Uppe 4. Det var liksom ingen idé att försöka somna om.

Så nu dricker jag kaffe, har tagit en bra halstablett, är tjocks som satan i halsen, och ska väl kanske försöka somna om i soffan om en stund. Ingen feber, men det kommer säkert under dagen. JAJA, det går över. Förhoppningsvis på onsdag. Man kan inte åka på fest förkyld, det är så taskigt att smitta folk och det vill jag inte. Om det däremot är på väg tillbaka är det en annan sak. Men då måste det vända i morgon. Håll tummarna.

Skönt ändå att det kom nu och inte när jag skulle till Tyskland. Idag hade jag aldrig satt mig på ett flygplan.

L

Sådana här servettaskar har jag precis överallt här hos mig. Vid sängen, stora matbordet, soffan i köket och på bordet framför tv:n. Min näsa är en rinnig en. Förmodligen pga alla mina näsprayer. 

Alltså te är inte min grej, det är sedan gammalt. Min mamma och hennes man drack alltid te och macka på kvällen istället för middag som man åt mitt på dagen, och man fick aldrig något annat även om man bad om det. 

Men nu det visade det sig vara gott med honung och soyamjölk, så det kommer jag att dricka idag också.

Den här vecka måste jag redigera. Får manus idag och det jag tänker göra i det just idag är att läsa igenom den feedback som alltid kommer med, så att jag har klart för mig vad redaktören vill att jag ska göra. Även om förläggare och agent var glada och nöjda med det mesta (som ska byggas ut, men de var nöjda med stommen så att säga som är betydligt mer klar än förra var så här dags i processen) så har säkert redaktören ett och annat att säga. Det brukar hon ha.

Men i morgon måste jag börja jobba i själva manus, det går inte att skjuta framåt. Men kunde jag redigera tvåan med världens influensa och feber, så klarar jag nog att jobba nu också. Alvedon är ju ändå världens fiffigaste uppfinning och jag råkade köpa hem massor häromdagen!

Det var det om det. Jag har förtidsröstat, ska be en granne återkomma om vad som sas på mötet. På FB är det upprorsstämning i bostadsgruppen, så antar att det kan bli ett vilt möte. Och just det pallar jag INTE, vare sig jag är sjuk eller inte. Då låter jag hellre dem slåss så kan jag vara hemma hos min loppa i lugn och ro. Det blir som det blir ändå. 

Ont i halsen,

ett rätt säkert tecken på att jag ska bli förkyld. Det gör inte så mycket om jag bara är frisk på onsdag då jag först ska hämta Mio och lämna Selma i Solna, och sedan gå på en releasefest som jag har sett fram emot. Det är så sällan releasefester ligger så att jag kan gå. Förhoppningsvis är det en variant utan feber, det vore lovely. 

Och på tisdag är det extrastämma, men funderar redan nu på att lämna min röst (för stambyte, eftersom det är nödvändigt) i lådan på expeditionen. 

Träffade en granne igår som ska försöka driva igenom att inget projekt får starta förrän närmare sommaren, och det håller jag med om. 

Att dra igång det redan i februari, hur ska folk hinna skaffa nytt till dess (de som behöver flytta, vissa tänker ju bo kvar hemma), vi vet ju inte ens i vilket hus man ska börja. Det kräver mer planering än vi ges i förslaget som ligger på bordet. Hoppas att han får med sig alla på det. 

Även om jag inte går på tisdag kväll så får man ju veta allt som sas efteråt i protokollet, eller av grannarna.

Söndag, och jag ska bara vara hemma och kurera mig. 

Min kompis sover.

Man kan väl säga att jag köpte grisen i säcken,

när jag köpte den här lägenheten. Igår fick vi information om att avgiften måste höjas 5% VARJE KVARTAL under stambytet. Det kan landa på 30%, men det är bara en uppskattning.

Det finns noll sparade kronor i kassan. Den förra styrelsen gjorde istället allt för att hålla avgifterna nere och det har pågått i väldigt många år. 

Så det ska lånas till allt som görs nu. Sedan kommer fönster på det. Inte nu såklart, men det står på tur och man kan inte vänta hur länge som helst på det.

Jag drabbas inte så hårt, jag har än så länge råd, men jag tänker på de äldre som redan nu har det knapert. Att få höjda avgifter med så mycket påverkar dem förfärligt såklart. 

