Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 8 februari 2025

Första arbetsuppgifterna är skickade,

 och flera handlade om att strukturera sin skrivtid, så att jobbet faktiskt blir gjort.

Många skriver lite då och då, och för att det ska bli något är min övertygelse att man faktiskt behöver struktur och daglig kontakt med sitt manus, om än med några få ord. Nu har vi ju ett mål som är att vara klara om ett år, och ett litet steg i taget ska vi ta oss dit. 

Alla får individuella övningar och jag tänker att jag bygger upp en bank med det för framtida kurser. 

Det är väldigt roligt! Igår satt jag med det till klockan 18 innan jag var klar. 



Här satt jag i typ 8 timmar igår, och Selma var den perfekta författarhunden!

Idag svarar jag lite på mejl, ska printa ut underlag till momsredovisningen den 12e (men gör själva jobbet när Selma har åkt hem) och ta promenader. Det är otroligt välgörande för min rygg.

För att hjälpa ryggen ännu mer har jag köpt ett sådant där hjul man ska ha på golvet och dra sig in och ut med (ni vet med armarna rakt utsträckta) och det var satans tungt! 


Men har hittat videor om det och jag gör ändå rätt, tror jag, även om armbågarna inte riktigt var beredda på min tyngd känner jag nu efteråt. 

Mest nöp det till i övre delen av magen, men ska spänna hela under rörelsen är tanken. Testar igen i morgon! Köpte också en bra matta att ligga på, 8 mm tjock, vilket känns bra för knäna. Det får inte vara för tunna mattor, i alla fall inte för min kropp.

Jag är fortfarande kvar i frukostsoffan, men nu ska vi ta en promenad (den längre tar vi med grannen klockan 12) och sedan måste jag verkligen duscha. 

Hoppas att du får en fin helg!


torsdag 6 februari 2025

Mina program är igång

 Båda två. Ett premium med färre deltagare, som kommer att få fler one-to-one cochingstamtal och lektörsläsning, och en kurs jag kallar ordinarie. 

15 härliga personer, som alla bjöd på sig själva, sin story coh vad de ville med kurserna. 





Studioförberedelse


Datorn på plats 


Och här dyker jag upp på skärmen i väntan på deltagare.

Det här ska bli så roligt att följa. I morgon ska jag skicka väg nästa arbetsuppgifter som ska redovisas den första mars. 

Idag ska ägna mig åt Selma. Hon är alltid yster första dagen hon är här och behöver lite extra kärlek istället för en matte som jobbar. 

Just nu lagar jag mat. En fat med broccoli, blomkål, tomater, paprika, zucchini, aubergine, majs och lök (ingen olja, upplever inte att det behövs) står i ugnen. Strax ska jag också lägga in kyckling. Till detta serverar jag någon sås. Sweet chili är en favvis, ayvar relij (stavas det så?) en annan.  

Jag ska hämta Selma klockan 11 och behöver äta innan dess och gör så mycket att jag har en måltid till senare. Jag ska också hämta paket på vägen, har beställt apoteksprodukter från nätet eftersom det är så mycket billigare är att göra det på ett apotek. Canoderm och sånt jag behöver till min eksemtumme, som inte vill läka. Om jag hinner ska jag också sola innan jag hämtar henne. Jag behöver också dammsuga klockan 8 för Selma hittar allt som ligger på golver, det är ju taskigt om jag stör grannarna tidigare än så.

Och på tal om att störa. Min hörsel är bättre än genomsnittet för min ålder. Helt otroligt!

Jag vet att jag får lock rätt ofta, och om jag tryckutjämnar hör jag ju bättre, men jag  trodde nog ändå att min hörsel var dålig.

Well, förmodligen är det så att jag hörde VÄLDIGT bra tidigare, enligt audiologen, vilket kan göra att jag upplever att jag hör sämre nu. Men inte så dåligt så att det kräver en hörapparat. 

Hon kollade mina kliniskt rena öron, och inte en enda liten vaxpropp låg i vägen. Eftersom jag ju också har psoriasis i ett öra, som kliar när det börjar växa till, så är hålla rent ett av sätten att få bort det (och kortison typ en dag varannan vecka). Det tog över tio år för mig att förstå att det var psoriasis och något jag kunde hålla i schack med kortison. Det var magiskt att få en flytande kortison, som jag hällde över en tops och vispade runt med, och nästan kände hur fjällen (psoriasis fjällar ju) avlägsnade sig och hur örat redan nästa dag var helt läkt. Jag tror att jag använde det tre dagar på raken första omgången och sedan var örat, som varit en fnasig, röd, svullen klump på sidan av huvudet i 10 år, läkt. 

Så fort jag känner av det nu, använder jag som sagt kortison i en dag, mer behövs inte.

Samma kortison fungerar inte på min tumme, jag har provat.

I alla fall: Audionomen tyckte att det var en bra grej att kolla sig med jämna mellanrum eftersom vi har det som en åldersgrej i familjen och ju tidigare man skaffar en hörapparat, desto bättre är det. 

___________________________________________________

Jag har få ord om Örebro, det är en sådan tragedi.

Men jag vet, och för mig är det trösterikt, att liv går vidare. För oss som inte är direkt drabbade, betydligt snabbare, naturligtvis. 

Om någon försöker skrämmas så lyckas det under en mycket kort tid, sedan återgår saker och ting till det normala. För dem som inte är drabbade, vill jag gärna understryka igen. 

Men till sist gör även deras liv det. Förmodligen ett annat liv, men det går vidare. 

