Ni vet när man är sådär svinnöjd?

Det är jag nu.
Synopsis är klart och jag HOPPAS att det är okej.

Egentligen har jag ju redan fått idén godkänd men jag tänker mig en eventuell trilogi och då vill förlaget förstås se hur jag har tänkt mig den.

Jag älskar verkligen mitt jobb.
Kan ni tänka er så roligt jag har varje dag?

Just nu, för en kort stund, har jag haft sådana där lyckokänslor som är så sällsynta.

Senast jag hade dem var i juni när jag åkte över en bro i New York på väg till hotellet, och plötsligt såg hela Manhattans skyline, med alla underbara galna hus, långt där borta på höger sida och visste att snart var jag där, mitt i smeten, som jag hade längtat efter.

Man ser bättre om man klickar på bilden. Exakt det här såg jag och jag började nästan gråta: