Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum I höst är jag med på Författarkvällar i Uddevalla och Lysekil, och på bibliotek i Värmland.

torsdag 30 april 2020

Lektion 18,5

Jag tog ledigt idag. Istället går jag runt här och lyssnar på ABBA, dansar, rensar, städar och är på gott humör.

Ledig är superviktigt, alltså planerar jag in det på samma sätt som jag planerar in min skrivtid.
I morgon jobbar jag med Sonja igen, och på söndag hoppas jag vara klar för den här gången. På måndag ska deklarationen vara klar, så nästa lediga dagar blir den 5e och 6e. Sedan ska jag korrläsa Flanagans innan jag får tillbaka Sonja igen.

Det är väl ingen lektion tänker ni.

Det är det väl visst det, säger jag. I alla fall en halv.

Tänk om du får din bok antagen och sedan ska redigera med deadlines samtidigt som familjen skriker, jobbet gapar och väninnorna hotar med att överge dig helt.

Tror du då att det är bra eller dåligt att du redan innan ditt stora genombrott (där vi alla 58 pers som säger sig följa skolan ska få gå på releasefest) förstår vikten av planering, struktur och att du redan nu lär dig att följa ditt eget uppsatta schema?

Om du tror att någon annan talar om för dig hur du ska lägga upp arbetet, så kan jag nu meddela att det inte är så det går till.
Du får en deadline och hur du håller den är UPP TILL DIG.
För hålla den måste du. Långt därborta finns ett utgivningsdatum och innan det är det hundra steg som ska bockas av.

Det här är min plan från förlaget på Flaganans 3, samtidigt som jag försöker peta in sista korta Sonjan i planeringen.








Resten är upp till mig.

Om jag inte levererar i tid drabbar det någon annan. Jag har haft det så ett par gånger och vill gärna strypa de författare som inte håller deadlines och som har rubbat mitt noggranna schema.
Har de en utgivning innan jag så kommer deras manus att prioriteras.
Och om man har EN boll i luften må väl det vara hänt.

Förra året hade jag fem.

Sexstrejken (ungdom, redigerade)
Sonjas och Rebecka (kortroman, skrev och redigerade)
Välkommen till Flanagans (redigerade)
Sonja och Maggan firar jul (kortroman, skrev och redigerade).
Dessutom skrev jag hela Kvinnorna på Flanagans som kommer ut 1 juli i år och började  redigera.

Då räcker det att EN författare inte håller sin deadline så spricker hela mitt schema också.
(Varför? För att vi är många författare som delar på redaktörer, förläggare etc.)

Tycker ni att jag upprepar mig?
Jaja.
Jag struntar i det för jag vill ju göra ambitiösa författare av er!

(Jag har fått frågan om man gör allt själv, för man tror att redaktören är den som sköter redigeringen.
YES. Varje kommatecken ni ser i en bok har författaren själv fått pilla dit.
Möjligtvis har tipset om det där tecknet kommit från ovan, men det är författaren som plitar i sitt manus, ingen annan.)

Hur många av er har en plan?




måndag 27 april 2020

Jag älskar min virusskrivskola

Någon gång borde jag samla ett gäng och dra iväg en vecka för intensiv skrivcoaching.
Kanske sedan, när mina egna projekt tar mindre tid. När nu det ska bli.
Häromdagen frågade jag den eminenta författaren tillika manusförfattaren Anna Fredriksson i vilket program hon skriver sina film/tv-manus.
Så tydligen funderar jag på att lära mig det.
Jag skulle också vilja skriva något mer spänningsaktigt. Kanske i jagform som jag gjorde i Laholmsflickan.
Ni hör ju. Har jag inte jobb så tänker jag skaffa mig det ...

Igår kväll fick jag tillbaka Flanagans igen (250 sidor), men uppmaningen från min redaktör att skicka tillbaka de korrigerade sidorna på onsdag morgon.
Så det var bara att ställa in alla tankar på promenader och annat, för idag har jag suttit med 120 av sidorna.
Men det gick rätt fort ändå. Jag började åtta och var klar kl tre. Däremellan åt jag tårta för mig själv eftersom jag fyller år idag.
Bra födelsedag även om min planering sprack något.




Nu har jag ätit min middag, ligger i soffan och ska försöka komma i säng i tid i kväll.
Ju tidigare jag kan börja med redigeringen i morgon, desto bättre.

