Hemma hos morsan.

Hon viftar med, och försöker få mig intresserad av, lakan och små dukar hon fått efter sin ingifta faster och jag är TOTALT ointresserad. Jag tror heller inte att det är så "populärt numera" som hon tror. 

Men man får tro vad man vill, tänker jag om den saken.

Dukar är inte min grej, äger jag någon ligger den i förrådet. 

En stor linneduk till matbordet skulle jag kunna tänka mig, men det är det enda. Den behöver dessutom vara över 3 meter för det är så långt som bordet är med utdragsskivorna i.

Jag använde ju hela bordet häromdagen när mitt coachinggäng var hemma och då satt vi 10 personer runt det. Det får plats 12 om man också sitter på ändarna. Så himla trevlig. Tror faktiskt att jag ska bjuda hem ett stort antal författartjejer någon dag i höst. Och sedan ett gäng gamla flygkompisar, eftersom det var 40 år sedan vi började flyga tillsammans.

Det vore så himla roligt. 

Men idag är min endagars västkustturné, alltså ska  gasaggregatet på – och vara på, tills jag kör in på hotell Gothia i Göteborg runt 22.00.

I morgon kvistar jag hemåt så fort jag vaknar. Det brukar ta en timma att varva ned efter en hel dags gas, men jag räknar med att slockna absolut senast 00.00. I  morgon siktar jag på att vara hemma senast vid 13. Från Göteborg tar det vanligtvis 4,5-5 timmar om jag kommer iväg i tid, det vill säga innan värsta trafiken. Alltså behöver jag åka före 7 eller efter 9

Här hos mamma har jag som vanligt sovit väldigt gott, det gör jag alltid. Hennes gästsäng är egentligen inte särskilt bekväm, den är också smal och man kan inte vända sig hur som helst, men sover som en stock gör man. Varje gång. Härligt att vara utvilad, en sådan här busy dag.

Har duschat, ska sätta på mig ett ansikte och göra min inbakade fläta för då vet jag att håret sitter där det sitter. Har en tendens att pilla i det lite för ofta och ska det hålla till 22 är det bättre med min älskade uppsatta frisyr. (Som jag har gjort sedan jag gick på gymnasiet och det vet vi ju alla inte var igår. Snarare närmare 50 år. OMG!)

I november ska jag till Sundsvall.

på deckarfestival. Herregud, så roligt!

Och i september till Tyskland, någonstans söder om Hannover tror jag (Harzområdet, tror jag att de kallade det), också en deckarfestival. 

Där har vi det!

Och beroende på när jag ska vara där, det finns förslag på två olika dagar samma vecka, tänker jag kombinera det med en sväng till London. 

Jag hade tänkt åka dit helgen efter, när bokmässan är eftersom jag inte få åka till den i år, men kan ju lika gärna göra det när jag ändå måste ha hundvakt och det kan jag ju inte ha två helger i rad. 

Jag vill heller inte resa två helger i rad.

Det är så mycket med mitt resande som måste stämma. Jag har en tid innan, när jag planerar allt. Sedan reser jag, gör det jag ska, och kommer hem och landar, sorterar, funderar, använder eller skrotar i manus. 

Allt det där tar en stund för mig och att stå resklar bara dagar senare igen, är inte min grej. 

Om jag någonsin har varit sådan vet jag faktiskt inte, det är ju inte så att jag, utöver mitt arbete som flygvärdinna, har behövt det. 

Men på flygtiden var man möjligtvis hemma en dag, sedan var det ju på det igen. Sommaren oftast fram och tillbaka samma dag, men på vintern sov man ju över (på alla Kanarieöar). Men då var jag UNG, bodde i andra hand och livet pågick där UTE, i alla fall inte i lägenheten jag bodde i för tillfället.

Å andra sidan var det svårt att dra mig ut på sådana där vardagliga möten som andra ägnade sig åt: ta en fika, ses hemma hos någon en kväll, bara ta en promenad, bio. Nej, nej. För att jag skulle lämna ensamheten för mer än jobbet krävdes FEST och Café Opera.

Jag minns att jag vid något tillfälle tänkte att jag aldrig skulle komma därifrån (Caféet), att jag var beroende av det. Fångad på ett obehagligt sätt. Jag åkte dit med en dålig känsla i magen och mådde dåligt efteråt. Inombords kände jag mig otroligt ensam och jag tror att jag jagade kärlek. Jag slösade alla mina pengar på det där stället. Och kärlek fick jag förstås ingen. 

