Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.

Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.

Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.

Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum:


Vår 2020

INSTÄLLD

Samtligt blir förhoppningsvis av i höst istället.


Höst 2020, vår 2021

22 aug Feelgoodfestivalen, digitalt.

15 oktober Östersund, liten publik. Kommer att sändas digitalt.

21 oktober Lysekil Bokens dag. INSTÄLLT

4 november Uddevalla Bokens dag INSTÄLLT

5 november Västerås stadsbibliotek

1 februari 2021 Borensberg bibliotek


”Med sin åttonde roman Ett oväntat besök befäster Åsa Hellberg sin position som en av landets bättre

feelgoodförfattare.” BTJ


”Varm och välskriven feelgood, en mustig story med överraskande och allvarliga vändningar. Jag bedåras ...”TTTTTara



”Det finns vissa böcker man bara sugs in i direkt. Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans är en sådan bok. Längtar så efter nästa del!!” - Bokmoster

”Det har gått några dagar sen jag slog ihop boken… WOW! Jag tänker inte recensera, mer än att säga till er att detta är en bok som absolut inte går att lägga ifrån sig förrän sista sidan är utläst och att du då blir galen eftersom du absolut inte ville lämna Fjällbacka eller London!” - Kustboktanten

”Hellbergs senaste bok är en riktig feel goodpralin. Som en blandning mellan hennes Sonja-böcker och SVTs tv-serie ”Vår tid är nu!” - Mediaknarkarn

”Åh nej, den är slut … Hade kunnat, och verkligen velat, sträckläsa den förra helgen men tvingade mig att hushålla med den så att den räckte hela veckan! Tack och lov att det är första delen i en serie - vill ha del 2 nu!" - Bokmalenmalin

"I välkommen till Flanagans öppnar Åsa Hellberg portarna till hotellet Flanagans. Hon bjuder samtidigt in till Fjällbacka och London 1949 och kring 1960. Och hon gör det så bra! Jag älskar kvinnorna på Flanagans, drivet i berättelsen, miljön och (sist men inte minst) omslaget!" - Bokenanna


ANDRA DELEN AV FLANGANS, KVINNORNA PÅ FLANAGANS, KOMMER 1 JULI.

fredag 27 november 2020

Har ni black friday-handlat?

 Jag har köpt en jacka som jag har tittat på länge, och i Åre  för någon månad sedan kunde jag prova den. På gränsen till för dyr tyckte jag då, det är en Peak Performance, och de är ju dyra om än väldig snygga.

Nu var den nedsatt med 1400 kronor, så jag klippte till!


Jag gillar att den är glansig och passar fint till allt möjligt i byxväg.

Det var den rean för mig. Och hemifrån, förstås. Jag får hämta den på mitt utlämningsställe nästa vecka. I morgon ska jag dit och hämta mitt körkort. Tänker att jag ska vara där kl 10.00 då det ändå inte har dragit igång riktigt i centrum. Står det folk utanför går jag dit på söndag morgon istället. 

Idag här hemma har jag en städdag. I morgon kommer Jonathan och Linnea och när granen är uppe sveper jag bara med dammsugaren och dammar, och tvättar golvet igen gör jag nog först när den åker ut igen den 1a januari. Damma behöver jag göra ofta här, väldigt ofta. I sovrummet viftar jag med dammvippan varannan dag, skulle säkert behöva göra det lika ofta i vardagsrummet. Nu blir det varannan vecka där, det får räcka (om jag inte SER dammet en solig dag, för det står jag inte ut med).

Typ så, denna fredag, fortfarande lite rusig med tanken på min nya fina bil.



torsdag 26 november 2020

Första turen men nya Håndan gick bra.

 Inga fötter som letade efter kopplingen. Automakörningen har jag inga problem med, alltså, det är mest när jag ska starta, backa och sånt som jag måste kolla in spaken. 

Det är en liten, för mig, raket som jag har köpt. Jädrar i min låda vad den drar när jag trampar till. Tjohoo, för det. Jag har saknat det med min andra. 

Efter att jag hade lämnat in de nya däcken hos däckfirman jag hämtade de gamla hos tidigare, var jag och handlade och det är en jäkla skillnad att göra det halv ett på dagen mot när jag brukar vara där, mellan 9 och 10. När jag ska köpa julklappar ska jag göra det en tisdag så tidigt som möjligt och ha en klar plan på vad jag ska köpa. Jag ska ta bilen till stan och rusa runt så att det är klart på en timma max. 

