Det är tur att det bara är 24-timmars mätning.

Fina som jag har fått av mig själv. Jag köper dem på Ica, som alltid har någon rabatt. 

För man sover som en kratta. Varje gång manschetten blåser upp så vaknade i alla fall jag. Så idag blir det en väldigt seg dag, känns det som. Och jag tänker på alla dem som har den på i 24 timmar och dessutom jobbar utanför hemmet. Jobbar hemma också. Jag har ju tur att jag är ledig i några dagar till.

Igår kom jag aldrig över 100/60 när jag var hemma. 

Men nu, kl 6, var trycket 136/65 och det beror väl på en stor kopp kaffe och att kroppen försöker dra igång verksamheten. 

På onsdag börjar jag jobba igen och på torsdag ska Selma till Solna. Sedan ska vi ses på påskafton på Djurgården och dagen efter ska jag uppvakta en väninnna som fyller 70. Men de andra dagarna i påsken ska jag jobba med mitt nya manus. 

Väldigt skönt att vara igång med det när Ske din vilja kommer ut den 4e maj. 

Jag ska göra en ordentlig plan, ha koll på hur mycket jag behöver skriva varje dag och när jag kan vara ledig. Jag ska leverera 7e augusti är det sagt nu. Och planen är fantastisk den här gången. Gott om tid till redigering och korrläsning, i alla fall i jämförelse med hur det var den här omgången. 

PLUS jag har längre tid på mig också för att det är det enda jag ska göra den här våren och sommaren. Ingen coaching och ingen andra bok. 

En vinterbok ska trean bli, är tanken fyra dagar innan jag drar igång (det kan ändra sig) Men just nu ser jag fram emot det i alla fall.

Samtidigt som tvåan kommer ut i Sverige, rullar Norge och Tyskland i maj ut ettan. HÅLL tummarna för att det går bra, det är så viktiga marknader för mig ju. Båda storsatsar, enligt mina agenter. 

De har köpt det tre första delarna (tillsammans med Finland, Hollan och Danmark) och det vore ju så kul om de ville hänga med i hela serien framöver, men mycket hänger ju på ettan nu i maj. Iiiiiiii. 

Vega Varg ska ju leva länge till, är tanken. Tio böcker har jag sagt, vi får väl se hur det blir. Fem har jag avtal på. 

Fredag. Bra dag så här långt. Jag ser fram emot att bli fri från blodtrycksmätningen 12.30, men det är ju inte värre än så. 

Just det, jag har bokat isolering av mina 20 fönster, men inte fått någon dag för det än. 6500 plus moms. Värt varje öre hoppas jag, och om inte så kan jag ju klaga eftersom jag inte gör det själv.  

Blodtrycksmanchetten är på,

var 20e minut mäter den och mest verkar jag ha ett tryck på 98/60, typ, vilket ju är lågt.

Men det kan ju ändras över dagen så vi får väl se i morgon. Fram till 22 ska det mätas var 20e minut och i natt en gång i timman. I morgon 12.30 ska jag tillbaka  med apparaten, som sitter i ett midjeband just nu.

Vi har varit ute klart för idag, resten av dagen kommer vi att bara gå ut på gården och kissa. Promenad är det enda som inte känns bekvämt, faktiskt. Den gången vi var ute togs mätningen om två gånger, det kan hända om den är osäker. Och under promenaden fick jag stanna till så att det till sist blev korrekt. 

Nu drog den igång. 93 genom 50-något. Det är väldigt lågt.

120 är idealiskt, 130 börjar gränsa och 140 anses högt. 

Undertrycket ska vara under 80, gärna 70. 

Lågt är ofarligt. Om man reser sig för fort kan det snurra till i skallen, men det är jag ju van vid. 

Alltså stannar vi där vi är, och passar på att springa ut och kissa mellan två mätningar. 

Jag ska titta på Will & Grace som man kan köpa hela säsonger av på Prime. Hurra, som jag har längtat så efter att se den igen (har redan sett den många gånger, men ingen kanal sänder den längre och den finns inte på stream, mer än köp och det är också nytt.)

Är på sista säsongen, nr 8, nu. Så roligt. 

Vi har just bokat in den första helgen med Mio.

