Jag tittar som vanligt på hus,

och faller för dem som är målade i gult och som påminner om morfars hus i Fjällbacka där jag växte upp.

När jag flyttade till mamma (när jag var 13) kom jag till landet på riktigt, med djur i ladugården och höns som pickade utanför huset. Vi hade en hund som hette Zita och åtskilliga katter.
Hunden jag själv fick som 10-åring, Joppie – en långhårig dvärgtax – fick stanna kvar i Fjällbacka hos mormor och morfar.

Anyhow, jag var just inne i ett hus (alltså på nätet) i typ Karlskoga, och överallt hade de sittgrupper i skinn.
Och då mindes jag skinnsoffan som min mamma och hennes man hade i tv-rummet. Det fanns nog ingen skönare soffa att sova i.
Jag hade nog flyttat hemifrån då, men var ju hemma på besök då och då, och första kvällen somnade jag alltid där medan tv:n stod på och resten av familjen satt runt om.
Rätt mysigt, faktiskt.
Köper jag någonsin ett hus i Karlskoga måste jag ha en skinnsoffa.

Igår var vi på Så som i himmelen och vi grät allihop. Till och med Linnea som är den minst gråtiga i vår familj. Jonathan sa att han hulkade, och i bänker framför oss satt flera medelårders män och torkade ögonen.
Båda älskade musikalen. Linnea har sett filmen hur många gånger som helst och Jonathan två. Nu ska hon dra med sin tvillingsyster och mamma när de kommer hit i februari.

Sedan åt vi på Grill och så följde de mig till min bil. Perfekt lördag. Jag var hemma redan strax efter åtta och såg fina Björn Kjellman i Stjärnorna på slottet. Han är ju med i musikalen och publiken älskar honom och hans karaktär Arne.

Idag är det Babyshower,  i morgon är jag ledig och ska städa och tvätta, tisdag är jag med på en Glitterär Salong med Amelia Adamo på Södra teatern, onsdag kanske göra sånggrej med Jonathan.
På torsdag börjar jag skriva nya Sonjan i tio dagar framöver, med avbrott nästa söndag då jag ska se Pernilla Wahlgren har Hyrbris, på Cirkus.
Kan bli en fin och busy vecka.

Hoppas att ni också har det bra!

Problem med axel idag,

LÄS INTE VIDARE HÄR OM DU INTE ORKAR MER SÅDANT PRAT LÄNGRE. JAG SKRIVER NED FÖR ATT KUNNA GÅ TILLBAKA:

men jag struntar i det och tränar ändå. Jag får helt enkelt hålla högerarmen så stilla jag kan. Det är ju möjligt att det är överansträngning efter två pass den här veckan. Det gör ont att lyfta armen, men jag skulle tro att jag kan göra armhävningar utan problem.
Jaja.
Får jag en frozen shoulder till så överlever jag det också.
Men den får gärna vänta med att blomma ut tills andra halvåret av 2020 ...

Den förra började med att det inte var skönt att ligga på den sidan, minns jag. Det var en punkt rakt i vid biceps som gjorde ont. Januari 2015. Sedan kom rörelsesmärta, rörelsebegränsning och sedan vrålvärken from hell när armen frös till på riktigt.
Blixtsmärtorna kom i juni, jag minns den första gången som igår när jag snubblade till och reflexmässigt rörde armen för fort. Jag trodde på riktigt att jag hade tappat armen, sådan smärta var det. Innan det hade jag haft en minde smärtsamt sådan incident när jag var med mamma på Cypern i maj och tog ett simtag. Det borde jag inte ha gjort.

Inget har hänt i hur man behandlar en frozen shoulder på fem år, det är att vänta ut (eller kortison eller operation) som gäller.
Får man i andra armen, 20% får det, brukar den komma inom fem år.
Jag firar exakt fem år just nu.

