Jag tror att Selma är kissnödig,

men försöker få i mig kaffet först. Blicken på mig i kökssoffan säger dock att hon behöver gå ut. 

Så vi gick ut!!

Ledig dag igen, även om jag tror att jag behöver göra ett mindre jobb. Det är så svårt att värna mina få dagar, något dyker upp och då känns det som om jag måste ta i det direkt. Och så kommer det att bli idag. 

Jag har inte haft "semester" de senaste åren, egentligen inte sedan jag började med det här jobbet. Några dagar här och där, men inte mer än så. Jag har för mig att jag tog ledigt en månad någon gång men då hade jag Misse och kunde väl göra saker på de där dagarna. Nu har jag Selma och även om jag lär henne att vara hemma ensam ett par tre timmar, så räcker ju inte det för att "göra" något mer än korta ärenden. 

Kökssoffan måste väl bort till sist, men det är ju sååå mysigt i den på morgonen.

På något sätt måste jag försöka få de andra ägarna att ha henne mer. Antingen varannan helg, eller kanske ännu hellre var tredje vecka. Plus en extra vecka på vintern och en extra vecka på sommaren. Plus när när jag måste göra något med jobbet. 

Där har vi planen. Alltså, min plan. Nu behöver jag få med dem på tåget också. 

Jag vet ju inte alls vad jag har råd med

 när det gäller köksrenovering, men något måste göras, så är det ju.

I resten av lägenheten är jag rätt säker på hur jag vill ha det, men KÖKET?

Så svårt. Jag försöker tänka bort budget (som absolut är viktigt, såklart, men behöver tänka fritt) och istället fokusera på vad jag behöver, men det hjälper inte, jag har inte en aning om vad jag gillar. 

Å ena sidan ett helt slätt kök utan några extragrejer alls, som min granne ett par trappor ned har det. Så snygg grått och stilrent med ett rutigt golv. Å andra sidan, så fint med öppna hyllor och kaklad vägg med grå fogar, som här:

Picky living. Theresa var här igåg och hon renoverar just nu ett kök med varor härifrån. 

Om man har skåp utmed ena väggen kan man riva överskåpen i den andra. 

JAJA.

Jag är ledig idag, jag kan ägna mig åt sådana här fantasier precis hur mycket jag vill. I morgon också. På torsdag har jag ett samtal på morgonen, på fredag också, men i helgen är jag helt ledig igen och dessutom hundfri. Vilken grej!

På fredag ska jag lämna in min lampa på renovering, den jag köpte på auktion men som spränger huvudsäkringen om man sätter på den. Jag ska ta bort allt glas först, har jag fått anvisning om, och hur man gör det vet jag inte, men det ska jag lista ut när jag har lämnat Selma på torsdag. Antar att allt sitter med skruvar under. Jag är sååå rädd att göra sönder något, så försiktighet ska råda. Jag ska ta ned den och lägga den på mitt stora bord med massor av  mjuka filtar under. 

Men så smart om jag får bort glaset här hemma för då blir den mycket enklare att transportera. Var jag ska lägga glaset så länge återstår att komma på. Kanske under soffan i tv-rummet, den som Selma inte kommer under?

KALAS!

 En glad Mio, som när han ville att jag skull öppna min telefon tog min hand och la den på telefonen för att visa vad han ville att jag skulle göra. Gång på gång fick jag öppna telefon för honom.

Han försökte använda skeden, men det gick fortare att äta med händerna.

Han får ju inte titta på mobiltelefoner, så det var bara igår, för nästa gång ska jag inte ha telefonen framme ens. Det är otroligt vad fort de fastnar, och inte bara det, han for med sitt lilla pekfinger över skärmen som om han har sett hur man gör. 

Men Jonathan och Linnea följer exakt det som rekommenderas. Tv:n kan stå på då och då, men inga skärmar, så födelsedagstitten på min telefon var den sista. Är det födelsedag så är det.

Idag är jag LEDIG och ska fixa och dona lite. Jag får lunchgäst i morgon och det kan ju vara trevligt om det är lite städat här då. Undandstädat. Hela hallen är full med sådant som ska slängas, främst kartonger, så det ska Selma och jag släpa till soprummet idag. Eller: jag ska släpa det OCH Selma. Hon hatar när jag bär på saker och ju större desto värre. 