Hoppas att er helg har varit bra. Skrivskolan är tillbaka på onsdag!

söndag 26 april 2020

En lektionsfri dag.

(Scrolla ned om det är lektioner ni letar efter.)

Men det betyder inte att jag latar mig.

Jag har redigerat mina 20 sidor och nu återstår bara en liten bunt med 20 till, sedan är
det över för den här omgången. Deadline för den här Sonjan är först den 4e, men jag ska jobba med Flanagans 2 i några dagar och det är skönt att ha marginal när jag nu har möjlighet till det.
Har jag tur kanske jag till och med kan ta ledigt ett par dagar nästa vecka, wohoo. Å andra sidan måste jag deklarera så de där lediga dagarna kommer nog att ägnas åt det.

Utöver manus idag har jag tömt mitt källarförråd på sådant som jag inte vill ha längre. Det är möjligt att jag kunde sålt något av det på Blocket, men just nu känner jag inte för det över huvudtaget. Annars är jag en fena på det. Både möbler och kläder har jag sålt massor av där tidigare.
Men inte nu när jag verkligen inte träffar någon.
Jag ställde det som är användbart i soprummet så kan den som vill ha ta för sig. Det brukar gå åt snabbt.  Jag borde rensa bland mina kläder också, men det skänker jag till någon insamling.
Min walk-in closet, som är en liten plutt, är stökig och behöver verkligen rensas.
Det är så himla skönt att rensa när man bor så litet som jag gör.

För det är inte så att jag har slutat köpa kläder bara för att jag stannar hemma just nu. Jag skulle vilja kalla mig extremt välklädd, det är bara det att allt hänger i garderoben istället för på mig.
Klick klick så har man en ny kavaj hängande för framtida framträdanden ...

Men jäklar vad luftigt det kändes i förrådet plötsligt. Det är fortfarande rätt fullt men man kommer i alla fall in.
När jag ändå var där passade jag på att hämta upp lite kuddar, både till soffan och balkongen.

Sedan har jag suttit i solen en stund och lyssnat på Stina Jacksons nya (inläst av eminenta Marie Richardsson).
Jackson är otroligt duktig på det som jag inte är; miljöbeskrivningar och språklig variation. Där har jag massor att lära.
Det här jobbet kan man utvecklas i hur mycket som helst om man är intresserad av det. Och det är jag.

Sedan har jag lagat mat. Idag kyckling med stekt blomkålsris, tomater och grönsallad (som är så gott varmt) och till den en kall sås gjord på Turkisk Yoghurt som jag blandar med olivolja och fransk senap. Enkelt och busgott.

Till dessert åt jag rätt många äppelmuffins (som jag bakade igår).

Nu ska jag ringa till min svägerska och gratta på 40-årsdagen, sedan ringa till Helen och prata en timma eller två och därefter är väl den här söndagen i princip slut.

Hoppas att ni har haft en fin helg!

Skolan återkommer i veckan när jag får klart för mig hur mycket det är att göra med Flangansmanuset.



lördag 25 april 2020

Lektion 18

Struktur och belöning.

Jag har ingen som helst plan med det här inlägget, men jag kom att tänka på vikten av struktur när jag hetsade upp mig lite över min arbetsbörda framöver.
Den brukar sätta sig i magen. Jag lever ju ett liv numera som är nästan helt befriat från stress, lyllos mig, vilket betyder att om jag har två saker att göra en dag så måste detta organiseras.

Tänk er då när jag har tre manus som krockar.
Det har jag inom en alltför snar framtid när jag sätter det sista i Flanagans 2 (kom just på att jag har glömt tacket, satan, det vill jag ju ha med), redigerar sista korta Sonja och börjar skriva Flanagans 3 samma vecka, helst samma dagar.

Jag tillhör inte typen som gör allt samtidigt, eller det ena på förmiddagen och det andra på eftermiddagen, så mycket vet jag om mig själv.

Min begåvning, om jag har någon, kommer till mig tidigt på dagen. Nu har jag haft lite problem med sömnen, jag vaknar bustidigt och måste kolla alla medier om viruset kanske över natt bara har försvunnit. ... och är seg i starten.
Jag måste komma igång senast tio, då kan jag fortfarande prestera något fram till klockan ett, senare än så blir en rätt kass skrivdag.