Jakten gick över när jag slutade flyga. Då jobbade jag i dörren på Sturecompagniet och fick min dos av att gå ut genom att jobba och det var aldrig destruktivt. Jag trivdes så bra där. Dessutom var jag nykter mest hela tiden, för när jag var ledig hade jag ju sällan lust att gå ut. 

Under tiden jag flög var jag väldigt ofta full. Vi festade på Kanarieöarna och vi festade hemma. Man var förstås tvungen att vara nykter när man jobbade, typ 12 timmar innan flight, men festade gjorde vi.

Att jag inte fastnade i spritklor då är ett under. Jag har alltid gillat effekten av alkoholen, men också mått pyton dagen efter. Men jag har aldrig någonsin druckit ensam hemma så den fyllde en annan funktion för mig. Den, tillsammans med smink och höga klackar, dolde mig för omvärlden. Blev jag bortvald då, var det ju liksom inte mig de skrotade.

När jag fick barn (jag var 32) var jag väldigt färdigfestad. Det gjorde inte mig ett dugg att inte dricka en droppe mer än en gång i kvartalet och då blev jag mer trött än något annat. 

Som mamma fick jag en identitet och blev viktig. Bra grej för för mig.

Var började vi? Resor? Just det. Lite hösttripper till Åsapåsa. Också bra grej för mig. 

Operahuset. Ett av flera jag gjorde research i under mitt arbete med Gloria (jag var ju också i Stockholm och i New York där jag såg Carmen). Här gick jag en visning bakom kulisserna. Fick bland annat se framstående balettdansörer träna (herrejösses vad små de är, lätta som fjädrar.)

Den bokens research är oförlömlig.

Idag ska jag ha viktigt möte i stan, sedan drar jag västerut, och vi vaknade redan kl 5, för då ringde klockan hos Hellbergs. Igår var vi ute sista gången strax innan 19 och det var fullständig storm utanför huset. Spöregn och blåst. Selma har aldrig varit snabbare. Sedan la vi oss i sängen för hon var rädd, det viner ju rejält så här högt upp och mina fönster är ju ännu inte isolerade. 

Nu testar vi inkontinensmedicin,

så får vi se om det hjälper henne. Urinproverna var perfekta, så någon urinvägsinfektion/njurpåverkan var det inte. På sätt och vis hade ju det varit bättre med en veckas penicillinkur, för nu pratar vi istället livslång medicinering.

3 ggr per dag ska hon få ett par droppar, antingen i maten eller i en spruta i munnen. Det betyder var 8e timma. Alltså har jag ställt larm för att komma ihåg. Det trixiga är det hon behöver få sent på kvällen. Jag kan väl hålla mig vaken till 21.30 men då sover hon djupt och måste väckas, och sedan måste jag somna direkt för att få mina 8 timmar.

Well, i natt funkade det och i morse 5.30 la jag droppen på en mjuk godisbit som hon slukade. 

Allt handlar förstås om rutiner. Att få medicin så ofta är förstås lite tjorvigt men mer för oss ägare än henne, och det blir vardag av det också. Det viktiga är att hon inte skvätter inne, på kuddar, i sängen och på mina mattor, som hon har gjort på sista tiden. 

Funkar inte den här medicineringen får vi ta fler prover för att utreda vad det är som är fel. 

Typ så. Idag ska jag jobba, packa en liten väska och färga ögonbrynen. Och sola. I morgon lämnar jag Selma hos Jonathan i stan 9.30 och sedan har jag möte kl 10.00. 

Sen åker jag till västkusten. 

Tisdag. Bra dag, så här långt.

Veterinärbesök idag

Första utmaningen är att samla in urin för provtagning, det har jag aldrig gjort förut men tänker att jag använder en slev som jag sticker in under henne och häller över i en liten behållare. Hoppas att det funkar också i praktiken för i mitt huvudet går det "enkelt". 

Soffhäng såklart.

Och den andra utmaningen är att komma i tid genom Stockholmsköerna. Vi ska vara där kl 9 – och vi pratar om andra änden av stan. Det är krångligt, men ska gå om vi är ute i god tid. De ska enligt google gå lika snabbt att åka tunnelbana som bil (eller tvärtom), det kan alltså ta en timma. 

Jag började gråta när man hade hittat den lilla pojken i Nordmaling. Somnade redan 20.10 igår, så visste inte det förrän i morse när jag läste om det. 

