Så jag kontaktade SPP och frågade

 om jag kunde ta ut pension samtidigt som jag har min egen firma, och svaret blev:

Hej Asa,

Tack för att du kontaktar oss.

Enligt villkoren i kollektivavtalet du har hos oss får du inte jobba mer än 8 timmar i veckan samtidigt som du tar ut den pension du har hos oss innan du fyllt 65. Efter 65 kan du jobba hur mycket du vill och ta ut pensionen hos oss. 

Jag önskar dig varmt välkommen åter och en fortsatt fin fredag!

Med vänlig hälsning,

Det svarar ju egentligen inte på frågan, så nu har jag replikerat för att få det helt klart för mig.

Hej igen.

Så jag kan ha min firma, så länge jag bara jobbar 8 timmar i veckan i den. Det är en enskild firma, inte att AB. Jag är författare. 

Har jag förstått det rätt då?

Det svåra är ju här att se vad som är arbetstid, tänker jag. En föreläsning är på en timma, det är ju arbetstid, men fram och tillbaka kan ju jag bjussa på av min egen tid så att säga. 

Hur många timmar är en bok?

Ja, det beror väl på vilken författare du frågar. 

Allt gratisarbete man gör, bokmässan i fyra dagar, är det arbetstid?

Eller är arbetstid enbart det som direkt generar pengar (alltså föreläsningar på bibliotek)?

Det här är så knepigt om man inte är anställd. 

Jag har ett pensionsbolag till som jag ska få allt förtydligat av, har jag tänkt, och då ta med alla parametrar. 

Viva España

 går till tryck i morgon, och idag har jag börjat redigera deckaren. Wohoo. Så himla roligt!

Vi kan ha en titel! Wohoo!

Och vi har en säljtext! Wohoo!

Mindre Wohoo är att jag fortfarande har det där såret på ryggen. Jag känner det inte under dagen när jag står och sitter, men när jag lägger mig så viks plåstret mot såret och då gör det ont och vätskar. Ett jävla ställe att få ett sår på. 

Är det inte bättre nästa vecka så ska jag gå till en sköterska. Det vätskar trots allt mycket mindre nu i alla fall. Och det ser bra ut och luktar ingenting. 2 hål, med 1 cm emellan. Det ser ut som ett större ormbett. Det var ur de två allt äckligt rann ut. Jag är trött på att ha bekymmer med den där jävla knölen och vill bara att det ska vara läkt så att jag kan ha en vanligt bh nästa gång det behövs. 

Men jag ska inte göra något officiellt förrän den 15e, då det är något på NK. Typ signering, tror jag. Då borde det vara läkt. 

Idag har vi också promenerat i ungefär 1, 5 timma totalt. Gått drygt 5 km, 7300 steg. Det går inte fort, för överallt ska det nosas, men det viktiga är ju att i är ute och rör oss. Jag har hittat en slinga som passar oss båda. Igår var vi inte ute alls lika mycket för det regnade. Men idag var en bra promenaddag. 

Tjohoo och wohoo, jag gillar Ingarö just nu. Tror att jag kommer att göra det fram till i mars när ormarna återvänder. Träffade en granne idag som berättade att en älgko och kalv hade stått och gått bakom huset han bor i, han har fönster mot skogen, i flera timmar häromdagen. Jag har ju inget mot skogen här i mitt hus eftersom det är ett av det röda husen i mitten av området. Här ser ni hur mycket skog det är överallt.

Typ så, torsdag när Selma har varit här i en vecka. Det har funkat så himla bra! Hon är en lätt och väldigt kärleksfull liten hund.

Selma och jag hänger,

 och har det mysigt ihop. Jag hade trott att jag skulle tröttna på att vara hundansvarig, men inser att när överenskommelsen är som den är, det vill säga att jag ska ha henne tills nästa vecka, så är jag inställd på det och har inget som kryper i kroppen. Jag vet inte ens vilken dag de vill att hon kommer. De flyttar på måndag, så onsdag kanske? 

Min lilla assistent på soffkanten bakom min rygg. 

Det var exakt samma sak under pandemin. Jag hade ingen som helst rastlöshet i mig då, var bara glad för min lägenhet i Farsta som blev mitt fort.

Jonathan sa häromdagen att han inte alls har tänkt på mig som en rastlös person under sin uppväxt, och det var jag ju inte. Det kom först den dagen jag inte hade något att ta hand om längre: Misse. Då slog det till med full kraft. Men uppenbarligen är det bara när jag har möjlighet att göra något, inte annars. 

Jag korrläser sista dagen idag. 50 sidor. Samtidigt bollar vi titlar till deckaren och jag fick precis en säljtext i inkorgen. Jag skickade mitt förslag till min redaktör och nu har hon återkommit efter att ha kollat på den och lagt till och dragit ifrån. Det är ett teamwork som brukar funka strålande. 

I morgon börjar jag redigera, hurra!!

Just det, anteckning för min egen skull. I förrgår sprack min inflammerade fettknöl på ryggen när jag torkade mig efter duschen, och idag fick jag äntligen hem plåster som täcker och som är sterila. Det hade jag inte förrgår och igår. Såg idag att min madrass är BLODIG, måste hitta ett sätt att få bort det. 

Såret är fortfarande ömt och vätskar, men det kan ju ta ett tag för sår att läka. Det är svårt att sätta plåster på ryggen själv, kan jag berätta. Det vore betydligt enklare med ett sår någon annanstans. 

Det känns slätt och bra när man fäster plåstret, men sedan sänker man armen, ryggen kommer i en annan vinkel, och då viker sig ju plåstret rakt på såret. 

JAJA, jag håller koll, ska byta plåster varje dag, och worst  case får jag väl åka till en vårdcentral nästa vecka så att de får se så att det är okej. Det måste väl finnas någon såromläggande sjuksköterska där, tänker jag.

 

Jag tänker på Fjällbacka,

hur entusiastisk jag var första året och hur det tvärdog året efter. Totalt hade jag lägenheten i ungefär 2, 5 år. 

Första sommaren var magisk, jag trivdes så himla bra, kände mig inte ensam en sekund. Jag jobbade, vädret var fint, jag cyklade, bjöd hem folk, åkte och hälsade på gamla kompisar. 

Men år två kom ensamheten över mig som ett klubbslag. 

Första gången jag längtade därifrån tänkte jag att det handlade om att det var vinter, mörkt och att allt skulle bli bättre när ljuset återvände. 

Men det var inte så. Jag insåg att det inte var hemma längre. Inte som jag hade försökt göra det till i alla fall. Det fanns inget sammanhang för mig att ingå naturligt i, jag hade varit borta i alldeles för många år, skaffat mig egna vanor och preferenser och var inte längre villig att kompromissa eller förändra mig för att bli bekväm. Jag älskar Fjällbacka, men jag ska inte bo där. 

I Stockholm är jag de facto precis lika ensam, men det känns inte så. Mitt liv är här sedan 40 år tillbaka, jag blev vuxen i den här staden. Det var ingen hemifrån som brydde sig om mig på den tiden och mitt liv här blev verkligen mitt. Jag gjorde så gott jag kunde och Stockholm har alltid varit generöst mot mig. Mina misstag förläts snabbt, på västkusten skulle de ältats i all evighet. Jag fick växa istället för motsatsen. 

Vi har alltid gillat varandra, Stockholm och jag, och jag är så innerligt glad för att jag hittade hit. Jag tror att jag hade varit en rätt bruten människa om jag hade bott kvar på Västkusten. 

Det var lördagens fundering efter att mobilen hade påmint mig om något. Selma och jag störtmyser, pyntar lite, jobbar och har det härligt i snölandskapet som tydligen ska regna bort, typ i morgon.  

Till skillnad mot när jag bodde i Farsta, vill jag den här gången gärna att snön återkommer. På Ingarö får den ligga vit och fin. 

Den lilla del av skogen som jag är trygg i. 

Frisk.

 Lite hosta, men knappt ens det. Hoppas att jag slipper det. Det här var en förkylning EXAKT som den jag hade på Cypern. Så märkligt. De kan ju verkligen ha olika skepnad annars.

Igår var det full fart och så också idag, när jag har fixat och donat här hemma, städat här och där, och tagit det rätt lugnt. Jag ska duscha strax, äta något och sedan dra i tid mot Brandbergens bibbla. Tänkte åka redan vid tre, och kanske stanna till på vägen om det är så att jag har tid.  Jag ska börja min föreläsning 17.30 och sedan åka och hämta frk Selma. 

