb kanske mer än någon annan.

Är framme vid 75 tusen. Jag skulle gärna vara framme vid 80 när jag avslutar arbetsdagen i morgon kväll (egentligen är det 77 för jag har massor med research som ligger längst bak i manuset)

Det var väl det, så länge.
Vi hörs!





torsdag 19 juli 2018

Det måste ha varit tusen personer där igår.







Och nu blir det väl ett jäkla drag, tänkte jag, men inte. Jag jazzade själv på min stol medan övrig publik höll sig lugna. I alla fall vad jag kunde se. 
Jag sjöng inte ens med, jag mimade ...
Nu kanske de inte kan låtarna så som jag kan, såklart, och tänker till motsats mot mig att bio är ett utmärkt ställe att uppdatera sig på vad väninnan har haft för sig på sistone istället för att lyssna på vad de säger på bioduken.
I Sverige hade jag gett arga blicken, men det tordes jag inte här. 

Men filmen. Åh, jag älskar filmen.
Jag grät igen, men den här gången hade jag en näsduk i handväskan.
Så väldigt berörd.
Finns oceaner av igenkänning för min del.

Det var det.
Nu Flagans.
Egentligen hade jag sovmorgon till 9 idag eftersom det blev sent igår, men vaknade kvart över sju så nu har jag ätit frukost (äter egen på rummet) och har kollat allt jag kollar varje morgon (tidningar etc)
Även om jag gäspar stort så är jag redo för jobbet.
Tre pass låter som en bra idé idag också! 

Wohoo!

onsdag 18 juli 2018

2500 idag och det är jag supernöjd med. Håller gärna den takten framöver.

Det borde inte vara någon omöjlighet. Tre arbetspass funkar toppen om jag vaknar tidigt, har jag kommit på idag. Det gäller att hitta en rytm som funkar och idag fick jag till det bra.

Jag duschade och skulle tvätta håret när jag kom hem från stranden och upptäckte att jag hade köpt två flaskor med balsam. Så jag tvättade det med tvålen som hotellet står för. Det är möjligt att det är både tvål och schampo men min grekiska är lite skral så jag ser inte riktigt vad det står på burken.
Håret känns rent i alla fall, det är ju det viktigaste.

När bion visas ikväll ska det vara 28-29 grader som känns som 31-34, enligt klart.se.
Solen går ned 20.00 här, men det påverkar inte värmen direkt.

Det var väl det.
Hoppas att ni också har det fint!



Det där med recensioner ...

Det här är svt:s nära nog sågande recension av Mamma Mia2

Det är ungefär samma slag recension som jag fick i Gävle dagblad där tredje Sonjaboken avfärdades och jämfördes med att recensera en julskyltning, typ. Men. Hon sa att hon trodde att det skulle kunna bli en bra film, och då har man väl ändå fallit lite för boken, tänker jag.

I Svt:s fall säger recensenten: Men för all del, man lämnar biosalongen på gott humör snarare än i vredesmod över bortkastad tid. 

Och i min lilla feelgoodvärld är det allt som behövs. Att en film, bok eller någon annan underhållning lämnar mig på gott humör.
Vad mer finns det att be om?

Det var det.
Jag ser fram emot kvällens föreställning (och att någon ska komma och tömma min skräpkorg på toan. Här lägger man allt toapapper där, det får inte spolas ned.
Luktar inte mumma just nu, kan jag berätta.

Jag har skrivit 1100, badat tio gånger och nu ska jag skriva tusen till tänkte jag. Vi får se om det blir en tredje omgång senare. Det kan bli så.

Wohoo.
Dag 12, och än så länge går allt helt okej. 

tisdag 17 juli 2018

Dag ett avklarad enligt plan.

Jag vaknade sent men behövde det.
Sedan jobbade jag ett några timmar, gick ut och badade hundra gånger för att det var så varmt och sedan gick jag in igen och jobbade klart, det vill säga satte punkt efter 2000. Så nu är jag på 70´som jag ville vara innan jag åkte hit.

Jag tror att jag har en plan framåt i manuset men jag är inte helt säker än. Det löser sig alltid på slutet och jag har tillit till att det gör det nu också.
Det enda jag har helt klart för mig är epilogen, för den leder ju sedan till bok 2 eftersom jag skriver en serie.

I morgon ska jag försöka få plats på filmfestivalen som öppnar då.
Utomhusfilm.
Man premiärvisar Mamma mia 2 som första film, 21.00, och jag ser så himla gärna om den. Jag har aldrig sett film utomhus så det ska bli urmysigt (om jag får plats)s. Ska försöka vara där före 20.00 någon gång.

Här är det ju svinvarma kvällar, idag såg jag en temperatur på 31 grader klockan 20.00 på ett hotell som visar klocka och temp. Helt galet varmt alltså. Men film vill jag se.

Än så länge ger jag min skrivresa 10 feelgoodböcker av 10 möjliga.
Det här är precis vad jag behöver för att avsluta mitt manus.

Peppar peppar!


måndag 16 juli 2018

Så himla nöjd med mitt boende.



Stort rum med pentry, litet köksbord och ett par stolar (i fejkskinn som klistrar sig fast på rumpan).

Och balkong!,Just det visste jag ju inte riktigt så det var en överraskning. 

Det är väl hundra meter till stranden kanske, och jag gick direkt och badade. Jag har aldrig känt en sådan värme i vattnet förut. Nu var det på eftermiddagen, det blåste lite och var inte stekhett i luften kanske, men ändå. Säkert 28 grader i det kristallklara vattnet med en helt vit sandbotten. Jäklar vad jag plaskade.
Men sedan gick jag hem och åt mackor. 
Det är all middag det blir idag. Jag har inte sovit många minuter i natt.
Somnade 20.00, och vaknade av att det var ljust ute. Jag var övertygad om att det var gryning ute. Det var det inte. Klockan var 21.15.
Då satte jag på tv:n igen. Det var ingen idé att ens försöka somna om förrän efter elva och ett par timmar sov jag nog ändå.
I alla fall: Ikväll skräpmat, godis och streaming.

I morgon börjar allvaret med jobb.

De tio första dagarna ska jag skriva klart, de återstående tre (om jag inte är klar innan) ska jag gå igenom och småredigera. Och först och främst läsa allt.

Annars gör jag väldigt lite av redigering innan jag skickar in. Det blir ju ändå omgångar efteråt när jag kommer att ha möjlighet att jobba mer med texten.

Typ så, dag 1 av 15. Dessa två går bort till resor, så 13 dagar. 
Det SKA gå!






Vi har hittat ett lägenhetsbyte som passar alla tre parter.

Nu ska det bara gå igenom överallt också.
Håll en tumme, det kan nog ta ett tag.
Men i så fall är tvåan i Farsta centrum min, exakt den jag vill ha!

Det var det.
Har sovit som en kråka (finns det ett sådant uttryck?)
Men nu har jag gjort i ordning allt till lägenhetsvakterna, sett till att jag själv är hel och ren och dricker min andra kopp kaffe.
Strax ska jag bestämma mig för om jag ska köra bil eller ta bussen.
Wohoo.


söndag 15 juli 2018

Klar, 68 000,

jag avslutade mitt i meingen. Perfekt.
J
ag satte mig på balkongen en stund. Satan i gatan vad varmt det var en sådan här dag när det är helt vindstilla.
Jag klarade typ en halvtimma, sedan fick det vara bra.

Strax ska jag ha lite kroppsvård, måla naglarna (för att de ser för jävliga ut efter månader av skrivarbete) , se fotbollsfinal, äta middag och sedan försöka sova faktiskt.
Jag ska upp vid halv tre, så ju tidigare jag kommer i säng desto bättre.
Alltså dricker jag sista koppen kaffe nu, för säkerhets skull.
Ibland håller det mig vaken, ibland inte, och jag tänker inte chansa.

