Bra dag, jag har ungefär 400 kvar att skriva,

men det gör jag på ren vilja. Jag ska ta en kaffe, det känns som om det behövs så här dags. 

Idag var det fint väder och då avbryter jag arbetsdagen i ett par timmar. 

Idag fick jag med fötterna också, men min balkong är inte så djup att jag egentligen kan sola annat är överkroppen, alltså får jag ligga på magen på golvet och liksom vifta med fötterna mot solen. Jag såg igår att jag har fått nya utslag på min stortår, och det gör mig så himla ledsen. Just där hade jag det som barn, och på fotknölarna, knäna och armbågarna. Just där brukar det gå i skov. På armbågarna kommet det och går just nu. 

Igår köpte jag mer fotsalva, för det svider liksom under fötterna när jag går upp på morgonen och jag vet inte riktigt varför. Det känns inte torrt direkt, bara svider som om jag har baddat huden med typ aceton. Och så tappar jag skinn. Och får hälsprickor. 

Där har vi hela härligheten! 

JAJA, jag kämpar på. Nu när jag är klar för idag snart, ska jag göra en handinpackning med plasthandskar över. Datorn blir kletig av all insmörjning så ju mindre jag gör det under skrivpasset desto bättre, men det hjälper ju inte händerna direkt, bara datorn. 

Hej hopp!

Manusdag,

 Bok 20.

Lite seg idag, fick ont i magen i natt och då bröts den braiga nattsömnen.

Men ingen fara på taket med magen, jag vet varför: jag åt en hel bytta popcorn på biografen. Vi så Lilla sjöjungfrun, så himla fin film. Linnea och jag grät på slutet, inte Jonathan den här gången. Annars är han bra på att bli berörd.

Jag gick runt en stund i Mall of Scandinavia innan bion och gick in och ut i butiker, handlade schampo inpackning och en ny hårspray, åt lunch (Chèvresallad hos Klangs, så god!) och tog kaffet på restaurang Drama vid biografen. Gott kaffe och väldigt lugn miljö. 

En heldag för ÅsaPåsa. 

Sedan kom ju de där två tofsviporna från Sumpan, och då blev ju dagen komplett förstås. Vi har aldrig firat mors dag, det är för mig en helt oviktig dag. Jag inga som helst förväntningar på Jonathan varken när det gäller det, eller annat som jag tycker att han bör göra för min skull. Och har jag något jag behöver hjälp med från honom så ber jag bara om det och då får jag den hjälpen, mors dag eller inte. 

Som när jag låg på sjukan för ett par år sedan (2,5 vid det här laget, väl, det var efter det mitt psoriasis kom tillbaka efter 40 år), och inte hade varken laddare eller annat med mig eftersom jag blev inlagd akut. Då köpte han det jag behövde och tog en taxi till sjukhuset med det. 

I alla fall: efteråt körde jag hem dem i nya vrålåket och fick konstaterat hur väldig liten den här bilen är jmf med Hyndan, för det var trångt i baksätet för Linnea. Å andra sidan åker ju de sällan långa sträckor med mig, så det spelar ju ingen roll. 

Så här åt jag min egen Chèvre hemma i helgen, med honung och jordgubbar. SVINGOTT! Getost sägs funka med AIP, popcorn också. 

Fast popcorn kan kvitta (och ont i magen vill jag verkligen inte ha). 

Den här osten däremot, så god ju!

Den ser stor ut, den lilla gumman. 

Och det som ska till Fjällbacka som är skrymmande, har jag redan tagit dit. Det går utmärkt att fälla sätena bak om jag behöver mer utrymme. Men om vi till exempel skulle åka iväg tillsammans och behöver packa resväskor blir det trångt som satan. 

Det är ju intressant att tänka tillbaka på min bilkarriär, där jag körde Fårdan tills hon helt var slut. Jag fick 74 kr för henne. Sann historia. Först var hon en förmånsbil på jobbet, som jag fick köpa ut. När hon till sist var väldans trött och värd 74 kronor, hade jag haft henne i  23 tusen mil, typ. Har för mig att hon var årsmodell 2000 och hon höll till 2019, kanske? Inget funkade längre, men att då köpa ny bil tidigare, medan hon hade ett andrahandsvärde, fanns inte på kartan eftersom jag inte hade råd. Jag satt på en kudde, och jag körde med rutorna nere eftersom aricondition var trasig och hon gick i baklås när det var kallt ute. Att skrapa rutor med nyckeln i var inte att tänka på, i alla fall inte om man glömde att INTE stänga bildörren. 

