I natt blev jag påkörd av kungen.

 Och samtidigt välte hans bil. Silvia var förskräckt där hon satt, men allt gick bra och kungen och jag nickade mot varandra när bilen stod på alla fyra däck igen, och sedan fräste de iväg varpå jag gick och träffade ungdomar som alla satt inne (som i fängelse). De var kärleksfulla, roliga och just den här dagen var de utsläppta. Eller så var det en del av fängelset vi var i, det minns jag inte.

Idag har jag jobbat på bra, och jag kommer att nå målet. 

Från och med idag kommer jag att äta alla måltider på hotellet. Jag tycker att jag får vänta på mat på andra ställen jag har varit på  och vill ha lite mer än Ceasarsallad till lunch, så nu blir det buffé framöver. Det passar ju mig och min kosthållning bra. Igår sprack det helt och jag åt mackor istället för mat och sedan godis på det, vilket straffade sig idag med otaliga toabesök innan magen var okej igen.

Så no more shit till Åsas mage. Jag kände mig supertaskig mot mina tarmar, som ju är så snälla mot mig om jag bara gör rätt saker.

Idag är det à la carte men i morgon buffé både till lunch och middag. Jag ska gå klockan sju, och fram tills dess jobba.

Tjohej, hoppas att ni har det finfint och inte är drabbade av alla skyfall! 

Nytvättat hår, nu slipper jag det i några dagar. Hurra! I morgon flätar jag det och sedan får det vara så tills nästa tvätt. 

Jag blir som vanligt UPPRÖRD

 när jag återigen ser en artikel, dessutom i tidningen Skriva, som har en massa fåniga idéer om hur man måste lägga upp en plan för sitt skrivande; som om det fria skrivandet som jag och många med mig, ägnar oss åt, inte finns. 

Jag blir så ledsen för alla som vill börja som inte alls har klart för sig något annat än att de känner en lust att skriva, som blir förstås blir missmodiga när det läser alla krav som ställs.

Och med som gör mig irriterad: personer som aldrig själva har skrivit en bok, men som ger råd till någon som verkligen vill göra det. 

Jag gillar tidningen Skriva, men de är begränsade så till vida att de bara talar till den gruppen som gör synopsis och har sin historia klar för sig redan innan manusstart. Där skulle jag vilja se lite större bredd, tack så hemskt mycket.

Idag jobbade jag halvdag, det vill säga halva mängden ord. Jag var trött som en gnu för efter att ha sovit för länge igår eftermiddag somnade jag skitsent på kvällen men vaknade ändå lika tidigt, så dagen har varit seg. Tuppluren i eftermiddags var Nödvändig, men var såpass kort att jag ändå ska lägga mig tidigt idag för tröttheten sitter kvar.

Typ så en dag när jag låg vid poolen i två timmar och resten av dagen var inne och jobbade lååååångsamt. 

Älskar att jag är nästintill ensam vid den här poolen. Samma pool som senast, lika lite folk.

Framme vid 30 000. Nu är det fem dagar gånger 2000, sedan får vi se om jag tar en dag ledigt. Jag får en dag om jag förtjänar den, men då ska mätaren stå på 40 000. 6 dagar har gått och jag har skrivit drygt 10 000. Högre takt framöver, alltså.  

Kämpa Hellberg!

(Men jag gillar det jag har skrivit så här långt, tjohej. Och vad ska jag göra en ledig dag? Solen pallar jag ju ändå inte med mer än någon timme, inte värmen heller. Fast kanske ska bränna på sista dagen? Jaja, små bekymmer).

Min 4e arbetsdag

såg ut så här:

Upp kvart i åtta,

jobb till kvart i tio.

Sedan frukost och rast ute till halv ett, lunchbox med hem, jobb från 13 -16 ungefär.  

Det gick förvånansvärt bra att jobba under eftermiddagen, de tär ju annars min trögaste tid. I morse var jag trött när jag vaknade, men piggnade uppenbarligen till för allt jag skulle göra blev gjort.

Ikväll ska jag hämta hem mat, tror jag, för det bli tidigt sänggående. Jag har grejer jag måste kolla och anteckna inför i morgon, och sedan slocknar jag nog rätt snabbt. Igår tror jag att jag däckade vid halv elva.

Innan middagen igår kväll tog jag en promenad på affärsgatan, och det var rätt folktomt vid 19-tiden. Jag vet ju hur det brukar vara och det är milsvid skillnad. 

JAJA, det går verkligen ingen nöd på mig, men jag tror inte att Jonathan och Linnea hade tyckt att det var särskilt roligt att vara med (som de ju skulle varit från början).

I morgon får Jonathan sin första vaccindos, som han har har längtat! Jag också, haha. 

Typ så, en dag när jag hade en hel hotellpool för mig själv. 

Heeelt galet. Men skönt! Jag simmade och lyssnade på ett sommarprogram. Inga havsbad idag, det får bli i en annan paus. 

Snart är en tredjedels bok skriven

 och historien blommar ut, karaktärer blir tydligare och jag hoppas och tror att jag får ihop ett slut till sist.

Som jag har sagt tidigare så är det viktigaste den här omgången att sätta storyn. Så har jag aldrig känt tidigare, och förmodligen är det för att jag har varit rädd för att inte få till det med den halvsanna berättelsen som nu ska mejslas fram. I nästa varv får jag tänka på fördjupning och blommigt berättande. 

Idag la jag mig på stranden mellan 10-12. Insmörjd så till den milda grad att jag inte blev en enda nyans brunare.

Från sovrumsfönstret 

 

Men jag hade inte tålamod att ligga där mer, inte tid heller för den delen. Jag hann i alla fall bada en fyra fem gånger på den tiden, och det var ju bra.

Andra sovrumsfönstret

Sedan jobbade jag i två timmar, sprang förbi restaurangen och beställde en caesarsallad, kilade in i snabbköpet bredvid och köpte vatten, hämtade upp salladen och så hem och fortsatte jobba. 2500 ord senare ligger jag i sängen och är nöjd som tusan.

Ikväll går jag bara ned till strandrestaurangen och sedan tar jag nog en promenad upp på affärsgatan. Jag är nyfiken på hur mycket folk det är där en vardag. I helgen var det ju packat i hela Protaras, men idag kunde jag enkelt hitta en solstol klockan 10. Igår var det fullt på hela stranden redan klockan 8. 

Simona frågade om jag längtar hem, men det gör jag inte. Igår sände Linnea och Jonathan live från sitt kök, på Tiktok, och jag följde sändningen från soffan här och var ju nästan hemma hos dem bara genom att se och höra dem laga mat. Supermysigt.