Det var väl det, medan min fläkt går för fullt och faktiskt gör de behagligt inomhus.
Vi hörs i morgon.
Tjohej!

Jag kan ha packat för mycket,

jag vet inte hur många t-shirts det blev till sist.
Men.
Jag har varit med om att åka iväg med för lite och det är inte kul.
De är tur att jag aldrig festar till det, så att jag måste ha med fina kläder och skor, för det hade helt enkelt inte rymts i de 20 kilon man totalt får ha.
På hemresan har jag beställt en hudkräm som jag älskar. Flera flaskor. Det blir intressant att släpa på ...
Den får man efter man har checkat in, tack och lov, för jag tror att den påsen väger en hel del.

Min plan för dit och hit till Arlanda är (än så länge) buss.
Det går en i rätt tid dit om jag promenerar till Liljeholmen. Med min nya resväska borde det gå om jag tar det lite lugnt och är i god tid.
Hem kan jag åka buss till centralen och sedan en taxi därifrån (vi landar typ halv fyra eller halv fem på morgonen).
Det är inte vråldyrt att ta taxi från Arlanda hit, och jag vet inte varför jag inte är särskilt förtjust i taxi, men jag åker hellre buss och tåg när jag är ensam.

Jag ställde klockan tidigt idag så att jag kanske kan somna i okej tid ikväll med tanke på att jag ska upp mitt natt igen.
Alltså börjar jag strax jobba. Det vore toppen att kunna bocka av det i god tid idag.

Som sagt, jag missar målet med 2000 ord, men det är peanuts.
Det är nära nog!
Wohoo


lördag 14 juli 2018

Det är förs många diskussioner just nu.

En av de hetaste har blivit den om pedofillåten.

Den är för det första avskyvärd, så var min åsikt klar om detta.

Däremot kan man ju inte förbjuda att sådant elände skrivs. I vårt land får vi ju skriva precis vad vi vill  så länge vi håller oss inom lagens ramar (det är dock ingen mänsklig rättighet att bli publicerad utanför självpubliceringssajterna).
Och viss underhållning, som filmer och spel som inte passar en yngre skara, granskas och förses med åldersrekommendationer.
15 år är inget ovanligt alls. Vissa spel har 16, andra 18 som gräns.
När Jonathan köpte fysiska spel, som man gjorde för bara några år sedan ... ringde butiken och kollade med mig så att det var okej att han köpte ett för 16+ när han bara var 15.

Problemet med en låt som handlar om pedofiler, som inte har någon kontext alls på Spotify (om den nu har det annars) – en som yngre ändå inte skulle förstå eftersom inte ens 20-åringar alltid har nyanser klara för sig – så tänker jag att det även på musiksajter kanske borde varnas för olämpligt innehåll.
Det är ju enormt olustigt att tänka på att en trettonåring (som är åldersgränsen på Spotify) får upp en sådan låt i sin lista.
Än mer så om den här trettonåringen har varit utsatt för pedofiler.

Går allt att skämta om?
Jag vet inte. Humor har ju med tycke och smak att göra.
Provokationer har jag personligen aldrig aldrig attraherats av, och om den här låten hade den avsikten så undrar jag vem den ville provocera? En provokation måste ju ha en mottagare.
Fick den verkligen rätt målgrupp på kroken?

Om det var pedofiler man drev med, borde inte de nu då vara lika upprörda som vi är?

I ett demokratiskt samhälle kan vi inte ha cencur på det sätter (tack och lov, tänker jag), men vi kan ha regler. Varningstexter. Olämpligt innehåll. Inget för barn. Stötande innehåll.
Konsumentupplysning.

Efterspelen har om möjligt varit  lika osmakliga.
När sakfrågan är övergiven för hugg och slag mot dem som har protesterat.
När man från vita mäns höga hästar återigen måste nypa till kvinnor som har höjt sin röst och tycker något annat än de gör.
Från äcklig låt till äckliga män.
De göttar sig i samma dynghög, kan man säga.

Jaja.
Nu ska jag fortsätta skriva roman.
Hej på en stund.



Nu gör jag allt samtidigt och det blir sällan bra.

Alltså fokuserar jag från och med nu och några timmar framåt på manuset och sedan kan jag hålla på som diversearbetare hur mycket jag vill senare idag.

Jag letar som en galning efter en grön kofta som jag köpte innan förra resan till Cypern men den är puts väck.
Den kanske ligger i bilen?
Jaja. Den kommer väl fram och frågan är väl hur många koftor som behövs. Jag har med mig två, tror att det räcker. Det är ju inte Europas kallaste land jag ska åka till.

Nu. Koncentration. (Det skulle verkligen hjälpa om det blev molnigt som satan ute ...)

Resultat meddelas senare.

fredag 13 juli 2018

Jag tror att jag missar mitt mål med 2000 ord till på söndag.

De här kapitlen tar tid, mest för att jag fastnar i research som jag verkligen borde göra i redigeringen istället för nu. Men jag vill att gatan, backen, huset eller vad det nu än är, ska vara rätt direkt tydligen.
Min mamma är ett utmärkt bollplank i den här romanen, varför kan jag inte berätta men jag kan säga att det är mycket bra att ha ett sådant uppslagsverk i familjen.
I Ett oväntat besök var ju min gamla bästis Jein min ledstång. Hon har hästgården där en del av romanen utspelas och hon och hennes tävlingshoppande döttrar visste ju allt! Bara att ringa när jag körde fast. Grymt, faktiskt.

Alla lägenhetsvisningar över för den här gången och jag har börjat tvätta inför måndagens resa.
T-shirts, sittvänliga klänningar, shorts och flipflops, solglasögon, läs och datorglasögon och vanliga glasögon, underkläder, hatt och toalettsaker.
Det är väl allt?
Just det, läsplattan förstås. Den måste jag ladda!

Och packa laddare till datorn och telefonen.
Och biljetter och pass och plånbok OCH telefonen OCH DATORN och glasögon i handbagaget. En liten plastpåse med alla mina läppglans och näsdroppar. Tror jag har en sedan förra resan.
Just det 2: huvudvärkstabletter. Förra resan blev jag sjuk och tack och lov hade mamma ju med sig alvedon och sånt.

Jag har ingen adapter. Förra gången använde vi mammas. Det kanske finns på Arlanda.
Och en kofta kanske är bra? Ibland är det skönt att ha inomhus om man har dragit på AC:n för mycket.

Ja, det var väl packlistan.
KAFFE, för bövelen.
Jag har redan packat ned hormonerna, för annars går det åt pipan.
Har jag glömt något?

Se så bra.
Nu kan jag gå tillbaka hit och titta på vad jag måste packa.
Man måste älska det där med en blogg.







Så himla GLAD!

"Ett oväntat besök är en mycket underhållande verklighetsflykt, och jag tror till och med att det är det bästa som Åsa Hellberg har skrivit."

Läs resten här.




Fy så sorgligt att läsa om djur som, tack vare torkan, måste nödslaktas.

Kolmårdens djur kanske klarar sig.

Så snabbt kan det alltså gå. Från välmående i maj, till nödslakt i juli.

Vi som sitter här på lite höga hästar, ser föraktfullt på dem som flyr svält och katastrofer (för att inte tala om krig och annat elände), och tror att vi alltid är säkra.
Det är vi inte och jag tycker att det här, när en bonde tvingas ta bort ett djur för att det inte ska svälta ihjäl, tyder på det.
Det kan gå fort även i Sverige. VÅRA HÖGA HÄSTAR SVÄLTER, kan jag meddela.
Något regn verkar inte vara i sikte.

