Sista dagen, plus bonusdagen i morgon eftersom bussen går först på kvällen.

Så jag har tagit 75% ledig idag. Jobbar senare i eftermiddag. Har 60 sidor kvar att redigera.

Igår var jag ledsen när Jonathan hade åkt. Det blev tomt och tyst.

Jag har ju inget emot det alls egentligen (idag mår jag bra igen) men tror att jag ska försöka se till att vi åker hem samtidigt om det blir någon mer gång.

Det gör inte mig ett dugg att vara ensam här innan någon ansluter.

Nåväl, jag torkade tårarna och gick på krogen.

Åt Moussaka, drack vatten och promenerade hem till den lokala butiken och köpte en kvällsglass, en tradition mamma och jag har skapat och som jag nu har invigt Jonathan i.

Inget är som svensk sommar, säger folk.

Well.

Inget är som cypriotisk sommar, säger jag.

Nu torr bikini och tillbaka till stranden. Det är så himla många greker där under helgerna, vilket är underbart. De tjattrar, lyssnar på musik och är kul att betrakta.

De har yviga gester, det tycker jag är roligt. Allt de säger betonas med kroppen.

Två Hellbergare arbetar

Min tia är klar och jag har börjat läsa det jag har skrivit.

Wohooo.

Jag har fram till och med tisdag på mig, men tisdag kommer jag hem och förmodar att jag är tokslut efter nattflygning, så satsar på att läsa klart -–småredigerar ju samtidigt – på måndag innan flyget går.

Tänk vad bra den här resan var för mitt projekt.

Hoppas att jag kan göra på samma sätt nästa gång det är dags.

Jag verkar redo för sista kapitlet och sedan en epilog.

Wohoo, som vi säger.
Epilogen kanhända att jag skriver först där huvudstoryn är klar och Teresa har godkänt min tanke med den, så jag kommer nog bara att skriva en kort sammanfattning på hur jag har tänkt mig den.

I morgon, på lördag, söndag OCH måndag (eftersom jag åker så sent) kommer jag att läsa igenom och redigera det som inte längre passar med det som jag skrivit senare. Det är oftast enkelt att ändra Det kan vara en ålder, ett tidsperspektiv eller någon sådant. Inga stora grejer just då, det får bli när Teresa har sagt sitt.
Och så tänker jag försöka pynta det lite mer. Lite mer klirr av glas och blommiga koppar.

Hurra vad kul.
Jag har som vanligt glömt det mesta och därför är det nästan som att läsa en helt ny bok.

Vi äter, jobbar, promenerar, solar

Jag gillar min grekiska klänning som har flaxiga ärmar och som inte sitter åt. Ett New York-köp, den med larmet kvar om ni minns.

Jag har fem dagar kvar här, och måndag som är bonus eftersom flyget inte går förrän väääldig sent. Jag hoppas att jag kan få ha rummet kvar hela dagen, ska kolla det i helgen.

Jonathan har tre dagar kvar, han åker lördag morgon.

Vi har det verkligen störtmysigt. Vi äter frukost och middag ihop, och jobbar ihop. 

Han i sin säng och jag i min.

Ibland har jag suttit i receptionen för at de har den perfekta skrivstolen där, men sedan AC:n verkar var trasig där har jag suttit i iskylan på rummet. Kyla går före bekvämlighet.

Promenerandet är det mer Jonathan än jag som ägnar sig åt, men vi tar ett varv innan vi äter.

Min gympa gör jag i badet. Peppar peppar så har jag inte alls ont av själva skrivandet och det är ju en jäkla tur när man jobbar så mycket.

Igår hade jag ett lååååångt eftermiddagspass istället för att dela upp det och jag tror att jag gör så idag också.

Wohoo, för snart är jag i mål!!

Typ så, från Cypern.

I morgon har jag 7 arbetsdagar kvar

Jag hoppas vara klar med storyn på 4. Och sedan 3 dagar för genomgång innan jag mejlar till Teresa.
Iiiiiii.
Jag vet inte riktigt hur det kommer att sluta, jo det vet jag såklart på sätt och vis, men inte alls i detalj. Väry spännande.
Det har gått bra idag i alla fall.

Jonathan och jag har gått om varandra rätt mycket idag, jag vaknade tidigt och jobbade medan han sov ut.
Men vi solade en stund, åt lunch och tog en promenad i alla fall.

Ikväll ska vi äta vid 21.00 typ. Han såg en köttrestaurang igår som han vill prova och vem säger väl nej till det.

Så himla härligt att han är här!

Medan jag har jobbat.

Så himla kul att han ville komma hit. Han kom med piano, dator och tjock bok om musikalen Hamilton.

Medan jag väntade på att han skulle komma satt jag i receptionen och jobbade. Bra ställe, det gör jag nog om en annan dag.

Sedan gick vi och badade och pratade om ditt datt och dutt. 

Efter det sen lunch, och därefter har vi varit på rummet och jag har precis avslutat dagens andra, och sista arbetspass. Jag hade hoppats att vara på 80 tusen idag, men det sprack. 

Det drar i alla fall ihop sig i manuset och det är alltid lika kul att skriva. Tempot är högt, det är action action och på något sätt verkar jag få ihop det även den här gången. 

Ikväll tänker jag visa Jonathan byn. Han har svaga minnen härifrån, men har ju inte varit här sedan han var 8 (vi var utanför Ayia Napa när han var 14).  Men han minns backen ned till badet och en av restaurangerna på gågatan.

Jag minns gubbar ihopsatta av spik från hästskor som han och hans kompis Maja "måste ha."

Så de fick varsin av sina fattiga ensamstående mödrar.

