Skrivskola, scrolla nedåt.

Bra jobbdag.
Mycket planeras nu inför releasen av Kvinnorna på Flanagans. Intervjuer per telefon, mejl och jag är inbjuden till Nyhetsmorgon den 9e juni. Då har inte boken kommit än, men på åtminstone Adlibris går den att förboka.

Sedan har jag pratat filmprojekt.
Sonjas sista vilja lever ännu, även om det återigen har varit förändringar runt projektet.
Men SF  tror ju att det kan bli en film någon gång, uppenbarligen.
Håll samma tumme som ni har hållit i bortåt fem år? :)

I morgon kommer min bästis och hämtar min säng. Själv väntar jag fortfarande på besked om när den nya kan tänkas komma. Den här veckan är det sagt, men det känns ju tveksamt om de inte har hört av sig än. Så länge sover jag i min soffa. Det funkar i några nätter.
Jag är bara lycklig över att någon vill ha den gamla (som inte alls är gammal) så jag slipper Blocket.

Typ så.

Onsdag. Bra dag, så här långt.

Idag fick jag hem en dummy på boken eftersom det inte finns några ex att visa upp än.

Jag tycker att den är superfin!

Scrolla för lektioner. Min morgon sprack så det tjoade om det.

Jag somnade tolv, typ, vaknade fem. Klarvaken och skittrött.
Sex gick jag upp, hungrig, åt frukost, drack två koppar kaffe, skrev en fullmatad manussida och gick och la mig igen.
Nu har jag sovit ut, ätit frukost nummer två och ska skriva två sidor till.
Tack och lov låg jag på plus igår och det gör att jag kommer att nå de tretusen jag ska ligga på idag, dag 2 av manusskrivandet.

Jag vet inte varför jag vaknar så tidigt. Min väninna klagade på det häromdagen och då var jag löjligt stolt när jag sa att jag minsann inte hade de problemen.
NATTEN EFTER detta uttalande vaknade jag fyra.

Jaja.
Det funkar ju eftersom jag är hemma, ensam, utan några som helst krav från omgivningen.
Fy fasiken vad jag trivs bra med att ha det så.
Idag är det sol och jag ska lägga mig på min balkong.
Så här vit har jag aldrig varit i slutet av maj. Jag brukar grunda några gången i solarium, det gillar min hud (jag har lite problem med eksem) och sedan har vi ju de senaste åren rest till Cypern.
Nu vågar jag inte gå till solariet och vädret har verkligen inte bjudit på särskilt mycket sol i Stockholm.
Och när det har varit sol, så har den försvunnit bakom moln vid ett-tiden när jag kan sola på balkongen (fram tills dess står solen i fel vinkel ).

Idag peppar peppar, ser det något ljusare ut.
Är jag inte klar med manus då, fortsätter jag att skriva senare.


OBS INSTÄLLT INTÄLLT INSTÄLLLT

Nytt datum, 3e juni, nästa onsdag.
I övrigt gäller allt här nedan:

I morgon ska jag vara med på ett instagram-event med Selma stories.
https://www.instagram.com/selmastories/

Eventet sker i deras story, ni vet de där bubblorna längst upp

En feelgood-frukost.
Det ska bli kul.
Jag har aldrig varit med på det tidigare.
Jag ska kamma mig, för tydligen syns man lite i bild, men det är så långt jag kommer att sträcka mig i pifferier!
I eftermiddag ska jag ändå ge mig själv nya ögonbryn, har jag tänkt. Mina bleka, grå, försvinner i mitt ansikte.

Det var det, nu jobb!

Scrolla för lektioner

Det här är ett vanligt blogginlägg.

Idag har jag börjat skriva Flanagans 3.
Jag korrläste det sista av Sommar med Sonja och Susanne igår, så idag var det äntligen dags att börja på det nya projektet. Egentligen hade jag velat börja tidigare, men det kändes skönt att ta ett projekt i taget, jag behöver det känns det som.

Hurra, det ska bli så himla kul trots att jag vet vad jag har framför mig.

68 dagar till deadline sista juli, och jag kommer nog att försöka arbeta varje dag.
Då kan jag eventuellt vara klar vid 12-12.30 om dagarna och kan gå till stranden eller göra något annat på eftermiddagen.