Och jag roar mig med att se en film, tv-serie och med att jobba såklart. Jag är klar med jobbet vid ungefär 15.30. 

Sedan jag kom hit har jag mest ätit bröd och det funkar superbra i en dag, men sedan får min mage nog (gaser och smärtor), så nu återgår jag till kost som magen gillar för igår surnade den till. Det är inte lika upphetsande, men jag prioriterar det även om munnen skulle kunna äta färskt bröd med smör och ost dygnet runt. 

Idag åt jag frukost senare, det är så jag gör hemma och efter gårdagens godis och smörgåsfest ställer jag om min kost till LCHF igen. Samma tider som jag äter hemma. Frukost 10, lunch 14 och middag typ 18.30. Jag äter sällan mellanmål hemma och det behöver jag ju inte göra här heller. Jag har ost i kylen om det kniper. 

Det var det.

Tjoheej!

Bra skrivdag,

 och jag nådde nästan precis målet. Nu är jag svintrött och ska sova en stund. Sedan ska jag hitta mat och solkrämer. 

Jag köpte en som nästan inte går att smörja in och en annan som var för oljig, och ryggen är en problem för krämen jag köpte till den kom inte riktigt åt. Så nya tag och nytt slöseri med pengar, men det är inget att göra, jag måste ha något som funkar. Hemma använder jag inte solkräm, men det går inte riktigt att skippa här. 

soluppgång 

Idag är jag så sugen på pommes. Jag tror att jag ska gå till restaurangen tvärs över gatan här, de har god mat. Men sedan behöver jag gå upp på affärsgatan för att hitta solkrämen. Eller så gör jag det i morgon förmiddag, med tanke på hur fullt det var på stranden idag så kanske det är en bättre idé. Det är alltid mycket folk här lördag söndag då cyprioterna är lediga.

Ska man hitta solstol lördag/söndag måste man vara där tidigt med sin handduk och det funkar lika bra för mig att ligga vid poolen och sedan gå till stranden och bada. Jag är ju ändå där så kort tid. Idag badade jag två gånger, och det kommer nog inte att bli mer i morgon. När jag kommer in i skrivrytmen kan det bli fler bad. 

Tjohooo

Sedan vill jag inte äta mackor till lunch som jag gjorde idag och till middag igår. Det funkar helt enkelt inte för min kropp (även om smaklökarna ÄLSKAR det), så i morgon ska jag ska gå till hotellet jag bodde på senast (nu bor jag på det som jag och mamma brukar bo) och se om deras poolbar är öppen, annars hitta ett annat ställe som serverar MAT. 

Bra utsikt från det här hotellet måste man ju ändå säga. Den här bilden tog jag igår, när det inte var lika packat på stranden som idag.

NU ska jag sova.

Sveriges tröttaste människa

 har landat på Cypern, har handlat, ätit mackor, badat, packat upp och nu försöker jag förstå hur jag ska kunna ta mig ut för att äta senare. Det kommer förmodligen inte att gå. Istället tror jag att jag äter mer mackor och bananer, som jag också köpte ett gäng och lägger mig snortidigt. Jag ska ändå jobba i morgon och om jag börjar supertidigt är det bara bra.

Allt gick i alla fall som smort idag och jag hade till och med ett par gamla kompisar som jobbade på flyget och det är ju alltid kul. 

Jag laddade ned ett par filmer innan jag åkte, bland annat The shop around the corner, en gammal amerikansk film som är förlagan till You´ve got mail. Supermysig. 

Sedan lyssnade jag på Filip & Fredrik, och Kaspersen som hade Rudberg som gäst. Resan tog 3 timmar och 50 minuter. 

Längst tid när vi väl landade tog det att få väskorna, men allt annat gick smidigt och bra. Alla bar mask på flygplatsen och i bussen, det sa guiden till om, men jag har inte riktigt fattat när man ska ha det här. Jag lyssnade inte när hon gick igenom det.

I livsmedelsbutiken hade folk det, men inte alls utanför på gatan. Jag träffade en svensk i hissen som sa att han och hans sällskap var de enda med mask dagen innan när de promenerade på affärsgatan och där tror jag faktiskt att man ska ha det.

Well. Jag ska inte göra så mycket, kanske bara ta en promenad på kvällen och kommer nog att ha min mask på mig. Jag känner mig lite skyddad med den på. 

Vid poolen och på stranden behöver man inte ha det, så mycket vet jag i alla fall. 

Det var dagens rapport, jag återkommer med mer energi i morgon igen. 

22 juli.

 Så här skrev jag om det, 2011.

Jag minns också E6:an mellan Uddevalla och Tanum, dit vi var på väg dagen efter, hur norrmän vrålade förbi i sina bilar (vanligtvis säger man "norrman förstås") och jag tänkte att de kanske var på väg till Utöya. Samma morgon hade ju världen fått veta att 80-talet unga var döda. 

Och så minns jag att 4an sände norska tv2 (tror jag att det var) och att en reporter sa till en polistalesman i Oslo efter sprängdådet där, att det kom rapporter från Utöya om att det var en skjutning där också, men att polisen sa nej nej det är fel, och att om något händer där är det ett annat polisdistrikt. 

Förvirringen var naturligtvis stor, det är fullt förståeligt. Det var väl också terroristens mål. 

Jag vet inte hur man går vidare efter att ha förlorat sitt barn, varken på det sättet eller av andra anledningar. Men jag vet att människor gör det till sist och inget är mer hoppfullt och berör mig mer än just det. Livet går, i alla fall för de allra flesta, på ett eller annat sätt vidare. Är inte det fantastiskt? Fast glömmer gör man förstås aldrig. Det hoppas jag att ingen gör. 

Jag var uppe tidigt idag, klockan ringde 6 men då var jag också uppe i natt på toa. Nu har jag duschat, rakat benen, tvättat håret, färgat ögonbrynen och ätit frukost samt stekt två ägg som jag ska äta i natt tillsammans med mitt kaffe. Ikväll ska jag ta en snabbdusch till, innan jag lägger mig i min säng som jag ska bädda nytt i om en stund, när jag har städat i sovrummet.  Ni fattar vilken planerare jag är!

Det är städning som gäller nu ett tag, sedan får vi se om solen är kvar på balkongen när jag är klar. Det ska molna på sig här idag. Jag skulle gärna ägna min bleka rygg lite uppmärksamhet i solen, men det är heller inte viktigt som i VIKTIGT. Mest av allt behöver jag hålla mig vaken till 20.00, det är VIKTIGT, sedan ska jag försöka sova fram till 02. Vi får väl se hur det går, jag misstänker att jag kommer att lida av svår resfeber den här gången.