Men efter Fårdag gick det fort. Först en svart Honda, som sedan blev en dyrare röd Honda, som sedan blev Hyndan och nu då Rockan.  

WELL WELL

I lördags skickade jag ju resultatet av sista korrläsningen till Lena, min redaktör och nu, måndag morgon – inför nytt bokskrivande – jag är  supertaggad. Fick i helgen veta att Anna Maria Käll också läser in den nya feelgoodiga två-boksserien och det gjorde mig så glad! Jag var rädd att hon var för uppbokad för det är ju korta puckar med bok 20, men det funkade tydligen. Hurra!

Målet den här veckan är 10 000. Och när dagens, gärna 2000, är avklarade ska jag handla. Min älskade fotsalva, Helosan (bäst i Åsatest), är slut och så kan vi inte ha det. Den smörjer jag in fötterna med varje morgon. Det och lite annat smått och gott, behöver jag få hem från Ica Maxi. Men det är senare. Nu ska jag jobba, tjohej!

Jag har köpt några klänningar i mina dagar.

 Några har varit bra, andra har jag använt en gång.

När jag bläddrar hos mina favvisnätbutiker ser jag vad ögat fastnar vid. Det är färgexplosioner, volanger och sånt elände som jag ALDRIG mer ska köpa (påminn mig gärna ...) Jag tror alltid att jag är en hippie, att den stilen klär mig, men det gör den inte. Jag ser bara ännu äldre ut. 

Den här kanske inte är hippie, just, men ni fattar. Den här klickade jag NÄSTAN hem, innan jag insåg att 1. kvinnan som bär den är 185 och smal.

2. Även om den passar mig, 167 med former, blir den hängande. 

3. Orka skicka tillbaka

Jag ska ju på 60-års fest 1a juli och har redan börjat tänka på kläder (det gör man om man är som jag) och det jag har kommit fram till är att klänning blir det inte. 

I New York köpte jag ett tvådelat set på Zara, en vit skjortblusgrej och byxor i samma material (som inte finns på Zara/EU).  Jag har skickat efter en så söt väska jag kan ha till (en billig sommarväska med blommor på). 

Fast jag ska inte visa magen utan ha ett linne under. Den är lång bak. Så snygg! Tänk stora örhängen som enda smycke. 

Söt, eller hur? 400 kr, typ, på  Zalando. 

På onsdag ska vi fira Linnea och då tänker jag att min marinblå jumpsuit passar finfint. 

Inte en volang så långt ögat når. Bravo Åsa!

Yes, jag är ledig idag och tänker inte ett dugg på jobb, jag ska bara skriva in en liten sak i Bok 20. I morgon början speeden mot 15 juli. 

Slutspurtsdag,

 egentligen har jag fram till 1a juni på mig med korret, men jag behöver slänga mig över nästa manus så jag gör klart det idag. 80 sidor om dagen har varit perfekt takt. Jag försöker ju vara noggrann, men men. 

Igår hittade jag ett STORT fel, en tanke från en person som inte var huvudperson, och det kan vara okej om det är så man skriver (det gjorde jag en del i början utan att redaktören sa något om det), men här är det strikt, markerat i kapitlet vem det handlar om, så en sådan tanke från någon annan får helt enkelt inte finnas. 

Seden har jag hittat en ögonfärg som inte stämmer, men sånt kan lätt slippa förbi. och en hel del upprepningar, möjligtvis ännu fler efter första korret eftersom nytt läggs in från korrläsaren och mig och det kan krocka. Det är som om upprepningarna hamnar i kluster. Ett ett stycke hade jag ordet alls i tre meningar i rad. 

JAJA. Förra året hade jag 108 påpekanden i slutkorret, där är jag inte än, men kanske efter de återstående 80. Vi får se.