Just nu sover hon i stolen bredvid mig vid stora bordet. Det är svinkallt ute, igår reagerade hon med att inte kunna gå på sina tassar, så vi får se hur det går idag, det är väl nästan lika kallt idag. Just nu -13 som känns som -17, tydligen. Vid 13 ska det blir -6 och sol, det känns ju lite rimligare ändå. 

Jag mäter ju min energiförbrukning här hemma och igår gjorde jag av med 5 kwh (inga element på alls, trots kyla ute), dagen innan 45 när jag hade mina element igång ett tag. Värsta dagen 65 när de stod på länge. 

Det som är bra med mätningen är att jag förstår att jag inte har grejer här som tjuvdrar el, som kyl/frys, utan det funkar som det ska. Det är enbart extraelementen som får det att dra iväg, och så fort det blir varmare behövs de ju inte längre. 

När det blir varmare ska jag också se till att någon kommer och isolerar mina fönster. Det vill jag inte att man gör nu när det är så iskallt ute. Vi behöver den värme som trots allt finns här inne (18-19 grader i morse och nu går två av tre element en stund.)

Det var det, söndag. Bra dag så här långt. 

Tjohooo!

16 grader kallt

 och Selma gick mer på tre än fyra ben när vi var ute nyss. 

7.30, och soluppgång. Det ni ser här är mitt västläge. 

Annars tycker jag att hon klarar kylan rätt bra. Hon kan halta till ibland men det är salt från vägen eller en sten, inte så ofta kylan. Men så kallt som idag har det inte varit tidigare i vinter.

Men förrförra året, hennes första, domnade benen bort på henne i den djupa snön hon envisades med var hennes toalett på Ingarö. Pluttan, lite har hon lärt sig ändå.

Vi ska vara hos Mio klockan 13 idag och sedan är det kalas hela dagen. Farfar, mormor, morfar och farmor plus moster. Supermysigt!

Det var väl det. Nu ska jag läsa en inredningstidning pga LEDIG!

MIO FYLLER 1 ÅR IDAG!

Hipp hipp hurra!

Jag minns väntan för ett år sedan! Och glädjen när allt hade gått bra.

Nu är också operationen och gipset avklarat. Förmodligen kommer fötterna att behöva fler operationer men en sak i taget. Just nu ska han upp på benen igen, och hitta musklerna som inte har kunnat jobba på ett tag. 

Lilla hjärtat. Jag fick se en film på när han var hemma efter att ha blivit av med gipset och han undersökte sina fötter och ben så noga när han satt på golvet. Han hade förstås glömt hur det var att inte ha gipsade ben. 

I morgon är det kalas och jag längtar så efter att få träffa honom. Jag ska ringa och sjunga på facetime sen.

Och jag är klar med manus och momsredovisning för den här gången. Tjohooo, så lättad. Idag har jag ett coachingsamtal kl 13, men det är allt. 

Igår bokade jag en skrivresa till Cypern i sommar, i juni. (samma samma samma samma som alla andra år). Jag skriver ju nytt då och ingen gång går det bättre än på mina skrivresor. 

Jag hade gärna åkt senare, i juli, men det var de här veckorna som passade Solnafamiljen bäst. 

Tänk när det här pyret kan åka någonstans med mig!

Och vem är jag att inte anpassa mig ... min paradgren. Fast jag har gränser numera, tro det eller ej. Det har krävts många år av träning, terapi och självinsikt. 

Alltså, dessa byxor i Fleece. Superfula, förstås, och hel underbara i den här brutala kylan. 

Hela dagen här igår. 

Jag har köpt fler böcker i födelsedagspresent. Och ett pussel. Och en liten resväska som inte var så liten ändå. 

Lämnamanusdag

 Sedan är det rakt på momsdeklarationen som ska vara inne i morgon. 

Jag har många sidor kvar idag, typ 75, tror jag, så jag sätter igång direkt. 

Tack och lov fick jag tag på någon (Hemfixarna) som kunde installera min (gamla) printer igår, vilket gjorde att jag kunde printa ut alla underlag till momsen, annars hade jag slitat mitt hår i förtvivlan i morgon. 495 kr. Som hittat, istället för att bli galen.