Det är kanske det största jag vet. Människors förmåga att ta steg framåt. Små, och kanske står de stilla ibland, men till sist så finns en framåtrörelse. Den kan inget terrorist eller massmördare hindra, trots att det säkert är avsikten.



måndag 3 februari 2025

Det här är ju intressant

Sveriges drygt tio miljoner invånare lever i knappt fem miljoner hushåll. Mer än två miljoner hushåll består av en person som bor själv utan barn.


Vi är många som bor själva. Av alla hushåll så är mer än 40% ensamhåll (det vill säga inga hemmaboende barn eller sambo/gift)

Mer än en femtedel är ensamstående sett till befolkningen. 

Jag undrar hur många som trivs med det lika bra som jag gör. Många, hoppas jag. 



Jag har inte bott tillsammans med någon sedan 1985 typ, då var jag 23. Det var i och för sig trevligt, men inte så att jag direkt slängde mig efter den möjligheten igen. 

I min sista relation var det nog det bland det första jag sa att jag absolut inte kunde tänka mig. Fy satan vilken tur att jag inte har låst mig fast vid någon så. Det är ju inte så att jag väljer de manliga stjärnorna direkt. Har de inte missbruksproblem, så har de andra dysfunktioner, det är ju uppenbarligen så att jag dras till den typen.

Nu har jag varit singelpingel i 9 år, och jag tackar min lyckliga stjärna för det nästan varje dag. Jag kan känna en lättnad inombords bara jag tänker på att jag slipper relationer. 



Tänk om jag skulle behöva dela min fina lägenhet med någon, be om lov om att få tapetsera eller köpa nya väskor FY så hemskt!

I april åker jag till New York ju. Ensam och lycklig. Visserligen har jag ett schema för resan och visst skulle det vara allra roligast om Jonathan och Linnea var med så att vi kunde sammanstråla då och då som vi gjorde senast 2022, när åt middag eller gick på teater på ledig tid. 

Men det går ju inte, och då finns det bara ett alternativ: åka ensam. Jag vill inte ens åka med en väninna. Då måste man jämka, rucka på planer och jag har ju ett mission när jag åker iväg sådär. Jag ska göra research, och kan inte tänka mig att underhålla någon annan eller, FY, dela rum! 

Jonathan (utan Linnea) och jag har varit där tillsammans, när jag fyllde 50 var första gången och andra gången var 2020, dagar innan pandemin bröt ut), då delade vi visserligen rum, men sågs mest till middagen ... och på Broadway. Han hade sina möten i stan och jag hade mitt schema. 

Typ så, denna måndag när jag har handlat, skickat inbjudningar till möte i morgon (och på onsdag) och tvättat lite. Slängt en massa grejer på insamlingen har jag också gjort (papper glas och sånt.) På torsdag ska jag åka till återvinningscentralen med massor som står i hallen. Gammal färg, filtar, några gamla kläder, en bricka som inte passar någonstans, en trasig kaffebryggare som läcker vatten. Typ sånt. 

Men först kurs i två dagar, och skicka nya arbetsuppgifter. Så kul!

När Selma kommer tillbaka vet jag inte riktigt, jag har bett om en plan från Solna. I slutet av nästa vecka ska bebisen komma och från och med då kommer nog Selma att vara hos mig ett tag framöver, så de kanske vill ha henne lite längre nu. Vi får se. Jag är redo för allt!




söndag 2 februari 2025

Då är manuset skickat för den här gången.

 Och jag är nöjd med slutet, även om det förstås kan filas på ytterligare. Jag skulle vilja bygga ut hela manuset med 5000 ord till och landa på 85´. 

I det här varvet ska min nya förläggare kopplas på, och hon ska läsa för första gången. Det blir ju spännande att höra vad hon tycker. Jag tror inte att hon har läst mig tidigare, så vad hon tycker om min "stil" får vi väl se. Just stilen, sättet att uttrycka sig på, är svår att rucka på. Jag tror att i så fall måste jag göra något drastiskt, som att skriva i presens i jag-form, till exempel. Det skulle röra till det för mig och kanske är det en röra som behövs för att byta skrivstil. 

Det var det jag testade med Laholmsflickan för några år sedan, som blev en svart konstig kortroman i ljud och pocketbok som var fruktansvärt rolig att skriva. Den har sålt i 5 tusen ex, alltså är den i princip oläst. Det är på sätt och vis bra, den har en grundstory som är kul och som går att återanvändas på något sätt, inte minst skrivstilen i den. 

Resten av den här dagen ska jag fundera på mitt förråd, om jag kan klämma in kläder därifrån i någon av garderoberna om jag gör ännu en rensning. Min granne har ju exakt samma problem, så vi bollar lite om vad man göra. Det är fläktskåp och skit i vägen. Förvaringen här är rätt usel, köket har nästan inget plats alls. Små skåp över diskbänken och inga högskåp. Annars gillar jag ju planritningen här, den är superduper.



Kolla skåp och rör där bak, det tar sååå mycket utrymme.

Och så ska jag för tredje dagen i rad ta en promenad med samma granne, prick12. Vi går en timma i maklig takt, det blir typ 5-6 tusen steg. 

Utöver promenader skulle jag behöva göra lite styrketräning, men det har jag inte kommit igång med alls, trots att jag plockade fram mina hantlar häromsistens. Nu ligger de i skåpet igen. 

Det går i alla fall bra att avstå socker. Men jag äter inte mindre, i stället blir ju storleken på mina portioner allt större. Så det blir nästa grej att ta tag. 