Så rädd han måste ha varit, den lille plutten. Rädd och ledsen. Ledsen var ju bra, för det var tack vare hans gråt som man hittade honom till sist. Han kunde ju lika gärna ha somnat.

Snart 3, stod det i tidningen. En sån liten kan ju inte ha gått så långt, kan man tycka, men benen går fort såklart. 

Vilken tur att det gick bra!

Själv träffade jag en liten Mio i stan igår när jag skulle hämta Selma, som inte kommer så långt än för han trillar efter några meter på en ojämn gräsmatta (vi möttes i Berzelii park) och kan än så länge inte komma upp på benen igen om han inte får hjälp eller får tag i något att resa sig mot. 

Han är i ständig rörelse, så det är nog en pojke man måste passa extra mycket när han väl får upp farten, skulle jag tro. 

Selma skrek när jag kom, så glad blev hon. Och skrek om jag rörde mig tre meter från henne när jag gick med Mio. Skruttan. Hon har det så bra med dem, men jag är favvisen. Inget kissande hos dem, och de har bantat henne ... bara exakt den maten hon ska ha, och av det går hon ju ned i vikt. (I min värld betyder det att hon behöver mer än det hon får, men det är ju uträknat det där.) 

Hon har inte fått en godisbit, inget att smaka på när de har ätit. Pluttan. SÅKLART HON HELST VILL VARA MED MIG! 

Jag tror att de ville koppla kissandet till ätandet, men det undrar jag hur det sitter ihop i så fall. JAJA, idag får vi väl veta det, får vi hoppas. 

I sommar åker vi allihop bil till Fjällbacka och den lilla familjen stannar hela veckan med mig. SÅ mysigt! De var med förra året också, men då var ju Mio en plutt. I år kanske han kan bada? Små barn brukar inte rädas kallt vatten, ju. 

Typ så, denna måndag morgon. Idag och i morgon ska jag skriva manus, onsdag till fredag resa fram och tillbaka till västkusten. Selma är hos Jonathan fram till söndag även den helgen, sedan har jag henne sedan fram till min resa redan den 12e (nä, börjar11e till Arlanda ju, tror avgång är typ 7 morgonenn efter). 

Ser ni den pyttelilla tallriken vid matbordsbenet? Den är Selmas. Hon fick smaka lite av min havregrynsgröt igår.

Så mycket solande har det inte blivit för min del i helgen, det får bli idag (kanske), och i morgon. 

Typ så, håll tummarna för vårt insamlande av kissprov!

Jag måste få bort ljuset

i sovrummet. Behöver definitivt fixa nya persienner i bägge sovrummen och i ett av fönstren i vardagsrummet. Ska ta tag i det i veckan, tillsammans med isoleringen av fönstren som blev uppskjuten när jag åkte hem till västkusten i alla hast innan New York-resan. 

Idag ska jag hämta Selma, men inte förrän klockan 15. Alltså hinner jag skriva mina 1000 ord (jobbade inte igår, jag var för trött), och då är jag på bana som jag ska vara. Jag behöver också handla hundmat och mat till mig, plus sola. 

Jag beställde 7-8 par glasögon igår. Trodde 8 när jag kom hem, men när jag försöker komma ihåg alla minns jag bara 7. Jag gillar ju det som smycken, så 2-3 vanliga (så coola bågar ), 2 med färgat glas (det fanns inte tonade i de färger jag gillade så det fick bli helfärgade), 1 par solglasögon, 1 par läsglasögon och 1 par terminal. 

Tror att jag beställde de här, från Efva Attling, med mörkare glas.

Det var tre år sedan jag var där och då köpte jag 6 par, som jag verkligen har slitit ut. Utom läsglasen. Jag använder dem minst av alla. 

Typ så, denna än så länge soliga söndag i förorten som jag drar igång med mitt MANUS!

Ciao!

Så min Tyska första Kostermord

 dundrade in på plats 11 på Der Speigels bestsellerlista, vilket är galet bra. Det är den listan som räknas i Tyskland. 

Förr var det alltid Adlibris i Sverige, men så känns det inte längre. Det finns tamejtusan hur många listor som helst. Och man kan välja den där man ligger bäst till. I Tyskland är det Der Speigel, punkt slut. 

Jag vaknade för tidigt idag, 4.30, det är för ljust ute och jag får inte riktigt till mörkret i sovrummet. Jag måste fixa nya persienner där, just nu har jag bara illa sittande mörkläggningsgardiner och det räcker inte. Jag är sååå trött.

