Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 31 oktober 2022

Corona dag 3 rygg dag 15

 Det första känns som om det går åt rätt håll. Jag är svintrött, men har lägre feber, hoppas att det fortsätter åt det hållet. Hade förfärlig frossa runt tolv i natt, fy fan vad vidrigt det är att gå upp när man fryser så, men Alvdonet verkar så snabbt. Jag la mig under täcket med en supertjock filt över till pillren verkade. Inte lika mycket frossa i morse, när jag återigen, sex timmar senare, skulle ta medicin igen. Däremot är jag inte hungrig. Jag äter, har smaken kvar, men känner inte någon hunger alls. 

Ryggen är densamma, det spelar uppenbarligen ingen roll vad jag gör. Det känns som om någon håller en skruvmejsel vid vänstersidan av ryggslutet. Ibland trycks den in hårdare (typ när jag sitter), och inte lika hårt, men den är fortfarande där, resten av tiden vare sig jag ligger går eller vad jag nu gör. 

Jag ska försöka komma iväg till en naprapat nästa vecka, vi får väl se när jag är frisk nog igen. Jag behöver sola också, kanske kan göra båda i samma svep, för det viktigaste är att få gott om tid jobba. Det är jag för sänkt för att göra idag, men jag drömmer om att göra det på typ onsdag. Det vore fantastiskt om jag kunde komma igång då. Den här veckan kommer jag ju ändå att bara vara hemma. 

Där har vi det. Åsas alla krämpor. 

Två av dem borde i alla fall gå över, jag ser fram emot det. 

Allt kunde varit värre och jag är så glad för mina (4a) vacciner, och för mitt goda humör. Vilken gåva det är!


söndag 30 oktober 2022

Corona dag 2 Ryggskott dag 14

 Det bröt ut igår, hade en känning bakom näsan när jag åkte på 65-årskalas, så höll mig tack och lov borta från nära kontakt och informerade alla om det. Men det var många i samma rum, så några tre meter var det ju aldrig fråga om. 

När jag körde hem, fick jag ont runt skuldrorna och lite bakom ögonen, och när jag kom in tog jag tempen, 38, och då tog jag ett Covid spottest.



Jag försöker tänka på vad jag har gjort i veckan och det enda är egentligen att jag har solat, och då var jag inte nära någon, och i torsdag var jag på event på Bonnier, och då kramades jag och höll på, det var slarvigt såklart.

Men det skulle betyda att inkubationstiden bara var 2 dagar. Jag måste läsa på lite. Tre-fyra såg jag någonstans, men två?

JAJA, spelar roll. Jag hoppas bara att jag inte smittade någon igår.



Min fina kompis. När hon grät så grät jag!

Det känns som en influensa än så länge. Har haft galen frossa, ni vet när man fryser så att man skakar, som försvinner med Alvedon (var uppe och tog piller 01 och 07, och somnade om som ett barn när jag svettats klart), måttlig huvudvärk, ont runt ögonen, fortfarande smaklökar i behåll, trött (sov totalt 12 timmar i natt), ont i halsen när jag hostar (vilket jag mest gör för att rensa halsen, än så länge i alla fall). 

Känns som världens bästa idé att hålla febern nere. 

När kungen och andra prominenser får covid heter det alltid att de fortsätter arbeta som vanligt men hemifrån, och det kan jag säga att jag inte kan, i alla fall inte än. Jag undrar vilken dag som är värst? Eller om det är samma i några dagar och långsamt bättre? Hoppas inte sämre i alla fall. 

Ryggen är som den är, och förmodligen kommer den att ta stryk nu, men det finns ju inget att göra. 

Tack och lov har jag inget inplanerat kommande vecka, enbart fotvård och sol, och det går ju att skjuta på. Veckan efter är det mer, men det orkar jag inte tänka på än. 

Det var dagens rapport från skröpelFia i Farsta. 

Tjohooo.

lördag 29 oktober 2022

Ryggskott dag 13

 Det finns liksom inte något att göra, ingen kotknackare kan göra något med ett ryggskott som är muskulärt. Sitter i ryggraden kan man säkert manipulera, men när muskler krampar ryggraden är okej kan man inte göra så mycket mer än hemmavård med piller, gympa och promenader. Att stretcha höjtböjaren är bra, och det gör jag så mycket jag kan, men det gör ont ändå. 

I ALLA FALL: idag ska jag leverera presenter, först till en kompis som har fyllt år, och sedan till kompisen som fyller 65 på tisdag och som bjuder på lunch idag. Men innan det måste jag tvätta håret. På dag sju, senast jag tvättade det var, tror jag ,var i söndags. Det har inte varit vackert de senaste dagarna men jag klarade ju att göra det fint i torsdags på eventet på förlaget, trots att det var långt från nytvättat, tack vare torrschampo, spray och lockar.  

Min mage blev kass igår, som den kan bli efter potatis om jag äter för mycket (jag är sällan måttlig med det jag gillar, därför är det många gånger bättre för mig att utesluta helt. Jag har aldrig fattat en bit choklad, en bulle eller 2 msk gräddsås. Igår ugnstekte jag potatis, och herregud vad gott det var),  men jag vet ju om det och var förberedd så om jag bara får igång magen ordentligt idag ska jag nog klara mig hos Helen hoppas jag. 

Hon ska servera fisksoppa, och jag tror inte att det är något i den som gör att jag får ont (det har hänt flera gånger hos henne, att jag måste springa på toa. Så genant, när det är så mycket folk som det är på hennes födelsedagar), utan snarare tillbehören som bröd och annat. Men för säkerhets skull ska jag kolla med henne vad som är i soppan, och sedan låta bli det andra. Jag är hellre med på kalaset än springer på toa.

Min värsta gång, när jag fick springa hem, var från en Bivald release på Söder då jag fick så ont i magen att jag kände hur ansiktet vitnade. Jag sprang över Liljeholmsbron hem, för jag bodde där då, och har nog aldrig varit mer lättad än när jag nådde min toalett den gången.

Jag Man har sina små problem.  

En timma senare:

Duschad sminkad och ska bara klä på mig och sätta mig i bilen, sedan drar jag norrut.

Tjohej!

fredag 28 oktober 2022

Ryggskott dag 12.

 Igår var en usel dag utan att jag förstår varför. Men inte hjälpte det ett dugg med promenad till och från Sveavägen (5000 steg), inte heller alvedon och muskelavslappnande som jag tog när jag kom fram. De ENDA som hjälpte var att ligga med benen högt som jag gjorde när jag kom hem efter eventet på Bonniers.



Det var så himla trevligt! Mysiga kollegor och härliga kvinnor (tror inte jag såg en enda man i publiken) som gillar böcker.


(Från Instagram, så klicka går inte.) Jag gillar min kavaj i färgen fuschia, ett mellanting av rosa och rött. Zara, som alltid när jag köper kavajer. Den har hängt ett tag, men nu i vinter ska den användas. 


Khadija hade bakat ett slags piroger som var SÅ goda!



Så kul när vi var uppställda för fotografering. Det var som en Hollywoodpremiär.


Ser ni julgirlangerna över Kungsgatan? Tror inte att de kommer att tändas än. Det blå huset mitt i bild är Konserthuset, som ligger på Hötorget. Jag glömmer bort att jag har följare som kanske aldrig har varit i Stockholm. I så fall är det väl värt ett besök!




Bokade om däckbytet idag, pallade inte att sätta mig i bilen. Nästa fredag istället.

Det jag har gjort andra dagar är att ta en promenad på förmiddagen, det gjorde jag inte igår, så det ska jag strax göra. Jag ska också göra lite fler rörelser. Det är svårt här hemma att känna hur ont det gör för jag anpassar mig ju, märker jag. Gör det för ont lägger jag mig ned med benen högt, eller försöker göra rörelser på golvet. Det funkar ju inte riktigt när man är någon annanstans. 