För att klara veckan det kör ihop sig har jag nu gjort ett schema för hur jag måste jobba med ett projekt i taget.
Det har inga marginaler i sig alls, men det kommer att funka så länge jag är på benen. Om jag bara fortsätter min isolering så kommer i alla fall inte just coronaviruset innanför dörrarna.
Annat kan ju inträffa men jag gör det jag kan för att hålla mig frisk och inte bryta benen.

Anyhow.
Struktur och planering.
Jag hade varit vilse utan  det. Så fort jag har fått ned det i min kalender (digitalt funkar inte lika bra) får jag en övergripande syn på det jag ska göra och kan slappna av för att jag vet att om jag bara följer planen kommer det mesta som jag har inflytande över att lösa sig.

Många av er har uttryckt att ni skriver som jag, det vill säga ni har ingen egentlig plan utan låter berättelsen komma ur er medan ni har fingrarna på tangenterna.

För att komma i land med ett sådan projekt tror jag att det är viktigt med strukturen runt omkring. Jag har skrivit om det tidigare, men tror att det är ännu viktigare om man som vi är helt fria i vårt berättande.

Med det sagt:
detta är min egen teori, utifrån mitt eget skrivande. Ta till er det ni känner igen hos er själva och strunta i det jag säger som ni tycker är blaha blaha.

Om jag inte hade haft mål eller en plan för mitt skrivande hade det aldrig blivit några böcker. Min plan är som ett rep jag drar mig framåt med, knut för knut (eller kapitel för kapitel).

Många av er som hör av sig till mig har fastnat efter x antal sidor/tecken/ord och lagt bort ert projekt istället för att titta på vad ni gjorde fel. Ni tror att något saknas i er, i er fantasi, eftersom ingenting kommer ur er.
Well.
Och här har jag helt rätt:
Ingen människa har någonsin skrivit en fullängdsroman på inspiration.
Ingen.
Alla skriver sina böcker genom transpiration, det vill säga hårt jobb.

Jag minns att när jag jobbade som coach hade klienter som kom till mig utan att ha gjort det vi kommit överens om veckan innan. (De var nog fler än dem som faktiskt hade lagt manken till.)

Det brukade ta mig två besök att inse vilka det var som faktiskt var investerade i sig själva (och sin framgång, vad de än behövde hjälp med), och dem som snackade mycket men där det var väldigt lite verkstad.
(Jobb blir sällan gjorda av att prata om dem.)
Och då fick man rota i det (att de inte gjort jobbet), snarare än i problemet personen kom med från början.

För att motivera mig själv brukar jag tänka belöningar.

Oftast handlar det just nu om att jag får googla hus på Hemnet först när jag är klar med dagens jobb. Jag har också en handväskdröm (något dyrt och snofsigt som jag kan ha hängande på axeln resten av livet) och det kan man också fördriva oceaner av tid med att googla.

Man kan också hotivera sig själv, vilket betyder att det aldrig kommer att bli en handväska om jobbet inte görs just idag.
Frågan är väl bara vilket som motiverar en bäst. Hotivation eller motivation.

Kl 14.00 är mitt mål oftast avklarat. Det är då jag sätter på tv:n och Tegnell (nej, jag sätter inte PÅ Tegnell, ni fattar vad jag menar.)

Jag är bra på att ha en egen piska och den är beroende av att jag har satt ett mål, annars skulle jag nog ha gjort som jag gjorde när jag jobbade för andra: jag sköt det framför mig tills jag i panik fick sitta uppe och jobba en hel natt, med ett resultat som sällan någon var glad över, allra minst jag själv.
Med min låga stresströskel så vore det rätt korkat numera, när jag sköter allt från planering till genomförande själv.

Några frågor att ta med sig:

Har du kört fast?

Vet du varför? Hur gjorde du för att köra fast?

Om du hade kunnat köra vidare, hur hade du gjort då?

Det är i själva görandet hela lösningen ligger.

Svara gärna i kommentarsfältet, jag är nyfiken och vill veta!




fredag 24 april 2020

Scrolla för lektioner


Det här är ett vanligt släpigt blogginlägg.

Jag har just insett att jag kan vara ledig idag. Så när jag har duschat ska jag åka och handla och sedan kanske läsa något.
Om jag är ledig. För det vore ju skönt att bli klar också.

Jag får se hur jag gör. Handla måste jag i alla fall göra.
På min lista står mest ägg. I alla fall överst. Jag tänkte baka igår och då var äggen slut.