Med det sagt: jag ska flyga igen på måndag. Jag är själv en del av problemet. 
Jag försöker säga att jag i alla fall sopsorterar minsta kork, tänker på min energiförbrukning och har gjort en sport av det (låga räkningar) och åker numera mest kommunalt (det är också mest praktiskt här).

Men gör jag allt jag kan för miljön, som att just sluta flyga?
Nej.
Är jag aktiv i någon organisation som jobbar med miljöfrågor?
Nej.

Som med mycket annat gnäller jag på håll, är medveten, men gör inte tillräckligt.

Nu något roligare: Den gamla bondmoran min mamma, fyller år idag. 79. Grattis mamma, nästa år är jag definitivt med på festen!






torsdag 12 juli 2018

Jag står i telefonkö till skatteverket.

Medan den går framåt (nu plats 12) dricker jag kaffe, tittar i pressen efter bilder från igår (mina är på väldigt långt avstånd) och planerar för dagens arbete. Allt samtidigt.
Bilder hittar jag på insta, men kvällspressen verkar ha missat hela tillställningen.
ALLA var där.
De flesta i alla fall.

Kvinnorna som satt runt mig på våning två bakom de stora glasrutorna, och såg vad som hände utanför, gjorde gemensam sak med mig när Pierce Brosnan med fru kom i sin limousine. Vi åh-ade högt. Pierce, sa vi unisont.
Men jag kan ha gapat högst när Christine Barinski kom.
Vilken skådis hon är (till vänster). Hon får alltid vassa roller. Spelar aldrig en mespropp.

Tack för lånet av bilden som jag hittade på nätet. Mina 7 läsare är djupt tacksamma!


Lilly James (i mitten) gjorde en fantastisk prestation som en ung Donna Sheridan och Amanda Seyfried är ju en sådan skicklig sångerska att det är helt galet.

Så närmare än bakom en glasruta kom jag inte, i så fall borde jag har väntat utanför. Därför är mina bilder, och jag tog hundratals bakom glaset, tyvärr inte visningsbara ... Men jag var lika upphetsad ändå!
Jag tror att alla filmstjärnor inklusise Björn och Benny klev upp på scenen i VIP-salongen, men där satt inte vi. Och så var det efterfest på Tyrol där Mamma Mia the party ju spelar för fulla salonger, men då var jag redan hemma och avtvättad.
(Den såg Simona och jag dagen efter premiären. SE DEN är tipset från coachen).

Med andra ord: det var en helkväll och vi var alla tre (jag var ju med Jonathan och Linnea) supernöjda!

Ps, finast var kvinnan i stolen bredvid min som ordlöst räckte över en servett när mina tårar skvalade. Systerskap när det är som bäst.


Och på tal om något helt annat: Jag spelade ju in en podd dagen innan jag åkte till NY (det är därför jag låter så förkyld, för det var jag ju verkligen då.).
Debutera eller dö, som den heter.
Supertrevligt. Först hör ni debutanten Veronica Linarvfe och sedan mig, VETERANEN,  typ 20-25 minuter in i programmet.

Här är länken:
http://www.debuteraellerdo.se/poddavsnitt/23-sommarkort/ 

onsdag 11 juli 2018

Min lilla barnbokshylla.



Jag hoppas att jag får barnbarn någon gång. Då ska jag, om jag är frisk och kan, läsa ur Jonathans gamla favoriter. Många har jag gett bort, men jag har behållit favoriterna som lästes om och om igen. Det är så jag tänker mig att jag ska göra för barnbarnet också.

I hörnet alla Lottaböcker, som väl ingen kommer att läsa igen mer än jag (bitvis). Det gör inget. Jag behåller dem som gärna för mig själv och vad eftervärlden gör med dem vet jag ju ändå inte. Ge bort tänker jag inte göra.

Det var det, denna dag som kommer att avslutas med Mamma Mia 2.
Men det blir inget med det om jag inte jobbar ordentlig först, alltså sätter jag fart direkt.
Wohoo.




tisdag 10 juli 2018

Fick just besked om att det inte blir något med den mysiga lägenheten.

Men det återstår för mig att titta på en annan på torsdag och jag ska visa den här i kväll och på fredag.  Och jag såg ju en i Farsta häromdagen som jag skulle ta direkt om jag fick. Den är egentligen bättre för mig än den första mysiga eftersom den ligger i centrum = gångavstånd till allt, speciellt gymmet och mina tanter.

Sedan lägger jag ned lägenhetssökningen för sommaren. Jag bor så bra att jag inte alls har någon panik alls.

Idag blir det jobb i eftermiddag istället för just nu. Tänkte ta mig ut medan det är sooool.

Hoppas att ni har det fint!

måndag 9 juli 2018

En vecka kvar tills jag åker bort och skriver klart Flanagans ett.

Och idag har jag jobbat så himla bra, hurra! Flow som satan, trots att jag började dagen för sent eftersom jag ägnade förmiddagen åt skattefonder. Och så har jag skickat tillbaka den röda klänningen.
Medan fisken står i ugnen ska jag nu springa iväg och skicka böcker.

I morgon ska jag försöka göra klart deklarationen igen då, sedan jobba och visa lägenhet,
på onsdag jobba och gå på Mamma Mia 2.
På torsdag ska jag jobba och gå på två lägenhetsvisningar.
Fredag; jobba och visa lägenhet igen.
Lördag jobba städa och tvätta.
Söndag, jobba och packa.

Så sex arbetsdagar, 10 000 ord.
Det ska gå.
Håll en tumme!

En enda sak har jag pysslat med idag:



Periodiseringsfonder.
Jojo.
Jag blir så nervös när jag får något från skatteverket att jag nästan gör i brallan och nu var det dags.
Jag borde ha återfört en periodiseringsfond från 2011, och det hade jag inte gjort. Nu gör ju jag min deklaration med hjälp av ett program, Visma enskild firma, och jag lägger hela mitt deklarationsliv i händerna på dem.
Det borde jag uppenbarligen inte göra i just det här fallet. 

Nu har jag i alla fall skapat mig någon form av överblick, tror att jag har fattat var jag ska lägga in "återförande av periodiseringsfond" i deklarationen och väntar nu på att bli uppringd så att jag faktiskt gör rätt.

De är så himla trevliga på skatteverket så det är inte så mycket att bli rädd för egentligen. Jag tror att rädslan handlar om att jag inte alls kan det här och att jag på något sätt kommer att bli straffad och om jag blir det så känner jag skam.

Skam kan vara min värsta känsla och den går förstås långt tillbaka i tiden. Den gör mig liten, jag vill dra täcket över huvudet och jag känner mig som världens absolut sämsta människa. Jag har tidigare gömt mig istället för att ta tag. Väldigt dumt, har det förstås visat sig till sist.

Jag har i terapin lärt mig hur jag ska hantera skammen: möt den direkt. Ta tag. Visa dig sårbar. 
Om man gör det får man oftast hjälp. I alla fall har jag fått det.
Häpp!

Nu ska jag jobba lite med MANUS. Där jag JAG kontrollen och eventuell skam kommer först den dagen jag får feedback med kritik. Då flashar den förbi en stund igen. 


söndag 8 juli 2018

Den här har presenterats nu inför inför releasen i November.

LAHOLMSFLICKAN

Underskatta aldrig en kvinnas vrede




Där har ni den.
Min svarta komedi.
Eller nåt.
Den började som en liten hobby framåt kvällskvisten och romanen är fortfarande höljd i dunkel även för mig.
Enda namnet i hela boken är Laholmsflickan, och det är ju inte ens ett namn.
Ni hör att det här är konstigt, eller hur?

Och DÄR gick Ett oväntat besök förbi Gloria i lyssningar.