Så kul med snö för hennes del, hon tycker ju att det är roligt och i helgen kommer den ju den dm som har fallit här att ligga kvar i alla fall. 

Jag vet inte hur länge hon kommer att vara här. De flyttar den 2a, så kanske kanske till den 3e-4e typ. Hon har aldrig varit här så länge tidigare, och Jonathan och Linnea som saknar henne efter ett par dagar kommer nog att få det svårare än Selma skulle jag tro. Men samtidigt är det nog skönt för dem att kunna fokusera på flytten. De har beställt nya möbler som kommer samma vecka de flyttar in. 

Sedan ska Jonathans pappa hjälpa dem att måla. 

De skulle ju sova här den 1a, men nu går lasset den 2a så tror inte att de kommer hit då, vi får väl se. 

Älskar den här nya fåtöljen, by the way. Ikea. Inte så röd som den ser ut här, lite mer roströd. 

I morgon ska Selma och jag korrläsa för sista gången, den 27e eller om det var den 29e på Viva España till tryck och jag börjar redigera deckaren. Tjohoo. 

Så jag är sjuk.

Ungefär samma sjuka som jag hade för dryg två månader sedan på Cypern, det vill säga förkyld med feber. Det började klia i halsen lite i fredags och sedan var jag hängig i lördags när jag var i Nynäshamn, lite sämre igår och ännu lite sämre idag.

Jämför med allt annat är det förstås ingenting att orda om, men jag behöver få ned det i min dagbok. 

Min korrläsning är igång, idag dag 2. 

50 sidor om dagen är planen och jag ska lämna torsdag, vet inte när, det måste jag kolla. Ev behöver jag korra 65 de sista tre dagarna nu. Det här är en kort bok, dryg 250 sidor. Jag skriver sällan under 300 men nu blev det så den här gången.

Kollade nu och hon vill ha det på morgonen, så lite fler sidor varje dag alltså. Om jag inte gör som idag, går upp och börjar jobba innan kl 6 eftersom jag ändå inte kunde sova längre. Jag var klar halv nio typ. Sedan somnade jag om i soffan. Urskönt. Det skulle ju funka på torsdag också.

Men det blir inget annat gjort här hemma. Jag orkar inte tvätta, knappt tömma diskmaskinen. Jag har mest legat idag (och igår). Är så trött!

JAJA, det går över. Gärna till på torsdag då jag ska föreläsa på en bibbla och hämta Selma. 

Det här fotot fick jag igår. 

Torsdag, när första snön kommer till Stockholm. Det blir intressant. 

Idag fick jag myyysigaste frågan

från Sumpan.

De flyttar den 2a december och flyttfirman hämtar deras grejer den 1a, så de behöver sova hos mig en natt.

HUUUUR mysigt?

Snorpan är förstås också med första advent. 

Första advent, jag kommer att ha pyntat, vi kommer att laga mat, spela spel, kolla en film, mysa tills vi måste lägga oss (istället för att de åker hem.) 

Tjohooo.

Idag är moms och kvarskatt inbetalt och det är SÅ skönt när det är klart och att jag hade pengar till det i år också. 

Jag skjuter ju på sätt och vis på skatten eftersom jag har så lite koll på vad som ska komma in varje år. Förra året damp det plötsligt ned 250 tusen från Holland (Flanagans), via Bonniers avtal. I år fick jag 90´. Jag har inte en aning om hur jag ska uppskatta den försäljningen och det har ju inte Bonniers heller förrän rapporten kommer. 

Just nu betalar jag typ 9000 i månader i prelskatt, det är för lite om man ser resultatet över året. Men som sagt, det är omöjligt att uppskatta när en kvarts miljon trillar in bara sådär. De första månaderna på året får jag ju inte inte nästan ett öre. Då får jag verkligen skrapa ihop de där 9 000. 

Hur det blir framöver har jag inte en aning om. Jag hoppas förstås på deckaren, men har inte den blekaste om hur den kommer att gå, det har ju ingen eftersom mitt namn, om jag har något, är så förknippat med feelgood. 

