Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 30 september 2018

Kvinnornas mässa


Jag har haft så trevligt med alla kvinnor.

I urval: Anna Jansson, Inger Frimansson, Eija Hetekivi Olsson, Marianne Cedervall, Annika Lantz, Teresa Knochenhauer, Simona Ahrnstedt, Lina Bengtsdotter, Carin Gerhardsen, Åsa Selling, Susanna Romanus, Johanna från Bonnier audio, Lina och alla från kommunikationsavdelningen på Bonnierförlagen, och jag har säkert glömt häften.
Det har varit middagar, luncher, en snabb fika, ett kort samtal i en korridor, mingel, i montern.
Kvinnor kvinnor kvinnor. Jag får liksom inte nog av de där samtalen som alltid är lika givande.

Men också många trevliga män, jag buntar ihop dem här. 
Har inte mött en enda otrevlig prick den här mässan alls, faktiskt. 

Sedan alla läsare, och alla INläsare som har velat prova sin röst för en av "rollerna" i Laholmsflickan.
Över 100 personer har velat testa och i veckan ska vi plocka ut vinnare som får komma till Stockholm och spela in sitt parti.
Ska bli sååå kul!

I morgon tillbaka till vardag och på fredag tillbaka till västkusten för en föreläsning i Skärhamn på lördag förmiddag.
Det är möjligt att jag kör bil dit.
Idag flög jag hem, istället för tåget, och det var nog tur för det var visst förseningar som tusan.

Nu ska jag BARA titta på tv.
Hej hopp.





lördag 29 september 2018

Igår jobbade jag inte alls


Istället åt jag middag med de här fantastiska människorna som alla skriver för Bonnier bookery.
Nu väntar jag på min frukost och sedan ska jag intervjuas klockan 10.00 i vår monter.
Ni hittar fler bilder på Instagram!

torsdag 27 september 2018

Jag har funderat lite på bibliotek och deras utlåning.

Mina lån har gått ned i året redovisning (trots nya böcker, den här redovisar lån 2017 när Sonjas andra chans kom) och när jag tittar på inköpen dit så har de halverats på några år.
Man köper in många ex av storsäljarna, men drar förmodligen ned på oss i mittfältet vilket gör att det kan stå 39 personer i kö på till exempel Ett oväntat besök (på sju böcker) som jag såg i en kommun.
Det är klart att det blir färre lån då. Man får ju ha en bok hemma rätt länge.

Det var dagens gnäll. Strax jobb. 20 sidor, varken mer eller mindre.
Sedan städa. Det är så skönt att komma hem till ett nystädat hem, och det behövs här där dammet ligger i drivor efter en vecka.
Först därefter packa och piffa (naglar ögonbryn fötter ...)
En bra plan

Kanske för att det är byggarbetsplats runt om här fortfarande.
Det stör inte, men det är dammigt. Eller så är det bara jag som har mycket tyger kuddar och gardiner kanske?
Vid närmare eftertanke har det alltid varit mycket damm där jag har bott.
Hehe.

Anyhow.
Det är planen för dagen.
Nu ska jag äta frukost.


onsdag 26 september 2018

Jag har ju kontakt med många av dem som jag flög tillsammans med

86-88, när jag jobbade på Scanair.
(Jag tror att det här är en DC8a. Den kunde guppa rejält bak, medan de som satt långt fram knappt märkte det. Då fick man ringa till cockpit och säga till dem att sätta på fasten seatbelt skylten.)


Det var en helt annan slags arbetsplats än någon jag varit på därefter (Sälenfjällen som jag kom från då var jämförbart). Man blev tajt med sina kollegor och det gick snabbt. Vi hade många stopp ihop och de flesta var ju öppna och pratglada typer eftersom det var den sortens människor man sökte. Jag var likadan på den tiden.
SAS ville ha något helt annat, något mer stramt.

Jag är med i en grupp av gamla flygare på FB och det är oerhört kul att se gamla bilder forna kollegor lägger upp.
Min bästis Helen jobbar ju fortfarande (numera heter bolaget Thomas Cook), men planerar nu för pensionen.
Helt galet när man tänker på hur lång tid det har gått sedan vi började i kabinen tillsammans 1986.