Men ska jag klara det (bortåt 1500 ord per dag) behöver jag komma igång tidigare än idag. 10 är för sent. 8.30 vore perfekt.
Det var planen jag hade för dagen men jag var klarvaken mellan 4 och 5 och kunde bara inte gå upp klockan 8 som jag hade planerat.

Jag är en usel skribent när jag är för trött.

Resan framåt mot deadline kommer att gå hyfsat lätt fram till 30 tusen. Sedan blir det trööögt fram till 50, men därefter rinner det på bra mot slutet (som jag räknar med landar runt 85).

Nu ska ju trilogin avslutas och det ska bli spännande att se hur slutet blir, Jag har förstås inte en aning om varken handling eller slut, utan skriver på för att få till det.
Det här är min SEXTONDE bok (inklusive de fyra korta - Laholmsflickan och 3 Sonjor), så jag lutar mig som vanligt mot min erfarenhet och gör på det sättet som jag vet funkar för mig.
Bara jag håller mig på benen kommer det nog att gå bra (peppar peppar peppar peppar etc etc etc etc).

Ungefär så när molnen har tätnat och jag egentligen precis nu skulle ha landat på Cypern för två veckors sol, bad och jobb tillsammans med min mamma.
Jag längtar så efter att resa. Till Västkusten, Norge, utomlands.
För tre månader sedan åkte Jonathan och jag till New York, och det är ju inte länge sedan, men jag tror att den strypta möjligheten att resa gör längtan större.
Och att jag hade planer. Norge i april. Cypern nu, Cypern två sista veckorna i juli.

Istället bakar jag. Igår rågbröd som blev goda men alldeles för små. Jag vet inte riktigt varför. Tror kanske att jag bearbetade degen för lite. Jag använde händerna, inte maskinen, och råg ska inte knådas lika länge som vete.
Men jag vet inte.
Jag får helt enkelt prova igen.

Lektion 21.

Gestaltning.

Det är mycket prat om gestaltning när det gäller böcker och hur vi skriver dem.
GP recenserade min bok Sexstrejken och sa ungefär så här. "Hellberg kan inte gestalta."
(Go´kväll sa däremot att det var en lysande bok som alla måste läsa).

Det är inte så enkelt som att den ena recensenten har fel och den andra rätt.
Förmodligen har man närmat sig texten med olika förväntningar.

Att gestalta något är att skapa en upplevelse och en känsla hos läsaren, medan den berättande texten mest når hjärnan. Och de flesta av oss som läser vill ju känna i hjärtat, och då behöver vi gestaltningen som hjälp på traven för att se det som händer som om det skedde framför oss.

Man kan gestalta med att använda sig av verb – göra en händelse av det man vill berätta om – eller genom dialog som också är gestaltning.

För att få till det där kan man öva om man vill.
Jag tycker att jag lär mig mycket av skrivövningar.
Senast jag gjorde det blev det en kortroman, Laholmsflickan, som ingen som har läst mig tidigare kan se att det är jag som har skrivit. Inte ens min förläggare kunde se det.

Jag skrev den enbart som en övning efter dagens ordinarie arbetspass, jag ville testa flera saker:

1. Jagperspektiv
2. Inga personnamn.
3. Inga citattecken i konversationer, inte heller några talstreck.
4. Inga leenden.  

Det fanns ingen som helst avsikt med den här övningen annat än att testa om jag kunde uttrycka mig annorlunda.

(Jag är inte en tålmodig författare, jag behöver nya utmaningar).

Och ju längre jag kom i min övning, desto mer började det likna något roman-aktigt.

Så jag skickade det till min förläggare som sa att så där måste jag skriva för dem någon gång, men kunde jag kanske tänka mig att skriva den här för Bonnier Bookery.

Och så blev det. 

Jag skrev klart, fick en redaktör som älskade min tokiga lilla mördarhistoria och jag är fortfarande oerhört stolt över det testskrivningsprojeketet som kom ut i bokform förra året.

Alltså är det förstås övningsdags i virusskrivskolan också.

Skriv först minst en A4a, som mest 3,  som handlar om Emma Lundbergs första dag på jobbet. Hon har fått jobb på ett kontor som assistent till en – sägs det – brutal affärskvinna.

Du ska få med:

vilka träffar hon, 

vad gör hon, 

vad känner hon, 

vad säger hon, 

vad tänker hon. 

Kort sagt: vad händer utanför och inne i Emma första dagen på nya jobbet.

När du är klar har du en text att träna på.

1. Ta bort alla adjektiv (adjektiv beskriver en person, typ Åsa Hellberg är en urtjusig människa). Hur blir texten då? 
2. Ta bort alla adverb (beskriver en handling, typ Åsa Hellberg gör skrivövningarna vrålfort). Vad händer med din text utan adverb?
3. Lägg till så många adjektiv du kan.
4. Lägg till så många adverb du kan.
5. Landa där du är bekväm och nöjd.
6. Ändra nu texten om Emma Lundberg till 3e person om du skrev den i första, eller tvärtom.
7. Ändra från det tempus du skrev den i: från presens till imperfekt (heter det inte nuförtiden, men ni vet vad jag menar) och tvärtom.
8. Ändra till det du är bekväm och nöjd med.
9. Kan du se om din text mer berättande än gestaltande. Kan du göra om de berättande meningarna om känslor och gestalta dem istället? Första dagen på jobbet är man förstås nervös. hur gestaltar man det?
10. Klart.

Övningen syftar till att hitta ett skrivsätt som du är bekväm med. 

För många kan det lossna rejält bara genom att byta perspektiv från det svåra första person (jag) till det lite enklare tredje person (hon). Även om du skriver en självbiografi kan tredje ge dig den distansen du behöver för att kunna ge din text det den behöver. Att stå för nära texten kan vara lika förödande som att stå för långt bort.

Och nu kommer det roliga:

När du är klar med din text OCH ÄR NÖJD med både berättande och gestaltande får du skicka den till mig.

Men bara om den handlar om det jag skrev ovan.

Jag kommer att ge dig enkel feedback utifrån den här övningen.

Skicka din sida, max tre, till asahellberg100@gmail.com Virusskrivskolan i rubriksfältet 

Senast 21 juni.

Tjohej.

Gamla bilder poppar upp på FB

Den första är från Vårruset där jag hade med ett Glorialag. Här springer jag för kameran, men gick både före och efter. Jag tror att jag la minst 50 tusen på den boklanseringen, kanske mer. Det är ändå den boken som har sålt minst. 

Det här är en favoritbild. Mitt första besök som publik på operan i Stockholm, Don Giovanni. Billig biljett, "begränsad sikt." Jo tack.

Min härligaste bild någonsin. Titta på damen till vänster i bild. Den här hänger förstorad i min garderob och jag blir alltid lika glad när jag ser den. Mamma Mia the party, som Simona och jag såg dagen efter premiären. Sussie Eriksson som nu dansar i Lets Dance är hon i pälscapen.

Ser ni att de är jag på omslaget?

Jag prydde de tre första av min utgivning på Forum: En liten värld, Toscana tur och retur och den här, Gloria. 

Det var kul att klä ut sig.

Nu fortsätter min korrläsning.

Ny plan.

FÖRST korrläsning av Sonja3, sedan skriva Flanagans3.
Rent deadlinemässigt borde jag komma igång med Flanagans först, men hur  jag än bär mig åt så måste jag korrläsa Sonjan med deadline 1 juni, och det finns inget som säger att jag inte kan lämna den den 25 maj istället och då faktiskt vara klar (förutom en genomläsning efter att allt är helt och hållet klart).
Efter erfarenheten häromdagen, där det tryckfärdiga manuset tyvärr var alltför dåligt korrläst, så skickar jag verkligen ingenting utan att ha läst en sista gång.
TACK OCH LOV för att jag läste det, för det var inte alls givet.
Allt ska ju vara perfekt när jag och korrläsaren har gjort vårt.
Problemet är att jag har blivit blind för min egen text, och därför måste ha en klarvaken korrläsare som hittar allt som jag själv missar.

Jaja. Håll en tumme för att jag hittade i alla fall det mesta i min genomläsning.


Just nu bakar jag.
Jag har köpt en köksassistent, en riktig tungviktare, som har fått blanda degen åt mig.
Jäkligt smart.
Jag hade i för lite mjöl, men då vet jag det till nästa gång.