Jag tvingade honom att ha den fullt synlig i sin bokhylla väldigt långt upp i åldrarna.

Min fina kille. 

Det känns som om det är en snabbare dag här idag.

Igår gick allt förfärligt långsamt, men första passet idag hade jag fart och jag hoppas att jag har det pass två också. Handdukarna ligger kvar vid badet och det vore najs att få lov att ta ett dopp till sen.
Jag är ju sträng och får bara bada om jag har jobbat på som jag ska.
750 ord per arbetspass är perfekt och så vattengympa på det.
Alla författare borde ha en pool hemma, det är ju fantastiskt bra träning. Jag känner att kroppen orkar simma lite längre för varje dag.

När jag var här på semestern med mamma hade jag så otroligt ont i armarna av förkylningen, det har jag aldrig haft på det sättet tidigare.
Nu funkar de finfint, peppar peppar, både att skriva och att simma med.

Det var det.
Nu andra passet.

Nä, några tjusiga bilder från beach och resaturang blir det ju inte den här resan.

Men Jonathan kommer hit i morgon och snor en av sängarna (jag har två plus en extrabädd) och han kanske kommer ut och tar bilder mer än jag har möjlighet till.
Han har en remix av en låt att göra, så dator och lurar är med, men som öm moder hoppas jag ju att han kommer ut i solen också.

Vi kan ju i alla fall äta ihop varje dag, och kanske se ännu en utomhusbio. Vi får väl se. Kul att han kommer i alla fall. Vi har inte varit här ihop på tio år, när han var 14. Sedan var vi här när han var 7 och 8.

Det blir nog bra, han är ju själv en kreatör och fattar mitt jobb kanske mer än någon annan.

Är framme vid 75 tusen. Jag skulle gärna vara framme vid 80 när jag avslutar arbetsdagen i morgon kväll (egentligen är det 77 för jag har massor med research som ligger längst bak i manuset)

Det var väl det, så länge.
Vi hörs!

Det måste ha varit tusen personer där igår.

Och nu blir det väl ett jäkla drag, tänkte jag, men inte. Jag jazzade själv på min stol medan övrig publik höll sig lugna. I alla fall vad jag kunde se. 

Jag sjöng inte ens med, jag mimade ...

Nu kanske de inte kan låtarna så som jag kan, såklart, och tänker till motsats mot mig att bio är ett utmärkt ställe att uppdatera sig på vad väninnan har haft för sig på sistone istället för att lyssna på vad de säger på bioduken.

I Sverige hade jag gett arga blicken, men det tordes jag inte här. 

Men filmen. Åh, jag älskar filmen.

Jag grät igen, men den här gången hade jag en näsduk i handväskan.

Så väldigt berörd.

Finns oceaner av igenkänning för min del.

Det var det.

Nu Flagans.

Egentligen hade jag sovmorgon till 9 idag eftersom det blev sent igår, men vaknade kvart över sju så nu har jag ätit frukost (äter egen på rummet) och har kollat allt jag kollar varje morgon (tidningar etc)

Även om jag gäspar stort så är jag redo för jobbet.

Tre pass låter som en bra idé idag också! 

Wohoo!

2500 idag och det är jag supernöjd med. Håller gärna den takten framöver.

Det borde inte vara någon omöjlighet. Tre arbetspass funkar toppen om jag vaknar tidigt, har jag kommit på idag. Det gäller att hitta en rytm som funkar och idag fick jag till det bra.

Jag duschade och skulle tvätta håret när jag kom hem från stranden och upptäckte att jag hade köpt två flaskor med balsam. Så jag tvättade det med tvålen som hotellet står för. Det är möjligt att det är både tvål och schampo men min grekiska är lite skral så jag ser inte riktigt vad det står på burken.
Håret känns rent i alla fall, det är ju det viktigaste.

När bion visas ikväll ska det vara 28-29 grader som känns som 31-34, enligt klart.se.
Solen går ned 20.00 här, men det påverkar inte värmen direkt.

Det var väl det.
Hoppas att ni också har det fint!

Det där med recensioner ...

Det här är svt:s nära nog sågande recension av Mamma Mia2

Det är ungefär samma slag recension som jag fick i Gävle dagblad där tredje Sonjaboken avfärdades och jämfördes med att recensera en julskyltning, typ. Men. Hon sa att hon trodde att det skulle kunna bli en bra film, och då har man väl ändå fallit lite för boken, tänker jag.

I Svt:s fall säger recensenten: Men för all del, man lämnar biosalongen på gott humör snarare än i vredesmod över bortkastad tid. 

Och i min lilla feelgoodvärld är det allt som behövs. Att en film, bok eller någon annan underhållning lämnar mig på gott humör.
Vad mer finns det att be om?

Det var det.
Jag ser fram emot kvällens föreställning (och att någon ska komma och tömma min skräpkorg på toan. Här lägger man allt toapapper där, det får inte spolas ned.
Luktar inte mumma just nu, kan jag berätta.

Jag har skrivit 1100, badat tio gånger och nu ska jag skriva tusen till tänkte jag. Vi får se om det blir en tredje omgång senare. Det kan bli så.

Wohoo.
Dag 12, och än så länge går allt helt okej. 

Dag ett avklarad enligt plan.

Jag vaknade sent men behövde det.
Sedan jobbade jag ett några timmar, gick ut och badade hundra gånger för att det var så varmt och sedan gick jag in igen och jobbade klart, det vill säga satte punkt efter 2000. Så nu är jag på 70´som jag ville vara innan jag åkte hit.

Jag tror att jag har en plan framåt i manuset men jag är inte helt säker än. Det löser sig alltid på slutet och jag har tillit till att det gör det nu också.
Det enda jag har helt klart för mig är epilogen, för den leder ju sedan till bok 2 eftersom jag skriver en serie.