Vi blev omedelbart bästis och bundis. Våra efternamn började på H och därför fick vi göra provflygningarna tillsammans (man har några sådana utan uniform, för att lära sig jobbet ombord). Men man blev tajt med alla i kursen man gick tre månader.

Säkerheten var viktigast att lära sig (och den har man prov på varje år för att få behålla sitt certifikat.  Ett prov per flygplansmodell eftersom det är olika. Oftast flyger man max 2. Jag flög DC8, DC9 och Airbus A300 under mina tre år. Man måste plugga rejält för det är svårt).
Men när den satt skulle man lära sig allt annat som att prata i mikrofon, sköta köket och alla serveringsvagnar.
På den tiden packades alla påsar ombord, och på utestation – innan man vände och åkte tillbaka – skulle nya parfymskåp upp från cargo och så skulle de gamla flyttas ned.

Man vände på 1 timma och 10 minuter, och på den tiden skulle man hämta skåp (om man  just den flygningen jobbade i köket som steward) äta, och förbereda kabinen tillsammans med städpersonalen som kom ombord så fort vi landat.

På vissa flygplatser kom en liten fruktbil körande fram till planet som man kunde handla grönsaker, frukt och blommor av. Och vin, när man fick ta med det (oftast inte).

Jag har många minnen, vi hade otroligt roligt. Jag har aldrig skrattat mer än jag gjorde på det jobbet. Ofta (vintertid) var vi ju borta flera dagar (Kanarieöarna). Stoppen onsdag till lördag eller lördag till onsdag var eftertraktade.

Om jag får råd i vinter vill jag åka en vecka till någon av öarna. Om Helen har något stopp samtidigt vore det ju superkul!

Men nu ungdomsroman.
Det blev sent idag. Jag trodde att jag vaknade för tidigt, det var ju alldeles mörkt ute, så jag somnade om och vaknade sedan halv tio och då var det fortfarande mörkt.
Av regn!
Tjohoo.



tisdag 25 september 2018

Tisdag och ännu en ledig dag.

Igår kom min bästis Helen hit på en fika och sedan körde hon mig till Farsta där vi åt lunch.
När jag gick till frissan åkte hon hem och sedan tog jag bussen och sedan pendeln och tvärbanan (jag trodde bussen gick ända till Liljeholmen, men icke. Den stannade i Älvsjö.)
Inte mig emot. Jag åker gärna kommunalt.

Strax ska jag ta tvärbanan och pendeln till en butik och lämna tillbaka en kavaj, och därefter ska jag bara lata mig resten av dagen.
I morgon vänder jag på steken och börjar om från början med ungdomsromanen.
Två dagar med den, sedan är det bokmässa i dagarna 3 (för min del).
Hurra!

måndag 24 september 2018

Det är avräkningarnas månad.

Utomlands går mina böcker bra i vissa länder (Tyskland, Rumänien och Danmark) i andra inte alls (Norge och Holland). I alla länder utom de två har jag fått mer än förskottet, men vissa har ändå bara köpt Sonjas sista vilja och därefter ingenting (Frankrike och Italien).
Så att förvänta sig något går inte riktigt. Istället får man vara glad varje gång man får en oväntad pyttesumma från agenten.

Jag har för övrigt bytt agent. Från Enberg till Bonnier rights. Inte för att jag var missnöjd utan för att jag behövde lite nytt syre, nya tankar och idéer.
En stor skillnad är också att jag nu kommer att förhandla mina svenska bokavtal själv (film/tv gör agenten) och det får vi väl se hur länge jag står ut med.
Det ska nog gå ett tag i alla fall. Så många skriver man ju vanligtvis inte på ett år.

Idag är jag ledig och ska börja med att läsa modetidningar som ligger orörda. Jag prenumererar på Elle och DV mode, men har inte ens tittat åt dem senaste månaden.
Senare ska jag till frissan.
Jag tappar fortfarande mer hår än vanligt, men fortsätter med priorin så får vi hoppas att det vänder.

Typ så denna lediga måndag.





söndag 23 september 2018

Min förort och jag.

