Årets sista dag.

Jag går ur 2024 och mår bra. Vilken ynnest ändå. 

Visst har det funnits utmaningar under året, för mig som alla andra, men jag är duktig på att ladda om och ta mig an nya förutsättningar. Det har gått i arv till min son, han är precis likadan. "Okej, nu blev det så här, vad gör jag då?" Typ.

Det enskilt bästa som har hänt under 2024 är att jag har fått bukt med mitt psoriasis, det är fantastiskt stort. Jag fortsätter på samma sätt nästa år. Inget, om vi inte drabbas av en världssvält, skulle kunna få mig att äta det jag idag undviker.

2025 är året då jag går i pension som det ser ut nu, det är ju inte klokt när man tänker på det. För att: Efter årsskiftet kommer man att kunna pausa även tjänstepensionen om man inte behöver ta ut den pga jobb och det låter ju utmärkt. Kommandet året kommer att vara mitt mest osäkra på tio år. Det är både spännande och läskigt och att ha en start och stoppknapp på pensionen är en trygghet. 

Om jag så inte jobbar en dag till i mitt liv så kommer det ju att trilla in pengar tack vare stor backlist (tidigare utgivna böcker) i några år till. Inte i alla evighet, men ett tag. 

I år har jag sålt 105 000 böcker, blandad utgivning, gammalt och nytt. Det borde varit betydligt mer (om jag hade fått bestämma, haha), men Spanien och sista systrarna har inte riktigt levererat. Men ändå. Backlisten tickar  på. Närmare 30 000 är de två första böckerna i Systrarnaserien. Så när den nya kom stack de gamla också iväg.

Ungefär 13 000 är Flanagans.15 000 gamla Sonjor. 2500 av Ett oväntat besök, som är en av mina absolut bäst säljande böcker, som kom ut  2018. 

Om man tänker att så många har läst mina böcker i år (plus typ 65 000 bibliotekslån), är det förstås hisnande. Många har också läst i Holland. Och så långt borta som i Argentina. Helt galet!

2025 ska jag skriva ytterligare en deckare, några noveller här i början av året har jag också tänkt och jag funderar dessutom på hur jag kan använda mig av mina gamla coachkunskaper. Är det dags för en skrivkurs, kanske? 

Jag skulle också vilja testa att skriva manus. Jag har två böcker som skulle göra sig utmärkt som film/tv-serie: Gloria och Ett oväntat besök. Mer än Sonja, egentligen, även om filmbolag alltid har varit intresserad av den. Gloria har något som inte alls är så dumt, tycker jag. Hög energi, karaktärer som är fängslande och en liten krimhistoria inbakad. 

Utöver det ska jag ju bli farmor (just det är så stort att det är svårt att greppa, typ 45 dagar kvar), jag ha Selma mer, men hoppas också kunna leva MITT liv. 

Jag tror att 2025 blir FAB!

Och mormor: Grattis på födelsedagen (halmbocken var hennes och morfars) . 112 år, fem minuter innan midnatt.

Jag inser, att jag har problem med att inse,

vad som är vad i denna djungel av beskrivningar av text.

Teresa sa: "det blir väldigt mörkt om du väljer att gå den vägen."

Och på riktigt vet jag inte riktigt vad hon menade. För mig är mörkt när barn råkar extremt illa ut, låses in, omges av elakhet kanske, om en kvinna misshandlas och inte kan göra sig fri ... och sånt. Självförnedring är också mörkt. 

Det jag skrev var ju inte muntert på något sätt, verkligen tvärtom, men är motsatsen verkligen mörk?

Filip och Fredrik, som har den enda podd jag följer slaviskt, säger ofta att saker är mörka och då tänker jag ofta att de inte har varit med om någonting alls i sitt liv. Att något har ett mörkt drag är ju en annan femma

JAJA, jag fattar ju heller inte vad som är djupt och inte, så det ligger väl i samma korg, antagligen. 

Nu har jag exakt 11 sidor kvar av huvudberättelsen och den gör jag klart i morgon. Sedan har jag två hela dagar att ägna åt de två parallella historierna. Det borde gå, men det är tamejtusan på håret!

Där har vi det. Söndag. Selma och jag ska ta en promenad till och sedan åka och slänga sopor, kartonger efter Mathem som ju var här i fredags. Förr fick man maten i papperspåsar och det var så mycket mer praktiskt för mig som kund, än vad kartonger är som man får det i nu. 

Alltså min fina hund som inte en enda gång har stört mig i arbetet idag heller. Hon leker själv, just nu ligger hon i fönstret i röda rummet och tittar ut. Fina Selma, som i morse klarade att stanna i sängen själv i hela 10 minuter! Hade vi inte tagit sista promenaden kl 20.23 hade hon nog klarat det ännu längre, men då var hon nödig.

Min hund är så himla mysig.

Igår sov hon mest hela dagen och för mig är ju det perfekt när jag ska jobba. Vi går kanske en timma per dag, plus några kortisar, och det gjorde vi igår också, men däremellan som var hon en tröttis.

Vanan att gå direkt in efter att hon kissat och bajsat på morgonen sitter i (mer för mig än henne, kanske, jag behöver kaffe!) men ju längre hon klarar sig utan att kissa blir det ju rätt långt mellan promenaderna, så nästa blir alltid lite längre. Det är trots allt skönare att gå ute när det har ljusnat och det är då vi går längre promenader. När det är mörkt blir det bara kort, både på morgonen och eftermiddagen/kväll.

Både igår och i morse kunde jag lämna sovrummet, gå på toa, tända upp, sätta på en kopp kaffe, innan hon kom upp. Förhoppningsvis kan vi träna in det, för jag gillar att gå upp och jobba tidigt och hon gillar ju att sova ut. Men hon stannar ju inte sängen utan mig, har aldrig gjort, igår var den första. Och trots att det kanske handlar om fem minuter är det bra gjort av Selma. 

Jag tänkte på idag hur fint jag bor här. Jag är inte rädd alls, kan nog räkna med att nyår blir väldigt lugnt och fint (för Selma) och min djurrädsla får jag väl lära mig att hantera. Det gick ju bra i år. Jag måste bara undvika vissa saker som jag tillåter just nu, som att gå runt i diken, gira in i skogen och sånt. Dessutom är hyran på 11000 för 81 kvm nyproduktion väldigt rimlig i jmf med andra projekt där en etta på 30 kvm kan kosta 9 000. 

När jag någon gång flyttar, för det är jag rätt säker på att jag kommer att göra, så måste jag skala ned. Inget stort matbord, inga gigantiska garderober. Åsa måste bli en minimalist. Ni fattar ju vilket ingrepp i min person det skulle innebära. Jag ÄLSKAR mitt stora bord och alla mina kläder. 

Om man vrider bordet får man in en iläggskiva på varje sida, och då får 12 personer plats. 

Typ så en lördag (som mest känns som en torsdag) när jag är på HUGGET för att ta tag i mitt manus. Så himla roligt!

Trevlig helg, hörrni. På onsdag är det 2025!

Wohoo, bra jobbat Hellberg.

Idag kom jag igång tidigt, och har haft stöd av Selma som har sovit och varit lugn.

Nu har jag stoppat godis i en kong, och då har hon att göra en stund. Själv ska jag se en favoritserie på DVD: Scarlett.

Nu orkar jag inte jobba mer idag, men har kommit så långt som jag ville. Jag redigerar själva deckargåtan separat och sedan kommer jag att redigera de andra två parlalella spåren när jag är klar. De är fristående på det sättet, även om allt slutligen går ihop (hoppas jag).

Det är SÅ roligt, trots att det inte alls är en rolig roman. Människorna är krångliga, svartsynta, elaka och hatfulla. I alla fall i jämförelse med det jag har skrivit hittills. 

Jag gillar Vega och Leopold, det ska blir roligt att skriva om dem också framöver. Hur många böcker det blir vet jag inte än, jag har bara kontrakt på en till än så länge, och det beror förstås på hur den första går. 

Även om den här sägs vara bra (min redaktör har aldrig varit så positiv inför något jag har skrivit, tror jag) så är det ju inte säkert att den når ut. 

Min Fjällbakaserie får ju också lysande omdömen, ändå går de trögt jmf med till exempel Flanagans, som förvisso hade en nedåtgående kurva, men inte alls som Fjällbackaserien har. Nu sålde den till tio länder, och det spelar in för ekonomin. 

Mina böcker försvinner på Storytel och säljer inte sig själva där alls, så som vissa stora författare gör (även om de kommer från Bonniers.) Och man behöver lyssningar på Storytel också för att det ska gå ihop. 

Jag är frustrerad över det, såklart, men måste ju ändå vara hoppfull inför det nya. Jag känner ju att det är bra, men hur bra vet jag inte. Det kommer ju ut miljarder deckare varje år. 

Det jag vill är att fortsätta kunna försörja mig och för det måste deckaren sälja. Tidigare tänkte jag aldrig så, jag behövde inte det. Jag var liksom nöjd. Nu är jag pyttelite mer orolig.

Och egentligen har jag inga förväntningar. 

Boken blir huvudbok i Bonniers bokklubb i maj, vilket är hedersamt och garanterar i alla fall kanske tiotusen inbundna ex, och det hade jag inte en tanke på att den skulle kunna bli eftersom jag är debutant i genren. 