En sak i taget.

I morgon ska jag jobba med coachingen, och i dag bara ha det i tanken. Det brukar funka bäst så. 



Så jag tog tag direkt, tog bort ytterkläder, klämde in dem i en garderob, sköt över kartongerna som stått till höger in under hyllan där kläder hängde tidigare. Det blev otroligt mycket mer space. Ännu mer när jag ska slänga hyllor och skit som aldrig kommer att komma upp här.

Tjohooo!



lördag 1 februari 2025

Mellokväll efter lång arbetsdag.

 Sparade sista sidorna i redigeringen till i morgon bitti när jag är piggare. Men jag har fyllt på och rensat fyllt på och rensat hela dagen. Tror att det sitter nu. Jag har ju samma arbetssätt i alla mina böcker där jag gräver mig djupare vid varje redigering.

I morgon ska jag också skicka ut inbjudningar till onlinemötena nästa vecka. Jag hoppas att jag fattar hur man gör. Jag har bara blivit inbjuden själv tidigare. 

Ikväll Luleå. Jonathan är där med mellanakten, bland annat. Mer som skivbolagsstöd än något annat, det är väl bra om artisterna har sitt skivbolag på plats som stöd och hjälp. Plus att han säkert filmar till sociala medier.

Jag gillar Mello, det ska bli kul. Min väninna och jag gissar alltid vinnare i varje deltävling. Det är sen gammalt. 

Nu är klockan 20.00 hejhej





fredag 31 januari 2025

Uppe för tidigt,

 men kunde inte somna om och det är ju lika bra att starta direkt. Alltså efter alla min bostadssök och sånt.

Nu är jag klar med det, och ska öppna mitt worddokument. Dagens ambitiösa mål är 30 sidor redigering. Det vore toppen om jag lyckas med det. 20 är det minsta, så allt över det är bra. 

Jag kommer att sitta vid matbordet, på en av mina sköna stolar från Mio. Det finns tre varianter att välja på vid bordet och just nu trivs jag bäst i just dem (som jag har två av).



Skor ska på, mer kaffe bryggas, sen så!

Har jag tid senare ska jag sola och handla. Men då måste jobbet vara gjort först. Jag har mat så att det räcker i ett par dagar till. 

På balkongen ligger nu mitt nya golv i sopsäckar eftersom jag har plockat ut det ur bilen. Exakt samma golv som ju grannen ha och ska lägga i vår, så häromdagen  bestämde vi att vi lägger det samtidigt och hjälps åt. Jag har ju en bra såg man kan använda att korta vissa bitar med. Det är ju smart. 

I år får jag väl anstränga mig lite på balkongen, eftersom jag kommer att vara hemma mer än jag var förra året då jag hade lägenheten i Fjällbacka. Men en massa blommor vet i tusan om jag vill ha, de drar bara till sig insekter och skit. Man kan ju göra fin på andra sätt, förhoppningsvis. 

JAJA, det är mitt i vintern. Jag kan börja tänka på balkongen senare, när jag är FARMOR!

Jonathan är på väg till Luleå och Mello, för att han har artister som är mellanakt där, men Linnea har ju sin syrra här så hon klarar sig. Annars hade jag ju varit där. 

Jag var ju ensam hela min graviditet, men det betyder ju inte att jag tycker att andra ska vara det så där på sluttampen. Jag kände mig aldrig ensam, jag hade ju den där lille i magen som jag umgicks med. Så kan det ju vara för Linnea också, såklart. Men hon har ju Selma just nu, som behöver gå ut och så där, så sällskap är nog mysigt ändå när Jonathan är bortrest. 

Försöker minnas hur jag kände då, men var nog bara glad för min bebis och en egen pyttelilla familj. Jag har alltid trivts bättre med mig själv när jag har varit ensam, då har jag sluppit anpassa mig och göra om mig. Fast det visste jag nog inte då, bara att ensamheten inte besvärade mig ett dugg. 

Det var ju först i 45-års åldern jag gick i terapi och kunde se mina mönster, börja sätta gränser och faktiskt sluta bli min omgivnings soptunna. 

Bra grej, det där med terapi. I alla fall för mig, tjohej.




torsdag 30 januari 2025

Fortfarande 60 sidor kvar (!)

 men nu är det gaspedalernas gaspedal i tre dagar framöver.

Idag går bort. Jag ska lämna tillbaka en grej till TRE (en padda jag inte har beställt, jag fick två), handla för tre dagar och sedan i princip låsa in mig.

Jag ska också bjuda in till första coachingmötena nästa vecka, wohoo.

På tisdag har vi en grupp, på onsdag den andra. Första mötet går ut på att lära känna varandra, berätta om erfarenheter, vissa har skrivit mycket, andra ingenting, och sedan titta på vad man har för mål till nästa möte som är om en månad.  De ska bli så roligt att lära känna alla, och sedan få gå vid sidan om framåt. 

I en av kurserna ingår ju också 10 ggr privat coaching, vilket förstås blir ännu mer effektivt om man behöver bolla grejer, eller vad man nu har för mål. Det är inte jag som bestämmer det.

Det enda jag har bestämt är att det övergripande målet bör vara att om ett år ha skrivit ett manus. Men någon kanske skriver 2. Vem vet. 

Oavsett ska det bli roligt!

