att jag nog får en mild variant av influensam, 38,4 var liksom hanterbart. Jag var på gott humör, åt glass och chips, tog alvedon, och det var som om Selma fattade att vi inte skulle gå särskilt långt.
Naturligtvis jobbade jag också, det gick så bra så.
Well.
Det är otroligt vad 0,6 grader upp kan göra skillnad. Frossa from hell och repetiva drömmar. Om köksluckor, förstås, vad annat. Jag försökte hitta luckor online men kom hela tiden till samma sida och till sist luktade alla luckor där cigarettrök.
Så trots frossa var det skönt att vakna och gå upp. Jag kommer ju att ha löst det där inom 30 minuter med min dos av dubbla alvedon och en ipren (pricken över i:t mina damer). I samma stund som Selma är rastad ska jag jobba, det borde gå en stund. Om inte så är det väl så. Jag har redan jobbat in två dagar.
För humöret är gott, förstå ni. Inga ååååh vad jobbigt här inte. Jag tror att man tycker det är besvärligare när man inte får skylla sig själv, som jag får.
Mitt lilla hjärta mår bättre men har fortfarande feber, han mår bättre än mina stora hjärtan som är fortfarande sjuka. Jonathan och jag verkar vara i samma fas. Linnea sa igår att hon aldrig har varit så sjuk.
När jag är frisk från det här ska jag VACCINERA MIG. Det finns fler stammar som härjar och jag vill inte bli sjuk. Jag ska ju till Kanarieöarna för bövelen! Gud vad jag behöver det efter den här höstens infektioner. Jag ska bara jobba och jobba och jobba, och stället gör det ju så enkelt.
Först redigering i några dagar och sedan sparka igång deckare 4.
Ett litet tjohej på det.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar