Och för er som inte såg Så som i himmelen!

 

Jag hade extremt höga förväntningar igår.

 Till skillnad mot när jag såg Så som i himmelen, som jag bokade en slumpbiljett till när sista säsongen spelade och som jag inte trodde att jag skulle gilla alls.

Jag tror att det spelar roll för min upplevelse för den var enorm, när jag såg Så som i himmelen. 

Jag hade inte lika mycket starka känslor igår, på Änglagård. Det betyder inget annat än att Så som i himmelen nog är den bästa musikal jag har sett och att kärlekshistorien i den blev så verklig för mig. Kemin mellan huvudrollsinnehavarna, Philip Jalmelid (sveriges bästa sångare?) och Tuva B Larsen var uppenbar (idag är de gifta (nästan i alla fall) och har barn ihop). 

Hon var med igår också, gör samma roll som Helena Bergström gjorde 1992, men hade starkare sångnummer i Så som i himlen, och min upplevelse är att musiken överlag var starkare i den. Stora duetter och solosånger. Jag berördes till tårar flera gånger då (varje gång, de fyra gånger jag såg den), men de nedpackade näsdukarna behövde jag inte ta upp igår. (Mer om dem senare, längre ned, när de verkligen behövdes.)

Tommy Körberg var lysande i den muntra roll som Ernst Günther spelade i filmen, och Helen Sjöholm briljerade i den roll som Viveca Seldahl briljerade i 1992. 

Men totala upplevelsen var stor och har man möjlighet ska man förstås se den, så är det bara. Den är rolig, varm och scenografin och manus är lysande. Jag hade önskat lite mer av musiken, men det är jag det. 

Jag parkerade inte så långt från Åhléns och promenerade till Kungsgatan via Drottninggatan. Precis när jag hade gått över övergångsstället smäller en ung kvinna ansiktet rakt in i den glasdörr som höll på att stängas till Arket. Jag skyndade förstås fram och hon höll handen framför ansiktet och hade den där smärtan ni vet som inte kommer ut. Det gör så ont att det inte ens går att skrika. Jag fick fram mina servetter, någon annan kom också fram och sedan klev MANNEN fram och tog över. 

Ni vet typen, han som vill visa sig handlingskraftig och som dessutom är det. Inte mig emot, jag var ju på väg till teatern, men stannade och hjälpte henne så att hon kunde sätta sig, höll en hand på hennes axel medan han ringde ambulans. Hon talade spanska, fast hon kunde inte röra munnen utan prata med bara tungan liksom, och tydligen gjorde han det också (han var en svennebanan på typ 62) så när han fick kontakt med 112 sa jag att de nog klarade sig utan min hjälp, och gick därifrån. Det enda jag bidrog med var min närvaro och hon brydde sig nog inte, utan var i rätt stor chock. Mannen var ju en stabil karl som nog tog hand om det där, hoppas jag. 

Så om hon fick ambulans, eller åka in akut på annat vet jag inte. Hon hade sår på näsan, det rann blod från munnen och om hon hade tur var det tänderna som gått in i läpparna, istället för att vara lösa. Jag tyckte så synd om henne och hoppas att det gick bra till sist. 

När jag gick mot bilen efter teatern var det liksom läskigt på stan, tyckte jag, och jag skyndade på för att hoppa in i bilen och sedan låsa den. Jag är så trygg i min lägenhet, det har jag ju pratat om många gånger som mitt fort. Inte minst under pandemin var det så tydligt. Det är det nu också. Stan lockar inte. Nästan inte utomhus heller. Inte kvällstid i alla fall. Vi får hoppas att Selma snabbt kan lära sig att på natten sovar man. Hon ska få kissa på balkongen nattetid till att börja med, jag ska köpa en kissmatta dit. Ut går vi först klockan 6 och senast kl 23. 

Jag vill ju bo större egentligen och i nyproduktion (i Stockholm i alla fall), men en trea kostar 15 000 och det har jag bara råd med om jag gör mig av med Fjällbacka, och det vill jag inte. Däremot kan jag tänka mig ett äldre hus om jag lämnar stan och köper en bostadsrätt, men det är en annan femma och inte aktuellt precis just nu. Först måste vi hitta rytmen med Selma (som kommer nästa lördag).

Idag har jag som jag planerade börjat redigera, det är så roligt och min för mig nya redaktör är peppig, och det älskar jag. Det behöver man när man sitter ensam med sin text och får påpekande efter påpekande. Det är lätt att känna sig som en dålig författare, och om någon säger något positivt just då, gör det massor. 

Och så har jag varit på mammografi. Så fint att man får göra det, tycker jag. Jag tänker nog alltid att det kanske är min tur att drabbas nu. Det är väl ett sätt att vara förberedd på ett sämre besked, antar jag. 

