Dagens fundering, eller kanske snarare nattens,

för jag vaknade 02 och kunde inte somna om på ett tag: cancelleringar.

Ni vet, känd person gör misstag (av olika slag), förlorar allt. Ett sådant exempel är ju Måns Zelmerlöw, som nu har kommit ut med sitt svarstal i en bok. 

Så vad har han gjort: Han har tagit kokain och varit otrogen. 

Han var också anklagad för ett fall av misshandel men det lades ned och det fanns visst också bevis på att ingen sådan hade skett. 

Jag tror dock att cancelleringen mest har med den anklagelsen att göra. Men det är ju inte så att när det är utrett och klarlagt så får en person komma in i värmen igen. 

Det kanske inte är supersmart att skriva en bok, i alla fall inte om den i du-form riktas mot exhustrun, och det är möjligt att den är, som en recensent skrev, ett försvarstal (en annan kallade den en studie i självömkan).

En känd författare är inblandad och då förstår man ju att det blir ett ännu större liv. 

Min fundering i natt handlar om när det ändå är nog. 

När slipper en människa ut ur cancelleringsburen? Att personen känner självömkan kan väl inte vara ett skäl att låta den stanna kvar i buren? Får man inte försvara sig mot det som känns orättvist? Ska man bara tugga i sig det som sagts om en? 

I det här fallet (eftersom misshandelsanklagelsen är nedlagt) har han inte gjort något mer än vad säkert 75% av Sveriges artistelit gör, med skillnaden att han blev upptäckt och att hans fru hängde ut honom. 

Ska han vara dömd för detta för alltid? 

Jag anser att vissa saker män gör är så grova att de kan få hålla sig ute i kylan för alltid. 

Men i fallet Måns? Nej, det tycker jag inte. 

Jag har aldrig varit ett av hans fans alls. Tyckte inte ens om hans eurovisionvinstlåt. Vad jag tycker om honom spelar ingen som helst roll för mig här. Har han inte suttit påtänd i en tv-studio, eller har varit omöjlig att jobba med, så låt honom för bövelen får ett jobb. 

Resten, ett havererat dysfuntionellt äktenskap, har varken jag eller någon annan med att göra. 

 

Kul kväll igår, men kort.

 Vips, så var det över 22.00. 

Jag hade parkerat redan under eftermiddagen när jag lämnade Selma till Linnea utanför hennes jobb, så bilen stod perfekt bara ett par hundra meter från festlokalen.

Som alltid så fanns det många roliga människor att prata med och mitt DJ-pass gick utmärkt och tjejerna kom och dansade med mig till min discolista. 

Idag har jag kollat var jag är i manus, skrivit några ord, men tänker vara ledig resten av dagen. Jag behöver handla och lite sånt. Slöa, se en film och kanske gå och sola faktiskt. 

Det serverades helt omöjlig mat för mig att äta igår, så istället proppade jag i mig chips mot slutet av kvällen, och nu är jag rädd att det har skadat min hud. Men jag var så hungrig och chansade. Förhoppningsvis är en gång ingen gång. Nästa gång ska jag ha en BANAN i handväskan. Jag invigde min nya fina Dior och den skötte sig perfekt (enkel att öppna, enkelt att hitta grejerna inuti) och satt perfekt på axeln. 

Idag har jag testat att göra Tofu i ugnen, jag kryddade med grillolja. Det var okej, inte mer. Som en kokt korv i konsistensen. Men det går ned, ju, eftersom jag var hungrig och inte är kräsen. 

Jag åt det med vaxbönor, broccoli, blomkål (som alltid är gott) och en slev vegansk beasås (som alltid är gott).  Jag vill ju gärna äta mer vegetariskt, inte ta livet av lika många kycklingar och då kanske jag får stå ut med att det faktiskt inte är supergott. 

Där har vi torsdag den 3e september. Nu ska jag slänga sopor och dra till Ica.

I morgon kommer person hit och borrar upp min stora spegel som har stått i hallen i två veckor, min fina rosa klocka, en brandsläckare jag har fått i present samt en brandvarnare (den förra råkade ramla ned när jag försökte stänga av den, när det brann i en kastrull här när jag hade flyttat in och skulle göra popcorn). 

Stor och hög, äntligen!

