Jag började den här dagen med att klämma mitt pekfinger

på högerhanden i en kökslåda, så jag kom av mig lite eftersom den var tvungen att bandageras coh hållas på med en stund. Jag har försökt att tejpa det men vet inte riktigt hur det har gått. Tänk att ett jack kan blöda så. 

I alla fall. Jag har jobbat och gör det fortfarande, jag måset upp till en viss summa idag för att vara nöjd och där är jag inte än och jag skyller det på fingret. Men jag kunde tvätta håret med en plasthandske över, vilket blev perfekt eftersom jag hade en gummisnodd till håret som jag satte runt handleden över handsken, och inte en droppe kom in. 

Så nu har jag ett skadat finger och en skadad tå, som inte är ett dugg bättre idag. Men jag förmodar att jag överlever, precis som jag överlevde att sitta baklänges med underbenen på varsin sida om solbädden på Cypern. Jag släppte ned själva överdelen, den man lutar sig emot och SMACK, så klämdes mina BÅDA vader åt. Jag skrek högt. Har fortfarande knölar, som lårkakor ungefär, på båda vaderna, som i alla fall inte har synbara blåmärken längre. 

Eftersom bilen blev påkörd i Tanumshede (en person backade in i min front så att grillen gick sönder och i den sitter bland annat farthållare etc) så ringde verkstaden idag och vi kom överens om att det verkligen inte är någon panik för min del och att vi kan ta det efter semestern. Jag ska ändå knappt köra, och inte så långt att jag behöver en farthållare.

Det var det, typ. Nu ska jag fortsätta jobba efter världens godaste middag:

Kyckling (som blev kvar sedan lunchen), getost, jordgubbar, vattenmelon, salladsblad, avocado och valnötter. 

Så gott. 

Jag behöver komma ifrån dåliga matvanor (maten okej, men allt godis, chips och glass som jag har ägnat tre veckor åt måste bort), och det här var både hyfsat nyttigt och gott. Bra fetter, protein och bär och frukt. 

Till lunch åt jag en kycklingfié, blomkål, broccoli, paprika och tomat. Allt inslängt i ugnen. 

Nu tror jag att jag vet vad jag vill göra med mitt kök. Jag vill byta golven, det har ju alltid varit planen, byta bänksskivor, sink och kran, samt kakla om. Det räcker så. Och så skulle jag vilja ha en köksö och tre barstolar. Men då ryker Selmas soffa. Så när det här blir aktuellt vet jag inte.  Vi får se. 

Så fin bild på Linnea och Mio. Båda är superfina föräldrar med ett oändligt tålamod. 

Det här är Mio och hans kompis Vega. Han är inte så bra på att leka med någon än, han har så fullt upp med att göra sina grejer. 

ÅsaMat

Där har vi det, tisdag 7e juli!

Hemma!

Vi hade turen på vår sida igår, och ännu mer tur hade bilen som körde om oss och fick någon form av sladd på den tvåfiliga motorvägen före Örebro, och som började slira från sida till sida i sin vänsterfil, innan han körde över till höger sida framför oss och stannade på väggrenen.

Vi var ju många på vägen, det spöregnade så alla höll en lägre fart, och vilken tur att ingen låg tätt bakom honom i hans fil. Då hade vi legat väldigt risigt till bredvid, kan jag säga. 

Och vilken tur att vi körde lugnt så att vi kunde varna folk bakom oss med att pumpa bromsljuset. 

Jonathan var så förskräckt bredvid mig i framsätet. Och det förstår jag för det kunde gått väldigt illa. Tack och lov fick personen någon form av kontroll på bilen innan den snurrade helt runt. Kanske fick hen vattenplaning i sin Merca med breda tunna däck, jag vet faktiskt inte.

Det gick ju bra för alla och jag var helt cool, faktiskt. 

Något helt annat: jag har en vattenblåsa på en tå, det var så det började för några dagar sedan, och sedan trampade Mio mig på den tån. Blåsan sprack inte, istället växte den och nu är övre delen av tån rätt rödblå. Man ska ju inte ta hål på blåsor. Är det inte bättre i morgon kanske jag ändå ska gå till vårdcentralen och be om hjälp att göra hål? 

I alla fall får jag hålla koll på att det inte blir värre.

Ursäkta bild på torra fötter, hårstrån och avskavt nagellack (det ska åtgärdas idag!). 

Den är mörkare röd i verkligheten. 

Nu blir det trevligare bilder: 

Det här var väldigt roligt. Tror att jag behöver köpa ett elpiano till de där två. 

Morsan, brorsan och resten av gänget bjöds på skaldjur i "vår" trädgård. Så härlig uteplats. Sol hela dagen, som försvinner vid 19-tiden.