Söder. där skulle jag kunna tänka mig att bo. 

Där har vi det. Onsdag, efter en promenad på 4 tusen steg eftersom jag körde fel. Bröstcentrum ligger i en filial till SÖS, inte på själva sjukhuset där jag trodde att det var. Men det passade perfekt att ta en promenad från sjukhuset till filialen, i det vackra vädret. Jag var ju som alltid i väldigt god tid. 

Jag orkar inte säga något om våldsdåden, det hemska som eskalerar. Rasisterna jublar och jag tänker att jag inte vet vad som är hönan och ägget där. Kom våldet först, eller gjorde rasistpartiet det. Vem drev på vad? Fan vet. Jag blundar och hoppas att det snart är över. 

Jag väntar fortfarande på att få en Hemfixare

 nästa vecka. Det blir liiite knepigt om jag inte får tag på någon. I så fall tror jag att jag ska övertala Linnea som är händig, att hjälpa mig så får vi montera själva. Jag monterade ju mindre bokhyllor med dörrar själv till Fjällbacka, det borde inte vara så stor skillnad mer än att det är tyngre och större. Men två händiga tjejer klarar ju det där, såklart. 

Garderoben kommer i alla fall på måndag, coh då ska jag packa upp den utanför lägenheten. Det är när jag har tagit in kartong här som jag också har fått silverfiskar som jag effektivt har tagit död på när jag har suttit på toa, (sann historia). Jag har en flaska Ajax i handen, och sprutar dem tills de dör. Nu har jag inte sett någon, peppar peppar, på evigheter. Och jag tror faktiskt att jag har fått bort alla. 

Men kartong kommer inte in här, alltså sker uppackning utanför dörren.

Jag har inte kommit igång än idag men så fort jag har ätit sätter jag igång. Istället jag har duschat och tvättat håret, sovit rätt länge (halv nio, så skönt), kollat bostäder och ikväll ska jag på OSCARSTEATERN och ÄNGLAGÅRD! Jag är så taggad. 

Jobbet igår gick superduper, drygt 1500 i alla fall. Gott så. Idag är klumpen i huvudet helt borta, så skönt att äntligen känna mig helt frisk (peppar peppar igen).  Jag tror att det kommer att gå bra idag också. Planen var att börja redigera men sparar det tills i morgon, då jag först ska på mammografi. Tänker att jag bara ägnar mig åt redigering efter det. 

Selmas nya liv planeras ju också här hemma.

Jag har just klickat hem en hundväska (och bajspåsar) som var slut i butik att ha henne i när vi hämtar henne och som funkar när jag är ensam i bilen (och som matchar mina bilsäten, såklart!) 

Det finns många varianter, men jag ville ha en där det var ett lock på ovansidan som jag kan fälla bak så att man kan klappa henne om hon är orolig i bilen. Den här har dessutom hjul om det är så att man behöver, de går att ta bort. 

I helgen ska jag köpa resten som behövs i början, som leksaker, två TVÄTTBARA sovplatser, tandborste/tandkräm. Jag hämtade en valpbroschyr i djuraffären igår och där finns en lista på det som kommer att behövas (och säkert lite till, för de vill ju sälja grejer såklart:). Det bästa är att i Farsta klipper man klor och trimmar (som uppfödaren sa att man gör ungefär var 3e månad). Hurra, för fy vad jag kämpade med klorna på Misse. Han hatade det, och då hatade jag det också. Det är verkligen värt kostnaden att gå dit kanske varannan vecka (eller hur ofta man nu klipper).

Frågan är om jag måste ta bort mattan i vardagsrummet, eller om jag kan vara kvick nog att ta henne innan hon kissar? Vi får väl se, jag kanske får panik om jag upptäcker en pöl och tar bort mattan då.

Där har vi det. I morgon får ni recensionen av Änglagård. Håll en tumme för att jag inte blir sjuk igen!

Full arbetsdag

Bild från Ikea igår. Så fint blått kök, på tal om precis ingenting

Återstår att titta lite på redigeringen från redaktören.

Jag har bara fått ett dokument så hennes anteckningar ligger mest i manus, men också lite i själva mejlet jag fick, så det ska jag printa ut så att det är förberett tills i morgon. 

Idag har jag lämnat tillbaka ett mobilt bredband, till 3, som jag först måste läsa på om lite. Det var två veckors ångerrätt så jag hade inte mer tid på mig och då var det lika bra att avbryta det köpet. Men  abonnemangsskiftet på telefonen ser jag fram emot! I London tog surfen via Telia, 299 kr, slut efter två dagar och sedan erbjöds man att köpa mer. Då var jag ändå mest på hotellet och använde wifi. 