_______________________________________


Såsom i himmelen idag igen. Denna gången med Jonathan och Linnea. Ska bli så kul. Är inte ett dugg trött på den trots att jag redan har sett den två gånger.
Efteråt ska vi äta någonstans och jag har bett min kräsne som att redan veta vart vi ska gå INNAN vi går in på teatern.
Annars kommer han att efteråt valla oss runt från ställe till ställe som inte passar den unge herrn, och det är alltid någon (JAG) som blir sur till sist. Eller så blir han sur för att jag måste ha MAT och känner sig pressad att gå till en sunkställe eftersom jag inte bryr mig ett dyft utan vara är sur och hungrig.
Är jag hungrig vill jag ha bukfylla. Punkt.

Typ så, denna lördag.
Igår skickade jag manus, vilket betyder att jag är ledig i helgen och på måndag har jag tänkt.
I morgon babyshower men måndag tänker jag läsa. Hurra för det!
Och hurra för skattemyndigheten som förstod mitt dilemma med att jag faktiskt inte har en aning om vad jag tjänar kommande år.

Bra dag så här långt.

Från gårdagens finfina nattsömn

till tamejtusan inte en blund, känns det som.

Jag har vevat samma samma samma i huvudet hela natten, och det är möjligt att det beror på mitt långa redigeringspass igår och något som jag ska ändra nu på slutet. Jag hade först en variant som jag tyvärr måste skrota efter att ha gjort research. Inget stort i sig att ändra, men det är viktigt att det blir rätt. Vissa saker kan man inte fuska bort, eller hitta på, och det här var en sådan sak.
Och när jag vaknade av väckarklockan halv åtta för att boka jympan nästa torsdag fanns den inte inlag i kalendern på friskis.

Så jag kommer att gå sovande till jympan idag. Men tack vare det långa passet igår kan jag vara ledig resten av dagen, vilket betyder att jag kan somna om innan jag ska på releasefest ikväll. Wohooo, på det.
I morgon kommer jag nog att avsluta den här redigeringsomgången känns det som. Vi får se. Jag har ju måndag också om det tryter.

Hej hopp!

Jag har varit sugen på att fortsätta jobba

sedan jag stängde datorn igår.

Men som vanligt startar jag dagen vid köksbordet. Samma vy som vanligt. Två koppar kaffe och lite surf innan jag börjar jobba. När jag jobbar är jag bra på att fokusera på just det. Om jag googlar eller går in på en sida har det alltid med manuset att göra.

Jag redigerar i det här läget 50 sidor om dagen, men nu behöver jag öka lite för jag ska nog skriva till en del i slutet och på måndag är min sista arbetsdag. Lördag söndag går bort på grund av att se Så som i himmelen igen och på söndag är det Babyshower.

Alltså borde jag ha gått upp när väckarklockan ringde 8.30, men den stängde jag nog av eftersom jag vaknade klockan 10. Då hade jag sovit i över nio timmar.

Jag kan också ha varit uppe på toa någon gång i gryningen, men då var jag nog halvt sovande. Jag somnade i alla fall om direkt.

Jag har massor av vätska som lämnar kroppen när jag har slutat med alla snabba kolhydrater. Det märks på mina händer (ringar sitter löst), putet på min mage och på att jag behöver gå oftare på toa.

Jaja. 

Jag har tänkt upp skrivhörnan och har hela dagen på mig idag. En sådan där ljuvlig dag när jag återigen bara ska vara hemma. Jag njöt som satan av det igår när det var busväder utanför mina fönster.

Imorgon är det träning, manusjobb och sedan releasefest för Caroline Ericssons nya bok.

Träningsvärk

Höften höll superfint på träningen, inte det minsta besvär av jympan och idag har jag inte lika stora problem i axeln. Peppar peppar. Däremot träningsvärk som satan. Det känns toppen!

Nästa pass är på torsdag.

Jag är betydligt piggare än vad det här fotot visar. Här ser jag ju nästa sjuk ut! Det är jag inte!