Här ska den hänga.

Här står klockan. Mer cerise än rosa.

Och här brandsläckaren som ju har ett stativ, alltså ska den upp på väggen. 

Tisdag.

Idag ska den här farmodern hämta sitt barnbarn på föris kl 14.00. Det ska bli mig ett sant nöje.

Pappan var glad, han hade lämnat sonen i morse utan en enda tår från barnet. Istället hade han direkt börjat leka i den stora sandlådan.

I ugnen står min frukost och så fort jag har ätit ska jag börja jobba. 15 sidor räcker, men 20 är bra. Vi får se hur långt jag hinner. 

Ni frågade om min nya tjusiga väska, här är den!

Ja men ni ser ju TJUSET! Kostade en månadslön och ska hålla en livstid.

Förr hade jag bara en väska, min förra Dior hade jag varje gång jag gick ut på 80-talet och det gjorde jag fem gånger i veckan. Här, i Stockholm, eller på Kanarieöarna. Alltid med min väska på axeln.

Nu sliter jag inte ut mina väskor för jag har många att välja på. Min vardagsväska  för tillfället är en liten säck från Prada, den använder jag mer eller mindre varje dag. Och en kuvertväska från Stella McCartney. 

I sommar har jag haft en tjusväska från Jimmy Choo när jag har velat vara lite finare eller en från Gucci som jag köpte vintage i perfekt skick.

Höst häromdagen föranledde att tända spisen (utan värme). Så mysigt.

Passerade den här kvinnan igår som satt djupt försjunken i sin bok i Farsta centrum. 

Tisdag. Bra dag så här långt.

Jag tänker mycket på stambytet

som ska ske någon gång framöver. Än så länge har vi inte fått så mycket information, mer än att det måste göras. Ett informationsmöte kommer i höst. 

Mina funderingar handlar om vart man ska ta vägen. Visst kan man bo kvar här, men det är enorma ingrepp i säkert 8 veckor i min lägenhet och tänk er ljudet i det här lyhörda huset resten av renoveringstiden. Om man åkte iväg till ett jobb vore väl en sak, men jag arbetar ju hemifrån. Plus har en hund. 

Det allra bästa vore att hyra något annat under den värsta perioden. Tejpa för allt rum så att minimalt byggdamm kommer in och sedan flytta härifrån. 

Eller investera i en liten lägenhet till, en med uteplats som man kan använda lite som sommarstuga efteråt. 

I Huddinge, strax söder om mig, säljs emellanåt små attefallshus (bostadsrätter), i vissa fall med uteplats och till och med en liten trädgård. Är det ett välplanerat litet hus funkar det ju superbra att sova i (utan att krypa upp för en stege till ett loft).

JAJA. Jag kan inte planera ett dugg än, och det är pyttelite frustrerande men det ger mig ju något att fundera på, planera för och försöka lösa. Min grej, ju.

Igår jobbade jag inte, jag räknade ut att jag kunde vara ledig, så istället såg jag på film. Project Hail Mary. SE DEN. Underbar film. Feelgood i rymdmiljö. Ryan Gosling är fantastisk. Finns på Prime. 

 Idag är det bara jobb som gäller. Hurra!

Det är möjligt att jag tar lite ledigt idag,

 det vill säga enbart redigerar 10 sidor istället för 20. Inte för att vi ska göra något speciellt, tvärtom. En längre promenad vore bra för det blev det inget av igår när det regnade precis hela dagen. 

I veckan är det jobb först och främst. På tisdag ska jag få hämta Mio på föris och på onsdag lämna Selma innan jag åker på förlagsmingel/fest på Söder någonstans. 

Mio äter ute och dippar pommes med mamma och pappa (som är snälla och messar bilder). Gullunge, så glad i mat! Vilken ynnest, när så många matvägrar. Nu kan det komma såklart, men än går det bra. Både Linnea och Jonathan var matglada som barn (och vuxna), om nu det spelar någon roll.

Det är alltid bökigt med trafik på eftermidddagen och lika bökigt att hitta parkering just på Söder. Jag kanske borde åka kommunalt, ska kolla det. Det är ju inte så att jag inte räknar ut exakt hur jag ska göra. 

Mina planer är mina lifesavers. Jag har ägnat mig åt sådana så länge jag kan minnas. Inget lämnas åt slumpen. Så länge jag kan påverka så gör jag det. Går jag på en buss bestämmer jag mig i samma ögonblick för var jag ska gå ut ur densamma. Det finns inte på kartan att inte veta det. 

Sedan kan jag ändra mig under färden. Jag minns i New York när jag klev av för att en passagerare var påtänd och skrämmande, då kom jag ju inte dit jag skulle. Men i de fallen gör det inget för då ställer jag om, helt enkelt. Jag gjorde raskt en ny plan. 

Där har vi det. Söndag.

Inga persienner nere (som de har varit hela sommaren) påminner mig om varför jag köpte den här lägenheten.

 

Så jag och mamma LInnea hämtade Mio på föris.

 Och när han såg mig blev han så glad att han kom och gav mig en kram och så stod han med huvudet lutat mot mig en lång stund. Hjärtat. Jag kände mig väldigt utvald.

En stund senare tittade vi på min telefon, och då lutade han sig mot mig igen i soffan och så satt vi tätt ihop och tittade på den lilla filmen. Han vet hur man får ett farmorhjärta att svämma över. Den där tilliten (som det kändes som) måste man verkligen vårda.

Mamma gick iväg och handlade och han brydde sig inte alls, vilket är så skönt. Det kan ju komma, såklart, men just nu får farmor passa. 

Farmor, ge mig din telefon.

Vill du se den här?

Ja, det vill jag.

Jag har föreslagit att jag hämtar honom en gång i veckan på föris. Kanske efter vilan, vid 13-14 tiden. Då hinner jag jobba en stund innan och får ett par timmar med honom själv innan mamma kommer från jobbet.

Han har lärt sig att säga glass, utan s. Gla och bil. Återstår att säga farmor. 

Idag ska jag jobba och försöka överföra pengar från ett konto jag har i Swedbank till mitt företagskonto i Nordea. En stor momsåterbetalning från Skatteverket landande på fel konto men när jag försökte föra över pengarna i morse så satte en spärr hos Swedbank stopp. Jag måste ringa dem och höra hur man löser det. Jag minns inte att de återföringarna har kommit dit tidigare, å andra sidan var det länge sedan jag begärde en utbetalning från skattekontot. Jag brukar låta pengarna stå kvar. 

JAJA. Det ordnar sig såklart. 

Utöver det idag ska jag ta emot en väldigt tjusig väska, som jag har drömt om att köpa en ny sedan jag slet ut min förra som jag fick när jag var ung (av en snäll pojkvän). Jag slet verkligen ut den. Allt var trasigt, låset, remmen, själva väskan. Jag slängde den till sist. Har inte en aning om vad den kostade på den tiden, jag var 22 när jag fick den. 

Och nu firar jag 40 tusen sålda av nya boken med en ny när jag är 64, hurra! Jag har tittat på den i många månader, i New York såg jag den på nära håll. Den blir ett utmärkt tillägg till min väskkollektion. 

Utöver leverans av väska ska det leveras mat. 

Idag är en hemmadag and I love it!

Tidigt uppe.

We lika a lot, Selma och jag. Hon skuttar till soffan och somnar om, och jag tänder lite lampor som behövs en stund vid halv sex. 

Idag ska det bli varmt som satan igen och vi ska till stan, så jag behöver verkligen tänka till. Dels på hur vi ska ta oss dit, för vi ska vidare till Solna och Mio efteråt, men också på hur jag ska klä mig. Jag är ju SÅ klar med sommaren nu.

JAJA. 

Kanhända tar vi ändå tunnelbanan dit, för vi ska till stan och det är så bökigt med parkering där om man inte står i ett parkeringshus. Och de enda som jag gillar, som är lätta att köra in och ur, är NK och Gallerian, och därifrån är det en bit att gå med Selma i värmen. 

Sen ska vi till Solna, som sagt. Och därifrån hem igen. 

JAJA2.

Jag har några timmar på mig att lösa det.

Idag annars är det bara jobb som gäller. 20 sidor helst. 

I morgon kommer Ica med mat. Ekologisk kyckling och tofu. Jag måste försöka fasa ut kyckling för jag såg bilder igår på Tv4 och hanteringen av djuren är så hemsk att se att jag mår illa. HUR kan man få ha kycklingfarmar där man behandlar djuren så illa? 

Jag är en del av det eftersom jag äter så mycket kyckling och måste göra något åt det. Nu blir det enbart ekologisk och dyr kyckling för min del och jag vill lära mig att tillaga och äta tofu. 

Lite stökigt på bordet, men herregud vad nöjd jag är med rummet nu. Synd att bilderna blir så urkassa. Jag vet faktiskt inte varför. I kameran ser de superbra ut.

Strax 40 tusen sålda av Ske din vilja,

samma summa som Den femte dagen vid den här tiden förra året. 

Den femte dagen har snart sålt 145 tusen men 60 tusen som gick till Postkodlotteriet räknas visserligen in i min total på Bonniers, men jag ser den bara som en bonus, alltså har jag sålt 85´av den. (De 60 räknas inte in i den officiella statistiken).

Gott så, verkligen! 

Nästan 17 tusen pocket av "egen kraft", den har inte varit med på några stora butikskampanjer (som månadens pocket, eller hos pocketgrossisten, eller på Adlibris pocket). Istället har den tickat på lite för sig själv online, hos Bokus och Adlibris. 

Man tryckte 10 tusen och det sa ju slurp, så var det slut, och sedan var det tomt i hyllan i hela 2,5 vecka. Den hade säkert sålt 20 tusen vid det här laget om de hade tryckt fler i första omgången. Men sådan kan man ju inte veta, såklart, och inget att gräma sig över (även om jag förstås har gjort det, hehe).

Det är roligt i alla fall, inför resten av serien, att ettan och tvåan går ut i ungefär samma takt. Så har det inte varit för mina tidigare serier.  

Idag jobb med nummer 3. 

Igår gjorde jag knappt hälften av det jag skulle ha gjort eftersom jag fick punktering och det tog en bra stund av min bästa skrivtid, att fixa. Men fixat blev det, tack vare snabb bärgare och snabbt fix på däckverkstaden. 800 kr, så var hålet i däcket lagat, tjohej. 

7.21, en kopp till, sedan är jag redo!

Jag tänker också idag på Dolly Parton, och hur många år det tog mig att förstå att hela Amerika älskade henne. Jag trodde att man kanske tyckte att hon var fånig med sina peruker, operationer och konstiga kläder, men så var det aldrig. Hon fick alltid vara den hon ville vara, och hon verkade vara så trygg i sin identitet, klädde alltid upp sig för sin publik, visade sig aldrig utan peruker och smink, och var tydligen alltid snäll. 

Hela landet sörjer henne idag och det är lätt att förstå varför. 

Just nu gör jag något rätt med min psoriasis.

 Jag utesluter potatis, tomater och paprika (de två senare är nytt men tydligen tillhör de samma växtfamilj som potatis och flera vittnar om förbättring efter att utesluta just det, undrar om aubergine också tillhör samma, ska läsa på mer), i alla fall: jag utesluter också socker (det är rätt nytt), och de gamla rävarna gluten/vete, mjölk och ägg. Jag tror inte heller att jag tål getmjölk, tyvärr. 

Effekt: eksemet drar sig inåt igen (och byxor passar, inte helt oviktigt för mig).

Det kan förstås också vara ett skov som är över. Med den här sjukdomen är det svårt att veta. Men att maten har påverkat är helt klar. Jag har aldrig blivit så sjuk igen som jag var innan jag uteslöt all mjölk och gluten.

Problemet är att våga testa och lägga till, för när det väl kommer utslag tar det ett tag innan de drar sig tillbaka igen.

Jag ska försöka hålla det här fram till jul, så får vi se.

Igår köpte jag hem vaxbönor och rotselleri. Så gott att skicka in i ugnen istället för pommes. Lite olivolja och flingsalt är allt som behövs.

Gallan funkar igen och jag har inte beställt tid, däremot har jag bett att få ut alla de röntgenplåtar som togs i början av sommaren. Tänker att det väl är en bra början. Sen ska jag boka tid. Jag vill ju ha koll på polyper i gallblåsan och mina cystor i pancreas (som jag aldrig kommer ihåg vad den heter på svenska).

