Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.

Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.

Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.

Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum:


Vår 2020

23 mars, Borensbergs bibliotek INSTÄLLT.

18 april, Torsvi gård INSTÄLLT

23 april, Västerås stadsbibliotek


Höst 2020

Feelgoodfestivalen 22 aug

Bokmässan i Göteborg 24-27 september

Uddevalla och Lysekil Bokens dag. 29 och 30e oktober


”Med sin åttonde roman Ett oväntat besök befäster Åsa Hellberg sin position som en av landets bättre

feelgoodförfattare.” BTJ


”Varm och välskriven feelgood, en mustig story med överraskande och allvarliga vändningar. Jag bedåras ...”TTTTTara



”Det finns vissa böcker man bara sugs in i direkt. Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans är en sådan bok. Längtar så efter nästa del!!” - Bokmoster

”Det har gått några dagar sen jag slog ihop boken… WOW! Jag tänker inte recensera, mer än att säga till er att detta är en bok som absolut inte går att lägga ifrån sig förrän sista sidan är utläst och att du då blir galen eftersom du absolut inte ville lämna Fjällbacka eller London!” - Kustboktanten

”Hellbergs senaste bok är en riktig feel goodpralin. Som en blandning mellan hennes Sonja-böcker och SVTs tv-serie ”Vår tid är nu!” - Mediaknarkarn

”Åh nej, den är slut … Hade kunnat, och verkligen velat, sträckläsa den förra helgen men tvingade mig att hushålla med den så att den räckte hela veckan! Tack och lov att det är första delen i en serie - vill ha del 2 nu!" - Bokmalenmalin

"I välkommen till Flanagans öppnar Åsa Hellberg portarna till hotellet Flanagans. Hon bjuder samtidigt in till Fjällbacka och London 1949 och kring 1960. Och hon gör det så bra! Jag älskar kvinnorna på Flanagans, drivet i berättelsen, miljön och (sist men inte minst) omslaget!" - Bokenanna


ANDRA DELEN AV FLANGANS, KVINNORNA PÅ FLANAGANS, KOMMER 1 JULI.

fredag 31 januari 2020

En matt dag,

helt utan anledning

Kände mig sjösjuk och lite illamående i förmiddags framför datorn, så jag la mig och sov i två timmar.
Fortfarande lite matt och susig i kroppen, ni vet när det är tungt att lyfta armarna över huvudet, och hoppar över att jobba mer idag. Tyvärr, men så är det ibland. Jag hade skrivit en tredjedel av dagens kapitel när jag insåg att det bara inte gick.

Men när jag vaknade åkte jag snabbt som tusan och handlade en massa mat ifall jag håller på att bli sjuk.
Fast frågan är förstås hur fan är det möjligt när jag har varit ensam hemma sedan träningen i tisdags?
Väl lång inkubationstid, kan man tycka, eller?

Jaja.
Har för mig att det har varit så här tidigare någon gång och så har jag varit helt piggelin nästa morgon.
Hoppas på det nu också för mitt viktiga träningspass är i morgon. Det är snorbra för min mage, rygg och sladdriga ben.

Nu har jag i alla fall ätit med god aptit och ska lägga mig i min soffa.
Mer än så blir det inte idag.

Ikväll måste ni se Skavlan. Carina Bergfeldt är med!




torsdag 30 januari 2020

Jag hade ställt väckarklockan men stängde av den,

vilket betyder att jag fortfarande såsar omkring här hemma. Har just ätit frukost men borde vara igång inom ett kort tag hoppas jag. 1500 är målet för dagen.

Jag har fått flera meddelanden på norska idag. Män och en kvinna (som undrade var man kan få tag på Casanovas kvinna).
En av männen höll ett föredrag om varför jag är som jag är och varför jag borde överväga att skaffa mig ett bättre självförtroende. Han förslog också att jag kanske lider av en personlighetsstörning.
Det kanske jag gör.
Och jag kanske har ett dåligt självförtroende.
Jag gillar ändå bäst att vara singel.
Tjohej.

(Jag frågade kvinnan som undrade var man hittade min bok var hon hade läst om mig ,och då skickade hon en länk till en norsk tidning där en av höstens artiklar var publicerad.
Därav flera norska mejl, såklart.)

Män ifrågasätter, kvinnor hejar på. Det är provocerande med kvinnor som klarar sig utan män, det är helt klart.






onsdag 29 januari 2020

Om axlarna sitter rätt på plats

pekar tummarna framåt, inte inåt, fick jag lära mig på en sajt jag var inne på.

Jag tror efter att ha ställt en egen diagnos, att jag har ett så kallat impingement i höger axel. Jag har haft det länge, det blir till och från lite sämre, men sedan går det tillbaka om jag inte viftar med armen för mycket.