Men när det gäller bredband hemma är det en annan sak eftersom jag har tv-utbudet från Telia. I så fall kanske jag borde byta till en annan leverantör som har både tv-utbud och fiber. Det är så svårt att veta utan att LÄSA PÅ. Alltså måste jag göra det när jag är lite piggare, är svintrött just nu. Ska äta och sedan kolla på redaktörskommentarerna för att starta processen i huvudet, sedan jobbar jag med det första gången på onsdag. 

Idag har jag också köpt grejer som jag behöver som researchmaterial. En butik i Farsta hade EXAKT det jag behövde, jag har gått förbi den tusen gånger utan att förstå vad det är. Jag kan berätta exakt NOLL om det där, visste är det trist när folk gör på detta viset?

Idag verkar det som om ett lägenhetsbyte går åt fanders för Jonathan och Linnea. Deras hyresvärd vill att en ny hyresgäst ska ha en inkomst på fyra gånger hyran och den här personen har bara tre, fast goda vitsord OCH en borgenär, men det hjälper inte. 

Så trist för de var så glada över lägenheten de hittat (en större). 

JAJA, de dyker väl upp fler lägenheter, men det här är den första som verkligen har passat dem. 

Jag har "bokat" hemfixare idag eftersom nya garderoben kommer på måndag, fast ingen har ringt än. Förhoppningsvis gör någon det snart så att jag vet hur jag ska planera nästa vecka. Hemfixarna har frilansare tror jag, så man lägger ut jobb och så får väl folk ta det om de kan. Det har alltid funkat fint hittills. Jag hade ju Hemfixarna till möblerna i Fjällbacka också (soffa och matbord), det är smidigt och i min värld väldigt prisvärt. 

Jag har redan nu bestämt att jag ska sova i vardagsrummet när Selma kommer, i början i alla fall, så att jag når henne med handen om hon behöver. Min säng är så hög att det inte riktigt funkar och i sängen vill jag inte ha henne, den är för smal för det. Jag hoppas att Linnea och Jonathan också låter bli det, men det kan ju inte jag bestämma. Och som uppfödaren sa: hon vänjer sig snabbt vid två hem. Och antagligen vid olika regler också skulle jag tro. 

Det var det, måndag. 

igår hälsade vi på lillsnufsan, hennes syskon och valpar från ännu en kull.

 Jag tror att det var 13 stycken som sprang runt och jagade antingen varandra eller sina mammor. Selma var cool, och när de andra slogs som mest la hon sig ned och sov. Men hon var med i jakten på maten, den från mammorna och den som serverades av uppfödaren. 

Hon var inte alls rädd, men heller inte sådär överdrivet kelsjuk som vissa andra valpar var. Hon tog det lite piano, och var liksom lugn. Nafsade inte efter fötter - och pussades inte direkt.

Vissa, som den här valpen, var oerhört framåt och busiga, det var så stor skillnad på dem, så märkligt ändå att det var så väldigt tydligt att de hade helt olika kynnen. Det här var en riktig busfia, och så brutalt söt. 

Det var en annan liten flicka som pussades desto mer, men efter fem sekunders betänketid så insåg vi ju att vi inte kan ha två. Inte nu i alla fall. 

Planen är att ha Selma tre dagar var i början, för att sen gå över till att ha henne en vecka och sedan hjälpas åt när det behövs. Det är bra för vi behöver ju alla planera tillvaron. 

Idag åkte jag till Ikea och köpte handdukar, nya badrumsmattor (tänker att det är bra att ha att byta med) en skräphink med lock, ett par lådor till sladdar och lådor till skor. Jag tittade också på garderob och ska beställa det i veckan, och beställa hjälp med att montera den. 

Songesand, heter den här. Den ska alltså stå i hallen, istället för de två som står där nu som ska återmonteras i vardagsrummet.

Det är lite pyssel inför frk Selmas ankomst. Jag vet att Jonathan och Linnea var ute och kollade på hundsäng idag.

I morgon är arbetsdag. Jag har fortfarande en halv grad högre temp än vanligt,  och jag känner det som en liten klump i pannan, men är tusen gånger piggare, har inget utslag på covidstickan och känner mig ju 99% återställd. Nu är det gaspedal (HUR många gånger jag har sagt det i år??)

Jag ska ju på MUSIKAL på onsdag, Änglagård, men det är ju på kvällen, och jag tror att jag ska på mammografi någon dag men det måste jag kolla för jag minns inte exakt när. Bara att det var på SÖS den här gången. Är det fint väder ska jag ta tunnelbanan och gå från Skanstull.

19 minuters promenad, perfekt ju.

Södersjukhuset är mitt "hemmasjukhus". Där har jag opererats, legat inne för magont, fött barn, varit på barnsjukhuset, gjort mammografi och annat. 

Typ så, en ledig söndag. I morgon redigering OCH manusskrivande! 