Har sovit som en kratta i natt av någon anledning och när jag vaknade klockan fem var jag övertygad om att den var 11 och att jag hade sovit bort halva dagen.
Icke sa Nicke och nu har jag ätit frukost och ska jobba. Egentligen är det helt perfekt att gå upp så här tidigt när solen skiner, för då kan jag utan problem hinna till stranden också.
Bra va?
Stuptröttheten jag känner nu kommer ju att gå över.

Det har gått lätt att jobba de senaste dagarna och om jag tittar tillbaka på arbetsprocessen med Flanagans så har hela den varit lätt, så till vida att jag inte har känt den där trögheten som jag oftast gör en femtedel in i manuset. Den segar jag mig ju över, men det är trööögt fram till hälften och sedan rinner det på bra.
Nu har jag tack och lov sluppit det.
(När det är trögt för mig skriver jag kanske bara hälften av det jag har som målsättning, men jag skolkar sällan helt.)

Trots att detta är året tredje projekt har jag fortfarande stor skrivlust, men mer än så här kommer jag inte att hinna. Så fort Flanagans är klar tar redigeringen av de andra två projekten vid och när de är klara är det dags att redigera Flanagans.
Sen så.
Jag tänker att jag börjar skriva del 2 i mars 2018.
Innan det kanske en kortroman till, det finns både en idé och ett intresse för det från förlaget.

Jaha, det var det.
Nu är klockan snart sju.
Tjohej!

lördag 7 juli 2018

Att förlora mot ett bättre lag är okej, tycker jag.

Det är mycket värre när man förlorar mot den man borde vunnit över.
I alla fall är det så i Årstadal.

Jag tycker annars om när vi svenskar samlas runt något. Den här gången är det (mest) positivt. Fotboll och fest.
Andra gånger vi har samlats runt något är det när vi har känt medlidande, som när vi välkomnade flyktingar hit efter de fruktansvärda bilderna från båtar med döda barn.
Eller efter tsunamin när vi gick ihop och samlade in pengar till Thailändare som också hade förlorat så mycket.

Allt det där tycker jag är fint och ger en känsla av gemenskap i vårt underbara land. För vi behöver mer gemenskap, inte nationalism.

Grattis England!


Lördag. Fotboll. Sverige kan gå till semifinal.

OM vi nu gör det, så går den matchen när vi ska titta på Mamma Mia2 på onsdag.
Filmen börjar 19.00 och den eventuella matchen, 20.00.

När dagens kvartsfinal går tänkte jag städa. Det är svårt att sitta ensam och se en såpass spännande match, alltså ser jag till att ha något att göra. Jag förbereder mig genom att just nu tvätta badrumsmattorna och inbillar mig att de har torkat klart på balkongen när badrumsgolvet är kliniskt.

Egentligen hade jag velat vänta med städningen tills nästa helg, men det GÅR bara inte. Det är så himla dammigt överallt att jag måste ta tag.
Jag en visning av lägenheten på tisdag och en annan senare i veckan, så då blir det nu OCH nästa helg.

Sedan har jag visat klart känns det som.
Jag ska gå på en egen visning på torsdag genom bostadsförmedlingen. Jag ligger inte ett dugg bra till men vill ändå titta.
Å andra sidan fick jag den här trots plats 23, så vissa går på visning bara för att kolla tror jag.

Det var det.
Nu jobb fram till ... städningen.

Ps, Ocean 8 var toppen. Se den!


fredag 6 juli 2018

Hur många ord är en färdig bok (alllså mina böcker)

fick jag en fråga om (jag älskar skrivfrågor, ni vet det va?)

Jag pratade med en kollega om det där som sa att sådant kan man ju inte veta. En bok blir blir ju så lång som den ska vara.

Well.
Jag tror att de flesta av oss som skriver har en viss rytm, ett tempo, som vi använder oss av och att det är en del av varje författares dna.
Alltså är det helt olika från person till person, och kan heller inte läras ut.

Mina böcker är alltid lika långa. Kapitlen alltid lika långa. Dramaturgiskt ser mina böcker exakt likadana ut. Tonen är viktig och ett signum, vill jag påstå, och jag kan min nu. Har ju gnolat den i några böcker.

Jag var på ett bibliotek nyligen och tittade på en bokhylla bakom min rygg där Björn Hellbergs böcker stod på rad. De var exakt lika tjocka. Exakt!
Han har sin bokrytm klar, så är det.

Vill man utmana sig själv, och det vill jag eftersom jag rätt snabbt tröttnar på same same, så kan man försöka hitta en ny rytm som utgår från den man har i sitt dna.
I mitt fall handlar det nu om att göra kapitlen längre utan att tappa farten som jag vill ha i dem.

Dessutom skriver jag i första delen av Flanagan inte längre om kvinnor i min egen ålder. Det är också nytt för mig. Den här inte om äldre, som det kan stå ibland om mina böcker (här himlar jag med ögonen), utan om alla åldrar.
Och tonen är liiiite annorlunda. Det är i alla fall mitt mål. Jag jobbar på det och kanske är det den största utmaningen.
Jag tror dock inte att den bli längre för det.

I den jag har skrivit för Bonnier Bookery för ljud och e-bok, som kommer i november, är tonen totalt annorlunda. Totalt! Så himla kul! Men den passar inte alls in i Flanagans.

Jag försöker också hitta andra typer av kvinnor. Det är det svåra. Jag har mina favvisar, det är ju helt klart. Och jag skriver bara om kvinnor jag själv förstår mig på. Någon gång vore det ju en utmaning att ha med någon som är totalt obegriplig  – problemet med det är ju att hon då troligtvis blir obegriplig för er också.


Jaja.
Det här blev i vanlig ordning utsvävande.

Jag ska fortfarande nå 90-100 tusen med den här (Flanagans1) har jag tänkt, trots ny längd på kapitlen.

Tack för frågan, Annelie!


Om två dagar

passerar Ett oväntat besök Gloria i antal lyssningar, mindre än en månad efter releasen.
Jag tror i och för sig att Sonjas andra chans lyssnades på ännu mer, men just att den går förbi Gloria som har varit ute i två år ...
Min fina Gloria som i alla format har sålt sämst av mina böcker.
Även i Tyskland. Så alla de argument vi hade för att den sålde dåligt i Sverige föll platt när den kom ut i Tyskland, eftersom de hade just det som vi hade trott stjälpte den i Sverige: Omslag, titel, lanseringsperiod.

Det enda gemensamma den har i Sverige och Tyskland är texten (som inte får sämre betyg än någon av mina andra), och att Gloria är operasångerska.
Jag tror att det är där det ligger.
Man tror inte att man kan läsa om någon som ligger så långt ifrån en själv.

I alla fall är det ju kul att man lyssnar på "Ett oväntat besök", såklart.
22 august kommer den inbunden. Jag längtar efter att se hur omslaget blir, det är alltid speciellt trots många böcker.

Nu lite jobb en stund.
Sen TBE-spruta nummer 2, mat, fotboll och bio. Allt med det Jonathan och Linnea.
HURRA!


torsdag 5 juli 2018

Så jag köpte en så fin klänning på rea.

På nätet, så jag var förstås inte hundra på hur den skulle fungera.


Den var superfin på mig, men hade ett problem. Dragkedjan gick inte att dra upp av mina stela armar, och det går ju inte. De sista 15 centimeterna var omöjliga.
Min tanke var att ha den på bokmässan, och då kunde jag förstås bett Simona eller någon annan att dra upp.
Men jag hade ju behövt hjälp att dra ned den också, och där sprack det. Den får åka tillbaka till England som jag köpte den från.
Hade den haft en gnutta stretch i sig hade det gått, men inte en enda liten procent.

Jaja. Jag hittar väl något annat. Tyvärr är ju garderoben full av sådant som jag ska ha när jag blir smal igen ...




Målet är att ha nått 70 tusen ord innan jag åker till Cypern

för den sista femtedelen.
Det kan gå.