JAJA, slutgnällt. This too shall pass, det vet jag ju. Och jag visste att det här skulle bli det värsta någonsin när det small. 

Det kommer in nyckelpigor i min lägenhet. Och igår dödade jag en i onödan, tror jag. Jag får för mig att alla är Harlekinnyckelpigor, men tittade inte så noga igår innan jag tog den som satt på fönstret. Nu läste jag på lite om att alla nyckelpigor letar vinterförvaring och att det mycket väl kunde vara en vanlig stackare som jag kunde slängt ut istället för att ta livet av. Nästa gång, för de kommer in när jag vädrar sovrummet, ska jag titta noggrannare innan jag tar till yxan.

I eftermiddag kommer Mathem. Så innerligt tacksam för att den tjänsten finns just nu. Det blir avsevärt dyrare, men det är det värt. 

I morgon ska jag på 65-års lunch för att Helen fyller år. Jag hoppar verkligen kunna koppla av då. Håll tummarna!

Hoppas att ni får en finemang helg!



torsdag 27 oktober 2022

Ryggskott dag 11.

 Ont, men kan böja mig lite åt sidan. Det är ett framsteg. Jag kunde också ta på mig trosorna, stående, utan att hålla i mig i något. Också framsteg. Jag törs inte ta en muskelavslappnande tablett för man kan bli lite såsig av den och jag ska ju strax iväg på en feelgoodkväll i Bonnierhuset och då vill jag ju vara i toppform. Jag ska parkera så att jag får promenera lite dit, har jag tänkt. Det får bli dagens utmaning. 

Sol av händer och fötter idag också, nästa gång är på måndag. Idag fick jag veta att man utvärderar efter 15 gånger, för även om jag nu kombinerar med en kur kortison så är det ju inte säkert att solen funkar som är tanken. Och om kortison/sol inte funkar så behöver jag ju något annat. 

Det är ju heller inte meningen att jag ska avsluta kuren och sedan kommer det tillbaka med full kraft. Det är nog det som jag är mest rädd för. 

Helt ärligt så tar det här jävla eksemet på mig. Det är krämer överallt, hudflager som jag behöver dammsuga bort och när jag inte klarar det pga ryggen blir jag istället mer lättrörd och gråtig. Möjligtvis påverkar ryggsmärtan också.

JAJA. Jag är fri (det känns fortfarande lika starkt att säga det), jag kan äta mat och jag får åka på en trevlig kväll i BONNIERHUSET. Det borde jag nypa mig i armen för istället för att klaga.

Nu ska jag koka torsk eftersom det var det enda jag hade hemma.

Tjohoo.


onsdag 26 oktober 2022

Ryggskott dag 10

 Fortfarande eländiga förmiddagar, fast jag kämpar på. Inte med manus (än) idag, däremot med annat som jag också behöver göra jobbmässigt. Först stod/hängde jag bakom skrivbordet och efter dagens dos av alvedon tog jag en promenad, gick förbi bästa hamburgerstället och fick med mig en braklunch hem tack vare att de tog swish eftersom min plånbok låg hemma. 

Nu har jag legat och vilat en stund, ska göra fler rörelser på mattan , och sedan jobba lite i mitt manus.



 Igår solade jag mina stackars kroppsdelar i typ 5 sekunder, och i morgon är det omgång 2 (av totalt 25, 2-3 ggr i veckan). Jag hoppas ha klarat av det till början av januari. 

Eftersom sköterskan rekommenderade att jag går på en ny omgång kortison samtidigt, så  beställde jag en ny tub från Apoteket när jag kom hem och det levererades till dörren redan igår kväll. Man måste ju bara älska den tjänsten när det bara tar några timmar att få hem mediciner. 

Jag drömmer ju om att åka utomlands en solmånad i slutet av februari, vi får väl se om jag får till det. Hoppas verkligen det. 

tisdag 25 oktober 2022

Ryggskott, dag 9

 Lite bättre. Har försökt "gymma" lite på golvet och försiktigt gjort lite övningar. Men nu har jag tagit två alvedon, som blir de enda jag tar idag. Jag klarade mig på två igår, men idag ska jag köra bil till solningen och behöver lite värkstöd. I morgon kanske jag klarar mig helt utan, vi får väl se. Känns som en dag i taget är rätt inställning.

Och jag är verkligen FÖR värktabletter när de behövs. Men tänker att det kanske också går att trappa ned. Jag testar mig fram.

Igår pillade jag i första kapitlet i redigeringen och idag, när jag kommer tillbaka, ska jag ta mig an kapitel två. Igår liggande, så kanske det blir idag också. Teresa vill nästan alltid att jag ska dra ned tempot från början och ibland håller jag med, andra gånger inte. Här behövs det MER, vi får väl se vad det blir av det. Jag har fått läsarfeedback på att början av vissa böcker är seg, och det är min fasa för seg gör att man slutar läsa. I alla fall gör jag det. Fast jag antar att det också är en smakfråga.



Jag måste ha en ny skrivbordsstol. Jonathan var och provsatt i stan på ett ställe och är så nöjd med sin stol, ska kolla var han testade den.

Ska strax duscha och raka benen. Det kan bli en utmaning. Vi får väl se hur det går. Det är verkligen inte livsviktigt, men känns ändå bra när man ska vifta med dem senare under dagen. Eftersom jag tycker att jag har fläckar lite här och där, så vet jag inte hur stor del som kommer att behöva solas. 

12.40 ska jag vara på psoriasisföreningen. 

Hoppas att ni har en finfin vecka framför er. 

måndag 24 oktober 2022

Ryggskott dag 8

 Nu är jag så trött på det att jag skiter i att det gör ont. Just nu står jag bakom skrivbordet, utan smärtstillande och det är inte roligt men det skiter jag också i. Det är möjligt att jag behöver ta det senare, men tänker att jag idag ska ta max två doser (mot fyra i lördags), jag tog tre igår, så trappa ned tänker jag i alla fall göra. 

Igår läste jag på om Alvedon (lite äldre undersökning), och helt ofarligt är det ju inte (levern kan ta skada), och därför tänker jag att det är bra att trappa ned det till att bara använda när det är alldeles nödvändigt.

När jag hade min frozen shoulder använde jag ju värktabletter varje dag, ofta Voltaren som funkade finfint på mina smärtor – det tog i alla fall bort toppen av dem. Sedan dess är Voltaren borta som receptfri medicin, vilket väl också är en signal på att det inte är särskilt nyttigt. Jag tror att jag medicinerade mig i över att halvår varje dag. Voltaren och Alvedon. Men den smärtan var som det akuta ryggskottet och när den sitter så länge är det nödvändigt. 

När jag har druckit upp mitt kaffe ska jag gå ett varv runt huset (det tar tio minuter, typ) och sedan jobba lite med första kapitlet i min redigering så att jag kommer igång.  Framöver behöver jag redigera två kapitel om dagen, minst. Jag ska också skriva till en hel del, så att slöa och känna efter hur ont det gör är inte att tänka på. Skärpning Hellberg!

Voltarenkrämen är det många som rekommenderar, men jag tycker att den LUKTAR och då blir det bara hemskt för mig att ha den på mig. 

Strax efter 11 kommer Mathem, för att handla i butik just nu kanske inte är så begåvat. JOBBA är däremot smart! 

Där har vi det, måndag och grå förort. Många lampor tända. Bra dag ändå, så här långt.




söndag 23 oktober 2022

Dag sju, ryggskott.

 Sådär, va. Surt, för jag trodde till min enfald att jag skulle vakna FRISK idag, men ickesanicke. 

Så jag gör väl som igår, tar det lugnt, går lite och stretchar lite när det känns bättre, och vilar däremellan.

Jag skulle på välbehövligt fotvård i morgon, men det går inte att sitta så länge, så jag har avbokat. På tisdag ska jag sola mina eksem för första gången, och det klarar jag för det tar bara några minuter. 