Vi är hemma idag (NÄR MIO SLIPPER GIPSEN! De är på väg till Karolinska nu, när klockan är 7.47)) och hemma i morgon, och hemma på fredag också trots att Mio fyller 1 då (då kommer mormor och morfar och moster från Östersund, så fullt hus i Solna). Kalaset är på lördag och då ansluter Selma och jag. 

Pluttan sover en stund till. Hon ramlade ur sängen igår för första gången. Och gjorde sig illa på något i soffan några timmar tidigare. Hon skrek till och kom hon springande till mig, och ville sitta i knäet. Blir hon rädd vill hon ju upp till mig, Gullefisen. 

Jag tror att det var benet hon åt på som gjorde henne illa, men jag har inte kollat munnen. Hon åt ju efteråt så det var förhoppningsvis något snabbt övergående. 

Jag är ledig från manus från i morgon och två veckor framåt, helt galet. Men semester har jag ju inte från resten av mina grejer. Moms är jobb och coaching är jobb, och jag har många coachingsamtal nästa vecka. Vi går ju mot slutet nu, och flera har inte haft det andra samtal som ingår i paketet de har köpt. 

Sista gruppcoachingen är i början av mars. 

Jag är rätt nöjd med det, har så mycket att göra framöver att jag behöver koncentrera mig fullt ut på det. Nytt manus ska skrivas och jag planerar att inte skjuta upp det en enda dag utan oförtrutet jobba framåt från den 1a april. Timingen med avslutningen av coachingen är därmed perfekt. Vi ska ha en återträff här hemma hos mig den 22a maj (tror jag att det var).

Jag lämnar Selma i Solna den 19, nästa helg alltså, och efter mina coachingsamtal den 20e ska jag åka till Jakobsberg och lämna in min lampa som behöver nya ledningar och därefter är jag helt jobbledig i alla fall i några dagar. Jag ska sätta upp gardinstänger och lite sånt, och när jag ändå är i Jakan, slinka in på Ikea och skaffa de stänger jag behöver. Och så ska jag träffa Simona. Det blir en bra dag i norrort!

Nu måste jag börja jobba, hejhej

Jag är så glad för det går superbra att jobba

på det här sättet med påfyllnad i varje kapitel. Plus att jag hinner redigera pyttelite till samtidigt.

Idag har jag lagt till det jag ska, flyttat fem dåtidskapitel, sett till att dagarna funkar så att tisdag kommer före onsdag och att alla kapitel har fått rätt numrering.

I morgon och på onsdag fortsätter jag lägga till ord.

Jag har aldrig tänkt på att jag kan göra så här, och kan tacka återbesöket på bröstcentrum för det eftersom jag jag ville få så mycket som möjligt gjort innan besöket.

Det ska bli min grej framöver: jobba mycket i början så att jag har tid över när det närmar sig deadline istället för att slita med vanlig redigering fram till jag ska lämna. 

Nu har jag bara korta snuttar kvar att jobba, nästa varv i 7 dagar, sedan korr i 7 dagar och därefter korr i 5, men det känns lugnt faktiskt

Nu tycker jag plötsligt att det har lossat. Den håller, minsann!

Idag har jag jobbat, servat bilen, promenerat korta turer med Selma, lagat mat, fått "ont" i magen, som i magkatarrkänning, tagit emot paket (Mios present), tagit emot mat från Ica, och ser nu Bridgerton nya säsongen en gång till i väntan på de sista fyra avsnitten som jag tror släpps den 26e februari. 

I morgon kommer mina nya resväskor. Jag har en som är bra, men den andra har hjul som skriker, så den har gjort sitt efter sex år och många resor extremt fullpackad. 

Jag köpte en man kan ha i kabinen och en stor vanlig väska. 

I natt vaknade jag mitt i en drom om att jag rensade.

Jag tror hemmet. Jag stod inför beslut om hur jag skulle gå tillväga och det vevade jag om och om igen i drömmen. 

Så somnade jag om, efter en kort kissuppgång, och fortsatte drömma om exakt samma sak.

Väldigt skönt att vara vaken, måste jag säga. 

Jag antar att det är manusdeadlinedrömmar. Det här manuset är för kort och sent igår räknade jag ut att om jag lägger till 60 ord i varje kapitel så växer det med de 4000 jag vill.  Det är fortfarande kort, men då blir det en bok på 300 sidor i alla fall.

