Just kommit hem,

sminkat av mig, duschat, slängt i mig mat, och nu ska jag försöka bringa ordning här hemma i alla kläder och sånt som jag rev fram i morse. Jag hade trott att jag skulle hinna, och orka, att jobba ikväll med Flanagans, men det är omöjligt för jag är helt slut. Det tog längre tid än jag trodde men det var många bilder för många förlag och då tar det ju tid.
Jag tror att jag gjorde typ 7 byten och de sista två tog vi på ett ställe i stan för att få miljöbilder.

Istället får jag boka av en dejt med en kompis i morgon och jobba då istället.
Så är det tyvärr i deadlinetider.

Fredag kväll ska manuset till min redaktör.

Det var det.
Bra dag så här långt.

Hos frissan igår fick hon händerna fulla av hår,

så även hon kunde konstatera att jag tappar betydligt mer än vanligt.
Så nu är jag på dubbel dos av priorin igen och sedan schampot som jag köpte på apoteket. Jag äter också massor med spenat, brokolli och bär och sånt som ska vara bra för det mesta. Väldigt medelhavsinspirerat vilket ju ska vara bra.

Det är väl det där ynka 2 kilona som jag har gått ned som spökar, kanske. Det kom ju i samband med att jag försökte dra ned på kalorierna.
Men jag äter ju extra vitaminer av allt möjligt så det ändå konstigt.
Så särskilt stressad är jag ju inte heller, i alla fall inte mer än väldigt tillfälligt.

Jaja, låt oss hoppas att jag kan vända det den här gången också.

Idag foto, och jag har plockat fram hundra olika grejer som jag ska packa ned, tror inte att allt ryms i en resväska utan att jag behöver två.
Det är ju skor också. Typ sex par.
Det ska bli så kul att träffa teamet, men jag önskar att det var över en vanlig dag istället för fotografering. Tack och lov känner jag dem sedan tidigare, det gör det ändå enklare.

Onsdag. Fin dag ändå så här långt.

Då har jag bokat resa till New York.

Jag fick en hel del gjort, tillräckligt för Flanagans 1, vid mitt förra besök. Men jag gjorde mina fötter så himla illa att det var en plåga att gå.
Och gå bör man i den där staden.
Nu åker jag när det är någon slags vår och ska ha strumpor i skorna så att jag kan gå länge och mycket. Senast hade jag inte ens med mig strumpor. Året innan hade jag klarat mig utan. Men jhela jag var skörare förra året efter influensa och förkylningar. Jag var sjuk till dagen innan jag åkte, och hade lock för öronen som var omöjligt att utjämna.
I år hoppas jag peppar peppar att jag kan hålla mig frisk!

Man hittar så många kul platser till fots. Jag vet till exempel att det finns en liten gränd Upper West som jag vill gå till och det går inte att få en klar bild sittande i en taxi.
Som vanligt kommer jag att göra ett schema för min vistelse, mina researchresor är lika styrda som mina manus.
Men det är så jag vill ha det. Struktur är ju min grej.

Jag har inte bokat hotell än, vill se om priserna kanske sjunker något. Det är tre veckor kvar. Jag vill gärna bo  ungefär där jag har bott tidigare, i alla fall nära Broadway, så att jag omges av mycket folk om jag vill se en musikal och promenera hem efteråt.
Jag vill också ha roomservice. Det är inte alltid så kul att gå ut och äta ensam, tycker jag. Mat är inte viktigt för mig som i att jag måste äta så himla gott, men jag måste ha mat när jag är hungrig.

För att vara i alla fall lite klimatvänlig så flyger jag utan mellanlandning (SAS) och klimatkomenserar med typ 1200 kr  (sajten klimatkompensera.se räknar ut summan. Till Canarias var det sisådär 650 tror jag). Det gör jag efteråt när jag vet att jag kommer iväg.


Jag har varit där två gånger i juni, det var svinvarmt, jag tror att den här årstiden är bättre just när man ska promenera så mycket.
Mitt ex och jag var där månadsskiftet februari mars, närmare 25 grader kallt, men det funkade fint det också.
Jonathan och jag var där i slutet av april på min 50-års dag. Blåsigt, 12-13 grander, men ned rätt kläder så ...
Han hade bara packat vinterkängor minns jag och jag hade inte råd att köpa nya till honom där. Resan var bokad och betald sedan länge, men ett par månader innan så förlorade min lilla coachingfirma ett stort uppdrag så när vi åkte var jag fattig som en lus.
Veckan efter kom Sonjas sista vilja ut.
Det känns som en evighet, men är bara 6 år sedan.

