Det blir en sådan här dag här idag.

Jag ska jobba och sedan sola lite. Ikväll ska jag på Forumfest. Späckad och bra dag. 

NU KÖR VI!

Min redaktör ringde idag.

Hon är klar och har skickat manusbunten, för säkerhets skull till västkusten så att det är där när jag kommer på fredag.
Hon sa så mycket fint att jag blev superpeppad på både sista redigeringsvarvet och del 2. 
Att någon ser och uttrycker sådan glädje för romanen betyder så himla mycket när man sitter ensam hela dagarna, Strunt samma om hon "måste" säga så, eller säger samma sak till alla hon jobbar med: Jag tar åt mig och gör något bra av det.

Jag var en sväng på stranden när jag var klar med dagens jobb. Det är omöjligt att sitta på balkongen utan att vilja städa, men tydligen ska fällningen från träden hålla på ytterligare ett par veckor så jag skiter i det.

Det var det. Jag har räknat lite fel på mina arbetsdagar, trodde jag hade ännu en till, men har bestämt mig för att göra klart allt inför resan på torsdag och blir det någon tid över kan jag jobba lite då.
Jag vill städa och bädda rent så att inte husvakterna får en chock!

Bra tisdag så här långt.
I morgon kväll är det Forumfest.

23 T-shirt är nu vikta för transport.

Man vet ju aldrig. Senast jag var på Cypern fick vi en försening på 54 timmar.  Då var jag glad att jag hade packat en aning för mycket.
Idag tvättar jag det sista, och på torsdag tar jag ledigt och fixar med resten som måste med och tas hand om.
Som vanligt måste jag förstås skriva en lista, det är alldeles nödvändigt om jag inte ska bli förvirrad.

Sent igår läste jag igenom mitt manus och plötsligt hade jag adderat en hel del så nu är jag uppe i de första tiotusen. Det måste bli femton innan jag åker på fredag morgon, så ledig på torsdag handlar om att jag kanske  måste jobba lite på morgonen ändå.

Mot föregående år ligger jag en bra bit efter. Två veckor i tid och 10 tusen ord.  (En hel roman för mig är runt 90. Flanagans 1 just nu 95, typ.)

Jag pratade med Teresa igår och det är nog inga problem att få lite mer tid. Men jag strävar mot att klara sista juli. Det är min grej att fixa deadlines och det blir en bra utmaning. Dessutom skriver jag bäst om jag får göra det utan uppehåll och bara stå på gasen. Det blir ett fint flöde av det (för mig. Andra får fina flöden av annat).

Nu frukost sedan manus. Blir det tid över och solen fortfarande skiner är det en bra grej att sola. Det ska bli varmt här idag.

Mitt stackars apelsinträd håller för övrigt på att ge upp.
Jag gör ett sista försök med vattenbad medan jag är borta.

Tjohej.
Bra tisdag så här långt!

Alldeles för sent för mig att börja jobba,

kom hem för en stund sedan efter två möten på förlaget.
Först om Flanagans och sedan om Sexstrejken.
Alltså, vilka proffs man få jobba med, det känns fortfarande så oerhört lyxigt!

Som det ser ut nu – men låt oss hoppas att det löser sig – så kommer inte mina nya böcker att kunna streamas på Storytel, för villkoren de vill ge oss författare är faktiskt under all värdighet. Jag är tacksam för att mitt förlag sätter ned foten.

Men det gör ju att inga nya böcker från Bonnierförlagen släpps på Storytel. Däremot på Book Beat och Nextory, så om man vill ha alla Sveriges ljudböcker – där författarna dessutom får skäligt betalt för sitt arbete - så är ju det snorbra alternativ.