Hur kan man behöva TVÅ necessärer? Jag har verkligen försökt att ha mindre med mig, har småflaskor med schampo och balsam. Ingen bodylotion eller duschcreme, det köper jag där, bara ansiktsregöring och en flaska solskydd, ändå behöver jag två. Det är mina piller, salvor, magmedicin, pyttelite smink som jag aldrig kommer att använda, och smågrejer som uppenbarligen tar plats. JAJA.

Jag försökte checka in via länken jag fick från Ving, men eftersom jag ska ta med grejer i kabinen (dator och sånt med batterier) så gick det inte (tror i alla fall att det var anledningen). Jaja, jag checkar in vid disken i morgon, det går lika bra. Jag planerar att vara i god tid (peppar peppar peppar). Jag tar bilen, har FÖRSTÅS redan bokat plats, och behöver dessutom växla lite pengar. Enda gången jag använder kontanter är när jag reser för i både England och USA har jag mer än en gång råkat ut för (mest i taxi) att kortmaskinen "är trasig." 

Typ så, denna minnesdag. 

Då är alla nödvändiga dokument på plats,

 det vill säga utprintade.

Jag är den gamla klassens flicka och gillar att ha allt på papper. Både flightpass, vaccinationsintyg och biljetter ligger nu i en gul plastficka tillsammans med passet (som in sin tur ligger i sitt väldigt flashiga fodral från Fendi, fint ska det va´).

Älskar mitt passfodral. Älskar. Jag ska bli en sådan där dam som har sådana här saker i evighet. Scarves, handväskor och andra ting som alltid håller stilen. 

Den här resan är jag så planerad att jag väl glömmer hälften.

Igår var en riktigt seg dag, jag har en sådan emellanåt, och då är det bara att ge upp och låta kroppen bestämma. Jag har ju tack och lov den möjligheten. Så jag gjorde jobbmässigt i alla fall 80% av det jag skulle, men sedan var jag så fruktansvärt trött att det bara inte gick att vara uppe. 

Så jag la mig i mitt mörka sovrum, såg ett avsnitt av Sex and city, och somnade i en timma. Det var exakt det jag behövde, för resten av dagen och kvällen var jag pigg och somnade ändå perfekt strax innan tolv.

Idag var jag uppe vid halv åtta, fixade kaffe och dokument och nu ska jag strax börja jobba. 1700 kvar till 20 tusen, och jag tror att det får räcka. I morgon vill jag städa och göra fint, ta hand om mina blommor, slänga skräp och sånt. Se om något behöver slängas i kylskåpet, men det tror jag faktiskt inte. Jag har köpt med tanke på att det ska hålla, så ägg, yoghurt och sånt har datum som funkar. Mer än så behöver jag ju inte när jag kommer hem. Dessutom har jag förstås lägenhetsvakter som kommer hit och ser till mitt krimskrams, men tänker alltid att alla tjyvar skulle bli så besvikna om de försökte ta sig in genom min säkerhetsdörr, för först tar det en lång stund att bryta upp den och på insidan finns på sin höjd damkläder. 

Jag minns när jag bodde i Årstadal och polisen skulle bryta sig in i en lägenhet längre ned i huset. Herregud som de fick hålla på innan de kom in. Och med sju lägenheter på mitt våningsplan vore det en rätt korkad tjyv som i så fall gav sig på en av dörrarna.

Det var det.

Onsdag.

Bra dag så här långt!

Tillägg; jag har aldrig åkt iväg med så här få ord i bagaget, jag landade idag strax under 20 tusen, men har betydligt längre tid på mig när jag kommer hem än jag brukar. Deadline är sista september och med en takt på 1500 om dagen (utöver Cypern där takten ska vara högre) borde jag klara mig med marginal. Jag behöver i alla fall inte pressa mig just nu!

Heja Åsa!

Något är naturligtvis fel,

 när min brandvarnare piper skithögt var 45e sekund när strömmen går. Nu är det fjärde gången jag är med om det, och det är SÅ enerverande. Signalen skär genom rummen, trots att jag stängt dörren till vardagsrummet där den sitter.

Igår fick jag i alla fall klart för mig att mina grannar inte har det så, alltså är det fel på den jag har. Antingen är batteriet kass. Det slås på enbart när strömmen är borta eftersom brandvarnaren är kopplad till den. Eller så är hela enheten sönder. Igår kväll mejlade jag i panik till Familjebostäder och jag hoppas så att de kan komma någon av de närmaste dagarna och fixa problemet. 

Förra gången försökte jag få den att tystna, men resultatet att hela larmet gick istället, och bara den som har hört ett brandlarm vet hur jävligt det låter. Alltså ville jag inte röra vid den, den här gången. 

Nästan tre timmar var den borta och det var en sådan glädje att få den tillbaka sent igår kväll. Då hade jag först suttit på balkongen i ett par timmar och sedan försökt lägga mig i sängen och tänka bort pipet. Det gick sådär, kan jag berätta. Tack och lov har jag fått en portabel laddare av Jonathan så att jag kunde använda telefonen, för när strömmen gick hade jag inte mycket batteri kvar i den. Jag försökte också läsa på min platta med det där ljudet störde koncentrationen så till den milda grad att jag inte minns nu vad jag läste. 

Vad mycket man tar för givet, som när det inte funkar ställer till det. Jag skriver ju om dåtid just nu, och elektricitet var det inte tal om då. Fast inte brandlarm heller, såklart.

Håll en tumme för att de hör av sig idag!

Och jag hann inte ens skriva klart det förrän Jens, husvärden och alltiallot, ringde. Han kommer strax efter halv tio. Jag har tagit fram stegen och sa att jag sitter på balkongen när han är här, för de få inte gå in hos folk som är hemma annars. HURRA!

Stege till Jens

Idag är jobb som gäller först och främst. Det ska bli lite molnigare under eftermiddagen vilket nästan känns skönt. I morgon och på torsdag ska det bli finare väder. Jag är mer eller mindre färdigpackad och har tänkt att när jag går upp klockan 02 på torsdag, är det allra mesta klart. Bara dator och telefon, med laddare, som återstår att packa. 

Resväskan i vardagsrummet

Typ så. 

Resenärer i Ayia Napa klagar på trängsel, att det inte finns gratis ansiktsmasker och att man inte behöver använda sitt cypernpass. "Kom inte hit, man kan dö", var citatet från en uppenbarligen ung person som sa sig ha smittats. 

Well. Det står en ju fritt att gå in där det är trångt, eller att stanna utanför. 

Jag vet vad jag ska välja. 

Och jag ska inte till Ayia Napa, utan till det betydligt lugnare och mer familjära Protaras/Fig tree bay. Jag är inte orolig. Man kan bara bli smittad om man umgås/trängs/inte håller avstånd och jag har 40 ansiktsmasker med mig, är vaccinerad och ska jobba. 