Vi hade i alla fall störtmysigt, Jonathan och jag, som vi alltid har när vi reser ihop. Han hade sparat egna pengar och jag traskade runt med honom istället för tvärtom. Resväskan gick sönder redan på Arlanda när vi åkte, och en ny var inte att tänka på, så vi bar med gemensamma krafter.
Jag har grejer från den resan inpetade i till exempel Sonjas andra chans.
Man hittar alltid småsaker att lägga på minnet, kanske speciellt i den stan.

Idag är det jobb som gäller. Jag ska pilla med Flanagans innan jag skickar den till Lena, sedan ska jag till frissan.
I morgon fotografering och MÅNGA outfits. Pratade just med fotografen om det.
Jaja.
Det är ett team jag känner sedan tidigare, och det kommer nog att bli bra till sist.

Tisdag.
Så här långt en riktigt

Möte med Bonnier bookery idag.

Vi pratade om min nya Sonja som kommer i juni och som jag börjar redigera på lördag. Jag har fram till och med 1 april på mig. Tajt, men det ska gå.

1 april startar jag sedan upp NYA Flanagans.
Jag gör möjligtvis en researchresa/skrivresa innan 15 april för då får jag tillbaka manuset på FÖRSTA Flanagans för en sista redigering.

I början av april har jag dock grejer att göra, den 4e är det Storytel awards, där ju min Ett oväntat besök är nominerad till bästa roman. Det priset förmodar jag går till Jonas Gardell eller till min forumkollega Niklas Natt och Dag för 1793. Den har vunnit det mesta i år.
Men den jag håller på är en annan forumkollega, Elisabet Nemert. Det tycker jag hade varit kul.

Nåväl, det är den 4e. Den 6e ska Simona och jag på en liten utflykt och sedan ska jag presentera Flanagans för säljkåren den 9e.
Så från 10e till 15e typ, skulle jag kunna göra något.
Då har jag förhoppningsvis också kommit några kapitel iväg i nya Flanagans.

När jag väl bestämmer mig brukar det gå fort!


Det var det.
Nu ett sprillans nytt avsnitt av Billions på HBO.

Jag är så jäkla sömnig idag,

jag vet inte riktigt varför för jag sov som en stock till 8, och sedan vidare till 9 eftersom jag ställde om klockan. Det är typ 9 timmar totalt.
Det kanske är vädret? Det är mörkt, snöregnigt och väldig lågtryckigt här idag.

Nåväl, med några koppar kaffe och ett manus framför näsan piggnar jag väl till.
Annars får jag väl lägga mig en stund till och jobba senare. Min deadline är på fredag men jag vill gärna ha några dagar på mig för att kika igenom det igen.
Jämföra med de instruktioner jag har fått på papper och se om jag har gett min redaktör det hon har efterlyst.
Tack och lov har vi en omgång till.
Med min förra redaktör hade jag bara den här på mig (alltså en med förläggare och en med redaktör), så ytterligare ett känns lyxigt.

När jag är klar idag ska jag ägna mig åt lite pifferi, tror jag. Mina ögonbryn är grå. Mina tånaglar har inte fått nytt nagellack sedan eldkvarn brann och de ska eventuellt kika fram ur ett par skor på fotograferingen och då vill ja ju att de ska vara fina.
Ingen annan än jag ser det där, såklart, men det räcker att jag vet!

Typ så denna söndag när alla lampor är tända här hemma för att jag ska piggna till! Jag är snål med elektricitet annars – mest för att jag tävlar med mig själv när det gäller elräkningen – men en dag som den här är ljuset nödvändigt känns det som.

Nu ska jag jobba.
Tjohooo.

Jag förstår inte att jag väljer att åka till Ikea en lördag,

tänk vad bakterierna måste flöda när det är så många människor på ett ställe.
Det gjorde jag i alla fall för jag ville ha lampskärmar till mormors gamla lampa, vars glasskärmar var sönder.

Jag köpte mörka skärmar först, men det blev bättre med de här i ljust tyg.

Det var det.

Jag har ätit tidig middag, fläskfilé med cyrrygräddsås och massor med broccoli och gröna ärtor.

Nu ska jag dricka kaffe framför tv:n.

Jag är tokladdad inför morgondagens redigering. Jag har fortfarande ett par karaktärer som jag kan göra som jag vill med nu på slutet.

Väldigt spännande att se vad jag kommer att göra!

Tjoho.

Jag jobbade så himla bra igår,

att jag nog kan vara ledig idag egentligen.
Vi får se hur jag gör.
Jag har 40 sidor kvar att redigera och det kan hända att jag gör dem i morgon. Jag ska i alla fall träna idag, för det här passet är snorbra för min kropp.

Mitt viktminskningsprojekt går sådär.