Alltså utan föräldrarna. De ska åka till Göteborg, i augusti, och då ska Selma och jag passa Mio, fredag efter föris till söndag när mamma och pappa kommer hem. 

Det kommer att bli roligt. Vi är hemma hos dem, där han är tryggast. Vi hoppas på en helg med normal sommarvärme, inte vrålvarmt som det kan bli i augusti. 

Vi ska ju ses senare idag. Klockan 15. 

Nu är han på förskolan, fortfarande på inskolning. Igår var han där tre timmar helt själv. Han sov, åt och lekte. Pyttelite ledsen som gick snabbt att trösta bort. Lille loppan! 

Min loppa här hemma fick däng av mitt ben igår. Hon låg på soffkanten, långt ned den här gången, och när jag skulle lägga upp benet på kanten landade det på henne. Hon skrek, ramlade ned på bordet bredvid och blev mer rädd än skadad vad det verkade. Och jag blev rädd att hon hade gjort sig riktigt illa. 

Men tack och lov verkade hon inte förstå att det var mitt fel, utan sökte tröst hos mig istället för att springa iväg. Hon är så rädd när man bär på saker, rädd för att det ska landa på henne, antagligen, och så slänger jag mitt ben på henne, pluttan. 

Hon fick väldigt mycket godis efteråt, kan jag berätta. 

Idag var hon återigen väldigt glad när hon vaknade, vi sov till halv åtta (och då hade jag varit uppe kvart över fyra, men lyckats somna om) och hon studsade upp på min bröstkorg när hon förstod att jag var vaken. 

Idag ska jag träningslämna henne en stund igen, det var ett tag sedan nu och i morgon kl 12.30 ska jag till VC och få min blodtrycksmätare, så då måste jag ju lämna henne. Alltså tränar vi på det idag. Jag ska hämta böcker på Konsum, men också gå iväg och sola, kanske. Det var så länge sedan.

Om en månad är jag i New York. HERREGUD! Jag har ju redan betalat hela resan, men kan boka av hotellet fram tills typ en vecka innan. Ifall hela resan går åt pipan får jag ju tillbaka de pengarna i alla fall. 

Det kan ju också hända att jag hittar ett bättre pris på hotellet, vi får se. Jag vill bo just där. Det passar mig superbra för det jag har att göra. 

Selma och jag är lediga.

Jag tror att vi 1. ska tanka bilen, det skadar inte att den är fulltankad. 2. Åka till Bauhaus och fixa en tröskel att klistra mellan vardagsrum och kök. Jag hoppas hitta en i perfekt storlek som bara är att klistra (på något sätt som inte skadar nya parketten.) 

List behövs

Skulle jag lägga nytt golv nu låser jag in mig lite i hur en framtida köksrenovering måste se ut, eftersom de lägger golvet det runt 60 cm-skåpen där jag kanske drömmer om att ha lite smalare skåå, typ 30-40 cm ut från väggen istället (på den väggen där kyl/frys står.) 

60 cm golvskåp

Just nu tänker jag mig väggskåp (med spröjs) som sticker ut 40 cm från väggen, som går från golv till tak,  och bredvid ett högt skafferiskåp där jag vill bygga in micro, med utdragbara hyllor längst ned (finns det ens?), och bredvid det en 90 kyl/frys, med dubbla dörrar men inte så brett som två helt fristående enheter.

Det här tjänar man 30 cm på.

Plus riva städskåpet från 1960 som faller ihop på insidan och då har man 60 cm till. Om jag dessutom skulle stänga ingången har jag det perfekta cm jag behöver för precis allt och behöver inte köksskåp på motsatt sida, över diskbänken. 

Herrejössessnyggt!

På andra sidan, där jag har spisen, vill jag ha ETT väggskåp kvar, men det är allt jag vet just nu. Kolla hur snyggt med en kalkmålad vägg istället för kakel!

Allt kan ändra sig i morgon! Tur då att jag inte ska göra något nu, för idag myser vi som vanligt i soffan, Selma och jag. Vi var ute tidigt, för hon var väldigt upphetsad i morse över att vakna här. Det är alltid samma sak. Första morgonen skuttar hon runt i sängen som en lammunge och upp och ned på mig, glad som en lärka när hon kommer ihåg var hon är. 

Och av det glada skuttande blir hon ju kissnödig, alltså gick vi ut tidigare än vanligt. 