I morgon ska jag försöka få plats på filmfestivalen som öppnar då.
Utomhusfilm.
Man premiärvisar Mamma mia 2 som första film, 21.00, och jag ser så himla gärna om den. Jag har aldrig sett film utomhus så det ska bli urmysigt (om jag får plats)s. Ska försöka vara där före 20.00 någon gång.

Här är det ju svinvarma kvällar, idag såg jag en temperatur på 31 grader klockan 20.00 på ett hotell som visar klocka och temp. Helt galet varmt alltså. Men film vill jag se.

Än så länge ger jag min skrivresa 10 feelgoodböcker av 10 möjliga.
Det här är precis vad jag behöver för att avsluta mitt manus.

Peppar peppar!

Så himla nöjd med mitt boende.

Stort rum med pentry, litet köksbord och ett par stolar (i fejkskinn som klistrar sig fast på rumpan).

Och balkong!,Just det visste jag ju inte riktigt så det var en överraskning. 

Det är väl hundra meter till stranden kanske, och jag gick direkt och badade. Jag har aldrig känt en sådan värme i vattnet förut. Nu var det på eftermiddagen, det blåste lite och var inte stekhett i luften kanske, men ändå. Säkert 28 grader i det kristallklara vattnet med en helt vit sandbotten. Jäklar vad jag plaskade.

Men sedan gick jag hem och åt mackor. 

Det är all middag det blir idag. Jag har inte sovit många minuter i natt.

Somnade 20.00, och vaknade av att det var ljust ute. Jag var övertygad om att det var gryning ute. Det var det inte. Klockan var 21.15.

Då satte jag på tv:n igen. Det var ingen idé att ens försöka somna om förrän efter elva och ett par timmar sov jag nog ändå.

I alla fall: Ikväll skräpmat, godis och streaming.

I morgon börjar allvaret med jobb.

De tio första dagarna ska jag skriva klart, de återstående tre (om jag inte är klar innan) ska jag gå igenom och småredigera. Och först och främst läsa allt.

Annars gör jag väldigt lite av redigering innan jag skickar in. Det blir ju ändå omgångar efteråt när jag kommer att ha möjlighet att jobba mer med texten.

Typ så, dag 1 av 15. Dessa två går bort till resor, så 13 dagar. 

Det SKA gå!

Vi har hittat ett lägenhetsbyte som passar alla tre parter.

Nu ska det bara gå igenom överallt också.
Håll en tumme, det kan nog ta ett tag.
Men i så fall är tvåan i Farsta centrum min, exakt den jag vill ha!

Det var det.
Har sovit som en kråka (finns det ett sådant uttryck?)
Men nu har jag gjort i ordning allt till lägenhetsvakterna, sett till att jag själv är hel och ren och dricker min andra kopp kaffe.
Strax ska jag bestämma mig för om jag ska köra bil eller ta bussen.
Wohoo.

Klar, 68 000,

jag avslutade mitt i meingen. Perfekt.
J
ag satte mig på balkongen en stund. Satan i gatan vad varmt det var en sådan här dag när det är helt vindstilla.
Jag klarade typ en halvtimma, sedan fick det vara bra.

Strax ska jag ha lite kroppsvård, måla naglarna (för att de ser för jävliga ut efter månader av skrivarbete) , se fotbollsfinal, äta middag och sedan försöka sova faktiskt.
Jag ska upp vid halv tre, så ju tidigare jag kommer i säng desto bättre.
Alltså dricker jag sista koppen kaffe nu, för säkerhets skull.
Ibland håller det mig vaken, ibland inte, och jag tänker inte chansa.

Det var väl det, medan min fläkt går för fullt och faktiskt gör de behagligt inomhus.
Vi hörs i morgon.
Tjohej!

Jag kan ha packat för mycket,

jag vet inte hur många t-shirts det blev till sist.
Men.
Jag har varit med om att åka iväg med för lite och det är inte kul.
De är tur att jag aldrig festar till det, så att jag måste ha med fina kläder och skor, för det hade helt enkelt inte rymts i de 20 kilon man totalt får ha.
På hemresan har jag beställt en hudkräm som jag älskar. Flera flaskor. Det blir intressant att släpa på ...
Den får man efter man har checkat in, tack och lov, för jag tror att den påsen väger en hel del.

Min plan för dit och hit till Arlanda är (än så länge) buss.
Det går en i rätt tid dit om jag promenerar till Liljeholmen. Med min nya resväska borde det gå om jag tar det lite lugnt och är i god tid.
Hem kan jag åka buss till centralen och sedan en taxi därifrån (vi landar typ halv fyra eller halv fem på morgonen).
Det är inte vråldyrt att ta taxi från Arlanda hit, och jag vet inte varför jag inte är särskilt förtjust i taxi, men jag åker hellre buss och tåg när jag är ensam.

Jag ställde klockan tidigt idag så att jag kanske kan somna i okej tid ikväll med tanke på att jag ska upp mitt natt igen.
Alltså börjar jag strax jobba. Det vore toppen att kunna bocka av det i god tid idag.

Som sagt, jag missar målet med 2000 ord, men det är peanuts.
Det är nära nog!
Wohoo

Det är förs många diskussioner just nu.

En av de hetaste har blivit den om pedofillåten.

Den är för det första avskyvärd, så var min åsikt klar om detta.