Just nu gräddas det för fullt. Två i form, en limpa utan eftersom jag bara hade två formar. Vi får väl se hur det blir.
Jag trodde att jag hade köpt rågmjöl men det hade jag inte. Vetemjöl med 50% fullkorn. Jag använde receptet som stod på påsen. Osötat och okomplicerat.

Det var det.
När jag har tryckt i mig ena limpan (fullt möjligt, jag har ost hemma!) ska jag sortera Sonjajobbet så att jag blir klar med det på söndag.

Skrivskolan återkommer i helgen!

Klar, har ätit massor, har nu ont i magen. Men det var det värt. Bild jag la ut på instagram.

Man kan väl lätt säga att den här dagen inte blev den jag hade planerat för.

Istället har jag nagelfarit ett manus sedan igår eftermiddag, upptog det jobbet tidigt i morse och var klar 14.30.

Det som skulle vara städning idag skjuts till i morgon, och det som skulle vara manusstart i morgon skjuts till på torsdag.
För städa måste jag innan jag går igång med Flanagans 3.

Det enda jobbmässiga jag ska göra i morgon är att svara på frågor från mitt danska förlag.
Snart släpps Flanagans där, tjohoo.

Och så måste jag piffa mig själv. Jag behöver både nya ögonbryn och ta bort hårstrån som jag flyttat sig från huvudet till andra ställen.
(Jag sopade snabbt igår, det blev en rejäl hårtofs i sopborsten ... )
Alltså gör jag sånt i morgon när jag har städat.

Skrivskolan får vänta några dagar.
Fan.
Men mitt ordinarie jobb går förstås före lustigheter som skrivcoaching.

Alla andra säger det mycket bättre än jag,

jag uttrycker mig ofta i affekt, stavar fel, blir för arg istället för efterstänksam och vältalig, så jag har hållit mig rätt borta från att  säga något om sexköp, eventuell våldtäkt och att göra tummen upp på instagram dagen efter man har fått möjlighet att tala ut i en tv-soffa om sitt inre hål. (Jag har inte sett intervjun, bara det som har återgetts efteråt.)

Nu kan vi väl ändå hoppas på att de flesta inte köper det där. 

Visst kan det finnas hål, det bär nog de flesta av oss på, men i det fallet kan man välja vad man ska fylla det med. Sexköp/våldtäkt är väl inte det första som kommer upp som god idé kanske.

Tummen upp på bilden dagen efter (Paolos instagram) visar också för mig att han naturligtvis inte har förstått något annat än sin egen misär (som det säkert inte alls är, han får väl betalt för företagen han lämnar) och att det han har förorsakat flickan/kvinnan, flickorna/kvinnorna han köpt har han överhuvudtaget inte reflekterat över.

Men just det faktumet är jag inte så förvånad över.

Om man köper sex, och i allra högsta grad om man förstår att det här eventuellt är kan vara en flicka/kvinna som ingår i ett människohandelssystem, så finns inte empatin där. Och har man ingen empati så blir det svårt att lida med någon annan, såklart.

Eller se sin egen skuld i någon annans lidande.

Då kan man som Paolo göra tummen upp och säga att man ska pussla ihop sig igen.

Det finns många sätt att stötta de här flickorna/kvinnorna på. Själv har jag valt att uppmärksamma barn och unga (både pojkar och flickor) som utsätt för sexuell exploatering (som kan betyda allt från bilder, övergreppsfilmer till prostitution och människohandel) via Epcat, som drar en hundring varje månad.

Sedan tänker jag på den här flickan/kvinnan som han köpte sig rätten att förgripa sig på. Hur behandlas hon nu? Är hon förföljd av press som vill veta mer? Får hon någon hjälp?

_____________________________________________________________________________

Det var mina tankar den här morgonen. 

Resten av dagen ska den här lyckosten få jobba. (Fy tusan vad lyckligt lottad jag är att jag är född i det här landet.) 

Jag hoppade över det mesta av jobbet igår, för när jag väl hade satt upp en lampa över köksbordet var jag helt slut.

Naturligtvis började jag med den när jag borde ha gjort tvärtom. Jag såg kartongen från skrivbordsplatsen och kunde inte låta bli. 

Jag skulle "bara" packa upp och "titta" på lampan och förlängningsarmen.

