JÖSSES,

 vad längesedan det var jag bloggade.

Jag har mest ägnat mig åt räkenskaper de senaste dagarna. Sådant som är ett måste. Man kan redovisa moms en gång om året, men jag behöver ha koll.

AVBROTT FÖR NYHEEEEET: Jag har idag, typ 14.30, blivit FARMOR!

Allt har gått bra, har just pratat med den lilla familjen efter kejsarsnittet och Jonathan och Linnea är så glada och tacksamma. Bild får ni se när de säger att det är okej.

Men ÅH, som jag har väntat idag och nu är han äntligen här. Som jag ska älska den ungen!

Första arbetsuppgifterna är skickade,

 och flera handlade om att strukturera sin skrivtid, så att jobbet faktiskt blir gjort.

Många skriver lite då och då, och för att det ska bli något är min övertygelse att man faktiskt behöver struktur och daglig kontakt med sitt manus, om än med några få ord. Nu har vi ju ett mål som är att vara klara om ett år, och ett litet steg i taget ska vi ta oss dit. 

Alla får individuella övningar och jag tänker att jag bygger upp en bank med det för framtida kurser. 

Det är väldigt roligt! Igår satt jag med det till klockan 18 innan jag var klar. 

Här satt jag i typ 8 timmar igår, och Selma var den perfekta författarhunden!

Idag svarar jag lite på mejl, ska printa ut underlag till momsredovisningen den 12e (men gör själva jobbet när Selma har åkt hem) och ta promenader. Det är otroligt välgörande för min rygg.

För att hjälpa ryggen ännu mer har jag köpt ett sådant där hjul man ska ha på golvet och dra sig in och ut med (ni vet med armarna rakt utsträckta) och det var satans tungt! 

Men har hittat videor om det och jag gör ändå rätt, tror jag, även om armbågarna inte riktigt var beredda på min tyngd känner jag nu efteråt. 

Mest nöp det till i övre delen av magen, men ska spänna hela under rörelsen är tanken. Testar igen i morgon! Köpte också en bra matta att ligga på, 8 mm tjock, vilket känns bra för knäna. Det får inte vara för tunna mattor, i alla fall inte för min kropp.

Jag är fortfarande kvar i frukostsoffan, men nu ska vi ta en promenad (den längre tar vi med grannen klockan 12) och sedan måste jag verkligen duscha. 

Hoppas att du får en fin helg!

Mina program är igång

 Båda två. Ett premium med färre deltagare, som kommer att få fler one-to-one cochingstamtal och lektörsläsning, och en kurs jag kallar ordinarie. 

15 härliga personer, som alla bjöd på sig själva, sin story coh vad de ville med kurserna. 

Studioförberedelse

Datorn på plats 

Och här dyker jag upp på skärmen i väntan på deltagare.

Det här ska bli så roligt att följa. I morgon ska jag skicka väg nästa arbetsuppgifter som ska redovisas den första mars. 

Idag ska ägna mig åt Selma. Hon är alltid yster första dagen hon är här och behöver lite extra kärlek istället för en matte som jobbar. 

Just nu lagar jag mat. En fat med broccoli, blomkål, tomater, paprika, zucchini, aubergine, majs och lök (ingen olja, upplever inte att det behövs) står i ugnen. Strax ska jag också lägga in kyckling. Till detta serverar jag någon sås. Sweet chili är en favvis, ayvar relij (stavas det så?) en annan.  

Jag ska hämta Selma klockan 11 och behöver äta innan dess och gör så mycket att jag har en måltid till senare. Jag ska också hämta paket på vägen, har beställt apoteksprodukter från nätet eftersom det är så mycket billigare är att göra det på ett apotek. Canoderm och sånt jag behöver till min eksemtumme, som inte vill läka. Om jag hinner ska jag också sola innan jag hämtar henne. Jag behöver också dammsuga klockan 8 för Selma hittar allt som ligger på golver, det är ju taskigt om jag stör grannarna tidigare än så.

Och på tal om att störa. Min hörsel är bättre än genomsnittet för min ålder. Helt otroligt!

Jag vet att jag får lock rätt ofta, och om jag tryckutjämnar hör jag ju bättre, men jag  trodde nog ändå att min hörsel var dålig.

Well, förmodligen är det så att jag hörde VÄLDIGT bra tidigare, enligt audiologen, vilket kan göra att jag upplever att jag hör sämre nu. Men inte så dåligt så att det kräver en hörapparat. 

Hon kollade mina kliniskt rena öron, och inte en enda liten vaxpropp låg i vägen. Eftersom jag ju också har psoriasis i ett öra, som kliar när det börjar växa till, så är hålla rent ett av sätten att få bort det (och kortison typ en dag varannan vecka). Det tog över tio år för mig att förstå att det var psoriasis och något jag kunde hålla i schack med kortison. Det var magiskt att få en flytande kortison, som jag hällde över en tops och vispade runt med, och nästan kände hur fjällen (psoriasis fjällar ju) avlägsnade sig och hur örat redan nästa dag var helt läkt. Jag tror att jag använde det tre dagar på raken första omgången och sedan var örat, som varit en fnasig, röd, svullen klump på sidan av huvudet i 10 år, läkt. 

Så fort jag känner av det nu, använder jag som sagt kortison i en dag, mer behövs inte.

Samma kortison fungerar inte på min tumme, jag har provat.

I alla fall: Audionomen tyckte att det var en bra grej att kolla sig med jämna mellanrum eftersom vi har det som en åldersgrej i familjen och ju tidigare man skaffar en hörapparat, desto bättre är det. 

___________________________________________________

Jag har få ord om Örebro, det är en sådan tragedi.

Men jag vet, och för mig är det trösterikt, att liv går vidare. För oss som inte är direkt drabbade, betydligt snabbare, naturligtvis. 

Om någon försöker skrämmas så lyckas det under en mycket kort tid, sedan återgår saker och ting till det normala. För dem som inte är drabbade, vill jag gärna understryka igen. 

Men till sist gör även deras liv det. Förmodligen ett annat liv, men det går vidare. 

Det är kanske det största jag vet. Människors förmåga att ta steg framåt. Små, och kanske står de stilla ibland, men till sist så finns en framåtrörelse. Den kan inget terrorist eller massmördare hindra, trots att det säkert är avsikten.

Det här är ju intressant

Sveriges drygt tio miljoner invånare lever i knappt fem miljoner hushåll. Mer än två miljoner hushåll består av en person som bor själv utan barn.

Vi är många som bor själva. Av alla hushåll så är mer än 40% ensamhåll (det vill säga inga hemmaboende barn eller sambo/gift)

Mer än en femtedel är ensamstående sett till befolkningen. 

Jag undrar hur många som trivs med det lika bra som jag gör. Många, hoppas jag. 

Jag har inte bott tillsammans med någon sedan 1985 typ, då var jag 23. Det var i och för sig trevligt, men inte så att jag direkt slängde mig efter den möjligheten igen. 

I min sista relation var det nog det bland det första jag sa att jag absolut inte kunde tänka mig. Fy satan vilken tur att jag inte har låst mig fast vid någon så. Det är ju inte så att jag väljer de manliga stjärnorna direkt. Har de inte missbruksproblem, så har de andra dysfunktioner, det är ju uppenbarligen så att jag dras till den typen.

Nu har jag varit singelpingel i 9 år, och jag tackar min lyckliga stjärna för det nästan varje dag. Jag kan känna en lättnad inombords bara jag tänker på att jag slipper relationer. 

Tänk om jag skulle behöva dela min fina lägenhet med någon, be om lov om att få tapetsera eller köpa nya väskor FY så hemskt!

I april åker jag till New York ju. Ensam och lycklig. Visserligen har jag ett schema för resan och visst skulle det vara allra roligast om Jonathan och Linnea var med så att vi kunde sammanstråla då och då som vi gjorde senast 2022, när åt middag eller gick på teater på ledig tid. 