Nu ska hon vara här tills på Skärtorsdag.

Men i morgon ska hon och jag åka och hälsa på Linnea och Mio, leka och äta middag med dem eftersom Jonathan är ute med någon jobbgrej. Så mysigt! Mio skolas in just nu, plutten, och efter att ha varit sjuk ett par dagar förra veckan, vet jag inte om Linnea ska lämna honom alls den här, som var planen. De tar det lite lugnt, han är yngst av alla, många har långa föräldraledigheter nu för tiden, ju. 

När Jonathan började 1995, var många bara 1 år. Han kunde inte heller gå när han började, och Mio är visserligen ständigt på benen sedan gipset togs bort, men det är vingligt och det tar nog ytterligare några veckor innan han hittar balansen. Han förlorade ju en månads träning då. 

Nu ska jag morgonstretcha, såg en inspirerande video på Insta igår. Det svåraste där är att sitta på huk med platta fötter i golvet, det måste jag verkligen träna på. Det känns som om jag behöver sitta på tå när jag ska ned på huk numera om jag inte ska falla bakåt. 

Men jag har ju en ny jumpamatta, och den ska användas för att min höft ska bli bättre. Jag tror själv att stretch är en av lösningarna. 

På torsdag till fredag ska jag mäta blodtryck, tjohej. 

Typ så, en bra tisdag så här långt. Igår var jag lite trött och pipig efter att ha skickat manus, irriterad på väldigt mycket. Men det gick över under dagen, tack och lov.

Mitt humör är oftast jämnt, är så glad för det. Inga stora toppar och inga djupa dalar. Är jag deppig är jag det i tre timmar, är jag irriterad behöver jag oftast äta något. 

Vilken tur jag har att det var så jag blev. 

Jag upplevde att mormor var likadan, så jag har nog ärvt det av henne. Hur morfar var inners inne vet jag inte, han sa inte så mycket, men temperament hade han inte i alla fall, inte som jag såg. Båda var lugna människor även om mormor var mer pratglad än morfar. Ingen av dem sa ett ont ord till mig under alla år jag bodde hos dem (från bebis till 12, och därefter hela somrarna tills jag var 18). Mormor var sträng, men aldrig elak. Jag minns inte ett enda tillfälle där hon var dum mot mig. 

I år är det 25 år sedan mormor dog (2001, morfar dog 1987). 

Jag tänker på henne varje dag och önskar att hon kunde se hur bra det blev för mig och min lilla familj. Hon hade glatt sig åt det, det vet jag. Det var inte lätt för henne alla gånger, inte för morfar heller, men det var fina strävsamma människor som jag älskade. 

Nu ska jag också äta frukost, Selma har just svept in sin i munnen och svalt, det är så fort det går när hon äter. 

Somnade som en stock 22.00,

 trots 2 timmars sömn under eftermiddagen. Men vaknade 4.30 pga nödig och sedan var det liksom ingen idé att försöka somna om. Jag skulle ändå upp kl 6. 

Så nu har jag plockat undan i köket för att det kommer människor hit och kollar ventilationen och de börjar uppifrån i huset och går ned, så rätt snart efter 8.00 är de ju här på mitt våningsplan. Det finns en våning över min.

OCH jag har ju sååå mycket att göra i mitt manus. Jag hittar en hel del rena korrfel, annat jag lägger till är sådant jag behöver förtydliga, som jag borde gjort tidigare, men så har det inte blivit. 

Jag stryker smått och lägger till gott. Just nu har jag 127 ändringar med 70 sidor kvar (av 330).

Kör igång med det nu, märkte ju hur jag kroknade igår, så jag tänker att jag tar tag direkt och bara kör eftersom jag är piggast så här dags. Så fort det ljusnar ska jag ut med sopor, känns som om jag har ett berg här hemma av precis allt, men sedan är det på det igen. 

Kollade min app om elförbrukning i morse och de dagar jag har varit borta har förbrukningen legat på lite drygt 2 kwh. Då funkar kyl och frys asbra. Jag har också alltid en lampa tänd i ett fönster, när jag var borta var också hallampan tänd, upptäckte jag när jag kom hem. 

