Tvättdag.

Samtidigt fortsätter jag att inspirationsläsa. Gud, vad det är bra att läsa bara med det syftet. Anteckningsblocket fylls av markörer och idéer. Tanken är att jag ska ha ett synopsis att skicka i helgen.

Jag ser sååå fram emot att skriva något nytt, samtidigt som jag kommer att redigera Nikki.
Tredje benet är ju den där jag inte pratar om och den tänker jag börja jobba på igen, ordentligt, på måndag.
Jag har inte hört något mer om den från någon men idén är fortfarande så stark att jag nog vill skriva hela, känns det som. Något som ju också har bekräftats av Teresa som har läst de 15 000 ord jag har skrivit.

TUR att Nikki ändå är så färdig som hon är. Det blir naturligtvis mycket i en redigering, det blir det alltid, men Teresa och jag har jobbat igenom de stora händelserna redan. Det blir i alla all inte lika mycket av det nästa gång.

Jag gillar Nikki skarpt. Den har betydligt mer av synintryck, dofter och kanske till och med ljud än mina tidigare böcker.
Det är som viktigt för mig att jag varierar mig, jag behöver det för att utvecklas (förhoppningsvis) men också för att det ska vara roligt. Jag blir alltför lätt uttråkad och det undgår jag genom att ha flera huvudkaraktärer och att ha nya former för min text (Gloria: ett kapitel dag för dag som ett bra exempel på det.)
Jag undrar om jag någonsin kan skriva något som INTE har sett starkt framåtdriv, något som stannar .... men är tveksam. Just det vill jag nog inte heller förändra. Jag har själv problem med att läsa det som går långsamt och tänker som alltid att man måste skriva det man har i sig på något sätt. Det blir bäst då, istället för att tänka på dem runt om som ska läsa.

Det var det.
Nu ska jag packa ihop lakan.
Hej hopp (eller kanske inte just hopp. Jag har TRÄNINGSVÄRK, hurra!)