Typ så.

I morgon ska vi till Schyffert i Eskilstuna, det ska bli så himla roligt och mysigt att göra det med Jonathan. HURRA!

Om man för ett ögonblick bortser

 från att karln är en galning är det rätt otroligt arbetstempo han har för att vara 78, den nya presidenten. Och den förra, som ju var rätt förvirrad på slutet. De verkar stå på gasen tills de ligger ned. Ingen pension där inte. 

Jag räknar ju själv på det där från och med i vår. Min plan är ju att ta ut pension i april, men om jag kan skjuta på det är det bra. På den allmänna finns ju en stoppknapp, tyvärr gör det inte det på tjänstepensionen än så länge. Det är på gång, men om det gäller även dem som har börjat plocka ut den vet jag inte. Den är ju inte så hög för min del, men det gör ju några tusenlappar i månaden ändå. 

Vi får la se, tjolahopp. 

Idag kommer Selma, eller rättare sagt idag hämtar jag Selma. Tyvärr har ju ingen av de där två stadsborna tagit körkort och det krävs ju bil för att ta sig hit till skogen. Det går kommunikationer, buss till Slussen, men inte upp till min gata. Vi är många som har lagt in önskemål om det till kommunen, men har inte hört något om att de är intresserade av att skicka bussen hit. Det borde de ju göra till ett 55+boende kan man tycka.

Annars travar mitt författarliv på som det ska. Några sidor kvar att redigera, det gör jag i morgon. Sedan får jag första korret (på Spanien 2) på torsdag och sedan det för mig VIKTIGASTE korret (nr 2, när bara jag läser), den 22a. 

29e går den till tryck.

25e får jag dessutom tillbaka deckaren från min redaktör och förläggare för den kanske VIKTIGASTE redigeringen, som jag ska pyssla med hela december fram till 2a januari. Eftersom vi flyttade utgivningen från september till april, pga huvudbok i Bonniers bokklubb, så är det ju gaspedal på det här projektet, minst sagt. 

Omslag, säljtexter, allt sånt jobbas med redan nu. Jag har fortfarande ingen titel. Vi ska ta nya författarporträtt (har inte gjort det sedan första Fjällbacka och de är lite för ljusa och glada för den nya genren). Jag skulle vilja ha svart och glasögon den här gången. Se allvarligt in i kameran. Gud, så roligt!

Jag ska ha Selma två veckor över jul och nyår, så ju mer jag gör i manuset innan dess desto bättre är det. 

I månadsskiftet flyttar Jonathan och Linnea och då vill de ha lite hjälp, men det där ska nog gå att kombinera. I dagarna går Linnea in i v 27, häromdagen messade hon att det var 100 dagar kvar och nu mår hon nog som bäst. Hon har haft rätt många gravidkrämpor, lilla pluttan. Och då är hon den ickeklagande typen. 

Jag minns inte att jag hade en enda mer än lätt illamående emellanåt och att jag var trött i början. Vilken tur, med tanke på att jag var helt ensam.

Där har vi det. På onsdag åker vi till Eskilstuna och ser Schyffert, på torsdag är det stor 80-fest för Forum och på lördag ska jag vara med på ett evenemang i Nynäshamn. Sedan är allt avklarat för i år, och jag kan fokusera 100% på min lilla familj och mitt lilla deckarmanus. 

Releasefest,

 pocketpresentation och redigering. Det är vad jag har pysslat med den här veckan.

I tisdags lämnade jag Selma och sedan dess har det gått i ett. Kul! Jag gillar när det händer grejer. Gårdagens releasefest var för Simonas "Charlies hämnd", som jag fick förlyssna på efter tjat på Bonnieraudio, alltså gjorde den mig sällskap i bilen på min resa till Växjö förra helgen. Det är ju det bästa som finns, att få en bra bok i början på en resa. Snacka om att det går smidigt att köra då.

Den är SÅ BRA! Älskar ämnet hämnd, och särskilt när den är raffinerad. LÄS LÄS LÄS! (Eller som jag, lyssna!) Igår på releasen fick jag boken och den tänker jag ocks läsa framöver. Jag ska också läsa Katarina Bivalds nya, "Liket på Tallholmen". Den fjärde boken i serien om Berit Gardner.