Jag var i centrum igår och köpte blommor till balkongen och kan konstatera att Farstas äldre befolkning gärna ägnar sig åt att mingla. Det var massor av 80 plus som utan att verka bry sig det allra minsta gick runt med sina rullatorer.
Min brorsa och jag har i princip låst in vår mamma hemma, dessutom fattar hon ju själv att det där med att hänga i ett köpcenter inte är så begåvat just nu.
Kanske har de inga anhöriga som kan hjälpa dem, eller så skiter de helt enkelt i om de blir sjuka och smittar andra.

Själv betraktar jag alla som våldsamma smittspridare. Det är  onekligen intressant att studera mig själv när jag korsar torget för att hitta den bästa vägen därifrån.
Det är bara hemma som jag känner mig trygg och hem vill jag så fort det bara går.
Jag var först på Plantagen igår, men utöver att deras blommor såg sunkiga ut så kände jag mig osäker, och då drog jag utan att ha handlat något alls.

En dag i taget.
Allt annat är för surrealistiskt.

(Och hör jag någon säga  "i dessa coronatider" en gång till kommer jag att skrika högt.)

Hoppas att ni får en fin helg!


torsdag 23 april 2020

Lektion 17.


o    

Idag Idag har vi FRÅGELÅDA!

ad   Fråga: Vad 17 gör man åt självförtroendet på vägen? Jag tänker att när man blir antagen nån gång sen så är ju det bekräftelse på att det man gör duger (när man når utgivning). Men vad göra på vägen? Man har ingen aning om ifall det är kass, bra, osv. Och för mig spelar det roll för jag vill ju kunna roa nån med min berättelse men om den suger har jag ju skrivit den i onödan. Då har den ju inte fyllt sitt syfte att förgylla nåns sinne en stund. Förstår du hur jag menar? (Svamlar säkert). För även om jag skriver för att jag behöver ha ut det som kommer så drabbas jag av OMG DETTA ÄR FETT KASS och vågar knappt fortsätta. Hur gör man för att motivera sig före man är författare? 😊



Bra fråga.
Jag tänker så här om det: Börja skriv för dig själv, för ditt eget nöjes skull. 
Det är helt omöjligt, även om man redan är publicerad, att tänka på vem som ska läsa och hur den ska uppfatta ens text.
Är rätt säker på att många med dig har exakt det här funderingarna och till er alla vill jag säga att det är att gå händelserna i förväg.
Först när ditt manus är klart är det dags att fundera på vem som ska roas av det.

Just nu är det faktiskt bara du ska känna för din text. För om du inte gör det, kommer ingen annan att göra det heller.
Du måste tycka att det är svinbra själv; skratta, gråta och vara känslomässigt med i din text.


Ok

Fråga: Men det här med kapitelindelning... En del är korta, långa, väldigt blandat. Hur tänker du där? 😊

Jag tänker att det är bra att kapitlen är ungefär lika långa. Det ger en fin melodi åt berättelsen.

Sedan kan man ju söka ett slags effekt med att variera längden, men i en traditionell roman skulle jag rekommendera ungefär lika långa kapitel. Hittar du den rytmen förenklar det dessutom ditt eget arbete.



Fråga: Ett problem jag ofta stöter på är att jag är före handlingen i huvudet mot för vad jag skriver. Tror det är för att jag håller för låg fart på skrivandet. Lösningen på det är att sluta jobba😀 Ett till problem är research. När jag börjar läsa på om något nördar jag ner mig och kommer ifrån min berättelse. Det var en bra lektion om det. Min plan nu är att skriva först det jag vet och fylla på efteråt.

Jag vet inte om jag förstår frågan riktigt. Långt före handlingen i huvudet? Menar du att du då tappar fokus på din text? 
Om jag ska ge något råd, om jag har förstått dig rätt, så är det att skriva ned det du redan vet i ett synopsis. Då kan det ligga där medan du ägnar dig åt det stället du är på nu.
Fyll på det så fort något nytt dyker upp.



Fråga: När dramaturgin är i osynk med resten av berättelsen 😊Det lilla puttrar på bra, men den stora konflikten kommer för tidigt och är för invecklad. Vill mest tillbaka till det lilla, diska av det stora krångliga


Hm. Ska du ens ha med det krångliga (konflikt är superbra)? Kan du förenkla det? 
Vilken typ av bok skriver du?
Det låter som två berättelser, om det ena är litet och det andra är invecklat.