Vi brukar ha som tradition att julhandla mat och sånt tillsammans (Jonathan och jag) dagen innan julafton, men i år gör jag nog det ensam och i mer god tid. Jonathan och Linnea kommer dagen innan julafton och åker hem juldagen och slipper alltså hjälpa mig att handla, istället får de laga mat och baka lussekatter. Bra fördelning, om ni frågar mig. 

I helgen ska jag hämta dem så att de får provåka vrålåket och hjälpa till att klä granen. Det blir störtmysigt! Vi har alltid bakat julgodis någon av adventsdagarna men nu gör vi det dagen innan julafton eftersom Linnea firar med oss. På lördag blir det lunch och gran, om de inte vill stanna längre vilket de förstås är välkomna at tgöra. 



Mormors gamla skål. Här lång marängsvissen hon gjorde varje jul: vispad grädde, maränger och kakao. Väldigt gott.

Eftersom jag har varit bilupphetsad i några dagar är jag tokslut idag. 

I morgon måste jag städa och tvätta och sedan är det helg igen. Inte hört ett ord om mitt manus, får väl se när feedbacken och nya deadlines dimper ned. Så länge latar jag mig bara.

Hurra!



onsdag 25 november 2020

Jag har köpt en ny bil,

 en begagnad Honda årsmodell 2017 till skillnad mot min 2015. Lite starkare motor, automat och en uppdaterad design.

Först var jag på ett ställe och tittade på en svart. Jag bad om en offert på min och åkte sedan vidare till nästa ställe.

Där befann sig samma säljare som sålde min svarta till mig och vips satt jag i den röda jag hade spanat in och körde iväg. Jag har kört automat kanske två gånger i hela mitt liv, så lite trixigt kommer det nog att bli i början men HERREGUD VILKEN BIL Jag visste när jag tryckte på gasen att jag ville ha den.

För min bil erbjöds jag 10 tusen mer än jag hade vågat hoppas på, och när offerten från det första företaget med den svarta bilen kom (alltså deras offert på min bil), var den 23 500 lägre än hos firman som hade den röda. När jag sa vad jag hade fått från den andra firman höjde de raskt budet med 15 000 men då var de redan körda för mig, såklart. Så gör man bara i ruffelochbågföretag. 

I morgon ska jag dit och hämta den.




Hurra!






måndag 23 november 2020

Manus skickat

 och än vet jag inte när jag får tillbaka det. Så länge tänker jag ta emot min träningscykel (i morgon) höra av min läkare per länk (?) (på torsdag ) och läsa böcker, först och främst Simonas nya som jag längtar efter att få ta mig an i lugn och ro. Eventuellt börjar i morgon, men det beror på vädret. Är det soligt måste jag städa. Det är lättare när man ser eländet. På fredag tänkte jag ta upp alla julsaker och då måste det är rent och fint.

Idag vaknade jag av att brandlarmet pep med jämna mellanrum (kanske tre minuter mellan pipen), och när jag kom upp insåg jag att det var det strömlöst i huset. För att fixa ljudet från larmet petade jag på det med sopkvasten varpå det gick igång helt och håller, och det gick inte att stoppa hur mycket jag än tryckte på det. Av någon anledning måste jag ändå ha lyckats för till sist tystnade det, men då hade jag hunnit hämta tejp att sätta över hålet där det värsta ljudet kom från.

Jag trodde att det var helt och hållet batteridrivet, men det måste nog ändå ha en koppling till strömmen. Eftersom jag bor i ett hyreshus är det värden, inte jag själv, som sköter det där.



Tack och lov hade jag snabbkaffe hemma och med det kokheta vatten som fanns i kranen idag gick det utmärkt att göra sig ett par koppar. Strömmen var borta två timmar typ och vilken tur ändå att det var så fint ute idag, att solen snabbt tog sig in och lyste upp min mörka bostad. Bruna väggar kräver ju lite ljus så här års. 

Typ så, denna måndag. Hoppas att ni får en finfin vecka.





lördag 21 november 2020

Jag skulle gå upp tidigt, börja jobba tidigt,

 och sedan vara ledig.