Jag har ju varit rädd för en frozen shoulder där också, i andra började det på samma sätt, men tror ändå – peppar peppar – att det handlar om lite förslitning, något som hamnar i kläm och som går att träna bort. Jag har haft det länge, men struntat i  det eftersom jag inte har värk bara rörelsesmärta. När jag har ansträngt den går det inte riktig att nå ryggen, varken över axeln eller eller bakåt och upp på ryggen.

Men det viktigaste är att axeln sitter rätt, tydligen.
Alltså tränar jag på att inte skjuta fram axlarna och att tänka på tummarnas riktning.
Jag ska också plocka fram mina gummiband som jag fick av sjukgymnasten jag gick till med min nackspärr. Det är bra träning.

Idag är jag redan klar med dagsmålet som var på ettusen ord.
Jag är nämligen också efter den här dagen sorterad, har gjort en plan (inte på handling, men när olika karaktärer ska ha sitt perspektiv) och ska skriva tio kapitel på ca 1500 ord fram till och med den sjätte februari.
Det betyder att jag två dagar måste skriva ett och ett halvt. Det fungerar. Då har jag 19 000 när jag tar paus för en ny omgång Flanagans2redigering. Återstående 14 000 skriver jag under två veckor i mars.
Beställningen från Bonnier Bookery är 33 tusen och det är vad jag utgår ifrån att det här landar på, nästan exakt på ordet.

I huvudet har jag kreativt brottats med det här Sonjamanuset. Jag har tänkt och tänkt och tänkt men varit helt tom på idéer och har som vanligt glömt bort att jag ALDRIG har några, att allt kommer när jag skriver.
Jag måste blir bättre på att lita på det för det här går jag igenom med varje manus (jag brottas redan med Flanagans3)
Igår kväll hade jag svårt att somna för att jag inte visste hur manuset skulle utvecklas och så gick det förstås alldeles utmärkt att skriva idag när jag hade strukturen på plats.
Så märkligt. Men skönt. Man ska göra på det sätt som funkar, det vet jag ju sedan tio böcker, ett manus (Flanagans2), tre kortromaner och några noveller. I love struktur. Det tillåter mig att vara konstnärligt fri – om jag får låta lite pretentiös.

Tillit, Hellberg, tillit.

Nu gummiband och tummarna framåt!




tisdag 28 januari 2020

Varje gång tror jag att nu jäklar har Ikea fått ned mig på knä

Men icke den här gången heller.
Fast jag gav upp igår och tog tag idag istället


Igår


Idag.

Min lilla hall har varit så mörk att jag inte har sett tapeten sedan i september typ, och det är ju trist när man har tapetserat själv ....

Just nu funderar jag på hallen.
Kanske ska sätta upp en tapet där också. Jag vet exakt hur den ska se ut, men inte var jag hittar den.  Jag såg den i ett hus jag googlade förbi och glömde att ta en bild på det. Men om jag åker till den stora tapethandeln i Årsta så kan jag säkert hitta den där.

Idag fick jag plats på danspasset och det var riktigt kul ... och svettigt. Det var ett lätt pass sett till koreografin, vilket är skönt. Då kan man koncentrera sig på själva dansandet istället. Jag svängde rejält och vickade på rumpan som jag skulle. 

Dansträning sägs ju vara effektivt som tusan för både kropp och knopp, och jag märker när höger och vänster inte alltid har lust att samarbeta direkt. Jag tror att det är ovanan. Höger och vänster hand samarbetar ju utan problem, så det borde resten av kroppen också klara av att ta in.
Det är när båda armarna och benen samtidigt ska göra OLIKA rörelser som det i början hackar lite.
Men jag har stor hjälp av min musikalitet, den gör att takten styr mig rätt till sist.

Det var det. Dans, lunchfix och lampa. Nu dusch och sedan jobb. Sent men det ska gå. Jag vet exakt vad jag har att göra idag.






måndag 27 januari 2020

Eftersom mina pass är inställda måndag och torsdag,

så blir det förmodligen ingen träning förrän på lördag om det inte är så att jag får plats på morgondagens danspass som jag står i kö till.
Hoppas!
Annars får jag helt enkelt försöka göra vissa rörelser hemma på min matta. Mage och rygg funkar ju att göra på den i alla fall.

Annars idag är jag tillbaka i författarsadeln med målet att i alla fall skriva tusen fräscha ord och göra en plan för hur den sista kortromanen om Sonja ska se ut. Från och med i morgon är målsättningen 2000.

Jag har hört flera senaste tiden som har fått extremt stora problem med sina Word-program. De har kraschat och har man inte sparat sitt arbete då så har det gått åt fanders.
Själv skickar jag manuset till mig själv varje dag (till min gmailadress så att jag kommer åt manuset överallt), så tänkt på det ni som skriver. Spara, spara och spara!
Man kan förstås också använda molntjänster, en av de mest kända är väl Dropbox som jag själv har men inte använder till annat än att öppna filer från Jonathan.