Igår efter jobbet åkte jag till Återvinningscentralen med kläder, och packade in allt från Hyndan som nu ska ligga i Rockan, som snöspadar (det går inte att säga skyffel om något så litet), skrapor, borstar, vatten, en skvätt spolarvätska, ni vet, sånt.  Det finns ett bra utrymme under golvet i trunken, där det nog kan ligga ett däck. Numera finns ju inget sånt. Och skulle jag få punktering skulle jag ringa en bärgare. 

Det enda som är surt är att jag nu den sista maj, betalar 2300 i en skatt på Hyndan som jag inte får tillbaka. Hade jag ställt av den själv hade jag fått det, men nu hann bilfirman göra det åt mig och då får de pengarna som nya ägare. 

Jag tror att det är en extraskatt (kallas Malus, vi som har nya, icke elbilar, får betala det i tre år) kvar på Rockan, men sedan har den betalats eftersom hon är årsmodell 2020. Man betalar den tre ggr om året. Den här bilen kostar lite mer per år för hon är 100% bensin. I Hyndan fanns det ju också el. Det är synd, men så blev det den här gången. 

Mycket bil i bloggen nu. Sorry, det blir så innan jag har vant mig. Jag tycker i alla fall om min nya bil. Det är kanske det viktigaste. 

På söndag, alltså i morgon på morsdag, ska jag på bio med Jonathan och Linnea. Vi ska se nya Den lilla Sjöjungfrun. Det ska bli supermysigt. Bara bio den här gången. Den 31a ska vi fira Linneas nya bok, med middag. Hennes föräldrar och tvillingsyster kommer till stan. Tjohooo. 

Alla andra dagar ska jag bara jobba. Min kalender är helt tom fram till 1a juli, då jag ska ta nya bilen till Söderköping och min kompis Jein som fyller 60, och som har stort kalas på sin hästgård (som i min bok hette Gyllentofta). Sedan är det Elton John den 8e (minns inte vilken arena, det var en julklapp från Jonathan och Linnea 2021!), och 9e åker jag till Fjällbacka och stannar i en månad.

Just det, glömde. Jag släpper ju bok den 27e juni. Det blir väl lite runt det. Böcker ska signeras, och sånt. Men ju mer jag kan göra på en dag, desto bättre. 

När jag sitter framför datorn nu känner jag fortfarande av min glaskroppsavlossning. Det är små dimmoln som sveper förbi på näthinnan. Det tar TID innan det går bort. Jag tror att högerögat är okej nu, men jag märker det fortfarande på vänster.

JAJA, jag kan ju läsa. Och det ska jag göra nu. 

Hoppas att ni får en fin helg. Här ska solen gå i moln lagom till den kunde ha parkerat sig över min balkong. Jag har sol där från ungefär 12 till solnedgång. 

Min stackars älskade balkong är verkligen eftersatt och jag ska rensa den från allt utom parasollet och solstolen. Det blir finare. Allt är förstås Fjällbackas fel.

Med tanke på att jag ska dit senare har jag noll ambitioner med balkongen här hemma. Där jag har ingen, vilket är trist med också bra för då måste jag ta cykeln för att komma ut. Och ÅsaPåsa behöver cykla/röra på sig.

And we soon have a OMSLAG

på bok 20 (den med release i januari, ni vet). Hurra. Redan första skisserna var på helt och hållet rätt väg. Annars kan det där ta ett tag att hitta rätt i, men designern hade förstått vad Teresa bett om, och när vi pratade om förslagen idag var vi helt och hållet överens om vilken feedback vi skulle ge. 

Det värsta i det här underbart snabbfotade projektet är inte att manusdeadline är 15 juli, det borde jag fixa, utan att det förmodligen kommer en fråga om säljtext snart, alltså den vi ska använda oss av i presentationer till handeln. Det är typ åtta månader kvar, och det är KORT tid i förlagsbranschen. Höstkatalogen är precis presenterad och den här kommer ju i nästa. 

Vad man kommer att vilja ha är som en baksidestext. 

WELL.

Om man inte har skrivit mer än jag har gjort hittills så kan det bli krångligt. Men jag får väl ljuga ihop några huvuddrag och sedan hoppas på att det blir ungefär så. 

Jag har två hela korrdagar kvar med Aldrig ensam (80 sidor per dag med linjal-läsning), men sedan ska jag lägga in en grej jag har tänkt på i Bok 20, och sedan är det bara att tuta och köra på denna FEELGOODGOODIGA FEELGOOD.

Tjohej!

Idag har jag lämnat in dubbdäcken, försökt förstå mig på min nya bil lite bättre, och tagit "ett varv runt Farsta" Jag sitter bra, idag höjde jag sätet och det funkade finfint det också. Man ser ju onekligen bättre ju högre man sitter, men samtidigt måste mina korta ben och småkänsliga rygg ha det gött, så det brukar ta ett tag innan jag landar i rätt position. 

All teknik den andra hade får jag helt enkelt glömma nu, för den här är mer en handgriplig bil. MAN MÅSTE ÖPPNA BAKLUCKAN SJÄLV. Till exempel. Den lyser heller inte upp och fäller upp backspeglarna när jag kommer. Här startar man numera med nyckel, inte startknapp och bilen känner inte alls när jag är med nyckeln i närheten av den. Det går heller inte att fälla in backspeglarna. Just det är väl rätt mossigt, eller hur?

Men den har tack och lov pipvarnare för sidor fram och bak, vilket ju behövs när jag ska ut ur garaget och inte riktigt, än så länge, har koll på avstånden. Det och backkameran är svinbra. 

En funktion som finns, som jag inte hade på den andra, är en "distansvärmare" som man kan aktivera som gör att snö smälter och kupén blir skön (jag har inte riktigt begripit det där än, får läsa på). Funktionen har i alla fall en egen liten fjärrkontroll. Å andra sidan har jag än så länge garage, och behöver inte tänka på det. Det skulle vara om jag ska stå ute då, men det gör jag sällan såpass länge att bilen blir iskall och snö läggs på hög. Kanske om jag är i Fjällbacka på vintern, då. Eller om jag åker till fjällen. 

Sedan har den dragkrok och det kan ju vara bra att ha. Jag har aldrig kört med släp. Det skulle minst sagt bli en utmaning. Kul utmaning, om jag får träna på typ brorsans gård med gårdsplan. 

Bäst hittills är draget i den, det är kul när den bara sticker. Jag älskar raketbilar. Och så är den väldigt snygg. Och söt, eftersom den är mindre än Hyndan. Jag är redan förtjust i den, känner jag. Den är lite mer feminin. Sätena har vita linjer runt om. En detalj som jag också tycker om. 

De här solglasen är oslipade. Jag glömde ju mina hos Jonathan och har inte hämtat dem än, men de här funkar precis lika bra/dåligt.

Igår var jag ju också hos optikern igen, mina två nya par var inte okej på ena ögat men bra på det andra.

Och nu var det en ny person på Synoptik, en man, och han var så fruktansvärt noggrann och lugn. Skitduktig! Heja Synoptik Farsta centrum!

Han kollade betydligt fler saker än andra har gjort, det var min upplevelse i alla fall. 

OM han har hittat rätt, det vet vi när de nya glasen kommer, ska jag ta receptet till Specsavers i Nacka så får de byta glas på mina sex par. Där var de i alla fall trevliga när jag var inne för att fråga hur jag skulle göra. Butiken i Haninge kommer jag aldrig mer att sätta min fot i. 

Dagens tidiga lunch pga upp klockan 7. 

Eftersom sötpotatis är antiinflammatoriskt, i AIP är det i alla fall okej att äta, så äter jag MYCKET. Så gott att slänga in i ugnen. 

Jag skivar dem, vänder dem i olja, öser på peppar. Saltar jag först när det är klart. Jag bryr mig inte om dem ett dugg när de är i ugnen, jag vänder inte på dem, men det kan man väl göra om man vill. 27 minuter, lika länge som de tjocka goda kycklingfiléerna behöver för att bli genomstekta. Gärna lår, gud vad goda de är. Jag äter bara ekologiskt och då är de väldigt stora med skinn på. 

Typ så, denna torsdag. 

Bra dag, så här långt!