Det är en otroligt fin början, låt oss bara hoppas på att den tuffar på även på andra kanaler. 

Jag ska till Crimetime på mässan i höst, det är ju helt galet roligt!

Börjar denna Annandag nöjd,

eftersom Mathem hade leveranstider över och därmed får jag i morgon förmiddag hem det jag behöver för att klara mig ännu i några dagar.

Jag vill göra mer risgrynsgröt, så jag har beställt mer av den här från Alpro. Den jag gjorde på julafton brände fast i en kastrull, det blev rätt torrt, men herregud vad gott det var att göra med vanilj.

Igår värmde jag på resterna med en skvätt av Alpron i micron, men kära nån så gott! Jag åt med äppelmos och kanel.

Jag ska göra lite mer när jag får hem varorna i morgon, så att jag också kan testa att göra en Ris ala malta med någon form av vispgrej, också från Alpro. 

Annars är mitt vrålätande verkligen över. Jag är taggad på att känna lite lätthet i kroppen igen och att inte drabbas av diabetes som min mamma har och som min mormor alltid snuddade vid. Det är ärftligt men går att påverka med kosten. Jag behöver ha fokus på alla fördelar för just nu är jag sockerberoende, känns det som. Det brukar ta en vecka att bli av med suget. 

Så ta bort alla bullar, bröd, skumtomtar och annat som jag har vrålätit. Risgrynsgröten blir mitt farväl till alltför snabba kålhydrater. Målet är att jag ska känna mig FRÄSCHARE än jag gör just nu när ansiktet och magen är mer likt uppumpade bollar än någonsin tidigare. 

Men jag vill ändå äta gott ju, så jag har köpt hem kålrot, morötter, odlad lax, frusen spenat och lite sånt som jag åt när jag ställde om min kost till antinflammatorisk för ett par år sedan. Mycket grönt och proteiner + frukt. Det brukar min kropp gilla. Just nu är ju apelsinerna magiska.

Julafton jobbade jag inte ett dugg, vi hade det så trevligt Selma och jag. Igår jobbade jag inget, vi hade gäster, Ninni och Tage (människa och hund) och då blev det heller inget gjort. 

För första gången släppte jag Selma lös i skogen och Tage och hon lekte och sprang sig helt slut på en superfin öppen platå mitt inne i skogen, och hon kom på inkallning. Om hon skulle göra det utan Tage, vet jag inte, men jag testade ett par gånger och hon kom i alla fall som ett skott. 

Jag tänker inte släppa henne när jag är ute ensam, i alla fall inte i skogen. Vi kan träna på andra ställen och det har vi gjort med kopplet hängade efter, och då lämnar hon inte min sida. Men hur hon reagerar om hon ser något, blir rädd eller så, vet jag ju inte och jag skulle aldrig chansa. Nu följde hon ju Tage som är äldre (5) och tränad att vara lös. 

Idag ska jag jobba allt jag kan. Jag skulle behöva komma 20 sidor framåt, det vore verkligen lysande. Jag är utvilad så förutsättningarna finns. Selma väckte mig halv nio och då hade jag sovit i nio timmar. 

Tiden sedan jag gick manuset har runnit iväg, ändå tycker jag att jag har jobbat de flesta dagarna sedan jag fick tillbaka det från redaktören. De första gick åt till Spanien 2, men därefter har jag strävat på. Det är svårare den här gången, det är därför det inte går som en dans. 

Å andra sidan är det svinroligt, även om det är svårt, så jag har inget som helst motstånd mot att göra jobbet, det är bara det att det går lite mer långsamt än vad jag kanske är van vid efter 20 feelgoodredigeringar. 

Annandag jul. Jag har vänner som är på minnesceremonier i Thailand. 20 år sedan Tsunamin. Det som hände då känns fortfarande obegripligt.

Idag vet man med rätt stor säkerhet

 att det fanns en man från Nasaret som hette Jesus.

Jag citerar från Populär historia, den som är intervjuad är en amerikans professor som heter Marcus Borg: 

"Det finns ytterligare saker som han anser att det går att slå fast med hög sannolikhet: att Jesus var en judisk mystiker, helbrägdagörare, visdomslärare, social profet och rörelsegrundare – en judisk förnyelserörelse uppstod ju kring honom." 

Ibland saknar jag att ha en tro, eller snarare kanske jag känner att jag behöver en tro. Jag blir berörd när jag tänker på det, att gå i kyrkan på söndagar och vara del av en sådan gemenskap.

Men samtidigt skyr jag ju det där eftersom jag i grunden är alldeles för krass för att  tro på Gud, det är som att tro på jultomten, en omöjlighet eftersom varken Gud eller tomten, som de är beskrivna, kan träffa varje människa.