Sedan började jag skruva, för det går nog jättefort. 

Men efter att ha skruvat fel i när jag skulle byta eluttag och jag dessutom hade köpt fel glödlampor, fick jag åka tillbaka till Farsta och skaffa nytt.

Och klockan bara tickade på.

Nu visar det sig att glödlamporna jag redan hade köpt var perfekta till resten av hemmets lampor, så det var ju ändå bra såklart.

Det var det. Söndag.

Skrivskolan återkommer på tisdag.

Gårdagens skolk gör att jag har en HEL DEL att ta igen.

I morgon halv åtta kommer målaren. Innan dess måste jag flytta allt i min hall, inklusive garderober. 

Jag hoppas så att han blir klar på en dag!

Saker jag inte kan tänka på just nu:

Att jag kan ta min bil en eller två timmar bort, inte sex som det tar att åka till Fjällbacka. Och därmed inte träffa familjen på västkusten.

Att om en och en halv vecka skulle mamma och jag  suttit på planet till Cypern.

Att jag inte kan köpa sommarklänningar i butiker och suckande konstatera att mina överarmar inte vill ha sådana längre (eftersom jag är fruktansvärt fåfäng och inte ens en karantän rår på det).

Att jag inte kan gå på bio med Jonathan och Linnea.

Att jag inte kan träna på friskis.



Så istället tänker jag på:

Vilken tur att ett nytt manus ska redigeras resten av veckan.

Vilken tur att jag ska börja skriva tredje delen av Flanagans på måndag.

Vilken tur att just på måndag kommer Familjebostäder ( i alla fall firman de har anlitat) hit och målar min hall i samma färg som resten av lägenheten.














Vilken tur att jag kom på att jag kan sätta upp foton med magneter på mitt urtrista bredbandsskåp som är i hallen, men ständigt i min synvinkel. Det går inte så bra att måla, sa målaren på telefon, alltså blir det foton. Och kanske små fina lappar. Kort. Inköpslistor. Istället för på kylsåpet. Ursmart.
Man kan också göra en visualieringsboard där man sätter upp det man drömmer:
Oscarsgalan (bästa filmmanus), ett hus på västkusten (som jag kan vara i när andan faller på) och detaljer jag vill inreda det med. Typ sånt.
Uppenbarligen är möjligheterna med ett bredbandsskåp oändliga!

Vilken tur att min mamma är en samlare så att hon kan hjälpa mig med research över telefonen nu när vi inte kan ses. Hon plockar fram papper efter papper ur gömmorna.

Vilken tur att min son har jobb och att hans flickvän har jobb. Det är ju inte givet just nu.

Vilken tur att jag har hittat en matta och en lampa till mitt nya köksbord.
Och en smart sorts extraarm till eluttaget i taket så att jag inte behöver borra. Och kan flytta lampa lite hit och dit ifall jag vill flytta bordet. För det vill jag säkert. Det är så jag gör ju.
Plus: nya borrhål är extremt irriterande.

Vilken tur att jag hittade min favoritkaftan på reornas rea, för nypriset var inte att tänka på.

Det ska jag ha här hemma i sommar och på stranden i andra länder.

Och då var vi tillbaka i det jag inte kan tänka på.

Just nu vet jag vad jag ska göra 4 år framöver,

det känns så himla kul att planera nya böcker tillsammans med mitt förläggare.
Tredje delen av Flanagans ska jag ju skriva nu, men nu klarnar även bilden av vad jag ska ge mig på efter Flanagans.

Bra dag i Farsta. Jag har lagt in allt jag ska i mitt redovisningsprogram, betalat in momsen, handlat, pratat med min förläggare, pratat med mamma, pratat med Jonathan, lagat mat och latmaskat.
I morgon hoppas jag att Sonjan ligger i lådan, för nu tar fem dagars redigering fart.
Jag är så innerligt tacksam för mitt jobb!

I morse drömde jag att någon hade hittat ett popcorn på marken.
När man undersökte det fann man att det var mitt, och att jag hade en slags sjukdom som behövde åtgärdas.
En tablett om dagen bara, ingen fara på taket alls. 

Man såg också på popcornet att Charlotte Perrelli hade haft det i sin ägo och därför kunde man också se vem det var som var älskarinna åt Perrellis exman.
När jag vaknade visste jag vem det var, nu är det däremot borta.
Kanske lika bra.