Men det går ju inte, och då finns det bara ett alternativ: åka ensam. Jag vill inte ens åka med en väninna. Då måste man jämka, rucka på planer och jag har ju ett mission när jag åker iväg sådär. Jag ska göra research, och kan inte tänka mig att underhålla någon annan eller, FY, dela rum! 

Jonathan (utan Linnea) och jag har varit där tillsammans, när jag fyllde 50 var första gången och andra gången var 2020, dagar innan pandemin bröt ut), då delade vi visserligen rum, men sågs mest till middagen ... och på Broadway. Han hade sina möten i stan och jag hade mitt schema. 

Typ så, denna måndag när jag har handlat, skickat inbjudningar till möte i morgon (och på onsdag) och tvättat lite. Slängt en massa grejer på insamlingen har jag också gjort (papper glas och sånt.) På torsdag ska jag åka till återvinningscentralen med massor som står i hallen. Gammal färg, filtar, några gamla kläder, en bricka som inte passar någonstans, en trasig kaffebryggare som läcker vatten. Typ sånt. 

Men först kurs i två dagar, och skicka nya arbetsuppgifter. Så kul!

När Selma kommer tillbaka vet jag inte riktigt, jag har bett om en plan från Solna. I slutet av nästa vecka ska bebisen komma och från och med då kommer nog Selma att vara hos mig ett tag framöver, så de kanske vill ha henne lite längre nu. Vi får se. Jag är redo för allt!

Då är manuset skickat för den här gången.

 Och jag är nöjd med slutet, även om det förstås kan filas på ytterligare. Jag skulle vilja bygga ut hela manuset med 5000 ord till och landa på 85´. 

I det här varvet ska min nya förläggare kopplas på, och hon ska läsa för första gången. Det blir ju spännande att höra vad hon tycker. Jag tror inte att hon har läst mig tidigare, så vad hon tycker om min "stil" får vi väl se. Just stilen, sättet att uttrycka sig på, är svår att rucka på. Jag tror att i så fall måste jag göra något drastiskt, som att skriva i presens i jag-form, till exempel. Det skulle röra till det för mig och kanske är det en röra som behövs för att byta skrivstil. 

Det var det jag testade med Laholmsflickan för några år sedan, som blev en svart konstig kortroman i ljud och pocketbok som var fruktansvärt rolig att skriva. Den har sålt i 5 tusen ex, alltså är den i princip oläst. Det är på sätt och vis bra, den har en grundstory som är kul och som går att återanvändas på något sätt, inte minst skrivstilen i den. 

Resten av den här dagen ska jag fundera på mitt förråd, om jag kan klämma in kläder därifrån i någon av garderoberna om jag gör ännu en rensning. Min granne har ju exakt samma problem, så vi bollar lite om vad man göra. Det är fläktskåp och skit i vägen. Förvaringen här är rätt usel, köket har nästan inget plats alls. Små skåp över diskbänken och inga högskåp. Annars gillar jag ju planritningen här, den är superduper.

Kolla skåp och rör där bak, det tar sååå mycket utrymme.

Och så ska jag för tredje dagen i rad ta en promenad med samma granne, prick12. Vi går en timma i maklig takt, det blir typ 5-6 tusen steg. 

Utöver promenader skulle jag behöva göra lite styrketräning, men det har jag inte kommit igång med alls, trots att jag plockade fram mina hantlar häromsistens. Nu ligger de i skåpet igen. 

Det går i alla fall bra att avstå socker. Men jag äter inte mindre, i stället blir ju storleken på mina portioner allt större. Så det blir nästa grej att ta tag. 

En sak i taget.

I morgon ska jag jobba med coachingen, och i dag bara ha det i tanken. Det brukar funka bäst så. 

Så jag tog tag direkt, tog bort ytterkläder, klämde in dem i en garderob, sköt över kartongerna som stått till höger in under hyllan där kläder hängde tidigare. Det blev otroligt mycket mer space. Ännu mer när jag ska slänga hyllor och skit som aldrig kommer att komma upp här.

Tjohooo!

Mellokväll efter lång arbetsdag.