När jag drar igång tv (står på hela dagarna), tvätt och disk, plus kaffemaskin flera gånger per dag, stiger det till max 9, men snittar på 6-7. Har inte kommit över 9 en enda dag, sedan jag slutade med extravärmen. När jag hade den på, kunde det landa på 60 kwh på en dag. Helt galet, vad det drar. 

Jag gillar att hålla koll och tävla mot mig själv, och Ellevios app är grym. 

Typ så!

Hoppas att måndagen blir god mot er!

Så himla trevlig resa till Åland.

 Men vad otroligt kass jag är på att ta bilder, helt galet dålig, faktiskt. Nu får ni det jag har.

Scenen vi alla satt på

På väg in på konsulatet där det var mingel.

Hotellfoajén där fler författare än jag jobbade.

Det där med ö, vilken lyx för handlare till exempel. Man kommer ju inte därifrån för att nå stora köpcentrum utanför stan, och om det fanns någonstans på Åland, utanför Mariehamn vet jag inte. Hoppas att de har varit smarta och lagt energi på butikerna i centrum istället. 

Och jag har inga bilder på intressanta människor. För sådana fanns det ju otroligt många av: författare, arrangörer, talmän (i alla fall en, den svenske), utrikeskorrespondenter (i alla fall en), samtalsledare (Pekka Heino och Yukiko Duke för min del (otroligt bra samtal), men det fanns många fler), medresenärer till författarna, Generalkonsuln i Mariehamn och hennes residens, volontärer som körde och hämtade, andra som var med och organiserade. 

De är ju mötena med alla dem som stannar kvar när man åker hem. Det här jobbet ger ju oändliga möjligheter att utbilda sig. När vi var på residenset var en flickvän till en författare med och hon hade jobbat på Utrikesdepartementet (tror jag att det var) så hon kunde berätta att de svenska residensen har samma inredning, av svensk design och att tanken är att man ska känna igen sig när man kommer in, var i världen man än besöker ett konsulat eller ambassad.

Det hade jag inte vetat om inte hon var med!

Sedan fick vi veta att once upon a time, i förbudstider, tjänade man mer pengar på att smuggla sprit till Sverige än på att leverera trä från Finland. Tack för det, du ålänning som tog oss på en liten stadsvandring. 

De jag kände från tidigare var Kristina Ohlsson och Pekka Heino. Kristina och jag har varit i samtal tidigare och det blir ofta lyckat, så också igår med Yukiko. 

Hemresan dock. Vilken seeeeeg historia det var. 5,5 timma kändes som ett dygn. 

Överresan var helt annorlunda. Lugn, jag hade sällskap av Pekka och jobbade medan han var i SPA-avdelningen. Men vi åt och fikade och hade trevligt däremellan.

Det var en helt annan resa.

Efter typ 2,5 igår hyrde jag ett hytt, och den stannade jag i tills det var en timma kvar, då hämtade jag bagage och lyssnade på coverbandet en stund. Hytt är verkligen ett tips om man reser ensam. Det var två par med som jag kände, men de hade ju sitt tillsammans och jag skulle dessutom korrläsa. 

Det var party på båten, den släppte av passagerare i Stockholm, men vände sedan och åkte tillbaka mot Finland igen. Vissa stannade, andra klev ombord. De som stannade var på FESTHUMÖR.

Nu är jag i alla fall, sedan typ 20.00 igår, HEMMA. 

Idag och i morgon till kl 12, jobb med korret, sedan är jag helt ledig till onsdag 1a april då jag börjar skriva nästa roman, nummer 24. 

O M G. 

Vaknade tidigt idag och kanske måste jag sova sen, men nu ska jag direkt sätta igång med mitt korr. 100 sidor, så får vi se hur lång tid det tar. 

Jag var okoncentrerad på båten igår så de sista 20 jag gjorde då, kräver en extra titt idag. 

20.30 till 04.30

är prick 8 timmar. Jag vaknade av att Selma låg tätt intill och att jag behövde gå på toa.

Det var ingen idé att somna om, jag behöver lägga mig lika tidigt ikväll. Båten går 7,45 i morgon och jag behöver åka till terminalen typ 6.30 för att vara där i tid. Det är ju morgonköer, gud bevars. 

Och 6.30 ... då behöver jag gå upp 4.30. Kaffe, toabesök, tvagning, frukost (ska redan idag göra en overnightoat) och lite sånt. 