Jag ska jobba som en tok ett par timmar, och när jag faktiskt äntligen har plöjt klart (!!!) det här manuset ska jag ta en längre promenad. Det känns som om min rygg och kropp behöver det. Kanske över broarna den här gången, om det inte blåser för mycket.

Det är ju fina promenadvägar här, och jag har inte ens sett en hundradel av dem eftersom jag var inomhus hela vintern och våren, och i somras var det för varmt och jag ville bara till en badstrand då.

Hittade det här på hitta.se och är inte särskilt förvånad.
Det är en del av varför jag vill tillbaka till Farsta.
5% pensionärer.
Nu är jag långt ifrån där. Men närmare än medelåldern i området.

Typ så.
Nu jobb.
Finliret på det här manuset börjar jag med på onsdag. Fram till dess är jag LEDIG!

I Liljeholmskajen är medelinkomsten högre

Här är medelinkomsten 27 830 kr, vilket är 3% högre än snittlönen i Sverige. Personerna i området har i snitt 637 530 kronor i lån.
Taxeringskalendern — se exakt vad grannar och kollegor tjänar.

Låg medelålder i området

Medelåldern i området är 39 år, vilket är lägre än medelåldern i Stockholm kommun (45 år) och Sverige (48 år). Jämför man med andra områden i Sverige är gifta par med barn, 35-49, överrepresenterade. Andelen pensionärsfamiljer (5%) är lägre än i resten av kommunen.

lördag 22 september 2018

Skottlossning i Farsta,

tvärs över gatan från huset där jag hade min bostadsrätt ... den jag sålde innan jag flyttade till Fagersjö där en man sköts i lägenheten under min.
Den unge mannen igår dog.
Den som sköts i Fagersjö tror jag klarade sig.

Jag undrar vad som kan hjälpa de här unga att lämna kriminaliteten bakom sig. Går det ens? Det är väl massor med både pengar och hot inblandade förmodar jag.

Min fina förort.
Säkert massor med kämpande föräldrar som inte vill något annat än att deras söner ska växa upp, få ett jobb och bli en alldeles vanlig ung man.

Nu kan det vara ett byte på gång dit igen. Samma lägenhet för min del som jag ville ha förra gången när en tjej hoppade av i sista sekunden.
Nu har alla sagt ja, men inget är ju klart innan all formalia är över.
Vi får väl se, jag tar inte ut ett dugg efter förra gången känns det som.

Idag och i morgon är planen att jag ska ta tag i sista fjärdedelen av manuset så att jag kan vara ledig ett dagar innan Göteborg på fredag.
Sedan är det knappt 2 veckor kvar av redigeringen.
Det ska gå!




fredag 21 september 2018

Jag fastnade i gamla bilder häromdagen




När Jonathan var liten jobbade mamma på Extra film och jag har enorma mängder kort från när han som jag väl borde sätta in i fina album. Nu ligger de i sina fodral, men jag tittar på dem emellanåt. 
Här är en kavalkad av diverse



Utanför Fjällbacka typ 2002

Skolshow. Tror att Jonathan (i mitten) är 8.
Min 40-årsdag och min sång till Brynäs ledning eftersom klubben fyllde år samma dag. 6-700 i publiken nedanför.
Han måste ha tyckt att han var lite snuvig.
20 timmar efter att jag kom in på BB. Det skulle dröja ytterligare 7 timmar och 20 minuter.
Talangtävling. Jag var 10. Grymma mickar 1972. Troligtvis för att tävlingen var ombord på en båt. 

onsdag 19 september 2018

Istället för ny säng

ska jag prova min säng med en ny bäddmadrass som jag har beställt från Mio. Jag hoppas så att det är det där formskummet jag har nu som inte är bra för min nacke.
Den kommer i slutet av oktober, så fram tills dess får jag stå ut.
Hoppas hoppas att det blir bra!

Idag har jag gjort allt annat utom att jobba med ungdomsmanuset som var planen, men jag hinner inser jag. Tre arbetsdagar till innan jag vänder om och börjar om med att jobba mer med texten. I det här varvet handlar det mer om det övergripande. Jag har strukit massor som har varit övertydligt, eller löjligt.
Det ska bli kul att börja om!