Idag kommer den här i pocket.
Tjohoo!

Lektion 20

"Ååh 😅 får man be om ett virusskrivskolan om eget företagande som författare...? Eller är det för torrt?"

Absolut inte!

Bra ämne, nu när ni alla är på väg att ge ut er första bok (eller 10e. Jag vet ju inte riktigt vilka som hänger med här).

Eget företagande som författare är ämnet för lektion 20.

Och aldrig har jag väl varit mer "såhär gör jag", än nu. Jag sköter nämligen hela mitt författarskaps redovisning själv, där många (kanske de flesta) lämnar den till någon firma att ta hand om.
Vissa, som jag, har enskild firma (många börjar säkert så) och andra har AB.

Intäkterna vi har kommer däremot från ungefär samma källor.

Rent ekonomiskt vinstmässigt är skillnaden mellan AB och enskild firma inte så stor, däremot kan man göra fler avdrag i ett AB och man kan också plocka ut vinsten och på den betala lägre skatt.
Det är en stor skillnad. 
En annan är att man är sitt företag om man driver det som enskild firma. När alla utgifter är betalda återstår din vinst. På den betalar du skatt, och det som sedan blir kvar är "dina" pengar.
I ett AB är du anställd, tar ut lön som vem som helst, men om företaget går i konkurs drabbas inte du personligen. Har du en enskild firma är det DU som går i konkurs.


Från början hade jag min enskilda firma till min lilla coachverksamhet och när författarskapet kom la jag bara till det i min beskrivning av firman. Nu finns ingen coaching kvar, istället är beskrivningen författarskap, men firman är densamma. 
Heter samma sak.

Jag tycker att det är såpass okomplicerat att göra det här själv att jag bara har fortsatt, men om jag skulle omsätta mer pengar kanske jag skulle få tänka om.
Som det är nu har jag koll på precis allt, och jag har varken lager, inventarier eller personal att ta hänsyn till och jag tycker inte att det är särskilt komplicerat att lägga in siffror i ett program som sedan sköter allt uträkning och deklarationer.

Så hur går det till att starta sin lilla finansiella författtarlåda?

Först startar man sin firma, registrerar sig för F-skatt, skaffar sig ett redovisningsprogram (jag har köpt mitt av Visma redovisning) och sedan kan man med fördel gå en kurs i "så gör man."
Jag gick en sådan 2008 (i regi av skatteverket bland annat) och fick lära mig det allra mest grundläggande vad det gäller bokföring, skatter, moms och annat som är superviktigt att ha koll på.
Det gäller nämligen att ha koll.
Att hamna efter med något kostar brutalt mycket. Jag har gjort det och vet alltså vikten av det genom egen (sur) erfarenhet.

Det man kan ha problem med som författare är de oregelbundna intäkterna. Ena året kan man ha tecknat flera avtal som generar förskott, nästa inga alls.

Som företagare betalar man preliminärskatt varje månad oavsett om det kommer in pengar eller inte.
När skatteverket räknar ut hur mycket man ska betala utgår de från föregående års resultat, plus typ 10 % till.

Det var där jag fick problem.
Men man lär sig av det.

Numera ser jag till att jag inte betalar mer än det jag vet kommer in. Alltså gör jag en liten budget varje år som jag uppger till Skatteverket. I år fick jag motivera min ändring, men när jag hade gjort det var det inga problem att sänka preliminärskatten.
För att betala hundra tusen ett kvartal där intäkterna är noll, kan vara svårt om man inte har en massa pengar i företaget.
Om det sedan dräller in mer så får man ändra igen, eller helt enkelt betala in resten i efterskott.
Skatteverket. I love them.
Så viktigt att sköta det där, och så bra att ha att göra med när man kör fast. Jag har alltid blivit oerhört trevligt bemött.

Jag sköter min bokföring en gång per kvartal eftersom det är då (den 12e) jag ska redovisa min moms.  Det kan man göra en gång om året, men jag gör det hellre oftare för att ha koll och inte för stora summor att betala in.
Det är då jag sätter mig med mina bankutdrag och för in allt i mitt program som sedan räknar ut allt så fint åt mig. När det är klart sätter jag in den moms som jag är skyldig på mitt skattekonto (motsatsen händer nästan aldrig) och kan luta mig tillbaka i ytterligare 3 månader.