Hyfsat återställd ordning i Farsta

 Igår tog jag fram mitt manus och hjärnan reagerade direkt och började jobba. Men den blev också trött fort, och då slutade jag. Locket för örat är nu mer eller mindre borta, det sprakar till ibland och igår var tempen över 37 igen, men idag är den som den ska på 36,5. Eftersom "hälsan är viktigast" tar jag det piano. Jag har ju ingen press annat än från mig själv egentligen.

Och på tal om det då, så ligger jag mer än 10 000 efter och det är ju inte så bra, men det är som det är. Jag siktar ändå mot mitten av oktober så får vi väl se hur långt jag hinner. Om jag kan få upp ett tempo likt det jag har när jag är utomlands kan det gå. 

I förrgår fick jag också tillbaka Españia por favor från redaktören, och som jag kunde se det var det inga stora ingrepp utan mest förtydliga/fördjupa och förlänga vissa scener, ungefär den feedback jag brukar få.

Det ska bli så roligt att redigera den! Jag har fyra veckor på mig ungefär, och det är förstås perfekt att redigera ettan samtidigt som jag skriver tvåan. Jag har därefter en lång redigering till, på fem veckor, där jag än mer kan fördjupa. Det är ju på det sättet jag jobbar. Utifrån och in, inte särskilt intresserad av detaljer utan mer av helhet. 

SEN ska jag fundera på vad jag vill göra härnäst, samtidigt som jag också ska, i höst, börja redigera tredje och sista boken i Fjällbackaserien, Sista kapitlet. Den har varit klar i en evighet men har inte redigerats över huvudtaget och jag behöver några veckor med den innan den också ska till redaktör. 

Alltså är det ännu viktigare att andra Spanienboken blir KLAAAR! Redigera den ska jag göra först nästa år. Jag tror inte just nu att det blir en trea. Två är perfekt. 

Där har vi det. Fredag före lördag och valpbesöket. I morgon hämtar jag mina hundmedköpare klockan 9. Resan till typ Gullspång tar ungefär 3 timmar. Så totalt 6 timmar i bil. Och jag vet redan nu att det kommer att bli en supertrevligt. Att åka på roadtrip med Jonathan och Linnea är bland det roligaste man kan göra. 

Trollungen

Feberfri, tjohej, men opigg

 Det betyder ju ändå att det verkligen går åt rätt håll med det här sjukeriet. 

Bästa sängen när man är snorig, eftersom den går att höja upp. 

Jag har just ätit med god aptit. Ugnstekta kycklinglår, blomkålsris och sötstark senap (i brist på annat). Mina eksem har reagerat på något och det är antingen ägg, tomat (eller något från London) eller på Coronan.

Just nu orkar jag inte bry mig, jag äter det jag vet att jag tål och så hoppas jag att "anfallet" går över. Något jag aldrig mer kommer att använda på händer och fötter är kortison däremot fortsätter jag ju att grisa ned alla mina datorer, telefoner, glasögon etc med hudkräm. Men hellre det.

Den här dagen blir det inget jobb då, jag siktar mot morgondagen. Idag ska jag istället damma sovrummet, byta lakan, tvätta håret och sånt. Det känns behövligt och det blir man ju piggare av när det är klart.

Jag ska också beställa fler varor från Mathem till i morgon. IFALL jag inte pallar att åka och handla.  Man vet ju aldrig med det här viruset. 

Men hurra för feberfri, det känns grymt!

bättre idag,

 alltså har jag ställt in all disk som jag inte orkade ens titta på igår,  i diskmaskinen. Har packat upp, tvättat och hängt upp tre maskiner (torkhiss över badkar och ställning i vardagsrum) och sorterat skräp (tomglas, metall, papper och plast) och druckit kaffe. Till och med locket för högerörat börjar lätta lite, tror jag. 

Kolla vilken pigg mänska!

Just nu tog jag lite slut, men ändå, det känns som om jag är på gång. I morgon tänker jag att det är dags för att tvätta håret, bädda fräscht och börja jobba igen. Hoppas verkligen det. Resten av veckan är inställd och jag har möjlighet att jobba in lite som jag har missat ... om jag bara blir lite piggare. 

Men idag ska jag slöa resten av dagen, tror jag i alla fall. Jag skulle inte dö av en promenad, det tog jag ju i London också, och då var jag ju sjuksjuk. Här är det nog skönt idag, med fräsch luft efter lite morgonregn. 

Igår pratade jag om skrivande med en väninna i branschen, och det är så kul att höra hur andra jobbar. Jag måste ju jobba på mitt sätt, som handlar om att inte KUNNA tänka alls, medan andra funderar skriver lite funderar lite till. Jag har inte det in mig, och det har ju inte alltid varit kul att erkänna för det låter ju betydligt finare att kunna tänka, skriva synopsis och tänka ut saker. Min hjärna funkar ju inte så. Den måste bara gå framåt.