Det är måndag efter en helt underbart rolig söndagseftermiddag på Cirkus med Pernilla Wahlgren och hennes fantastiska medarbetare (som har lika stora roller som Pernilla själv): Måns Nathanaelsson, Hanna Hedlund, Ola Forssmed och Kim Sulocki. Regi Edward af Sillén.

I ett av numren  kunde de inte hålla masken utan började skratta vilket ju fick publiken att bli ännu gladare. Så himla roligt.
1 timma och 45 minuter oavbruten show. Helt suveränt. Är så glad att jag gick själv när jag inte fick med mig någon. Jag gillar den här typen av raktpåsakunderhållning. Underfundigt och finurligt  är jag nog inte smart nog att begripa.


söndag 26 januari 2020

Pernilla Wahlgren har hybris


Det här ska bli så himla roligt!

Jag hade en tanke om att åka till stan tidigt och gå på Nationalmuseum som jag fortfarande inte har varit men vaknade bustidigt och somnade sedan om utan väckarklocka, så nu tar jag det piano istället. 
Jag ska äta något om ett tag och sedan pallra mig iväg till stan och kanske promenera därifrån till Cirkus som ligger på Djurgården. 
Det är en fin promenadväg längs med Strandvägen. En gata jag aldrig skulle vilja bo på däremot. De där enorma våningarna är inte alls min grej. 

Det var det. Sista dagen på min ledighet och jag har inte läst min Moyes-bok som jag hade planerat, men jag har lyssnat på halva Klubben. Alltid något. Och den är galet bra. Vilken reportagebok (får man väl ändå kalla den).

Vad har du gjort de här dagarna, frågade Jonathan igår när vi var på Ikea och svaret på det är INGENTING.
Helt perfekt och exakt det jag önskade (utöver det där med boken då, men nu har jag laddat ned den som e-bok för det blir lättare att ligga och läsa då).

I morgon och tio dagar framöver är det Sonja, Susanne och jag som hänger.
Det ska stå 20 000 ord i manuset när de dagarna är över.
Sedan har jag en tvåveckorsperiod till i mars – och när hela manuset är klart ska det vara på 33 00 ord.
Håller planen så funkar det, men det är inte mycket luft i den. Ju mer jag gör nu i tio dagar, desto bättre är det.

Bara en månad tills vi är i New York. Hoppas hoppas att inget sätter käppar i hjulet för det.





lördag 25 januari 2020

Historien om Flanagans

spänner över 50 år, och det är otroligt kul att skriva en sådan berättelse. Frågan nu är ju vad jag ska skriva när jag är klar med serien.

Just nu har jag inte en aning. Jag ska träffa min förläggare i slutet av nästnästa vecka och då ska vi prata om det – och kanske om Flanagans 3, som jag ju ska skriva i sommar.
Det är så mycket jag skulle vilja göra, men tiden räcker faktiskt inte till, så är det.
En ny trilogi vore kul. Och frågan är ju dessutom om jag ska skriva en del 4 av Flanagans? Det skulle funka. 3an kommer att utspela sig år 2000. Det beror förstås på hur serien kommer att gå.
2an är mer konfliktfylld och lite allvarligare än ettan, kommer mina läsare att gilla det?

Skulle det vara roligt att skriva tillsammans med någon? Kanske. Men jag är också rädd för att jag får problem om jag inte får bestämma. Kanske film eller tv skulle funka, men jag är tveksam till roman.

Jaja. Det kommer väl till mig en vacker dag. Vad böckerna ska handla om vet jag ju ändå inte, men ramen kan ju hända att jag kommer på (som hotell i tre tidsepoker, kvinnlig ägare).

Idag ska jag i alla fall träna och skjutsa till Ikea. Jag ska hämta kidsen klockan två.
Wohoo.

Just det, mina böcker gick inte vidare till final (Storytel Awards) eller vann något (Adlibris priset). Det gör inte ett dugg. Jag  gick till final förra året i Storytels tävling och att jag inte skulle göra det i år var givet, eftersom Flanagans i ljud inte har gått lika bra som Ett oväntat besök.

Bonnier hade en konflikt med Storytel fram till september och det drabbade tyvärr Flanagans och  Sexstrejken. Dessutom konkurrerade jag med mig själv när konflikten var över och alla nya böcker från Bonniers släpptes på samtidigt, och med 15 000 lyssningar på nya Sonjor under året så har Flanagans hamnat lite i skymundan på ljud.
Förlaget tror att det tar ny ordentlig fart med tvåan. Hoppas det!


fredag 24 januari 2020

Denna dagen, ett liv.

Jojomensan. Bra liv, superbra liv faktiskt.
Idag är jag ledig för tredje dagen i rad. Jag ska läsa, gå till sopsorteringsrummet (HERREGUD, vad jag har mycket papper, plast och annat – glas etc och därefter kanske ta en promenad.
Får se.
Jag kanske bara skiter i det.