Jag ska också ha med mig kläder för två framträdanden plus reskläder plus smink plus hårgrejer. På lördag åker nog flätan fram, den jag alltid har när håret inte är samarbetsvilligt. Jag behöver gå till frissan men tänkte vänta några veckor till och då är en inbakad fläta en utmärkt frisyr som jag har haft i så många år, som en nödlösning dagarna efter att håret är nytvättat. 

I Solna är hela lilla familjen så förkylda att alla tre är hemma idag, så jag ska köra Snorpan dit klockan 13. Och sedan hem till Farsta, köpa sallad till Helen och mig, och så en trevlig eftermiddag med henne och Lennox. 

Just det, borde skicka en faktura till Sollentuna bibbla också, det har jag helt glömt. JAJA. Jag kan göra det på söndag kväll också.

Nu ska hon väckas. 

Hon och konstskinnet i soffan går nästan inte att skilja åt. 

Jag börjar bli väldigt hungrig. Medan vi är ute värms ugnen upp. Det blir kyckling och grönsaker till frukost och sedan havregrynsgröt innan vi åker till Solna. 

FASIKEN, jag får inte glömma att byta däck klockan 10!! Ska ställa ett påminnelselarm redan nu. 

Måste dammsuga och skura badrummet

men tappade helt orken och landade i soffan, pga att jag åt en hel påse bilar. Jag är kass på att lära mig läxan.

JAJA. Jag hade köpt mer godis men det har jag slängt. Det är så jag gör. Jag köper massor, blir illamåande och trött, och slänger resten direkt. 

Vi ska snart till centrum med bilen, Selma och jag. Den ska tvättas. När vi har lämnat den går vi hem, tar förslagsvis en tupplur och sedan går vi tillbaka och hämtar den igen en timma senare. 

Förhoppningsvis har jag energi nog till badrummet efter det.

I morgon kl 10 ska jag byta däck, och kl 13 lämna Selma i stan hos Jonathan, och däremellan någon gång, ska jag duscha och tvätta håret så slipper jag det kl 5.30 på fredag morgon. 

Helen kommer 14.30, typ, och jag ska bjuda på lunch från salladsrestaurangen i centrum som är svinbra. Hon har med sig sin hund, en french bulldog  som heter Lennox och som, om jag inte tar bort dem, kommer att slita sönder Selmas leksaker på ett kick. Jag ska lägga dem i en sopsäck och ställa in min klädkammare. 

Nu har det blivit ändrade manustider igen, alltså ska jag lämna korr på måndag morgon istället för tisdag kväll. Inte så mycket att göra åt, jag får helt enkelt jobba på hårt även på hemresan från Åland. Och en hel söndag utan Selma är också bra. Tre jobbdagar, 110 sidor per dag. Det måste gå. Jag kan också gå upp kl 5.30 på måndag och jobba fram till kl 9 om det behövs

Onsdag. Trött pga godis, men för övrigt en bra dag. Birgitta Ohlsson gör comeback. Bara det gör en ju lycklig. 

Manus skickat,

alltså har jag en två helt lediga dagar i morgon och på torsdag. I morgon ska bilen tvättas och på torsdag ska däck bytas innan Selma ska till Solna.

Blir det halt igen behöver jag ju inte köra! 

I LOVE bo i Farsta bland bussar, tunnelbanor och på gångavstånd från pendeltåget. Varje gång jag promenerar ut med Selma, och ser alkisgänget under tunnelbanebron in mot stationen (det finns prima bänkar att sitta på där), tänker jag USCH (jag har dåligt tålamod med alkoholpåverkade människor) men jag tänker också HURRA, pga att att allt finns här som man inte såg något av på Ingarö. Man hör andra språk, ser ovanliga kläder (idag kom en kille i t-shirt och jeans. Det var 1,5 grad ute ...), folk stressar, barn skriker, tonårskompisar skrattar. Det kommer ambulanser, polisbilar och kyrkklockan slår klockan 10 på söndagar. 

Det är bara tyst ute en tidig helgmorgon. 

Den här helgen, på fredag väldigt tidigt, åker jag till Åland och kommer i hamn lördag vid 19-tiden. Sedan är det korrläsning i ytterligare fyra dagar innan min andra deckare går till tryck. 

Helt galet ju!