Såg intervjun med Stina Jackson på fyran idag, och hon verkar lite jobba på samma sätt även om hon förkastar enorma mängder text i omarbetningar, och det gör ju inte jag. Jag lägger ju istället till massor. Men början, att man kanske bara ser en bild framför sig, delar vi. Och att storyn utvecklas under tiden vi skriver. 

Kul att prata om är det i alla fall. 

Just idag tror jag inte att jag tål ägg. Det där varierar ju lite, men ägg är på tapeten idag eftersom jag tycker att mina händer blev sämre plötsligt.

Så från och med idag undviker jag: Ägg + potatis (kanske alla sådana där nattskuggeväxter, eller vad det heter, alltså också tomater etc)+ vete + mjölk. 

Att acceptera att kosten kanske inte kan påverka något alls är jag inte framme vid än. Tror lite att jag behöver den här "kampen". 

Typ så, tisdag i förorten, när jag har sovit nio timmar i sträck. 

Helt sjukt

 Bokstavligen.

Jag som var så noggrann, inte gick på fester eller premiärer, pratade knappt med någon på Cypern, ändå visade provstickan positivt för Corona i lördags i London. 

En makalös Fantom i Fantomen på Operan

Hemresan, hade mask även dit eftersom jag kände något lurt redan när vi åkte i fredags morse.

FeberÅsaPåsa

Tog en liten promenad igår för att få luft

Vi bodde nära Ritz, vårt hotell hette The Mayfair hotel

Abba-arenan, 40 punds taxiresa (en väg) utanför London. 

Men med med alvedon och ansiktsmask tog jag mig ändå till ABBA-showen och det var helt magiskt! 

På fredagen såg vi Fantomen på operan och den var också svinbra.  

Så trots sjuk och säkert hög feber med den frossan som jag har haft, så blev det bra. Jag bara hoppas att jag inte har smittat någon men hur Jonathan ska klara sig vet i tusan, vi delade ju säng på hotellet och sova med ansiktsmask går ju inte. 

En rekommendation är annars att inte landa med ett flygplan när man har Corona (eller förkylning för den delen), jag trodde på allvar att jag skulle spräcka trumhinnorna, det var hemskt! Är så glad att jag inte ska flyga på länge. Idag har jag lock för ena örat, det jag fick öroninflammationen i efter förra resan ... Det andra örat släppte redan igår.

Och Cypern, som nu för andra gången i år har gjort mig sjuk, längtar jag inte tillbaka till, i alla fall inte just nu. Alltså hur smittsam är inte den här varianten om man inte ens behöver vara nära någon för att bli sjuk? Det hostades ett par gånger bakom mig på flyget, det kanske var det som behövdes. Eller i alla köer på flygplatsen? Jag vet inte. Surt är det i alla fall att jag inte hade mer energi i London. Vi skulle shoppa och hitta på grejer, men hängde mest på rummet. Jonathan var inte heller helt pigg.

Men igår gick han iväg själv och åt lunch på ett ställe han blivit tipsad om, tack och lov att han är så driftig i alla fall. 

Jag köpte ägg och sallad från snabbköpet mitt emot hotellet, det funkade det också. Vi fick ha hotellrummet till 17.00, vilket var helt perfekt. Och vi landade tio minuter före tid (flygtid 1tim 50 minuter) och våra väskor kom först, så vi hade tur just med det. 

Ikväll kommer Mathem med påfyllnad, så det går ingen nöd på mig alls! Det är bara surt!

Jag måste kolla hur man stärker immunförsvaret, tycker att det har varit lite uselt i år. 

Det är bara att konstatera att jag de här dagarna

 har varit för trött för manusarbete, så nu lägger jag det åt sidan tills nästa vecka.  Det gör att jag kommer att vara ÄNNU mer efter, men har strax skrivit hälften och tror att jag hinner. Det är ju inte en en deadline från förlaget utan från mig själv. Förlaget behöver nog inte det här manuset förrän om ett år, eller nästa sommar i alla fall. 

WELL, jag vill ha det klart så att jag kan börja tänka framåt. 

Något annat jag borde ha tänkt på, på tal om att se framåt, var ju att byta abonnemang. Nu står jag där med TELIA när jag ska åka till England. Hade jag bytt till 3 eller Telenor hade jag inte behövt bry mig. Nu har jag ändå bytt till 3, men det går ju inte på en dag, så den här resan får jag stå ut med TELIAS skitabonnemang och köpa till surf/telefon för 300 kr.

Igår, med nytt abonnemang, så köpte jag också en ny telefon. Är än så länge skitnöjd. Den är vikbar (Samsung Flip5) och ryms i mina handväskor, hurra. 