Just eksemet är lustigt, för kommer det på ena handen kommer det exakt likadant på den andra. Samma sak under fötterna. Där, peppar peppar, har det inte växt mer vad jag kommer åt att se, men det är väl en tidsfråga antar jag. 

På armbågarna kommer och går det, jag läste någonstans att hudförnyelsen går på fyra dagar hos den som har psoriasis, och det är ungefär så det är hos mig. Jag får bort det på armbågarna, och fyra dagar senare är det tillbaka igen. 

Sorry för klag, det är mer en anteckning om ett nuläge för min egen del. Händerna och fingrarnas ovansida exploderar just nu, känns det som, och jag vill ha koll på både det och ryggen. 







I morgon ska jag börja jobba igen och måste förstås göra det stående på något sätt. Jag kanske kan ligga också, vi får se. 

Återigen, det kunde verkligen varit värre.


lördag 22 oktober 2022

Dag sex, ryggskott

 I morse kändes det pyttelite bättre, men nu vet i fan. Jag gjorde några övningar och det kanske jag inte borde ha gjort.

JAJA. Nu ligger jag med benen högt i soffan. 



Kollar Wahlgrens värld som jag tycker är så roligt. Jag tycker ju att hon är galet duktig, som har roddat ensammammalivet med karriär, som har slavat på småjobb i väldigt många år innan hon fick ett slags andra karriär. 

Dagen blir som den blir, här hemma. Jag är tacksam för att jag somnar om efter att jag har vaknat vid fem och behövt gå på toa, för sömn känns superviktigt när kroppen tjorvar. När jag hade min frozen shoulder kunde jag också sova, vilket var rätt unikt förstod jag när jag hängde i mina facebookgrupper. Folk satt och sov, för att det gjorde så ont att ligga. Det gjorde ont för mig också, men jag somnade ändå. 

En promenad ute är nog bra senare, igår haltade jag runt i en kilometer, och det är väl vad jag kan tänka mig att göra idag också. 

Det blir bra till sist. Jag har inte ens orkat kolla vad jag har att göra nästa vecka, det gör jag i morgon. 

Ledig lördag söndag är inte så ofta jag har, och den här helgen är jag verkligen LEDIG. Förvisso påtvingat men ändå. LEDIG HELG. Wohooo. 


fredag 21 oktober 2022

Dag fem, ryggskott.

 Mathem kommer med leverans strax efter 11 och jag har duschat hjälpligt (SÅ SKÖNT efteråt), druckit kaffe och gått en liten promenad här i lägenheten. Gå ut tänker jag göra i eftermiddag när jag har tagit ytterligare en dos alvedon. Just nu känns det som en omöjlighet. 

Jag kom just in på en artikel i GP som handlade om bristen på abortskildringar i litteraturen, i alla fall de som inte gör så stor sak av det, som låter en abort vara en abort, inget man ångrar eller låter bli för att man inte klarar av det. 

Själv har jag haft med aborter flera gånger. I alla fall två (alltså, minnet är kort när det gäller mina egna böcker): i Sonjas hemlighet och Kvinnorna på Flanagans. I den senare var kvinnan gift, mannen ville ha ett barn till men det ville inte kvinnan. Det tyckte jag var en oerhört bra konflikt. KONSTIGT nog har jag inte fått någon kritik alls för det, inte en enda kommentar faktiskt. Det finns andra saker man inte gillar med den boken, men inte ord om aborten. 

Min fredag är avbokad (skulle bara redigera, men det blir det inget av med) min lördag också (skulle köra Jonathan till sin pappas födelsedag och själv vara med och fira), söndag har jag redan markerat som ledig. Tre dagar krya på mig, håll en tumme för att det räcker för nästa vecka har jag en hel del utanför lägenheten igen. 

Förra gången minns jag när huggsmärtan släppte, det var i Lysekil/Uddevalla och även om jag hade ont länge efter det så var smärtan därefter dov och det onda stället kändes bedövad. Där är jag verkligen inte än, men jag längtar dit, för då är man inte lika begränsad. 

Men det kunde vara värre, jag har det otroligt bra här hemma med min dator och min tv. Vilken tur att jag inte har en lång researchresa planerad, eller något annat jag verkligen hade velat vara med på. Smällen kunde ju ha kommit innan min födelsedagsresa, till exempel. 

Typ så, nu när jag har pratat länge med Jonathan. I eftermiddag ska jag prata länge med Anders, en av Jonathans två gudfäder. Han bor i Köpenhamn och fyllde 60 i förrgår. Vi har känt varandra sedan vi var 22 och jobbade i Sälen. 

Jag har en bunt gamla kompisar, som jag betraktar som bästisar, men som jag sällan träffar. Jein med hästarna, som jag pratade med igår (vi lärde känna varandra som 12 rep 13-åringar). Madde, som bor i Göteborg men som är i Fjällbacka på sommaren och Anders i Köpenhamn som jag inte har träffat på kanske 10 år. Minst! Men allt är exakt som vanligt när vi pratar med varandra, det spelar ingen roll hur länge det går mellan samtalen. Nu har jag tagit ett beslut om att åka med tåg till Köpenhamn i vår så att vi kan fira hans födelsedag i efterskott. 

Det var det. Fredag. Bra dag så här långt minus ryggskottet.

torsdag 20 oktober 2022

Dag 4 av ryggskott

 och inte ett dugg bättre, men tror att det beror på att jag åkte tåg i två dagar, varav tågresan igår inte var rolig. Fy fan, rent ut sagt. 



Lätt jacka, den är som en fjäder (inget tungt är skönt när ryggen gör ont), håret är hemskt alltså keps, och under har jag ingen BH för det är inte heller skönt när ryggen gör ont. Mjukisbrallor och sneakers. Det var allt jag kom i idag. Jag fick knappt på mig strumporna. 

Det var bättre på resan i tisdags, men sedan blev det väl för mycket att sitta på teatern, sitta på en middag  och sedan sitta på ett tåget hem.  

Jag har i alla hämtat bilen som var på service (ny ruta och småsaker, = 6200 kr), och blivit intervjuad medan jag haltade runt på en promenad, för min kompis med alla hästarna, som egentligen är sjukgymnast, beordrade Alvedon var fjärde timma, promenader och vila. Inte sitta eller stå stilla.

Hon fattade inte heller varför jag håller på med kortison och ska sola händer och fötter, när jag kan få sprutor som kan fungera superbra, och hon har förstås rätt. Min psoriasis är kanske inte så utbredd på kroppen, men den är onekligen på ställen som ställer till det rejält för mig. 

Egentligen skulle jag hänga med till Jonathans pappa på lördag, men de får ta sig dit själva, för min bil är parkerad tills jag blir bättre. Jag hoppas så att jag är bra nog att jobba nästa vecka, håll alla tummar!

Typ så, torsdag. Det kunde varit värre. This too shall pass. 

(Det är konstigt att man aldrig är mer sugen på att träna än när man inte kan göra det.)

tisdag 18 oktober 2022

Så det small till med ett redigt ryggskott igår,

 och jag fick be Jonathan om hjälp, vilket han gärna gjorde (se föregående inlägg om hur vi jobbar i min familj!)

Så han fick fullmakt att hämta ut medicin, muskelavslappnande, som jag fick via KRY  eftersom jag bara bollades runt av Capio (usel tjänst online, usel, Jag bollade runt tills jag var gråtfärdigt och kom på att jag förstås skulle testa KRY. 100 poäng av 100 möjliga.)

Med medicin kändes det lite bättre, och jag sov hel okej i natt. 



Ligger i soffan i min varmaste morgonrock. Man fryser ALDRIG med den på (peppar peppar)

Nu är jag uppe tidigt för att känna om jag kan åka till Växjö till Bokens dag idag, och om jag bara ska gå på hur ont det gjorde att gå upp (att sätta sig på toa ska vi inte ens prata om) så kan jag inte det, men jag vet ju att tabletterna funkar så medan de drar igång ligger jag ned i soffan. 