Det finns två ställen som är varning för mig eftersom det kanske inte går att undvika att stå lite närmare andra och det är på Arlanda, på Larnacas flygplats och eventuellt i matbutiker. Men jag antar att det är mer välorganiserat än det är i Ayia Napas nattliv där folk är packade och vettet har gått ur dem. 

Det var det, denna tisdag. 

Bra dag så här långt!

Uppe halv åtta,

 har duttat med ditt och datt och nu ska jag JOBBA!

Jag fick tips på en salva för mina eksem som har ett milt svampmedel i sig, Propyless, så nu smörjer jag så fort jag har tvättat händerna. Av den anledningen vore det bättre om fötterna var drabbade för det går liksom inte att skydda en fingertopp på enda handen, och en tumme på den andra. Händerna blir ju blöta hela tiden. Men jag kör på så får vi se om den här funkar.

Annars idag och resten av veckan fortsätter jag som jag har gjort i helgen. Jag jobbar, packar och ska sola om vädret blir sådant. Hoppas. Det vore bra att grunda lite mer innan jag åker. 

Ser ju bra ut än så länge

Igår bestämdes det att man måste ha covidpass överallt på Cypern. Det är ett speciellt formulär som ska fyllas i innan man åker och som man sedan måste visa upp om man vill gå på restaurang, handla mat, alltså alla inrättningar. 

Mask slipper man vid poolen och havet, men annars ska den vara på. Störst smittspridning i Europa just nu. Förra året klarade de sig superbra men det är som att det bara inte går att komma ifrån smittan. Alla, utom Norge då, ska ha den.  Nu får Cypern skiten den här sommaren i stället. 

JAJA. Det är som det är. 

3 arbetsdagar kvar. Eventuellt 4, om jag hinner med det jag ska på eftermiddagarna i veckan. 

Tjohej, en måndag morgon när det är SVALARE hos mig. 

Inomhus har det inte varit under 26 på rätt länge. 

Det gick inte alls bra att gå upp halv åtta.

 Jag vaknade tidigare, vet inte när, och låg och vred mig ett bra tag så när klockan ringde stängde jag av den och sov vidare till halv nio. Nu ska jag handla innan jag tar tag i manus. 

Det är hemska nyheter från Flemingsberg i Huddinge. Jag hoppas verkligen att man får tag på dem som gjorde det och att barnen klarar sig. 

Skjutningarna drabbar ju många även när gängen bara skjuter på varandra.  Föräldrar, syskon, familj, grannar (till och med jag var ju i närheten och jag flyttade mycket tack vare skottlossningen i lägenheten under min) ... och så drabbar det förstås alla skötsamma, härliga och inte ett dugg våldsbenägna invandrare, som klumpas ihop och får skulden för vad några individer gör. Det är också fruktansvärt. 

Vi brukar säga att inte alla män slåss, well, det gör inte alla invandrare heller. Och de som brukar våld ska lagföras. De som inte är svenska medborgare utvisas. Det enda utesluter inte det andra, man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Högerpolitikerna, som blir allt fler till antalet ju mer Kristersson och hetsar upp sig, vill gärna bara ägna sig åt en. 

Det finns ingen svensk, höger eller vänster, som inte vill att skjutningarna ska upphöra. 

Nu har jag druckit upp kaffet och ska jag handla. Eller jobba först handla sen? Ja, så blir det nog istället.

Jobb, sol, handla. Där har vi det!

Ännu en bra dag i skrivstugan.

 Jag borde i alla fall nå 20 tusen innan jag åker på fredag, förmodligen strax över. 

Sedan 25 på skrivresan gör 45´ när vi går in i augusti. Jag borde hinna om jag har räknat rätt. I september går det bort dagar, i slutet av augusti också, men det har jag räknat med. 

Det alltid lika spännande att se om ett projekt går ihop eller inte. Jag lutar mig mot erfarenheten som säger att det kommer att funka. 

Idag trodde jag att jag skulle till stranden efter jobbet. Det var molnigt så först åkte jag till apoteket och till Clas Ohlson (med bikinin under kläderna), men eftersom det inte klarnade upp så jag åkte hem och satt på balkongen en stund istället. 

Sedan strök jag t-shirts eftersom strykbrädan stod framme så nu har jag packat ned det mesta jag kommer att ha med mig i klädväg. Jag ska bara vara hemma de närmaste dagarna och om jag åker till stranden behöver jag ju inte använda sådant som jag vill ha med mig till Cypern. 

Som vanligt tänker jag mest ha t-shirts och avklippta vita jeans. Det är min uniform. Enkelt, snyggt och bekvämt. Sedan har jag ett par långa klänningar att hasa runt i, och ett par korta att ha när jag skriver för då kan jag INTE ha jeansshorts eller lång klänning

Jag vet inte hur situationen ser ut på Cypern. Smittspridningen är hög och möjligtvis kommer det begränsningar i vad man får göra. Men jag ska ju inte göra så mycket mer än jobba, äta och simma. Jag har packat en stor låda med masker som man nog ska ha mest hela tiden, utöver när man äter eller på stranden. Frukost äter jag på hotellet, kanske middag också. Det beror som sagt på situationen. 

Umgås vet jag med bestämdhet att jag iNTE kommer att göra så länge det inte är någon jag känner som är med på resan. 

Det är så länge sedan jag packade en resväska för två veckor att jag är lite mer osäker den här gången. Vanligtvis gör jag det dagen innan och necessären är i princip alltid klar, men nu måste jag plötsligt tänka. Alltså har jag gjort en LISTA. I love my listor. 

Det var väl det. Fyra skrivdagar kvar, ev fem om jag packar och duttar de andra dagarna för i så fall kan jag jobba torsdag också. 

Där har vi det. PLANEN för kommande vecka. Tjohoo

Jag kom hem vid tretiden

 och somnade exakt 20.00

Vid fem vaknade jag till, låg och vred mig ett tag, och sedan somnade jag om till 9.20. 

Alltså har jag sovit ikapp de timmar jag förlorade i sömn på västkusten. Är evinnerligt tacksam för att min kropp funkar så.

Idag är jag lite seg, men helt okej och nu ska jag jobba ett par timmar. Stående, eftersom mitt skulderbland bråkar som satan. Förmodligen för att sängen på pensionatet i Fjällbacka var för alldeles för hård. Jag försöker röra den så mycket som möjligt nu, men har också tagit värktabletter. 

Av den anledningen tänker jag jobba stående så mycket som möjligt. Jag glömmer bort det men det är svinbra för man rör kroppen på ett annat sätt. När jag skriver det här gör jag till exempel tåhävningar (!), bara en sådan sak!