Svinesundsbron

På Badholmen, en av badplatserna i Fjällbacka.

Det här är ungefär samma vy som min tavla. Konstnären satt någonstans till höger om mig.

Vi har sovit gott i natt, Selmisen och jag. Förkylningen verkar äntligen ge sig. Det var ju en sådan jäkla otur att jag blev sjuk. Jag tappade ju all energi av det, plus hur kul är det att umgås om man är rädd för att smitta människor?

Jag fick reda på att en kompis är sjuk och hade gärna hälsat på henne, men det gick ju inte. Jag träffade inte min moster heller, som jag ju så gärna vill när jag är där. Min kusin kom på gatan så honom kunde jag i alla fall prata med lite. 

Sista dagen träffade vi min kompis Madde och hennes familj i ett par timmar utomhus. Tre generationer. Madde och jag som mormor och farmor, våra barn som har känt varandra hela livet och våra barnbarn som är födda med precis ett år mellan sig. 

Men tack vare att jag inte hade så mycket ork för egna aktiviteter, jag fick ju mycket tid med Mio och det är ju en sådan glädje. Han är en underbar liten person som är tydlig med vad han vill utan att kunna säga ett ord mer än mamamamama och papapapapa. Just den här veckan har han börjat småbarnsprata, ni vet obegripligt babbel och ljud. Så roligt att lyssna på. Han är snart ett år och fem månader, och nu springer han. 

Idag ska jag jobba (varje dag nu fram till deadline den 5e augusti) och när det är klart ska jag städa och göra fint här eftersom vi ju är hemma massor framöver. 

Jag vill också planera hur det ska se ut i vardagsrummet när jag möblerar om, det vill säga tar bort den gula skänken. Det är helt nödvändigt med mer förvaring. Jag skulle också vilja ha ett mindre och lättare matbord som går att förlänga. 

Alltså ska jag någon dag framöver försöka flytta bokhyllorna i tv-delen och se om jag kan ha fåtöljerna där istället för framför fönstret där jag istället vill ha något som Selma kan ligga på när soffan i vardagsrummet försvinner. 

Senare idag kommer överdraget till soffan som jag har väntat på i fem månader.   

Nu ska jag klippa naglarna stenkorta så att jag "får kontakt med tangenterna" (helt nödvändigt, faktiskt. Det är natt och dag för mig), så får jag duscha och tvätta håret senare. Vem bryr sig, liksom. Inte Selma i alla fall. 

Tjohej!

Fjällbacka, tjohej.

Jag fick ont i halsen igår eftermiddag, och än värre idag, så blir väl förkyld tyvärr. Det är den typen av halsont. Men men, har med mig massor av alvedon så jag överlever förmodligen ... 

Idag ska vi bjuda släkten på räkor och utöver det ska jag jobba, i alla fall så mycket som jag orkar. Vi har haft tur med vädret än så länge, lite sol och moln blandat och idag ska det nog bli fint hela dagen. 

Man ser havet från vårt hus och vi har en perfekt trädgård på baksidan.

Trötta föräldrar somnar med sonen på stranden

Far och son

Mormor och morfar

Här växte jag upp. Framsidan av huset ser inte riktigt ut som den gjorde då. När morfar byggde huset.

Solnedgång från huset.

Jag och mina två små som båda vill sitta i knäet.

Det är så mysigt att vara med Mio så här mycket. Ibland får han titta på min telefon och då kryper han upp i mitt knä så att vi kan se Bolibompa mini. Eller så kommer han och tar mig i handen och vill att jag ska gå med för att han vill ha sällskap på upptäcktsfärden. Han möter mig på morgonen med utsträckta armar och ett stort leende. 

Lägenheten är superfin och ligger perfekt så nu har jag bett om två veckor nästa år. Även om familjen inte kan vara här så länge, så är jag gärna här ensam en vecka till.

Det känns så stressigt med bara en vecka för det är många som man vill träffa samtidigt som ju jobbet är superviktigt med deadline i sikte. Så lätt stress, just nu, som vanligt när jag är här så kort tid och har familjen med mig. 

Nu har de precis gått ut och Selma och jag är ensamma en stund, så ska passa på att jobba lite. 

Hejhej.

Hemma, packar upp, tvättar, tar fram nytt.

 För mycket, förstås. Men kommer att korrigera det när det packas. 

Ska som vanligt packa i en Ikeapåse, det funkar så bra i bilen när vi ska ha in vagn, barn, och två föräldrar utöver Selma, mig och min packning. Saker jag inte får glömma: dator, laddare, telefon. Just det går inte att köpa nytt om jag glömmer det (alltså det går ju, men är betydligt mer komplicerat än att köpa ett Lypsyl).