Om vi alla däremot är födda med ett överjag, att vi alla bär runt på en Gud, är det en annan femma. Om detta vet vi inget, ju. 

Och kanske är det detta jag ska tro på. Att om jag går till kyrkan så gläds mitt överjag eftersom det får träffa en massa andra i hans (jag har ingen pappa, jag behöver att det är en han) klubb. 

Jag ska fundera vidare på det.

Idag är det julafton, därav mina sökningar på Jesus, som verkade vara ett hygglo som själv inte såg såg som en Guds son. Det har lagts på honom efteråt (enligt samma professor som ovan).

God Jul, önskar Selma och jag!

Bra jobbat av mig de senaste dagarna.

 Igår tog jag ledigt med gott samvete och firade fjärde advent med familjen i Solna. Så himla mysigt. De hade packat ihop för att åka till Östersund och packat in möbler och annat eftersom Jonathans pappa ska måla deras lägenhet under de två veckor de är borta.

Vi åt mat, Linnea hade gjort äppelkaka med vaniljglass (allt gjort så att jag kunde äta det) och så spelade vi spel. Hitster, kul som tusan. Man fick lyssna på låtar som sedan skulle petas in rätt i tid utifrån föregående låt. Så om mitt initiala kort hade årtal 2001 skulle jag bedöma om nästa låt var äldre eller yngre. Svårt, för vann man kort (som man gjorde om man hade rätt) blev det tajt mellan årtalen. Den som först hade vunnit tio kort vann matchen.

Selma blir ju så glad när jag kommer, hon lämnade inte min sida, ville sitta i knäet, rädd för att jag skulle åka BIL utan henne. Hos dem är många leksaker undanstoppade och hon tycker nog kanske att det är lite trist, så när vi kom hit blev hon så glad av att se alla leksaker som låg framme och att inget är förbjudet område. I Solna de hade ju tejpat, lagt ut skyddpapper och plast på golvet så hon kunde och fick inte röja runt på samma sätt. 

Just nu dricker vi morgonkaffe och sedan ska jag gå igång med jobbet så fort hon somnar om, det har hon inte gjort än (vi var ute kl 7 och gjorde dagens första toalett), lite yster som hon fortfarande är över att vara här. 

Skruttan. Så mycket kärlek i fem kilo hund. 

Vaknade 5,

 toa, försökte somna om i en kvart men gick upp när det var omöjligt.

Så nu har jag strax druckit mitt kaffe, kollat igenom alla lägenheter på Bostadsförmedlingen och känt hur OSUGEN jag är på att flytta just nu. Skönt, faktiskt. 

Bara julljusen lyser: min lilla gran, balkongen och advensstakarna. Tv:n står på, och jag sitter i köket.

Igår kroknade jag för att jag hade vaknat för tidigt, och somnade om i soffan i ett par timmar på eftermiddagen efter manus, glasögonfix (nya byglar), sorterande av säckar på återvinningen (som har stått i hallen sedan Babyshowern), matinköp.

Egentligen känner jag mig inte stressad, ändå var det något liknade som utlöstes när jag fick en fråga från förlaget om att göra en filmsnutt till något, alltså typ nätbokhandel, som det hade kommit en förfrågan om i absolut sista sekund. "Kan du i morgon?" "Okej, inte det, men kan du dagen innan julafton?" "Okej, inte det, men om du får göra det när du vill?"

Så tre nej, men av det får jag lite ont i magen, för jag är inte van vid att säga nej till förlaget, inte ens om det faktiskt är nödvändigt. 

Men jag orkar inte sätta på mig smink, filma och hålla på. Inte nu, inte förrän mitt manus är skickat. Jag har sett fram emot JULFRID även om jag jobbar varenda dag under julen och jag behöver hålla fast vid det. Men i mitt huvud har man som författare alltid en skyldighet att ställa upp. Man säger ja till alla förfrågningar. 

Något utlöstes av de där frågorna. Jag borde ha varit tydligare från början, det är en lärdom. Jag fick frågor om datum, och borde ha svarat att inga datum passar förrän i mitten av januari, typ. Eller i alla fall den 6e, då jag inte har Selma längre (hämtar henne på söndag).

Det utlöste stress tror jag. Eller kanske press? 

JAJA, bra att jag är vaksam och rädd mig själv i alla fall.

Glädjande igår var att Linnea ska få göra ett planerat kejsarsnitt som hon önskade. Det är inte en lätt process att få det om det inte finns synnerliga, fysiska problem, men är man rädd så är man ju. Jonathan var en väldigt stor bebis, jag snittades efter 30 timmar, och den historien har hon ju hört. 

Så runt alla hjärtans dag kommer han, den efterlängtade plutten. Åh!