Det här postade jag tydligen inte idag, alltså gör jag det nu, 19,18, alltså exakt 42 minuter innan jag ska lägga mig i min säng- 




Just nu ligger jag i soffan och ser en Disney-serie, Under the bridge.

onsdag 29 januari 2025

Selma är här,

 och jobbet går därmed liiiite segare. Igår så segt att jag kanske redigerade fem sidor och sedan kroknade. Kan också bero på januarimörkret, som jag inte lider av ett dugg annat än att jag kanske blir lite tröttare.

Idag, på första kisspromenaden, som för övrigt alltid är över så fort båda behoven är uträttade efter fem minuter, hann vi bli pissblöta. Det spöregnar verkligen.

Dagens irritation är inte ny, men jag har verkligen inte kommit över den: 

Utforska

I boken utforskar han

I serien utforskar man 

Hennes mål är att utforska

Det är kanske det mest pretantiösa ordet någonsin. Som om en underhållningsbok/serie,  UTFORSKAR, något. Nej, det gör den inte. Då skulle det inte vara underhållning utan fakta. 

Och om någon i serien/boken utforskar så får den banne mig ha en titel som forskare!

Undersöker. 

Precis lika illa.

I boken undersöker han

Som om en underhållnings(författare) skulle komma med svar på livet mysterier. 


Jag känner mig väldigt lättad över att ha fått ur mig detta, tack så mycket!


Inom tre veckor har vi en bebis i familjen. Helt galet.

Linneas syster har två barn, en bebis på 7 månader och en kille som är 4 år och fem månader. De är i Solna och hälsar på just nu. Numera har ju Jonathan och Linnea  ett gästrum som ska bli bebisens rum så småningom, och där sover syrran och barnen. I hallen har de matbordet som passar perfekt där.

I morse när 4-åringen kom upp sa han: Moster, ni måste köpa ett större hus, ni kan inte äta i hallen. Vi bor i Sverige.

Så rolig liten människa. Han kan också säga: Jag känner mig inte så glad idag. Plutten. 4a år. Enormt ordförråd och han använder det helt rätt. 

I morgon ska Selma dit igen och jag ska stå på gasen med jobbet. 



Hon är där inne i soffan och leker för sig själv. 


Jag tittar på tv4 som handlar om att ta till vara gamla kläder, och jag tror att jag möjligtvis har slängt trosor, trasiga strumpor och någon enstaka t-shirt med hål i, men allt annat har jag skänkt eller sålt vidare genom åren. Nu vet jag ju inte om det skänkta tas om hand, men hoppas ju det. Jag köper visserligen från H&M och Zara, också, men mina plagg används ju sparsamt och jag har dem i evigheter om jag behåller min vikt. Annars hänger de där som ett hååååån och det vill jag inte. Jag älskar ju min garderob, mina väskor och skor. Jag är ju pysslig med det, kombinerar, funderar på vad som är fint (till exempel nu när jag ska ta nya författarfoton)

Men jag förstår ju att man lockas av de kinesiska kedjorna som är så billiga, särskilt om man är ung, växer och har lite pengar. Eller om man har små barn.

Linnea och Jonathan har skaffat väldigt lite nytt. De har köpt begagnat från Vinted för en spottstyver, fina grejer som har använts få gånger som ju spädbarnskläder gör, de har fått av hennes syrra och till och med några gamla plagg från Jonathan ligger i lådan. Bebisen blir ungefär ett halv kilo större än snittet, så strlk 50 lär nog aldrig passa och 56 i kanske ett par veckor. Jonathan var ju 56 redan när han föddes (han är 1,90 nu) och hur lång den här bebisen är tror jag inte att man vet. 

Typ så, sent jobb idag också. Och vi måste åka och handla mat till Selma. Förhoppnningsvis kan jag i alla fall redigera 10 sidor idag. Det är målet. 




lördag 25 januari 2025

Jag måste handla,

 igår åkte jag bara till min lokala butik och köpte det mest nödvändiga men jag behöver handla mer och ska åka till Ica så fort det blir ljusare ute. 



Dagens kopp/mugg är den här från H&M (gammal). Formen på den gör att kaffet blir sååå gott. 

Min redigering travar på. Jag tror att jag har löst den svåraste karaktären, den som ingen av oss var riktigt nöjd med. Det var för mycket information staplad i kapitlen om hen och det blev aldrig riktigt bra. 

Jag har hundra sidor kvar ungefär och en vecka på mig. 

I morgon kommer Selma, och hon stannar tills på torsdag, men jag hoppas kunna ha samma timmar till mitt förfogande ändå. Tror dock att jag behöver börja tidigare på morgonen, för då somnar hon gärna om i fönstret. Istället för det stora sjok av tid, jag kan ju sitta i fem timmar på raken (med toa och kaffe som det enda jag reser mig för), måste jag nog dela upp det lite. 

Det ska bli roligt att hon kommer hit. Hon har inte varit här på nio dagar när hon kommer i morgon. 

Jag har sovit en timma för lite i natt, och gäspar i soffan, men det brukar lätta. Ev tar jag en tupplur senare, vi får väl se. 

Först handla, äta och jobba!





fredag 24 januari 2025

Helt sjukt att jag klockan 17 igår,

kom på att jag faktist skulle på Les Miserable och träffa Jonathan och Linnea klockan 19. Det blev en raggardusch, jag åt stående och sedan drog jag till Tele2 arena. 

Jag både hann och var lite tidig, men sådant vet man ju aldrig. Det var i alla fall en fantastiskt konsert där vissa nummer var de bästa jag någonsin har sett från den musikalen. 