Jag har själv Book beat och trivs med den tjänsten.  Just nu lyssnar jag på allt möjligt, men när jag åker till Fjällbacka på fredag ska jag lyssna på Denise Rydbergs nya: Det första chiffret.
Att kunna lyssna i min bil är också lyxigt. Förra gången jag åkte var det i Fårdan och då låg mobilen i knäet så att jag skulle kunna lyssna. Nu använder jag bluetoth och vips är inläsarens röst i alla högtalare.
Inläsare här är Maria Käll.

Tre unga kvinnors liv förändras för alltid i andra världskrigets Stockholm.Året är 1940. Samtidigt som hotet från Nazi-Tyskland växer sig starkare förenas tre kvinnor: Signe flyttar från landet till storstaden. Elisabeth säger upp sig från sitt jobb under dramatiska omständigheter. Iris flyr från Estland med sina två söner. De väljs ut av regeringen för att genom signalspaning knäcka tyskarnas kod. I en tid då ingen vet var man har den andre och där farliga män med tveksam moral verkar i det fördolda, blir Signe, Elisabeth och Iris livsviktiga för rikets säkerhet.”Det första chiffret” utgör del ett i en spännande serie i samma anda som Hidden Figures och Bletchley Circle. Mitt under brinnande krig, bland spioner och fiender, är vänskap och lojalitet avgörande.



Visst låter den bra??

Det var det.

Jag har börjat skölja upp kläder inför resan. Det mesta är tvättan men skrynkligt så 15 minuter i maskinen kommer att göra susen. T-shirts viker jag bara en gång, på mitten, i packningen. Då är de superfräscha när man packar upp.
För det är mest t-shirts och short som jag kommer att ha ändå. På kvällen kanske byxor istället.
Typ.
På dagen, när jag skriver, har jag en lång klänning utan något under. Jag måste ju vara bekväm.

Visst ser det härligt ut?
Hoppas att vädret är fin i år också.
Jag är ingen storsolare, mamma kan ligga längre än jag. Men det är mer att titta på här och jag hoppas att det är varmt nog i vattnet. Då kan jag också stanna några timmar på stranden. 
Utöver redigering och att jag ska skriva 20 tusen ord nya manuset ... lycka till med det, Hellberg.

När jag var på väg hem var det molnfritt så jag tänkte att jag skulle gå ut lite. Nu är det inte lika fint, alltså ser jag sista avsnittet av Game of Thrones när jag ändå ska tvätta.

Tjohej!

Galet bra söndag.

Idag är det uppstartsmöte för Flanagans på förlaget, alltid kul att åka dit tycker jag.
Jag ska passa på att lämna tillbaka tre av tre sommarplagg som jag köpte på H&M online eftersom min farstabutik är stängd för renovering.

Inget passar min kropp längre, för formen är annorlunda mot tidigare
Det är som att klä en fyrkantig kartong. Drar man åt på mitten ser både nedre och övre delen gigantiska ut, och drar man inte åt alls kommer kartongformen fram.
Där har ni Åsa, Beach2019.
Fåfäng så inåt bängen!

Men bra måndag så här långt!

Jonathan var här igår.

Störtmysigt!
Vi år pizza, godis, såg på bloopers op Youtube och sedan Eurovision.
Sista minuterna stod vi upp för att det var så spännande.

Hollands vinnare har Jonathan varit i Holland och jobbat med.. Sympatisk kille.
Men vilken nervpress för John Lundvik! Som alla andra hade jag förstås önskat att han vann, vilka artister han och The mamas är.

Av någon anledning sjöng Madonna falskt, det var jobbigt att lyssna på.
Nu har hon aldrig varit en personlig favorit för mig mer än som provokativ kvinna (och hatten av för det), men jag hade förväntat mig mer av hennes sånginsats.

Det var det, denna morgon när två gamla kompisar, systrar, kommer hit på en kaffe innan de åker vidare till Göteborg. En av dem har målat min fina tavla som jag köpte när jag flyttade hit.

Resten av dagen är bara jobb, menn det är kul och det går framåt.
Tjohej!

Bra fart på skrivandet idag, känns bra!