Just nu äter jag en sen lunch/tidig middag för jag ska till Farsta på ännu en lägenhetsvisning. Den här ligger i centrum, vilket jag ju allra helst vill till.
Relativt nybyggd och därmed dyrare än den i Hökarängen.
Jaja, vi får se.
Det löser sig till sist och jag har ingen brådska härifrån alls. Det vore bra att flytta i typ oktober november för min del. Jag har alldeles för mycket jobb just nu.

Det var det. Rapporten från England säger att de inte vill åka hem (flyger sent ikväll).
Exakt HUR bra allt var får jag höra i morgon.
Hurra!

Att slänga gamla trotjänare gör ONT


Men min gamla doftranka ville inte mer. Resan till Cypern i maj knäckte den först och USA ett par veckor efteråt tog bort all kraft.
Nu får den gå till den blomstrande himlen.
Vila i frid, kära vän.
Och förlåt för att jag inte tog bättre hand om dig den här sommaren.



onsdag 4 juli 2018

Eftersom min unge är på musikalresa, typ,

så funderar jag på vilka musikaler jag har sett som jag kommer på just nu:

I Stockholm:

Fantomen
Grease
Priscilla
Nils Karlsson Pyssling
Cabaret
My fair lady
Cats
Book of mormon
Jersey boys
Sweeney Todd

Jag såg aldrig varken Chess eller Kristina från Duvemåla.
Men jag har sett Chesskonsterten som var fantastisk.

London

Wicked
Mamma Mia
Hairspray
Les Miserable
Hamilton
Book of mormon
Show stopper
Lejonkungen

Broadway

School of rock
Groundhog day
Book of mormon
Waitress
The band´s visit

Det finns väldigt väldigt många kvar att se.
Idag ser Jonathan och Linnea Les Miserable. Kan vara den som har berört mig mest, faktiskt.
Ska bli så roligt att höra vad Jonathan tycker om den.






Vilken på alla sätt magisk eftermiddag kväll det var igår.



Uppställningen med artister på allsången var ju helt underbar att se. ALLA var fantastiska. Från  introt med GES till Linda Piras galna energi och sedan Lasse Berghagens En kväll juni Och hyllningen till Lill-Babs som kom precis där efter. 
När Sarah Dawn-Finer började sjunga började jag gråta. 
Det var väldigt starkt för mig.

Sedan var det så kul att se de gamla programledarna och Carina och jag sjöng högt till varenda allsång.
Superglada, efter att ha sett matchen på lokal samtidigt som vi åt pizza.

Stockholm när det är som allra bäst!










Så här nära sitter man om man är med Carina Bergfeldt.
Några damer bakom oss lutade sig fram och sa att de tycker att hon är så himla duktig. Superkul. För det är hon ju!!



Det här såg jag idag. Bra fångat av mig tycker jag.




Vilket gäng!!




Och de här då!







Vi promenerade till Fårdan som stod vid Sergels torg. Solen gick nästan inte ned igår.
Här är nog klockan ungefär 22.

Samma utslätande filter. Hahaha

tisdag 3 juli 2018

Jag tog en bild på mig själv i soffan till något förlagsaktigit,



Typ, till vad- läser -du -i -sommar frågan.
Och jag ser alldeles slät ut. 
Bilden ljuger och jag måste ha fått på ett filter på kameran som jag inte vet om.

Om den hade tagits den här morgonen hade den eventuellt också raderat blå ringar under ögonen som är där på grund av nästan inget sömn i natt.
Fråga mig inte varför, men om jag gissar så har det med Jonathans och Linneas resa till London att göra. Jag slängde mig över telefonen när jag vaknade 4.15 och messade dem för att kolla om de var vakna och fick en glad smily tillbaka men inte kunde jag somna om för det.
Grr.

Så jag klev upp, har precis ätit frukost och ska jobba en stund. Sedan måste jag verkligen sova för jag ska till stan idag och på Allsång, och väl där vill jag ju sjunga – inte gäspa!



måndag 2 juli 2018

De här två.



Men frågar jag Jonathan en enda gång till om pass pengar och färdplaner kommer nog vår relation att knaka.

De åker till London i morgon. De fick resa och musikalbiljetter av mig i julklapp (mormor var också med!), och det fanns inte en enda biljett till Hamilton förrän nu. 

Jag väckte honom på julaftonsmorgon, lånade hans kort (den som bokar och betalar måste också gå, allt för att undvika svartförsäljning) där jag hade satt in pengar. 
Satte mig i mitt sovrum, hittade två biljetter, köpte dem och sedan sa jag God Jul med att han fick läsa på skärmen att två biljetter var bokade.
Så roligt.
Och Linnea har aldrig varit i London så hon började spara pengar redan på juldagen.
Åh vad det är roligt att få överraska!

Jonathan har drömt om  – och berörts av – Hamilton sedan den gick upp på Broadway och har sett sunkiga inspelningar därifrån om och om igen.
När jag var i NY förra året kostade en biljett 5000 kronor. FEMTUSEN.  Och då satt man inte ens långt fram.

När jag var i London nu fick ju jag tag på en biljett på rad fem som blev över från någon som blivit sjuk. Den köade jag till i 3 timmar utanför teatern och fick betala 79 pund för. Så mindre än en tusenlapp.
Jonathan och Linneas biljetter var dyrare, men tydligen är det billigast i början när man inte vet hur det ska gå. Men så dyrt som i NY blir det aldrig i London. 
Men precis som på Broadway så går det strålande, för utsålda hus, i London också.
Sedan har de bestämt själva att de ska se Les Miserable dagen efter.

Jag är så himla glad för deras skull. De är otroligt samspelta, har båda det bästa reshumöret, och jag tror och hoppas att det kommer att bli en härlig resa.

Vi ska ses på fredag då får jag en mer fullödig rapport än vad sociala medier kan ge.

söndag 1 juli 2018

Jag googlade på något i bloggen,

och då får jag ju inte bara det jag eftersöker utan också en massa annat.
Den här fina bilden på min katt, till exempel.

Och på Gerard Butler som jag såg livs levande, och skitsnygg, på gatan i New York. Så nära att jag skulle kunnat bita honom i nacken.



11 juli ska jag på förhandsvisning av Mamma Mia 2 som jag kunde boka genom SF. ALLA salonger i Filmstaden Sergel visar filmen samtidigt 19.00 och tydligen ska de manliga ABBORNA och en del av skådisarna från filmen vara på plats.
Det kan alltså hända att jag också kommer att ha bitläge på Colin Firth och Pierce Brosnan. Jag är extremt yster inför denna möjlighet.

Å andra sidan kanske skådisen som ska komma är Stellan Skarsgård och där är jag kanske inte lika ... hungrig.
Honom ser man på gatan här ibland, så det är liksom inte samma upphetsning som med de där britterna.

Nåväl.
Det behöver ju inte vara någon av de äldre. Casten i den här filmen består ju av många unga skådisar också.
Men dem får väl Linnea och Jonathan slänga sig över i så fall.

Kul ska det i alla fall bli. Jag hade inte en aning om att det skulle bli ett sådant ståhej när jag köpte biljetterna. Trodde bara att det var en vanlig förhandsvisning som man ju blir inbjuden att köpa biljetter till om man är med i SF:s bioklubb.

Rapport får ni 12e juli.



lördag 30 juni 2018

Underbara moln täcker solen idag,



och möjligtvis är det därför som arbetet har gått som en dans just idag.

Jag läste några recensioner av Ett oväntat besök på Storytel. Egentligen försöker jag undvika det eftersom man kan vara så elak där, men jag tordes i alla fall idag.
Fina omdömen blandas med sämre, men det är jag van vid.

En kommentar jag fäste mig vid var i alla fall att boken var förutsägbar.
Då kan jag berätta att det är det minst förutsägbara jag någonsin har skrivit, tror jag.