Klockan är 07.17 och jag behöver inte åka förrän om 2 timmar. Jag har tagit 2 alvedon, 1 Ipren och en muskelavslappnande. Jag tror att det går.

För ett år sedan när jag skulle till Uddevalla/Lysekil hade jag exakt samma sak, på samma ställe i ryggen. 

Igår fick jag lite känning när jag tränade med Sofia (istället för Friskis), och sedan small det 10 minuter senare när jag skulle böja mig över diskmaskinen. Jävlar vad ont det gjorde. Förra gången smög det igång efter att jag hade satt mig i bilen, så var det verkligen inte nu. 

Till råga på allt känner jag träningsvärk i låren efter gårdagens gympa!

JAJA, hoppas att det går över snabbare än förra året då det satt i sex veckor, typ.

Håll en tumme för att jag kommer iväg!

måndag 17 oktober 2022

Man pratar om ekonomisk utsatthet i Morgonstudion.

 Fram till Jonathan var 13-14 år, kan jag inte minnas att jag köpte några kläder till mig själv överhuvudtaget. Säkert någon t-shirt när en var utsliten, men annars gick jag runt på det jag hade eftersom jag inte hade råd med något annat. Det var ständigt en prioritering och så fort det var extragrejer, kostnader som jag inte hade räknat med, gick det åt pipan. 

Jag var aldrig ute, tackade nej till alla kompisar som föreslog ditt och datt eftersom vi inte hade pengar nog till mig, och dagarna före lön var det helt tomt på kontot. Pressen var konstant, kan jag tänka nu efteråt. Jag tänkte aldrig långt framåt, för då hade jag nog fått panik. Jag tänkte dag för dag. 

Att jag lyckades hålla Jonathan utanför det är något av det bästa jag har gjort för hans framtida mående. Han kan inte minnas att han någonsin har saknat något, och jag sa aldrig sa "vi har inte råd" (jag måste ha snirklat mig ur på andra sätt, kanske sköt jag upp de få önskningar han hade? Han bad sällan om något).  

Och sedan hade ju jag fördelar som gjorde att jag kunde ändra på mitt liv. Jag hade språket, huvudet, drivet och en hoppfull syn på livet för att göra en förändring. Men alla är långt ifrån som jag. Och jag lider med dem, särskilt de ensamma mammorna. Alltså, de riktigt ensamma. (Man är inte ensam om man har sina barn varannan vecka. Då finns det en förälder till som kan hjälpa till.)  

Att be om hjälp var svårt för mig, det var fruktansvärt mycket skam inblandat och när man dessutom alltid fick höra det efteråt blev skammen ännu större, ännu djupare. Därför bestämde jag mig tidigt för att alltid hjälpa Jonathan när han bad om det (om jag kunde). Jag skulle aldrig kalla honom besvärlig, omöjlig eller något annat nedsättande för att han uttryckte ett behov av hjälp. 

Skam. Vilken förfärlig känsla det är. Och jag tror att så många som inte får ihop det ekonomiskt lever med det. Som om de är usla för att de inte är rikare. Om man dessutom talar om för dem att de är sämre människor, göms problemen och först när det helt brakar förstår de runt omkring hur det har varit. 

"Varför sa hon/hen/han aldrig något?" är en fråga man ofta hör. Vad det än gäller. Allt från ekonomisk krasch till otrohet eller i värsta fall självmord. 

Men hur lätt är det att säga något, om början till raset har dömts, nonchalerats eller bagatelliserats? 

Igår skänkte jag pengar igen, för jag kan och för att det finns hungriga människor som behöver hjälp. Först en summa, och några dagar senare en till. Jag är så glad för att jag kan göra det någon gång ibland numera. 


Bild Unicef

Det var en låååång rant om hur bra jag är ... sorry, men allt är Morgonstudions fel. 

Idag skulle jag egentligen börjat träna, men av det blir det inget. Istället tar jag nya tag nästa vecka och framåt. Skäms jag? Inte ett dugg. Jag slänger mig över mitt manus, eller i alla fall Teresas anteckningar och gör en plan för redigeringen. 

Det bästa är att markera partier där jag ser att hon har rätt, och försöka hitta en väg i det, eller runt det. Vanligtvis är jag såpass lat/smart/finurlig att jag inte behöver skriva om särskilt mycket utan istället tänka lägga till. 

Ibland kan ett litet inte förändra en hel massa. 

Där har vi det, måndag. I morgon åker jag till Växjö, kommer tillbaka igen på onsdag. På torsdag lämnar jag in bilen för ny vindruta och service (så glad att jag har råd med det!), och på eftermiddagen har jag en intervju. Veckan efter är det småsaker hela veckan, men inga resor. Då ska jag på ljusbehandling, fotvård, byta däck, vara med på feelgoodkväll på Sveavägen och fira Helen som fyller 65 (!!) men däremellan ska jag förstås jobba HÅRT med redigering! Deadline 28 november. 

Först veckan efter är det lugnt nog för att börja skriva ny roman parallellt med redigeringen. 

Bra måndag, så här långt. När jag har jobbat ska skrubba mig och tvätta håret som jag för första gången har testat att inte tvätta PÅ EN HEL VECKA! Träffade en kompis i Fjällbacka som sa att hennes hår hade blivit så mycket bättre när hon lät det gå en vecka, så jag ville testa, Har ju gått från varannan dag, till var femte, så en vecka borde gå och den här gången gjorde det verkligen det. 

NU slutar jag. Hej hej.

söndag 16 oktober 2022

Ett av påpekandena från min förläggare

 var att namnen Ester och Elvira kanske krockar lite i nya romanen, att man kanske rör ihop dem och hon undrar om jag ska byta ett av namnen. 

ÅH, det är så svårt när man har skrivit klart. Personligen kopplar jag namn med hur en karaktär är. Heter man Maggan är man på ett annat sätt än om man heter Åsa. Jag kommer på namnet i samma stund som jag börjar skriva och det formar min karaktär i väldigt hög grad, skulle jag säga. 

Jag brukar alltid ta Gloria som exempel, för hon är tydligast i hela min produktion när jag ska beskriva hur det går till för mig att börja skriva en bok. Jag ville ha en kvinna med stora gester, och det var för mig omöjligt att kalla henne typ Anki. Hennes namn blev rätt direkt för heter man Gloria är man i min värld fri, stor i gesterna och en kvinna som tar för sig. Dessutom älskar jag att vi till och med döpte boken till Gloria. 

I den här andra delen i serien hette Elvira först Hulda, men jag fick inte ihop det namnet med min karaktär och blev glad när Elvira landade istället. Det passade henne. I vissa fall är det viktigare än vad hon hette i verkligheten. 

Cornelia i första boken heter egentligen Alma, men jag tycker att Cornelia är utmärkt namn på henne. Anna känns däremot som en självklar Anna, och de två namnen passar bra ihop. 

I bok två (och lite i ettan) finns en Charlotta. Hon hette också Anna egentligen, kallades Annie, men det går ju inte ihop med Anna i första boken, så Anna Charlotta Hellberg fick sitt andranamn i romanen istället. Och det är perfekt för en storasyster om ni frågar mig. 

Så jag fortsätter fundera på om Elvira kan ha hetat något annat, som jag inte har använt i första boken (där använda jag MÅNGA av de gamla fina namnen i släkten). 


Det var min söndagsfundering på manuset, en dag när jag sov ut för första gången på en vecka. 

Jag tänker också mycket på min lilla lägenhet Fjällbacka, ännu mer nu när jag jobbar i romanen igen, och längtar efter att bo där längre nästa år. Det kan förstås ändra sig, men just nu känns det som en väldigt bra idé. 

Följer ni frihetskampen i Iran? Jag undrar om jag någonsin har känt större beundran för ett folk. Med risk, och stor risk, för sitt eget liv kämpar de för något som vi här i Sverige, än så länge vill jag gärna säga, har kunnat ta för givet. 