 

Idag ska jag hämta vinterdäck

 därefter tillbaka till optikern klockan 11,  och klockan 13 ska jag lämna Hyndan (lyllos den som köper henne) och hämta Rockan, som hon kommer att kallas. Om jag hinner lämnar jag in de nya däcken idag, annars gör jag det i morgon. Jag hoppas hinna ett par timmar på balkongen för resten av veckan ska vädret blir sämre. 

Eftersom Hyndan har exakt allt lullull ni kan tänka er, måste jag förstås lära om lite med den här bilen. Jag vet inte vilka funktioner den har egentligen. Backkamera vet jag, för det var viktigt. (Jag har inte provkört, bara suttit eftersom det är så viktigt för min rumpistump.) Det är asiatiska bilar som är fulladdade med extragrejer, och det är inget man kan räkna med hos Volkswagen, Audi, Ford och Volvo, till exempel, har jag fått lära mig under den här biljakten. 

Många funktioner i Hyndan har varit svinbra, jag har haft stor nytta av backkamera (380°) tycker jag, och även det system som säger att jag är för nära något med sidorna av bilen. Den tjuter ju högt så fort jag gör något fel. Den tjuter om bilen framför rör sig, om den tycker att jag är trött och behöver paus, om jag kör för nära mittlinjen, diket eller en människa kommer gående. Jag backar ju ut ur mitt garage, och dagis ligger bredvid, så att ha en kamera som spejar åt mig är förstås bra. 

Det är också bra med dödavinkelnvarningar, vi får väl se om nästa bil har just det.

Men just nu har jag ett par timmar på mig till min nästa korrhög, på 80 sidor. Jag printar och läser så noga jag bara kan. Än är det inte mycket. Jag har inte hittat ett enda rent korrfel. Bara ett par upprepningar. 

Fast det är inget tecken på att det inte finns korrfel. Jag har sagt det tidigare, och det stämmer verkligen fortfarande: jag är en dålig korrläsare när det gäller min egen text, men då är ansvaret mitt om den går till tryck med fel. Det är därför jag läser ensam sista gången. Är någon annan inblandad är det fler än jag som bär ansvaret. Jag tar hellre den smällen själv än blir sur på andra. 

Den här gången printar jag. Totalt blir den här boken på 320 sidor, så 80 åt gången blir fyra korrdagar, för på söndag måste jag vara klar så att jag kan fortsätta skriva på Bok 20, på måndag. Just nu poppar idéer om den och det är jag inte riktigt van vid, så jag slänger mig över manuset och antecknar i början av det så att jag inte ska glömma bort sådant jag har kommit på. 

Den har på sätt och vis grott länge, eftersom jag har haft kontrakt länge, men efter att ha skrotat första serieidén (som någon annan ska göra på tv) fick jag ju tänka om lite. Nu blir det en blandning av gammal idé och ny och det är väl det som gör att hjärnan är påslagen även när jag inte skriver. Kul att göra det lite annorlunda. 

Jag måste också komma ihåg att instruera ljudboksförlaget på ett uttal som blev fel i första boken. Sådant är inte lätt för inläsaren att veta. Gårdsnamnet är Skistad, och hon uttalade det som det står, alltså ungefär som Skistar, skidanläggningarna ni vet. Rätt bohuslänskt uttal är Schista´ (som mista, trista, lista). 

Igår somnade jag halv elva, var så trött. Jag la mig i sängen redan vid åtta, för min rygg var i o-form. Jag ska försöka jobba med den lite varje dag nu, egen morgongympa med rörelser jag vet är bra för mig och min lilla rygg. Just nu sitter jag ju timma ut och timma in, det kommer jag att göra i flera månader framöver. 

Där har vi det. Ny bil. Jag förmodar att ämnet återkommer ...

Jag tror att jag har köpt en ny bil.

 Alltså ny för mig. 

Men har inte fått några avtal än, så man vet ju inte riktigt.

En Volkswagen T-Roc, en mindre SUV (190 hästars speed-åk) som jag har tittat på flera gånger. Jag hade en vansinnig tur, för den fanns som begagnad hos Hyundai i Sätra där man också var intresserad av min bil för ett okej pris (antar jag, det är så svårt det där när det är en ny bil som tappar brutalt mycket i värde första året.