Efteråt hämtade vi Selma från en hundvakt i Sumpan, jag körde gänget till Solna, och jag var inte hemma förrän efter tolv. Somnade kanske ett, typ, och hade satt klockan på halv nio. 

Idag var jag tvungen att handla lite, fixa mat såklart, så var nog inte igång med redigeringen förrän halv 12 kanske. Och nu orkar jag inte mer. Jag ska duscha medan maten tillagas i ugnen. Idag kyckling (nähä?) med FÄRDIG sötpotatispommes. Det är gott som tusan. 

Ikväll ska jag verkligen inte göra något annat än att hålla mig vaken för jag vill upp tidigt i morgon och fortsätta. 100 sidor kvar. Hittills är manuset utökat med ungefär 5000 ord och det kommer att växa ännu mer. 



Här ligger påsar till böcker som ska skickas och trängs med apelsiner, doftljus, vanliga ljus och tulpaner. Älskar mitt matbord!

Typ så, fredag, tjohejsan


torsdag 23 januari 2025

Bra dag igår,

 flera möten och sedan presentation av deckaren för säljorganisationen tillsammans med Teresa, min förläggare, som nu går vidare och blir publicistisk chef på ett annan Bonnierförlag. Det finns ju flera. 

Så jag har en ny förläggare från och med 1 februari, som praktiskt nog heter Åsa. 

Teresa och jag har jobbat tillsammans sedan jag antogs på Forum i december 2012, med första utgivning 2014. Så för min del tror jag att det kanske är bra med en ny röst, nya ögon. Vi åt lunch igår, Åsa och jag, och det känns superbra. 

När Teresa ringde och berättade grät jag, för hon har varit min klippa, men ibland får man slänga sig ut och se vad som händer och jag har en känsla av att Åsa kommer att vara superbra för mig. Vi känner varandra lite sedan tidigare, och hon har en hund! Lika gammal som Selma och lika många kilon tung (Selma väger nästan 6 kilon nu).

Och på tal om Selma: Linnea tog henne till veterinären i förrgår och tömde analsäckarna. Lilla pluttan. De hade inte hunnit bli inflammerade, tack och lov, och vi ska strö något över maten som ska göra bajset en aning hårdare (antar jag), för de där säckarna ska tömma sig själva när hunden bajsar och då får det inte vara för löst.

Jag har inte upplevt att det har varit det, men vi får ju ha koll, såklart. Hon var i alla fall helt obesvärad av det veterinären gjorde och att Jonathan och Linnea ens kom på det berodde på att hon åkte med rumpan på mattan där hemma. 

Min grannes pudel har det ofta, men tror att då är det inflammerat. Ska kolla med henne. Det är en vanlig åkomma, tydligen.

Igår fick jag också en fråga från någon filmmänniska (via min agent) som vill köpa option på att göra något av España por favor. Och det får väl hen göra, tänker jag. Jag kan inte det där utan det får agenturen bedöma och ta hand om.

Vad man gör är att man skriver ett filmavtal men att det först och främst i det här läget handlar om att man köper en option som betyder att man får rättigheten att utröna om boken kan bli en film eller inte. Jag vet inte i vilket läge själva filmavtalet ekonomiskt träder i kraft, men det är nästan inte förrän första scenen spelas in.

Så när författare går ut och annonserar att deras böcker ska bli filmer, så handlar det alltid om att de har skrivit på ett optionsavtal. Film blir det sällan, tyvärr. 

Optionerna på Sonja förlängdes hur många gånger som helst, men det var ju i flera år i olika filmbolag. 

Det skrevs 5 eller 6 manus, innan SF gav upp efter pandemin och då hade vi kommit väldigt långt i processen utan att själva filmavtalet hade skrivits under och betalats ut. 

Men kul att något har begripit att det skulle kunna bli en bra film. 

Typ så torsdag, när jag är mer eller mindre utvilad igen. En tupplur när jag har jobbat klar, kanske, men är inte trött just nu.

Natten till igår vaknade jag 02.30, så när jag kom hem igår var jag totalt slut. Jag åt knäckebröd till middag, somnade två timmar i soffan, klev upp, borstade tänderna och la mig i sängen, somnade igen vid 22 och vaknade strax innan kl 6. 

Där har vi det.



Tjohej från kökssoffan


tisdag 21 januari 2025

Har inte kommit igång än, men strax så.

 Jag får skippa solningen, helt enkelt.



Har ätit lunch vid matbordet: kyckling, zucchini, aubergine och sötpotatis, och har lämnat den gröna soffan för idag. Nu sitter jag kvar här och jobbar ett tag.


Härifrån ser jag ju tv:n, det gör jag inte från kökssoffan. Den står på ändå, det går ju att lyssna. Jag gillar 4ans nya giv med en hel nyhetsdag. 

Morgonen har ägnats åt deklaration, eftersom jag behövde göra en ny pga lägre inkomster. Och jag har kollat upp försäkringar. 

Jag blev ju lovad en ny telefon, men det får jag inte utan en bättre begagnad likadan, verkar det som. Jag ska tydligen också få två paddor (jag hade sagt ja till en) men tänker skicka tillbaka bägge. Jag behöver inget sådant abonnemang. Jag var upphetsad där och då, och sa ja till det mesta. 

Eventuellt tar jag det på hemförsäkringen, det återstår ju ungefär 4000 att betala för den gamla telefonen, och kanske täcker summan från hemförsäkringen det. Vi får väl se. 

En telefon är så himla privat tycker jag. Känns jobbigt att skicka iväg den på lagning. 