Där har vi det, fredag, vilket betyder att den här veckan inte har haft någon torsdag eftersom jag trodde att det var onsdag igår. 

Häpp!

Givande möte i stan med min förläggare

 

Gamla stan

I värme någonstans på vägen

TAK restaurang

Katarinahissen

Som alltid, måste jag säga, kommer jag hem med mer energi än tidigare. Det enda störningsmomentet jag kände var att en "stor" deckarförfattare kommer att ha en huvudkaraktär med samma namn som min och tänker inte ändra bara för att jag, debutanten Hellberg, kommer med min lilla historia. 

Så sa hen inte alls, såklart, men så tolkade jag det, haha. Jag vet inte vem hen är än, kan bara spekulera. 

Well. Jag kommer först och  hinner kanske till och med släppa två böcker i min serien innan hen kommer med sin första, och då hoppas jag att mina huvudkaraktärer är etablerade. 

Jag berättade för Teresa igår om min skrivresa till Kanarieöarna förra året där jag ju skrev en fjärdedel av deckaren och att jag när jag kom hem och skulle fortsätta arbeta med den, insåg att det var skit och slängde alltihop utom en scen. Men jag skrotade inga namn. För mig säger namn på karaktärer så mycket om dem och i mitt huvud lever ju dessa två och jag tänker inte byta namn nu. Då får vi ha samma namn, det skiter jag i. Hade jag varit tvåa på bollen hade det inte varit något snack, men nu är jag ju först ut. 

I alla fall: sedan fick jag se OMSLAG! 

Först visade Teresa ett som jag tyckte var okej, men sedan visade hon ett till där jag kan ha ropat högt med armarna i luften: "där har vi det." Och hon tyckte exakt som jag. 

Det hade alla rätt. Men om det sedan har det för läsarna vet jag ju inte. 

Jag tyckte att min första gula Spanienbok hade ett fantastiskt omslag, men har sett hur folk faktiskt inte ens lyfter upp boken för att läsa baksidestexten. 

För det är väl det ett omslag ska göra: bjuda in att läsa baksidan.

Typ så, nu ska jag JOBBA, hurra!

PS outade mina huvudkaraktärer Vega och Leopold på instagram efter att jag skrev det här. 

Utflykt till stan och min förläggare,

och jag behöver äta något och duscha. Men jag har det ju så bra i min soffa att jag inte riktigt kommer igång.

Något manus hinns inte med innan jag åker, och vi får väl se vad jag hinner i eftermiddag när jag kommer hem. Jag har några manusgrejer att prata med henne om och brukar få ny energi av det, så det kan hända att jag i alla fall pillar lite i manus senare. 

Tänker ta bussen idag eftersom vädret ska bli fint. Då parkerar jag vid Värmdö marknad (10 minuter härifrån) och tar bussen till Slussen, som tar 25 minuter. Sedan tänker jag gå genom Gamla Stan, det är alltid mysigt men kanske extra mycket mys under julen. 

Flera flugor: billigare resa (vet inte vad bussen kostar men vet ju att parkering är svindyrt), jag får min dagliga dos av promenad (minst 30 minuter varje dag är planen), jag är klimatsmart  och får tack vare det lite Stockholmsjul till livs. Bra grejer alltihop. Lunch med Teresa intas på restaurang TAK. 

Bra plan!

Vilken fredag det blev.

Vi överraskade Linnea med en babyshower här hos mig och det var så himla mysigt. Från Östersund kom hennes mamma, pappa och tvillingsyster med sin fem månader gamla dotter. Min bästis Helen var här med sin dotter och sitt barnbarn. Linneas bästa kompis var här, och Jonathans pappa. Så totalt var vi 10 pers, som fick superbra plats här hos mig. 

T

Vera 6,5 kilo och 5 månader. 

En lycklig blivande mamma

Chockad. Jonathan visste ju.

Överbordetdekoration

Alla fick skriva hälsningar på bodies

Pappan var lika glad

Jag och Selma såg förrädarna dagen efter, hon låg i mitt knä i över en timma, pluttan. Vi var helt slut efter allt festande.

Jsut det. Tvillingarna!

Matbordet var fullt av dekorationer, paket och annat, men folk ställde sina pizzatallrikar där ändå och det funkade utmärkt. Att köpa pizza var en mycket god ide, måste jag säga.

I köket, runt mormors gamla bord i min soffa och auktionssto,l satt också folk. Så mysigt att köket lockade, tycker jag som ju älskar att sitta här varje morgon. 

Hade vi varit ännu fler hade jag nog fått skippa den stång som nu hängde över matbordet och lagt extra bordsskivor, men med 10 pers behövdes inte det och dekorationsstången är fin. Köpt på Rusta när jag flyttad in och min tanke var ju att kunna dekorera över bordet, kanske till jul, midsommar eller födelsedag. Då var inte Linnea gravid, men den var ju superbra till det här tillfället också.