Däremot kan man ju inte förbjuda att sådant elände skrivs. I vårt land får vi ju skriva precis vad vi vill  så länge vi håller oss inom lagens ramar (det är dock ingen mänsklig rättighet att bli publicerad utanför självpubliceringssajterna).
Och viss underhållning, som filmer och spel som inte passar en yngre skara, granskas och förses med åldersrekommendationer.
15 år är inget ovanligt alls. Vissa spel har 16, andra 18 som gräns.
När Jonathan köpte fysiska spel, som man gjorde för bara några år sedan ... ringde butiken och kollade med mig så att det var okej att han köpte ett för 16+ när han bara var 15.

Problemet med en låt som handlar om pedofiler, som inte har någon kontext alls på Spotify (om den nu har det annars) – en som yngre ändå inte skulle förstå eftersom inte ens 20-åringar alltid har nyanser klara för sig – så tänker jag att det även på musiksajter kanske borde varnas för olämpligt innehåll.
Det är ju enormt olustigt att tänka på att en trettonåring (som är åldersgränsen på Spotify) får upp en sådan låt i sin lista.
Än mer så om den här trettonåringen har varit utsatt för pedofiler.

Går allt att skämta om?
Jag vet inte. Humor har ju med tycke och smak att göra.
Provokationer har jag personligen aldrig aldrig attraherats av, och om den här låten hade den avsikten så undrar jag vem den ville provocera? En provokation måste ju ha en mottagare.
Fick den verkligen rätt målgrupp på kroken?

Om det var pedofiler man drev med, borde inte de nu då vara lika upprörda som vi är?

I ett demokratiskt samhälle kan vi inte ha cencur på det sätter (tack och lov, tänker jag), men vi kan ha regler. Varningstexter. Olämpligt innehåll. Inget för barn. Stötande innehåll.
Konsumentupplysning.

Efterspelen har om möjligt varit  lika osmakliga.
När sakfrågan är övergiven för hugg och slag mot dem som har protesterat.
När man från vita mäns höga hästar återigen måste nypa till kvinnor som har höjt sin röst och tycker något annat än de gör.
Från äcklig låt till äckliga män.
De göttar sig i samma dynghög, kan man säga.

Jaja.
Nu ska jag fortsätta skriva roman.
Hej på en stund.

Nu gör jag allt samtidigt och det blir sällan bra.

Alltså fokuserar jag från och med nu och några timmar framåt på manuset och sedan kan jag hålla på som diversearbetare hur mycket jag vill senare idag.

Jag letar som en galning efter en grön kofta som jag köpte innan förra resan till Cypern men den är puts väck.
Den kanske ligger i bilen?
Jaja. Den kommer väl fram och frågan är väl hur många koftor som behövs. Jag har med mig två, tror att det räcker. Det är ju inte Europas kallaste land jag ska åka till.

Nu. Koncentration. (Det skulle verkligen hjälpa om det blev molnigt som satan ute ...)

Resultat meddelas senare.

Jag tror att jag missar mitt mål med 2000 ord till på söndag.

De här kapitlen tar tid, mest för att jag fastnar i research som jag verkligen borde göra i redigeringen istället för nu. Men jag vill att gatan, backen, huset eller vad det nu än är, ska vara rätt direkt tydligen.
Min mamma är ett utmärkt bollplank i den här romanen, varför kan jag inte berätta men jag kan säga att det är mycket bra att ha ett sådant uppslagsverk i familjen.
I Ett oväntat besök var ju min gamla bästis Jein min ledstång. Hon har hästgården där en del av romanen utspelas och hon och hennes tävlingshoppande döttrar visste ju allt! Bara att ringa när jag körde fast. Grymt, faktiskt.

Alla lägenhetsvisningar över för den här gången och jag har börjat tvätta inför måndagens resa.
T-shirts, sittvänliga klänningar, shorts och flipflops, solglasögon, läs och datorglasögon och vanliga glasögon, underkläder, hatt och toalettsaker.
Det är väl allt?
Just det, läsplattan förstås. Den måste jag ladda!

Och packa laddare till datorn och telefonen.
Och biljetter och pass och plånbok OCH telefonen OCH DATORN och glasögon i handbagaget. En liten plastpåse med alla mina läppglans och näsdroppar. Tror jag har en sedan förra resan.
Just det 2: huvudvärkstabletter. Förra resan blev jag sjuk och tack och lov hade mamma ju med sig alvedon och sånt.

Jag har ingen adapter. Förra gången använde vi mammas. Det kanske finns på Arlanda.
Och en kofta kanske är bra? Ibland är det skönt att ha inomhus om man har dragit på AC:n för mycket.

Ja, det var väl packlistan.
KAFFE, för bövelen.
Jag har redan packat ned hormonerna, för annars går det åt pipan.
Har jag glömt något?

Se så bra.
Nu kan jag gå tillbaka hit och titta på vad jag måste packa.
Man måste älska det där med en blogg.

Så himla GLAD!

"Ett oväntat besök är en mycket underhållande verklighetsflykt, och jag tror till och med att det är det bästa som Åsa Hellberg har skrivit."

Läs resten här.

Fy så sorgligt att läsa om djur som, tack vare torkan, måste nödslaktas.

Kolmårdens djur kanske klarar sig.

Så snabbt kan det alltså gå. Från välmående i maj, till nödslakt i juli.

Vi som sitter här på lite höga hästar, ser föraktfullt på dem som flyr svält och katastrofer (för att inte tala om krig och annat elände), och tror att vi alltid är säkra.

Det är vi inte och jag tycker att det här, när en bonde tvingas ta bort ett djur för att det inte ska svälta ihjäl, tyder på det.

Det kan gå fort även i Sverige. VÅRA HÖGA HÄSTAR SVÄLTER, kan jag meddela.

Något regn verkar inte vara i sikte.

Med det sagt: jag ska flyga igen på måndag. Jag är själv en del av problemet. 