Kvart över tio ska jag vara hos optikern. Jag bävar! Det där är krångligt, tycker jag.

På långt håll klarar jag mig utmärkt (till och med helt utan även om jag vill ha glasögong när jag kör bil och ser på tv) så det jag behöver uppdatera är till dator och läs. Samtliga bågar är gamla och sneda vid det här laget och jag behöver nytt.

Igår hade jag ju mina "elever" här på fika och pizza och det var så himla trevligt. De kom 10 och gick väl ungefär vid 15, kanske. Jag tog fram finporslinet och så drack vi kaffe ur ärvda koppar och gammal kaffekanna. Så den här morgonen kom jag upp till ett städat hem. Ända tills jag drog med fingret utmed fönsterkarmen och insåg att jag behöver damtorka alla 20 kanter om jag ska kalla det städat. 

25 grader idag, men moln efter lunch, så någon solning ute blir det inte. Men på solariet, hoppas jag. Igår blev det inget sånt, för jag orkade inte gå till centrum när tjejerna åkte hem. Bara stanna inne, diska och göra i ordning efter kalaset. 

I morgon ska det också bli sol, men då ska jag hämta Selma, så ute får vänta. Måndag morgon direkt efter morgonpromenaden ska vi till veterinären.

Tisdag jobba och på onsdag först lämna Selma 9.30 till Jonathans jobb, ha ett möte i stan klockan 10 och bär det är klart åka till västkusten.

Så onsdag natt sover jag hos mamma, på torsdag ska jag vara i bokhandeln i Strömstad mellan 12-14, sedan kör jag till Lysekil och signerar i bokhandeln  mellan15.30-16.30, därpå Uddevalla för ett bokträff, 18-21, vidare till Göteborg för att sova på Gothia. Så tidigt som jag kan på fredag behöver jag åka hem igen. 

Sen tror jag att jag är bok-obokad fram till jag åker till Cypern. Perfekt, för jag behöver skriva!

1000 ord saknas den här veckan och jag tar tag i dem i morgon, är alldeles för trött just nu. Ska äta något och se om jag kan somna om en timma, annars får jag göra det när jag kommer hem från optikern.

Tjohej. Trött men bra dag så här långt.

Nu börjar jag bocka av det som är planerat,

den här hundlediga helgen.

Igår Carinas urtrevliga releasefest. Många jag kände, snickesnack om ditt och datt och allmänt varm och härlig stämning. Efteråt körde Simona mig till min bil som stod parkerad i Liljeholmsgaraget. 

Ser så fram emot att läsa den .

Högalidskyrkan. Den enda i Stockholm med två torn, lärde Ahrnstedt mig.

Superfin bild ju. 

Författaren Carina. 

Carina och Simona blir alltid fina på bilder. Och Pekka också, såklart!

De senaste bilderna är tagna av Annika Berglund

Idag ska jag börja med att slänga skräp. Hallen är full av kartonger och gamla trasiga dammsugare. Det måste bort för att tvättmaskinsinstallatörerna ska komma in med den nya stora tvättmaskinen. (Stor i förhållande till den jag har nu, i alla fall.) 8-12 är det sagt och då vet man aldrig när de dyker upp. Jag har för mig att de ringer innan. 

I eftermiddag ska jag först och främst sova en stund, jag har gjort det alldeles för få timmar flera dagar i rad och är stuptrött. I morse vaknade jag halv sex, men somnade efter 22. 

När jag är utvilad ska jag städa undan, damma och dammsuga inför morgondagens träff med de 12 som coachades fram till i mars i år (3 hoppade av). Jag tror att typ 8-9 kommer, har inte räknat än. 

Så jag behöver handla lite snacks när jag har städat. Jag har inte gjort någon agenda för dagen, utöver att vi ska ses och babbla och äta pizza. 

Jag har ätit två mackor den här morgonen. Köpte glutenfritt bröd på Ica i Liljeholmen innan jag åkte hem. Mackor med avocado och stekt ägg. Mums, men borde också haft lök på. Jag tar det i morgon. 

Over and out!

Pratade med kompis igår om

en läkarundersökning, som var något i hästväg. Privat och svindyrt, men man går igenom precis hela kroppen med all röntgen man kan tänka sig, och kan se rubbet som ev växer där eller som man behöver vara vaksam på. Man får koll på mjälte, bukspottkörtel, lever. Fettlever. Man tar blodprover, fettprover som inte tas i den vanliga vården och hela undersökningen tar 5 timmar, effektiv tid. Flera läkare är involverade och när alla resultat är klara får man en genomgång av dem antingen genom att komma dit eller via ett telefonsamtal. Det får man själv bestämma.