Jag minns ju shahen av Iran och hans fru Farah Diba, och när Khomeini tog makten (-79, googlade jag mig till nu). 

Hoppas att ni får en fin och fredlig söndag, where ever you are.



Min höstsöndag i Farsta


lördag 15 oktober 2022

Bilen tvättad. Check.

 Rensat och rumsterat om i garderober, CHECK. En stor väska ska flyttas till förrådet med sådant jag ännu inte vet om jag vill bli av med. 

I morgon ska jag nog ändå försöka börja jobba med min redigering, så att jag får en aning om hur mycket det är och hur lång tid jag har på mig. Om jag bara kan komma i säng i tid i kväll, borde det funka att gå upp 8 och börja direkt. I morse vaknade jag halv åtta, men då hade jag bara sovit 6 timmar. Det var omöjligt att somna om och jag är galet trött, fast inte tillräckligt för en tupplur. Jag ska försöka lägga mig tidigt istället. 

Vanligtvis i redigeringen brukar jag vilja ta mig framåt 20 sidor per arbetsdag, men i en som byggs på med sida efter sida blir det lite annorlunda. Det är ändå bäst att sätta fart för nästa vecka går ju två dagar bort till resa fram och tillbaka till Växjö. Har jag tur kan jag jobba på tåget men det är inte sannolikt och inget jag kan räkna med. 

I morgon eftermiddag, efter jobbet, behöver jag ta tag i skåpen i badrummet, för de ska rensas från allt som har gått ut i datum och öppnade krämtuber som bara ligger och dräller och tar plats. Allt är tvättat, upphängt och bara strumpor hänger kvar på tork över natten. 

Jag är så glad att jag tvättade soff- och kuddöverdrag häromsistens, så slipper jag det i alla fall. Just soffans överdrag hade jag bävat för, men det visade sig vara enklare än jag hade trott. Är glad att jag valde en modell med lösa överdrag för det gick på just min soffa. Och färgen, brun, är otroligt praktisk, för inga fläckar syns ju. 

I fåtöljen i Fjällbacka, den vita, spillde jag första dagen 2 droppar kaffe och det retade mig ända tills jag kunde tvätta det överdraget när jag kom hem efter 4 veckor. 

I soffan här skulle jag kunna spilla ut en hel kopp utan att det syntes (fast det skulle förstås lukta, och jag skulle förstås tvätta OMEDELBART, men ändå, det skulle inte synas. Ni fattar!)

Typ så, en dag när min andra kommun, Tanum, har sorg. 4 ungdomar körde av vägen med en EPA-traktor utanför Grebbestad i natt och en 15-årig pojke dog. 3 vårdas på sjukhus. 

I en sådan liten kommun blir alla ledsna. Det första jag gjorde i morse när jag såg nyheten var att kontakta brorsan för att höra att hans 15-åring var hemma. Barnen går i skolan ihop, föräldrar och morföräldrar känner varandra. 

3 kyrkor, Fjällbacka, Tanum och Grebbestad håller öppet och just i Fjällbacka hålls även en minnesstund med präst diakon och personal, som väl tyder på att den omkomne hörde hemma just där. Så oändligt sorgligt. 

fredag 14 oktober 2022

Release av Jonathan och Bells nya låt

och till deras stora lycka fick de toppa Spotifys största lista (ligga först och ha en bild på Bell), vilket gör att de får en superfin start på sin nya låt. Så glad för deras skull.



Och sedan var jag på release för Stina Wollters och forskaren Erik Hemmingssons bok Kriget mot kroppen. Hälsa är så mycket mer än vikt och inget är nog skadligare än mobbning, ensamhet och att inte få vara med, som många som inte passar in i någon slags påhittad norm kan tvingas uppleva. Det finns så många vittnesmål i den här boken som är oerhört berörande.


När Jonathan var liten var vår barnmorska på BVC helt underbar. Terttu, hette hon. Jonathan föddes stor och var större än alla sina jämnåriga, men hon påtalade aldrig det som ett problem. Han följde sin egen kurva, högt över de andras i både längt och vikt, och det var inga konstigheter för henne. Om han plötsligt hade avvikit, nedåt eller uppåt, hade hon reagerat. 

Men så fort han kom till skolan, ansågs det vara ett problem. Där sa barnsköterskan att vi måste sluta med allt sött och fett, och att han var överviktig. Å andra sidan sa hon också till hans kamrat att han var underviktig, så vikt var EXTREMT viktigt där. 

En stor och en liten pojke, som båda älskade att spela fotboll och springa sig svettiga på alla raster. Jonathan var okräsen, älskade mat och sov som en stock, hans bästis hade energi för 10, satt aldrig stilla, hade aldrig sovit en hel natt i hela sitt lilla liv, men var frisk som en nötkärna även om han var spinkig. 

Låt oss säga att jag då hade varit en nojjig mamma, som tog sköterskans råd på största allvar och la det på min unge, så hade han också kunnat få stora problem, men det gjorde aldrig jag. Han mådde bra, vi åt mest halvfabrikat och pratade aldrig vikt hemma. 

Dagen innan släppte Caroline Engvall sin senaste reportagebok, om grooming och nätfaror, och det är en lika viktig bok. Fällan. Hur vuxna, främst män, lockar in små flickor och pojkar i fruktansvärda situationer. ALLA föräldrar borde köpa den här boken och läsa den NOGA!




Så nu har ni fått två julklappstips som kan hjälpa era barn, eller kanske barnbarn, i framtiden. 

torsdag 13 oktober 2022

Då har jag

1.  Bokat 1a service och byte av framruta eftersom jag fick ett stenskott (med spricka) i våras. Lika bra att få båda gjorda samtidigt.

2. Bokat däckbyte sista fredagen i oktober.

3. Köpt nytt träningskort på Friskis och börjar på måndag med Core, som är min favvis, det vill säga att stärka mittpartiet, samarbetet rygg och mage. 

För min del ser min kropp annorlunda ut på kvällen mot vad den gör på morgonen. Den är svullnare, magen hänger ut mer och ryggen inte heller sig lik. Byxor som passar på morgonen, sitter tajt på kvällen (även när jag äter superbra och har exakt noll gaser). Benen är också betydligt tjockare. Vaderna upp till 2 cm. 

Är det så för er också?

Vi får se om träningen får bukt med det, i alla fall lite grann. Min plan är klasser (kanske 2 per vecka, 1 core och en gympa) och styrketräning. Ska försöka hitta någon som kan instruera mig i gymmet. 

Idag har jag också fått det exakta schemat på hur min redigering kommer att se ut, och nu är det helt spikat att nästa bok går till tryck den 9e juni. Alltså antar jag att den kommer ut i början av juli. 

Fick för mig att det är fredag idag, men det är det ju inte. Bara torsdag. Ikväll ska jag på releasefest, och innan det ska jag till systemet och köpa lite cava till de två författarna. 

Imorgon kväll är det Idol och då ska Bell, artisten som Jonathan arbetar med, vara med där. 



De släpper en ny (omgjord låt, från början skriven av Daniel Adams-Rey och Oskar Linnros) låt i natt 00.00 (alla låtar släpps den tiden torsdag till fredag natt). 

Daniel Adams-Rey har ju varit schysst hela det här debutåret för Bell och bjudit upp henne på scenen när hon varit på samma festivaler och de har sjungit hennes (och Jonathans) Missförstått tillsammans. 

I morgon har också Carina nypremiär på sin show, Bergfeldt, på ettan 21.00. 

Härligt med alla höstpremiärer, om ni frågar mig!

Nu ska jag sätta igång med mina garderob- och skåprensningar, innan jag tar en promenad och lyssnar på det nya poddavsnittet av Filip o Fredrik. 