I alla fall; det här är en årsmodell 2020, den har gått typ 3 el 4 tusen tror jag (jag tror faktiskt inte att jag kollade det så noga ...) och jag tror att den har ett värde som är lite mer bestående. Vad jag däremot kollade var hästkrafterna. Där ser man var mitt främsta intresse ligger. Wroooom!

Jag ägnade dagen åt tre bilfirmor, Audi (inga backkameror, jag provkörde en A3), VW (inte rätt modell inne, och inte rätt pris för min bil) men på den 3e bingo på pris som var vettigt och bingo på bilen som jag letade efter hos VW. 

Bra va? När jag väl klipper till går det oerhört fort, men det har ju googlats och tänkts hemmavid väldigt länge innan det. 

Jag får alltid ångest när jag ska skiljas från mina bilar. När jag lämnade Fårdan grät jag hela vägen hem, trots att jag hade en för mig ny bil i garaget som väntade (den svarta Hondan.) Sedan köpte jag en röd Honda, och då var jag inte så ledsen, men när jag sålde den och köpte min nuvarande hade jag ont i hjärtat. Det kommer jag att få nu också, jag har älskat varje minut med Hyndan, men hon får åka vidare eftersom jag inte riktigt har råd med en så dyr bil. 

Jag funderade ett tag på obunden leasing, då kan man leasa i bara några månader och kanske låta bli att ha bil en större del av året. Det är svindyrt per månad, men å andra sidan kanske praktiskt? 

I så fall hade jag fått lära om. Det är svårt att bo i min lägenhet om man behöver handla. Det är en bra bit att gå från livsmedelsaffärerna i centrum. Och jag handlar alltid i Haninge, och det är ju strax under en mil härifrån) I så fall hade jag fått handla från typ Mathem, det funkade ju finfint under pandemin då jag använde dem väldigt ofta. 

Det bästa med att köpa/låna pengar till köp, är i alla att man faktiskt kan sälja bilen om man inte har råd att ha den. 

Vit bil, den här gången. Det har jag inte haft sedan Eldkvarn brann. 

Inget manusjobb idag, men det var ju också planen. I morgon bitti börjar jag korra en allra sista gång. 

12 000.

Bra start. Det här ska ju bli en upptempobok och jag försöker hålla det så långt det går. Men jag måste verkligen tänka till för jag har ju skrivit mer drama de senaste åren, och det är annorlunda att skriva den här. 

Det är kul, bara 6/7e delar kvar. Heja mig.

 Hur det blir nästa vecka vet jag inte än, det beror på hur det går att korra. Jag räknar med att i alla fall ha kontakt med manuset, och når jag till 15 000 är jag nöjd. 

Sedan har jag sju veckor kvar till deadline. Det BORDE gå. Om jag gör det jag ska, står på benen och arbetar oförtrutet kan jag till och med vara ledig en dag i veckan.  Tjohoo.

I morgon är en sådan ledig dag, eftersom jag inte tror att jag får tillbaka korret förrän senare på dagen. 

Tjohej på det. Trist och redovisande blogg igen, som alltid när jag skriver på något nytt.  

Tjejen som föll överbord, med Goldie Hawn. Den håller fortfarande. 

500 efter plan

 men det tar jag igen i morgon och på söndag: 500 skriver jag på ren envishet.

Idag försvann dagen med att avloppen var helt igenokloggat och vatten rann ut över hela golvet när jag duschade. Jag visste att det var på gång, och att vänta var inte att tänka på, utan det var lika bra att göra det direkt (om jag inte fick till det var det bra att det var en vanlig dag då det går att få tag på Familjebostäder, för lukten är ju vidrig om det inte håller tätt). 

Jag passade på när jag ändå höll på med äckliga saker, att också rensa handfatsavloppet. Och därefter var det kört, för då behövde jag skura hela badrummet och klockan tickade på, jag blev hungrig, åt lunch, en bilfirma ringde, jag solade, bilfirman ringde igen, jag solade lite mer, tvättade handdukar och badrumsmattor, och vips hade dagen gått. 