JAJA, deklarationen var viktigast. 

NU ska jag jobba. 35 sidor är målet. Jag jobbade länge igår ändå kom jag inte så långt framåt, så idag måste jag ta igen det. 

Jag måste också, ikväll, tvätta håret, fixa ögonbrynen, raka bort fjunen och piffa till mig lite. I morgon har jag två möten och en presentation av deckaren, och måste åtminstone se trevlig ut och lukta gott. 

Typ så, tisdag, bra dag så här långt. Jag är ofta väldigt nöjd när jag har gjort något jag har skjutit framför mig (deklarationen). Nu är det gjort, så ny energi in till Åsapåsa.

måndag 20 januari 2025

Till banken idag alltså.

 Jag hoppas att det är så som killen på Nordea sa igår, att det bara är att gå in. Håll en tumme.

Därefter ska jag sola och sedan jobba, såklart, något annat finns inte just nu. Jag har fått bra feedback att utgå ifrån, vissa grejer måste skärpas till, bli tydligare, mer begripliga för den som läser. Inga strykningar den här gången heller. Inget flyttande av text heller. 

Man kan väl kalla det "fördjupning", kanske?

Min redaktör hade återigen lagt till ett utropstecken, hon har svårt att komma ihåg min aversion mot det. Jag vill heller inte förklara dialog, det som sägs måsta vara tydligt nog. Exempel "Jag hatar dig din jävla kossa", sa hon argt. Argt ryker naturligtvis. Så också av redaktören tillagda rynkade pannor och suckar. Ni vet de där små händelserna, som ska göra att texten mer levande. Det måste finnas annat tänker jag. Jag är trött på suckar.  Så då måste jag jobba med det, såklart. 



Min fina röda rum, jag gillar verkligen det. Fåtöljen står mot väggen, vilket inte är så fint som om de stod lite snett, men vad gör man inte för att hunden ska kunna ligga tryggt där bakom mig och inte ramla ned. Hon ligger gärna på en filt där när jag sitter i fåtöljen och jobbar.

Typ så, näst sista redigeringsomgången. 

(I ärlighetens namn skulle jag kunna redigera i all evighet, en bok kan skrivas på tusen sätt. Men till sist måste man sätta punkt, vara nöjd, inse att det är good enough.)

söndag 19 januari 2025

Alltså när ens telefon brakar

 gör själva livet det också. Nästan, i alla fall.

Det är så fruktansvärt många saker som man behöver till exempel Bank-id till, för att inte tala om att komma in på ens konton. Man har ju hundratals. Parkeringsappar måste uppdateras igen, Facebook och Instagram som inte tror att jag är jag och där jag ska bekräfta min identitet via min telefon som är tappad i backen och kolsvart. 

Så i morgon antar jag att jag måste åka till en bankkontor, ni vet sådana där som man gick till förr i tiden. Jag ser inte hur jag ska få tag på ett Bank-id utan det. För att få ett nytt måste man bekräfta det via den gamla telefonen ...

Alltså fokuserar jag på att redigera idag, igår gick det åt helvete för att jag behöver åka och köpa en ny telefon och jag har inte tid för att missa en enda dag under den här redigeringen. 

Den nya är likdan som den gamla, en nr 5 istället för 6, och än så länge måste jag säga att jag föredrar 5an. Färgerna är konstiga när jag tar bilder, alltihop ser bara annorlunda ut.

Det var dagens klag från någon som inte har ett dugg VETTIGT att klaga på egentligen. Telefonen fungerar, det är viktigaste såklart.

Min älskade Instagramkonto får jag väl göra nya försök med i eftermiddag. 

Nu ska vi se om jag kan lägga i en bild här via appen. Risken är stor att jag inte kommer in på den heller. 


Men har ni sett på maken! Skönt att det funkar!



Och här är min nya väska. Liten, men rymmer telefon, korthållare, handkräm, läppgrejer, näsdroppar och säkert ett paket näsdukar också ...


tack vare att den är vid nedtill. Bra köp!

lördag 18 januari 2025

Lördag minsann.

 Gårdagen gick lysande. Jag var uppe i princip mitt i natten och jobbade, åt frukost och drack kaffe, sedan iväg till Farsta och frissan, vidare till Haninge och Ica Maxi där jag fick en covidspruta. Var väl hemma vid 14,30 kanske. Klockan 16 däckade jag och sov till 18, och ändå kunde jag somna vid 00-tiden. 

Men jag vaknade 6 i morse och när jag inte kan somna om direkt är det lika bra att gå upp, så det gjorde jag.

Det enda jag märker av vaccinet är att armen är öm. Det är min 6e spruta och jag tog den för att hålla mig på benen närmaste tiden när vi ska få bebis. Mindre än en månad kvar och om jag blir sjuk, blir jag det förhoppningsvis lindrigt.

En vecka innan tänker jag att jag stänger dörren och försöker hålla mig frisk, helt enkelt. Det enda jag har framöver som involverar träffa mycket folk är på onsdag då det är bokpresentation på förlaget. 

Vid 10-tiden idag, ska jag åka och sola, hämta ett paket, skicka ett annat, hämta ett paket till, köpa blå kuvert att skicka böcker med och sedan åka hem.

Jag har köpt hundschampo som man rekommenderade på Råd och Rön (tror jag det var) som inte skadar pälsen och huden. Och så har jag köpt en handväska. Som om jag behöver FLER! Men tro det eller ej, jag har ingen svart. Jo, det har jag, en Mulberry som är obekväm på min axel (som är känslig sedan min frozen shoulder). Den borde jag verkligen sälja vidare. Sedan har jag en väska från Tom Ford som jag inte tycker passar till vardags. Det är mycket guld på den, och det känns mer som fest. Jag använder den  när jag ska på någon tillställning. 