Bra dag, så här långt. 



onsdag 12 oktober 2022

Jag har beslutat mig för

att jag måste rensa klart här hemma innan jag gör något annat. Jag hinner. Lena ska få manus från mig den 28 november, vilket är 6 veckor från och med måndag.

Det är tvätt från Fjällbacka, kläder som ska läggas undan och skåp som behöver rensas ut eftersom det finns grejer där som har stått i typ 3,5 år utan att jag har ens tittat på det.  Så kan vi inte ha det!

Sedan här det förhatliga dammet här som gör mig tokig. När jag kom hem från västkusten insåg jag hur det växte runt dörren till badrummet. Karmarna var alldeles fulla av synligt damm, jag kan inte fatta att jag inte har sett det tidigare. Nu blir det dörrtvätt i hela lägenheten (3 dörrar)



Hela karmen hade en rand av damm. Så äckligt!

Och idag måste jag handla, för nu är allt utom yoghurt slut och det blir man inte mätt på. Inte jag i alla fall.

Jag följer ett par stålkvinnor på Instagram som har vänt från att vara soffpotatisar till att börja träna styrketräning, och det är så himla inspirerande. De har MUSKLER. Den enda är 75 och den andra 63. Själv känner jag att jag har förlorat kontakten med min kropp. Förut hängde mage och rygg ihop, som en korsett, men det gör det inte längre eftersom jag aldrig tränar. Jag behöver komma igång och ska försöka hitta ett sätt att:

1. Jobba med redigering

2. Skriva nytt manus

3. Sola mina händer och fötter på psoriasisförbundet

4. Träna min lilla kropp

5. Ta mig an de bokningar jag har framöver som är en hel del. 



Det är mer inget kul när det bara fortsätter växa. (Vecken beror på att jag böjer på handleden,  jag har INTE hängande skinn där.)

Det är det viktigaste framöver (utöver allt som har med Jonathan att göra, men det är ju självklart.)

I december har jag ju frånsagt mig allt och ska bara vara hemma, det känns så härligt! Men jag ser också fram emot 3 bokens afton (Växjö, Kalmar, Katrineholm), en feelgoodkväll på Bonniers (Sveavägen)  och 2 bibliotek (Nykvarn och Huddinge) innan novembers utgång. 

Ikväll skulle jag egentligen på release, är inbjuden till en i morgon också, men jag måste välja och kommer att gå på den jag tackade ja till först, den i morgon. Helt ärligt skulle jag gärna skippa båda som det känns just nu, men det kanske är bättre när jag har klarat av tvätten än idag när allt är upp och ned här hemma. 

Typ så, onsdag i förorten. Bra och stökig dag så här långt. 

tisdag 11 oktober 2022

Dagen för respons på manus

 och nerverna är lite på utsidan. Fast jag vet att ingen är bättre på feedback än Teresa. Hon förstår skörheten hos mottagaren, och det mesta hon skriver gör hon med ett frågetecken efter, som om hon undrar vad jag tror om hennes åsikt. Det gör så stor skillnad mot den som inte skriver det där frågetecknet och är ett tips till varje människa som ska lämna ett omdöme om något som ska vidareutvecklas. 

Samtidigt ska jag ju börja jobba med nästa manus tänker jag, så från och med den här veckan stramas mina tider åt. Att sitta så här på morgonen och låta timmar passera, som jag kan göra emellanåt, till exempel idag, funkar inte om jag ska ha två manus i luften. Då måste jag har gjort ett av manusen klart klockan 11 och då behöver jag börja jobba senast 8. Jag kommer förmodligen att börja dagen med det som ska nyskrivas, för jag har lättare för att redigera senare än jag har för att kreera något sprillans nytt. 

Igår snickesnackade jag med författaren Malin Karim och förläggaren Karin Linge-Nordh i Gamla stans bokhandel, så fin liten butik som jag aldrig har varit i tidigare. Det var inte alls mycket folk, men ändå mysigt. Så fort vi var klara rusade jag till tuben och tog den till Hökarängen där jag skulle på lägenhetsvisning, men där hyresgästen som skulle visa den inte dök upp. Andra gången det sker, tydligen. Jag var bara inbjuden till visningen igår.

Jag får ju för mig ibland att jag ska bo billigare. Och den i Hökis kostar typ 3 tusen mindre än den här. Fast å andra sidan trivs jag ju så himla bra att det egentligen krävs något väldigt extra för att få mig att flytta. Och andra gånger vill jag ju bo större, och då kommer det att kosta MER, så vad jag vill är svårt att säga. Ibland tänker jag flytta till Västerås, eller till Oxelösund (!) för då hittar jag fina bostadsrätter som inte kostar skjortan (jmf Stockholm)

Ni hör ju. Jag är nog inte redo att flytta någonstans alls. Men tror att alla mina planer är roliga att ha, vare sig jag genomför dem eller inte. På det sättet har jag ju renoverat det mesta här hemma i fantasin. Det är allt från stormönstrade tapeter till vitt, som jag ser framför mig. Men i snart fyra år har jag ändå nöjt mig med mitt bruna, både på väggar  och soffor, så något har nog ändå varit bra med det. 

Idag ska jag planera, uppdatera kalendern framöver och se till att jag har tillräckligt med tid till mina projekt. Nästa vecka är jag borta i två dagar, i Växjö på Bokens dag, men eventuellt kan jag jobba på tåget om jag sitter rätt, det vill säga framåt.  

Den här veckan är jag också inbjuden till 2 releasefester, vi får väl se vad jag klarar att gå på och samtidigt jobba. 

Det var det. Tisdag. Bra dag så här långt. 

söndag 9 oktober 2022

Kändes som en lång resa idag.

 Jag stannade utanför Säffle och åt en macka, och köpte jag 2 kokosbollar som helt slog ut mig, så i Karlskoga var jag för första gången i mitt liv tvungen att stanna bilen och sova


. 

Jag och socker är värsta kombon om jag inte har ätit ordentlig mat innan (macka är inte mat för min kropp), jag kan verkligen bli svintrött och det inom loppet av 10 minuter. Det är som om någon klubbar mig. Hemma är det ju okej, men inte i bilen. Egentligen vet jag ju hur jag reagerar, ändå glömmer jag det från gång till gång. 

I alla fall: jag fällde sätet och sov utanför McDonald´s i ungefär 45 minuter, sedan körde jag vidare betydligt piggare. 

Det har varit superdagar i Fjällbacka och jag har verkligen fått gjort mer än jag hade trott på vissa sätt, och på andra inte alls det jag hade planerat. Så med mig hem har jag allt det material jag inte hann gå igenom som stod i Fjällbacka och på tisdag tar jag tag i det. Idag fick jag träffa så fina människor som hade träffat gammelfarmor Anna. Väldigt berörande. 

I morgon ska Malin Karim (som hoppar in istället för Eleonora von Essen) och jag samtala i Gamla stans bokhandel med förläggaren Karin Linge-Nord. Ska bli kul. 17.00 för den som är intresserad. 

Igår kväll var jag ute och åt med Madde och Anders och deras dotter Filippa. Så mysigt. Vi åt tapas på Everts. Innan det hade jag ätit lunch hängt med min gamla kompis Jörgen i Grebbestad. Vi satt ute, vid havet, och vädret var underbart. 

På kvällen när jag skulle lägga mig hade jag ont i axeln, och det gör alltid mig rädd eftersom jag varje gång tror att jag har fått frozen shoulder även på höger sida, det är ju inte helt ovanligt. 

Jag kunde inte sova på den sidan alls i natt pga värk. Samma sak idag i bilen, så jag har tagit maxdos av Alvedon under resan, vilket har hjälpt. Och när jag kom hem tog jag en muskelavslappnande (som man inte får ta när man kör bil) och jag tycker att det känns som om det hjälper.

Håll en tumme för att det bara är något tillfälligt! Bara tanken på att få det igen är vidrig. 