Jag tänker att huvudkonflikten är det som ska driva din berättelse. Det är ur den allt föds. Hela din story.
Sker ett mord på sidan ett så ska det lösas på sista sidan.

Om du tänker dig att din berättelse är i tre akter, tre delar, så ska den första delen presentera konflikten (mord har skett, det kan var tre förövare, alla tre bör presenteras tidigt i den här akten), i den andra ska den eskalera och sedan ta en vändning (38 mord till skedde när den tilltänkte mördaren satt i förhör), i den tredje ska konflikten i princip vara omöjlig att lösa fram till slutet. 

Kan du använda dig av något som gör att du får en helikopterblick på ditt manus?
post-it lappar? Ritrulle? 

När du säger puttrar på, vad betyder det? För det måste ju i så fall puttra MOT något.
Vad händer i dina kapitel? Puttra på är mer varning för mig än krånglig konflikt.
Varje kapitel bör ju ha en utveckling på något sätt.
Förstår du var jag menar?



Fråga: En fråga kommer här som handlar om tidsordning i berättelserna. Jag tog den på insta men ställer den här enligt din önskan. Jag öser ur mitt eget brokiga liv och fastnar i tidsordningen och kommer inte vidare. Vill skriva om saker som hände innan tex mobilens stora genombrott och göra det till nutid stundom, då stämmer det inte alltid riktigt eftersom man kan lösa saker enklare nuförtiden i och med den. Då trasslar jag in mig i en massa förklaringar som blir bromsklossar och så blir det genast för stort, krångligt och sedan ingenting. Önskar gärna tips från dig hur jag kan frigöra mina tankar så jag kan blanda friare. Hoppar gärna i tid i mina berättelser men inte alltid. Vill känna möjligheten med att det är just JAG som bestämmer hur storyn ska vara men verkligheten tar över och bestämmer över mej här......:-( Du fattar säkert...hoppas jag på. tack för grymt inspirerande skola!

Jag tycker att du verkar känna till vad som är problemet: bromsklossar. 
Dem vill vi verkligen bli av med. 

Jag tänker att du, precis som i mitt förslag ovan, behöver titta på hur ditt manus är organiserat, få ett helikopterperspektiv.
Vad är det du vill berätta om? Det måste du först och främst ta reda på.
Är det självbiografiskt? En berättelse om dig själv? Eller hämtar du bar inspiration därifrån?
Även om man skriver självbiografiskt måste det finnas en story, en konflikt (av något slag; något måste var annorlunda på slutet mot hur det var i början).

Det bästa med att skriva självbiografiskt är ju att man känner till historien. Hur den ska berättas kan däremot vara knepigt. 

Återblickar är bra, men om de ska funka så måste man förstå att då är då och nu är nu.
Det gör man lättast genom att lägga det som separata kapitel, alternativt stycken. 
Att blanda hej vilt är inte att rekommendera.
Jag vet faktiskt inte om jag  ens vill  hjälpa dig att frigöra dina tankar :) för strukturen kommer du att behöva. Det är viktig.
Att vara fri inom den är ju en annan sak.

Mitt tes är ju att det är enklast att skriva kronologiskt, men så behöver man inte alls göra. 
Däremot måste det förstås gå att förstå texten hur man än skriver den.

Fråga: Det här med språket och upprepningar. Finns det någon regel för hur ofta man kan använda vissa uttryck och beskrivande ord? Tänker på sådana som Plötligt...Med ens...Till hennes förvåning...Hen suckar...etc.

Ja, det får inte vara för mycket av något. Själv ler jag tydligen mycket i mitt senaste manus. :)
Men regler finns det kanske inte men upprepningar är av ondo, där kan man behöva jobba lite. Hjärnan verkar kunna få ord fäst vid sig som pytsas in både här och där utan att man tänker på det.
Plötsligt (bra exempel) skulle jag använda max sju åtta gånger i ett helt manus. Fast när jag kollade i mitt senaste nu så hade jag det ARTON gånger. 
Många av dem kommer att ryka det sista redigeringsvarvet. Det är då jag räknar mina favvisord och försöker variera mig.



Var det här svar nog? Fick ni något med er? Fortsätt gärna fråga i kommentarsfältet här under.