Dagens arbete går ut på att få kontakt med historien igen. Mitt eget tips om att alltid ha det har funkat eftersom jag har gjort research i Fjällbacka, men skrivmässigt har manuset vilat, och därför behöver jag titta tillbaka (så lite som möjligt) för att veta var jag är och var jag var. 4 dagar är mycket frånvaro för mig. 

Jag ska också få igång min kosthållning igen, den skippade jag helt när jag var bortrest, och har just ätit två ägg för att hitta tillbaka. Det går fort att tappa men också att hitta tillbaka eftersom jag vet exakt vad jag behöver äta för att kropp och knopp ska må finemang. 

Jordgubbar är bra för min kropp!

Det skulle bli molnigt här idag men så verkar det inte bli. Vi får väl se om jag pallar värmen på balkongen när jag har jobbat klart. 

Fredag. Bra dag så här långt!

Nästa fredag är jag på väg till Cypern så här dags. Iiiiiiiii

Vi drog till västkusten

 för att överraska mamma och därför ägnade jag mig åt förhatliga lögnaktigheter både här och där. Men så är det när det är överraskningar! Men bara då!

Eftersom allt är så himla busy här hinner jag inte blogga, istället får ni en bildkavalkad.

Jag återkommer i helgen igen. Skeppohoj!

En av mina äldsta och bästa vänner, Madde, och hennes man Anders, åt middag med oss på Bryggan i Fjällbacka. En HELKVÄLL!

Det här är Resö, mellan Tanumshede och Strömstad.

Stenarna blev så himla fina när de blev tvättade. Hurra!

Tv4, sol, tvätt

 och dammsugning. Nu hänger handdukar på tork ute, annan tvätt hänger i badrummet. Jag har ju inte hur mycket plats som helst, så perfekt när det är sol på balkongen. 

Själv ligger jag nu i soffan och jäser, och tror nog att det blir en rätt tidig kväll för min del. Vi får väl se om jag orkar med hela matchen. Så viktig känns den inte för min del. 

Här är klippet från i morse om någon är intresserad.

https://www.tv4.se/klipp/va/13350550/forfattardebutanter-efter-50-nu-gor-jag-det-jag-vill-gora-antligen

Det var väl det, den här söndagen den 11e juli. Bra dag så här långt. 

Hoppas att ni också har en finfin helg!

 

Lördag, och jag somnade om. TILL NU!

För länge, men uppenbarligen nödvändigt. 

Det är inget att göra åt, jag börjar jobba nu istället. Jag skulle behöva handla också, och slänga alla gamla underkläder jag rensade ut igår, men det kan jag göra när jag har jobbat klart. Jag borde dra en dammsugare och för Herrejösses ...

I morgon verkar det bli ändrade tider på 4:anoch Nyhetsmorgon, så den som är intresserad av Åse Åsenlund, Anna Larsson mig och i ett samtal om att debutera sent i livet (typ) så kan ni slå på tv:n 10.40 som det ser ut just nu.

I vanlig ordning vet jag inte vad jag ska ha på mig, men eftersom garderoben är full av kläder kommer det att lösa sig. Jag vet när jag var med någon gång och fick byta om hemma 4 gånger innan jag hittade rätt. Man sminkar och fixar till sig hemma, precis som jag gjorde förra sommaren när jag ju var med ett par gånger.

Kläder kan vara hopplösa och det som känns bra idag gör verkligen inte alltid i morgon. 

Men jag önskar att jag är vill ha är en klänning jag köpte på HM, väldigt enkel, lång, rak och stretchigt  material som är beigeaktigt. Fin med guldsmycken till. Jag vet inte om vi ska sitta i soffan eller runt bordet. Skillnaden i det stavas BEN. I ena fallet måste man tänka på dem – i det andra syns de inte. 

Svindyr skjorta, rea såklart, från Versace, och klänningen från HM (som ni måste tänka med uppkavlade ärmar, stort guldhalsband och maffig armband). Jag blandar friskt.

Min nödlösning när inget passar är vita jeans, vit t-shirt och något över. En kaftan, en kavaj eller något annat. Kavajer har jag ju hur många som helst, inte minst den nya ljusblå. Men har också en knallröd från Zara som är svinsnygg men som i materialet känns lite mer höst/vår än sommar. 

Jaja. Nu tänker jag högt. Jag tar tag i morgon bitti. 

Idag, när det är molnigt med varmt i Farsta, sätter jag tänderna i min Hellbergsroman och då är det verkligen inte hela garderober vi pratar om. Men hittar på så att det står härliga till och det är ju precis det jag ska göra. Ju mer jag syltar in mig, desto mer har jag att reda ut under vägens gång. Det är bra det. Jag gillar utredningarna. Att hitta gamla tidningar, som jag printar ut och sparar, är underbart lärorik.

Där har vi det, folks. Lördag förmiddag i förorten. Bra så att man kan bli tårögd! 

Jag var ju hos Simona och fikade häromdagen.

 Hon hjälpte mig att fästa en nål i min nya jumpsuit som jag måste lägga upp. Har inte du redan en röd frågade hon, och det har jag ju. Jag kommer nog aldrig att använd den igen, däremot. Jag hade en annan figur innan 55 och den nog från 2014, har jag för mig, och att hålla andan – eller försöka platta till brösten för att ha den – kommer jag inte att göra. Den har nog gjort sitt hos mig. Men vi har haft kul ihop!

Den nya röda är av ett stretchigt material och helt annorlunda skuren, även om det också är en jumpsuit. I verkligheten är den mörkare röd än den här. Men som ni ser får både mage och bröst får plats!

Jag gillar ju byxdresser och har flera. Två från Zara som jag har använt supermycket. En röd och en militärgrön utan ärm. Perfekta när man reser.  De har varit med nästan överallt. 

Jag har flera svarta i olika modeller. En svart med lång ärm och en lika svart men ärmlös med kedjor. 

En annan grön, lite mer finmodell och en blå som jag använder under en speciell kavaj. Ja just det: en svart till från HM också, som är helt annorlunda än de andra. Den köpte jag trasig för en hundring och lagade. Passar igen nu när jag kan ha många av mina gamla kläder. Så länge det inte är tajt så. Det är det där med den "nya figuren".

Sedan har jag en till i samma modell som den ovan, från Jaline resort, bara detaljer skiljer, och som jag hade på Ulricas 60-års kalas häromsistens.

Väldigt praktiskt och snyggt plagg, måste jag säga. Den första från Jaline köpte jag via en europeisk sajt på rea och den kom efter bara några dagar, den här gången var det krångligare eftersom jag köpte den direkt från företaget i USA. De verkar inte längre sälja på Europeiska sajter och då läggs det på moms och annat i tullen och så måste man betala in det innan man får plagget. Tur att jag har tänkt mig att ha den på min 60-års dag. Det gäller att vara ute i tid, haha. 