Så blev det verkligen inte eftersom jag fortfarande inte har börjat. Jag måste redigera 40 sidor idag om jag ska hinna klart och det blir intressant att se hur lång tid jag klarar innan jag kroknar. Detta är varv 2. Nu redigerar jag det i början som jag har ändrat mot slutet, allt jag gör påverkar ju det mesta i boken.

Jag brukar hålla ett bra tempo tills min förläggare har gjort en notering om en förändring/utveckling/mer--mer-mer som hon vill ha. Då ruttnar jag för att jag tycker att hon vill att jag ska vara övertydlig, och slutar, för att göra vissa förändringar krävs nämligen PIGG. Håll en tumme för att det inte är mycket av sådant de kommande 40 sidorna.

Typ så denna kalla Farstaförmiddag. Igår var det frost på bilen när jag åkte och handlade, känns nästan som första gången i år. Nu är det typ 4 grader på min balkong. Jag håller mig inne, har inte ett dugg lust att gå ut annat än med sopor.

Nästa vecka kommer nog den här:




30 minuter om dagen har jag tänkt.

20 på morgonen och 10 efter lunch.

Den kommer monterad, det betalade jag extra för, det är värt det för mig. 

Lördag. Bra dag så här långt.

torsdag 19 november 2020

Spruta,

 öm som satan som vanligt, men nu är det i alla fall gjort. Det och fotot till körkortet, som jag tog i en automat i Nacka.



Nu ska det bara skickas också. Jag har verkligen letat efter frimärken som jag var övertygad om att jag hade hemma, men det hade jag inte. Alltså måste jag köpa det idag eller förresten, i morgon. Jag behöver handla och mer än ett besök i Farsta känns som överkurs.

(JAJA. Dessa tråkiga blogginlägg.) 

Jag har hur mycket som helst att göra till och med måndag då jag ska lämna manus, men från och med tisdag nästa veckan kan jag ägna mig åt julpynt och sånt som jag har i min källare. OM jag mot all förmodan skulle behöva något mer så tänker jag att Åhléns ju har det mesta och om man går dit tidigt slipper man trängas. 

(SOM BARA FORTSÄTTER!)

Har jag något roligt att berätta? Nej, det har jag inte. Det betyder inte att mitt liv är tråkigt, bara att jag inte gör så mycket kul grejer. Jo, kul för mig. Men inte för er. 

Kul för mig är just nu att redigera, titta på hus på hemnet, leta ny bil (kanske, medan min fortfarande har ett hyfsat värde), titta på tv, googla en massa skit.

Där har ni det. Hellbergs vedermödor i ett nötskal. Det går ingen nöd på mig som ni förstår.

Tjohej, denna dag där jag vaknade av spöregn – men kolla vad som kan skönjas på min horisont.






tisdag 17 november 2020

Idag var vi många på Ica med munskydd.

 Försiktigheten är påtaglig nu, tänk vad det kan ändra sig på ett par veckor. Jag har ju varit försiktig hela tiden, men nu är jag faktiskt lite osäker när jag går ut för herrejösses vad många det är som är sjuka. 

När det gäller munskydd tänker jag mig det som en extra åtgärd. Det absolut viktigaste är avstånden, men munskyddet och mina plasthandskar håller mig från att peta mig i ansiktet. Det är viktigt för en sådan som jag, för ingen pillar sig i ansiktet lika mycket. Det är håret som faller fram, ögon som kliar, en näsa som rinner. Det som påminner mig att låta blir det i affären är just handskarna och masken. 


Nytt på köksbordet. Min helt galna Amaryllis som står i köksfönstret kommer att blomma när som helst. Den var strax över roten när jag köpte den i början av november. Den verkar gå på en olaglig drog, eller nåt. 

Förhoppningsvis kan man hålla coviden borta från seniorerna, jag hopppas att det är unga och oförsiktiga som har fått det milt nu – och stannar hemma. 

Igår avbokade jag julbordet jag skulle ha gått på med Jonathan och Linnea, favvisen Gamla Riksarkivet. Men nu får de gå själva, jag törs inte. Vi får väl se om de klarar sig, eller om de kanske får fira jul utan mig. Så kan det ju bli och det är verkligen ingen fara för mig för även om det vore oerhört trist så har jag min tv, gran och en massa böcker att läsa. 