Sedan får jag feedback på Flanagans i slutet av oktober.
Jag hörde mellan raderna på Teresa igår att hon gillar första halvan bäst och jag tror att jag vet vad hon menar utan att hon behöver säga mer egentligen. Det handlar nog inte så mycket om handlingen som om tonen.
Vi får väl se.
Det ska i alla fall bli så himla roligt att jobba med den. Jag har ju bara läst igenom den en enda gång så den är ju helt obearbetad.

Det ska också bli kul att jobba med Lena som redaktör igen, vi jobbade ihop med Sonja 3 och det var superbra.

Typ så

Småflugor.

Jag har kommit på att de kommer utifrån.
När jag var i London glömde jag slänga soporna (med fruktskal) och hade en liten drunknad fluga när jag kom hem.
I morse, efter att ha vädrat mycket igår, hade jag 30.
Stäng= få flugor.
Öppet= massor.
Där har ni det.

Fick för övrigt just bekräftat en bokning i Sälen/Malung den 3e dec.
Först Sälen 14.00 och sedan Malung 18.00.
Så himla kul.
Resan mellan ställena kommer att gå långsamt eftersom det är becksvart då, men det är inte så himla långt.
Jag tänker åka till Sälen på söndag morgon redan (eventuellt till och med lördag) och stannar i Malung måndag natt.

Undrar ni var jag återfinns annars i höst så står det här ovanför.

Tjohej.


tisdag 18 september 2018

En busy dag.




Mammografi, TBE-spruta och sedan gynundersökning.

På mammografin pratade hon väldigt mycket om sådana som blir återkallade och om hon såg något på mina röntgenplåtar vet jag inte.
Det får vi se. 
Inom två veckor får man besked.

Gyn var i alla fall tippetopp. Jag är inne på mitt 4e år med hormoner nu och ska fortsätta i minst två till innan nästa undersökning.

Sedan förlaget och signering av recensionsex och då dök den här finingen upp. Simona hade också ärenden på förlaget och vi fick några minuters babbel innan vi åkte åt varsitt håll.

Nu har jag precis visat lägenheten igen och ska tvätta bort sminket som jag kletade dit i morse.
I morgon är det en alldeles vanlig osminkad vardag i skrivstugan igen.






måndag 17 september 2018

Minns ni min försening på 53 timmar?

Jag får ingen ersättning via min kort-försäkring och ingen via min hemförsäkring.
Kortet ersätter inget myndighetsingripande, som det tydligen var när luftfartsmyndigheten dirigerade om plan, och inget från hemförsäkringen eftersom jag jobbade på resan.
Där har ni det.
Noll kronor trots 2 försäkringar.
Jag känner mig lurad och det är en av de känslor som får mig att koka ...
Det var ju tur att Ving i alla fall var generösa och gav alla passagerare 4000 kr.

Nu släpper vi det som inte går att göra något åt och koncentrerar oss på min
Skrivbordsstol, som har gått sönder. Har jag sagt det? Säkert. I alla fall. Jag hittade ju kvittot och hade tänkt åka tillbaka med stolen i eftermiddag men det är kaos i trafiken och måndag, så jag struntar nog i det och står upp idag istället. Stolen går ju att sitta i, men inte tillräckligt långt ned för mina ben. De somnar ...

Jobb idag i alla fall.
2 ggr 10 sidor.
Jag börjar med frukost, sen så!




söndag 16 september 2018

Jag promenerade ju så mycket i London



att det vore trist att inte upprätthålla det hemma. 
Alltså tog jag en långvariant idag, till Långholmen och runt där som jag aldrig har gått tidigare. 
Min tanke från början var att gå genom parken ni ser här (Tantolunden) och upp på bron därborta som går hem till mig men ångrade mig. Det är ju kul att se något nytt.

Alltså gick jag bara vidare från Liljeholmsbron där fotot är taget, genom Hornstull och ned till vattnet. 