Så här är det ju med den här genren: vi vet vem som får vem. Vi författare har liksom lovat läsarna tidigt i berättelsen att just de där två ska få varandra till slut.
Alltså måste man jobba med vägen dit så att den fylls av svårigheter. Ju fler tvära kast desto bättre. Det ska allra helst vara guppigt och svårt hela vägen till slutet och det ska kännas nästan helt omöjligt även om man, likt i en feelgoodfilm, innerst inne kan lita på ett lyckligt slut.

Och jag vill bestämt påstå att just det har jag lyckats med i den här boken.
Mycket annat kan man säkert klaga på, men inte att den är förutsägbar.
Antingen har man inte lyssnat eller så kan man inte genren om man gör ett sådant påstående.
Och så kan det ju vara såklart.

Jaja. 
Jag blev inte ett dugg nedstämd. 
Ville bara förklara hur det går till.
Men ni är ju extremt begåvade och fattar det redan.

Tjohej!

Vaknar tidigt,

läser instakonton och inser att tystnaden bland män fortfarande är så stor. Om det inte gäller fotboll, förstås, då kan man ge support och stöd till någon som råkat ut för hat och hot (som är bra, det ska man göra). Men det är bara då empatin och orden kommer. De finns andra tillfällen när de också behövs.
För att:
Det är inte män som delar om barn som far illa,
om kvinnomisshandel eller
om flyktingar som kommer hit för att det är elände i deras länder.

Ändå är det oftast män som är pedofiler, misshandlar kvinnor och har antingen startat krig eller låtit bli att föda sin befolkning.

Män håller käften och det blir så tröstlöst för om vi ska komma någonstans så måste ju männen förihelvete på tåget och visa var de står.

Det går ju när det gäller fotboll.



fredag 29 juni 2018

För ett ögonblick tänkte jag att det inte var en bra bok,

den där första delen av Flanagans. Men nu har jag ändrat mig.
Väldigt bra bok. Och kul att skriva om annat är 50plusare den här gången.
Persongalleriet är brett, vi får väl se vad min förläggare tycker om det. Hon är vanligtvis inte särskilt förtjust i det.

Frågan är hur många perspektiv jag kan ha. Hittills har jag fyra, men det känns som om fler skulle behöva komma till tals här. I så fall måste jag ge dem det tidigare i berättelsen, men det kan jag göra i redigeringen i så fall.
Ibland blir det så mycket bättre om man kan ge en karaktär en egen röst, istället för att den ska tecknas genom någon annans öga.

I senaste Sonjan hade jag sex perspektiv. Susanne, Rebecka, Maggan, Paul, Michael och Sonja själv i sin himmel.
Och i Ett oväntat besök har jag lika många ungefär, tror jag. Ibland bara i något kapitel.
I den är Nikki huvudrollsinnehavare. I Sonjan är det ju alla tre tjejer (fyra inkl Sonja) som har lika stort utrymme.
Det är lite olika sätt att skriva på.

Nikki skrev jag ju innan tredje Sonjan och jag har inte riktigt haft en känsla för om någon annan än jag själv skulle gilla den, hehe. Men de små recensioner om ljudboken som hittills dykt upp ser tack och lov bra ut

Snart dags för visning igen.
I morgons ska jag promenera till posten och köpa kuvert. Jag har en massa böcker som ska skickas hit och dit och jag glömde köpa kuvert när jag var i Farsta igår.
En mulen helg är precis vad jag vill ha för på måndag kommer solen igen och med det min oro i kroppen.

Tjohej.
Hoppas att ni får en fin helg, vad ni är gör/inte gör.
Ibland är ju inte gör det allra bästa!


Då var det skrivtajm.

Men jag startar som alltid med att kolla runt på nätet. Ungefär samma rutin varje dag. Jag är ju en människa som trivs med sådant.
Det gör nog de flesta, tror jag,  för även om jag känner mig lite rastlös just nu så gör jag på samma sätt varje dag. Ett enahanda men behagligt liv.
Idag består livet av jobb och visning av lägenhet. I morgon ska jag själv titta på en, men jag är ju väldigt förtjust i den jag såg häromdagen så det ska mycket till för att slå den.

Sedan fajtas jag med det första hotellet jag bodde på i New York.
De har debiterat mitt konto 1850 kr typ (tre dagar efter checkout) och jag vet inte varför eftersom hotellet var förbetalt.
Jag har fått tag på någon på FB som hjälper mig men vi kan väl säga att det gick lättare att boka hotellet än att få klarhet i det här.

Igår morse sas det att jag skulle få mejl från någon, well, det har fortfarande inte kommit.
Kvittot jag fick när jag checkade ut var på en av tre sidor såg jag först när jag kom hem, så den här summan (och ett par mindre) finns inte med.

Så lite varning för Park Lane Hotel New York i nuläget. Jag återkommer när och om de har gjort rätt för sig.
Annars blir det en allmän varning på alla sociala medier, banne mig.

Jaha, vänner. Det var väl det.
Bra fredag så här långt!

torsdag 28 juni 2018

Då har jag bokat en skrivresa.

Tillbaka till Cypern.

Helt ärligt vet jag inte ens vad jag har bokat mer än platsen och vilket hotell. Jag kollade så att det fanns någonstans att sitta och skriva, och utöver det så löser det sig väl.
Det fanns ett pentry och det är bra.

Det är nästan skönt att det inte ska bli så fint väder de kommande dagarna här för det stressar mig när jag inte har någonstans att ta vägen när jag vill gå ut. Idag åkte jag till Farsta igen, besökte bokhandeln och på H&M tog de bort ett larm som jag fått med mig hem från USA på en klänning. Hurra för det!

Annars fick jag en bra skrivdag idag och jag har en PLAN för resten av manuset.  Absolut inte på detaljnivå men på konflikterna som trappas upp allt mer.
Hurra för det också!

Det var det.
I morgon 15 grader och MOLN!




Så. Jag var på lägenhetsvisning igår,

och den var så fiiiin.
Störtmysig 2,5 rummare i mitt första Farstaområde Hökarängen. Vi bodde där i andra hand tills Jonathan var ett år, då vi fick ett förstahandskontrakt i Farsta strand.

Helt okej närhet till Farsta centrum (OCH FRISKIS som jag inte har varit på sedan flytten trots höga ambitioner) och promenadavstånd till ett av Farstas två bad.
Gud, vad jag saknar strandbad här. Nu kör jag ju till Farsta  när det är fint väder (som igår).
Bryggorna på Liljeholmskajen är superfina, det är bara det att jag passar bättre på en filt i Farsta.

Sedan är hyran betydligt lägre – vilket skulle kännas tryggare framöver. Man vet ju aldrig hur det här författariet går (trots att bok 8 är ute och jag har försörjt mig, emellanåt knappt, på det här sedan 2013).
Man tappar förstås i modernitet, men det känns helt okej.  Den jag tittade på igår hade ett avdelat litet matrum som jag skulle kunna ha som kontor. Det vore helt suveränt!

Jaja.
Håll en tumme.
Det här är en kedja på tre som ska bestämma sig. Jag törs inte vara för entusiastisk.
Då vet jag i alla fall att det här området är perfekt för mig och kan söka en annan lägenhet där vad det lider.

Jag funderar på att åka bort i slutspurten av Flanagans nu. Sätta mig ensam på ett charterhotell de två sista veckorna i juli. Det funkade så jäkla bra på Cypern, trots att jag var där med mamma då. Nu skulle jag kunna öka takten. Jag räknar mina pengar och får se hur det går.
Det känns som om jag kan koppla bort allt här hemma om jag är borta. Ingen tv, inga mathandling, ingen ÅKA till solen (bara kliva rakt ut), jobba morgon och eftermiddag och resten läsa och ta några dopp som ju verkar vara min nya grej.

Tidigt uppe idag i alla fall, och nu börjar jag jobba!

onsdag 27 juni 2018

Jag ska visa min lägenhet idag,

men gör ingen stor grej av det. Främst måste jag faktiskt jobba. Det gick bra igår, och jag la av på rätt ställe hoppas jag.
Så: ett par timmars jobb nu, sedan visning, sol, och gå på visning själv.
En halvdag här, men så får det bli ibland.

Tjohej!

tisdag 26 juni 2018

Jag vaknade klockan 8, tjohej



efter att ha sovit tungt ännu en hel natt.
Jag är van vid att vakna (och gå på toa), men inte den senaste tiden. Wohoo på det.

Nu kaffe, lite googling och sedan jobb. Det ska bli fint väder idag och då vill jag gärna ut och sola ... men det blir inget av med det om jag inte gör det jag ska först!

Tisdag morgon.
Bra dag, så här långt!

måndag 25 juni 2018

Jag har satt in en bytesannons om min lägenhet,

och blir alldeles svettig av alla uppdateringar, lägenheter och ja och nej överallt.
Och inte hör folk av sig eller svarar trots att vi alla har sagt ja till ett intresse (mer triangel än direktbyten). Nu ska jag i alla fall på en visning onsdag kväll i Hökarängen. Och på något sätt måste ju den tredje delen i kedjan också komma hit och titta. Sedan ska det ju stämma för alla.
Puh.

Jaja.
Jag har ingen panik.
Så länge skriver jag på min bok. Idag gick det bra och intrigen tätnar (nä, kanske inte men vi anar konflikt av stora mått. Gott så).
Fortsättning följer i morgon!
Då MÅSTE jag försöka gå upp tidigare. Det enda jag har känt av sedan jag kom hem från NY är att jag vill vara uppe en timma till= sova en timma till på morgonen. Än har jag inte lyckats rubba det, men gör ett nytt försök i kväll/morgon bitti.

Det var det denna måndag.
Hoppas att ni har det bra!

Det här är minen på någon som funderar.



Alltid med en massa glasögon överallt.
Idag handlar allt om manus och next step. Vi får se om jag klurade ut något. Jag har precis just nu en känsla av att jag kom på något igår kväll som jag skulle minnas idag ... vilket betyder att jag måste ha min anteckningsbok i sängen, det har jag inte haft på ett tag.
Jaja. Var det tillräckligt bra så hoppas jag att det kommer tillbaka.

Tjingeling!

lördag 23 juni 2018

Först bus och skratt, sedan en kram




Jag har inte skrivit  på mitt manus sedan jag kom hem från New York, det betyder att jag har tagit LEDIGT i TRE hela dagar. Det är ju inte klokt.
Men idag är jag sugen som tusan och kommer att sätta igång nu direkt.

Igår var störtmysigt med Jonathan och Linnea på Kolmården. Det kom häftiga skurar men det gjorde inte ett dugg. Jag hade med mig två regnrockar som jag köpte när jag skulle till Dalarna på Carmen för ett par år sedan, och de låg oanvända i garderoben. Tips: Typ 10 spänn styck på Rusta.
Och sedan köpte vi ytterligare en i djurparken, alltså klarade vi oss finfint.

Bäst igår: Schimpanserna. De som lekte med sina föräldrar och skrattade, det var fint att se. Och Elefanterna eftersom en djurskötare var pratsam och berättade om allt vi ville veta.
Det finns en 50pluselefant där som inte riktigt förstår att hon är elefant. Hon har troligtvis (det vet man inte riktigt) vuxit upp med bara människor och elefanter begriper hon sig inte riktigt på. Det gör att de andra är lite elaka mot henne, så på dagarna får hon gå med hannen (tjuren?) och på nätterna vara själv. Det är bäst för henne eftersom de andra två honorna är taskiga.
Pluttan.
En elefant kan bli 60 år typ, så hon är gammal, hör lite illa och ser också sämre nu. Hon älskar fortfarande människor.

Kvällen avslutades här hos mig med film och jordgubbar och glass, innan de unga tu tog en taxi till stan för att kolla läget.
Själv såg jag några avsnitt av Will & Grace innan jag somnade och sov till halv 10.
Lite väl länge men det är ju LÖRDAG idag!

Hoppas att ni också har har en fin helg!


torsdag 21 juni 2018

Nästan där igen. Fortsätter fixa i morgon Puh, jag blev rädd att allt var borta!

jag skulle göra något.

Det gick som ni ser ÅT HELVETE.
Tänk om allt mitt trix och fix med bilder är borta!
Suck.
Jag ber att få återkomma ...

Jag har inte kommit igång på två dagar.

Men har gett mig fram till på måndag, för då måste jag skriva. Då är det ungefär fem veckor kvar till min deadline och jag har halva manuset kvar att skriva. Det är en bra press.
Det går om jag bara får jobba hela den tiden utan avbrott mer än en dag här och där.

Jag har faktiskt ingen jetlag.
Har somnat sent och uppe vid halv tio, men ändå. Det funkar ju när det är sommar och jag är ledig. Jag ska pressa den tiden nedåt nu. I morgon ska jag hämta Jonathan och Linnea före 9, så ikväll kan jag inte titta på tv till klockan ett.
Det är bra det.

Annars då?
Tävling på  FB och Insta om ni vill vara med!
Det är ungefär det jag har pysslat med idag, jobbmässigt. Annars har jag mest ägnat dagen åt att titta på lägenheter på lagenhetsbyte.se. Jag vill ju tillbaka till Farsta så småningom. Frågan är väl om någon Farstabo kan tänka sig att flytta hit.
Jag har inte lagt in någon egen annons än.

Jaha, det var det.
Jag har precis packat ned regnrockar till i morgon. Det verkar behövas även på Kolmården.

Hoppas att ni får en fin midsommar!

onsdag 20 juni 2018

Taxichauffören som körde mig från Newark till hotellet

sa: "Ingen vill lämna sitt hem. Ingen. Man gör det för att man måste."
Han var från Liberia. Kom till USA när inbördeskriget bröt ut i hans land.
Sonen, som var liten när familjen flydde, bodde nu i Brooklyn. "Skulle jag själv aldrig ha råd med", sa pappan stolt.
När jag sa att jag var från Skandinavien och berättade vilja länder som ingick, utropade han: "Min son är i Danmark just nu. Han jobbar där för sitt företag i en vecka."

Det som sker i USA nu när man separerar barn från sina föräldrar vid gränsen är så hjärtskärande att det är svårt att se bilderna som kablas ut.

Det här är min treåring.
Att han skulle fått lämna sitt hem, utan sina saker (sina gitarrer), sitt dagis, sin fröken, sin trygghet som var hela hans liv. Det vore stort nog för en treåring.
Att han sedan skulle slitits ur mina armar och sättas i stora burar tillsammans med andra barn han inte känner ...


Jag följer många amerikanska stjärnor på Insta. Alla säger samma sak: ring din kongressman och säg ifrån. Det är tydligen så man gör där. Man pratar om att det här inte längre är partipolitiskt, att det inte spelar någon roll just nu. Bara stoppa det som sker. Nu.

Camilla Läckberg skrev om det på Insta (hon är i NY ) och i kommentarsfältet ser man de 20% som kommer att rösta på nazistpartiet i höst. Det är de som säger: Ja men föräldrarna har väl ett ansvar som tar med barnen till gränsen. De är väl de som är skyldiga. De begår ju en kriminell handling. Punkt. Inget mer. Ingen emapati. Ingen förståelse. Inget mänskligt. Iskallt, som om Camilla pratar om leksaker utan liv.