Jag försöker säga att jag i alla fall sopsorterar minsta kork, tänker på min energiförbrukning och har gjort en sport av det (låga räkningar) och åker numera mest kommunalt (det är också mest praktiskt här).

Men gör jag allt jag kan för miljön, som att just sluta flyga?

Nej.

Är jag aktiv i någon organisation som jobbar med miljöfrågor?

Nej.

Som med mycket annat gnäller jag på håll, är medveten, men gör inte tillräckligt.

Nu något roligare: Den gamla bondmoran min mamma, fyller år idag. 79. Grattis mamma, nästa år är jag definitivt med på festen!

Jag står i telefonkö till skatteverket.

Medan den går framåt (nu plats 12) dricker jag kaffe, tittar i pressen efter bilder från igår (mina är på väldigt långt avstånd) och planerar för dagens arbete. Allt samtidigt.
Bilder hittar jag på insta, men kvällspressen verkar ha missat hela tillställningen.
ALLA var där.
De flesta i alla fall.

Kvinnorna som satt runt mig på våning två bakom de stora glasrutorna, och såg vad som hände utanför, gjorde gemensam sak med mig när Pierce Brosnan med fru kom i sin limousine. Vi åh-ade högt. Pierce, sa vi unisont.
Men jag kan ha gapat högst när Christine Barinski kom.
Vilken skådis hon är (till vänster). Hon får alltid vassa roller. Spelar aldrig en mespropp.

Tack för lånet av bilden som jag hittade på nätet. Mina 7 läsare är djupt tacksamma!

Lilly James (i mitten) gjorde en fantastisk prestation som en ung Donna Sheridan och Amanda Seyfried är ju en sådan skicklig sångerska att det är helt galet.

Så närmare än bakom en glasruta kom jag inte, i så fall borde jag har väntat utanför. Därför är mina bilder, och jag tog hundratals bakom glaset, tyvärr inte visningsbara ... Men jag var lika upphetsad ändå!
Jag tror att alla filmstjärnor inklusise Björn och Benny klev upp på scenen i VIP-salongen, men där satt inte vi. Och så var det efterfest på Tyrol där Mamma Mia the party ju spelar för fulla salonger, men då var jag redan hemma och avtvättad.
(Den såg Simona och jag dagen efter premiären. SE DEN är tipset från coachen).

Med andra ord: det var en helkväll och vi var alla tre (jag var ju med Jonathan och Linnea) supernöjda!

Ps, finast var kvinnan i stolen bredvid min som ordlöst räckte över en servett när mina tårar skvalade. Systerskap när det är som bäst.


Och på tal om något helt annat: Jag spelade ju in en podd dagen innan jag åkte till NY (det är därför jag låter så förkyld, för det var jag ju verkligen då.).
Debutera eller dö, som den heter.
Supertrevligt. Först hör ni debutanten Veronica Linarvfe och sedan mig, VETERANEN,  typ 20-25 minuter in i programmet.

Här är länken:
http://www.debuteraellerdo.se/poddavsnitt/23-sommarkort/ 

Min lilla barnbokshylla.

Jag hoppas att jag får barnbarn någon gång. Då ska jag, om jag är frisk och kan, läsa ur Jonathans gamla favoriter. Många har jag gett bort, men jag har behållit favoriterna som lästes om och om igen. Det är så jag tänker mig att jag ska göra för barnbarnet också.

I hörnet alla Lottaböcker, som väl ingen kommer att läsa igen mer än jag (bitvis). Det gör inget. Jag behåller dem som gärna för mig själv och vad eftervärlden gör med dem vet jag ju ändå inte. Ge bort tänker jag inte göra.

Det var det, denna dag som kommer att avslutas med Mamma Mia 2.
Men det blir inget med det om jag inte jobbar ordentlig först, alltså sätter jag fart direkt.
Wohoo.

Fick just besked om att det inte blir något med den mysiga lägenheten.

Men det återstår för mig att titta på en annan på torsdag och jag ska visa den här i kväll och på fredag.  Och jag såg ju en i Farsta häromdagen som jag skulle ta direkt om jag fick. Den är egentligen bättre för mig än den första mysiga eftersom den ligger i centrum = gångavstånd till allt, speciellt gymmet och mina tanter.

Sedan lägger jag ned lägenhetssökningen för sommaren. Jag bor så bra att jag inte alls har någon panik alls.

Idag blir det jobb i eftermiddag istället för just nu. Tänkte ta mig ut medan det är sooool.

Hoppas att ni har det fint!

En vecka kvar tills jag åker bort och skriver klart Flanagans ett.

Och idag har jag jobbat så himla bra, hurra! Flow som satan, trots att jag började dagen för sent eftersom jag ägnade förmiddagen åt skattefonder. Och så har jag skickat tillbaka den röda klänningen.
Medan fisken står i ugnen ska jag nu springa iväg och skicka böcker.

I morgon ska jag försöka göra klart deklarationen igen då, sedan jobba och visa lägenhet,
på onsdag jobba och gå på Mamma Mia 2.
På torsdag ska jag jobba och gå på två lägenhetsvisningar.
Fredag; jobba och visa lägenhet igen.
Lördag jobba städa och tvätta.
Söndag, jobba och packa.

Så sex arbetsdagar, 10 000 ord.
Det ska gå.
Håll en tumme!

En enda sak har jag pysslat med idag:

Periodiseringsfonder.

Jojo.

Jag blir så nervös när jag får något från skatteverket att jag nästan gör i brallan och nu var det dags.

Jag borde ha återfört en periodiseringsfond från 2011, och det hade jag inte gjort. Nu gör ju jag min deklaration med hjälp av ett program, Visma enskild firma, och jag lägger hela mitt deklarationsliv i händerna på dem.

Det borde jag uppenbarligen inte göra i just det här fallet. 

Nu har jag i alla fall skapat mig någon form av överblick, tror att jag har fattat var jag ska lägga in "återförande av periodiseringsfond" i deklarationen och väntar nu på att bli uppringd så att jag faktiskt gör rätt.

De är så himla trevliga på skatteverket så det är inte så mycket att bli rädd för egentligen. Jag tror att rädslan handlar om att jag inte alls kan det här och att jag på något sätt kommer att bli straffad och om jag blir det så känner jag skam.

Skam kan vara min värsta känsla och den går förstås långt tillbaka i tiden. Den gör mig liten, jag vill dra täcket över huvudet och jag känner mig som världens absolut sämsta människa. Jag har tidigare gömt mig istället för att ta tag. Väldigt dumt, har det förstås visat sig till sist.

Jag har i terapin lärt mig hur jag ska hantera skammen: möt den direkt. Ta tag. Visa dig sårbar. 

Om man gör det får man oftast hjälp. I alla fall har jag fått det.

Häpp!

Nu ska jag jobba lite med MANUS. Där jag JAG kontrollen och eventuell skam kommer först den dagen jag får feedback med kritik. Då flashar den förbi en stund igen. 

Den här har presenterats nu inför inför releasen i November.

LAHOLMSFLICKAN

Underskatta aldrig en kvinnas vrede

Där har ni den.

Min svarta komedi.

Eller nåt.

Den började som en liten hobby framåt kvällskvisten och romanen är fortfarande höljd i dunkel även för mig.

Enda namnet i hela boken är Laholmsflickan, och det är ju inte ens ett namn.

Ni hör att det här är konstigt, eller hur?

Och DÄR gick Ett oväntat besök förbi Gloria i lyssningar.

Har sovit som en kratta i natt av någon anledning och när jag vaknade klockan fem var jag övertygad om att den var 11 och att jag hade sovit bort halva dagen.
Icke sa Nicke och nu har jag ätit frukost och ska jobba. Egentligen är det helt perfekt att gå upp så här tidigt när solen skiner, för då kan jag utan problem hinna till stranden också.
Bra va?
Stuptröttheten jag känner nu kommer ju att gå över.

Det har gått lätt att jobba de senaste dagarna och om jag tittar tillbaka på arbetsprocessen med Flanagans så har hela den varit lätt, så till vida att jag inte har känt den där trögheten som jag oftast gör en femtedel in i manuset. Den segar jag mig ju över, men det är trööögt fram till hälften och sedan rinner det på bra.
Nu har jag tack och lov sluppit det.
(När det är trögt för mig skriver jag kanske bara hälften av det jag har som målsättning, men jag skolkar sällan helt.)

Trots att detta är året tredje projekt har jag fortfarande stor skrivlust, men mer än så här kommer jag inte att hinna. Så fort Flanagans är klar tar redigeringen av de andra två projekten vid och när de är klara är det dags att redigera Flanagans.
Sen så.
Jag tänker att jag börjar skriva del 2 i mars 2018.
Innan det kanske en kortroman till, det finns både en idé och ett intresse för det från förlaget.

Jaha, det var det.
Nu är klockan snart sju.
Tjohej!

Att förlora mot ett bättre lag är okej, tycker jag.

Det är mycket värre när man förlorar mot den man borde vunnit över.
I alla fall är det så i Årstadal.

Jag tycker annars om när vi svenskar samlas runt något. Den här gången är det (mest) positivt. Fotboll och fest.
Andra gånger vi har samlats runt något är det när vi har känt medlidande, som när vi välkomnade flyktingar hit efter de fruktansvärda bilderna från båtar med döda barn.
Eller efter tsunamin när vi gick ihop och samlade in pengar till Thailändare som också hade förlorat så mycket.

Allt det där tycker jag är fint och ger en känsla av gemenskap i vårt underbara land. För vi behöver mer gemenskap, inte nationalism.

Grattis England!

Lördag. Fotboll. Sverige kan gå till semifinal.

OM vi nu gör det, så går den matchen när vi ska titta på Mamma Mia2 på onsdag.
Filmen börjar 19.00 och den eventuella matchen, 20.00.

När dagens kvartsfinal går tänkte jag städa. Det är svårt att sitta ensam och se en såpass spännande match, alltså ser jag till att ha något att göra. Jag förbereder mig genom att just nu tvätta badrumsmattorna och inbillar mig att de har torkat klart på balkongen när badrumsgolvet är kliniskt.

Egentligen hade jag velat vänta med städningen tills nästa helg, men det GÅR bara inte. Det är så himla dammigt överallt att jag måste ta tag.
Jag en visning av lägenheten på tisdag och en annan senare i veckan, så då blir det nu OCH nästa helg.

Sedan har jag visat klart känns det som.
Jag ska gå på en egen visning på torsdag genom bostadsförmedlingen. Jag ligger inte ett dugg bra till men vill ändå titta.
Å andra sidan fick jag den här trots plats 23, så vissa går på visning bara för att kolla tror jag.

Det var det.
Nu jobb fram till ... städningen.

Ps, Ocean 8 var toppen. Se den!

Hur många ord är en färdig bok (alllså mina böcker)

fick jag en fråga om (jag älskar skrivfrågor, ni vet det va?)

Jag pratade med en kollega om det där som sa att sådant kan man ju inte veta. En bok blir blir ju så lång som den ska vara.

Well.
Jag tror att de flesta av oss som skriver har en viss rytm, ett tempo, som vi använder oss av och att det är en del av varje författares dna.
Alltså är det helt olika från person till person, och kan heller inte läras ut.