0

Badrumsmattorna torkar i en najs på balkongen. 

Nu har jag ändå jobbat ett par timmar och hyfsat till det jag skulle i manus, så allt är förberett för helgens 4500-målsättning.

Tjohej.

Idag serveras SÖTPOTATIS. IGEN. MED KYCKLING. IGEN.

Så kan det bli när jag är besatt man gillar något. Och nu är jag HUNGRIG!

Hoppas ni får en bra helg!

Manus dag tre,

 och jag är i fas, till och med 1200 över målet. Idag färdigställde jag, och förde in, ett kapitel som jag ville ha med men som jag inte visste var det platsade, men efter att ha putsat det tror jag att det blir kapitel 1. 

Sedan har jag suttit på balkongen en stund, viftande med mina händer. Avslappnat är det inte. Jag vänder och vrider händerna mot solen konstant. Om det hjälper? Jag vet inte. 

Just nu har jag ett utbrott, känns det som. Möjligtvis efter lördagens Eurovisionfrossa hos Jonathan (eller vetemjölet i New York). Eller så har det inte ett dugg med maten att göra. 

Min tumme har varit omplåstrad i flera dagar för när skalet, som den här gången var tjockt som satan, spricker (och det går inte att stoppa), så är det svinsvårt att få det att läka. Nu har hela toppen av tummen "skalats av", men det gäller att klippa bort det som lossnar för drar jag bort det blir det bara sår och ännu mer ont. 

Jag skriver inte med tummen på vänsterhanden, tack och lov. 

Där har vi det. Snart är min sötpotatis klar. Jag fattar inte varför den, men inte vanlig potatis, rekommenderas. Men så är det, och jag tycker tack och lov att det blir gott när jag ugnsteker den. 

Tre dagar kvar innan sista korret på Aldrig ensam, kommer. 

Tjohej.

Handväskor är min grej,

 och handledsväskor än mer än så. Någon frågade häromsistens hur jag bar dem, och jag låter dem bara hänga. 

Min kärlek till dem startade när jag hade min frozen shoulder, för om jag alls behövde en väska var det enda alternativet. Jag kunde inte ha något varken hängande på, eller över, axlarna. Så på vintern fyllde jag mina fickor, och när det inte var möjligt skaffade jag en handledsväska. En svart, på Åhléns, och med tanke på hur lång tid det tog att bli av med problemen i skuldran skulle jag säga att jag inte hade någonting hängande på axeln på två år. 

Sedan utökade jag kollektionen för det tog så himla länge innan det kändes helt bekvämt med något på axeln, och idag har jag tre svarta, en "finväska" från YSL som jag fick i 60-årspresent, en nylagad som jag använder jämt från Stella McCartney, en reaväska från Kenzo som jag köpte innan jag fattade att skomakarn kunde laga den från Stella, och en som jag sällan använt (någon gång kanske) från Zara, som ju är supercool. Måste använda den mer, känner jag.

De såg verkligen inte ut att komma upp och ned när jag fotade!

Jag skulle "behöva" en mer somrig variant, men det har jag än så länge inte hittat. 

Där har vi det. Dagens ytliga fundering och tacksamhet över att axeln nu till 85% har full rörlighet. Bättre än så kommer det aldrig att bli. Men det är i utåtrotation, så det påverkar inte mitt dagliga liv överhuvudtaget. 

Idag ska bilen tvättas kl 13 eftersom jag funderar på att sälja den och köpa en billigare istället (skulle gärna ha en likadan Honda som jag sålde (!!), och sedan har jag en telefonintervju 14.30. Men vilken tur att jag köpte min stora bil, som den har kunnat fyllas med grejer till Fjällbacka!

Utöver detta är det förstås bara jobb. 2000 ord ska på pränt denna regniga Farstadag. Möjligtvis kvistar jag innan tvätten till stan och hämtar mina glasögon som jag glömde hos Jonathan häromdagen, och som han har tagit med till jobbet. Det ska ju bli fint väder i några dagar igen. Tjohej för det. 

Det grönskar ordentligt nu! Tack vare det kan jag gå spritt språngande här inne utan att en människa kan se det. 

Dag 1, bok 20 (hur sjukt?)