På onsdag börjar jag redigera bok 2 och skriva bok 3. Tjohej. 

Nu ska jag BARA se på tv!


fredag 7 oktober 2022

Det är inte ofta

 man föreläser och känner de flesta i publiken, men igår i Fjällbacka gjorde jag det. 



Det blev verkligen en helkväll, så himla roligt, som började med middag och sedan kaffe och kaka på övervåningen på Bryggan, där jag skulle föreläsa. Mamma, Sverker, Klara och moster Monica från min familj var där. Ingen av mina gamla klasskamrater, men däremot från klassen under och över min.

Jag höll mig från att börja gråta ända till signeringen, när en två år äldre skolkamrat berättade att hans 96-åriga mamma kände gammelfarmor Anna, som jag förstod det hade de bott nära varandra på Gökälla. Och när han berättade att Anna hade förlöst hans mamma, alltså 1926 när hon bodde i torpet, brast det. För äntligen var det någon utöver min familj som kom ihåg Anna, och som vittnade om sådant som jag bara har fantiserat om. 

Eventuellt kan jag få möjlighet att träffa denna äldre kvinna innan jag åker på söndag morgon. Hon är blind men klar i knoppen, och hennes son skulle kolla med henne. 

Det är så intressant att sådant som jag har hittat på faktiskt har hänt i verkligheten. Det är flera sådana saker som bara dyker upp, och då tänker jag att jag har känt in personerna rätt. 

Idag ska jag återigen föreläsa, men inte i en timma utan i 20 minuter, så det blir väl mer en sammanfattning av den längre jag brukar göra. Vi ska till Tanumsstrand (ett semesterparadis utanför Grebbestad) med Rotary, äta lunch och sedan är det min tur. Jag tror att det är max 20 pers med på lunchen. 

Därefter åker jag till morsan och sedan brorsan, innan jag åker hem och fortsätter gräva i min research som får åka med till Stockholm, för jag är inte ens klar med första lådan. 



I morgon ska jag signera böcker till hösten/julens försäljning här, träffa moster som bor tvärs över gatan från butiken, åka till Grebbestad och träffa Jörgen, en gammal kompis från Tanum. 

Det blev fullt upp den här vistelsen, jag hade nog trott att jag skulle kunna gräva mer, men det får bli nästa gång. Vi får väl se hur länge jag stannar när jag kommer hit igen i februari och ska föreläsa på bibblan. Frågan är väl hur många som kommer dit när det var fullsatt igår. SÅ många människor bor det faktiskt inte här. Jag skulle ju gärna åka till Kanarieöarna en månad strax efteråt, vi får väl se vad jag har tid och råd med. Ska försöka hålla 4 veckor helt rena från alla förfrågningar. 

Jag har kommit på att jag ska skriva tredje delen redan nu, parallellt med redigeringen av tvåan, istället för ny romanserie. Den kan jag börja skriva direkt efter trean är klart. När jag nu ändå är inne i 1900-talet kan jag ju ändå lika gärna skriva klart serien. Om jag sätter igång på måndag, och allt går som det ska, för viktigast är trots allt redigeringen av tvåan, borde jag kunna vara klar sista december. Det är en häftig plan, men vad tusan, det KAN gå. Tjohoo. Jag vet inte alls när trean ska den ska ges ut (tvåan kommer ev juni 2023), men då har förlaget ett manus och kan planera utgivning och redigering när det passar dem. 

Yes box, det blir mycket jobb men jag är snabb och gillar att ha mycket att göra och ser fram emot att ta tag i de kommande fyra böckerna. 

Hej hej från ett väldigt höstigt Fjälllbacka. Det är folktomt, stormig, ösregnigt och mörkt. Supermysigt!







onsdag 5 oktober 2022

En recension

"Kommentar avMarianne K2022-10-03
Tyvärr passade inte boken mig. Kritiken blir därför hård. Boken liknar jag vid en gammaldags pigroman. Något liknande läste jag i mina tidiga tonår. Bra svenska dock och lättläst men ack så förutsägbar." Betyd 2 av 5 på Adlibris.

Kanske den första som jag har sett som verkligen inte gillade min nya bok. 

MEN. Jag känner inte ingen varken "pigroman" (jag kanske inte fattar vad det betyder) eller "ack, så förutsägbar." 
Förutsägbar håller jag faktiskt inte med om. Inte i den här. I många av de andra, såklart, men jag tycker att den här tar vändningar som inte kan avfärdas som förutsägbara.

JAJA. 
Märklig recension till just den här boken, men man kan inte glädja alla, så är det förstås. 

I morgon ska jag försöka sova UT!


Nu är det förstås varje förläggares skydlighet

 att skriva såhär om sin adepts manus, men jag väljer att tro på det hon säger.



Feedback får jag ju först på måndag. Det här var ett kort meddelande bara. Så uppskattat för man (jag ) är ju småstressad över hennes respons.  Ingen utom hon har läst. 

Jonathan påstår att jag är den minst cyniska människa han känner och så kan det nog vara. Andra skulle kalla mig godtrogen. Skit samma. När Teresa säger "Underbar läsning", då tror jag på henne. 

Idag forsätter gråtandet i Fjällbacka, för dagens research är berörande. Nu ska jag ta en paus, åka och handla i Tanumshede och sedan fortsätta jobba här hemma. Inomhus är bäst idag, eftersom det spöregnar.

Cykeln får nog stå kvar i hallen den här vistelsen. Jag vill ha den inne i lägenheten eftersom jag är så enormt rädd om den. Vad jag tyckte det var roligt att cykla i somras. Nästa år hoppas jag kunna bara här längre, samtidigt som jag ju behöver titta till lägenheten hemma. Vi får väl se hur jag får ihop det. Med tanke på mina eksem skulle jag också behöva vara borta en månad i vinter. 

Men just (alltså från nästa vecka) vill jag bara vara i Stockholm och komma igång med ljusbehandlingen på Psoriasisförbundet. 




Har ni också perioder när ni är mer lättrörda?

 Det är jag och jag tror att det den här gången utlöstes av en bok jag läste. När jag inte är i en sådan period kan det gå månader utan att jag fäller en tår, och sedan kommer typ 3 veckor när jag gråter för allt möjligt. 

Det finns mycket att vara ledsen för just nu, inte för mig privat för jag har det bra, peppar peppar, men det är så många som lider och som inte får leva de liv som de vill. 

Och ovanpå det krig och fascism på intåg. Allt det många av oss skrek oss hesa om i valrörelsen kommer att hända nu. 

Det finns mycket att gråta för, så är det faktiskt. Och inte bara av sorg utan det kan vara musik som får mig att reagera med tårar. Eller en kort filmsnutt. 

Just det, jag grät en hel del när jag skrev slutet på mitt manus också. 

Fast idag har jag knappt läst en tidning, jag har kört bil hela dagen, såsat i lägenheten och nu ligger jag i sängen (i Fjällbacka). Jag ska upp 8 i morgon och börja jobba, gräva i min research har jag tänkt. Och dricka kaffe från min nespressobryggare, som står här. Det blir SÅ gott! Gevalia har gjort kapslar till den, och av alla kapslar jag har testat är de bäst. 

Och så ska jag kontakta en kompis som eventuellt kan veta var ett hus låg, och en annan som har lite koll på gården som har stor betydelse i den här boken.

Vi får väl se hur mycket som jag hinner med. På söndag måste jag åka hem för på måndag ska jag vara i en bokhandel i Gamla Stan. Hittills i år har jag varit här i väldigt många veckor. Säkert 7.  

Jag är bokad på bibblan här 16e februari tror jag att det var, och då kommer jag hit igen, men inget innan dess. 25e januari ska jag vara på en bibbla i Lilla Edet, utanför Göteborg, men det är en fram och tillbakavariant med en övernattning. 

December tackar jag nej till allt. Jag vill bara vara hemma och jobba (och mysa med jultokarna Jonathan och Linnea). Det är väldigt mycket jobb framöver och det känns skönt med en obruten månad hemma.  