 Sparade sista sidorna i redigeringen till i morgon bitti när jag är piggare. Men jag har fyllt på och rensat fyllt på och rensat hela dagen. Tror att det sitter nu. Jag har ju samma arbetssätt i alla mina böcker där jag gräver mig djupare vid varje redigering.

I morgon ska jag också skicka ut inbjudningar till onlinemötena nästa vecka. Jag hoppas att jag fattar hur man gör. Jag har bara blivit inbjuden själv tidigare. 

Ikväll Luleå. Jonathan är där med mellanakten, bland annat. Mer som skivbolagsstöd än något annat, det är väl bra om artisterna har sitt skivbolag på plats som stöd och hjälp. Plus att han säkert filmar till sociala medier.

Jag gillar Mello, det ska bli kul. Min väninna och jag gissar alltid vinnare i varje deltävling. Det är sen gammalt. 

Nu är klockan 20.00 hejhej

Uppe för tidigt,

 men kunde inte somna om och det är ju lika bra att starta direkt. Alltså efter alla min bostadssök och sånt.

Nu är jag klar med det, och ska öppna mitt worddokument. Dagens ambitiösa mål är 30 sidor redigering. Det vore toppen om jag lyckas med det. 20 är det minsta, så allt över det är bra. 

Jag kommer att sitta vid matbordet, på en av mina sköna stolar från Mio. Det finns tre varianter att välja på vid bordet och just nu trivs jag bäst i just dem (som jag har två av).

Skor ska på, mer kaffe bryggas, sen så!

Har jag tid senare ska jag sola och handla. Men då måste jobbet vara gjort först. Jag har mat så att det räcker i ett par dagar till. 

På balkongen ligger nu mitt nya golv i sopsäckar eftersom jag har plockat ut det ur bilen. Exakt samma golv som ju grannen ha och ska lägga i vår, så häromdagen  bestämde vi att vi lägger det samtidigt och hjälps åt. Jag har ju en bra såg man kan använda att korta vissa bitar med. Det är ju smart. 

I år får jag väl anstränga mig lite på balkongen, eftersom jag kommer att vara hemma mer än jag var förra året då jag hade lägenheten i Fjällbacka. Men en massa blommor vet i tusan om jag vill ha, de drar bara till sig insekter och skit. Man kan ju göra fin på andra sätt, förhoppningsvis. 

JAJA, det är mitt i vintern. Jag kan börja tänka på balkongen senare, när jag är FARMOR!

Jonathan är på väg till Luleå och Mello, för att han har artister som är mellanakt där, men Linnea har ju sin syrra här så hon klarar sig. Annars hade jag ju varit där. 

Jag var ju ensam hela min graviditet, men det betyder ju inte att jag tycker att andra ska vara det så där på sluttampen. Jag kände mig aldrig ensam, jag hade ju den där lille i magen som jag umgicks med. Så kan det ju vara för Linnea också, såklart. Men hon har ju Selma just nu, som behöver gå ut och så där, så sällskap är nog mysigt ändå när Jonathan är bortrest. 

Försöker minnas hur jag kände då, men var nog bara glad för min bebis och en egen pyttelilla familj. Jag har alltid trivts bättre med mig själv när jag har varit ensam, då har jag sluppit anpassa mig och göra om mig. Fast det visste jag nog inte då, bara att ensamheten inte besvärade mig ett dugg. 

Det var ju först i 45-års åldern jag gick i terapi och kunde se mina mönster, börja sätta gränser och faktiskt sluta bli min omgivnings soptunna. 

Bra grej, det där med terapi. I alla fall för mig, tjohej.

Fortfarande 60 sidor kvar (!)

 men nu är det gaspedalernas gaspedal i tre dagar framöver.

Idag går bort. Jag ska lämna tillbaka en grej till TRE (en padda jag inte har beställt, jag fick två), handla för tre dagar och sedan i princip låsa in mig.

Jag ska också bjuda in till första coachingmötena nästa vecka, wohoo.

På tisdag har vi en grupp, på onsdag den andra. Första mötet går ut på att lära känna varandra, berätta om erfarenheter, vissa har skrivit mycket, andra ingenting, och sedan titta på vad man har för mål till nästa möte som är om en månad.  De ska bli så roligt att lära känna alla, och sedan få gå vid sidan om framåt. 