Och jag behöver en svart som som inte är för stor och tung. 

Oftast använder jag ju handledsväskor till vardags (och till fest, har en YSL jag fick när jag fyllde 60 som är så fin) som när jag ska åka och hämta/lämna grejer idag, men jag behöver också en vanlig handväska som man kan ha över axeln eller hålla i handen när man har klivit ur träningsoverallen. 



Vet inte riktigt när jag började samla väskor. Det var definitivt inte före jag började jobba som författare, däremot har jag ju alltid tyckt att väskor är fint. Men jag har slitit ut dem innan jag har köpt något nytt. Så är det ju inte riktigt längre



Min 60-års present från omtänksamma vänner

Jag har billigare och dyrare väskor. Riktigt dyra, som Chanel och Hermés, sjunker inte ens i värde. Den prisklassen har jag inte råd med, såklart, men jag har flera jag skulle få tillbaka pengar på i alla fall. 

Andra lägger pengar på krogen. 

Jag kollade vad ett glas vin kostar på krogen och 135 spänn är inget ovanligt. Dricker någon enda människa bara ett glas när de går ut? Tror inte det. 

Så två glas vin kostar mer än en bok, och så tycker man att böcker är dyrt? 

En bok skulle kosta 500 kronor och man borde alltid prisjämföra med sådant som bara har ett värde en kort stund, som alkohol eller oxfilé. 

När jag åker till New York reser jag med två resväskor. I den ena har jag flera handväskor. Det måste man ha när man ska strutta runt där i sju dagar. Fina skor kan man ju inte ha. Bara praktiska. 

Förra året hade jag flera tjusiga väskor med mig men tror att jag allra mest använde en typ stråväska jag köpte på Cypern för en spottstyver. Så kan det också bli. Ska man researcha vill man ha en anteckningsbok, kanske kartor, samla på sig informationsbroschyrer, etc. Då får ju väskan inte vara för tung från början. 

JAJA. 

Nu ska jag jobba, tjohej





torsdag 16 januari 2025

Köket har äntligen fått en matta,

 så också den röda fåtöljen i vardagsrummet. Jag älskar mattor. Jag flyttar runt på dem, sparar när jag tröttnar och tar fram när jag kommer på nya ställen att ha dem.



Blommor blommor blommor
Jag kommer kanske att spy på det till sist, men inte än!



Det här är samma mönster som den under matrumsbordet, böckerna ligger där för att släta ut den lite.


Jag har också skänkt mattor till Jonathan, perfekt återvinning.

Nu är jag redigeringsigång! Tjohooo. I morgon blir det avbrott pga frissa, tvätta bil och handla, men jag hoppas kunna jobba igenom några sidor i alla fall. 

Men efter det är det fyra helt blanka dagar, bara jag och mitt manus. Det är ju nu det är roligt på riktigt. Man petar, bygger ut, fördjupar och ser till att karaktärerna får liv. Eller i det här fallet DÖR! Moahahaha.

Nu ska jag duscha och tvätta håret. Visst kommer frissan tvätta det i morgon men jag vet att hon gillar att jobba i ett nytvättat hår, så det ska hon få. 

Nästa vecka är jag upptagen i stan den 22a, men därefter är det återigen manus och jag, fram till över helgen. Måndagen efter hämtar jag Selma igen för några dagar. 

I Solna ska man köpa större säng i helgen och har beställt barnvagn. Mina två små fina ska blir föräldrar, det är helt galet roligt. 

Eftersom de har ett gästrum nu kan ju jag bo över i bäddsoffan de har beställt och hjälpa till när Jonathan börjar jobba. Jag kan sitta där och skriva, och låta Linnea vila emellanåt.   

Tjohoo, bra torsdag så här långt. 


onsdag 15 januari 2025

Onsdag.

 Jag har fått tillbaka manuset från Lena, min redaktör, och det återstår massor att göra. Måste försöka hålla det enkelt, så att jag inte rör till det ännu mer. 

Men det är extremt kul. Tiden försvinner verkligen när man sitter med det. Just idag ska jag gå igenom den feedback hon har skrivit ned i ett dokument och bena ut när och var jag ska ändra och bygga ut saker och ting. 

I morgon, när jag har lämnat Selma, börjar jag jobba mer i själva manuset.

Deadline 4e februari, så bara tre veckor bort. 

Sedan ska ska presenteras för säljorganisationen den 22a januari och det ska tas pressbilder, som nog inte blir lika ljusa och soliga som hittills. Deckare liksom. Då går det ju inte att flina upp sig. 



Det syns inte på bilden, men vi håller det rätt mörkt här på morgonen. Några lampor i fönstret och på bokhyllan är allt. I köket är en lampa i fönstret tänd.




När jag käpte den här lampan, med skärmen är den nästan en meter hög, blev jag så besviken när den kom. Jag tyckte att färgen inte alls motsvarade det jag sett på nätet och den var alldeles för hög. Jag hittade inte en enda plats för den i Farsta, så den fick stå i förrådet. Varje gång jag såg den påmindes jag om det usla köpet. 
Det var den första lampan jag tog hit. Tänkte ha den som inflyttningslampa, när jag skulle hit med grejer för att år sedan. 
Men när bokhyllan montera framför tapeten, så passade plötsligt lampan som handen i handsken. 
Nu älskar jag den. 
Här hade jag tänkt ha de två lamporna från Newport, men de står i röda rummet och gör sig alldeles utmärkt på bokhyllan där istället.