Jag har inte jobbat idag, har varit trött som tusan men det var enligt plan. Veckan som kommer har jag roddat med så att allt som ska göras i stan kommer jag att avverka på tisdag istället för att behöva åka även på onsdag. 
Jag är väldigt nöjd med planen: 
1. Mammografi 
2. Tredje sprutan mot TBE 
3. Gynbesök 
4. Signera böcker på förlaget.
Allt ligger hyfsat nära varandra. Enda gången jag behöver transport är mellan mammografin och sprutan (2 hållplatser med tunnelbanan), men sedan kan jag gå resten.
Jag älskar effektivitet och med det får jag en hel dag till i skrivstugan. 
Sedan har jag bara frissan bokad innan bokmässan (nästa helg), resten är arbetsdagar hemma.

Höst. Vilken bra grej det är ändå!



lördag 15 september 2018

Bra dagar i London


Jag fick massor gjort inför redigeringen av Flanagans OCH jag fick hänga med min son, som utan protest traskade med mig i närmare 5 mil under de 3 dagarna vi var där.
Mina fötter vill inte riktigt röra sig idag, kan jag berätta ... men inga blåsor tack vare att jag den här gången var smart nog att använda strumpor.

Dessutom hade vi ju galet tur med vädret. En droppe regn igår som inte blev mer än så.

Planet var försenat och när vi kom till Arlanda hade min sista buss direkt hem gått, så vi tog bussen till stan och sedan varsin taxi åt varsitt håll. Jag var nog inte hemma förrän typ 02.00.
Idag tar jag det piano och ska bara kolla igenom min research, lite kartor och sånt. 
I morgon är det åter till ungdomsromanen, och det ser jag fram emot.

Jag fick en fråga på mejlen om jag kan tänka mig att åka på ett dubbeljobb i december. Sälens och Malungs bibliotek på samma dag.
YES BOX, sa jag såklart, gammal Sälenbo som jag ju ändå är (1983-1986).
Det vore så roligt!

Ps Blandford hotel. Njae, välj något annat.

fredag 14 september 2018

Wicked

Jonathan ville så gärna se den så jag hängde med trots att jag redan hade sett den.
Sedan promenad hem till hotellet som jag aldrig kommer att återvända till. För litet. Vi kliver på varandra i rummet. Ensam skulle väl funka men två.... Nä. Men det var ett hyfsat bra pris. Inte för det man fick, men i jämförelse. Det jag brukar bo på, Melia White house skull kostat 7500 för 2 nätter. Jag brukar betala drygt 4.
Om det är för att jag bokade sent eller något annat som gör det så dyrt just nu vet jag inte.

Idag mer research. Hem ikväll. Igår gick vi över 2 mil. Får se hur långt vi hinner idag.

Wohoo

tisdag 11 september 2018

Hastigt och lustigt.

I morgon åker jag till London på researchresa och Jonathan följer med.
Han var väl inte så värst impad av programmet (afternoon tea och hotellvisningar) men får han bara gå på ett par musikaler så blir han nog nöjd hoppas jag.
Jag tvingar honom ju inte att åka med.

Så idag blir det dubbla arbetspass för att jag inte ska tappa farten.
Och dubbla på lördag och söndag när jag är hemma igen.
Då har jag kommit ikapp med ungdomsmanuset eftersom jag jobbar med Flanagans när jag är i London.

Alltså sätter jag fart direkt.
Tjohej.


måndag 10 september 2018

Sovit som en kratta.


Det var mycket att ta in igår kväll. 

Jag städade hela dagen, har fått tuppjuck på mitt skrivbord som jag tycker bara har varit i vägen så jag slängde ut en bokhylla (inklusive BÖCKER) och satte skrivbordet i hålet som blev under bardisken
Får jag matgäster är det ju bara att dra ut. 

Det funkar att höja till min höjd där, bardisken är tillräckligt hög, för det var viktigaste.
Jag måste kunna stå och jobba.

Det var det.
Nu minst tio sidor jobb.


lördag 8 september 2018

Här är min lilla filmstjärna


Det verkar ha gått bra. I förrgår plåtade de med sångerskan och igår gjordes videoinspelningen till låten som kommer snart.
40 pers hade jobbat på inspelningen. Vilken upplevelse det måste ha varit för Jonathan.

Idag och i morgon är jag ledig. Jag har fått ytterligare två veckor på mig med ungdomsmanuset och det var en befrielse. Så idag ska Linnea och jag ses, äta lite och gå på bio, och i morgon ska jag städa klart.
Jag har ju lite tänkt flytt men när det nu inte är aktuellt så där på studs i alla fall så vill jag göra det RENT här. Skura golv och badrum. 
Jag har redan rensat ut en garderob med fina, men oanvända grejer, som jag ska skänka till en butik i Farsta som säljer det vidare och så går pengarna till välgörenhet.