Selma var ju här och hon var så glad och snäll, oftast satt hon i våra knän, mitt, Jonathans eller Linneas. Vår lilla trygga hund. Hon skällde ju när vi kom in i lägenheten efter att jag hade hämtat dem, när alla som gömde sig här hemma dök upp och skrek, men det gick fort över, hon ville mest hälsa på alla. Lillfisen, som numera är en knähund. Hon kryper verkligen upp i famnen. Bäst är det hos Jonathan för han är störst men vi gosar till det i fåtöljen här och då ligger hon och sover tungt även i mitt knä.

Hon har varit här med mig från fredag till igår, och på söndag hämtar jag henne och då ska hon vara här i två veckr. De kommer inte hem från Östersund förrän 5e januari. 

Nästa gång jag ska använda bordet till många vet jag inte när det blir, men det vore roligt att bjuda hem en massa feelgoodförfattare någon gång, innan jag "byter genre".

I ett år gör jag väl det i alla fall. Jag har ju en dröm om att skriva både och, men vi får väl se vad förlaget mäktar med och hur deckarserien går. Blir det en flopp vet jag inte riktigt vad jag ska göra, faktiskt. Ta nya tag, antagligen. Det är jag bra på.

Än så länge är det ju i alla fall en framgångssaga eftersom den inte är släppt än, haha.

Idag är det bara redigering, i morgon ska jag till förlaget, och sedan jobb med manus onsdag till söndag då jag ska julfira hos Jonathan och hämta Selma. 

På lördag måste jag handla, och jag funderar på vad mitt julbord kommer att bestå av utöver skinka (som jag redan har köpt), glutenfritt vörtbröd och sill i olika former. Det kanske räcker? Gravad lax är inte riktigt min grej, inte syltor heller. Och Jansson klarar jag mig utan. Vi får se. Skinkan är i alla fall viktigast.

Typ så, denna måndag då vädret visst ska vara rätt uselt. Vi får väl se om jag kommer ut på min promenad idag. 

Tjohoo

Full speed idag och jag börjar med att se

var jag är i manus, så att jag kan marinera det under den här dagen när jag faktiskt tänker ägna mig åt att städa, ha ett möte och göra fint här hemma eftersom jag ju får gäster ikväll. Det bli enklast möjliga mat, pizza, en massa godis och mys, bra tänkt av mig. Jag minns inte när Jonathan och Linnea var här senast. Sedan  stannar Selma med mig med fram till söndag förmiddag och det ska bli så mysigt!

Sedan har jag måndag till söndag med ostörd redigering, innan Selma kommer till mig och firar jul. Då återstår ungefär 2 veckar fram till min deadline. Det borde gå, jag kommer nog en bra bit i veckan som kommer. 

Det är så roligt, men också bökigt. Jag tar bort och lägger till, och är rädd att jag rör till allt ännu mer. Det som nu är "faktarutor" ska levandegöras och information spridas ut. Någons motiv ska skärpas. Man måste ju förstå varför någon gör något, eller i alla fall känna att personen är kapabel att göra det som den gör. 

Ungefär så, denna fredag. Bra dag, så här långt. 

Inte postat innan  jag satte fart idag, well, jag kom det på kafferasten samma dag i alla fall. 

Trall till balkongen för 400 pix

 3600 mindre än ordinariepris. 90% rea i min Plantagenbutik på Värmdö marknad, som affärsområdet utanför Gustavsberg heter. 

Det är en svinbra rabatt. På nätet har de 50% på samma golv. Tack och bock, grannen, som ju också hade räknat ut hur många paket med plattor som behövs eftersom hennes balkong är identisk med min. 

Plattorna får ligga i bilen i några dagar innan jag har skaffat utrymme att lagra det här inne. Jag kommer ju inte att lägga golvet förrän i vår. Men var jag ska göra av det fram till dess har jag inte riktigt räknat ut. Mitt förråd är ju redan överfullt. Jag funderar på hur jag ska organisera allt där inne, vi får se om jag kan hitta någon fiffig lösning någon dag när jag har tid att fundera på det. 

Jag har i alla fall rensat ut 3 nya kassar till Sellpy med kläder jag inte längre kan/vill ha. Förra gången sålde jag grejer för kanske 7 tusen, typ. Men då var det ett par riktigt dyrbara skor med. Det har jag inte den här gången, men jag kanske kan få 2 tusen för det i alla fall. 