Bara action och dialog, ingen miljö alls hittills och det lilla jag pratar berättar om miljö behöver jag putta in redan nu, så jag ska gå tillbaka i morgon och göra det.

När JAG saknar miljö då saknas det verkligen det.

Sedan har jag blivit intervjuad av Ottar angående Sextrejken och den sexstrejk som skådespelerskan Alyssa Milano utlyste häromdagen som ett sätt att påverka de nya abortlagar som stiftas I USA just nu.
Kul att få prata om boken. Frågorna var de förväntade: kan man använda sex som ett maktmedel.
Well. If you ask me ...
Män har alltid gjort det, så det kan man väl? Varför ska kvinnokroppen alltid vara tillgänglig?

Nu ska jag och min dramaten gå och handla.
Tjohej!

Om en vecka åker jag till västkusten.

På morgonen har jag först en presentation av Sexstrejken och sedan DRAR jag.
Jag har beställt en ny bikini och en ny överdel (den andra var sååå solblekt) från Evanette,  https://www.evanette.com/sv/, där jag numera köper alla mina bikinis.  Jag gillar inte baddräkt alls även om jag tycker att det är fint på andra.

Nedan årets inköp, men översta bilden har inte rätt byxa. Det har den under, som är vikbar, alltså kan man låta den gå till midjan om man vill dölja sig lite. På bilden är den nedvikt.

Den understa bikinin har jag haft i flera år, den är superfin när man är brun. När tyget bleks köper jag en ny (och STÖRRE!)
Alltid samma modell: Kerstin BH och vikbyxa till.

Idag ska jag intervjuas per telefon efter klockan 13, så fram till dess är det gaspedal med Flanagans 2.

Efter intervjun tänker jag att det vore skönt med lite sooooool.

Igår satt jag en stund men jag har ett träd som fäller vita tussar (asp, om jag förstått det rätt) och det bara vräkte ned på min balkong igår, såg nästan ut som om det snöade. Jag tänker inte städa balkongen innan jag åker, min lägenhetsvakt får göra det i så fall, jag skiter i det tills jag kommer tillbaka.

Det är det här vita dunet som lossnar och flyger runt. Trädet står mitt framför min lägenhet. Kan man hoppas att en regnskur tvättar bort allt vitt kanske?

Igår promenerade vi förbi min gynmottagning så jag klev in och pratade med mottagningssköterskan som ställde sig väldigt frågande till att mina symptom skulle bero op mina hormoner, men min läkare ringer mig på måndag.

Superställe, det där.

Gyndoktorerna längst upp på Drottninggatan, bara kvinnor och man får TID rätt snabbt.

När jag var 43 och opererade bort livmodern gick jag till en man som var bra som tusan, men sedan dess har jag valt kvinnor. Jag känner mig tryggare med dem.

Det var det.

Fredag och jag ska börja med att klippa av naglarna eftersom jag jobbar bättre med dem stenkorta.

Tjohoo!

Helt ärligt.

Feelgood med djup.
Vafan är det?
På riktigt?
Det finns förlag som säger det om sina böcker och jag undrar alltid vad de menar.
Finns det känslor i boken, är det detta som är djupet?
Eller händer det svåra saker som karaktärerna ska hantera? Är det djupet?
Ställs det svåra frågor som kräver lite analys. Är det månne det som är djupet?

Jag skulle bli tokig om mitt förlag ville beskriva mina böcker så.

Sluta genast!!

Torsdag och jag har vaccinerat mig för sista gången på några år.

Sedan bjöd jag, som den goda moder jag är , Jonathan och Linnea på lunch innan vi traskade vidare till Zara.
Där skildes vi åt och jag tog pendeln hem. Hellre pendel än tunnebana. Det tar en kvart från T-centralen.

Nu har jag satt ned mina tankar om Flanagans 2 på papper och skickat till min förläggare. Det kan ju vara bra om hon ser det redan nu eftersom jag den här gången har rätt klart för mig vad som ska vara centralt i den här boken.