Igår svängde jag förbi Heron City och två sängaffärer och provlåg ställbara sängar igen. Det lutar mest åt en på Mio.
På Sängjätten köpte jag i alla fall ännu en kudde. Nackspärren jävlades igår igen, efter att ha varit mycket bättre, och då är jag ett lätt offer för en kuddförsäljare.
Den här.

Och jag sov faktiskt riktigt bra och peppar peppar så känns nacken bättre idag igen.
Vi får väl se hur länge det håller.

Det var det.
Lördag.
Bra dag så här långt!

fredag 7 september 2018

Jag är ledig idag.

Från manus i alla fall.

Måste hämta böcker på posten, handla mat och sådant som inte finns i Ica i huset här och sedan ska jag nog köpa en ny säng, wohoo.
Jag tänkte på det som han sa som knådade nacken på mig häromdagen, om träning. Och han verkade inte tro mig när jag sa att jag blev bättre när jag sov till exempel i hotellsängar. Att det var annat som gjorde att nacken mådde bra då.

Well.

Fy fasiken vad jag tränade många månader med ont i nacken och det hjälpte inte ett dugg. Jag tänkte på det först när jag kom hem från honom, att träning är skitbra men att det inte direkt hjälpte mot nackspärren.
Däremot lite hårdare sängar. Eller i alla fall andra madrasser.

Jag hade tänkt köpa ny säng när jag flyttade men nu vet jag ju inte när det blir och det tar 6-7 veckor innan man får den, så om jag beställer nu kommer den inte förrän i slutet av oktober.

Jag tittar på den där dokumentären om killen som har 23 tjejer och vars kvinna gör en film om det.
Anders, jag och hans 23 kvinnor.
Det är obehagligt hur lik han är mitt ex i mycket av det han säger.

Jag minns att när jag föll för mitt ex, så var en liten pyttedel att vi var födda på samma dag.
Anders i filmen fyller också år den dagen.
Vad är det med 27 april kan man ju undra.

Det var det. Jag ska se filmen, sedan åka till Mio och provligga sängen en gång till innan jag handlar och hämtar böcker.

Typ så.

Nu har jag sett lite mer av filmen
Jag vet inte hur det här slutar men min känsla är att det inte kommer att gå väl. Hon gör samma sak som jag gjorde, ger honom mer av det som är hans drog. Bekräftelse och bekräftelse och bekräftelse.
Hon är hans terapeut och det kan aldrig sluta väl.

Har man ett beroende (eller något liknande) behöver man professionell hjälp.







torsdag 6 september 2018

Triangelbytet sprack.

De som skulle ha min lägenhet hoppade av och ska flytta till andra änden av stan istället.
Vi får se vad den tredje i kedjan säger och vad vi gör mer pappren vi har skickat in.
Jag vill ju fortfarande ha hans lägenhet.

Jaja.
Så här kan det ju gå och det är väl bara att börja om igen.
Jag sitter ju verkligen inte i sjön.

Nu ska jag jobba med ungdomsmanus. Förhoppningsvis med lite större självförtroende än tidigare. Jag tror att det är det som jag har saknat.


onsdag 5 september 2018

KLAR.

Så himla skönt.
Och jag gillar Laholmsflickan som tusan!

Nu mat, latmaskeri och lite inspirationsläsning inför morgondagens pass med ungdomsboken.

Bravo ÅSA!

Det har aldrig funnits några alternativ.

Han var en tumme hög när han fick sin första leksaksgitarr och sedan var yrkesvalet klart. Bortåt ett år på Mac Donalds en gång i månaden när han var 16 typ, men sedan han var 18 har han försörjt sig på sin musik, med ytterst lite hjälp från mig.

Han lärde sig aldrig att spela gitarr, inte något annat instrument heller. Piano är han självlärd på, och använder i jobbet, men det har aldrig varit aktuellt att bli en konserpianist.
Snarare trodde jag att han skulle bli artist, som i sjunga och dansa typ.
Och så blev det ju lite i alla fall.
Låtskrivare, men än så länge sjunger han inte själv. Och han gör alla låtarna på sin dator.