Det har varit så mycket av uppmaningar att ta bort karaktärer, korta ned kapitel, etc, att trots att jag har skrivit nytt, och lagt till massor, så har det liksom inte hjälpt. 

Och nu har jag tre dagar på mig. Jag antar att jag inte kommer att hinna de där 60, men jag ska försöka se vad jag kan göra nu när jag ska gå tillbaka och flytta runt dåtidskapitel som just nu ligger fel.

Igår fick jag min dos av kärlek från Mio. Han sträcker direkt ut armarna mot mig när jag kommer. Igår kom han krypande på sina gipsade ben. På onsdag tar de bort det. ÄNTLIGEN! Han är otroligt aktiv, sitter inte stilla en sekund och vill upp på benen så nu tar han sig upp och står på gipset.

Han har varit sjuk, hög feber, och är inte riktigt frisk än, men var på ett strålande humör ändå. Det händer saker med honom varje vecka. Igår hade han hittat på nya ljud, nya glada skrik, som han inte hade förra veckan. Han pratar inte än, men det kommer ljud som liknar titta och där. Mam, pap säger han också men svårt att veta om han menar det man tror.

Som vanlig läste vi, och det tycker han är roligt i en liten stund. Redan när man öppnar dörren till skåpet där böckerna finns börjar han vifta entusiastiskt med armarna.

Vi åt middag, såg vi Mello och sedan åkte Selma och jag hem.

På fredag fyller Mio ett år och på lördag är det kalas. Då kommer mormor, morfar och moster från Östersund. 

Har beställt en liten resväska till honom. Jonathan älskade att bära och dra på grejer och packa upp och ned, och det kanske Mio också gör. Vi får väl se.

Typ så, en söndag när Selma fick ett ben INNAN frukost, pga slängde den lilla stumpen som fanns kvar från igår och när vi gick upp började hon leta efter den. 

UPDATE; Första 50 av 210 sidor med  50 ords påfyllnad i varje kapitel är avklarade, och det funkade idag. 

Nu har jag tre dagar på mig, onsdag eftermiddag måste jag lämna manus. Det ska gå!! Kämpa Hellberg!

Så idag. MIna kursare och jag i Bonnierhuset.

Så himla generöst att vi får vara där.

En mil istället för tre som det var förra gången (en väg från Farsta respektive Ingarö). 

Jag tar nog bilen. Måste eventuellt stanna till och handla på hemvägen och då är bilen bäst, för där sitter ju Selma ensam en stund utan problem. Det kan hända att vi åker förbi McDonald´s, det är störtmysigt tycker vi båda. Å andra sidan är det fredag och kanske fler än vi som tycker det. Det beror lite på exakt hur vrålhungrig man är vid 16-tiden. 

Annars är ju tunnelbana superduper, men bara inte just idag med liten hund och dator.

Däremot är jag sugen på att åka in till stan med Selma under min ledighet, det är ju mysigt att promenera där lite. 

I helgen sedan är det bara jobb och fullt ställ mot manusleverans nästa vecka. Det är många som ska läsa då: förläggare, två agenter och en redaktör. PUST. 

Sedan ska Lena jobba med det i två veckor och därefter får jag EN vecka. Det är lite konstig fördelning men det är inget att göra åt.

Aldrig mer, säger jag om så här kort tid som jag har haft nu och får när man också tar bort en av mina två korrveckor. Om vi inte kan få till det framöver måste jag fundera på hur jag ska göra.

Min härliga sista redigeringsomgång, den jag älskar mest, blir det inget av med den här gången. 

Om manuset blir lidande? Hoppas inte, men jag är inte lika säker som jag brukar.

Men jag har hört fler som jobbar med extremt tajta deadlines och en stressad författare är inte en lika bra författare, skulle jag säga.

Problemet är ju att redaktörer (särskilt frilansarna) har fler uppdrag och om det krockar det minsta blir det ju problem. 

En trött tjej som stannade i sängen när jag gick upp klockan 6. Hon hoppade ned själv (70 cm är högt för en plutta som henne) och kom till köket efter kanske 5 minuter. Det är första gången hon vill stanna i sängen här när jag gå upp. Kanske trodde hon bara att jag skulle på toa och när hon förstod att jag gjorde kaffe så kom hon.