I en av kurserna ingår ju också 10 ggr privat coaching, vilket förstås blir ännu mer effektivt om man behöver bolla grejer, eller vad man nu har för mål. Det är inte jag som bestämmer det.

Det enda jag har bestämt är att det övergripande målet bör vara att om ett år ha skrivit ett manus. Men någon kanske skriver 2. Vem vet. 

Oavsett ska det bli roligt!

Det här postade jag tydligen inte idag, alltså gör jag det nu, 19,18, alltså exakt 42 minuter innan jag ska lägga mig i min säng- 

Just nu ligger jag i soffan och ser en Disney-serie, Under the bridge.

Selma är här,

 och jobbet går därmed liiiite segare. Igår så segt att jag kanske redigerade fem sidor och sedan kroknade. Kan också bero på januarimörkret, som jag inte lider av ett dugg annat än att jag kanske blir lite tröttare.

Idag, på första kisspromenaden, som för övrigt alltid är över så fort båda behoven är uträttade efter fem minuter, hann vi bli pissblöta. Det spöregnar verkligen.

Dagens irritation är inte ny, men jag har verkligen inte kommit över den: 

Utforska. 

I boken utforskar han

I serien utforskar man 

Hennes mål är att utforska

Det är kanske det mest pretantiösa ordet någonsin. Som om en underhållningsbok/serie,  UTFORSKAR, något. Nej, det gör den inte. Då skulle det inte vara underhållning utan fakta. 

Och om någon i serien/boken utforskar så får den banne mig ha en titel som forskare!

Undersöker. 

Precis lika illa.

I boken undersöker han

Som om en underhållnings(författare) skulle komma med svar på livet mysterier. 

Jag känner mig väldigt lättad över att ha fått ur mig detta, tack så mycket!

Inom tre veckor har vi en bebis i familjen. Helt galet.

Linneas syster har två barn, en bebis på 7 månader och en kille som är 4 år och fem månader. De är i Solna och hälsar på just nu. Numera har ju Jonathan och Linnea  ett gästrum som ska bli bebisens rum så småningom, och där sover syrran och barnen. I hallen har de matbordet som passar perfekt där.

I morse när 4-åringen kom upp sa han: Moster, ni måste köpa ett större hus, ni kan inte äta i hallen. Vi bor i Sverige.

Så rolig liten människa. Han kan också säga: Jag känner mig inte så glad idag. Plutten. 4a år. Enormt ordförråd och han använder det helt rätt. 

I morgon ska Selma dit igen och jag ska stå på gasen med jobbet. 

Hon är där inne i soffan och leker för sig själv. 

Jag tittar på tv4 som handlar om att ta till vara gamla kläder, och jag tror att jag möjligtvis har slängt trosor, trasiga strumpor och någon enstaka t-shirt med hål i, men allt annat har jag skänkt eller sålt vidare genom åren. Nu vet jag ju inte om det skänkta tas om hand, men hoppas ju det. Jag köper visserligen från H&M och Zara, också, men mina plagg används ju sparsamt och jag har dem i evigheter om jag behåller min vikt. Annars hänger de där som ett hååååån och det vill jag inte. Jag älskar ju min garderob, mina väskor och skor. Jag är ju pysslig med det, kombinerar, funderar på vad som är fint (till exempel nu när jag ska ta nya författarfoton)

Men jag förstår ju att man lockas av de kinesiska kedjorna som är så billiga, särskilt om man är ung, växer och har lite pengar. Eller om man har små barn.

Linnea och Jonathan har skaffat väldigt lite nytt. De har köpt begagnat från Vinted för en spottstyver, fina grejer som har använts få gånger som ju spädbarnskläder gör, de har fått av hennes syrra och till och med några gamla plagg från Jonathan ligger i lådan. Bebisen blir ungefär ett halv kilo större än snittet, så strlk 50 lär nog aldrig passa och 56 i kanske ett par veckor. Jonathan var ju 56 redan när han föddes (han är 1,90 nu) och hur lång den här bebisen är tror jag inte att man vet. 