Tummen blir allt bättre, igår var jag tvungen att kolla om den fortfarande knäpper och det gör den pyttelite, men jag känner mig helt och håller återställd. Så skönt!

Igår jobbade jag också med manus. Målet är 20 sidor per dag, den här omgången. Jag har specifika mål (karaktärer som ska utvecklas, scener som ska byggas ut) så jag fokuserar på det.

Just det. I natt blev jag filmkysst av Hugh Jackman. Det var trevligt och o-upphetsande. Han var dock gullig. Jag ville mest bli av med en bil jag hade hyrt (en Volvo) eftersom jag redan hade en bil.

Prick så här nära stod jag upp och klappade händerna i New York i april i år. 

Blicken rakt in i min kamera. Han cyklade till teatern varje kväll, så här kom han efter att ha parkerat cykeln. Sympatisk kille.

Selma är hemma, jag äter frunch.

 Jag är ALDRIG fetträdd, men med tanke på att fett kan utlösa gallstensbesvär så har jag KOKAT kyckling och grönsaker. Jag hoppas att jag klarar det. 

MEN, även mätt kan utlösa problem, och mätt är ju mitt favvis. Hur äter man utan att bli proppmätt när man har varit hungrig hela morgonen, undrar jag.

Jag har ju varit fastande pga blodprov. 

JAJA, nu ska vi gå ut och ta en promenad i alla fall, innan det blir svinvarmt ute. Pluttan, så glad när jag kom att hon grät. Hon var ensam hemma en pytteliten stund och hade lagt sig i sovrummet, verkade det som. Där går det ju superbra att lämna henne.

Träningen här fortsätter.

Sen manus, kapitel ett. Själva grejen ska mejslas ut. Så roligt!

MIn galltralala har bråkat med mig hela helgen.

Inte svinont, men tillräckligt för att jag skulle ta värktabletter både fredag och lördag. Den reagerade på minsta lilla grej jag åt. Idag bra igen (peppar peppar).

Så i morgon ska jag beställa en läkartid, jag vet ju att jag har polyper i gallblåsan och det kan ju vara bra att kolla storleken på dem.

I morgon ska jag också ta blodprover efter att ha börjat äta blodfettssänkande medicin. Får se hur värdena ser ut då. 

Efter det ska jag hämta Selma och sätta fart på mitt manus, det ska bli mig ett sant nöje. 

Det här manuset är så "klart" redan, till skillnad mot mitt förra. Det finns inte ett enda skeende som ska bort, flyttas eller ändras, allt ska bara förstärkas, fördjupas och förtydligas. Mitt roligaste! Jag har läst igenom all feedback idag och det ska bli så kul att sätta tänderna i det.

Jag vill gärna betona att det verkligen inte alltid är så "enkelt", verkligen inte. Men det där med att få jobba på i lugn och ro och i en lugnare takt än med mina feelgoods, har varit bra för både mig och mitt manus, det har jag ju känt hela tiden.

I tre veckor ska jag hålla på med det, och sedan ska jag lämna manus till redaktör Lena och åka till Tyskland och lite sånt under tiden hon jobbar med det. Det ska bli roligt!

Nästa vecka ska jag vara med på en poddinspelning, det ska också bli kul! Selma får följa med!

Idag har vi övningskört i en timma, Jonathan och jag, runt och fram och tillbaka i Solna. Det gäller ju att bli rattvan, få blicken som de flesta bilförare ju tillskansar sig med tiden. Sådana där ryggmärgsgrejer. 

Jag ska köra med Linnea sen också om hon vill, vi får se. Hon kanske inte är lika trygg med mig som Jonathan är, men hoppas att hon vill det. Båda vill ju ta körkort nu. 

Typ så, när min spegel från Ikea har kommit och jag ska packa ihop mitt konsolbord och ställa ned i källaren så länge. Jag har ingen stor spegel och behöver verkligen det. Den som sitter uppe i rosa garderoben, som hänger ihop med konsolbordet sitter så högt, pga lång man satte upp den, att man bara ser halva kroppen.

Den borde ned 3 dm. Jag önskar att jag hade ett eluttag här inne men det har jag inte mer än taklampan. 

Den här är vägghög, typ, så den ska sitta precis över golvlisten. Jag slänger upp den i morgon, typ.

Och den ska hänga här.

Jag minns när Jonathans pappa skulle hjälpa mig upp med lite grejer och han inte kunde förstå att jag skulle ha spegeln så långt ned (han är 1,90).

Igår rensade jag rejält på riktigt. Och har beställt påsar från Sellpy som jag ska skicka iväg allt med. När det är borta ska jag rensa resten, sådant som ska slängas. Gamla utslitna t-shirts, trosor, varje strumpa med hål. Skor har jag redan rensat och jackor går bara inte att göra sig av med, inte mer än en, min gamla gröna. 

Där har vi det, förortsrapporten söndag. Bra dag, så här långt. Nu ska jag dammsuga!

Vad lätt det är att bli avtrubbad.

Har det inte hänt i mitt område blir det där borta, där, där jag inte känner någon. Puh. "Vilken tur."

Jag märker det på mig själv. Hur fruktansvärt det kändes när det sköts i tunnelbanan här hos mig, men hur lite det kändes när det sköts i en annan tunnelbana. "Är alla okej?" Bra, då går man vidare. 

Hur blir det för Mio när han blir större, det måste man ju ändå fråga sig. Och hur blir han? Jag hoppas att han får ett stort intresse som upptar hans tid, jag inbillar mig att det är bra för alla barn, vare sig det är att läsa böcker eller spela fiol. Eller idrott för att få ut energi som bubblar om han blir en sådan kille. 

Det var morgonens funderingar när föräldrar har förlorat ett barn på en plats som ska vara trygg. Stackars stackars dem. 

Jag måste säga att jag är totalt ointresserad av

politikers liv. Hur de bor, vad de äter till middag, om de kan spela instrument eller om de verkar sympatiska är inte vad jag vill veta. 

Vad tänker de göra med sin makt? Hur kan de till förändra livet för dem som inte har det särskilt fett? 

Jag följer Mamdani, borgmästare i New York, som genomför reform efter reform för att hjälpa New Yorkers till ett bättre liv. 

I Sverige kan vi inte göra något sådant alls, tydligen, mer än sänka skatter för dem (för mig, till exempel) som redan har det väldigt bra. 

Det är provocerande att se politiker tjata om medelklassen när det finns en sådan tydlig underklass: människor som vill ha en heltidtjänst men som sitter fast i deltid, pensionärer som lever under existensminimun trots livslångt arbete, invandrare som hindras att få ett arbete på grund av sitt namn, kvinnor över 60 som aldrig kommer in på arbetsmarknaden, sjuka som utförsäkras och få gå till socialen, ensamstående föräldrar som aldrig kan spara en krona av det barnbidrag som medelklassen sätter in på ett konto redan när barnet är nyfött. 

Sossarna är för mycket vindflöjel. De försöker mer hitta röster till höger än att se dem som behöver deras stöd till vänster. 

Och Vänstern har sin extremvänsterproblematik. 

Så vad återstår?

Miljöpartiet? 

Idag (mellan 8 och 12) väntar jag på installatör av min nya printer som nu står i hallen och väntar. I väntan på det ska redigera första kapitlet. I morgon ska jag göra klart min redovisning. Att ta fram allt jag behöver till det nu funkar inte när en person ska in här och installera. Då vill jag att bordet ska vara helt fritt från mina papper och datorer. 

Har researchat köksrenovering och förstått att det bästa är att göra den samtidigt som stambytet (när det nu blir). Så länge får jag stå ut, helt enkelt. Informationsmöte i höst. Det ser jag fram emot. 

Typ så. Fredag. Bra dag så här långt. För mig. Andra har det betydligt sämre. Vi borde tänka mer på dem än på oss själva. Särskilt i valtider.

Här vil jag riva överskåpen

Och här ha mindre djupa skåp (mer som överskåpet) från golv till tak. En 90 cm side-by-side kyl/frys och riva städskåpet längs bort

Där soffan står kan man utöka köket 30 cm till, och skapa en vinkel med en bardisk med ett par barstolar Tror att det skulle bli superfint. 

Det här är Ikeas variant av samma idé men en längre disk plus skåp som jag inte vill ha på den sidan. Till höger står barstolar som inte syns här. 

Det här tokgillar jag fortfarande.