Däremot tänker jag göra några övningar på min matta, som är bra och stärkande för min rygg och mina axlar.
Jag ser på bilder och filmer på mig själv hur stel jag ser ut i ryggen. Tantig, liksom. Jag vägrar säga att det är okej, eftersom jag inbillar mig att det kan bli bättre med träning och kanske några kilos viktnedgång.
Jag håller i alla fall än så länge motivationen uppe. Tränade i min gruppjympa igår och i morgon är det samma rygg, mage och flexibilitetspass som förra lördagen. Vrålbra. Jag hade träningsvärk så att låren dallrade dagen efter.

På söndag ska jag se Pernilla Wahlgrens nya show som belönades med fyra plus i Aftonbladet och fyra getingar i Expressen såg jag idag. Premiären var igår.
Ska bli så kul!

Bra uppladdning inför 10 dagars djupdykning i Sonja och Susanne, sista delen i minitrilogin som det är dags att skriva nu. Deadline 1 april, typ. Men ska göra avbrott för att redigera Kvinnorna på Flanagans för jag vill inte göra båda samtidigt. Det här ska bli ett år utan press och stress har jag tänkt.

Typ så, fredag.
Bra dag så här långt.


torsdag 23 januari 2020

Trots ledig gick jag upp tidigt eftersom jag ska till Friskis





Det är nästan värt det bara av en sådan här soluppgång.  Det är vårrlikt ute och om det inte hade berott på att klimatet förändras hade jag  jublat, för jag tycker att milda vintrar är bäst.  
Men att körsbärsträden i Kungsan har fått spel och blommar redan  nu är ju inte som det ska vara.

Idag tänker jag fortsätta läsa efter mitt träningspass, den är lite seg i början för att vara Moyes (Bergens stjärnor), men herregud vad hon skriver bra!
Jag tror att den tar sig, jag har ett enormt förtroende för henne som berättare. Och den får ju fantastiska recensioner så jag kommer att hålla ut den här gången. Annars är 50 sidor oftast max för mitt tålamod. Det betyder sällan att en bok är dålig, bara att den helt enkelt inte passar mig.





onsdag 22 januari 2020

Jag är så glad för mitt andra Flanagansomslag


När det är en serie tycker jag att risken finns att omslagen är alldeles för lika, men här tycker jag att designern verkligen har lyckats.
Den kommer 1 juli, och pocketen av den första delen, Välkommen till Flanagans, kommer 7 juni.

Jag har räknat ut att jag kan vara ledig i fem dagar (t o m söndag) och yes, box, då passar jag på att vara det. Så idag letade jag efter ett garantikvitto (som jag inte hittade) men hade en mängd andra kvitton liggande osorterade så då fick jag ändå gjort det klart och organiserat.
Jakten på kvittot till min lite rasslande luftrenare får jag helt enkelt leta vidare efter. 

Resten av dagen tänker jag LÄSA. Fy tusan vad mysigt.
I morgon och på lördag ska jag träna, på söndag se Pernilla Wahlgrens nya show, men resten är bara såseri hemma.
Hurra!



måndag 20 januari 2020

Frågan är om jag någonsin når 90 000

89 829
Antalet sålda En liten värld.
Bra siffra. Att den är såpass hög beror på att den var huvudbok i Bonniers bokklubb. Den sålde dessutom bra i pocket.

Jag ser aldrig den längre i hyllorna. Men den säljer några ex då och då, trots att den är gammal.
Kul idé det där att Elsa förföljer människor som ser ut att vara på väg ut i världen.

Idag ska jag se på Guldbaggegalan. Galor är kul även om jag tycker att just Guldbaggen är liiiiite glitter-ynklig. Men jag ser rödamattansändningen på Svtplay och frågan är om det inte börjar ta sig lite. Men i alltför många år har de inbjudna varit nonchalanta och klätt sig riktigt eländigt.

Jaja.
Måndag och har varit ledig.
I morgon ska jag glittra på Södrateatern på en Glitterär afton. Ska bli kul!






Det var så kul med baby shower

Och som alltid när Carina drar ihop någon så är det mixen av hennes många vänner som är så kul. Det är åldersblandad, yrkesblandat, det är långa relationer och lite kortare vänskaper, och den röda tråden är att det är härliga kvinnor som är vänner med Carina.

Ni får se kavalkaden utan att jag märker bilderna, men vill gärna påpeka att på nedersta bilden ser ni Stephanie, som är Carinas kanske första goda vän i Washington. 
Stephanie jobbade som USA-korrespondent för dansk tv, DR heter det väl, och en kväll när hon och Carina var ute på middag råkade Stephanie se ett par andra danska tv-journalister ett par bord bort och ville presentera Carina. En av dem hette Jesper. 
Resten är, som vi säger, historia (och bebis).
Nu är de gifta, har flyttat till Sverige och bebisen kommer om inte alltför länge.















söndag 19 januari 2020

Jag tittar som vanligt på hus,

och faller för dem som är målade i gult och som påminner om morfars hus i Fjällbacka där jag växte upp.