Typ så, sent jobb idag också. Och vi måste åka och handla mat till Selma. Förhoppnningsvis kan jag i alla fall redigera 10 sidor idag. Det är målet. 

Jag måste handla,

 igår åkte jag bara till min lokala butik och köpte det mest nödvändiga men jag behöver handla mer och ska åka till Ica så fort det blir ljusare ute. 

Dagens kopp/mugg är den här från H&M (gammal). Formen på den gör att kaffet blir sååå gott. 

Min redigering travar på. Jag tror att jag har löst den svåraste karaktären, den som ingen av oss var riktigt nöjd med. Det var för mycket information staplad i kapitlen om hen och det blev aldrig riktigt bra. 

Jag har hundra sidor kvar ungefär och en vecka på mig. 

I morgon kommer Selma, och hon stannar tills på torsdag, men jag hoppas kunna ha samma timmar till mitt förfogande ändå. Tror dock att jag behöver börja tidigare på morgonen, för då somnar hon gärna om i fönstret. Istället för det stora sjok av tid, jag kan ju sitta i fem timmar på raken (med toa och kaffe som det enda jag reser mig för), måste jag nog dela upp det lite. 

Det ska bli roligt att hon kommer hit. Hon har inte varit här på nio dagar när hon kommer i morgon. 

Jag har sovit en timma för lite i natt, och gäspar i soffan, men det brukar lätta. Ev tar jag en tupplur senare, vi får väl se. 

Först handla, äta och jobba!

Helt sjukt att jag klockan 17 igår,

kom på att jag faktist skulle på Les Miserable och träffa Jonathan och Linnea klockan 19. Det blev en raggardusch, jag åt stående och sedan drog jag till Tele2 arena. 

Jag både hann och var lite tidig, men sådant vet man ju aldrig. Det var i alla fall en fantastiskt konsert där vissa nummer var de bästa jag någonsin har sett från den musikalen. 

Efteråt hämtade vi Selma från en hundvakt i Sumpan, jag körde gänget till Solna, och jag var inte hemma förrän efter tolv. Somnade kanske ett, typ, och hade satt klockan på halv nio. 

Idag var jag tvungen att handla lite, fixa mat såklart, så var nog inte igång med redigeringen förrän halv 12 kanske. Och nu orkar jag inte mer. Jag ska duscha medan maten tillagas i ugnen. Idag kyckling (nähä?) med FÄRDIG sötpotatispommes. Det är gott som tusan. 

Ikväll ska jag verkligen inte göra något annat än att hålla mig vaken för jag vill upp tidigt i morgon och fortsätta. 100 sidor kvar. Hittills är manuset utökat med ungefär 5000 ord och det kommer att växa ännu mer. 

Här ligger påsar till böcker som ska skickas och trängs med apelsiner, doftljus, vanliga ljus och tulpaner. Älskar mitt matbord!

Typ så, fredag, tjohejsan

Bra dag igår,

 flera möten och sedan presentation av deckaren för säljorganisationen tillsammans med Teresa, min förläggare, som nu går vidare och blir publicistisk chef på ett annan Bonnierförlag. Det finns ju flera. 

Så jag har en ny förläggare från och med 1 februari, som praktiskt nog heter Åsa. 

Teresa och jag har jobbat tillsammans sedan jag antogs på Forum i december 2012, med första utgivning 2014. Så för min del tror jag att det kanske är bra med en ny röst, nya ögon. Vi åt lunch igår, Åsa och jag, och det känns superbra. 

När Teresa ringde och berättade grät jag, för hon har varit min klippa, men ibland får man slänga sig ut och se vad som händer och jag har en känsla av att Åsa kommer att vara superbra för mig. Vi känner varandra lite sedan tidigare, och hon har en hund! Lika gammal som Selma och lika många kilon tung (Selma väger nästan 6 kilon nu).