På tisdag är stämma, då vi ska rösta om det här och det blir intressant att se hur det går. Alternativet är att såpass många säger nej att det går till hyresnämnden och så blir projektet uppskjutet i kanske 18 månader, för renoveras måste det ju, det går inte att komma ifrån. Till sist får man inga banklån eftersom fastigheten räknas som misskött. 

JAJA.

Så synd att fotona blir så bedrövliga.

Mina gamla trontjänare

Duntäckena är på. Det är liiiite för varmt än så länge när Selma ligger nära, men jag sparkar av mig det vid fötterna och då funkar det finemang.

På måndag får jag manus, i helgen ska vi bara mysa och städa, Selma och jag. Det är mulet, duggregnar, och alla lampor är tända här hemma. Då gör den här lägenheten sig allra bäst. 

Bilen är klar Selma och jag hämtar den så fort vi har ätit frukost

 och gjort det vi brukar göra varje morgon. Soffmys och kaffe för matte, sova ut för Selma.

Igår hämtade vi Mio och efter två intensiva timmar kom mamma och efter ytterligare en och en halv, pappa. Sedan åt vi middag tillsammans och efter det tog Selma och jag tog kommunala färdmedel hem (pendel till Odenplan, pendel till Farsta strand och tunnelbana till Farsta, tog typ 45 minuter. 35 om vi inte hade behövt vänta 10 minuter på Odenplan.

Vi gick till pendeln när vi skulle åka till Mio, en perfekt promenad igår eftersom vädret var fint. Men när vi kom hem var det mörkt och klockan var 19.30 och då är jag inte så förtjust i att gå så långt (alltså inte långt, men det tar tid för Selma ska stanna prick överallt och blir hon rädd för något, det händer när det är mörkt, vill hon bäras.)

Jag saknar inte bilen. Men visst, jag har ärenden idag där jag ska hämta paket (från Apotea, hudkrämer och sånt) som är tungt och det slänger jag gärna in i bakluckan (Selma väntar i framsätet, det funkar superbra om jag bara ska in ett snabbt ärende). 

Vi ska också åka runt och titta på "hus", hade jag tänkt. Oavsett när stambytet blir av för min del behöver jag en plan.

Att hyra en lägenhet funkar bara om det är i andra hand. Ett förstahandskontrakt kräver att jag visar upp ett försäljningsdokument för min lägenhet och den vill jag ju inte sälja. Och andrahandslägenheter är dyrare än att köpa. 

Jag har vänner som har sagt: du kan bo här (Helen bor i hus och har ett sovrum över), men vi pratar kanske ett år och det vill jag inte. Jag behöver min ensamhet. 

Just det är jag inte ett dugg orolig för, det löser sig. Mina tankar snurrar runt allt jag behöver ta med mig eftersom jag inte vill behöva komma hit under renoveringen i min lägenhet som ska ta 12-14 veckor, MINST säger de som bor i samma hus. 

Typ så, denna fredag när bokmässan pågår för fullt och jag är glad och nöjd här hemma. 

Dagens projekt:

Efterlysa min bil, som jag trodde att jag skulle få igår. 

Boka tätning av fönster, något som de som var här och lagade balkondörren skulle påminna firman om. Nu är det två veckor sedan de var här och ingen har ringt. SUCK!!

Ringde och nu kommer de på onsdag och tätar, hurra! För nu börjar det bli kallt igen, det är under 20 grader när vi går upp på morgonen.

Mötet om stambytet var ... intressant.

1. Det kommer att bli omöjligt att bo kvar, de varnade särskilt oss med husdjur. 

"Husdjur" i fönster

2. Det kommer att ta mellan 12-14 veckor per lägenhet, som väl blir flera än så kan jag gissa. Har aldrig varit med om att en tidsplan hålls när det gäller byggen. 

Hela huset kommer nog att ta många månader och under tiden är det ju omöjligt att vara hemma dagtid, även när min lägenhet är klar. De ska jobba mellan 7-17. Men man kan ju komma hem på helgerna i alla fall.

Projektet startar i januari februari, men när det är mitt hus tur vet jag inte. Alltihop kan ta upp till 24 månader. 

Och jag jobbar hemifrån, så yes, jag behöver hitta någonstans att bo i något år. 

Men jag vill ju inte lämna Stockholm, i alla fall bo så nära att jag kan träffa Mio ofta. 

Hade jag vetat det här hade jag nog inte köpt lägenheten, det tror jag faktiskt inte. Men det blir ju bra när det är klart. Då har jag badkar och en tvättstuga (istället för lilla toaletten som jag ändå inte använder).

Just nu känns det viktigast att få reda på när de börjar i vårt hus så att jag kan P L A N E R A! 