Det enda som jag hade med för mycket till Cypern var t-shirts.

Bilder från igår morse.

 

Och här kommer bild från igår kväll.

Man har tagit bort stolparna som skyddade den nyanlagda gräsmattan vid min parkeringsplats. Fattar ni hur bra det här är? Dörren rakt ut, inte en enda liten bil eller inhägnad vid den sidan. Tjohooo!

Förr, i flera år, hade jag alltid vit v-ringad t-shirt till avklippta jeans när jag var på Cypern, det var oerhört enkelt och okomplicerat, eftersom man inte alls behöver klä upp sig där jag bor och äter. 

Men det känns inte bra längre. Kroppen ändrar form och vill ha nya plagg som inte sitter åt någonstans. Mina nya herrshorts från H&M är grymma. Plus t-shirts från Ninepine, som inte är urringad alls. Jag vill vara bekväm och snygg. Inte alltid en lätt kombination.

Vädret i Fjällbacka blir 18-20 grader. Sol, lite regn i slutet på veckan, lite blåst, lite blandat bandat helt enkelt.

Jag har just kollat vilken väg, Karlstad eller Jönköping/Göteborg som har bäst bilväder i morgon, och det har Karlstad. Moln och regn. Perfekt! 

Vi har ingen tid att passa och kommer att få en kod till låset.

Det är väldigt varmt ute idag, men torr luft, så det funkar inomhus än så länge. Balkongdörren står vidöppen och från den kommer friskare luft än jag hade trott att det skulle göra. Men solen är på ingång där nu och då kommer det att bli värre, förstås. 

I natt gick det finemang, jag vaknade av att jag frös under mitt lakan. 

Vi tog den längre promenaden i morse vid 8 och för en timma sedan tog vi en kiss och bajssväng, rensade bakluckan så allt får plats i morgon och gick direkt hem. 

Typ så, en dag när inte ett ord kommer att skrivas i manus. 

Istället ska jag ska duscha, färga ögonbryn och fixa tånaglar innan jag går och lägger mig. 

Upp kl 5.30, måste åka 7.30, efter att Selma har rastats en stund, och ska förbereda en overnight oat ikväll. Kan inte tänka mig en bättre frukost när man snabbt ska iväg. 

Typ så, en lite rörig dag i Farsta. 

Helt galet hur fort det har gått.

Två veckor på fredag. 

Jag tar en taxi till flygplatsen och tänker vara där redan kl 10.30. Jag bara hoppas att jag kan checka in bagaget redan då. Resten av stockholmsresenärerna kommer nog först en timma senare. Jag kommer att vara först i kön i alla fall.  

Jag har återigen bokat fast track (vilket definitivt är ett tips att göra i Stockholm också om man ska resa någonstans. Det går så fort Arlanda, och kostar inte särskilt mycket. 150 kr, typ). 

MEN, ska kolla när första Sunprimeflighten går, då är det ju incheckningen öppen. Tror att det går en Malmö någon timma tidigare. 

Jag vill så gärna vara där tidigt för att sitta jobba en stund. Det är verkligen min favvis på flygplatser. Och förstås äta något. Det är också en favvis ...

Här på hotellets poolrestaurang har jag hittat en så god getostsallad (verkar tåla getost), med jordgubbar, prosciutto, en massa gröna blad, granatäppelkärnor och någon torkad frukt. Med en bär/fruktsås som de hällt över och för en gång skulle LYCKATS med. Annars är såserna här inte min grej. 

Min fina pocket kom med på en specialkampanj med Postkodlotteriet ovh vips har Den femte dagen sålt i 

127 000 ex.

"Mycket god hälsoprofil."

Nyklippt idag.

I morgon ska jag äta på huvudgatan, på en restaurang jag besöker varje gång jag är här, hittills två gånger den här vistelsen, där jag äter kyckling, pommes, sallad och bea. Enkelt och så gott. Annars är det lätt att få väldigt torrt och segt kött på den här ön, men inte där. 

Sedan är det dags att packa och säga hejhej. Förra året köpte jag en lägenhet medan jag var här. Den ser jag fram emot att åka hem till nu!

Och till den där lille och den där lilla, som har firat midsommar i Östersund men som är hemma nu igen.

Idag fick jag svar på doktorsgrejen.

Och inget farligt, inga tumörer, men saker att kolla vidare på. 

I huvudet har jag två prickar i den vita stödjevävnaden, det är som det ska i min ålder.

Vattenfyllda cystor är min grej, det har jag lite överallt. I levern, i brösten, etc men inget som alls är farligt och brösten har jag ju kollat, annars var det rekommendationen. 