 Då är jag igång. Jag bollar lite med strukturen och det har jag jobbat med efter dagens skrivpass, men än så länge har jag inte kommit på hur jag ska lägga upp den. Det löser sig. Huvudsaken är att jag har kommit igång med historien och i rätt ton. 

Bridgerton i bakgrunden, på tal om rätt ton. 

Tjohej.

12 tusen är det mycket rimliga målet innan veckan är slut. 

Något mer än det har jag inte hunnit idag. Jag har svarat på två telefonsamtal. Ett från mamma som har kommit fram till Palma och hotellet hon och hennes väninna ska bo på i en vecka, och ett från elektrikern som ska se till att min diskmaskin installeras i Fjällbacka. 

Där har vi det. En dag i Farsta. Jag har slängt sopor, det är så mycket jag har rört på mig idag. 

Vårens sista bibblabesök

 gick superbra. Fullt, mer eller mindre (kanske 50 pers?) och en publik som verkligen var med. Det ger så oerhört mycket energi tillbaka rakt in i föreläsningen med personer som nickar, gapskrattar och är knäpptysta när de ska vara det. Med, helt enkelt.  

Och fram kom en farbror och frågade om min mamma är Jörel Hellberg från Fjällbacka. Det visade sig att Sigge, som han hette, och mamma hade gått på Restenäs (en privatskola på västkusten där mamma gick i några år) tillsammans. Så kul. Han var 86 och pigg som en mört, vad det verkade. 

Sedan fick jag med mig glutenfritt fullkornsbröd, och nu har jag ätit FLERA SKIVOR. En i taget funkar nog med min mage, inte trycka in en halv limpa ... men det var så gott, ljummet fortfarande! Hård skorpa, ni vet. Jag svängde förbi snabbköpet och köpte Bregott och OST och åt åt och åt. 

Man ser ju hur gott det är!

Tack och lov är osten slut nu och brödet ska jag frysa in, för jag vill verkligen inte att få magknip. Jag har druckit massor med vatten, och ska dricka ett stort glas till innan jag lägger mig. Bröd är KNARK för mig. Jag kan bara inte äta det med måtta, det spelar ingen roll vilken brödsort det är. Det enda som skulle få mig att backa är om det är torrt och gammalt, då kanske jag bara hade ätit TRE skivor. 

Jag åt ju lite i USA också. Bagels, kanske totalt 5 stycken. Där kunde jag faktiskt hålla mig måttlig, kanske för att jag var tvungen att gå och handla det, det är en annan sak än om jag har det hemma. I alla fall: kanel och russin bagels är sååååå gott. Och den här gången hittade jag ju en ny: ÄPPLE, kanel och russin. Lägg av, så gott det var! Med Philadelphiaost på. Är de färska tycker jag att de är godare orostade, annars är det vanligt att man rostar dem där. Här hemma hittar man tack och lov sällan Bagels. Jag kanske hade ätit sönder mig helt och hållet. 

Men nu blir det inget mer bröd utan korrekt mat för mage och eksem, men jag är så glad för det jag fick idag, det blev perfekta kvällsmackor eftersom jag åt middag redan halv fem idag eftersom jag skulle uppträda klockan 18 när jag vanligtvis äter. 

I morgon börjar jag skriva ny bok, bok 20, med utgivning i TYP januari. Jag har därmed tre i luften i år, men ska försöka att arbeta med en i taget. Det kommer att krocka lite i höst, med två redigeringar, men det kommer att gå hoppas jag. 

Inför i morgon önskar jag att jag lyckas hitta rätt ton direkt. Det gjorde jag med bok 19  (som kommer ut i juni nästa år), som jag skrev första tredjedelen av på Kanarieöarna. Det bara flöt på, oupphörligen, till sista punkten. Den känslan vill jag ha igen. Jag får tillbaka Aldrig ensam nästa måndag för sista korret, och då ska jag printa och försöka att KORRLÄSA. Det är så svårt, tycker jag, även om jag sitter med linjal.

I morgon får jag sova hur länge jag vill. I morse var jag inte utsövd trots 8 timmar. Vi får väl se hur det blir i morgon. 

Tjohoo