När jag flyttade till mamma (när jag var 13) kom jag till landet på riktigt, med djur i ladugården och höns som pickade utanför huset. Vi hade en hund som hette Zita och åtskilliga katter.
Hunden jag själv fick som 10-åring, Joppie – en långhårig dvärgtax – fick stanna kvar i Fjällbacka hos mormor och morfar.

Anyhow, jag var just inne i ett hus (alltså på nätet) i typ Karlskoga, och överallt hade de sittgrupper i skinn.
Och då mindes jag skinnsoffan som min mamma och hennes man hade i tv-rummet. Det fanns nog ingen skönare soffa att sova i.
Jag hade nog flyttat hemifrån då, men var ju hemma på besök då och då, och första kvällen somnade jag alltid där medan tv:n stod på och resten av familjen satt runt om.
Rätt mysigt, faktiskt.
Köper jag någonsin ett hus i Karlskoga måste jag ha en skinnsoffa.

Igår var vi på Så som i himmelen och vi grät allihop. Till och med Linnea som är den minst gråtiga i vår familj. Jonathan sa att han hulkade, och i bänker framför oss satt flera medelårders män och torkade ögonen.
Båda älskade musikalen. Linnea har sett filmen hur många gånger som helst och Jonathan två. Nu ska hon dra med sin tvillingsyster och mamma när de kommer hit i februari.

Sedan åt vi på Grill och så följde de mig till min bil. Perfekt lördag. Jag var hemma redan strax efter åtta och såg fina Björn Kjellman i Stjärnorna på slottet. Han är ju med i musikalen och publiken älskar honom och hans karaktär Arne.

Idag är det Babyshower,  i morgon är jag ledig och ska städa och tvätta, tisdag är jag med på en Glitterär Salong med Amelia Adamo på Södra teatern, onsdag kanske göra sånggrej med Jonathan.
På torsdag börjar jag skriva nya Sonjan i tio dagar framöver, med avbrott nästa söndag då jag ska se Pernilla Wahlgren har Hyrbris, på Cirkus.
Kan bli en fin och busy vecka.

Hoppas att ni också har det bra!


lördag 18 januari 2020

Problem med axel idag,

LÄS INTE VIDARE HÄR OM DU INTE ORKAR MER SÅDANT PRAT LÄNGRE. JAG SKRIVER NED FÖR ATT KUNNA GÅ TILLBAKA:

men jag struntar i det och tränar ändå. Jag får helt enkelt hålla högerarmen så stilla jag kan. Det är ju möjligt att det är överansträngning efter två pass den här veckan. Det gör ont att lyfta armen, men jag skulle tro att jag kan göra armhävningar utan problem.
Jaja.
Får jag en frozen shoulder till så överlever jag det också.
Men den får gärna vänta med att blomma ut tills andra halvåret av 2020 ...

Den förra började med att det inte var skönt att ligga på den sidan, minns jag. Det var en punkt rakt i vid biceps som gjorde ont. Januari 2015. Sedan kom rörelsesmärta, rörelsebegränsning och sedan vrålvärken from hell när armen frös till på riktigt.
Blixtsmärtorna kom i juni, jag minns den första gången som igår när jag snubblade till och reflexmässigt rörde armen för fort. Jag trodde på riktigt att jag hade tappat armen, sådan smärta var det. Innan det hade jag haft en minde smärtsamt sådan incident när jag var med mamma på Cypern i maj och tog ett simtag. Det borde jag inte ha gjort.

Inget har hänt i hur man behandlar en frozen shoulder på fem år, det är att vänta ut (eller kortison eller operation) som gäller.
Får man i andra armen, 20% får det, brukar den komma inom fem år.
Jag firar exakt fem år just nu.

_______________________________________


Såsom i himmelen idag igen. Denna gången med Jonathan och Linnea. Ska bli så kul. Är inte ett dugg trött på den trots att jag redan har sett den två gånger.
Efteråt ska vi äta någonstans och jag har bett min kräsne som att redan veta vart vi ska gå INNAN vi går in på teatern.
Annars kommer han att efteråt valla oss runt från ställe till ställe som inte passar den unge herrn, och det är alltid någon (JAG) som blir sur till sist. Eller så blir han sur för att jag måste ha MAT och känner sig pressad att gå till en sunkställe eftersom jag inte bryr mig ett dyft utan vara är sur och hungrig.
Är jag hungrig vill jag ha bukfylla. Punkt.

Typ så, denna lördag.
Igår skickade jag manus, vilket betyder att jag är ledig i helgen och på måndag har jag tänkt.
I morgon babyshower men måndag tänker jag läsa. Hurra för det!
Och hurra för skattemyndigheten som förstod mitt dilemma med att jag faktiskt inte har en aning om vad jag tjänar kommande år.

Bra dag så här långt.

torsdag 16 januari 2020

Från gårdagens finfina nattsömn

till tamejtusan inte en blund, känns det som.