Häromdagen var jag nöjd med att ha gått ned ett kilo, men nästa dag var det tillbaka så jag tror inte att min kropp riktigt vill.
Å andra sidan har jag fått mer koll på vad jag stoppar i mig, det är lätt att det blir för mycket MAT för mig. Stora portioner.
Godis, bullar och sånt äter jag ju inte alls mer än runt jul och på semester men det är de kilona som kommer då som är svåra att bli av med efteråt.
Igår jag popcorn, men det var inte särskilt gott.

Jaja, jag är nöjd och glad ändå.
Det skadar inte att ha koll, som sagt,

Sedan har jag ont i min tuttar, vilken kan bero att jag har glömt att ta hormonerna vid något tillfälle. Eller så har jag ont i dem ändå.
Fan, jag är snart 60, ska inte det över någon gång?
Jag har haft det i hela mitt liv, känns det som.
Inte så ofta nu, men när jag glömmer att ta medicinerna.

Jag pratade med min gynekolog om det när jag var där senast. Vi ska ses igen om ungefär två år, då hon nog tycker att det är dags att börja trappa ned på mitt östrogen. Det har jag inget emot så länge jag inte får tillbaka något av helvetet från 2012-2014.
Fy fan, rent ut sagt.
Jag vaknade 100 gånger per natt och hade svettningar from hell.
Dessutom ont i tuttarna.
Östrogen är perfekt för mig.

I alla fall:

Kläderna som kom igår var tippetopp, så nu har jag en kasse som ska tillbaka till en butik (orkade inte prova där) och några grejer som blir grymma till fotograferingen (inbillar jag mig).

Lördag.
Så här långt en riktigt bra dag.

Jag har ju köpstopp på kläder. väskor och skor hela året ut.

Men nu har jag fuskat tack vare fotograferingen på onsdag.
Kläder jag har beställt från Zara kommer idag, ska hämta dem i Farsta centrum, och om det passar har jag inte en aning om faktiskt.

Sedan måste jag börja rota i min egen garderob. Det är tre förlag som ska ha bilder (olika) så det blir några byten förmodar jag.
Förra gången hade jag med mig en resväska till studion, det kanske blir två på onsdag.
Vi ska börja i studion och sedan ska vi ta miljöbilder någonstans (på ett hotell eller i en restaurang eller något sådant).

Annars idag ska jag förstås jobba.
Mitt mål är att vara klar med förste genomarbetningen på söndag så kan jag finlira lite de tre dagarna jag har på mig nästa vecka.
Jag har fortfarande kvar en hel del, inte minst att bestämma vad jag ska göra med en av karaktärerna.
Hehe.

Tur och retur Toscana ska ges ut i Rumänien, minsann.

Jag tror helt ärligt att omslagen där (kolla här nere på sonjorna) är bland de absolut finaste. De görs av en konstnär och det blir galen snyggt tycker jag.

Annars då?
Jo, jag gick upp för att jobba klockan 8 och än har jag inte kommit igång. Men nu är det nära. Jag ska bara borsta tänderna, fylla på koppen med kaffe, så är jag klar för ett pass.
Vädret är pisstrist så jag tänker inte gå ut alls idag, vilket känns så himla skönt när jag slipper. Jag bokade av träningen, men så är det ibland. Två gånger är bra ändå, när jag har så mycket annat att göra.
Måndag ska jag till stan på ett möte och då missar jag tyvärr min vanliga bästa träning, men det är ju inte alltid så att jag kan styra det.

Jaha.
Det var det.
Torsdag.
Bra dag så här långt.

Har ni sett Leaving Neverland?

Den drabbade hårt. Jag hade svårt att somna och har drömt om den i natt. Ändå viktig att se, att våga vara ett vittne till det som männen (idag män, då 7 och 10) berättar.

Jag tänker på min egen musikaliska son, som alltid har blivit förtjust i den män som har tagit sig an honom och varit snälla.
Hade jag själv kunnat stå emot uppvaktningen från en världsstjärna som vill umgås med vår familj? Föräldrarna i dokumentären kunde ju inte det.
Det är lätt att döma utifrån.

Jag hör här och var att man frågar sig hur mammorna kunde lämna över sina barn (senast på P1 igår), men papporna då? Att mammorna vågar visa ansiktet och ta på sig skuld i dokumentären friar ju inte papporna från ansvar.

Men det största ansvaret vilar förstås på förövaren, som måste ha gjort det här mot hur många pojkar som helst. Medan världen såg på. Han hade ju alltid någon liten pojke vid sin sida.

Jag var en av dem som inte visste vad jag skulle tro när rättegångarna var, men efter den andra vet jag att jag funderade. Och jag fortsatte fundera så fort jag såg honom på tv. Vi såg den sista dokumentären om honom på bio när han var död , och jag funderade då också.