Som vanligt har boken blivit till i sista redigeringen, i den där jag hade influensa. Det är då allt faller på plats, tycker jag. 

Vi hade ett givande möte om den igår och förlaget ser så mycket potential i serien, vilket är enormt kul. Först vid bok 4-5 kommer det stora lyftet, säger de. Och jag skriver ju gärna många i den här serien om läsarna vill. 

Tydligen har jag snart sålt en miljon böcker på Forum, så kul ju. Jag vet inte hur mycket jag har sålt totalt, men jag vet ju att det är typ 150 tusen i Tyskland, och kanske 100 i Holland. 150 Sonjor innan Forum tog över dem och sedan är det ju skvättar i rätt många länder, säg 150-200 totalt? Så det är några böcker, ändå. 

I maj släpps Den femte dagen både i Norge och Tyskland. Det ska bli galet spännande att se hur det går. Satsningen från de förlagen är i alla fall superstor.  

Typ så, tjohej.

Efter gårdagens lyckade auktionsköp,

 (se bild i gårdagens inlägg) är jag klar med konsten, så länge. 

Tavlan med kvinnorna, den första jag köpte är på väg (har köpt samtliga från auktionshus i Skåne, av någon anledning), kommer vilken dag som helst och det gör nog de andra två också skulle jag to.

Idag är det jobb hos Hellbergs. Först 50 sidor manus, sedan någon form av uppfräschning och så resa till stan, om vi ska åka tunnelbana eller bil har jag ännu inte bestämt. Bil, tror jag faktiskt. Det är mitt på dagen, så ingen trafik, och då tar det numera TIO minuter! 

Det är prick en mil till innerstan. 7 km till Södermalm. Jag är Stockholmare igen, om än med postadress Farsta. Kommungränsen går precis söder om min förort: Först kommer Huddinge, och sedan Haninge.  

I love Stockholm!

Ingarö tillhör Värmdö, och det är verkligen inget fel på den kommunen heller, men jag är Stockholmare sedan 40 år tillbaka och det känns gött att vara tillbaka igen.

För i år är det prick 40 år sedan jag flyttade hit och började flyga. Det var säkert i mars jag flyttade, för jag har för mig att jag var flygfärdig i maj och det var ju några veckors kurs innan dess. 

Det var då jag träffade Helen (och många andra som jag fortfarande betraktar som vänner). Det är lätta människor att umgås med, social kompetens utöver det vanliga och att man inte ses ofta spelar ingen som helst roll. När man ses babblar man som om det var igår. Jag hade flera gamla flygkompisar som var på min releasefest förra året (men inte Helen som var på jobbresa som guide någonstans).

I år blir det inget festande alls. Jag är inte så mycket för releasefester, inte att ha dem ofta i alla fall. Jag har förstås haft flera så jag vet hur det är och att bara ha någon då och då, med många års mellanrum, passar mig så himla bra. Förra året var så roligt att det räcker till de närmaste fyra åren. Sen kanske?

Idag blir det spännande att höra vad man tänker sig runt del 2 av Kostermorden. Första gick bra, men stöp efter 3 månader. Jag skulle vilja veta hur man tänker runt det. Första bokens "framgång" var nog lite oväntad, så hur planerar man tvåan med tanke på det? 

Jag har med mig mina agenter, vilket känns oerhört lyxigt efter att ha representerat mig själv i så många år. 

NU börjar jag redigera. 

Lågtryck, och det känns i mitt huvud.

Är det inte det vet jag inte varför jag har varit tung/haft lite huvudvärk de senaste dagarna. Det känns som det gör om jag av någon anledning inte har fått mitt morgonkaffe.  

Just idag snöar det. Vräker ned. Från Sjunde himlen ser man ju alla hustak och de har ett vitt täcke över sig just nu. Men det är nollgradigt, ska regna senare, så det här är förhoppningsvis snart över.

Igår gick vi inte många steg, Selma och jag, vilket är bra för min höft men kanske mindre bra för henne. MEN, vädret var uselt, det regnade hela dagen, och både hon och jag blev plaskblöta när vi var ute. 

Vi sparkade fotboll inomhus istället. Jag har köpt mjuka barnbollar på Ikea som kan träffa precis vad som helst utan att något går sönder. 