Det kanske är det man ska göra nu när jag vet att alla mina prover är okej? Jag vet ju inte hur det ser ut på insidan. Svårare sjukdomar, som cancer till exempel, ger inga markörer i blodet. 

Min kompis, som är före detta bröstcancerpatient (hon fick en dödsdom för ungefär 25 år sedan men överlevde) har artros i hela kroppen OCH är benskör, tyckte att det var värt varenda öre. Man korrigerade mediciner och hade hittat lite plack som i någon ven, som gjorde att man satte in statiner i ett tidigt skede. 

Och hennes man, som också har en triggertumme (vad är oddsen??), fick direkt en remiss till operation. Hans tumme har fastnat. 

"Det är en present till en själv", sa hon, eftersom det är dyrt som en Chanelväska.

Jag ska fundera. 

Men inte idag, för nu ska jag jobba i ett par timmar. Sov så gott fram till 3 men sedan var det rätt kört och eftersom jag ska till stan på releasefest idag behöver jag nog sova ett par timmar till senare. Selma ska lämnas hos Jonathan i stan 14.30 och festen börjar 17.30. Tre timmar Åsatid däremellan. 

Hon har sovit med trosor i natt och det har fungerat. Jag köpte nya duntäcken igår, det kan ha varit oro för hennes kiss, i kombination med oro för att min tumme skulle pajja i natt igen, som gjorde mig sömnlös. 

I alla fall:

Releasefester är oerhört effektiva, det är det bästa med dem. Efter två timmar är det över. Perfekt! Då har man minglat, lyssnat på tal, köpt/fått en bok och träffat kompisar.

I morgon kommer min nya tvättmaskin/torktumlare och jag måste verkligen städa, för på fredag får jag ju besök av mina gamla kursare. Så kul. 

På lördag ska jag till optikern och på söndag hämta Selma igen. Däremellan ska jag klämma in två skrivpass och 4 solningar. 

Om drygt 3 veckor åker jag på årets andra skrivresa och jag har just bokat den första nästa år. Det går förstås till mitt andra skrivställe, Gran Canaria. Det är ju dit och Cypern som jag alternerar mellan. 

Antar att jag också kan skriva på andra ställen, har ju testat Rhodos en vecka, till exempel, och där var jag också galet effektiv, så det är nog det där med att komma bort som är tricket. Det, tillsammans med disciplin. 

JAJA. Häpp!

Det var inte så roligt igår kväll.

Först kissade min lilla loppa på ena duntäcket och när jag slängt det i badrummet och bäddat om, kissade hon på det andra. Alldeles plasblöt i rumpan, så hon har bara tömt när hon legat ned utan att kunna hjälpa det.

Så ut vid 21.30, kissa igen, och sedan in, tvätta rumpan och få på sig en byxa. Och då hade jag inga fler täcken utan vi fick sova under en filt. Alltså jag. Selma låg tätt intill mig precis hela natten, så det var svårt att vända sig och jag hade inte hjärta att flytta på henne just i natt, och handskyddet hade töjt sig såpass att det inte skyddade längre, alltså pajade tummen. 

De töjer sig så på ett dygn, de där jävla skydden, vilket ju är helt kasst, såklart. Så nu tvättar jag dem (jag har tre i tvätten, ett sprillans nytt på mig när jag inte skriver) och hoppas att de drar ihop sig igen. 

Det måste väl finnas handleds/tumskydd i annat material, måste på jakt efter det. Jag gillar verkligen de här när de är nya, så ungefär samma modell. 

Ska sitta lite lägre, tumspetsen syns knappt här.

Ska kolla på apoteket sen när jag åker iväg för att köpa nya täcken. Jag är rädd att det inte räcker att tvätta dem jag har och då kommer jag att oroa mig för det. Så nu är planen att tvätta det ena, det som är fint, och lägga i förrådet och ha som extratäcke Det andra, ett gammalt från Ikea, kan jag slänga. 

Vi har tid hos veterinären på måndag kl 9. Fram tills dess får hon ha byxor på nätterna i alla fall. 

Hon är ju hos Jonathan i helgen så ska skicka med de två trosor jag har. Jag ska köpa trosskydd och lägga i dem idag. Min lilla skrutta, hon var deppig igår när hon behövde ha på sig byxor, men också över att vara våt på rumpan. Ingen hund kissar frivilligt i sin säng. 