Man såg ju också mina tarmfickor och en liten cysta bakom tarmen, skulle tro vid min svanskota. Och den märker jag av ibland, men korrigerar med rätt trosor och att sitta rätt. 

Hjärta lungor och sånt är fingemang, Jag har ett bmi på nästan 25 ( om min längd stämmer, jag vet faktiskt inte det heller. Drog av 1,5 cm när de frågade för jag tror att jag har blivit kortare än 167,5, men jag vet inte). 

Ingen benskörhet men lite dålig kondis. Jag råkade få veta vad jag väger, det stod i pappren jag fick efter samtalet, men det var inga fara på färde, jag fick ingen chock. Jag ska fortfarande inte skaffa en våg, däremot skulle vilja mäta mig ordentligt i sådan där mätare man har på passkontoren. Ska ska gå in och göra det i Farsta, tror jag. 

Lite plack i halsen, i kombo med lite förhöjda kolesterolvärden (som jag inte hade när jag testade det för bara ett par månader sedan) men jag tror att de ligger inom gränsvärdet och här reagerar man nog tidigare än man gör på vårdcentralen där man inte vet att jag har lite plack. 

Så jag ska börja äta en låg dos av statiner, jag ska också läsa på lite om det finns något jag kan göra själv. 

Ingen fettlever, bra njurar och mjälte. 

Polyper som jag har i gallblåsan ska kollas upp vidare (ev ta bort gallblåsa i ett senare skede men jag har ju inga besvär av det) samt ofarliga cystor i bukspottkörtelns gångar som vi ska kollas igen om 6 månader. Nu kommer man att hålla koll på det, det känns så bra! 

I väldigt få fall kan ju en cysta bli en cancer. I väldigt få fall. 

Och att då ha någon som kollar det, är ju helt fantastiskt. Cancer i bukspottkörteln är ju annars svårupptäckt och man är redan rätt sjuk när man får diagnos. 

Jag har också fått nya tider för nya blodprov, där vi ska se hur det har gått att medicinera ned kolesterolvärdet. 

Jag är så glad för att jag gjorde den här undersökningen.

Jobbet går finemang framåt. Jag byter förövare minst en gång om dagen, men landar nog där jag ska landa. Jag borde verkligen lita med på den process som ju alltid har lett mig rätt till sist. 

Badandet går också finemang, idag badade jag två gånger och då doppar jag mig ju 4 varje gång. Upp och ned. Så skönt.

Tjohoo, jag är så glad idag att jag ska skriva 500 ord till tror jag minsann.

Bråkig tumme

 Men det finns väl värre saker antar jag. 

Jag har bestämt mig för att dra ned på ambitionen här, har glömt att det är svårare att skriva deckare, som i att det tar längre tid eftersom jag hela tiden går tillbaka i manus för att kolla saker. Det gör jag inte när jag skriver feelgood och bara matar på framåt. 

Men jag har ju tid, tack och lov, däremot inte tid att vara ledig någon dag, inte ens i Fjällbacka. Men jag kan gå upp tidigt och få jobbet gjort hoppas jag. Tappar jag koll ännu en gång på vad jag har skrivit så blir det oerhört svårt. Det där med ständig kontakt med manus under skrivperioden är så himla viktigt, ännu mer nu än tidigare. 

Det är fortfarande en läroprocess, det här jobbet. För mig är det nog det som gör det så lustfyllt. Vilken genre jag än skriver i finns det alltid mer att lära.

Och ledig kan jag vara när mitt manus är hos andra för utvärdering, och det kommer ju att bli en hel del sådant framöver. Jag har haft en välbehövlig lugn vår sedan jag började skriva den 8 maj, eller vad det var, så nu steppar jag upp här och när jag kommer hem. 

Min skrivplats som man ju fick ställa in extra för mig. Hade ju hoppats på att kunna sitta vid barbordet men där har någon tänkt helt fel, så det går inte att sitta på stolarna vid bordet. 

Benen, alltså låren, ryms helt enkelt inte under bordskivan om man är vuxen. Kanske om man väger 50 kilo, men det gör inte jag. Kommer jag hit igen kan jag inte bo på ett sådant här rum. Soffan är så skön att sitta och jobba i, men tyvärr bråkar min tumme när jag sitter med datorn i knäet. Mycket bättre med armarna utsträckta på ett bord. Om om jag bara har lite kvar att skriva funkar soffan.

När jag är manusledig ska jag sätta mig in i hur man använder Scrivener (ett skrivprogram, hittills har jag bara använt word). Jag har flera vänner som använder sig av det eftersom det organisatoriskt är smart, och nu tänker jag tränga mig in till dem så att de får visa mig hur man börjar om jag inte kommer på det själv. Jag tror kanske att jag gör det krångligare än vad det är. Jag har ju en idé om att ifall andra kan så kan jag. Det är sedan barnsben. 