På nya singeln sjunger en världsartist och idag har Jonathan och hans manager Stephen åkt till LA för att spela in videon. Världsartisten är inte med på inspelningen, hur man har löst hens medverkan vet jag inte riktigt. Just det har varit bökigt från dag ett. Lite divaliteter typ. Eller så är det hens team. 
Men.
Vilken röst hen har och hen gör Jonathans låt fantastiskt bra.

Så glad för hans skull. LA är drömmen för många unga musiker och nu får han vara med om det.
Jag ryser.

Jag tror att han kommer hem på söndag igen.

Bilder från Cypern. Jag får akut längtan. Ska jag ta en restresa och jobba klar ungdomsmanuset?




tisdag 4 september 2018

Jag fick ju feedback på Laholmsflickan igår,

och tänkte att jag skulle jobba med det direkt idag så jag liksom kan bocka av det från listan.
Och jäklar vilken skillnad mot ungdomsboken. Vips, har jag klarat av 60 sidor och har bara 19 kvar. Jag hade lätt för att skriva Laholmsflickan och lika lätt har den varit att redigera.
Men då fixar jag de sista sidorna i morgon och kan ägna resten av månaden åt manuset som är en utmaning för mig.
Wohoo.

Jag har stått i princip hela tiden idag. Suttit i min nya fåtölj kanske en timma. Stolen vid bordet törs jag inte sitta och jobba i. Det var den som knäckte mig senast och den får vara ett tag framöver tills nacken är bra.
Idag har jag bara vanlig nackspärr och behöver inget starkare än alvedon. Jag ska vara superrädd om mig tills det är helt läkt.

Bra tisdag, så här långt!

måndag 3 september 2018

Bra naprapat idag.

Han sa med mycket allvarlig röst att jag måste träna. Det är bra. Jag behöver höra det. Och innan jag eventuellt kommer tillbaka till gymmet i Farsta så kan jag i alla fall promenera och använda mig av det jag kan göra hemma. Jag har gummiband och övningar som gör mitt skulderparti starkare. Efter en frozen shoulder är det ännu viktigare.

Sedan ville han inte alls manipulera utan bara massera. Så skönt. Jag ska kolla upp hur det är här på Liljeholmskajen, jag tror att det finns massörer typ 50 meter från mitt hus. Det tror jag vore bra några gånger.

Sedan var jag på möte och fick feedback på Laholmsflickan, deadline 24 september, så nu har jag ännu mer att göra och det är ännu viktigare att min kropp orkar samarbeta med mig.
Ikväll är det party på förlaget med jag orkar inte. Somnade ett par timmar när jag kom hem och sedan har jag mest lallat runt. Är lite rädd att förvärra något så står och sitter så rakt jag bara kan.
Att sitta och hänga med huvudet framåt på skrivbordet är inte aktuellt just nu ...

På vägen hem från förlaget passerade jag Björn Hellberg som satt utanför Akademibokhandeln på Hötorget och signerade sina böcker. Vi har aldrig träffats tidigare.
VILKEN SYMPTISK MAN.
1. Han reste sig och hälsade med fast handslag.
2. Han blev glad, visste vem jag var (till namnet) och berättade att han en gång hade hälsat på Amanda Hellberg, vår tredje författarnamne.
3. Frågade mig om jag var aktuell med något nu.
4. Frågade om jag skulle till bokmässan.
5. Jag berättade att jag ofta får frågor om vårt eventuella släktskap och då ville han gärna veta var jag kom ifrån.
6. Jag lämnades med ett fast handslag och ett vänligt leende, och så sa han att vi kanske ses på bokmässan.

Hur det är vanligtvis?
Manliga författare frågar sällan någonting. De är inte otrevliga, men jag tror faktiskt aldrig att jag har fått en fråga av någon. Däremot svarar de förstås gärna på mina. Och som sagt, de är inte otrevliga. Bara ointresserade.
Skulle de ens resa sig upp? Jag är mycket tveksam.
Kanske om det var någon de såg upp till.

