Skrivskolan är stängd ett par dagar,

medan jag slutspurtar den korta sista Sonjan mot morgondagens deadline.
Det är mer på håret än det brukar vara, men jag skyller på att jag tog ledig en hel del i januari och att det straffar sig nu. Jag kommer inte heller att kunna läsa igenom som jag brukar. Låt oss hoppas att det är i hyfsat skick så att min förläggare i alla fall kan läsa.

Sedan blir det dubbla redigeringar i april av Flanagans 2 och den 3e korta Sonjan innan jag i maj går över till att skriva Flanagans 3 som ska vara klar sista juli.
De två senaste åren har jag skrivit den sista tredjedelen i ett hotellrum på Cypern under de två sista veckorna i juli, men det verkar långt borta nu.
Jag hoppas att jag kan få till samma driv här hemma.

Glad nyhet är att vi släpper de 3 korta sonjorna i en hel pocket i slutet av året. Många vill fortfarande läsa pappersböcker och nu ser vi till att de får göra det.
Hurra!

Igår sprutade jag ut en massa kaffe på min dator och under ett fasansfullt ögonblick funkade den inte.
Jag tror nu att jag kom åt något slags lås när jag frenetiskt torkade den. Men innan jag insåg det hade jag konsulterat Jonathan, suckande redan tittat på nya datorer, laddat min gamla (med ett lite annorlunda tangentbord och ni som skriver vet hur jobbigt det är för flytet) och förberett mig på att åka och köpa en ny idag.

Peppar peppar peppar.
Den funkar hur bra som helst!

Kanske ska ha den gamla att surfa på när jag dricker kaffe, och den här att skriva romaner på?

Lektion 10

Tionde lektionen och det är hög tid för en arbetsuppgift från coachen. En del repetition. 

Vill du lägga upp ditt svar i kommentarsfältet är det förstås toppen, annars gör dem för dig själv.

1.     Har du bestämt dig?

2.     Vad är ditt mål, när ska din bok vara klar?

3.     Har du tidigare satt mål och lyckats? Vad var det som gjorde att du nådde målet då, är det något du kan använda dig av här?

4.     Identifiera vad som kan sätta käppar i hjulet, och vad som gör att du ändå kan komma vidare.

5.     Om du inte har kommit igång: Vilken dag ska du börja? Vilken tid?

6.     Har du redan kommit igång? Har du satt mål per dag? Hur ser dina mål ut?

7.     Tänker du skriva ett synopsis, eller som jag – låta det komma under resans gång? Vad känns bäst för dig?

8.     Vad skulle det betyda för dig att lyckas skriva en bok?

9.     Hur viktigt, 1-10, är det för dig att skriva din bok?

10.  Gissa om den kommer att bli skriven om det är under 10?

Nästa vecka har jag en deadline så lektion 11 i Hellbergs virusskrivskola får vänta tills på fredag.

Lycka till!

Lektion 9

Karaktärer är oftast de som driver vår historia framåt. Det är deras behov av lösning som vi fokuserar på. Det är därför det är så viktigt vilka personer vi pratar om, för om de inte stämmer med berättelsen som kommer vi inte få till det.

Vi kommer att känna att något saknas, att berättelsen haltar, att vi inte känner våra karaktärer.

En helgjuten karaktär är Pippi. 

Hon är en självklar figur i sin berättelse, allt runt om henne speglar den hon är: från huset, till hur hon sover (med fötterna på huvudkudden) till att hennes häst är prickig. Allt för att vi som läsare ska förstå vilken speciell lite figur hon är. 

Bikaraktärerna är den vanliga barnen, de som man kan identifiera sig med, för utan dem förstår man inte hur speciell Pippi och hennes miljö är. De är också genom deras vänskap med Pippi som vi förstå hela vidden av henne.

Jag har ju många gånger flera huvudpersoner, och ibland har jag fått påstötning från förlaget att ett par karaktärer har för stora likheter. 

(Det kan ju vara bra att veta att förlag gärna vill att dina karaktärer ska skilja sig ordentligt åt.)

Well.

Med det sagt: jag tycker att det måste finnas något som gör att dessa, totalt olika, karaktärer gillar varandra. 

Kanske har de något liknande i sin bakgrund som gör att de är trygga tillsamman? 

Och då insisterar jag, men ändrar kanske på något annat som gör att de blir mer olika så att förlaget ändå blir nöjt.