Jag har vevat samma samma samma i huvudet hela natten, och det är möjligt att det beror på mitt långa redigeringspass igår och något som jag ska ändra nu på slutet. Jag hade först en variant som jag tyvärr måste skrota efter att ha gjort research. Inget stort i sig att ändra, men det är viktigt att det blir rätt. Vissa saker kan man inte fuska bort, eller hitta på, och det här var en sådan sak.
Och när jag vaknade av väckarklockan halv åtta för att boka jympan nästa torsdag fanns den inte inlag i kalendern på friskis.

Så jag kommer att gå sovande till jympan idag. Men tack vare det långa passet igår kan jag vara ledig resten av dagen, vilket betyder att jag kan somna om innan jag ska på releasefest ikväll. Wohooo, på det.
I morgon kommer jag nog att avsluta den här redigeringsomgången känns det som. Vi får se. Jag har ju måndag också om det tryter.

Hej hopp!

onsdag 15 januari 2020

Jag har varit sugen på att fortsätta jobba



sedan jag stängde datorn igår.
Men som vanligt startar jag dagen vid köksbordet. Samma vy som vanligt. Två koppar kaffe och lite surf innan jag börjar jobba. När jag jobbar är jag bra på att fokusera på just det. Om jag googlar eller går in på en sida har det alltid med manuset att göra.

Jag redigerar i det här läget 50 sidor om dagen, men nu behöver jag öka lite för jag ska nog skriva till en del i slutet och på måndag är min sista arbetsdag. Lördag söndag går bort på grund av att se Så som i himmelen igen och på söndag är det Babyshower.

Alltså borde jag ha gått upp när väckarklockan ringde 8.30, men den stängde jag nog av eftersom jag vaknade klockan 10. Då hade jag sovit i över nio timmar.
Jag kan också ha varit uppe på toa någon gång i gryningen, men då var jag nog halvt sovande. Jag somnade i alla fall om direkt.
Jag har massor av vätska som lämnar kroppen när jag har slutat med alla snabba kolhydrater. Det märks på mina händer (ringar sitter löst), putet på min mage och på att jag behöver gå oftare på toa.

Jaja. 
Jag har tänkt upp skrivhörnan och har hela dagen på mig idag. En sådan där ljuvlig dag när jag återigen bara ska vara hemma. Jag njöt som satan av det igår när det var busväder utanför mina fönster.

Imorgon är det träning, manusjobb och sedan releasefest för Caroline Ericssons nya bok.


tisdag 14 januari 2020

Träningsvärk



Höften höll superfint på träningen, inte det minsta besvär av jympan och idag har jag inte lika stora problem i axeln. Peppar peppar. Däremot träningsvärk som satan. Det känns toppen!
Nästa pass är på torsdag.

Jag är betydligt piggare än vad det här fotot visar. Här ser jag ju nästa sjuk ut! Det är jag inte!
Jaja. Ingen utom ni tre som följer min blogg ser den här bilden ändå.

Igår fick jag i alla fall kallelse till att göra ett arbets-EKG. Det gick snabbare är jag trodde. 7 februari fick jag tid. Superduper.
Jag har inte känt av något stort hjärtrus sedan jag ville lägga mig på golvet på Ica i december. 

Idag har jag skrivit och försökt förklara för skatteverket hur knepigt ett budgetår för mig kan se ut. Ingången av året ser inkomsterna låga ut som tusan, men så kan det svinga till om man har tur.
Frågan är om jag ska betala hög preliminärskatt på grund av att det KAN svinga till, eller om jag ska hålla skatten låg utifrån hur det faktiskt ser ut i början av året.
Man kan ändra skatten under årets gång, förstås, men mina sving kommer oftast så sent att det är för sent.

Nu redigering och det är roligt som tusan!




måndag 13 januari 2020

Nu har jag haft ont i vänstra höften i mer än ett halvår.

Jag tror att det är en slemsäck (ev sena) som är irriterad och som nog har varit inflammerad. Det har jag ställt egen diagnos på ...

Jag får ont när jag går mycket och när jag ligger på den sidan. Men om jag inte tar ett steg på en hel dag (jo, det händer ... ofta) så har jag inga problem. Möjligtvis om jag ligger för länge på den sidan när jag ska sova. Men jag vaknar aldrig av det på natten om jag inte har gått mycket dagen innan. Jag stelnar aldrig till över natten (vilket talar emot artros), utan har bara problem när jag går för mycket. Möjligtvis också när jag har burit för tungt, har jag kommit på.

Senast jag haltade rejält på grund av det var i London, men när jag hade suttit en stund (lunch fika musikal) så släppte och började om när jag promenerade vidare. Med med den taktiken gick det ju bra.
Det är väl den jag måste ha i New York i slutet av februari också.
Där MÅSTE man gå långt.