Hellberg visade ett vänligt och uppriktigt intresse.
Det är sååå sympatiskt!
Från och med nu är han min favorit.
Och föredöme!



Så sent igår

kajkade mig nacke ur helt. Helt. Jag har aldrig haft en sådan smärta där. På riktigt, FY FAN.
Det gick inte att ligga, utan jag fick vara uppe tills det liksom hade lugnat ned sig. Då hade jag tagit alvedon, voltaren, haft is på och sedan värme.
Vid ett-tiden var jag rätt desperat och då hittade jag en naprapat som jag ska åka till innan mitt möte med Bonnier Bookery kl 10.00.
Även om jag är rädd om nacken tar jag pendeln. Det känns bättre än att sitta ned i en taxi.

Just nu står jag bakom skrivbordet, den där hemska brännande smärtan har jag inte alls känt idag, men törs inte sitta för jag tror att det var några timmars sittande på matstolen vid skrivbordet som gjorde att nacken gick åt fanders igen. Jag kände av det när jag la mig i soffan på eftermiddagen och läste en bok. Sedan tog jag en tupplur på den sidan jag brukar sova på och när jag vaknade och reste mig ... alltså, fy fan.

Men så skönt att vakna idag efter i alla fall ett par timmars sömn, och känna att det värsta är borta. Jag kunde resa mig ur sängen. Det var det som nästan tog livet av mig i natt.

Jag tänker inte låta naprapaten manipulera nacken, så är det bara.
Ryggen är okej, men nacken är för läskigt.
Jag gjorde det några gånger med andra sidan hos en kiropraktor och först och främst hjälpte det inte ett dugg, men det var också oerhört läskigt och jag är rädd för det.
Så det måste jag säga direkt när jag kommer in, för sådana där gillar att knäcka till när man inte är med.

Jag har ytterligare ett möte i Bonnierhuset, med Teresa, men först klockan 14 och jag kommer nog inte att palla att vänta så länge mellan mötena när jag inte har sovit något. Det får bli en annan dag.

Bra dag ändå, så här långt, eftersom den där hemskaste smärtan är borta.
Nu är det vanligt nackspärrsont. Peace of cake.





söndag 2 september 2018

Gårdagen.

Biblioteksbesök i Västerås, poströstning och sedan kräftskiva och filmen Känn ingen sorg hemma hos mig.
Galet bra dag och kväll, och det ska bli ännu en tradition hos oss bestämde vi igår.
Vi har inte så många gemensamma. Julbaket, Kolmården på midsommar – och nu kräftskiva då (för övrigt Jonathans första). 
Eftersom Jonathan och Linnea inte riktigt visste om de skulle gilla kräftor eller inte, så köpte vi lite räkor också. Men allt gick ned. Nedsköljt med en flaska alkoholfri bubbel som legat i kylen sedan evigheters evighet. 
Tror att jag hade med den från förra lägenheten.

Idag är ordningen återställd. Jag ska jobba. Nacken är lite bättre tror jag, peppar peppar. Inga huggsmärtor längre i alla fall. 
Hurra för det.
Hoppas att ni får en fin söndag.






lördag 1 september 2018

Alltså min nacke ...

Det funkar faktiskt hyfsat att ha huvudet upprätt, men att lägga sig eller resa sig är inte så mysigt. Jag försökte lägga mig på andra sidan igår (sover alltid på sidan) och det gick helt enkelt inte att lyfta på huvudet. Jag fick först sätta mig upp och sedan lägga mig igen.
Jaja. Jag ska ju sitta upprätt i bilen till Västerås och väl där sitta eller stå, så det kommer att funka fint.

Sedan ska jag åka vägen förbi mina skaldjursgäster och hämta upp dem, och så ska vi åka och handla tillsammans.
Det ska bli så himla mysigt att de kommer hit. Jag hade planerat att städa och göra fint igår, men det fick jag ju ställa in, men jag tror inte att de bryr sig så mycket. Det är jag som tycker om när det är väldigt prydligt.

Jaha, det var det. Nu ska jag piffa till mig. Det blir svart från topp till tå idag. Ju bekvämare jag känner mig desto bättre brukar det bli.

1a september.
Äntligen!