Och på tal om Selma: Linnea tog henne till veterinären i förrgår och tömde analsäckarna. Lilla pluttan. De hade inte hunnit bli inflammerade, tack och lov, och vi ska strö något över maten som ska göra bajset en aning hårdare (antar jag), för de där säckarna ska tömma sig själva när hunden bajsar och då får det inte vara för löst.

Jag har inte upplevt att det har varit det, men vi får ju ha koll, såklart. Hon var i alla fall helt obesvärad av det veterinären gjorde och att Jonathan och Linnea ens kom på det berodde på att hon åkte med rumpan på mattan där hemma. 

Min grannes pudel har det ofta, men tror att då är det inflammerat. Ska kolla med henne. Det är en vanlig åkomma, tydligen.

Igår fick jag också en fråga från någon filmmänniska (via min agent) som vill köpa option på att göra något av España por favor. Och det får väl hen göra, tänker jag. Jag kan inte det där utan det får agenturen bedöma och ta hand om.

Vad man gör är att man skriver ett filmavtal men att det först och främst i det här läget handlar om att man köper en option som betyder att man får rättigheten att utröna om boken kan bli en film eller inte. Jag vet inte i vilket läge själva filmavtalet ekonomiskt träder i kraft, men det är nästan inte förrän första scenen spelas in.

Så när författare går ut och annonserar att deras böcker ska bli filmer, så handlar det alltid om att de har skrivit på ett optionsavtal. Film blir det sällan, tyvärr. 

Optionerna på Sonja förlängdes hur många gånger som helst, men det var ju i flera år i olika filmbolag. 

Det skrevs 5 eller 6 manus, innan SF gav upp efter pandemin och då hade vi kommit väldigt långt i processen utan att själva filmavtalet hade skrivits under och betalats ut. 

Men kul att något har begripit att det skulle kunna bli en bra film. 

Typ så torsdag, när jag är mer eller mindre utvilad igen. En tupplur när jag har jobbat klar, kanske, men är inte trött just nu.

Natten till igår vaknade jag 02.30, så när jag kom hem igår var jag totalt slut. Jag åt knäckebröd till middag, somnade två timmar i soffan, klev upp, borstade tänderna och la mig i sängen, somnade igen vid 22 och vaknade strax innan kl 6. 

Där har vi det.

Tjohej från kökssoffan

Har inte kommit igång än, men strax så.

 Jag får skippa solningen, helt enkelt.

Har ätit lunch vid matbordet: kyckling, zucchini, aubergine och sötpotatis, och har lämnat den gröna soffan för idag. Nu sitter jag kvar här och jobbar ett tag.

Härifrån ser jag ju tv:n, det gör jag inte från kökssoffan. Den står på ändå, det går ju att lyssna. Jag gillar 4ans nya giv med en hel nyhetsdag. 

Morgonen har ägnats åt deklaration, eftersom jag behövde göra en ny pga lägre inkomster. Och jag har kollat upp försäkringar. 

Jag blev ju lovad en ny telefon, men det får jag inte utan en bättre begagnad likadan, verkar det som. Jag ska tydligen också få två paddor (jag hade sagt ja till en) men tänker skicka tillbaka bägge. Jag behöver inget sådant abonnemang. Jag var upphetsad där och då, och sa ja till det mesta. 

Eventuellt tar jag det på hemförsäkringen, det återstår ju ungefär 4000 att betala för den gamla telefonen, och kanske täcker summan från hemförsäkringen det. Vi får väl se. 

En telefon är så himla privat tycker jag. Känns jobbigt att skicka iväg den på lagning. 

JAJA, deklarationen var viktigast. 

NU ska jag jobba. 35 sidor är målet. Jag jobbade länge igår ändå kom jag inte så långt framåt, så idag måste jag ta igen det. 

Jag måste också, ikväll, tvätta håret, fixa ögonbrynen, raka bort fjunen och piffa till mig lite. I morgon har jag två möten och en presentation av deckaren, och måste åtminstone se trevlig ut och lukta gott. 

Typ så, tisdag, bra dag så här långt. Jag är ofta väldigt nöjd när jag har gjort något jag har skjutit framför mig (deklarationen). Nu är det gjort, så ny energi in till Åsapåsa.