Jaja. Ingen utom ni tre som följer min blogg ser den här bilden ändå.

Igår fick jag i alla fall kallelse till att göra ett arbets-EKG. Det gick snabbare är jag trodde. 7 februari fick jag tid. Superduper.

Jag har inte känt av något stort hjärtrus sedan jag ville lägga mig på golvet på Ica i december. 

Idag har jag skrivit och försökt förklara för skatteverket hur knepigt ett budgetår för mig kan se ut. Ingången av året ser inkomsterna låga ut som tusan, men så kan det svinga till om man har tur.

Frågan är om jag ska betala hög preliminärskatt på grund av att det KAN svinga till, eller om jag ska hålla skatten låg utifrån hur det faktiskt ser ut i början av året.

Man kan ändra skatten under årets gång, förstås, men mina sving kommer oftast så sent att det är för sent.

Nu redigering och det är roligt som tusan!

Nu har jag haft ont i vänstra höften i mer än ett halvår.

Jag tror att det är en slemsäck (ev sena) som är irriterad och som nog har varit inflammerad. Det har jag ställt egen diagnos på ...

Jag får ont när jag går mycket och när jag ligger på den sidan. Men om jag inte tar ett steg på en hel dag (jo, det händer ... ofta) så har jag inga problem. Möjligtvis om jag ligger för länge på den sidan när jag ska sova. Men jag vaknar aldrig av det på natten om jag inte har gått mycket dagen innan. Jag stelnar aldrig till över natten (vilket talar emot artros), utan har bara problem när jag går för mycket. Möjligtvis också när jag har burit för tungt, har jag kommit på.

Senast jag haltade rejält på grund av det var i London, men när jag hade suttit en stund (lunch fika musikal) så släppte och började om när jag promenerade vidare. Med med den taktiken gick det ju bra.
Det är väl den jag måste ha i New York i slutet av februari också.
Där MÅSTE man gå långt.

I alla fall:
Första gången jag kände det var på stretchen efter ett gympapass, precis innan vi skulle åka till Cypern i  maj förra året.
Bara ett par dagar senare fick jag ryggskott när jag skulle åka och hämta mamma på västkusten, och trodde förstås att det hängde ihop.
Icke sa Nicke.
Det höftonda var kvar långt efter att ryggeländet var över.

Ett tag kunde jag inte dra på mig en sko stående, det gjorde för ont när jag vinklade knäet utåt för att kunna dra mina boots över foten. Jag kunde inte sätta mig i en soffa eller fåtölj med den höften först.
Just det är mycket mycket bättre nu, alltså inbillar jag mig att jag är på bättringsvägen, peppar peppar peppar.

Idag ska jag nämligen börja träna igen. Tre pass är inbokade den här veckan.
Jag ska ta det lugnt som tusan i början har jag tänkt.

Jag hittade mina jympakläder – som jag hoppas att jag fortfarande får på mig, min jympapåse med skor och hänglås och mitt röda kort som jag ska dra.

Klockan elva är det över!
Håll en tumme!
Kämpa, Åsa!

(Note to self: Ont i axeln, skuldran, ned i överarmen.
Jag skriver ned det för mig själv som en anteckning. Det finns en sökruta i bloggen (längre ned i högerkolumnen) och därför är den perfekt när jag behöver gå tillbaka i tid. Jag är, och har varit ett tag, rädd för att få en frozen shoulder även i andra axeln och därför håller jag koll.)

Skön söndag

Jag redigerar, har jag börjat från början igen och har den här veckan på mig att ta mig igenom allt en gång till. 

Nu letar jag efter det som påverkar början när jag redigerade om slutet. Det mesta har jag åtgärdat men det är alltid småsaker som släpar.

Det är ett trevligt småpillande.

Det här är min musikantson, någon gång innan treårsåldern skulle jag tro. Han ser troligtvis på Mora träsk, videoband som gick dygnet runt hemma hos oss från han var två till fem, ungefär. Oftast klädde han ut sig så att han liknade dem på teven.