Idag ska jag JOBBA. Vädret ska bli uselt och just idag tackar jag för det. Det ska bli fint på söndag igen och då kan jag gå ut eftersom jag är ledig efter på eftermiddagen. Men först idag ska jag kvista förbi Lindex snabbt när de öppnar och köpa ytterligare ett par behå nu när jag har hittat en modell som jag tycker passar mig så bra. Jag är livrädd för att de ska ta slut! 

Men mer än det och jobb kommer jag nog inte att hinna idag.  Gott så, denna fredag den 9e juli. 

Telefonen påminde mig i morse om att för exakt ett år sedan var jag på västkusten och hälsade på mamma som hade mått dåligt. I år blir det en sväng i augusti istället. Jag hoppas kunna övertala Jonathan att följa med, men han har alltid VÄLDIGT mycket att göra. Nu ska vi i alla fall ses på måndag, har vi sagt. Linnea har bakat, jag ska bjuda på middag och vi ska kanske se en film. Linnea jobbar också hela sommaren, hon har praktik och studiestöd. Jonathan skulle också ta en sommarkurs, men om det blev så vet jag inte. 

Jag är glad att de har hittat saker de tycker så mycket om att göra. Jonathan gjorde det som 3-åring, Linnea var 26. Själv var jag 50, så det där kan komma till en precis när som helst!

Då är hövve blont igen.

 Det känns gött!

Hon klippte 5-6 centimeter, jag ville bli av med det risiga och förhoppningsvis är det borta nu. Med mitt tunna hår blir det risigare än hos den som har tjockare. 

Samtidigt som jag var hos frissan var bilen på rengöring. Det var Äcklig fågelskit både här och där på den, och så blir det ju när den står ute. Det trista är ju att det kan vara ny skit på den i morgon. Men nu är den sommarpiffad i alla fall. Det återstår att kemtvätta ett säte men det tar jag en annan gång. 

Jobbade jag idag? NEJ, det gjorde jag inte. Jag somnande medvetet om eftersom jag vaknade kl halv fem, duschade när jag väl var uppe runt 9-tiden, åt frukost, vattnade blommor, gjorde lite research, pratade med 4an om min medverkan på söndag när vi ska prata om att att debutera efter 50 (Åsa Åsenlund och Anna Larsson ska också bara med) och sedan åkte jag till centrum, lämnade in bilen, skickade jag tillbaka ett paket, gick till frissan, köpte nagellack och nytt schampo, och sedan åkte jag hem. 

BAM, så hade hela dagen gått.

Och jag har vallningar som om jag har glömt att ta mina hormoner flera dagar i rad vilket jag inte har. En dag, kanske, men inte fler. Hoppas att det stabiliseras snart, för mer värme än den som kommer utifrån behöver jag INTE. Igår hade jag två fläktar i sovrummet och det var superskönt. 

Nu blir det två dagars skrivjobb, och söndag tar jag ledigt utöver Nyhetsmorgon. Jag tappar lite den här veckan tack vare dagens ledighet, men det tar jag förhoppningsvis igen nästa vecka.  

Där har vi det. Torsdagen den 8e juli. Inte alls dum, så här långt. 

Jag tänker på ungar jag har hittat i mina dagar.

 Det är något med mitt öga för det där. 

Två fall var värre än de andra. 

Nummer ett var på tunnelbanan. En förskola med  mycket små barn reste och vid Gullmarsplan gick de av. Alla utom en knatte som hade somnat i sitt säte. Han kan max ha varit ett och ett halvt år. Jag hade koll på dem, det är väl det där mammiga i mig. När alla hade gått av och den sista vuxne var på väg ut genom dörrarna hade de glömt den lille plutten, alltså ropade jag "ni glömde en"  medan jag lyfte upp ungen och sprang fram med den till tunnelbanedörren där läraren stod och såg ut som en fågelholk. 

Det stod Vittra på västen barnet hade på sig och jag ringde till de Vittra jag hittade i området, men ingen av dem ville kännas vid att deras barn hade varit ute och åkt. 

Nummer två var i en rulltrappa i Farsta. En väldigt liten människa, i fullständig obalans, klev på och jag såg det, sprang fram och ställde mig bakom medan vi åkte upp. Inga föräldrar kom varken springande eller ropade. Den här knatten hade utan några som helst problem kunnat försvinna och ramla nedför trappan om jag inte hade tagit tag i hennes hand till sist. 

Väl uppe var hon blyg, men jag har för mig att jag fick ur henne vad hon hette. Hon var max 2,5 år. När jag tittade nedåt i trappan var det fortfarande ingen förälder där, men jag tog ändå ungen med mig ned igen. När en pappa strax därefter kom gående med en tom barnvagn från Systemet  släppte flickan taget om min hand och sprang fram. 

Om pappan var förskräckt? Inte alls. När jag sa att hon var på väg uppför rulltrappan ensam var det mest ett oj då. Om han sa tack. Nä. Det var inte sådan pappa. En vanlig snofsig typ utan koll. 

Nu ska jag på visit till Simona, tjohej!

Som vanligt går jag igenom alla lediga lägenheter hos Bostad Stockholm

 Det är min morgonrutin.

Jag är en rutinmänniska, det mår jag extremt bra av. 

Jonathan fick anpassa sig till sin lätt rigida morsa. När han var liten skedde allt på exakt samma tid varje dag. Jag tror att han var trygg med det, men det vet jag ju inte såklart. Han hade nog önskat lite mer liv och rörelse hos oss, tror jag. Fler gäster, större kalas, att vi hade mer på gång. Istället var vi ju mest hemma. Han gick på dagis och i skolan, och jag jobbade heltid långt hemifrån. 

Det där att ha något att hålla sig i funkar för mig. Tider, mål, listor. Sådant som ger mitt liv struktur och tydlighet. Jag tror att jag är uppfostrad så. Hos mormor, där jag ju bodde tills jag var 12 och sedan varje sommar tills jag var 18, var reglerna mycket tydliga. Och jag har väl lutat mig mot det, tror jag. Tydlighet. Bra grej!

Det var inte alls det jag skulle säga idag, jag började med Bostad Stockholm. 

Jag står i två köer där. 

En generell, där mitt ködatum är november 2013, alltså snart 8 år (det var då jag sålde min bostadsrätt och hade tillräckligt lång kötid för att få lägenheten i Fagersjö, strax utanför Farsta, för övrigt bästa planlösningen jag bott i). 