Frågan är hur mycket julmat jag kommer att ägna mig åt om jag är ensam. Julskinka såklart. Köttbullar kanske. Inte mycket godis, jag har kämpat så under ett halvår nu och vill inte förstöra det. Jag kommer just nu i alla mina kläder och det är ett så stort för mig att ha lyckats med det samtidigt som magen är i sitt livs bästa form, verkar det som. Jag älskar min "medicin" Inolaxol och om du äter LCHF och är hård i magen är det mitt allra bästa tips att ta en portionspåse varje dag. Finns på apoteket, receptfritt. 

Och sedan är det vips juldag och då är det ändå en latmaskdag för mig.

Idag ska jag bara jobba, det är så det ser ut nu framöver och inte mig emot. Jag är fortfarande inte helt igång efter en höst av mest vila känns det som, men jag gör ju det jag behöver även om jag också tar det lite lugnt. 

Några nya projekt har jag inte startat upp, men tanken på det lockar. 

I vår och sommar ska jag ju skriva helt nytt och det blir en kul utmaning. Första delen av 3 planerade romaner kommer någon gång under 2022 och det kommer att kräva enormt mycket research. Sådana fakta som jag inte riktigt vet var jag ska hitta. Det ska bli så roligt!

Typ så, tisdag. Bra dag för mig så här långt. 



Ögonbrynen är grå blonda och ska få lite färg senare hade jag tänkt.




måndag 16 november 2020

Precis som andra, i alla fall vanliga människor,

blir jag helt förtvivlad när jag läser om hur vissa barn har haft det och jag känner mig så hjälplös när jag inte kan göra något. 

Idag läste jag om treåriga Albin som (2018) blev misshandlad till döds av sin styvpappa och det går inte att ta in skräcken pojken måste ha känt och som han uttryckte, eller att myndigheter – trots att man VISSTE – inte gjorde något. Det finns inga ord för det. Vidrigt, brutalt och hjärtlöst räcker inte.  

Och nu är det snart jul, en jul där ett barn ska få se sina föräldrar packade, drogade, arga, grälande, elaka och i vissa fall få se pappa slå mamma – eller få stryk själv. 

Under tiden har vi andra smaskat på julmat, suttit lugnt i våra tv-soffor och glott på den perfekta familjen Svensson. Vi har blivit mätta, är småtrötta och har inga bekymmer utöver Coronan som sätter käppar i hjulet för våra planerade utlandsresor.

Vi som har det så bra måste ha civilkurage att anmäla. Mammor måste lämna sina misshandlande män, pappor måste också lämna när det behövs. Om vi har vuxna barn som är i sådana relationer måste vi gripa in, vi måste lägga oss i, anmäla, hur svårt det än är.

Ett barn ska inte tvingas vara kvar hos en förälder som slår. En förälder som slår slutar inte. 






fredag 13 november 2020

Med full mundering gick jag in på Ica idag.

 Plasthandskar och munskydd, ungefär som jag brukar. Och idag var det fler än jag som såg sig osäkert omkring, folk var inte alls lika kaxiga som de har varit under sommaren. 

De steg åt sidan, såg sig om, var noga med att inte trängas. Utom i spelbutiken, där jag skickar paket, där trängdes man framför disken som vanligt. Paketdisken är längre bort så vad än männen i klump sprider medan de spelar på hästar (eller vad det är) behöver jag inte utsättas för.

Det var 214 nya fall i Farsta förra veckan. Så värst sugen på att umgås blir man ju inte, även om min stadsdel har lika många invånare som en mindre stad (50 tusen).

Idag jobb, skura badrumsgolv eftersom jag hittade en jävla silverfisk igen i morse (jag dödade den med sopskyffeln sittande på toaletten, det var liksom inte läge att resa sig upp just då ... ) och sedan ska jag nog bara koppla av. Fredagskopplaav. Men sedan är det jobb hela helgen igen. Jag gillar att jobba lördag och söndag.

Nästa måndag är det deadline för den här gången och i mellantiden ska jag läsa SIMONAS NYA BOK. Jag vill läsa den en hel dag, ni vet när man bara sjunker in i en bok sådär som man gjorde förr. Så vill jag läsa den. Den ligger överst, men sedan har jag fler att plöja. Jag har inte en aning om hur lång tid jag har på mig att koppla av från manus, men skulle tro två veckor. 

Det har jag inga som helst problem med. Jag är galet bra på att roa mig själv.