När han var tre kom också Fem myror och Trazan och Banarne in hans liv och då gick de banden i ytterligare ett par år.

Han små leksaksgitarrer (den på bilden var min), hanterade han i fel hand eftersom det var så det såg ut spegelvänt på tv:n när han härmade sina idoler. Jag fick honom aldrig att vända gitarren rätt, han fattade inte riktigt det där som ni kan se.

Hemma bar han runt på en gitarr (han hade flera små), sin bapp och sin silt (napp och filt). Jag kom att tänka på det eftersom jag ska på babyshower nästa helg och funderade på vad jag ska ge för present.

Jonathan älskade sina filtar, små av flanell. Han hade två som vi bytte mellan och när han till sist var klar med dem så återstod bara en tuss. Han hade gosat bort resten.

Så jag tror att det blir ett par mjuka små filtar till min väninna. I början kan bebisen ligga på dem och sedan gosa om den vill.

Trevlig söndag!

Uppe sju, för att det måste bli lite ordning.

Fantastisk himmel den här morgonen. 

Det kanske det har varit alla andra också, men  då har jag sovit ...

I natt fick det bli sex timmar, vilket är två för lite, men jag ska tupplura senare. Hellre det än att sova till tio, som jag har gjort senaste tiden.

Idag redigering av sista kapitlet och sedan ska jag jag backa tillbaka i texten en smula igen. 

Ikväll ska jag se Så som i himmelen. Den här gången med kompisar. Nästa helg ska jag se den med Jonathan och Linnea. Då har jag sett den tre gånger och borde vara nöjd.

Nästa vecka drar också min extremt eftersatta träning  igång. 

Målet är att bli lika trogen den som jag var året efter min frusna axel, när jag fortfarande inte hade någon direkt rörelseförmåga. 2015, typ?

Jag minns när jag kunde sätta handen i midjan. Det var på ett jympapass, och jag började gråta av glädje mitt på golvet. I mars har jag för mig. Ett år efter att smärtorna började på riktigt.

Den våren kände jag mig i form och jag missade inte ett enda pass, och det är dit jag vill tillbaka. Till när träningen känns livsviktig. Inte rolig, för det har jag aldrig känt, men nyttig och viktig.

Kosten är på plats efter helgernas brutala utsvävningar och det är bara träningen som saknas för att jag ska må som bäst även fysiskt. 

Mentalt mår jag ju toppen. Peppar peppar!

Första passet är på måndag klockan 10, sedan är nästa på torsdag och det tredje på lördag.

Perfekt!

Tjohoo.

Nu jobb.

Hoppas att ni får en fin helg!

Om jag har räknat rätt:

Sverige

Finland

Norge

Danmark

Italien

Tyskland

Frankrike

Spanien

Rumänien

Tjeckien

Estland

Lettland

Litauen

Polen

Bulgarien

Holland

10 av "mina" länder har hittills bestämt sig för att ge ut Flanagans. Känns så himla kul nu när tvåan är GRYM.
Just idag har jag hybris.
Det har gått över i morgon.

Jag tänkte på hur vi åt honung

när jag bodde på bondgården med mamma, styvpappa och lillebror.

Satan, vad gott det var att skrapa honungen direkt från ramen.

Mjölken var mindre god. 

Den kom i sådana här hinkar typ och sedan tog mamma bort grädden som låg som en tjock hinna över mjölken. Det blev alltid gräddklumpar kvar och jag tyckte att det var fruktansvärt äckligt.

Jag kom kanske att tänka på landet när jag såg min gamla kompis i instaflödet där han återigen påminde om vikten av att vaccinera sig mot TBE.

Han blev själv svårt sjuk för några år sedan (men har blivit till stor del återställd efter massiv träning och då var han redan i strålande form när det hände vilket säkert har hjälpt honom). 

På instagram besökte han en ung kille som fortfarande, efter 6 månader, satt i rullstol.

