Tack och lov.
Jag får behålla alla karaktärer men behöver i vanlig ordning bygga ut.
Det ska bli så roligt att börja redigera.
Nu ska min agent också säga sitt, och de två ska sammanföra sin feedback, sedan är det bara att sätta fart. Nästa deadline är den 14e september då min redaktör kliver in. 25e januari går den till sättning, men trycket är först i mars. Vi har gott om tid på slutet.
Den, min 24e bok, kommer ut 27e april, samma dag som jag fyller 65. Helt galet bra present.
Det var det. Har fått tusen meddelanden från Solna, tusen svar på allt jag har frågat om och tusen saker som de vill meddela mig inför passningen av Mio.
Han är lämnad på föris, jag ska hämta honom kl 15 och föräldrarna kliver på tåget mot jobb i Göteborg i detta nu. De ska också gå på festival och ha kul utan barn.
I morgon kommer mormor från Östersund och i eftermiddag kommer Simona och assisterar mig i barnpassandet.
Så jag ska duscha och tvätta håret, äntligen, fick ju inte blöta ned plåstret efter kortisonsprutan (som gjorde ont som satan, by the way, de ska ju in i leden med nålen och bråka). Men han sa att det skulle göra det, tack och lov. Det är bättre att veta, tycker jag.
Tummen är som den var innan sprutan nu (minus ömt och svullet) när det onda efter den är borta, och jag hoppas ju att knäppandet och låsningarna ska gå över när kortisonet har verkat. Det kan ta tre veckor. Jag får bara ha handskyddet på natten så länge. Går det inte över kan man sätta en spruta till eller operera.
Bra läkare var det i alla fall.
Jonathan har printat åt mig och mina räkenskapspapper ligger och väntar på mig när vi kommer dit så fort jag är klar här hemma.
Det ska bli varmt som satan, ju, så short och t-shirts är väl det som kommer att gå åt. Jag packar i en Ikeabag.
Där har vi det. Vi hörs väl på andra sidan barnpassningen.


