I alla fall:
Första gången jag kände det var på stretchen efter ett gympapass, precis innan vi skulle åka till Cypern i  maj förra året.
Bara ett par dagar senare fick jag ryggskott när jag skulle åka och hämta mamma på västkusten, och trodde förstås att det hängde ihop.
Icke sa Nicke.
Det höftonda var kvar långt efter att ryggeländet var över.

Ett tag kunde jag inte dra på mig en sko stående, det gjorde för ont när jag vinklade knäet utåt för att kunna dra mina boots över foten. Jag kunde inte sätta mig i en soffa eller fåtölj med den höften först.
Just det är mycket mycket bättre nu, alltså inbillar jag mig att jag är på bättringsvägen, peppar peppar peppar.

Idag ska jag nämligen börja träna igen. Tre pass är inbokade den här veckan.
Jag ska ta det lugnt som tusan i början har jag tänkt.

Jag hittade mina jympakläder – som jag hoppas att jag fortfarande får på mig, min jympapåse med skor och hänglås och mitt röda kort som jag ska dra.

Klockan elva är det över!
Håll en tumme!
Kämpa, Åsa!

(Note to self: Ont i axeln, skuldran, ned i överarmen.
Jag skriver ned det för mig själv som en anteckning. Det finns en sökruta i bloggen (längre ned i högerkolumnen) och därför är den perfekt när jag behöver gå tillbaka i tid. Jag är, och har varit ett tag, rädd för att få en frozen shoulder även i andra axeln och därför håller jag koll.)

söndag 12 januari 2020

Skön söndag



Jag redigerar, har jag börjat från början igen och har den här veckan på mig att ta mig igenom allt en gång till. 
Nu letar jag efter det som påverkar början när jag redigerade om slutet. Det mesta har jag åtgärdat men det är alltid småsaker som släpar.
Det är ett trevligt småpillande.

Det här är min musikantson, någon gång innan treårsåldern skulle jag tro. Han ser troligtvis på Mora träsk, videoband som gick dygnet runt hemma hos oss från han var två till fem, ungefär. Oftast klädde han ut sig så att han liknade dem på teven.
När han var tre kom också Fem myror och Trazan och Banarne in hans liv och då gick de banden i ytterligare ett par år.

Han små leksaksgitarrer (den på bilden var min), hanterade han i fel hand eftersom det var så det såg ut spegelvänt på tv:n när han härmade sina idoler. Jag fick honom aldrig att vända gitarren rätt, han fattade inte riktigt det där som ni kan se.
Hemma bar han runt på en gitarr (han hade flera små), sin bapp och sin silt (napp och filt). Jag kom att tänka på det eftersom jag ska på babyshower nästa helg och funderade på vad jag ska ge för present.
Jonathan älskade sina filtar, små av flanell. Han hade två som vi bytte mellan och när han till sist var klar med dem så återstod bara en tuss. Han hade gosat bort resten.

Så jag tror att det blir ett par mjuka små filtar till min väninna. I början kan bebisen ligga på dem och sedan gosa om den vill.

Trevlig söndag!




lördag 11 januari 2020

Uppe sju, för att det måste bli lite ordning.



Fantastisk himmel den här morgonen. 
Det kanske det har varit alla andra också, men  då har jag sovit ...
I natt fick det bli sex timmar, vilket är två för lite, men jag ska tupplura senare. Hellre det än att sova till tio, som jag har gjort senaste tiden.

Idag redigering av sista kapitlet och sedan ska jag jag backa tillbaka i texten en smula igen. 
Ikväll ska jag se Så som i himmelen. Den här gången med kompisar. Nästa helg ska jag se den med Jonathan och Linnea. Då har jag sett den tre gånger och borde vara nöjd.

Nästa vecka drar också min extremt eftersatta träning  igång. 
Målet är att bli lika trogen den som jag var året efter min frusna axel, när jag fortfarande inte hade någon direkt rörelseförmåga. 2015, typ?
Jag minns när jag kunde sätta handen i midjan. Det var på ett jympapass, och jag började gråta av glädje mitt på golvet. I mars har jag för mig. Ett år efter att smärtorna började på riktigt.

Den våren kände jag mig i form och jag missade inte ett enda pass, och det är dit jag vill tillbaka. Till när träningen känns livsviktig. Inte rolig, för det har jag aldrig känt, men nyttig och viktig.

Kosten är på plats efter helgernas brutala utsvävningar och det är bara träningen som saknas för att jag ska må som bäst även fysiskt. 
Mentalt mår jag ju toppen. Peppar peppar!

Första passet är på måndag klockan 10, sedan är nästa på torsdag och det tredje på lördag.
Perfekt!
Tjohoo.

Nu jobb.
Hoppas att ni får en fin helg!


onsdag 8 januari 2020

Om jag har räknat rätt:


Sverige
Finland
Norge
Danmark
Italien
Tyskland
Frankrike
Spanien
Rumänien
Tjeckien
Estland
Lettland
Litauen
Polen
Bulgarien
Holland


10 av "mina" länder har hittills bestämt sig för att ge ut Flanagans. Känns så himla kul nu när tvåan är GRYM.
Just idag har jag hybris.
Det har gått över i morgon.