Hoppas att ni får en trevlig helg. Jag återkommer med en skrivlektion på söndag!

torsdag 12 november 2020

Jag läser om familjen som sparar 14 000 i månaden

och tänker, oj, vad bra gjort. 

Fast det känns ändå som om något gnager i mig när jag fortsätter läsa och det står att de avstår i princip allt för att spara. Familjen har tre mindre barn som sägs vara väl medvetna om kostnader, miljö och hållbarhet. De åker aldrig på semestrar, frågar sig vid varje potentiellt köp "behöver jag det här." 

Vad man sparar till? Att gå i pension tidigt. Mamman ska gå vid 45, pappan är tydligen något äldre och de vill gå samtidigt.

Kanske är det detta som gnager hos mig, att man inte vill spara till upplevelser med barnen utan samla till sig själv och ett pensionärsliv. Det är klart att man ska spara till sin pension, men om man har små barn kanske man också ska tänka in dem? Det är möjligt att artikeln är vinklad och att även deras barn visst får gå på ett nöjesfält eller något annat som kostar pengar, att de får nya jeans inte bara ärva, för sådant är viktigt när man kan

Jag fattar idén med barnbidraget och att det ska vara allmänt för att inga barn ska behöva bli utpekade, i alla fall var väl syftet det en gång i tiden, men det blir barn ändå. Det blir så orättvist när vissa kan lägga det på hög – "det blir en bra insats till en lägenhet" – och så finns det ensamma föräldrar som bara inte får det att gå runt. En stats prio borde väl snarare vara att utjämna orättvisor?

Jaja. Jag är ingen politiker och barnbidraget verkar aldrig ens diskuteras. Själv sparar jag bara till något jag vill ha, som fina saker i min lägenhet eller fina kläder. Som ensam skulle jag förstås kunna lägga det på hög istället (numera) även om högen förhållandevis inte skulle bli särskilt imponerande, men jag har koll på min pension, tänker inte gå tidigt om det inte behövs, och så länge använder jag mina inkomster till det jag anser vara frihet. 

Vi pratade om det, Jonathan Linnea och jag häromsistens, hur de älskar restaurangupplevelser och så gärna lägger sina pengar på att gå ut och äta istället för på nya kläder (eftersom de också måste välja) och jag fattar ju det. Jag var likadan när jag var ung. Mat har aldrig intresserat mig, men nöjen: se människor, dricka vin, skratta och dansa på lokal var min grej. 

Alltså före barn. 

Efter barn låg fokuset bara på att få vår tillvaro att gå runt och att han inte skulle behöva sakna något. Jag sa aldrig att vi inte hade råd, som föräldrar slentrianmässigt verkar säga när barn ber om något. Att vi som liten familj hade det tufft ekonomiskt förstod han först när han var vuxen, och jag tror att det beror på att jag aldrig belastade honom med det. Bra gjort, Åsa! 

Funderingar en torsdagsmorgon då jag ska deklarera moms.



Världens varmaste morgonrock! Fleece, hellång, flera år gammal, älskar den kyliga morgnar.




onsdag 11 november 2020

Pigg idag, hurra!

 Jag har betat av den första delen av momsredovisningen, nu återstår att föra in det i programmet och det gör jag i morgon. Dessutom har jag har dammsugit. Då är man pigg ...

Resten av den här arbetsdagen ska jag jobba i Flanagans 3. 50 sidor återstår och jag tänker att 10 blir perfekt idag. Borde också boka om min vaccinationstid som jag avbokade igår, om jag lägger den nästa vecka är jag ju definitivt good to go. Idag och i morgon stannar jag i min lägenhet för att vara på den säkra sidan, för jag har allt jag behöver i matväg hemma redan och behöver inte tänka på det alls. 

Jag gillar ju mina släta soppor så idag blir det gulasch igen. Jag mixar den och det blir super!

Åt en god linssoppa häromdagen men herregud vilken fart den satte på bubblet i magen. Gulaschen är i det hänseendet mycket bättre. Och så himla god. 




Jaha, det var det vråltrista blogginlägget onsdag 11/11. Jag kan bättre!






tisdag 10 november 2020

Ett minne.