Nu sover hon vidare i fönstret på kudden. Vi gör exakt likadant här som på Ingarö. Jag dricker kaffe i soffan och hon sover. 

Här har jag tv:n rakt framför mig, det gillar jag som tusan. 

I Solna har farmors hjärta hög feber så barnvakteriet i morgon är inställt. Istället ska jag åka dit och titta på Mello tillsammans med dem, om han är bättre då. 

Jag vet tinte varför jag inte sov fler timmar i natt,

6 är för lite, naturligtvis. Men jag gillar ju supertidiga morgnar och är gärna uppe tidigt och somnar tidigt (inte som igår, 23.00, det är för sent). Jag ska bara hålla mig vaken hela dagen. 

Så tre koppar kaffe senare sitter jag i kökssoffan och funderar på mitt kök. 

Mörk bild, förlåt. Här står mina kaffemaskiner (och micro), jag har ju ett par. Den stora till hela bönor håller jag på att lära mig, jag hittar inte riktigt rätt med den än (smakmässigt). Tyvärr är kapselkaffet än så länge överlägset.

I ärlighetens namn handlar det mesta om ekonomi. Jag har verkligen inte råd med vad som helst. 

JAJA. Jag kan fundera mer på det när mitt manus är skickat den 11e, för då har jag – och låt mig här lägga in en trumvirvel – TVÅ lediga veckor. TVÅ lediga veckor. HUUUR lyxigt?

Jag var manusledig senast i november, men då flyttade jag ju så jag vet i tusan om det räknas eftersom det mesta var stress och viss panik då.

Ledig för mig är att inte ha en enda sak på schemat, och det jag har de här två veckorna är två coachingsamtal. Dessutom ska Selma vara hos Jonathan från torsdag till måndag om två veckor. Då kan jag verkligen vara ledig, kolla kök, åka till Rom (alltså det ska jag inte men jag kan ju drömma om det) eller läsa en bok. 

Men det är efter den 11e.

Idag är det jobb jobb och jobb. Jag behöver gå i mål med mitt manus snart, för så fort det är gjort ska jag göra tillägg, flytta vissa grejer och annat smått och gott. 

Jag har också en coachingsamtal mellan 11 och 12. 

I morgon åker Selma och jag till stan och till coachinggrupperna. Hon får hänga med hela dagen, det går nog bra hoppas jag. Förhoppningsvis kan Jonathan ta henne över lunchen. 

Där har vi det. Torsdag 5e februari. Bra dag, så här långt!

Fortfarande lättad,

 men med tanke på att jag trots allt blev rätt upptagen med det här i ett par veckor så var det kanske skönt att jag inte fick besked om återsbesök tidigare. Hade det kommit mitt i den pressande perioden i november (jag gjorde min mammografi den 14e november och flyttade typ 10 dagar senare)  hade det nog blivit påfrestande. Nu kunde jag ändå i rätt lugn och ro, hantera det.

Men det är förstås en åthelvete för lång väntan på svar. Och man borde meddela att svar kan dröja betydligt längre än 2 veckor som står överallt. Det var ju inte bara jag, enligt dem jag har pratat med. Till och med läkaren sa igår, utan att jag behövde nämna det, att det hade tagit väldigt lång tid för mig att få besked. 

Men i ärlighets namn kom jag inte på det förrän i mitten av december när mitt liv lugnat ned sig,  och det var då jag påminde första gången och fick till svar att mina resultat inte var klara. Andra gången jag frågade fick jag höra att det inte fanns läkare nog.

Det sista sköterskan sa var "undersök dina bröst varje månad", och det är en påminnelse som jag gärna skickar vidare innan vi stänger bröstbutiken för den här gången.

Jag har tänkt mycket dem som inte får det här beskedet. Jag hoppas att de vet att i 9 fall av 10 överlever man numera en bröstcancer.

Nästa resa går till New York den 23e april. Jag ska se två, minst, teaterföreställningar (musikaler). Det känns som om jag först nu kan börja planera resan, även om världsläget (eller något annat) förstås fortfarande kan sätta käppar i hjulet.  