Själv har jag bara en god vän som har haft en normal relation med sin pappa. Jag har aldrig träffat min egen. 

Ingen kan få mig att tro att det är en slump att jag trivs bäst bland dem som delar min egen erfarenhet.

Nu är inte bokkaraktärer verkliga människor, men om vi ska känna med dem så bör vi i så stor utsträckning som möjligt göra dem begripliga.

När jag berättar att alla mina karaktärer utgår från mig, så garvar folk, men så är det.

Jag kan känna igen mig i alla.

Ska vi ta lite frågor runt det här:

Hur tänker du runt att karaktärerna inte bör vara enbart goda/onda? Struntar du i det eller finns det med i bakhuvudet?

I min genre är folk oftast goda. Väldigt goda :) Så goda att jag till nästa bok (Kvinnorna på Flanagans) vill få in mer av motsatsen. Göra karaktärerna mer komplexa. Betydligt mer än tidigare. Det har varit så roligt att jobba med och jag har fått strida hårt för vissa saker som jag just nu inte kan berätta om. 

Det här är viktigt: Jag tror på att inte döma sin karaktär i berättelsen, på det sättet ger man den utrymme för att göra misstag.

Det kräver förstås ett eget öppet sinne, men det tror jag att de flesta författare har.

Har du något enkelt (eller komplicerat ...) knep för att höra skillnad på karaktärerna i dialog

Njae, jag vill ju tro det, men något knep mer än att jag känner karaktären har jag nog inte. 

Så mitt tips är att lära känna din karaktär. Då kommer också dragen som utmärker den (att den svär, viskar, nickar instämmande, låter arg etc). 

Den kan med fördel ha ticks som dyker upp ett par gånger.

Hittar du på alla karaktärer från början? Eller dyker det upp folk längs vägen?

Nej, bara huvudkaraktären som ofta har drag jag känner igen –  eller gillar/betundrar.

Det ligger mig varmt om hjärtat att ha en karaktär med ett gott självförtroende i huvudrollen. Det är mitt drömjag.

I Flanagans ljög jag ju ihop ett synopsis utan att tänka först och när jag satte fingrarna på tangenterna dök huvudpersonen plus två andra stora karaktärer upp. 

Allt sitter i mina fingertoppar. (Jag borde försäkra dem på något sätt. Jag skulle aldrig kunna prata fram ett manus.)

Jag har lätt för att gå in i huvudet på karaktärer och förstå dem när de väl dyker upp (det är i alla fall min egen upplevelse, haha).

  

Hur jobbar du (förarbetet) när du skapar karaktärer? Skapar du utförliga "personporträtt" innan du börjar skriva eller förändras karaktärerna efter vägen?

Jag gör ju aldrig förarbete eftersom det inte är så jag jobbar.

Nej, alltså inte porträtt men jag råder gärna aspirerande författare att göra det om de vet mer om sin berättelse än jag gör (återigen, jag vet ingenting innan jag börjar).

Min egen bakgrund, medberoendet främst, gör att jag har lärt mig läsa av människor, och jag fattar rätt intuitivt deras drivkrafter. Även de mindre smickrande. 

Andra har (tack och lov) inte det givet och då är ett bra sätt att förstå dem, att faktiskt gör "personporträtt."

Och ja, karaktärerna SKA förändras under vägen och det gör förstås mina också. Men om du menar att de halvvägs in är andra människor än de jag skapade från början, så nej. Men de växer och blir klokare :)

Hur tänker man/du kring att namnge karaktärer ? Behöver man göra research om det finns personer med samma namn..vilket det med stor sannolikhet gör ute i landet. Ove Sundberg till exempel, blev ju inte så smickrande att heta efter.

Man älskar ju Ove Sundberg. Såg filmen igår igen och snacka om att det där gänget kan sina karaktärer. Det är underbart att se Henrik Dorsin i action som Ove.

Jag tänker bara på det om jag skulle ge dem kanske ett ovanligt namn, men inte så länge det handlar om Sundberg. Det måste ju finnas hundratals Ovar med samma efternamn :)

I romaner använder man ju sällan efternamnet. Det nämns kanske någon gång, men vem minns att Sonja hette Gustavsson?

I min hästbok kollade jag att ingen annan gård hette Gyllentofta, men annars inte. 

Tack för era frågor. Superkul!

Fyll på med frågor. Era erfarenheter är mumma för andra!

I morgon ny lektion.