Så vilka intäkter kan man tänkas ha?
I huvudsak för min del:
Förskott, som sedan räknas av på
Royalty, som utbetalas av Bonnier två gånger per år, andra förlag en gång per år.

Eftersom mina första Sonjaböcker ligger på numera 3 olika förlag så får jag utbetalningar 1 april och 1 juni från dem. Sista april och sista oktober från Bonniers. I oktober kommer också bibliotekspengarna, en välkommen intäkt eftersom inget direkt har utbetalats sedan 1 juni.
Man får betalt per lån. Förra året hade jag ungefär 65 tusen lån har jag för mig.

Däremellan kan det komma suddar från utländska förlag och jag har valt att betrakta det som glada överraskningar.
Det är lite skillnad just nu eftersom Flanagansserien är än så länge såld till 10 länder. Då blir summorna lite högre eftersom man får förskott, tjohoo, men när det gäller andra länders royalty så har i alla fall inte jag varit med om att det har varit några stora summor.
Därav glada överraskningar.
Ibland täcker det en hyra, ibland en påse godis.

Till utlandsförsäljningen har jag agenter (sedan ett tag: Bonnier Rights), som hanterar utland och filmavtal.
Den inhemska kontraktsförsäljningen sköter jag numera själv, så om Forum och jag skriver ett avtal får min firma hela summan själv. Annars (om man har en agent utanför sina förlag) tar förstås agenten en del av kakan. De lever ju på provisionen från försäljningen.

Utöver intäkter från själva författarskapet har jag intäkter som föreläsare.
Oftast bibliotek (som bokar mig och andra via Författarcentrum) och bokdagar som vissa städer anordnar. I år har allt sådant bokats av. Vi får väl se hur det blir i höst.

Jag får inga problem ekonomiskt av alla avbokningar, men ett annat år kanske jag hade fått det. För många är det naturligtvis ett enormt ekonomiskt avbräck.
(Alltså, VEM KUNDE TRO DETTA när vi gick in i 2020?)

Utgifterna i firman är få, i alla fall i min:

Mina researchresor, förstås, det är nog de som kostar firman mest (men så blir det bra också!)
telefon
bredband
böcker
prenumerationer
parkering
taxi
förbrukningsvaror
dator
allt som har med dramaturgi att göra: film, teater, musikaler etc, betalar också företaget.

Så där har ni det.
MIN firma.
Andra gör på sitt sätt.

Sparar jag pengar?
Nä.
Jo, men inte långsiktigt.
Jag har inga lån, inga kontokrediter. Jag sparar till något jag vill ha: en bil, en säng, skitsnygga soffor, semesterresa eller en svindyr väska. Allt betalar jag cash. Det har hänt att jag har behövt låna privat men då har det varit under väldigt kort tid, som ett par veckor när pengar inte har kommit som de skulle.

Min pension har jag förstås koll på, eftersom jag är kolltypen.

Jag har aldrig blivit försörjd, har alltid jobbat heltid och jag kommer att klara mig fint den dagen jag går i pension. Just nu känns det långt borta även om jag kan börja plocka ut den om bara några år om jag vill (HERREGUD).

När det gäller mitt författarskap tänker jag alltid bara ett år i taget.
Om jag inte kan försörja mig längre ska jag starta en städfirma.

Frågor på denna något annorlunda lektion?

Lektion 21 blir den jag har annonserat tidigare: GESTALTNING.

Ny lektion i eftermiddag, jag kom av mig lite.

Jag hade visst en hel del att göra med mitt eget, och det går ju först.

Idag är jag skrivledig, men jobbar med min momsdeklaration så att ligga på latsidan är det inte tal om.
Inte på ett tag, faktiskt. Men det passar mig finfint. Jag tycker att jag har hittat en rytm som gör att jag inte jobbar ihjäl mig men samtidigt känner att jag alltid har något att göra.

Jag träffar ju inte en människa (förutom Jonathan en gång i månaden) och vill ha något att sysselsätta mig med, i alla fall större delen av dagen.