I alla fall: jag skulle vilja testa att använda det till nästa bok. 

Till den här har jag ett nytt knep jag fick av Ninni Schulman, att skriva på varje kapitel vem det tillhör. Det blir oerhört lätt att hitta då.

Så här ser det ut när jag har sökt i dokumentet:

Det har underlättat massor! Har aldrig tänkt på att göra så tidigare! Har man många perspektiv är det här grymt.

I alla fall: Igår gjorde jag samma sak som alla andra dagar, jag jobbade, var ute och igår badade jag i havet för första gången. Det var kallt som satan, jag gick i och ur 4 ggr innan det kändes okej att ligga i en liten stund. Men stooor värmeskillnad mot om man är här i juli/augusti. 

Sedan jobbade jag lite till, sov en stund, jobbade lite till, gick ut och åt, köpte glass och godis, som jag åt när jag skrev de sista 200 för dagen. 

Antar att jag somande vid 22. Och vaknade 5.30. Tupplur varje dag är nödvändig här av någon anledning. Inte hemma, där sover jag sällan på dagen. Men det är den där tummen som väcker mig på natten. Har hittat ett så skönt handledsskydd här på ett apotek, de jag hade töjer sig för mycket. Nu ska jag se om jag kan hitta fler innan jag åker härifrån. 

JAJA, det går verkligen ingen nöd på mig och mitt jobb går framåt, tjohooo.

Igår plockade jag ut 3 st 15 minuters stycken från bok 1 som ska läsas i Tyskland när jag ska dit på en krimfestival den 18e september (som är en lördag). Jag ska till något som heter Nordhausen. Jag tror att jag får flyga till Leipzig. 

Nu ska jag bara kolla om jag ska åka till London före eller efter. Kanske före. Åka dit på torsdag och flyga till Leipzig (eller vart jag nu landar) på lördagen. Hem söndag. Om det inte är för krångligt för då får jag tänka om, och åka till London en annan helg. 

Där har vi planen så länge i alla fall. Jag ska också till Sundsvall på deras deckarfestival i november. SÅ roligt!

Det är min höst och det räcker så gott!

Glad midsommar!

Jag firar med att jobba. Jag har ägnat morgontimmarna med att fixa grejer till Tyskland och den festival jag är inbjuden till den 18 september. 

Än så länge är det mulet, så skönt. Skulle gärna ta en promenad istället för att sola idag, för så fort solen kommer fram blir det för varmt för att gå, tycker jag. 

MEN först måste jag jobba. Jag ligger efter pga måste gå tillbaka i texten hela tiden, så jag jobbar men kommer långsammare framåt än planen var. Det är okej. Jag hade 50 som mål när jag åker härifrån och nu tror jag att 40 är rimligare med 7 arbetsdagar kvar. Vi får se. Allt över det är bonus, som det känns just nu. 

Sedan Fjällbacka i en vecka och därefter har jag en hel månad på mig till manuslämnning och ett grovmanus på 70´är helt rimligt till dess. Jag får jobba mer än fem dagar i veckan, men det gör mig inget. 

Idag ska jag föra handlingen framåt med att lägga in ett par kapitel tidigare i berättelsen. En händelse kommer för tidigt, tycker jag själv, så den måste skjutas på genom nytt, inte genom att flytta runt. 

Så fort man börjar flytta runt gör man sig själv en otjänst. I alla fall funkar det så för mig. Bättre att lägga till nytt. Jag vet ju vad som händer framåt och vad som hände bakåt, och kan anpassa ny text efter det. 

Det där med deckare är fan inte enkelt! Det är inte enkelt att skriva feelgood heller men det är enklare för mig. Även om det finns spänningsmoment där också, så är en polisutredning något helt annat. 

Men utmaningen är ju ROLIG! Så inte svårt som i trist, utan tvärtom är det ju något att bita i som jag knappt klarar av. Och det ÄR roligt. 

Tjohej tjohopp, hoppas er helg blir fin. Heja Sverige!

Frukost på rummet idag

för jag behöver komma igång tidigare eftersom jag behöver komma innan UV-strålningen är 10-11, som den är mitt på dagen.

Tänkte på viktminskningsmedicin igår, läste om en tjej som hade sluppit matbruset i huvudet och var så glad för det, att det var som ett nytt liv att inte behöva tänka på vad hon skulle äta nästa gång medan hon åt på en pizza.

Ändå kritiseras medicinen. (Alla kroppar ska accepteras bla bla bla självklarheter!) Man ska lära sig äta rätt istället, för om man slutar med medicinen börjar bruset och vikten att öka igen.