Hoppas veterinären kan hjälpa oss. Jag ska ta med kissprov, har de sagt. De är ju inte ett helt ovanligt problem hos kastrerade tikar att de läcker. Selma har alltid behövt kissa efter typ 3 timmar dagtid, om hon inte sover hela tiden. 

Nu ligger hon bredvid mig i soffan, utan byxa, och sover gott. 

Lilla hjärtat, jag känner en sådan ömhet för henne.

Idag har jag beställt en ny tvättmaskin som också har en torktumlare. Det tar 3 dagar att få tid i tvättstugan och det funkar bara inte. 

Så skönt! Nu kommer jag att kunna tvätta allt hemma, inklusive jackor och duntäcken.

Jag ser allt sämre,

 på vänster öga. Så nu har jag tid hos en optiker på lördag. Förra gången gick det åt fanders, men jag håller tummarna för den här gången. 

När jag var där senast hade jag början till starr, och det kanske är det som har utvecklats nu.

Det är bara problematiskt när jag jobbar, annars ser jag väldigt bra. Lite suddigt på vänster, men höger är svinbra. 

Just nu har jag mina kiosk-köpta 2.0. Men de korrigerar ju inte astigmatismen. Ändå är de bättre känns det som, än mina terminalglas. 

JAJA.

Förra gången köpte jag 6 par pga vägrar att ha sådana där som man har dygnet runt, alltså kör jag flera enkelslipade istället och byter glasögon efter humör. 

Ett par solglas, ett par med skuggning eller vad det heter, och två par vanliga plus ett par läs och ett par terminal. Där har vi det!

Från kiosk, 2.0.

Måndag, och för andra natten i rad har jag inte besvärats av min tumme, som har bestämt sig för att funka just nu. Men så har jag också burit stödet så ofta jag har kunnat. Enda gången jag har tagit av det har varit när jag jobbar. Annars har det suttit på – minus tvättat händerna. Just nu, peppar peppar, känner jag ingenting av det jag kände tidigare. 

På agendan idag, utöver jobb, står hämta pass, sola och handla lite snabbt och då får Selma vara hemma ensam. Vi klippte henne igår och medan hon var i hundsalongen träffade jag Mio och hans föräldrar. Alltså, han är ju så mysig med sina händer som han sträcker mot mig. 1 år och 3 månader är en ljuvlig ålder. Inte en sur min och äter allt som serveras. 

Han är en fin blandning av föräldrarna. Han har Linneas energi och orädsla för att hänga upp och ned (Jonathan gallskrek, ville aldrig gunga och har inte åkt en enda grej på Gröna Lund utom barn-bergochdalbanan). Men Linnea var blyg, och det är inte Mio och det var inte Jonathan heller. Jonathan var också lika godmodig. Lätt att ha med sig. Och Mio älskar Mora träsk och det har han förstås också efter Jonathan.

Selma är rätt likgiltig när det gäller Mio. Hemma bevakar hon honom, som i att hon inte vill att han ska göra vissa saker, till exempel att krypa iväg ensam. Då är hon där och passar, vid hans sida. Men ofta lägger hon sig i ett eget rum, för då blir det lugnt för henne. Och när vi träffar dem, är det inte Mio hon vill gulla med. 

Det blir nog bättre när han är större, hoppas jag. 

Hon ska dit onsdag-söndag, plus nästa vecka igen när jag åker till Västkusten.

Typ så, måndag. Nu ska jag skriva en bok!

Jag har hyrt en lägenhet

i Fjällbacka vecka 27. Så glad för det, för det är inte lätt att hitta nu såpass nära sommaren. Selma och jag drar dit, och om Jonathan med familj också hänger med får vi se, de är varmt välkomna såklart även om jag ska jobba. 

Här bodde vi förra året, i det större huset till höger, men jag har inte hittat att det hyrs ut i år. Det är till salu och har varit under lång tid. Det är mammas farmors gamla hus, som jag skrev om i Inte utan min syster. Då fanns förstås inte poolhuset (OCH INTE POOLEN!)

Lägenheten jag ska hyra nu har 6 bäddar och ligger ovanpå gamla mjölkaffären, Elons. 

Ingbritt, Elons fru, blev en bra bit över 100 år och bodde hemma tills hon dog för några år sedan. 

Jag har minnen av att hämta mjölk i bruna flaskor hos Elon (mormor och morfars hus låg en backe upp från butiken), men tror att han stängde affären redan 1965, så kan jag ens minnas det, tre år gammal? 

I mjölkbutiken idag har i alla fall hans barnbarn Peter sin ateljé och jag har förstås en tavla han har målat. 

Jag ska skriva på min trea när jag är där, jag har ju en deadline att förhålla mig till (augusti), men vill också åka till Strömstad. Eventuellt också till Koster. Vi får se hur långt jag har kommit i skrivandet. Det är ungefär 5 mil mellan Fjällbacka och Strömstad. Koster är en båttur på 1 timma en väg. 

Där har vi planen två dagar efter att jag kommer hem från Cypern. Det är ju ingen tidsskillnad att störas av (någon timma bara) så jag kommer att vara piggelin. Det enda jag behöver fokusera på är att tvätta det som ska med till Fjällbacka.

Update Min tumme: På måndag ska jag ringa rehab och be om att få en tid hos en arbetsterapeut. I morse var den värre än någonsin. MEN, jag har inte ont, är inte heller särskilt öm idag, det är så märkligt. 

Så: Jag behöver ett skydd på natten som gör att tummens topp  INTE kan röra sig, samtidigt som handleden inte kan röra sig. Handledsskyddet jag har nu gör att tummens nedre del visserligen sitter fast, men toppen rör sig och fastnar, som den gjorde i natt och jag fick hjälpa den att lossna i morse. Jag har skydd för bara fingret, det köpte jag i New York, men då har jag inget för handleden för de går inte att kombinera. Det känns som om kombinationen är det viktiga.

Nu när jag är uppe har jag ju inga problem längre. 

Typ så, en dag när jag ska jobba, en granne ska få en dörr som står i mitt förråd och jag ska prata med uthyraren i Fjällbacka.

Tjohej!

Hur går nya boken?

Det har jag inte den blekaste om. Systembytet fortgår på Bonniers och siffror är inget som går att få fram just nu. Förhoppningsvis tappas inget på vägen.

Jag fick en liten uppdataring igår men den kan inte stämma, så jag avvaktar och fortsätter jobba med nästa istället för att oroa mig för den här innan systemen är igång. På sätt och vis är det faktiskt rätt skönt. 

Min helg är jobb, sedan får vi se om jag följer finalen i Eurovision eller inte.

Vanligtvis älskar jag den, inte lika mycket som Mello som verkligen är min grej, men brukar se fram emot finalen och att heja på Sverige.

Men förra året kändes eländigt och ännu mer så i år. Naturligtvis håller jag på Felicia, inte minst för hennes mod att faktiskt ha en åsikt om Israels deltagande. Och så kommer hon ut på Jonathans skivbolag (alltså där han jobbar). 

Min tumme går inte att få ordning på på natten längre. I natt kom jag på att om den vilar uppåt på en kudde slutar den tappa all ledvätska, som det ju känns som den gör i övre leden. Dels gör det ont, men det är också väldigt obehagligt. Å andra sidan har jag har ju kommit på nya trick hela tiden som till sist inte funkar. Och att tro att handen ska ligga kvar uppåt är ju dömt att misslyckas när man somnar om. 

JAJA. Jag ska väl göra något åt det där någon gång. Men att sätta en kortisonspruta i handen, som verkar vara den första idén man har på vårdcentralen, känns som en dålig idé. En operation, som läker problemet, sker under lokalbedövning, tar tio minuter, men jag har inte riktigt fattat hur rehab ser ut efteråt, om man kan skriva eller inte. Det är ju höger hand, så den är ju galet viktig.

Fredag. Vaknade på dåligt humör, pga hand tror jag, men har skärpt mig och efter min frukost (kyckling och grönsaker) kommer jag att bli en bra människa igen. 

Soffan, såklart. När maten är klar (står i ugnen) flyttar vi över till matbordet i vardagsrummet; jag sitter i min gamla Winstonstol och Selma ligger bredvid i en stol från Miomöbler.

Jag fick en recension idag,

av en person som kan det där med deckare. Förra boken hyllade han, men det gjorde han inte den nya.

Han gillar inte mina överdrifter, är väl så jag kan summera det, och det är inget som gör mig ledsen för han har helt rätt. Jag har gillat att skriva överdrifter i hela min karriär. Inom genren tänker jag att överdrifter, som i onaturligt är okej; väsen och annat "spännande." Men inte min typ av överdrifter där jag drar karaktärerna till sin spets. 