Och en internkö eftersom jag bor hos allmännyttan, och där är mitt ködatum 2019, i januari (jag fick den här via internkön, precis som jag fick den i Liljeholmen som jag bodde i efter Fagersjö.) 

Om man får en lägenhet via internkön nollas bara den kötiden, den andra, i den generella kön, står kvar. Bra grej!

Men det som räckte till en lägenhet i Fagersjö, ungefär 7 år, räcker inte till något nu. Det kräver nog en fyra-fem år till innan jag kan hitta en förortstrea via den generella kön. Internkön kommer förmodligen att gå snabbare. 

Fast just nu vill jag inte flytta, möjligtvis större i samma hus. Om jag får utsikt mot skogen, vill säga. Det är två hus här, och bara min sida har den är utsikten. Andra sidan av mitt hus är mot gården, och ingen sol, det andra huset har de soliga balkongerna mot gården, och andra sidan – utan sol – mot en trist skogsdunge åt andra hållet.

Det här håller är bäst! Ochkolla vad mörk och härlig himmelen är nu, jag hoppas på regn!

Så det måste bli i mitt hus och mot min skog. Jag håller en tumme för det någon gång. 

Typ så. Helt oviktiga fakta, som ni verkligen inte bryr er om. Fast det bryr å andra sidan jag mig inte om. Min blogg. Mina meningslösheter.

Alltså kan ni dessutom få veta att jag igår lyckades hitta 3 behåar som verkar passa. Jag har haft samma modell i flera år, en från Triumph som ska "förminska" storleken. Nu är de så utslitna och därmed för stora att det bara inte går längre. 

Så jag hittade nya – inga förminskande – på Lindex. Och jag fick byta storlek, samma omfång, fast mindre kupa. Det går verkligen upp och ned det där, det är väl beroende både av modell och fabrikat antar jag. Tur att jag provade, för alla modeller passar verkligen inte mina lökar. Herregud, vissa modeller är jättekonstiga. Eller så är det mina former som är. I alla fall. Skönt att det är gjort, för jävlar vad jag svettades i provrummet. 

Två roströda och en vit. Modellen heter Love. 

Ett provrum som var hemskt för några år sedan. Det gick inte att prova kläder på Lindex i Farsta för varenda grop syntes. Hemskt ljus! Nu är det helt annorlunda och jag SVASSADE framför spegeln igår och tyckte själv att jag så riktigt trevlig ut. NÄR HÄNDE DET SENAST? Så tack, Lindex Farsta, det gjorde ni bra!

Nu ska jag jobba och sedan handla. Omvänd rutin, men just det funkar för den här rigida människan. 

Tjohej!

Flow är det bästa som finns.

 Orden bara kommer och det går lätt som en dans. De dagarna är det inte svårt att skriva en bok. De är de andra, de tröga, när man måste tvinga fram fingrarna på tangenterna som det är tungt.

Men idag, åh, idag, var det en sådan där dag när det bara kom. Och det gör så gott för mitt självförtroende. Jag har ju haft mina tvivel om min förmåga den här gången, men det verkar lossna. Hoppas att det håller i sig. 

I den här allra första draften av manuset räknar jag med att jag kommer att skriva upp till 80 tusen ord, kanske 75. (Jag fyller oftast på med 10 i redigeringen)

Här skriver jag in vem kapitlet har handlat om, ev också en liten not om vad som hänt eftersom jag helst matar framåt utan att redigera.

10 tusen är klara nu, är på kapitel 6. Som vanligt varvar jag perspektiv, det har jag gjort sedan min första Sonja, och för mig som inte är så tålmodig är det ett helt perfekt sätt att jobba. Än så länge har jag 4 perspektiv, det kommer nog att bli fler, men inte fler så kallade huvudkaraktärer. 

Så vacker skrivbok! Från Paper Blanks

Idén är ju att skriva en trilogi med helt fristående böcker. Den gemensamma nämnaren är Hellberg. Om den tredje boken blir av, beror lite på hur del 1 går, skulle jag vilja säga. För tvåan kommer att vara klar när ettan släpps, så den kommer ut oavsett framgång eller bakslag. 

Det svåra valet är ju att säga nej till en bok. Vi har ju möblerat om tidigare i min utgivning när en bok inte har haft den förväntade försäljningen. Tredje Sonjan kom till exakt av den anledningen. Gloria gick skitdåligt (jmf med mina andra), jag fick lite panik och frågade om förlaget kunde tänka sig en Sonja till istället för min Ett oväntat besök (som då var klar). Yes box, sa de, och då skrev jag Sonjas andra chans (som jag själv störtgillar pga så fantasifull) på ett par månader och vi sköt upp Ett oväntat besök till året efter. 

Genidrag! Vips var siffrorna tillbaka. 

Det bästa med fristående romaner är att de har ett slut. I en serie behöver man en övergång till nästa bok. Flanagans är inte fristående, och sluten har varit svåra. Jag vill inte lämna saker alltför öppna (det är det värsta som finns när böcker inte har någon form av slut), men inte heller stänga dörren utan glänta mot nya händelser. Med Sonja ett och två var det enklare, jag var ny då och hade få krav på mig själv. 

Men med tredje nu är det ett riktigt avslut och om ni frågar mig, det bästa jag har skrivit. Jag höll på med det länge, för även om slutet var klart kunde det berättas på så många sätt. Frågan var vad som skulle avslöjas först. Och det ställde till det för mig. 

Idag gick det i alla fall superbra. 

Den här veckan är jag skrivledig på onsdag (ska träffa Simona) och på söndag (Nyhetsmorgon). Nästa vecka bli en normal jobbvecka måndag till fredag, förutom på onsdagen då jag ska äta lunch i stan. Jag tror att jag hinner jobba lite på morgonen innan, hoppas det. Värsta fall får jag ta igen det under helgen. Veckan efter det är det lunch igen, på tisdagen, och sedan åker jag till Cypern i två veckor. När jag åker behöver jag ha med mig 30 tusen ord och det är verkligen målsnöre på det. Väl där satsar jag på 20 tusen. Då är vi förhoppningsvis uppe i 50 när jag kommer hem den 6e augusti. 

Då måste jag också ta mig hem till lilla mamsegull, som fyller 82 nästa vecka! Hon behöver min gamla resväska eftersom hon åker till Cypern med en kompis den 27e, så den tänker jag kvista dit med typ den 9-10e augusti i exakt två dygn, för sedan fyller Jonathan år, jag ska signera böcker, boktipsa på 4an, vara med på ett öppet hus på förlaget etc och har inte tid med västkusten. Det är TUR att jag också har hela september på mig till bokskrivandet.  

Jag räknar och räknar på arbetsdagar och målsättningar för att få allt att gå ihop. 