Idag ska Selma och jag inte göra många knop mer än rensa mitt stora bord i vardagsrummet som är fyllt av diverse från resor och redigering, plus städa toaletten och dammtorka. Golven tog jag innan jag åkte till Tyskland. 

"Diverse"

Så nu har jag koll.

Medan jag går igenom mina åtaganden resten av året och början av nästa, snusar Selma Hellberg bakom min axel. Hon bestämmer själv när vi ska gå ut första gången, så länge dricker jag kaffe. 

Åter till planen:

Återfår manus 28e september.

Onlinegrej med Akademibokhandeln, 12e oktober.

London 20-23e oktober (Arlanda 20e till 21a, flyget går 7.05, landar 21.35 den 23e) Jag bokade på poäng så noll kronor för biljetten. Måste skaffa visum, det behövs till England numera. Har bokat ett panghotell, just because.

Dop av Helens barnbarn, 25e oktober.

Lämna manus 2a november.

Sundsvalls deckarfestival, 11e-12e november. 

Återfår manus 16e november

Adventslunch Guldfoajén, hela mitt team, 10e december

Lucia i storkyrkan, 12e december.

Lämna manus 14e december.

Återfår manus 22 december.

Kanarieöarna 12e-27e januari (Arlanda 12e-13e).

Lämna manus 18e januari, därefter skriva nytt (på Kanarieöarna)

25e januari sättning, 28 januari korr och då har jag landat hemma.

Korr 2, 16e februari.

Mellantid som inte är inbokad, helt galet, men så duktiga var vi på att göra ett schema i år. Här börjar jag skriva bok 4 mer på allvar.

15e mars, tryck.

1a april: fullt fokus bok 4.

27 april, utgivning bok 3 plus fyller 65.  

Däremellan ska jag främst redigera (får ju manus på måndag), planera deckare 4a, momsdeklarera, träffa Mio (och hans föräldrar) och ta hand om Selma. 

Julen i år firar jag ensam (med Selma), för det är Östersunds tur att umgås med Solnafamiljen. Jag är alltid välkommen att följa med men jag stannar hellre hemma. Plus ska ju redigera hela julen som jag alltid gör. Skriver på sommaren, redigerar på julen, det är sen gammalt.  

Om jag tycker att det är skönt att ha en plan. Yes box. 

Idag hoppas jag få tillbaka bilen som är på lagning sedan igår morse och ikväll kl 17 är det informationsmöte om stambytet. Då får Selma vara hemma ensam i en och en halv timma. Det funkar, även om hon skriker när jag går. 

Det som kan störa planeringen är förstås stambytet. Jag kan inte bo hemma under det, och de måste långt ned i huset med sina borrar innan jag kan jobba hemifrån dagtid, så är det ju. 

Ikväll vet vi mer hur och när det här ska ske och jag kan börja planera för vad jag ska göra. Det är bra för mig. Jag behöver ju hålla huvudet sysselsatt. 

London, baby!

 Jag bokade i mitten av november, men såklart så fick jag boka om eftersom det krockade med Sundsvalls deckarfestival. 

Så nu åker jag i mitten av oktober istället, dagarna måste ju anpassas efter hur Selma är i Solna. Så nu blir det torsdag till lördag. Dit tidigt, hem sent. 

Julen har kommit till London då, i alla fall på Liberty, och jag skulle också vilja åka tillbaka till Camden market, där har jag bara varit en gång.

Naturligtvis ska jag se ett par musikaler/teatrar, det är trots allt därför jag åker dit alls. Jag får se vad jag hittar biljetter till. 

Och så vill jag förstås besöka "Flanagans", det vill säga Claridges. Tänk om man någon gång skulle skriva ännu en bok om hotellet. Helt omöjligt är det ju inte, även om jag tyckte att jag satte en snygg punkt för den serien.

Det där med att skriva om dåtid lockar alltid, tycker jag. Tur för mig att jag kan göra det i mina deckare också, om jag vill. 

UPDATE, tydligen hade Solna förväntat sig ett helgbyte när jag ska till London, så jag ändrade resan och åker helgen efter istället. Det kostade 280 kr att ändra. Det är ju ändå överkomligt. Allt annat jag hade bokat funkade att boka om utan kostnad. 

Hemma.

Lååång resa, för ett kort framträdande. Längre än New York. Men trevligt, och jag är glad att jag gjorde det. Det är så väldigt annorlunda i Tyskland. 