Varför äter man inte den livslångt då om sjukdomen är kronisk? Det fattar inte jag. Det gör man ju med andra mediciner. Högt blodtryck, diabetes etc. 

Jag hoppas verkligen att det landar i det till sist.

När jag blir tjockare blir jag det för att jag äter för mycket, men jag har noll matbrus i huvudet, så jag behöver göra det den här doktorn säger, äta rätt (mindre i mitt fall, man behöver kanske inte bli proppmätt jämt). 

Men den som har det som kvinnan jag läste om behöver ju något annat. Inte primärt för att gå ned i vikt utan för att bli av med bruset, som förmodligen i sig lett till att hon gått upp i vikt och som styrt hennes liv. 

Jag kan bara jämföra det med när jag rökte och inte kunde göra det, pga flyg, jobb eller liknande, eller när jag var besatt av mitt ex. Ständiga tankar på exakt samma sak: nästa steg. Det var som att vara fånge i något som starkt begränsade mitt liv. 

Ska sitta på balkongen och jobba i prick två timmar.

Där ligger Medelhavet.

Det var inte så mycket Cypern över det här inlägget. I nästa kanske.

Nu ska jag bestämma mig för vem som är en mördare. Tjohooo!

Dag 3 på Cypern,

 arbetsdag 2.

Allt är sig likt, förutom min tumme som verkligen har gett upp känns det som. Idag har det varit en riktigt stökig tumdag som alltid börjar med stök på natten, när de fastnar i nedåtläge och jag måste böja upp den om jag vill att den ska vara rak. Och det gör så ont. 

Så här fastnar den.

JAJA. Jag har ändå lyckats nå mina mål. Nästan igår, och idag lyckades jag hela vägen. 

Jag är inne i ett trögt parti och vet att det kommer att lossna, men just nu är det mest segt och jag har inget flow att glida fram på. 

Men det är inget nytt, det uppstår i varje bok, och så fort jag har passerat 50 000 (när jag åker härifrån är det vad ordmätaren ska stå på) går det galant igen.

Typ så. Igår brände jag ansiktet runt ögonen, idag smörjde jag in mig precis där och då gick det toppen. Jag solar bara någon timma så här i början. En kvart på ryggen. Sedan ökar jag långsamt från dag till dag. 

Jag har inte badat i havet (inte i poolen heller), har inte haft lust och jag är ute så kort tid än så länge. Det kommer nog. 

Alltså den här killen. Världens finaste.  

Jag landar fredag den 26e, så dagen efter ska jag tvätta och packa, sedan åker vi söndag morgon till västkusten: han, föräldrarna, Selma och jag. 

Idag åt jag kyckling pommes och kaffe till lunch här. 

Där har vi det. Söndag 14 juni på Cypern. 

Heja Sverige i natt!

Selma har lagt sig under soffan,

istället för att ligga bredvid mig. Jag skramlade med något och då försvann hon. 

Hon tycker inte om skrammel, om jag tömmer diskmaskinen, damsuger eller packar en väska. Om jag sminkar mig står hon och stirrar på mig, om jag borstar tänderna vid fel tillfälle likaså. Ifall jag duschar blir det jobbigt, ännu mer om jag duschar, torkar håret, sminkar mig OCH väljer kläder. Då måste det gå ett tag innan hon kommer fram.

Så idag ska jag duscha, tvätta håret och torka det redan tidigt på dagen istället för strax innan vi ska åka till Solna, så att hon slipper att stressas av det och jag slipper stressas av att hon gömmer sig. Sedan ska jag koppla henne innan jag rör vid resväskan (som just nu ligger i vardagsrummet).

Kl 9.30 ska vi klippa hennes klor och passa på att ta em promenad innan det blir för varmt och då studsar jag med en boll i hallen om hon har gömt sig. Då kommer hon fram direkt. Bollar är det bästa hon vet. 

Väskan ska för övrigt packas klart under dagen, och det är duttidutterna som återstår: grejer från badrummet, anteckningsböcker, kalendrar, glasögon, cypriotiska kontakter etc. Kläderna är packade. Återstår ett par skor till. Jag har med mig två par "badskor", som jag går i hela tiden utom när jag ska äta, då har jag mina gympadojor. Jag ska också packa handbagage: dator och sånt. 

Målet som ska hållas varje dag är 2000 ord.

Skrivpassen infaller efter frukost, efter lunch och före middag. Huvuddelen ska skrivas direkt efter frukost. Allra bäst är om jag får ned 1500 då, men det varierar. Aldrig under 1200 dock, jag sitter tills det är klart. Det kan ta en och en halv timma, men det kan också ta tre. 

Där har vi det. Jag har checkat in, ska lämna Selma i Solna kl 17.