Stackars alla hans offer. Stackars alla de barn som utsätts för detta vidriga, om och om igen, världen över, av främst män. Män som de litar på.

Huvudpersonerna i Leaving Neverland beskriver så bra de dubbla känslorna. Hur de älskade honom trots allt. Att de inte förstod att det var övergrepp, att de trodde att de frivilligt (7 och 10 år gamla) hade gått in i en relation med en vuxen man.
Så skicklig är förövaren. I det här fallet ställde han ju dessutom in sig hos familjerna så att alla tyckte att han var alldeles underbar. Alla blev bländade.

Det är en viktig dokumentär (om än ensidig förstås) och jag tror på vartenda ord som sägs.
Alla föräldrar, alla som har med barn att göra, har något att lära av den. Även vi som hoppas på att få barnbarn en vacker dag.

Tidigt uppe,

och efter de sedvanliga kokta äggen så ska här jobbas. Tjohej.
Igår gick det bra och jag håller en tumme för samma framfart idag.

Senare idag ska jag handla lite, men enbart om jag också ska hämta mina lampskärmar som borde komma. Annars gör jag båda sakerna i morgon. Det är nämligen kallt här och jag har ingen större lust att gå ut trots att solen skiner så fint.
Senare i veckan ska det snöa igen.
Men ljuset är vår, verkligen.

Vanligtvis kan jag bli lite vårlåg, men det känner jag inte i år. Tvärtom känns ljuset härligt. Kanske för att jag har det utanför mitt fönster . Det hade jag i Årstadal också, precis samma läge på huset, men där hade jag också hus. Här kommer jag att kunna följa grönskan och det ser jag fram emot.
Tidigare år har jag gått ut och plötsligt har det varit grönt överallt.

Det var det.
Nu en kopp kaffe till skrivstolen och så KÖR VI!

Dåligsömnnatt

men jag ska träna idag eftersom jag fick en plats på passet, tjohoo, och då kanske jag piggnar till tillräckligt för att jobba.
Eller så sover jag en stund sen och jobbar efteråt.
Det löser sig. Huvudsaken är att jag jobbar alls, för nu jävlar är det press!

 Jag tog ju ledigt i helgen, min GALNING.
Tio sidor igår, det är allt.
Men gud vad skönt det var med en hel helg, och det var supermysigt hemma hon Jonathan och Linnea i lördags.
Igår vet jag inte riktigt vad jag gjorde. Städade och pyntade upp mer grejer här hemma, läste, tänkte, ja ni vet. Tiden bara gick.

Nu har jag i alla fall en vecka hemma med bara jobb (och träning). Nästa vecka är det möten, frissa och fotografering så den veckan blir väldigt upphackad. Målet är faktiskt att hinna igenom de sista 170 sidorna nu på sju dagar.
Håll en tumme ...

Enligt min redaktör är det mest i början, mindre i slutet.
Där är jag verkligen inte än, kan jag säga.

Kul är det i alla fall fortfarande.
Och jag har tack och lov en redigeringsomgång till på mig.

Jag har just druckit upp min andra kopp kaffe,

och fortsättningsvis måste jag har koll på mängden kaffe. När jag kopplar ihop vissa dagars intag med att jag vaknar mitt i natten så hänger det ihop.
Igår drack jag 4 koppar och sov i 9 timmar i natt.
Idag, precis som igår när jag sov till halv elva, är jag PIGG!

Igår åkte jag ju till Ikea för att köpa gardiner. Det är ingen underdrift när jag säger att det gjorde resten av Stockholm också.
Alltså passade jag på (?) ... jag fyllde min vagn med lite av varje och först i kassan insåg jag att av de två paret gardiner som jag åkt dit för att köpa, var fel. Rätt färg men fel modell.
Well. Att ta sig tillbaka då var inte att tänka på.
Men idag har jag satt upp dem jag köpte och det räcker med en på var sida av fönstren som inramning nu när jag har persienner. Den i mitten behövs inte.
Hurra.

Resten av varukorgen bestod av grönt.
Jag bara hoppas att de klarar sig såpass långt in i rummet.
Vad tror vi om det lilla citrusträdet på bänken?

Det är så himla fint och jag älskar de LEVANDE, inte plast.
Jag har testat att ha ett par i mitt söderfönster men det gick inte så bra. En doftranka lever, den andra slokade ihop direkt.
I Fagersjö, där jag hade en hörnlägenhet trivdes mina gröna växter. Där hade jag öst- och norrfönster.
Söderläge är lite annorlunda.

Det är i alla fall väldigt fint!

Jag fick 1500 tillbaka på mitt skåp, precis den summa jag hade föreslagit.
Bra och okomplicerat företag att ha att göra med. 
Och väldigt fina saker.
Glas är ju alltid tricky att leverera.