Förra året besökte jag FN, det var stort och väldigt berörande. Jag gick (med guidad grupp) lite med gråten i halsen hela tiden och vid ett par tillfällen fick jag gå åt sidan och släppa ut det. Min badge från besöket har fått följa med även till detta kylskåp. 

Jag har också ett bibblabesök inbokat, i Sollentuna. Tror att det är den 11e mars. Och jag ska till Åland, det ska bli kul. Tror 20e mars. Två dagar på båt då jag måste korrläsa, det krockade tyvärr. 

Annars tackar jag nej till massor den här våren, för jag hinner inte riktigt. Det viktiga i år är att direkt efter att jag har skickat bok 2 till tryck (typ sista mars), att börja på bok 3. Deadline sista juli. Fyra månaders skrivande. Och den här gången är mitt mål att skriva klart hela grundmanuset innan jag visar det för någon och för mig tar det längre tid att skriva en deckare än en feelgood som mer sitter i blodet. Eller i pulsen, kanske. 

Typ så, när Ica har levererat och jag ska äta någon form av frukost. Jag hinner öppna mina dokument innan vi ska ut på en promenad och handla hundmat till Selma. Hon får gå in i djuraffären men inte i resten av Farsta centrum. 

Tjohooo.

Många små OFARLIGA cystor

 i höger bröst. 

Att jag har cystor i min ålder (det är yngre kvinnor som får det annars) beror på mina hormonpreparat. Så jag slapp biopsin, och fick gå hem efter mammografi och ultraljud. 

FRISK och obeskrivligt tacksam! Mitt liv får fortsätta ett tag till, som det verkar, och jag är så förfärligt glad i mitt liv.

NU ska Selma och jag lägga oss i sängen och sova!

Vaknade 2, natten mot Dagen D, känns det som.

Kunde inte somna om, så jag gjorde en kopp kaffe, som blev två, åt en banan, kollade Grey´s och insåg att jag inte kunde somna om (vilket det ofta gör med den menyn mitt i natten, tro det eller ej), och nu sitter jag i soffan i köket, är svintrött och måste bara hålla ut.

Jag ska duscha och tvätta håret om någon timma, äta overnightoats som jag förberedde igår kväll, packa väska med plånbok (man måste ha leg), näsdukar eftersom hur det än blir så kommer jag att böla, telefon och lurar. 

Har köpt en väska second hand, som är så fin, men som luktar gammal garderob, om ni förstår vad jag menar. Tar gärna emot tips om hur man får bort det. 

I alla fall. 

Jag antar att jag behöver sätta på mig annat än mjukiskläder. Just nu lufsar jag runt i min morgonrock och har satt på alla extraelement för jag vill verkligen inte frysa efter duschen. Inte svettas heller, såklart, men hellre det än att frysa. Jag stänger av elementen när mina termometrar, har tre stycken, visar på 22 grader. Det är en perfekt temperatur. 

Eftersom det är trafik tänker jag åka i god tid, jag ska vara där 9.30 och hitta parkering och sånt innan. Det är inte långt till Söder härifrån, men det kan ju ändå vara stopp på vägen. 

Åsa has a plan. Jag lutar mig mot den.

Alltså, mitt lilla barnbarn.

Så glad när farmor kommer. Inte ett dugg blyg utan sträcker direkt ut armarna mot mig och ler med hela ansiktet.

Igår läste vi lite, det gör vi varje gång jag kommer. Men allra roligast är att bita i boken eller att riva sönder det som går att riva sönder. 

Nästa lördag (om livet fortfarande är sig likt då, peppar peppar, fick just en påminnelse om min tid på tisdag) ska jag passa honom när föräldrarna ska på konsert.

Han blir alldeles svettig, av sina gips. Resten av kvällen hade han bara blöja.

Jonathan tog så många fina bilder. 

Titta, så sött när Mio pekar med sitt lilla finger! Han har inte börjat prata än, men tittittiitttitititt betyder förmodligen titta.

Jobb idag, precis som igår och i morgon. 

Sedan jobb med manus onsdag och torsdag. På fredag träff men mina kursare på förlaget, och sedan har jag några dagar till på mig innan manus ska skickas in den 11e.

Min spottkörtel har läkt för den här gången, tjohooo. Åt massor av syrligt godis hos Jonathan igår och inte en enda känning fanns kvar. (Peppar peppar2.)