Häromdagen pekade Mio på sitt rum, tog mig i handen och så gick vi in och han stängde dörren bakom oss. Fina lilla Mio. Snart kan vi leka där. Än så länge sitter han inte stilla en sekund men det kan ju ändra sig när han förstår hur man leker tillsammans. Enda gången han sitter blickstilla är när jag tar fram telefonen. Han älskar min telefon. Då kryper han upp i soffan bredvid mig och sätter sig tillrätta. Men han får bara titta då och då, och inte innan han ska lägga sig. 

Han kan säga dä (där) tittititt, mamamama och papapapapapa. Idag kan han ha lärt sig något nytt, det går fort nu. 

Jonathan kallade mormor för omma och gammelmormor för gomma. Farmor för fammo. 

Jag kan bli en fammo, det skulle passa mig perfekt. 

Typ så. Vi hörs från skrivstugan på Cypern!

Tjohej!

Gårdagens koll av hela kroppen gick bra,

och det jag hade oroat mig för, magnetröntgen, gick finemang. 

Röret man åker in i är öppet i båda ändar, och när jag hade fått inspektera det noga och insåg att jag i värsta fall kunde krångla mig ut för egen maskin, så var det okej. Killen som skötte allt, en röntgensköterska, var så duktig och vänlig. Man höll en larmknapp i handen och då och då frågade han om det gick bra. Hade jag larmat skulle de genast ha tagit ut mig från röret. Jag jämförde det med att ligga i ett solarium, för mig var det en bra jämförelse.

Det jag fasade för var ett sorts stativ jag behövde ha över huvudet när jag skulle röntga hjärnan, men med ögonbindel, hörlurar med P4 i, klarade jag det oväntat bra. Vi började med för mig det värsta.

Just huvudet tog 10 minuter, och efteråt körde man ut mig så att jag blev av med stativet. 

Ungefär ett sådant här stativ över huvudet. Men med mask för ögonen slapp jag se det och det låg ju inte direkt mot ansiktet, så det gick att tänka bort. 

Det var 3 olika omgångar i röret, den tredje och längsta fick jag kontrastvätska i armen och skulle då och då hålla andan. 

ALLT mellan armar och ben kollades. Håll tummarna för att man inte har hittat något! 

Om jag vill finns all röntgen att tillgå, bara att säga till, sa killen som jobbade där.

Utöver det så kollades mina halsvener, hjärta och ljumskar med ultraljud. Jag har pyttelite pålagring i en artär på höger sida fick jag veta, inget att bry sig om (just nu i alla fall. Kommer från höga blodfetter, tror jag att det var), inget alls på vänster. En hjärtklaff läcker lite, men troligtvis medfött och inget som överhuvudtaget påverkar hjärtats funktion, mitt hjärta funkade finemang så inte heller något att bry sig om.

Han var så bra på att berätta om allt! Biomedicinsk analytiker, heter hans specialistutbildning som sjuksköterska. Han var specialiserad på hjärtat. Samma utbildning som kvinnan som tog blodprover har. Väldigt lätt att få jobb efter utbildningen, sa hon. 

Jag fick göra vilo-ekg, cykla och kolla hur hjärtat reagerade på det, och testa min lungfunktion med en spirometer. Bättre värde än snittet för min ålder och vikt och han sa att man inte kunde tro att jag hade varit storrökare. 

Det är ingen bedrift, bara tur. Risken för att bli sjuk av min gamla rökning är nog över nu, tror jag, ungefär 25 år efteråt. Slutade vid 40 och rökte då och då efteråt, kanske fram till 43, men blev aldrig beroende igen. När jag slutade dricka alkohol 3 ggr per år, slutade jag också röka 3 ggr per år.

I den här undersökningen behövde jag väga mig och han han kollade siffrorna utan att berätta om dem för mig! Jag vill ju inte veta det eftersom jag hakar upp mig på det, och det respekterades. Men man behövde veta vikten pga olika storlekar på människor har olika storlekar på lungor.

Sedan var det läkarundersökning och den var som vilken läkarundersökning som helst. Man kollade släktsjukdomar, syskon (som jag ju inte vet så mycket om, mer än att en dog av cancer i ett öga och en annan av en massiv hjärtinfarkt efter att fått hjärtproblem efter covid, han var nersövd och jättesjuk i det, trots yngre, vältränad etc). 

Doktorn kollade reflexer, jag bad honom kolla min rygg efter fula fläckar, men inget alls. Sedan sedvanligt lyssnande på hjärta och lungor, men det här var ju efter min undersökning med ultraljud så det blev lite dubbelt såklart. 