Om man ska skriva en trilogi tycker jag att det är kul att ha olika typer av konflikter i alla tre.
Första delen utspelar sig 1949 och 1960. Del 2, 1972 och 1984.

Typ så.

Ikväll är det John Lundvik i semi. Hoppas hoppas. Mest för att Jonathan kommer hit och ser finalen med mig på lördag. Linnea ska åka bort med sin tvillingsyster och då snor jag hit honom.
Vi ska äta pizza från vårt gamla favvishak. Det heter lilla Bas, men vi kallade det Lilla Bajs när Jonathan bodde hemma.
Jag tror inte att jag har ätit pizza sedan flytten till Årstadal för ett och ett halv år sedan.

Bra dag och projekt Flanagans 2 är nu igångsparkat.

Första kapitlet är skrivet och herregud vad många konflikter jag fick igång direkt.

Sedan har jag hämtar nyservad bil, handlat, sovit och ätit. Typ.

Nu ska jag se klart Robinson, och sedan  Eurovision, semi 2.

Äsch, det är ju i morgon.
Jaja. Jag har ett osett avsnitt av Billions. Bra serie!

Tjohej!

Jag hade så roligt igår. En av de bästa festerna jag har varit på de senaste tio åren.

De är något speciellt med den här gamla kollegorna från Scanair, numera Thomas Cook.

De är generösa, roliga, intresserade av andra människor och har fullständig koll på hur man båder inleder och avslutar ett samtal. Och hur man fester och ändå har koll.

Jag brukar oftast gå när folk fyllnar till, men bland de här märks det inte på samma sätt.

Jag tror att det hänger ihop med deras sociala kompetens. De vill hellre ha roligt än att bli fulla.

Det är ingen som spårar ur.

217 personer var där.

Igår firades de som valt att sluta nu, de som hade jobbat längst hade gjort det i 40 år. I bakgrunden snurrade bilder från alla år, supekul att se. Man hade skakat fram gamla uniformer och jag provad genast "min" gamla hatt.

Åh vad många minnen.

Klockan ett la mina dansfötter av och jag åkte hem och nu ska jag skriva ny bok.

Det blir nog inte en fullproduktionsdag, jag ska hämta bilen och har inte sovit tillräckligt många timmar, men jag tänker att jag i alla fall ska kunna få till början kanske.

Tjohej!

I bilden nedan ser ni min Helen i kaftan och glasögon.

Bandet bestod av piloter och värdinnor. Superkul!

Jag bloggade visst inte igår.

Det händer nästa aldrig, men igår deklarerade jag först, sedan sprang jag iväg till frissan, och väl hemma igen körde jag kroppspynt som verkligen behövdes.
Jag filade fötter, målade naglarna både på tårna och fingrarna, gjorde ögonbyn, tog bort mustaschen
Idag ska jag på FEST!

Min bästis och många med henne slutar ju flyga nu efter 33 år och idag ska det firas med en jättefest för 190 personer där de som går i pension har fått bjuda med sig några vänner var. Det ska bli superkul. Många gamla bekanta kommer säkert att dyka upp.

Så det är en anledning till piff.
Sedan åker jag till västkusten nästa fredag för vidare transport till Cypern måndagen efter, och piffet till det blir ju betydligt enklare om det värsta redan är åtgärdat.

Idag är jag ledig. I eftermiddag ska jag lämna in bilen eftersom den ska på service. Egentligen ville de ha den 7.30 i morgon, men även om jag inte dricker så vill jag slippa tänka på att gå upp bustidigt i morgon bitti, så firman var schysst och låter mig lämna bilen redan idag.
Först ska den tvättas.
Vilket egentligen är idiotisk med all pollen som lägger sig på den, men jag älskar när den är ren och fin!
Mer tvätt än så blir det inte innan resan till västkusten.

Der var det denna tisdag med fint väder.