Det var det. Jag ska försöka få ihop kläder till tre dagar, det ska bli varmt som sagt och vi får väl se vad jag hittar i garderoben.

här hänger grejer som ska provas!

Där har vi det. Jag hämtar Jonathan klockan 5.30 och flyget går 7.50. Nu ska jag bara försöka hålla mig vaken så att jag kan lägga mig tidigt, eftersom jag ska upp kl 3. 

Tjohej!

När jag tänker tillbaka på sommaren,

 främst den i Fjällbacka, så känns det som en förlorad sommar. Jag träffade nästan ingen, satt hemma och jobbade och tyckte inte att det var roligt att vara där. När det fina vädret var här, alltså i Sverige, var jag utomlands (i juni) och när det återkom en våg nu var jag utomlands igen. 

Tack och lov för höst, säger jag. Nästa sommar hoppas jag att kunna ha Selma med mig till Fjällbacka, om jag nu får ha henne i två veckor (vi delar ju). Jag vill åka dit sista gången för i år på julmarknaden, första advent typ, men det handlar om jobb, Selma och väderlek. 

Idag är det jobb igen, mätaren står som den ska på  32 000, och jag har nu två arbetsdagar när jag måste skriva 2000 per dag. Då ligger jag 4000 efter ursprungsplan när jag kommer hem från England natten till måndag (vi landar 01 typ, så jag är nog inte hemma förrän absolut tidigast 3 skulle jag tro). Så dagen efter halverar jag målet och sedan har jag en hel del den veckan som också ställer till det, tyvärr, men det får gå. Jag har inget att välja på. 

Förhoppningsvis går det i alla fall snabbare på Arlanda än det gjorde när jag landade från Cypern. Det tog galet lång tid att få bagaget.

Och på Larnaca flygplats var köerna enorma. 

Det var helt tjockt med folk och tog  närmare en och en halv timma att komma igenom check in, passkontroll och sedan säkerhetskontroll. Vanligtvis brukar det där gå väldigt smidigt. 

Det där att strosa i butiker var inte att tala om, och jag slängde in mig en sallad, men det var för att jag kunde gena förbi check-in kön för att jag redan checkat in på hotellet, och kunde droppa bagaget. Jag tror att jag smet före jättemånga som ställt sig fel. Jag hörde grymtanden som jag inte riktigt låtsades om. 

JAJA.

Nu dricker jag gott kaffe, har slängt in en sista tvätt (sedan är allt tvättat) och ska strax jobba. 

The bikinicollection, allt från Salta bad.

The strandklänningcollection, båda från någon supermarket – förmodligen på Cypern. 

Senare ska jag försöka komma på vad jag ska ha på mig i London. Det är sommarväder, men ändå, sommarkläder känns inget kul att ha i mitten av september, så vi får se vad jag kan hitta som är svalt men ändå höstigt. Fast vitt funkar ju alltid, såklart. 

Jag åt chips och godis mest varje dag i sommar och jag är nog lite större än jag var i början av juni så jag måste hitta något i garderoben som stretchar och sitter skönt. 

Och när jag kommer hem ska jag ta nya diettag och exkludera vete (det gör jag redan så långt jag kan, men ibland misstänker jag att vissa restauranger, läs bufféer, slarvar med märkningen), mjölk, potatis och jordgubbar som jag har en känsla av att huden reagerar på. Jag känner inte att huden reagerar på socker, men det gör magen, så det ska jag utesluta av den anledningen. Inte frukt dock, det har jag aldrig reagerat på. 

Mitt mage började reagera efter mat när jag var 19 och jobbade på en krog i Strömstad, men det tog till jag blev väldigt vuxen innan jag kunde koppla det till vad jag reagerade på (främst grädde/mjölk). 

Vetemjöl har jag har så vitt jag vet alltid tålt, om jag äter det med måtta. Men nu tycker jag ju att huden reagerar på det, så då får det TYVÄRR offras. Jag ÄLSKAR vitt bröd. Segt, nybakat vitt bröd (med Bregott och ost) fy fan vad det är gott. Jag skulle resten av mitt liv kunna äta enbart det, om kroppen hade sagt ja. Det slår kanelbullar alla dar i veckan.

Kampen fortsätter. Jag ska acceptera sjukdomen ... någon dag, snart. 

Jag vet i tusan vart Feelgoodgenren är på väg om jag ska vara ärlig.

 Allt räknas som feelgood idag, om du ler i en deckare är det en "myscdeckare", om slutet av boken är tillfredsställande är det också feelgood. Genren är extremt bred, så bred att det känns som om det faktiskt är FÖR brett. 

Mysdeckare ingår också i deckargenren så därför är författarna först med på Feelgoodfestivalen och sedan på Crimetimescenen på bokmässan. 