En person läser ur ens bok, sida upp och sida ned från olika kapitel. Författaren sitter tyst bredvid efter att ha läst några sidor på svenska. Sedan är det signering och så är det över. 

Många åker på (tåg)turné i Tyskland med tolk, men jag vet faktiskt inte om jag hade klarat det. Nu har jag inte fått frågan och just nu är jag glad för det.

Nej, det här kunde jag bara titta på  (Hannover flygplats)

Alltså, mina bilder den här resan är så konstiga. Det här en en gate, haha.

Räkmacka för tretusenfemhundra kronor på Arlanda

Ja, vad är det här? Jag vet inte. 

Jag åkte business hem och då slipper man att ha någon brevid sig. Och så får man mat. Jag kunde inte äta den, såklart. 

På flyget mellan München och Stockholm satt jag ensam på min rad. Vi var 5 pers i business och 4 var kvinnor. Jag kunde få annan mat, tack och lov. 

Jag antar att jag idag kommer att var stuptrött hela dagen, och så får det vara för jag har inget jobb att göra. Det enda är städningen, som jag inte klarade innan jag åkte.

I morgon är det mer. Jag ska lämna in bilen för lagningen av det som inte blev lagat förra gången. Jag ska testuppkoppla mig på en grej jag ska göra med Akademibokhandleln, jag ska hämta Selma. Det kan vara något annat också.

På tisdag hämta bil (hoppas jag), och lämna Selma i Solna (åker kommunalt dit och hem) medan jag går på informationsmöte om stamrenoveringen. Efter det hämtar jag henne igen men förhoppningsvis då med bilen. Om inte, så åker jag kommunalt igen. Hon får sova över, men då måste jag ju ändå hämta henne onsdag morgon. Det går finfint. Jag kan också lämna henne ensam hemma, vi får se. Det alternativet är ju aldrig det första jag tänker på. Mötet kan ju ta ett par timmar och det känns för långt.

GUD vilket tråkigt blogginlägg, förlåt. Jag ska skärpa mig. Allt som står här står också i min kalender, som förstås är en 1800-talsvariant i papper. Har just packat upp och satt in 2027. 

Först nästa vecka måndag får jag tillbaka mitt manus, wohoo, och jag tänker att jag avslutar hela den redigeringen med att åka till London. Som jag längtar till den där stan. Åh!

Varken bättre eller sämre.

Bara inte helt okej, liksom. 

JAJA.

Jag har tagit två alvedon, ska dusch och tvätta håret, fixa och dona med lite packning, städa klart sovrummet och först vid tre-tiden åka till Jonathan och Linnea och träffa Mio. Linnea och Mio ska åka med mig till Arlanda sen eftersom de ska till Östersund, medan Selma stannar hemma med Jonathan.

OM jag är sjuk i morgon bitti på hotellet så får jag väl helt enkelt åka hem igen. 

I morgon flyger jag via Köpenhamn till Hannover, och på lördag hem via München. Selma hämtar jag på måndag igen. Min städning kom av sig så om jag är pigg ägnar jag söndagen åt det istället. 

Sitter som vanligt vid matbordet i min gamla windsorstol. Läste ett gammalt blogginlägg och insåg att vi sov i soffan där borta i början när vi flyttade in, Selma och jag. Innan allt annat kom hit. Jag beställde ju en ny soffa och när den kom, samtidigt som Ingarö skulle målas, så flyttade vi in. Jag anlitade en firma som enbart flyttade matbordet och mina garderober, före den stora flytten. Den lilla tv:n stod på en pall framför soffan. Det funkade, det också. 

Något hände i kroppen

när jag gick över bron mot slottet, igår när Selma och jag tog en promenad från restaurangen till Slussen. Ögonen rann, möjligtvis pga vinden, jag svettades som en gris, blev trött och ville bara sätta mig.

Inget av detta kände jag på den trevliga lunchen med min gamla kollega. Jag åt lax, blev mätt och vi traskade iväg med energi i benen.

Men på bron tog det slut. Jag var plötsligt galet hungrig igen (1 timma efter lunchen) och till sist hittade vi en liten restaurang med uteservering där vi satte oss, Selma och jag, och jag beställde en räksallad med ägg och avocado. Jag äter ju inte ägg, men det fanns inget annat bra alternativ. 

Därefter tog vi oss i alla fall hem, och jag var bara inte alls lika pigg som jag var bara ett par timmar tidigare. Hela kvällen var jag säker på att jag skulle bli sjuk, det kändes i kroppen, lite i halsen, och lite i huvudet. 