Igår gjorde jag klart och skickade jag mitt korrade manus till Kvinnorna på Flanagans som snart ska tryckas och i morgon får jag mitt manus på tredje korta Sonjan som ska redigeras ett varv till under fem dagar, onsdag till söndag. På måndag om en vecka börjar jag skriva på del 3 i Flanaganserien.

Sedan planerar jag för vanliga arbetsveckor framöver (peppar peppar för att jag håller mig benen).
Alltså som de flesta andra: arbete 5 dagar i veckan och ledig 2.

Fast när det inte finns något direkt att göra så vet jag inte hur de där lediga dagarna blir. Jag behöver verkligen röra på mig mer än jag gör och i sommar ska jag förhoppningsvis kunna promenera mer. Inte bara på lediga dagar.
Och så vill jag vara på min lilla strand. Jag ska breda ut min filt såpass att alla förstår vilka meter som är bara MINA, när jag lyssnar på Sommar i P1.

Skrivmålet i sommar är 1500 per dag och om jag får till det där med att INTE vakna bustidigt och vilja somna om (i morse vaknade jag FEM), 8 vore perfekt, så borde jag vara igång med manusskrivandet kl 9 och därmed vara klar runt 13.
4 effektiva timmar och jag är slut som om jag har jobbat 8.
Får jag inte till 1500 på de timmarna så får jag fortsätta tills jag är klar.
Med en deadline sista juli finns ingen tid för att latmaska. Men den lilla pressen passar mig utmärkt.

Jag, strukturer, planer och att följa dem, går så himla bra ihop.
Det är otroligt vilsamt för mig att ha en plan.
Att ha tusen oorganiserade bollar i luften passar inte mig, det är oerhört stressande. Jag vill ha ordning i det som ska hända framöver, kontrollera det jag kan. Då kan bollarna vara många, det gör inte ett dugg.

Det kommer alltid ändå saker som ställer till det och jag har lättare för att hantera dem om jag har ordning på det som är MITT jobb.
Därför vet jag exakt hur mycket jag måste skriva varje dag, fem dagar i veckan, fram till sista juli.
Jag vet ingen författare som gör som jag när det gäller det, men jag gör det som passar mig.
Det ska bli bok, det är det viktiga.

Typ så, denna måndag när jag somnade om exakt TRE gånger.

Ingen skrivskola idag, men i morgon ska vi prata om gestaltning.

Idag börjar jag korrläsa Kvinnorna på Flanagans.

Planen är 50 sidor per dag, det borde gå. Men mer om det vet jag förstås när jag har satt igång.
Min förmåga att hitta korrfel är begränsad. Jag hittar det rent uppenbara, men är dålig på detaljerna eftersom jag är alltför välbekant med min text.
Tack och lov har vi också en extern korrläsare som aldrig har sett texten förut.

Den här gången ska jag markera felen i pdf-filen. I alla tidigare böcker har jag skrivit ned dem på ett separat dokument, men min redaktör vill att att jag gör så här den här gången.

Det var väl det, så här långt.
Jag har ätit havregrynsgröt till frukost och är inne på min tredje utmärkta kopp kaffe.
Mer laddad än så kan man nästan inte bli inför ett arbetspass.

I eftermiddag måste jag till centrum och hämtat paket. Det är ändå okej i den butiken. Kunderna är smarta och håller avstånd.
Hittills i min stadsdel har ungefär 30 personer dött av viruset, men vi är ungefär 50 tusen som bor här så vi tillhör väl de medeldrabbade i länet och i Stockholms kommun.
Danderyd, rik och välbärgad kommun, har klarat sig bäst.

Personligen går det ju ingen nöd på mig, men jag märker av ensamheten med att jag är mer känslig än jag brukar vara. Jag gråter för allt. Både sorgligt och fint.
Igår passade jag på att stortjuta hemma hos Jonathan och Linnea för att jag fick så omtänksamma presenter (Jonathan var ju sjuk på min födelsedag).

Sedan tog vi en långpromenad i villaområdet och njöt av de fina husen från början av 1900-talett. Galet fina villor. Alla renoverade och tjusiga, förstås, och ingen kostar under 10 miljoner.

Själv skulle jag vilja ha ett litet hus på västkusten, men det kostar typ lika mycket.

Ikväll ska jag spela på lotto.
Håll en tumme!