Nu kan det vara så att jag är sur för att jag inte fick åka till feelgoodfestivalen (eller bokmässan) i år, det sägs att vi bara får vara med vartannat år, men det där är en sanning med modifikation eftersom flera från mitt förlag faktiskt är med varje år. 

Så visst. jag är sur för det eftersom jag har noll i kalendern i år från förlaget. 

MEN, jag hävdar fortfarande att genren Feelgood börjar bli så bred att folk inte längre vet var man ska placera böckerna. Sådant som för några år sedan självklart inte hade ingått, står nu på gränsen och vill in (eller inte). Är det en fördel att tillhöra genrelitteraturen? Antagligen. 

Men jag kan räkna upp flera författare som verkligen inte skriver feelgoods, även om jag inte tänker göra det här. Men ett exempel är självbiografier (som ju är en egen genre) som jag personligen inte tycker hör till feelgoodgenren. Man vill ju att den ska behålla sin särart, tänker jag. Att det ska vara tydligt. Annars kanske man borde underkategorisera mer än man gör. 

JAJA. Jag är inte sur längre, har jobbat så jävla bra att det var värt en feelgoodfestival, för den här romanen hade kanske inte blivit till just nu om jag inte hade blivit bortvald i år. 

Glömde säga att Årets Feelgoodpris gick så välförtjänt till Caroline Säfstrand för den uppskattade Sanningen om Ostrondykerskan. LÄS!

Ska strax duscha och tvätta håret. Jag har just nu 30 000 ord i mitt manus och det ska bli minst 1000 till i morgon. Jag har packat det mesta utom badkläder som hänger på tork och det jag ska ha på mig i kväll (samma klänning som jag har haft flera gånger, shorts har känts för varmt). Man behöver inte vara rädd för att det ska vara kallt när man landar i alla fall, för det är nästa lika varmt hemma som här. 

De kommande tre dagarna, tisd-tors, ska ytterligare 6000 läggas till innan jag åker till LONDON och ser Abbashowen och Phantom of the Opera, och veckan efter ska jag förhoppningsvis kunna knepa ihp 10 000 till. 

Just den veckan är lite bökig, möten, luncher och mammografi i en salig röra, men jag ska ändå försöka få ihop det, för om jag bara kan passera 50 000 veckan efter, så rinner det på bra till slutet. Den 27e får jag tillbaka manus 1 för redigering, så då blir det dubbelarbete ett tag men det är jag laddad för. 

Den 27e ska jag också se Änglagård, musikalen, på Oscars. Manus och regi Edward av Sillén och Daniel Rehn och musik av Fredrik Kämpe som också komponerade musiken till Så som i himmelen, som jag ju ÄLSKADE så mycket att jag såg den fyra gånger! Först ensam, sedan med Simona och Carina, och därefter Jonathan och Linnea. Och sista gången jag såg den var på Scandinavium i Göteborg. Den och Book of mormon är de musikaler jag har sett flest gånger. 

Och sedan kommer Selma till oss den 7e oktober. Det blir ju galet spännande!

Jag ser fram emot den här arbetshösten med avbrott för valplekar, promenader och att ta hand om något igen.  Tjohoo!

Kroknade helt igår,

 och 1500 av de 3000 som var målet missades för jag var SÅ trött. Sedan höll jag mig vaken till halv tio och sov till åtta, så idag var jag pigg men mer än 3000 blev det inte, så nu har jag 5000 kvar till målet på en och en halv arbetsdag. 

Det kommer troligtvis inte att gå, men vi får väl se. 

Om jag bara får ihop mina 3000 i morgon så KAN det gå att i alla fall få ihop 1000 innan avresan klockan 11. På planet är det för trångt och bökigt så ska jag klara det är det innan avresan från hotellet. Jag tänker att jag ska göra klart allt söndag kväll, och hoppas på ett tidigt toabesök måndag morgon ... funkar det kan jag sätta mig i receptionen och jobba fram till pick up klockan 11 på måndag.

Yes box, jag vill nå mina mål, så är det. 

Där har vi det. 

När jag kommer hem ska jag köpa en ny dator, det är dags efter tre år (tror jag det var). Jag har tappat den två gånger i golvet här och vissa tangenter har liksom satt sig lite. Tror att den har blivit pyttelite sned. Men jag behöver en backup, och då är ju den här perfekt att behålla till det. 

Typ så, dagen innan sista dagen på skrivresan. Jag kommer hem med MINST 26 tusen nya ord och det är superbra gjort på två veckor. 

Jag vet i sjutton hur mkt bättre eksemet har blivit, men det märker jag mer när jag har kommit hem. Här blir det kratrar i huden så fort jag badar.

Ingen större skillnad. Det här var efter disken idag. 

Det finns en annan grej jag förmodligen bör jobba med mentalt, och det är insikten om att min sjukdom är kronisk. Jag har kämpat med att få bort den i tre år och behöver nog förstå att det inte går. Det gör mig lite ledsen, faktiskt. 