Jag har beställt en ny fåtölj till matrummet, en med nackstöd, som jag tror kan bli en perfekt lässtol! Den vita får flytta tillbaka in i röda rummet. Den var så fin i matrummet men saknas i det andra. Jag struntar i bäddsoffa. Det räcker med den soffan jag har. Om Jonathan kommer hit med fru och barn får vi lösa det då. Det troliga är att jag sover över hos dem framöver, inte att de sover här. 

Jag behöver verkligen något att luta nacken mot. Den här min krångligaste kroppsdel och i den här satt jag vrålskönt. Ikea. Oskarshamn.

Kommer den 14e och jag ska själv montera. Lycka till med det, Åsa. 

Idag ska jag först jobba. Jag gick upp alldeles för tidigt, vaknade av en hemsk dröm om att Jonathan och jag hade åkt ifrån Misse, jag hade glömt bort honom. Och i drömmen kom jag på det först när vi öppnade dörren hemma. Jonathan sprang uppför trapporna (vi hade tydligen sådana) och hämtade honom. Sedan kom Misse vinglande mot mig och upp i min famn. Han var alldeles raggig i pälsen. 

Han var inte en kelsjuk katt alls, ville ligga nära men aldrig i knäet. Igår såg jag hans urna, som jag aldrig har förmått mig att göra mig av med, och jag tänkte att jag bara borde hälla ut askan och slänga själva urnan för jag hade nästan GLÖMT att den stod på skåpet i hallen (urnan stod i Fjällbacka så länge jag hade lägenheten där).

Så där är kopplingen, förstås. En bortglömd Misse. 

Nu kommer jag inte att slänga något alls!

Utöver det behöver jag ta tag i mitt kroppsomfång innan jag har växt ur mina kläder helt och hållet. Jag vet hur jag ska göra, men har hittills inte brytt mig. Men när jag provade kläder igår insåg jag att jag behöver ta tag innan det går för långt igen (som det gjorde för några år sedan.) Jag älskar ju mina kläder och att kunna vara piffig när det behövs. 

Dessutom ska jag få barnbarn och vill vara pigg i kroppen. Det betyder lite gympa hemma. Jag ska hitta något fiffigt program och i morgon, när jag ändå ska handla, köpa en jympamatta. Jag undrar om man kan vara med på Friskis online? Det ska jag kolla.

Selma är här, jag har glömt bloggen

Älskar morgonen i min lägenhet. Vi sitter i kökssoffan under morgonkaffet, på tv:n spelas just nu Vi på saltkråkan, typ. Mysigt, trots att jag inte ser tv:n från soffan. 

 men när jag kommer på att jag har en blogg blir jag glad. 

Selma kom i fredags och idag är det söndag. Vi har sovit i exakt 8 timmar i natt och gårdagens ledbrutenhet, som jag har lidit av sedan jag kom hem från min resa i måndags, och som har förvärrats under veckan, är om inte borta, så väldigt nära. Problemet har suttit under skulderbladet, i nacken och i höften. 

Jag åt två omgångar med muskelavslappnande/Ipren/alvedon igår som verkar ha gjort susen, och började dagen med samma kompott trots att jag är så mycket bättre den här morgonen. Lika bra att göra det idag också, tänker jag, så kanske det är borta sedan.

Den här söndagen ska jag jobba. Mitt manus är på ungefär 200 sidor och jag har 120 kvar. 100 efter dagens arbetspass. Deadline den 14e. Det kommer att funka finemang om jag bara står på benen. Jag har ett par grejer kommande vecka, men det är på kvällstid. Alltså hinner jag jobba undan innan jag ska iväg. 

På soffkanten med perfekt utsikt

Jag skulle vilja hitta ett träningsprogram online, något som jag kan göra varje morgon. Ska se om jag kan hitta något. Ohc så skulel jag vilja hitta min träningsmatta, den har jag inte sett sedan jag flyttade och det är ju möjligt att den inte kom med/slängdes. JAJA, det finns nog nya på Stadium skulle jag tro.

Nu ska jag beställa D-vitamin, selen och Q10. Det ska vara bra, har jag läst. 

Söndag. Bra dag så här långt.