Mina böcker är alltid lika långa. Kapitlen alltid lika långa. Dramaturgiskt ser mina böcker exakt likadana ut. Tonen är viktig och ett signum, vill jag påstå, och jag kan min nu. Har ju gnolat den i några böcker.

Jag var på ett bibliotek nyligen och tittade på en bokhylla bakom min rygg där Björn Hellbergs böcker stod på rad. De var exakt lika tjocka. Exakt!
Han har sin bokrytm klar, så är det.

Vill man utmana sig själv, och det vill jag eftersom jag rätt snabbt tröttnar på same same, så kan man försöka hitta en ny rytm som utgår från den man har i sitt dna.
I mitt fall handlar det nu om att göra kapitlen längre utan att tappa farten som jag vill ha i dem.

Dessutom skriver jag i första delen av Flanagan inte längre om kvinnor i min egen ålder. Det är också nytt för mig. Den här inte om äldre, som det kan stå ibland om mina böcker (här himlar jag med ögonen), utan om alla åldrar.
Och tonen är liiiite annorlunda. Det är i alla fall mitt mål. Jag jobbar på det och kanske är det den största utmaningen.
Jag tror dock inte att den bli längre för det.

I den jag har skrivit för Bonnier Bookery för ljud och e-bok, som kommer i november, är tonen totalt annorlunda. Totalt! Så himla kul! Men den passar inte alls in i Flanagans.

Jag försöker också hitta andra typer av kvinnor. Det är det svåra. Jag har mina favvisar, det är ju helt klart. Och jag skriver bara om kvinnor jag själv förstår mig på. Någon gång vore det ju en utmaning att ha med någon som är totalt obegriplig  – problemet med det är ju att hon då troligtvis blir obegriplig för er också.


Jaja.
Det här blev i vanlig ordning utsvävande.

Jag ska fortfarande nå 90-100 tusen med den här (Flanagans1) har jag tänkt, trots ny längd på kapitlen.

Tack för frågan, Annelie!

Om två dagar

passerar Ett oväntat besök Gloria i antal lyssningar, mindre än en månad efter releasen.
Jag tror i och för sig att Sonjas andra chans lyssnades på ännu mer, men just att den går förbi Gloria som har varit ute i två år ...
Min fina Gloria som i alla format har sålt sämst av mina böcker.
Även i Tyskland. Så alla de argument vi hade för att den sålde dåligt i Sverige föll platt när den kom ut i Tyskland, eftersom de hade just det som vi hade trott stjälpte den i Sverige: Omslag, titel, lanseringsperiod.

Det enda gemensamma den har i Sverige och Tyskland är texten (som inte får sämre betyg än någon av mina andra), och att Gloria är operasångerska.
Jag tror att det är där det ligger.
Man tror inte att man kan läsa om någon som ligger så långt ifrån en själv.

I alla fall är det ju kul att man lyssnar på "Ett oväntat besök", såklart.
22 august kommer den inbunden. Jag längtar efter att se hur omslaget blir, det är alltid speciellt trots många böcker.

Nu lite jobb en stund.
Sen TBE-spruta nummer 2, mat, fotboll och bio. Allt med det Jonathan och Linnea.
HURRA!

Så jag köpte en så fin klänning på rea.

På nätet, så jag var förstås inte hundra på hur den skulle fungera.

Den var superfin på mig, men hade ett problem. Dragkedjan gick inte att dra upp av mina stela armar, och det går ju inte. De sista 15 centimeterna var omöjliga.
Min tanke var att ha den på bokmässan, och då kunde jag förstås bett Simona eller någon annan att dra upp.
Men jag hade ju behövt hjälp att dra ned den också, och där sprack det. Den får åka tillbaka till England som jag köpte den från.
Hade den haft en gnutta stretch i sig hade det gått, men inte en enda liten procent.

Jaja. Jag hittar väl något annat. Tyvärr är ju garderoben full av sådant som jag ska ha när jag blir smal igen ...

Målet är att ha nått 70 tusen ord innan jag åker till Cypern

för den sista femtedelen.
Det kan gå.

Just nu äter jag en sen lunch/tidig middag för jag ska till Farsta på ännu en lägenhetsvisning. Den här ligger i centrum, vilket jag ju allra helst vill till.
Relativt nybyggd och därmed dyrare än den i Hökarängen.
Jaja, vi får se.
Det löser sig till sist och jag har ingen brådska härifrån alls. Det vore bra att flytta i typ oktober november för min del. Jag har alldeles för mycket jobb just nu.

Det var det. Rapporten från England säger att de inte vill åka hem (flyger sent ikväll).
Exakt HUR bra allt var får jag höra i morgon.
Hurra!

Att slänga gamla trotjänare gör ONT

Men min gamla doftranka ville inte mer. Resan till Cypern i maj knäckte den först och USA ett par veckor efteråt tog bort all kraft.

Nu får den gå till den blomstrande himlen.

Vila i frid, kära vän.

Och förlåt för att jag inte tog bättre hand om dig den här sommaren.

Eftersom min unge är på musikalresa, typ,

så funderar jag på vilka musikaler jag har sett som jag kommer på just nu:

I Stockholm:

Fantomen
Grease
Priscilla
Nils Karlsson Pyssling
Cabaret
My fair lady
Cats
Book of mormon
Jersey boys
Sweeney Todd

Jag såg aldrig varken Chess eller Kristina från Duvemåla.
Men jag har sett Chesskonsterten som var fantastisk.