Vi börjar som vanligt dagen i soffan i köket. Jag dricker två baljor kaffe och sedan går vi ut. Det är så mysigt i lilla soffan och det är så trist att det är fult, för bort måste den nog när jag väl renoverar köket. I alla fall om jag vill att det ska vara fint.

Men det känns som om jag inte har energi nog till renovering. Det är så mycket att tänka på att jag blir alldeles snurrig. Just nu tänker jag att jag bara byter bänkskivor/diskbänk och klistrar upp de kakelplattor som saknas, så får precis allt annat vänta. Å andra sidan kanske det är lika bra att få allt gjort direkt: golv, skåp, etc. GRRRRR. Så mycket att tänka på!

Jag ska i alla fall klistra en list mellan vardagsrum och kök så att vi slipper de svarta soppåsar som jag har tryckt ned i skarven för att inte Selma ska äta det som ligger mellan. Det får duga innan jag har bestämt mig. 

Tröttheten igår satt i, alltså blev det inte ett dugg jobbat. Istället gav jag mig själv ledigt, latade mig, och började inte ens jobba efter att jag hade sovit på eftermiddagen som jag hade planerat. 

NOLL jobb igår är lika med DUBBELT jobb idag. 100 sidor korrläsning. Jag börjar efter nästa kopp kaffe. 

Efter två timmars tupplur igår eftermiddag och prick åtta timmars sömn i natt (tror inte ens att jag var uppe och kissade, men är inte helt säker) är jag mer än redo för en långkörare. 

Några långa promenader blir det verkligen inte idag heller i det här eländiga vädret. Den stackars hunden får gå runt och sniffa lite, men det är allt.

I morgon ska vi, Selma och jag, till förlaget på uppstartsmöte för Ske din vilja och på tisdag ska vi träffa Tage och Ninni. Men först måste jag korrläsa 50 sidor, både i morgon och på tisdag. De sista 30 sidorna (det är 330 sidor totalt) tar jag på onsdag morgon. Lena ska ha manus kl 9.00 så om jag går upp kl 5.30 hinner jag.

Sedan får jag tillbaka det igen på torsdag och då har jag typ fem dagar för sista korrläsningen, eller något sådant.

1a april börjar jag skriva nästa del. 

Det känns tryggt att veta vad jag ska göra och ge ut de närmaste tre åren: 2027, 2028 och 2029 är ju liksom spikat redan. Och det är det enda jag har att göra. Ingen coaching, inget kontrakt på en andra bok samma år, nada, utöver en deckare per år.

Det är lyxigt och det var länge sedan jag kunde ha det så. 

Jag när en pytteliten dröm om att skriva ett hobbyprojekt vid sidan om, kanske ge ut något under pseudonym och skriva det helt annorlunda än jag gör nu. Något som får ta flera år i anspråk (bara det vore ju nytt!) 

Problemet med det är om hobbyn blir roligare än huvudprojektet. Vi får se. Jag tycker i alla fall om att ha en möjlighet öppen. Det gör det här jobbet ÄNNU roligare. 

I bok tre tror jag just nu att det ska få vara smällkall vinter. Det har jag ALDRIG skrivit om, såvitt jag minns. Jo, i den korta julboken om Sonja. Men inte i en fullängdsroman. 

Det var det. Söndag 15e mars. Bra dag, så här långt.

_______________________

Och bättre blev det. Jag vann auktionen av den här. 300 kr plus avgift plus frakt som kostade lika mycket. 

Hurra!

Konstnär är Bela Rhadil, 1885-1968, Ungrare som kom till Sverige 923. Har målat mycket blommor, ofta i stilleben men också hästar och porträtt. 

Den här är perfekt mot min bruna vägg!

Ett och ett halv åt kvar på mitt leasingavtal.

Just nu står den mest stilla och trots att jag älskar att den är så stor, utom när jag ska parkera här hemma eftersom parkeringarna är så smala, så behöver jag ju inte en sådan jättebil (Peugeot 5008). Vi får se vad jag väljer nästa gång. 

Igår tog den i oss i alla fall tryggt och fint mellan Farsta, Solna och Farsta igen, när vi passade Mio för att föräldrarna skulle ut och äta.

Det gick utmärkt. Jag stirrade på appen, där jag kunde se honom i en kamera, hela kvällen. 