 Nya roliga intervjuer, var rubriken på det här inlägget från gamla bloggen i september 2010:

"den här gången med Sven Wollter i programmet Wollter & Röör på P4. Det spelas in på onsdag och sänds 22.00 lördag kväll (vilken lördag är jag inte riktigt säker på än). 

Jag kunde precis tajma in det med den viktigaste händelsen den dagen, det första föräldramötet på nya skolan. Som ensamstående har jag tagit varje vabb, varje skolmöte, alltid anpassat alla jobb efter dagishämtningar och lämningar, tagit hand om alla doktorsbesök och kört till farmor. Ensam tagit hand om operationer, hjärnhinneinflammation och bruten fot. Ett oerhört kärt besvär, även om jag så här lite i efterhand inte riktigt förstår hur jag har lyckats få ihop det. 

Nu får jag tack och lov ihop det även på onsdag, för att jag skulle missa föräldramötet finns inte på kartan."


Jag minns intervjun, eller snarare samtalet, som helt okej. Vi var tre personer, utöver Wollter, som pratade om missbruk –  och hjärntvätt i Livets Ord. 

Mest minns jag Wollters uppmaning om att jag måste ha gurka och paprika på morgonmackan så att jag fick i mig grönsaker, det åt han varje morgon berättade han innan sändningen. Jag var lite nervös och kände kanske inte att jag kunde leverera mitt bästa, men så är det ju ibland.

Vilken skådis han var. Och snygg som satan. Han dotter Stina som kommer ut på mitt förlag är så lik honom. 

Nu vill jag se Raskens igen. Ska tydligen finnas på Svt Play.

Lite tjock i halsen,



 och ställde in dagens vaccination av influensa ifall att ... men det vore nästan i princip omöjligt för mig att ha blivit smittad med något. I så fall är det så att det sitter på saker man handlar och därom tvistar ju de lärde. Dessutom tvättar jag ju händerna så fort jag har packat upp matvaror. Jag har inte varit närmare någon än 1,5 meter och då i några sekunder i matvaruaffären.  Det skulle vara på hotellet då för en vecka sedan, men inte ens där var jag liksom nära nog tycker jag själv. 

Jag tror snarare att jag har glömt att ta hormoner, det är lite en sådan feeling (lite lite öm i brösten tyder på det) men grejen är att man inte vet just nu. Jag har två bästisar som båda har haft ont i halsen i en dag och sedan har det varit över och inte blivit något mer än så, och jag har inte ens ont – bara lite tjockt, liksom.

Jaja. Jag ska jobba idag i alla fall. Först manus och sedan plocka fram siffror inför momsen på torsdag.

Det var det, rapport tisdag. 

måndag 9 november 2020

Idag är allt som vanligt igen,

känns så skönt för den här veckan är det verkligen fullt ös.

Idag redigering, i morgon influensavaccin och börja ta tag i räkenskaperna inför kvartalsmomsen som ska in på torsdag. Det tar ett par dagar för mig. Man kan göra det helår, men det blir alldeles för okontrollerat för mig. Jag behöver ha det så här, en genomgång i kvartalet, och på torsdag ska det lämnas in.

Sedan måste jag ta tag i nytt körkort, alltså fota mig någonstans i Farsta, för jag antar att mina fina pressfoton inte funkar. 

Nästa vecka är det näsan i manuset varenda dag om jag ska hinna klart, men jag känner ingen stress, jag tror i alla fall att jag har koll. 

Favvisvinterjackan hänger på vädring (jag har haft den i mååånga år, i alla fall fem-sex). Det känns kyligare nu och snart är det nog dags. Jag ska gå igenom vantar och långkalsonger också, men tror att jag har allt jag behöver. Förra året köpte jag en hellång vinterkappa, i dun, och frågan är väl om det blir så kallt att den behövs. Jag köpte den för att ha den i New York men valde till sist att inte ta med den. Det var dumt för det var ju svinkallt när Jonathan och jag var där.



Den är grön, men ser brun ut här.



Jaja., Det blir vinter i år också, frågan är väl bara hur kallt det blir. Förra året var det snö i en dag i Stockholm för den 10e december vaknade jag till en vit värld – enligt min blogg (hur gör ni andra som INTE har en blogg, det är ju världens bästa dagbok). Stockholmsvintern var över nästa dag, typ. I alla fall den med snö.

Det var det.

Nu har jag ätit min yoghurt, tagit medicin och ska börja jobba.

Tjohooo