Jobbet går långsamt framåt, jag är och rör i kapitel över hela manuset känns det som, och det är pyttelite rörigt men om jag bara jobbar varje dag så har jag det mesta i huvudet och kan få det på plats. Att göra uppehåll är inte att tänka på, även om jag nog behöver städa på fredag innan Jonathan coh Linnea kommer hit och hälsar på. Men går jag upp tidigt hinner jag med både och. Häromdagen rensade jag ju till och med skåp.

I morgon efter jobbet tänkte jag handla mat till Selma. Jag ska fylla frysen så att vi inte står utan när hon är här. Å andra sidan får hon följa med och köpa mer, det är det bästa med djuraffärer. Dit är alla välkomna. Jag är mest rädd att maten tar slut i butiken med tanke på de långa helgerna.

Mitt sår, de där hålen jag har efter den inflammerade grejen på ryggen, vätskar fortfarande lite varje natt, men idag är nog första gången jag inte har tänkt på den eller känt av den alls, så hålen får vara. De växer väl igen till sist, antar jag. Det ser ju inte rött ut runt omkring i alla fall. Däremot kan jag inte ha en vanlig BH än, det måste ha läkt först.

Det började så här. mitt på bh bandet. Förmodligen efter bikinin på Cypern som jag hade på mig till och med när jag skrev, min idiot. 

Från första början var det som en liten fettkudde som sedan växte och blev inflammerad. Kommer den lilla kudden tillbaka för tredje gången ska jag ta bort den direkt, med RÖTTERNA om det finns sådana.

Här ser man att den har delat sig i två, kan man säga. Och det är både rött och blått, även om det inte syns här.

Förra gången gick den tillbaka utan att brista, så blev det inte nu. Så här ser det ut u, två kratrar efter att den tömde sig UTÅT ur båda hålen efter en dusch.

Min bäddmadrass är rätt förstörd, tyvärr. Bandagen höll inte alls i början när det blödde så mycket. Nätterna var ju värst när jag låg på det och bandaget veckade sig rakt in i såren och klämde ur ännu mer vätska.

Någon gång när MIO har rea på just bäddmadrasser ska jag skaffa en ny. Så länge får jag vända på den här och låtsas som om jag inte vet om det. För blod är jävligt svårt att tvätta bort, tyvärr. 

Typ så, en måndag i december när luften ute, den råa tvågradiga, fick mig att hosta så att jag nästan kräktes. Så det blev en kort promenad på 1,5 km, men jag tar nya tag i morgon då solen ska skina. Min runda är exakt 3, 2 km. Perfekta 35-40 minuter tar det, beroende på väglaget, och är samma längd som en podd ungefär. 

Jag är på ett otroligt gott humör och har varit det i flera dagar. Jag är ju oftast på gott humör, men nu är det ännu ett snäpp upp om ni förstår vad jag menar. Vaknar pigg, myser i kökssoffan i början av dagen, och sedan flyttar jag piggt från sittplats till sittplats för att till sist landa i soffan liggande. Jag använder verkligen hela lägenheten och just nu, i decembermörkret, är den mysigare än någonsin. 

Det kanske är det som gör att jag känner mig så piggelin, trots mörkret ute. Inte för att det någonsin har besvärat mig så här års. Jag tycker att januari till mars är betydligt värre och i år kommer jag heller inte iväg till solen för att jobba i januari som jag hade hoppats. Om jag vinner pengar, möjligtvis, men annars är det alldeles för dyrt för ÅsaPåsas lilla firma. 

Men jag är glad ändå och det är ju superbra, hurra!

Jag har fått så himla fin kontakt med min granne,

 det tycker jag är kul. Hon är kanske fem år yngre än jag, och det är bara vi två på våningsplanet eftersom det bara är 4 lägenheter i vårt hus. Häromdagen var hon här och fikade. Vilken tur att det var hon och inte ännu en karl. De två på bottenvåningen har jag inget som helst kontakt med.

Och det roliga med grannen var ju att hennes dotter har en syrra som jag träffade på en valpgrej innan jag flyttade in, och hon berättade att syrran och hennes mamma bodde i området. 150 lägenheten och så bor syrran (inte längre) och mamman i dörren bredvid min. 

Så när jag flyttade in kändes det lite som om jag visste vilka grannarna var, tack vare systern med hunden. 

Igår tipsade honom om att en trädgårdsbutik inte långt härifrån hade 90% rea, och hon hade köpt golv till balkongen för det priset. Bra platsgolv, sådan jag hade och gillade i Farsta. Ska kolla om det är rea på det idag också, tänkte jag.

Jag gillar min lilla hylla med ljus och frukt. Det är ju min utsikt på morgonen när jag sitter i min kökssoffa och börjar jobba/fika/läsa.

Igår började jag städade jag skåp minsann, och idag ska jag fortsätta med det när jobbet är klart. Det har jag inte gjort sedan jag flyttade in i slutet av februari.