Bara gört!

Jag tog Jonathan och Linnea med mig, de fick 3 sprutor under ett år – jag 4 – och påfyllning bör ske efter fem år (tror jag). 

Billig försäkring mot en förskräcklig sjukdom som inte alla klarar lika bra som min kompis gjorde.

Idag ska jag jobba, fika med väninna och se sista säsongen av Brothers & Sisters.

Redigering och tv-serie, är vad jag tänker mig idag.

Jag skulle så gärna läsa ut en bok i veckan och funderar på om jag ska ha det som mål i vår. Men då behöver jag komma igång tidigare än jag gör just nu. Jag ser på tv för sent på nätterna och idag vaknade jag halv tio och har ännu inte börjat jobba.
Det duger inte.

Så istället tänker jag se klart min tv-serie efter jobbet idag, istället för att vänta tills sent ikväll. Den är för bra (Brothers & Sisters, på Viaplay) för att stänga av.
Men det är massor av avsnitt kvar så det kommer nog att ta två-tre dagar att se klart hela.
Sen kanske jag kan börja läsa.
Jag har massor i högen.
Högst upp ligger Jojo Moyes senaste som jag längtar efter att plöja.

Det var det. Tisdag. Bra dag, så här långt.

Jag gillar ju att ha små projekt här hemma

Att drömma och fantisera  om vad man kan göra. Det kan vara en möbel, en tapet, kanske färg eller något annat som förändrar (kuddar, gardiner etc).
Därför är det snudd på surrealistiskt att känna sig helt nöjd. Det händer nästan aldrig.

Det som återstår att göra har jag saker till i källarförrådet (byta ett par kuddfodral i vår, typ). Småtavlor ska få nya ramar. Något litet skåp kanske ska målas om. Jag skulle vilja ha ett runt köksbord till mina nya köksstolar
Men inget stort, och inget som irriterar, för det är klart.

Jag har kunnat köpa min drömgarderob, mina drömsoffor, köksstolar (som jag ska ha resten av livet) och målat väggarna i min drömfärg.
Förra året kunde jag köpa en ny (begagnad) bil. (Varje gång jag sätter mig i Håndan blir jag glad. Varje gång!)

För sambopar, eller gifta, är sådant självklart. Men har man som jag alltid varit ensam om både barn och kostnader i precis alla år så är det en oerhörd lyx att kunna förverkliga saker som jag har drömt om.
Det är småpotatis för andra men oerhört stort för mig.
Lika stort som när jag köpte en diskmaskin då Jonathan var tolv år.

(Sedan fantiserar jag om ett sommarhus, men det handlar mer om att jag gillar att fly bort i tankarna).

Nu ska jag jobba.
Det är också lyxigt en söndag.
Tjohej!

Vårfeeling i Farsta

Rosa tulpaner och i hörnan vid fåtöljen en rosa/lila orkidé. Kändes som en god idé när julen packats ned.

Idag är jag ledig och ska på bio med Jonathan och Linnea. Vi ska på barnfilm: Frost.

Mitt noggranna schema tillåter det. Men nu är det få lediga dagar fram till och med 20 januari om jag ska hinna klart. Det är i alla fall fortfarande väldigt roligt och just det bådar gott för min arbetsvilja framöver.

Jag hade ett mindre roligt manus en gång och det gick nästan inte att ta sig igenom de tykna  (tyken är västkustska för - småelak, överlägsen, dryg) kommentarerna från den redaktören. Jag klarade max 10 sidor per dag, sedan mådde jag nästan fysiskt illa.

Det var svårt som tusan, men jag klarade det – klagade till den förläggaren – och i nästa runda var tonen betydligt roligare att jobba med. 

Det gör massor att redaktören har en trevlig ton.

Nu är det som sagt kul och jag ser fram emot resten av redigeringen.

Tjohoo.

Hoppas att ni har en fin trettonhelg!