Och idag känns det prick likadant. Inte bättre, inte sämre, så jag HOPPAS att det är tillfälligt, och något som kroppen tänker bekämpa. Hoppas hoppas, det vore inte roligt att ställa in min medverkan på festivalen i Tyskland i sista sekund. 

Lite risig gör inget, jag kan ta alvedon, vad jag är rädd för är förkylning och flyg. Så länge man kan tryckutjämna funkar det finfint, men om man inte kan det så finns det få värre smärtor i öronen. Och det utsätter jag mig inte för.

När jag var flygvärdinna fick inte flyga när vi var förkylda och det fanns ju en bra anledning till det.

För några år sedan flög jag med corona i kroppen hem från London där det hade brutit ut, och det var den värsta flygresan jag någonsin har gjort, fy fan vad ont det gjorde. Jag hörde inget på ena örat på 3 veckor efter det. 

Så håll en tumme för att det går över. 

Idag städar vi, Selma och jag. Tvättar kläder. Och golv! Byter lakan, i ena sängen bara eftersom jag sover enbart i den just nu. 

Där har vi det. Onsdag. Tjohej?

 

Ledig, ska till stan

och äta lunch med gammal kompis och Selma ska med, såklart. Vi tar tunnelbanan. Den stannar perfekt nästan utanför restaurangen.

Igår var vi i skogen med Ninni och Tage. Selma morrade åt honom när han kom in i bilen (vi hämtade upp dem efter klippningen) som om hon inte kände igen honom. Men hon har tuffat till sig de senaste månaderna, jag har känt det flera gånger när vi har varit ute och träffat andra hundar.

Well, så fort vi kom ut ur bilen så var hon väldigt glad i honom och följde varje steg han tog och om hon hamnade före så väntade hon in honom. Vi släpper dem i skogen och tack vare att Tage är så lydig, han kommer blixtsnabbt på inkallning, så blir Selma duktig på det också.

Väldigt lyckad promenad och kul att prata med Ninni, såklart. Hon är ju så rutinerad deckarförfattare och kommer med kloka inspel. Har ni inte läst hennes "nya" Siljanserie (efter Hagforsserien) så gör det. Jag älskar den och hennes huvudkaraktär Ingrid. 

Selma klipptes igår och jag åt lunch på stan under tiden. 

Det kan ha varit gluten i det här, jag frågade inte. 

Det är kyckling med jordnötssås.

Helt slut efter två timmar i skogen.

Nyklippt och söt.

Där har vi tisdag morgon. Nu ska jag duscha, äta något och sedan drar vi till stan. 

SKICKAT MANUS.

Det är alltid lättat.

Om valet har jag inget att säga just nu, det är ju inte klart än. Somnade gott vid 22-tiden men vaknade klockan tolv och läste om hur jämnt det var.

Det är allt jag har att säga om den saken.

Strax ska Selma och jag dra och hämta hennes husse, som får följa med och lämna in henne hos frissan. Hon skriker förfärligt när jag lämnar så jag mår bättre om Jonathan gör det.

Typ så. Sedan ska vi träffa Tage och Ninni, och det ska bli superkul hälsar Selma!

Valdag

Det räcker att jag skriver ordet så får jag ont i magen.

Alla dessa människor, hälften av Sveriges befolkning, som tycker att det är okej att ha rasister i en regering, i centrala ministerposter, vad är det som de förstår som  inte jag gör?

Något måste det väl vara?

Jag kommer aldrig att glömma ett Uppdrag granskning för några år sedan som följde extremytterhögern (som har tagit av sig kängorna och kammat håret, men det var den enda skillnaden mot skinnskallarna tio år tidigare) som inte höll tillbaka någonting, och som sa att kontakterna med det parti som eventuellt kommer att leda Sverige framöver visserligen inte är bra att visa upp utåt, men att de är väldigt goda vänner och ofta samtalar om gemensamma visioner. De tycker som vi, de har de alltid gjort, sa de (typ). 

De kommer att få ny luft av en regering ledd av brunhögern. Vi kan vara i Trumps Amerika snabbare än vi tror. Inskränkningar i vår yttrandefrihet=reglerad press, aborträtt, HBTQI-rättigheter borttagna, demontering av all kultur och situationen för alla dem som inte är födda här. Demokratin hänger på en skör tråd nu. 

Det är var jag tror. 

Men de 50% som röstar på dem (för exakt så är det i det här valet), måste som sagt se något annat. 

För det kan väl inte vara så att 50% ger blanka fan i alla andra människor utom sig själva?