De har ju tränat på att lägga honom så att han somnar själv, så efter att Jonathan lagt honom i sängen, gick han ut och stängde dörren, och då kunde man se hur Mio pysslade där inne, men inte ett ljud kom. Och efter några minuter somnade han. 

Sedan vaknade han strax innan 22, precis som de hade sagt, och då gjorde jag snabbt en flaska välling när jag såg att det var på gång, lyfte upp honom, gav honom vällingen i soffan, tröstade när han blev rädd när Selma skällde till på något, och sedan la jag honom i sin säng. Han satte sig upp, började gråta, jag gick in och klappade på huvudet lite och sedan gick jag direkt ut och han la sig och somnade om. 

Han var förvirrad och väldigt trött, undrade nog dessutom var mamma och pappa var, men inte mer än att det gick väldigt smidigt alltihop. 

Sedan åkte vi hem, och jag somnade kanske vid ett-tiden i natt, vilket gör att jag inte direkt studsar fram än så länge. Selma vill inte ens gå ut (nu är klockan 8.46) men hon kissade ju på hemvägen väldigt sent, så hon klarar sig förstås en stund till.

Jag ska i alla fall korra 50-60 sidor idag. Plus lämna Selma en liten stund för tränings skull. I morgon startar jag ännu en liten solkur på fyra-fem dagar och då kommer jag att vara borta i typ 30 minuter i alla fall. 

Ett tag var jag orolig för solen på balkongen i vår/sommar, men den kommer tidigare och tidigare dit har jag märkt. Solen färdas allt snabbare västerut och kommer allt längre. Jag har ju alltid tänkt att den ligger i syd/västlig riktning och det gör den nog, kanske lite mer i väst. Men jag kommer att ha sol vid 13.30 i alla fall, och det är ju gott så. Om jag törs sitta där, vill säga. 

Jag har ju en skrivresa inplanerad i juni utöver researchresan till New York i april. Vi får väl se hur det går. 

Det känns som om jag har sagt det nu flera gånger.

Lördag. Bra dag så här långt när jag har kollat också svaren på de urinprover jag tog häromdagen, som också var bra. Återstår blodtrycket och vad vi ska göra med det. Men doktor Thore skulle ju återkomma. 

Gårdagens vunna auktion. 

Konstnär Wilhelm Bruhn, har inte en aning om vem han är, men jag tycker om tavlan väldigt mycket. 1200 kr, vilket var 200 över min budget. Någon dumming kom in och bjöd över mig hela tiden, när det bara var en timma kvar. 

Nu återstår en auktion som jag har bjudit på:

Färgerna är så fina här hos mig. Vi får väl se hur det går. 1000 kr är budgeten den här gången också. 

Svaren på blodproverna kom redan igår,

och allt är perfekt, vad jag kunde se på 1177. Återstår dagens lämnade urinprov och att få koll på blodtrycket. 

Jag korrläser och de första 50 innehöll inte särskilt mycket som jag ville ändra, småsaker, inga rena korrfel, men just dem är jag tyvärr lite blind inför. Förhoppningsvis har den professionella korrläsaren som läser samtidigt, bättre ögon för det. 

I Farsta blåser det full storm, känns det som. Så kallt när Selma och jag var ute vid tiotiden. Nästa gång vi går ut ska jag ha mer kläder på mig, överdragsbyxor och dunkappa behövs om det blåser lika mycket.

Något annat som behövs idag är en tupplur. Jag var uppe och kissade i en burk i natt och hade svårt att somna om. Höften gjorde ont (fast inte lika ont som häromnatten) och Selma grävde runt i sängen och bäddade eller vad hon nu ägnade sig åt.

Tupplur i sängen, tror jag. Det där att lägga sig ovanpå täcket med bara en filt över sig är ju så himla skönt!

I morgon kväll ska vi passa Mio, Selma och jag. Vi åt middag med honom igår. Han sitter aldrig stilla, inte ens i matstolen. Han hoppar upp och ned och upp och ned. Glad och småvild. Väldigt olik sin mer stillsamma pappa och väldigt lik sin mer energiska mamma. 

Var ju på bibbla och föreläste igår. Det var slutsålt och roligt!

Vitsippor i Farsta.

Där har vi det. Torsdag. 50 sidor in i min nya roman gillar jag den. Tjohooo!