London

Wicked
Mamma Mia
Hairspray
Les Miserable
Hamilton
Book of mormon
Show stopper
Lejonkungen

Broadway

School of rock
Groundhog day
Book of mormon
Waitress
The band´s visit

Det finns väldigt väldigt många kvar att se.
Idag ser Jonathan och Linnea Les Miserable. Kan vara den som har berört mig mest, faktiskt.
Ska bli så roligt att höra vad Jonathan tycker om den.

Vilken på alla sätt magisk eftermiddag kväll det var igår.

Uppställningen med artister på allsången var ju helt underbar att se. ALLA var fantastiska. Från  introt med GES till Linda Piras galna energi och sedan Lasse Berghagens En kväll juni Och hyllningen till Lill-Babs som kom precis där efter. 

När Sarah Dawn-Finer började sjunga började jag gråta. 

Det var väldigt starkt för mig.

Sedan var det så kul att se de gamla programledarna och Carina och jag sjöng högt till varenda allsång.

Superglada, efter att ha sett matchen på lokal samtidigt som vi åt pizza.

Stockholm när det är som allra bäst!

Så här nära sitter man om man är med Carina Bergfeldt.

Några damer bakom oss lutade sig fram och sa att de tycker att hon är så himla duktig. Superkul. För det är hon ju!!

Det här såg jag idag. Bra fångat av mig tycker jag.

Vilket gäng!!

Och de här då!

Vi promenerade till Fårdan som stod vid Sergels torg. Solen gick nästan inte ned igår.

Här är nog klockan ungefär 22.

Samma utslätande filter. Hahaha

Jag tog en bild på mig själv i soffan till något förlagsaktigit,

Typ, till vad- läser -du -i -sommar frågan.

Och jag ser alldeles slät ut. 

Bilden ljuger och jag måste ha fått på ett filter på kameran som jag inte vet om.

Om den hade tagits den här morgonen hade den eventuellt också raderat blå ringar under ögonen som är där på grund av nästan inget sömn i natt.

Fråga mig inte varför, men om jag gissar så har det med Jonathans och Linneas resa till London att göra. Jag slängde mig över telefonen när jag vaknade 4.15 och messade dem för att kolla om de var vakna och fick en glad smily tillbaka men inte kunde jag somna om för det.

Grr.

Så jag klev upp, har precis ätit frukost och ska jobba en stund. Sedan måste jag verkligen sova för jag ska till stan idag och på Allsång, och väl där vill jag ju sjunga – inte gäspa!

De här två.

Men frågar jag Jonathan en enda gång till om pass pengar och färdplaner kommer nog vår relation att knaka.

De åker till London i morgon. De fick resa och musikalbiljetter av mig i julklapp (mormor var också med!), och det fanns inte en enda biljett till Hamilton förrän nu. 

Jag väckte honom på julaftonsmorgon, lånade hans kort (den som bokar och betalar måste också gå, allt för att undvika svartförsäljning) där jag hade satt in pengar. 

Satte mig i mitt sovrum, hittade två biljetter, köpte dem och sedan sa jag God Jul med att han fick läsa på skärmen att två biljetter var bokade.

Så roligt.

Och Linnea har aldrig varit i London så hon började spara pengar redan på juldagen.

Åh vad det är roligt att få överraska!

Jonathan har drömt om  – och berörts av – Hamilton sedan den gick upp på Broadway och har sett sunkiga inspelningar därifrån om och om igen.

När jag var i NY förra året kostade en biljett 5000 kronor. FEMTUSEN.  Och då satt man inte ens långt fram.

När jag var i London nu fick ju jag tag på en biljett på rad fem som blev över från någon som blivit sjuk. Den köade jag till i 3 timmar utanför teatern och fick betala 79 pund för. Så mindre än en tusenlapp.

Jonathan och Linneas biljetter var dyrare, men tydligen är det billigast i början när man inte vet hur det ska gå. Men så dyrt som i NY blir det aldrig i London. 

Men precis som på Broadway så går det strålande, för utsålda hus, i London också.

Sedan har de bestämt själva att de ska se Les Miserable dagen efter.

Jag är så himla glad för deras skull. De är otroligt samspelta, har båda det bästa reshumöret, och jag tror och hoppas att det kommer att bli en härlig resa.

Vi ska ses på fredag då får jag en mer fullödig rapport än vad sociala medier kan ge.

Jag googlade på något i bloggen,

och då får jag ju inte bara det jag eftersöker utan också en massa annat.
Den här fina bilden på min katt, till exempel.

Och på Gerard Butler som jag såg livs levande, och skitsnygg, på gatan i New York. Så nära att jag skulle kunnat bita honom i nacken.

11 juli ska jag på förhandsvisning av Mamma Mia 2 som jag kunde boka genom SF. ALLA salonger i Filmstaden Sergel visar filmen samtidigt 19.00 och tydligen ska de manliga ABBORNA och en del av skådisarna från filmen vara på plats.

Det kan alltså hända att jag också kommer att ha bitläge på Colin Firth och Pierce Brosnan. Jag är extremt yster inför denna möjlighet.

Å andra sidan kanske skådisen som ska komma är Stellan Skarsgård och där är jag kanske inte lika ... hungrig.

Honom ser man på gatan här ibland, så det är liksom inte samma upphetsning som med de där britterna.

Nåväl.

Det behöver ju inte vara någon av de äldre. Casten i den här filmen består ju av många unga skådisar också.

Men dem får väl Linnea och Jonathan slänga sig över i så fall.

Kul ska det i alla fall bli. Jag hade inte en aning om att det skulle bli ett sådant ståhej när jag köpte biljetterna. Trodde bara att det var en vanlig förhandsvisning som man ju blir inbjuden att köpa biljetter till om man är med i SF:s bioklubb.

Rapport får ni 12e juli.