Jag tänkte på hur vi åt honung

när jag bodde på bondgården med mamma, styvpappa och lillebror.
Satan, vad gott det var att skrapa honungen direkt från ramen.



Mjölken var mindre god. 
Den kom i sådana här hinkar typ och sedan tog mamma bort grädden som låg som en tjock hinna över mjölken. Det blev alltid gräddklumpar kvar och jag tyckte att det var fruktansvärt äckligt.





Jag kom kanske att tänka på landet när jag såg min gamla kompis i instaflödet där han återigen påminde om vikten av att vaccinera sig mot TBE.

Han blev själv svårt sjuk för några år sedan (men har blivit till stor del återställd efter massiv träning och då var han redan i strålande form när det hände vilket säkert har hjälpt honom). 
På instagram besökte han en ung kille som fortfarande, efter 6 månader, satt i rullstol.

Bara gört!

Jag tog Jonathan och Linnea med mig, de fick 3 sprutor under ett år – jag 4 – och påfyllning bör ske efter fem år (tror jag). 
Billig försäkring mot en förskräcklig sjukdom som inte alla klarar lika bra som min kompis gjorde.

Idag ska jag jobba, fika med väninna och se sista säsongen av Brothers & Sisters.

tisdag 7 januari 2020

Redigering och tv-serie, är vad jag tänker mig idag.

Jag skulle så gärna läsa ut en bok i veckan och funderar på om jag ska ha det som mål i vår. Men då behöver jag komma igång tidigare än jag gör just nu. Jag ser på tv för sent på nätterna och idag vaknade jag halv tio och har ännu inte börjat jobba.
Det duger inte.

Så istället tänker jag se klart min tv-serie efter jobbet idag, istället för att vänta tills sent ikväll. Den är för bra (Brothers & Sisters, på Viaplay) för att stänga av.
Men det är massor av avsnitt kvar så det kommer nog att ta två-tre dagar att se klart hela.
Sen kanske jag kan börja läsa.
Jag har massor i högen.
Högst upp ligger Jojo Moyes senaste som jag längtar efter att plöja.

Det var det. Tisdag. Bra dag, så här långt.


söndag 5 januari 2020

Jag gillar ju att ha små projekt här hemma


Att drömma och fantisera  om vad man kan göra. Det kan vara en möbel, en tapet, kanske färg eller något annat som förändrar (kuddar, gardiner etc).
Därför är det snudd på surrealistiskt att känna sig helt nöjd. Det händer nästan aldrig.

Det som återstår att göra har jag saker till i källarförrådet (byta ett par kuddfodral i vår, typ). Småtavlor ska få nya ramar. Något litet skåp kanske ska målas om. Jag skulle vilja ha ett runt köksbord till mina nya köksstolar
Men inget stort, och inget som irriterar, för det är klart.

Jag har kunnat köpa min drömgarderob, mina drömsoffor, köksstolar (som jag ska ha resten av livet) och målat väggarna i min drömfärg.
Förra året kunde jag köpa en ny (begagnad) bil. (Varje gång jag sätter mig i Håndan blir jag glad. Varje gång!)

För sambopar, eller gifta, är sådant självklart. Men har man som jag alltid varit ensam om både barn och kostnader i precis alla år så är det en oerhörd lyx att kunna förverkliga saker som jag har drömt om.
Det är småpotatis för andra men oerhört stort för mig.
Lika stort som när jag köpte en diskmaskin då Jonathan var tolv år.

(Sedan fantiserar jag om ett sommarhus, men det handlar mer om att jag gillar att fly bort i tankarna).

Nu ska jag jobba.
Det är också lyxigt en söndag.
Tjohej!



lördag 4 januari 2020

Vårfeeling i Farsta



Rosa tulpaner och i hörnan vid fåtöljen en rosa/lila orkidé. Kändes som en god idé när julen packats ned.

Idag är jag ledig och ska på bio med Jonathan och Linnea. Vi ska på barnfilm: Frost.
Mitt noggranna schema tillåter det. Men nu är det få lediga dagar fram till och med 20 januari om jag ska hinna klart. Det är i alla fall fortfarande väldigt roligt och just det bådar gott för min arbetsvilja framöver.

Jag hade ett mindre roligt manus en gång och det gick nästan inte att ta sig igenom de tykna  (tyken är västkustska för - småelak, överlägsen, dryg) kommentarerna från den redaktören. Jag klarade max 10 sidor per dag, sedan mådde jag nästan fysiskt illa.
Det var svårt som tusan, men jag klarade det – klagade till den förläggaren – och i nästa runda var tonen betydligt roligare att jobba med. 
Det gör massor att redaktören har en trevlig ton.

Nu är det som sagt kul och jag ser fram emot resten av redigeringen.
Tjohoo.

Hoppas att ni har en fin trettonhelg!