Ibland tänker jag på min gamla lägenhet i Farsta som blev så oerhört snabbt dammig. Det var sjukt. Här är det inte alls så, och det känns lite som om ventilationen är bättre här än den var där. Sedan är ju den här mycket större och det spelar nog också in, kanske.

Nu ska jag fortsätta jobba! Det är så roligt och så svårt, tjohej!

Lördag morgon,

 och herregud vad tiden bara flög iväg. Jag klev ur sängen för typ två timmar sedan och vad jag har gjort sedan dess kan man ju undra. Två koppar kaffe, bostadsförmedlingen, hemnet och nyheter, det är väl det. Varje morgon, men lördagar är fler lägenheter ute till försäljning och då måste jag titta på allihop.

Färg, färg, färg

JAJA.

Nu ska jag i alla fall sätta lite fart. Jag behöver inte göra något mer alls idag än att jobba, däremot tänker röja lite i pauser och när jag är klar. Jag har lådor i köket som borde kunna utnyttjas bättre än jag gör idag. 

Mitt kök har väldigt lite förvaring, och det gäller att vara organiserad (det är jag i början, men nu har jag ju bott här ett tag och har fyllt på mer än jag har rensat.)

Typ så, en lördag i december. Snart är det 2025. Wohooo

Nu är jag igång på riktigt,

och det gäller att hålla tungan rätt i mun när jag flyttar runt kapitel för att få bättre flöde i texten. 

I morgon ska jag börja anteckna igen, för annars kan det gå åt pipsvängen och den här vändan är ju så himla viktig. Det är då trådarna ska snirklas sömlöst runt det rep som leder framåt mot upplösningen. 

I nästa varv gräver jag ner mig mer i varje tråd.

Redigering. Så kul! (Och svårt!)

sämre arbetsplats kan man ha. Idag satt jag först i gröna soffan i köket, sedan vid matbordet och till sist i röda fåtöljen.

Annat idag: Jag har slirat runt på gatorna här i exakt 3 km. Det går verkligen inte fort, men jag har en podd i lurarna och då är det ändå okej att gå även om det var för halt för mig idag.

I morgon eftermiddag, när Vattenfall ändå ska stänga av och på fibern till huset, ska jag hämta ut ett par icebugs jag har beställt. Jag kommer nog att returnera dem direkt och istället köpa ett par med vändbara broddar så att man kan gå med dem inomhus också (när man till exempel måste handla). 

Att överhuvudtaget gå på broddar känns konstigt, speciellt på asfalt, men idag hade det varit bra om jag hade satt på mig de jag har som jag kan fästa vid bootsen. Aldrig använda eftersom jag inbillar mig att det är svårt att gå på dem. Dumt, såklart. Eftersom folk använder dem, måste de ju funka.

JAJA. Jag är igång med manus och promenader. Varje dag (6 dagar i veckan i alla fall) är målet när jag inte har Selma. Det är bra för mitt psoriasis, för magen och för min rygg inbillar jag mig.

Igår pratade jag med någon som gör 40 sekunder planka varje morgon, så det ska jag också börja med. Exakt 40 sekunder, varken mer eller mindre. Från och med i morgon! Jag har också hantlar, 2x2 kg som jag kanske skulle vifta lite med för att stärka armar och rygg. Ju enklare desto bättre. Squats funkar ju också finfint hemma. 

Hade det funnits ett Friskis i närheten hade jag inte tvekat, men det närmaste ligger i Orminge och det är för långt bort. Andra gym finns, men de har inte de klasser jag gillar. 

Jag ska kolla hur det blir med Selma i vår, för jag misstänker ju att jag kommer att ha henne väldigt mycket mer än jag har idag. 

Nu har de små lopporna flyttat från Sumpan

 till Solna, exakt 3,4 km. 

Lägenheten är så fin, typ 75kvm, modern och på 9e våningen, hörnlägenhet med fönster åt två håll. De ser till Globen. Det kommer att bli så himla bra för den lilla nya familjen.

Promenadavstånd från Mall of Scandinavia och Friends arena. När Jonathan föddes jobbade jag där de två vita bilarna står.

Globen i mitten!

I morgon lämnas Selma där och sedan är jag FRI att göra vad jag vill ett tag. Det jag vill är att JOBBA! Jag ska gräva ned mig i ... trumvirvel för vi har en titel ... Den femte dagen.

Det ska bli mig ett sant nöje. 
Men innan dess måste jag handla, så det ska göra när jag har lämnat Selma. 

Så glad för deras skull. Det visade sig att killen som bodde i lägenheten skulle ta med sig sin tvättmaskin, så nu har jag fixat årets julklapp. Så smart, ju!

Där har vi det, måndag. I morgon fyller min lillebror 50. Tjohej.