Det roliga med den första är ju att den karaktären som jag tror att man har svårast att ta till sig, är en kopia av mig i ett skede av mitt liv. Så för mig var hon ingen överdrift, men jag förstår verkligen om andra tycker det. 

Varje bok jag har skrivit (utom den första och de tre sista Fjällbackaböckerna) har haft dem. Sonja var verkligen en sådan överdriven karaktär och det tog jag med mig i alla mina feelgoods. Det har alla (i alla fall 90%) något som egentligen är omöjligt. Det kan vara karaktärerna i sig, eller händelser. Det är ju fantasier, böcker, jag har aldrig tyckt att de måste vara särskilt verklighetsförankrade. 

Jag gillar´t och att inte en recensent gör det, gör inget, för jag förstår ju precis vad personen menar och inte tycker om. 

Jag vet inte hur trean blir i det hänseendet. Vi får se. Spänningen är oliiiidlig!

Söndag i resten av landet,

vanlig arbetsdag hos mig i Farsta.

Kul som tusan, såklart, eftersom det känns som om det var flera dagar sedan. Torsdag-lördag jobb, och söndag ska Selma klippas och jag ska träffa familjen. Just nu är Mios två kusiner här och hälsar på. En är fem och en är två. Så kul för dem. 

Med moster och kusiner. Jag blev rörd när jag fick bilden. Så fint med de där tre små knattarna. 

Min lilla tjej här hemma ska få bära trosor inomhus tills vi träffar en veterinär. Hon hade läckt lite i knäet på Jonathan igår när han passade henne en stund så det är lika bra. 

Det är inte helt ovanligt att kastrerade tikar får läckage, men det är lätt åtgärdat med medicin, tydligen. Jag har (mejl)kontaktat veterinären i alla fall, så får vi väl se när vi får en tid. Jag ska sluta skälla, hon kan inte hjälpa det, pluttisen. 

Så igår var vi i stan. Jag var på förlaget, hos ett annat Bonnierförlag, och pratade om författarskap. Det var jättetrevligt. De var väl typ 8 pers som hade konferens och min före detta förläggare intervjuade mig. 

Mellan 14-16 kommer matleveransen från Ica, det är enda tiden jag behöver ha koll på idag. 

Tummen bråkade i natt trots nytt stöd. Jag tror att jag rev upp det (som var såpass mycket bättre), när jag passade Mio häromdagen. Man lyfter ju barn under armarna och då måste man använda tumme och pekfinger som "krok". Det, plus heldagssittning med räkningar räckte nog.

JAJA. Av någon anledning gick det bättre om jag låg på vänster sida, så det är väl bara att göra då. 

Det mest makalösa är väl ändå att min höft, peppar peppar, är så mycket bättre, nästintill bra just nu. Hela förändringen kom när jag bytte skor från vinter till mina gympadojjor från Adidas. Över en natt. Jag har gjort övningarna från sjukgymnasten typ 2 ggr, så det är verkligen inte det som har gjort skillnad (även om jag tror att stretcha höftböjaren, eller vad det heter, är superbra). Det måste bara vara skorna. Värst var det ju när jag var hos doktorn. Då haltade jag nästan fram. Och det var i början av mars, har jag för mig. 

Och jag har laddat upp och har nu fyra par som funkar. De går att tvätta, är lätta och till mina promenader är de helt perfekta. Jag hade dem i New York och där gick jag ju massor. Slängde ett utslitet par häromsistens och dem hade jag haft i många år. Det gick hål i tyget till sist. 

Men det betyder att jag måste hitta ett par bättre vinterskor än de jag har. De är väldigt bekväma, det är väl därför jag har haft dem år ut och år in, men tydligen är de inte bra för mig. 

Hoppas hoppas att min höftanalys är rätt! 

Nästa helg är jag hundledig onsdag till söndag. Jag längtar efter att vara det utan att jag blir sjuk eller har något inbokat (utöver skrivjobb). Bara en helg av göra vad jag vill. Hittills har det inte blivit så, av någon anledning. Jag har blivit sjuk själv, mamma ramlade ned för en trappa, jag var på Åland, det har flyttats och bytts. 

Jag vill gå på bio, handla mat i en fysisk butik, kanske sola på balkongen utan att en hund står och morrar i dörren. Och STÄDA! Jag behöver så städa!

JAJA, det är en vecka kvar att drömma om det. 

Torsdag. Bra dag, så här långt.