Jag säger som jag brukar: det borde gå!

För övrigt, och före mitt eget dravvel och nonsens, borde alla läsa den här krönikan av den alltid lika träffsäkra Irena Pozar i Expressen. Fan, vad bra hon är!!

Dag 2 av ledighet.

 Ändå skrev jag raskt två sidor av något helt nytt i morse. Jag har ju en tanke om att i framtiden kanske producera mer än en bok per år, men jag vill ha ett manus innan jag ens pratar med förlaget om det. Vi får väl se om det blir mer än det jag skrev i morse. Jag kan väl ha det som jag hade Laholmsflickan, som ett eftermiddagsprojekt i så fall. Det ska kännas kul och upplyftande, inte ett dugg pressande (som det skulle göra om jag hade avtal på det.) Dessutom kan jag laborera i lugn och ro, och om jag inte skriver klart är det ingen som behöver bry sig. 

Idag var jag på stranden igen för trots att SMHI sa att det skulle bli stora moln så var det väldigt soligt och väldigt varmt också idag. 

Jag lyssnade på sommar i P1, en bra prat av den svenska forskningschefen på Pfizer som berättade om utvecklingen av coronavaccinet. Intressant. Sedan lyssnade jag på bok, Mattias Edvardssons nya, En familjetragedi.  Bra, som allt annat han skriver. 

Igår Tareq Taylor förresten, också superbra program. Han är ju så sympatisk!

Kommande vecka har jag AKTIVITETER. Frissa, biltvätt (pga fågelbajs), och så ska jag träffa en kompis. På söndag är jag med på Nyhetsmorgon, men vet inte ännu tillsammans med vem. Vi ska i alla fall prata om att debutera efter 50, så jag antar andra författare som också har gjort det som är med.

I morgon MÅSTE jag gå upp klockan 8. MÅSTE. Och klockan 9 MÅSTE jag börja jobba. MÅSTE.

Där har vi den! PLANEN!

Friidrott på tv:n, blogg i datorn och bok ur högtalaren på telefonen.  

Det är lite så jag jobbar.

Tjingeling!

Vädret är med och styr mitt arbeta och idag är jag ledig.

 Jag funderar på att hitta till havet på något sätt för balkongen är för varm. Vi får väl se vad jag hittar på. Först måste jag TVÄTTA HÅRET.

Jag ska också göra en Olaplexbehandling, men inte innan jag åker iväg, utan senare idag. Det ska tydligen vara bra för håret och jag ska ju till frissan på torsdag, wohoo, vilket betyder att nya slingor (äntligen) och då är det ju fint att låta håret vara förberedd för det. Jag ska inte klippa så mycket, har jag tänkt. Vi får väl se vad frissan säger om slitaget. Jag kanske låter det vara längre nu, för det är så skönt att kunna sätta upp det på sommaren, och klipper kortare igen i höst. 

JAJA.

Ledig i alla fall. Två dagar i veckan och det är vädret som styr. Om det blir en sådan här sommar som vi har just nu blir det förstås annorlunda, för jag behöver jobba 5 dagar i veckan, och då får balkongen duga (vilket den ju gör, igår åkte jag ingenstans trots att det var planen. Men då jobbade jag å andra sidan). Jag behöver i snitt klämma ett kapitel per arbetsdag. Jag vet att mina böcker landar på ungefär 50 kapitel så det strävar jag mot den här gången också. Ett per dag är en bra målsättning. 

Där har ni det: Hellberg gör sig ren och tar sig en biltur.  

Bra dag igår,

 så jag hoppas på samma skrivflyt idag. Jag organiserade om i texten, la stora stycken jag redan hade skrivit längst bak ifall jag vill använda det senare, skrev om och fyllde på. Just påfyllandet kommer jag att hålla på med i varje redigering. Det är så jag jobbar och jag har nog svårt att ändra det, tror jag. 

Men jag har sagt hela tiden att det viktiga är att sätta storyn, så får jag ägna mig åt fördjupning och karaktärsbeskrivningar i redigeringen. Jag måste få ihop historien, för den har jag svårast med den här gången inbillar jag mig.

Idag har jag tagit tag i mitt eksem och bokat tid hos en hudläkare. Det fanns inga tider förrän i september, men strunt samma, det är väl bra att ta tag i det. Jag gick massor med tips på Instagram igår, och idag har jag letat efter salvan mot svamp som jag köpte, men den här puts väck. Jag ska skaffa en ny nästa gång jag handlar om jag inte hittar den. Värt att prova, i alla fall. Även om jag skulle bota tummen med det, så har jag andra eksem, inte minst i örat, som jag behöver kolla.  Jag bokade privat för ska jag dessutom vänta på en remiss tar det ju ännu längre tid. 1200 kr (och mer om det behövs prover). Häpp. 

Senare idag tänker jag ta mig till en badstrand. Det ska bli 25 grader och sol i förorten och då passar det ju perfekt att lyssna på ett sommarprat och vifta på tårna i gräset i en och en halv timma. Mer än så tål varken min hud eller mitt sinnelag. 

soligt och fint. Fotot taget genom fönstret i balkongdörren. 

Det var det, fredag i förorten. Bra dag, så här långt.

SKRIVDAG, O M G

 Det är ett år sedan jag skrev senast. Jag har redigerat, såklart, men det är inte skriv utan en helt annan process.

Skriveriet utgår bara från mig, och vad min hjärna uppfinner när jag har fingrarna på tangenterna medan redigeringen utgår från någon annans åsikter. Det första är flow, det andra är medveten tankeverksamhet. Jag känner ju inte att jag tänker medan jag skriver, fast det gör jag förstås. 

För att får exakt rätt feeling nu är det viktigaste mina naglar. Det låter inte klokt men för att få känsla måste de vara stenkorta, näst intill avbitna. Jag måste skriva med fingertopparna, och minsta lilla längd på nageln stör detta. 

Det betyder att mina naglar, som i så många år var helt perfekt målade, långa och vackra, sedan jag började skriva är totala motsatsen. Jag ser att vissa skrivkompisar till och med har förlängt sina naglar och hur sjutton de får feeling begriper jag lika lite som nog de begriper att jag måste hålla mina så extremt korta.

Så lite skillnad gör ALL skillnad i min feeling när jag har fingrarna mot tangenterna. 

Så är det i alla fall, och denna morgon är det KLIPPT för att vara förberedd. Jag är lite sent på det, borde börjat jobba för en timma sedan, men strunt samma. Det viktiga idag är att jag kommer igång.

Då ska jag bara sätta på kaffe, sedan KÖR VI IGÅNG sommarprojekt 2021! Deadline sista september. Tjohooo.