JAJA. Hejhej 

En dag i Protaras.

7.30 väckning

7.45-8.00 frukost (kaffe och två ägg, några skivor melon, tar inte lång tid att få i sig)

8.00-11.00 pass 1, Mål 2000 ord. Den här veckan ökar jag takten nu när grunden är satt. 

11.00-12.00 sol.

Jag har inte legat vid havet en enda dag. Istället har jag promenerat dit och badat. 

12.00-12.30 bad, promenad på stranden.

12.30-13.00 lunch.

13.00-13.30 sol (om jag pallar)

13.30-14.00 kaffe och dusch.

14.00-16.00 pass 2, Mål 1000, idag var det klart på en timma.

16.00-18.00 vila, surfa, kolla bostäder etc

18.00-19.00 middag

19.00-20.00 pass 3. Inget skrivmål om dagsmålet 3000 är avklarat, istället småfix som anteckningar om varje kapitel etc. 

I säng 21.00, somna 23.00. 

"Målet är 8 000 när jag åker på måndag och 25 000 där, vilket betyder att ordmätaren ska stå på 33 000 den 11e september." 

När jag åker på måndag morgon kommer jag hem med 32 000. Jag kommer att missa målet jag satte med 1000 ord men det är långt mycket BÄTTRE än jag vågat hoppats. Jag låg som värst 7000 efter. Heja Åsa! 

När jag inte jobbar tittar jag på tapeter.

 Jag har bott i lägenheten i Farsta i fem år snart (4, 5) och börjar bli trött på bruna väggar. Älskar tapeten i Fjällbacka men vill inte ha likadan i Farsta, däremot gillar jag det stormönstrade.

Den här är min favvis just nu.

Så himla fin, och passar utmärkt till mina möbler.

Jaja. Nu ska jag sova lite. Hejhej från Cypern.

Redan söndag, helt galet.

Jag strävar på mot nya totalmål som jag inte har räknat på än, men jag vet ju att jag ligger efter en hel del. Fokuset ligger på 2000 per dag just nu, Idag gick det exakt som det skulle (igår också) men idag ännu lättare, och det känns som om det var en lysande idé att sitta i repan och jobba första passet, så det ska jag göra i morgon också. 

Jag borde rimligtvis kunna sitta i den där (bekväma) stolen klockan 8 och sedan packa ihop för lunch strax efter 11, vilket vore tippetopp om det funkade varje dag. Det är ju inte så att jag är i vägen för någon där.

Efter passet var jag ute i nästan 3 timmar, badade (28 gr i vattnet), solade och åt lunch och nu, efter dusch och omhändertagande (bokstavligen, eftersom händerna verkar hatälska havet) börjar nästa pass. Sedan blir det middag och ev ett kort pass till. Långa dagar, men inte alls övermäktigt. 

Jag lägger mig ofta tidigt och ligger i sängen och kollar på något. Just nu Dowton Abbey igen. Det är så extremt välgjort. Det finns inte en dialog som inte är exakt, både i ordmängd, längd och övrigt skådespel. Svenska serier kan jag uppleva blir så oerhört mycket lågbudget men det beror mest på rätt kassa manus och en styltig och onaturlig dialog som gör att det stinker amatör även från framstående skådespelare som ju inte har fått ett vettigt manus att arbeta med. 

(Försök själv då, din lilla klagare ...)

Jonathan ringde och vi pratade London, vad vi ska se (utöver Abba-avatarerna som ju han bjuder mig på) och var vi ska äta. Han har aldrig sett Phanton of the Opera, och jag har bara sett den med Jöback i Sverige och var ju lite besviken eftersom han gjorde rollen som Fantomen exakt som han gjorde Sweeny Todd på Stadsteatern. 

Jag ser gärna någon annan göra den rollen i London. 

(Försök själv då, din lilla klagare ...)

Men det är min födelasedagspresent till Jonathan så han får välja. 

Vi kommer att bo fint, nära Hyde park, och åker bustidigt fredag morgon (vi behöver vara på Arlanda typ 6.30) och landar  01 natten mot måndag. 

Det ska bli så otroligt mysigt, vi har galet trevligt ihop när vi reser. Det enda önskemålet jag har är att vi (eller bara jag) får gå till Liberty och kolla på JULGREJER! Deras julshop har öppnat och är mumma för en sådan som jag,  hur mycket julgrejer man nu kan ha framme med en valp i familjen. Eftersom vi firar jul hos mig, så är Selma också med såklart.

Nu kaffe och manus

Sötnöten

Händer, suck

Mer Selma, så söt bland sina syskon

Men London är om två veckor (titta på valpen om tre, och vi hämtar henne om fem!), just nu är fokuset på skrivtajmen här!

Tjohej!