Nazistpartiet, de som kallar sig svenska och demokrater, värnar enbart om vita heterosexuella män.
Så tillhör man på något sätt en annan grupp kommer man att få problem om man ger det här partiet utrymme.
Jag önskar att alla som röstar i höst kunde förstå det, att man kan se till historien som partiet kommer ifrån.
Eller så gör man det och tycker att det är rätt väg att gå.
Man dricker sin öl, eller sitt glas vin, på sin semesterveranda och säger: "vart är Sverige på väg", innan man lägger sig i sin trygga säng i sin villa i den lilla staden, kvällen innan semesterresan till ett annat land.

"Ingen vill lämna sitt hem. Ingen. Man gör det för att man måste."



tisdag 19 juni 2018

HEMMA!

Alltså jag har inte längtat hem ett dugg, men när jag väl är på väg vill jag helst att det ska gå fort. Vilket det ju inte gör. Å andra sidan har allt gått oerhört smidigt så jag har inget alls att klaga på!

Så jag kom hem vid ... halv tolv, tolv kanske? Handlade snabbt (tack gode gud för Ica i huset) och sedan la jag mig och sov fram till fem. Jag sov inte en blund på resan så det fanns inte en möjlighet att jag skulle hålla mig vaken när jag väl kom hem.
Förhoppningsvis kan jag somna igen vid vanlig tid ikväll, hoppas hoppas.
Min kropp är så svullen att tuttarna har dubbel storlek. Bara sömn kan fixa det.

I morgon måste jag försöka rensa i alla bankuttag och reserveringar, det är lätt att tappa kontrollen och inte veta vad som är vad.
Och så ska jag jobba, hurra! Det är verkligen dags nu. På midsommarafton är jag ledig med Jonathan och Linnea, men annars är det bara jobb framöver.

Ännu en fantastisk resa till New York, jag har hur mycket material som helst med mig hem.
ENDA minuset var blåsorna under fötterna som hindrade mig men då var ju själva jobbet gjort. Jävla skit att det blev så. Förra året hade jag ont i fötterna men bara på grund av att jag hade gått så mycket. Jag var barfota i skorna då också. Då hade jag mina Converse. I år superbekväma gympadojjor.
Jaja.
Nu har jag lärt mig. ALLTID strumpor när jag ska gå långt.
Typ på fredag när vi traditionsenligt åker till KOLMÅRDEN!

Tjohej. Nu kaffe!

lördag 16 juni 2018

Att komma in i det här landet tar tiiiid.

En och en halv timma den här gången. Då blev jag flyttad från kö ett (som var enorm), till kö 2 som inte rörde sig alls, till en tredje för oss som hade haft samma Esta (ett slags visa) förra besöket. Den sista kön hade jag gärna blivit tipsad om direkt, så nu gör jag det här:
Har ni varit i USA redan och har en giltig ESTA (man måste ansöka om en ny efter två år), så finns det automater där man kan få sina fingeravtryck kollade, bli fotad och kontrollerad mot föregående gång. Automaten spottar ut en papper som man sedan ska visa fram för en kontrollant (polis tror jag). Den kön, till den polisen, går FORT.

Där har ni det.
Bråttom får man inte ha.
Man måste genom den här kontrollen och hämta sitt bagage även om man ska vidare med ett annat flyg och flera i köerna var desperata för att de missade sina anslutningar.
Men samma regler gäller alla.
Så ska man vidare är det bra att ha några timmar på sig, det skiljer sig inte om man åker till Newark eller JFK. Jag har testat båda.
Jag checkade in på hotellet tre och en halv timma efter att jag landat. Köerna till stan från New Jersey var enorma (jag tog taxi).

Idag ska jag byta hotell till det jag bodde på förra året och som jag älskade.
Att jag inte bokade det direkt berodde på att priserna var så höga då.
Nu är de dumpade och jag får två nätter till priset av en och det är det värt. Jag får väl låta bli att köpa en handväska helt enkelt.

Till frukost idag åt jag Kanelbagels med Philadelphiaost. Och en stor kaffe. Jag köpte med mig ute och tog med till rummet.
Frukost på hotellet kostade 44 dollar. Sedan vill de ha dricks på det.
Hutlöst eftersom de inte ens har det jag gillar.
Nästa hotell har ALLT.
Så värd frukost även om den också är dyr (men inte jämfört med den här).

Mitt enda problem just nu är blåsorna på fötterna. Jag har köpt blåsplåster men det hjälper ju inte egentligen eftersom jag måste gå på blåsorna.
Jävla skit att jag struntade i strumpor i förrgår när jag kom hit och tog en jättepromenad.

Jaja. Jag har inget att välja på, det är bara att gå. Bättre skor kan jag inte ha.


Tjohej från New York.

fredag 15 juni 2018

Huset börjar långt där nere





Än har de inte byggt klart.
Och jag har tagit bilderna från 40e våningen. Helt galet.
Nu frukost.
ÄNTLIGEN.
Klockan är 06.20 här.

onsdag 13 juni 2018

Storytelfrukost med den här fina bönan, Anna Fredriksson



Nu är jag hemma, packar, har tvättat av sminket, lunchen står i ugnen och om tre timmar ska jag spela in en podd i en studio på Söder.

Fullt ställ idag alltså.
I morgon åker jag rätt tidigt till Arlanda, även om flyget inte får förrän mitt på dagen. Men USA betyder vara där i Mycket god tid.

Igår fick jag feedback på Ungdomsromanen, och dagen innan på kortromanen. Till NY tar jag bara med mig Flanagans. Innan jag ens tittar åt de andra ska den skrivas klart. Det ska bli mig ett sant nöje, även om jag gör research nu mer än skriver.

Tjohoo.
Vi hörs från New York!


måndag 11 juni 2018

Jag läser tyska recensioner och smackar förtjust

när någon säger något fint.
De gör de flesta, måste jag erkänna, för jag har aldrig någonsin sett en rejäl sågning i Tyskland. I så fall är den väl motiverad.
I Sverige skriver man på vissa sidor "jävla skit" och inget mer.
Det kanske händer på Tyska sidor också, men jag har inte sett det där än i alla fall.

Annars idag mest möte.
Jag ska träffa Bonnier Bookery för första gången. Vi har hittills avhandlat allt per telefon. Utgivningen av min kortroman är i november och idag ska jag få feedback inför redigering.
Det här är ju det konstigaste jag har skrivit så det ska bli väldigt intressant. Omslag och inläsare är i alla fall klara, återkommer när jag får berätta vilka det är och visa omslaget.

Det var det.
Mascaran och parfymen är på. Idag ska jag ta Fårdan till stan. Jag umgås så lite jag behöver med folk på tunnelbanan just nu innan jag ska åka till NY (på torsdag. Jag är by the way galet yster !)




söndag 10 juni 2018

Jag kommer inte att hinna till 50´innan jag åker.

Jag landande ju lite i redigering och har fortsatt med det, och har en liten bit kvar innan jag är framme vid att fortsätta skriva. Så just nu ligger jag 4 dagar efter plan skulle jag säga, för på måndag-onsdag är jag i stan på möten och diverse och kommer inte att hinna jobba.
Jaja.
Jag tar igen det.
Tycker bara inte om att missa mina egna deadlines.

Nu ska jag i alla fall klara av gå igenom det som återstår  har jag tänkt, innan jag sticker iväg och lägger mig i solen någonstans.
Efter att ha varit sjuk har jag blivit likblek igen och mina två veckor på Cypern – där jag ju var sjuk en av dem – känns långt borta.
Har jag råd åker jag igen i sommar. Kanske en restresa någonstans där jag kan skriva och ta igen att jag inte badade första de första dagarna på Cypern.
Vi får väl se.

Min målsättning resten av sommaren är att skriva klart Flanagans till sista juli.
Redigera Långnovell och Ungdomsroman i augusti och september.

Typ så.
Hoppas att ni har en fin helg!