Jag ska investera i en riktigt bra arbetsstol, jag ska kolla på det framöver. Min från Ikea håller inte riktigt måttet. 

Typ så, hejhej från västkusten. 



måndag 3 oktober 2022

I natt har Jonathan och jag

 hängt med Alexander Schulman, som var full och trevlig, och sedan åkte vi till New York.

Idag städas hemmet, snart i alla fall, och jag ska börja med sovrummet, för där ska jag sedan lägga det som behöver packas ned. I Ikeakassar. Jag ska ju köra bil och bara bära ini i lägenheten. Jag har redan slängt in i bilen sådant jag tvättat tidigare, som lakan och handdukar. 

Robert Wells är på tv:n. Så länge jag har känt honom, snart 40 år, har han pratat om att han övar. Mer eller mindre varje dag. Jag tänker att det är som skrivandet. Man (jag) BLIR bättre ju mer man (jag) skriver och av att testa nytt. 



Mina testskrivningar går ofta åt helvete, men jag inbillar mig att jag lär mig lika mycket varje gång jag testar (till exempel) första person presens.

Det finns annat jag borde testa att skriva, som om en familj med mamma pappa eller mamma mamma barn. Det har jag aldrig gjort. Mina barn är väldigt ofta övergivna. Det är också något att träna på, kanske. 

Det var det, denna lediga måndag. Glöm inte att kolla Linnea i morgon på 4an när hon bakar kanelbullar.




Bilderna på mina händer, 3e oktober, är mest för min dagbok. 


Min lilla fot med eksem och elände.




söndag 2 oktober 2022

När jag skickade manus kände jag mig nöjd,

 det gör jag NATURLIGTVIS inte längre. Smörja. Sämre berättat än något annat jag har skrivit. Jag vet nu exakt var jag borde ha gjort, men som jag inte gjorde, och min förläggare kommer förstås att få en chock av att jag inte kan bättre än så här efter så många böcker.  Jag vet inte när jag får hennes feedback, men tror rätt snart. Det är nervigt. 

Där har vi det. Söndagens missmod efter fredagens hybris. 

Men allt är som det brukar, jag är där jag ska vara, som min gamla terapeut brukade säga. 

Jag hade tänkt sova ut idag men det gick sådär när det började smattra hårt mot fönsterblecket vid halv åtta. Och sedan gav jag upp och tänker att jag kan ta en tupplur senare om jag vill. Jag ska småstäda idag, rensa, tvätta håret och kanske ge mig själv nya ögonbryn. Lite sånt pyssel. Och jag behöver handla. Ägg, och annat som varar tills jag är tillbaka i stan igen om en vecka. 

På tisdag ska Linnea vara med på tv 4, det är kanelbullens dag och vad hon ska baka är ju givet. Jag åker till Fjällbacka efter programmet för det vill jag ju inte missa. 

Det blev en supermysig eftermiddag igår. Jonathan och jag åt lunch på en restaurang på Söder, och efteråt beställde jag kaffe som serverades i en mugg utan öra. OCH den var fylld till brädden. Stekhet, så när jag lyfte den tappade jag den över mina kläder (och golvet och stolen). Tack och lov var jeansen tjocka nog att hålla värmen borta. Att fylla en kopp utan öra till bredden är inte begåvat, och jag borde förstås sagt ifrån, men tack och lov gick det ju bra och de som satt vid bordet bredvid klarade precis sina kläder. 

Men det var skönt ute så mina byxor torkade snabbt, när vi promenerade runt på Söder och sedan ned till kajen mitt emot Hammarby sjöstad där vi åt glass som dessert. 

Fyra timmar senare släppte jag av Jonathan hemma i Sumpan igen. 

Nu har jag börjat ta fram vinterjackor, insåg att det kanske börjar bli dags på riktigt. Tunna dunjackor funkar ju alltid. 



Två H&M och en Peak Performance

Och min bästa gröna, som jag köpte billigt på Stadium och som visade sig vara det mest användbara plagget någonsin. Den åker alltid på, speciellt på vardagar och det är ju sådana jag har mest i mitt liv. 



Favvisjacka. Pälskrage är väl ute sedan länge, misstänker jag, men jag kör. Den går annars att ta av.



Dyrgrip från Dsquared2. Den använder jag när jag ska vara fin. Västen går att ta av men den är absolut coolast när den sitter på. Knallrosa och rött måste man ju bara gilla! Jag blundade när jag betalade. Vanligtvis fyndar jag ju på rea, men den här köpte jag på NK och då var den nog rätt ny, tror jag. Ingen rea i alla fall.
Köper man dyrt ska man aldrig googla plagget för man bli ju förkrossad om det är rea på det någonstans som man inte har vetat om.
Mitt bästa reaköp är forfarande min rådsjursmönstrade Burberryrock. 70-80 % rea (minns inte riktigt). Hade kostat 28 000. Kommer att kunna ha den hela livet (coolaste 98-åringen någonsin). Hittade en exakt likadan second hand för 13 500. Det är femtusen mer än jag betalde för den som ny. 


Typ så, söndag i Farsta. Bra dag, så här långt.

lördag 1 oktober 2022

Jag läser om författaren Lisa Regan

 som har gett ut 25 spänningsromaner på 5 år. 

https://lisaregan.com/

Jag undrar hur det där går till. I mitt fall skriver jag mina manus på tre månader. Om hennes böcker är lika långa skriver hon som mest ett manus på åtta veckor, om hon inte – som jag igår och i förrgår – skriver 4000 ord om dagen. 

Men fortfarande krävs ju en viss redigering, det kommer ingen ifrån, och hur det går till i hennes fall vet jag inte. Hon KAN ju låta någon annan göra det, och sedan lite strunta i slutresultatet. Det är en variant. Eller så är hon så galet snabb att hon skriver ett manus på en månad. Det går. 

Det är intressant att läsa om andras processer men här fick jag bara reda på att det var fem, och inget mer. Jo, hon hade skrivit ett nytt avtal läste jag på Boktugg, på 15 böcker, men "bara" 3 om året. 

Jag ska på lunchträff med Jonathan idag på min lediga dag. Linnea är i Östersund och då passar jag på att sno åt mig lite barntid. Jag ska hämta honom halv ett (JA, jag tycker det är mysigt att hämta) och sedan ska vi till Söder och äta och sedan ta en promenad. 

I morgon, eller om det blir på måndag, ska jag städa och packa inför Fjällbacka. Jag åker på tisdag, på onsdag ska jag hämta böcker jag har skickat dit, och på torsdag kväll föreläsa på café Bryggan. Madde och Anders KANSKE kommer dit under helgen, vi får väl se vad som hinns med. Jag åker hem igen på söndag, för måndagen den 10e ska jag vara i en bokhandel i Stockholm. 

Följer ni Iranska kvinnornas kamp för frihet? Jag berörs oerhört stark av både konst filmer och förstås dokumentärt material därifrån. Vilka hjältar de är. Själv vet jag inte hur modig jag hade varit i en liknande situation. De demonstrerar med vetskapen om att de kan förlora livet. Även män hjälper till. Det är fint att se för här se man sällan män engagera sig, eller så gör de kanske det men syns inte. Jag vet inte, men jag vet att män behövs för den kvinnliga frigörelsen. Dels för att ge plats, vika undan utan rädsla för att förlora makt, och se fördelen med att fördela den så att vi får en rättvisare värld, men också för att män behöver stå upp med nya värderingar mot andra män.

Jag försökte hitta ett youtubeklipp, med en dans som gjorde mig så berörd, men jag hittar den inte. Lägger upp den i stories på instagram istället. 

Jag som alltid har älskat män, är numera lite rädd för dem. Det är så oändligt sorgligt. 

Det var det, hoppas att ni får en fin helg!



Lördagsstök hos ÅsaPåsa