Han sa också att det är bra att använda Canoderm för att det förebygger eksem, plus att 1/2 påse med Inolaxol (den bästa regleraren mot både lös och hård mage), 3 gånger per vecka, är svinbra om man har tarmfickor, dessa kan till och med gå tillbaka om man är noggrann med att ta pulvret så det börjar jag med idag. 

I vilken ordning man får de olika undersökningarna vet man inte riktigt. Hade jag fått blodprover och röntgen innan det andra, hade jag också fått äta i mitten av allt. Nu fick jag äta först när jag var klar, för det var så mina undersökningar låg. 

Det är konstigt men INGEN läkare har sagt något om mina solvanor, ingen. Inte ens min hudläkare! Och jag säger verkligen som det är, att jag solar mycket pga psoriasis. Inte en kommentar eller förmaning. 

I alla fall. När det var klart var det dags för blodprover, hon tog 8 rör, typ (tror att de testar bortåt 70 olika saker). Och hon kollade min bentäthet med att jag fick sätta ned vänsterfoten i en sorts balja (utan vatten). Hon kollade också min vikt i den första personens anteckningar utan att berätta det för mig. Hon hade slutat väga sig av samma anledning som jag. 

Jag har också fått tid hos deras ortoped i augusti för att titta på min tumme. Det ingår i priset.

Vanligtvis åker man tillbaka till kliniken och får provsvaren under en timmas genomgång, men jag får dem per telefon för jag åker ju till Cypern. 

Var tredje år rekommenderar man att göra om undersökningen, men det handlar ju förstås om priset för min del. Det kostar lika mycket som att ta med en familj på 4 pers på chartersemester, eller för min del som 2 charterresor i två veckor, eftersom mina resor alltid är dyrare pga reser ensam.

Jag fick ett eget rum och beställa lunch från en meny, det var ju lite extra lyxigt. Där väntade jag mellan undersökningarna (max 10 minuter). 

Jag åt 20.30 kvällen innan och det här serverades 14.30 typ.

Så gott när man inte har ätit på länge. 

Mitt eget rum, med bekväm fåtölj. I garderoben hängde en morgonrock som jag drog på mig för att jag frös lite. Den kunde jag ha på mig i magnetröntgen också. Däremot inga kläder med dragkedjor eller metall, så ingen bh men t-shirt gick bra. Jag tror inte att man kan göra den här om man har inoperad metall i kroppen. 

Ett tips jag fick med mig av både hjärtsköterskan och läkaren, var att höja pulsen en gång om dagen, det räcker. Gå i trappor, dansa, streta upp för en backe. Pulsen ska gå upp, det är det enda kravet. Då får hjärtat all träning det behöver. Man behöver alltså inte springa, inte cykla i 30 minuter (jag satt kanske på cykeln i 7 minuter där med EKG, det räckte gott och väl som hjärtträning. Jag blev inte ens svettig, men pulsen gick upp till 174 vilket var bra). 

Efteråt hämtade jag mina 8 par nya glasögon, tjohej. Och fick träffa Mio som sträckte ut armarna och sedan la huvudet mot min axel! Mitt fungerande hjärta svämmade över av kärlek.  

Idag startar dansen i det Hellbergska hemmet. Det blir ABBA!

När jag har dansat klart ska Selma och jag åka och panta burkar för Solnafamiljen, de hade säckvis på balkongen som nu ligger bak i bilen. Vi ska jobba lite och vi ska fortsätta packa. Jag ska också beställa en städning av bilen, vi åker ju till Fjällbacka bara två dagar efter att jag kommer hem. 

Bra dag, så här långt!

Så jag har druckit min enda (stora) kopp kaffe.

Bryggde en i vanlig bryggare, eftersom det inte är lika gott som det kapselmaskinen gör och då blir jag inte lika sugen på en andra kopp.

Hur bra tänkt?

Åt min overnight oats igår vid 21 och är inte alls hungrig (07.12) men det hinner jag säkert bli. Det är långt till kl 14.

Var hos Mio igår. Detta lilla knippe av vilja och energi. Nu har jag kommit på vad han ser när han ser mig. Här kommer ännu ett verktyg, tror jag att han tänker. För han sträcker armarna mot mig, men inte för att han vill vara i min famn, han vill att jag ska göra något. Typ, ta honom till dörren så att han kan pilla på dörrklocka eller dörröga. Plocka ned en bok, en leksak eller öppna en dörr.

Nu är det slut på matande, han vill äta själv, och när han är klar slänger han till Selmas förtjusning maten på golvet. 

Det är en ljuvlig unge!

Han säger där, mammamamamamam och papapapapapap, men inte mer än så än så länge. Om fem dagar fyller han ett år och fyra månader. 

När jag hämtar Selma idag får jag träffa honom igen.