De här hyllorna stod i förrådet i Farsta och skulle stå i förrådet här också, men de funkar ju fint i röda rummet. I förrådet, jag har ju bara ett, behöver jag hyllor högt upp, och tänker skaffa ett Elfasystem. Skenor och hyllor i alla enkelhet. 



Mer förråd än så här finns inte. Och högst upp skulle man kunna stuva in plastbackarna. Tyvärr är det något fläkttjohejs längs bak i förrådet och det tar asmycket plats. JAJA. Min granne har samma problem, vi får väl se vem som löser det först av oss. 


Typ så, efter att vi var ute och kissade redan innan halv åtta. 

En tvätt ska dras igång kl 8 (hyreshus), en disk vid samma tid och sedan tar vi väl en promenad vid 10-tiden. 

Selma är nybadad och luktar så gott så det blir inget hålla på att gå i smuts, utan hon får hålla sig där det är rent och fint. Men det är svårt nu. Igår var det tö, idag låg skaren på snön och rutorna på bilarna hade frusit undet natten. Men det ska blir ett par plutsgrader idag, sägs det. Vi får väl se. 

Jag har lyckats avsockra mig efter jul, så nu är jag äter bara från frukt. ÄLSKAR apelsiner så här års. Har alltid gjort.

Fick ju tillbaka ett par fläckar på knäna (och en på tummen som jag har haft ett tag som inte vill ge med sig), inte alls stora, men jag vill ju inte ha några alls, och ska försöka häva dem med sol (hann ett par gånger innan jag hämtade Selma, men blev röd på ryggen så låg nog en minut för länge) och med att skippa socker. 

Där har vi det. Onsdag. Bra dag så här långt.


tisdag 14 januari 2025

En verkligen blandad känslodag.

Ledsamt: Nyheter från förlaget, inget jag kan säga något om annat än att det handlar om personalförändringar som påverkar mig (en person slutar) och det känns i hjärtat efter många års nära samarbete. Jag grät lite och Selma tröstade, det lilla underbara livet.

Glatt: Jag har fått ett datum på när jag ska bli farmor! (berättar inte det heller, eftersom det är föräldrarnas sak, ju.) Linnea ska ju snittas och därför vet de nu när det ska ske – om hon går tiden ut, vill säga. Annars snittar man när förlossningen startar. Jag har fått frågan om jag vill hämta dem när de ska hem från BB. JAAA, såklart jag vill.

Ser fram emot: N E W Y O R K!! 24 april till 1a maj. Samma tid jag brukar åka (men inte förra året, minns inte varför jag åkte sent i maj då). Det kan vara kallt, regna men underbart om man klär sig rätt. Det kan också vara soligt och varmt. Som jag ser fram emot det! 

Naturligtvis har jag grejer att kolla även denna gång, annars ser jag ingen riktig vits med att åka ensam, då är det nog trevligare med sällskap.

Förutsättningen är förstås att bebisen och den lilla familj mår bra, och att det inte blir problem att ha Selma. Jonathan är ledig säkert 4 av sju dagar pga valborg och första maj, så jag hoppas att det går. I alla fall har de sagt JA, såklart, åk!

Typ så, när vi ska ta en promenad! Det är halt och bedrövligt, men en liten bit ska vi nog kunna gå. 






måndag 13 januari 2025

En vacker dag kommer jag ju att

 flytta härifrån. Det tror jag, faktiskt, inte nu när jag har råd med hyra och svindyr bil, men sedan. 

Och då tänker jag på hur jäkla smart min lägenhet i Fjällbacka var, sett till planlösning. Säng i köket, soffa och stort matbord i det stora rummet. Allt rymdes på 40 kvm.

Idag, när  man bygger ettor, är det inte alls samma smarta lösningar. Istället gör man kök som löper ut med en hel vägg och så ska allt rymmas i det rummet.

Planlösningen här är jag väldigt förtjust i. Det är något med det där att kan går runt i cirkel som jag gillar. Och att köket är avgränsat men ändå öppet, känns fint. I Farsta hade jag köket utmed en vägg och det var knivigt att möblera. 

Nu är ju jag ett MÖBLERINGSGENI, och därför fick jag till det, men ändå, det hade kunnat gjorts bättre. 

I andra tvåor i det huset, vars balkonger låg i norrläge och därför var helt ointressanta av den anledningen, var köket U-format. Det är också smart. Så hade jag det i Liljeholmen och trivdes med.

Det var morgonens fundering. Måndag. I eftermiddag får jag tillbaka mitt manus, och i morgon börjar jag jobba med det. I tre veckor är det min enda prioritering, utöver Selma förstås. Det återstår fortfarande massor!

Idag ska jag hämta den lilla snuttiluttan och hon stannar tills på torsdag. Första dagen är hon alltid lite spattig och därför är det bra om jag ägnar den här dagen åt henne. I morgon har hon lugnat ned sig och kommer att låta mig arbeta ifred. 

1,5 år är en mysig hundålder. Lite mognare fast fortfarande prillig och rolig. Vilken tur vi hade med vår valp. Jag träffade en liten rädd en, igår. Han var en pomeranien, en mini, 4 månader, och väldigt försiktig. Hans matte var så gullig så hon hjälper honom nog förbi den värsta rädslan. Jag minns inte riktigt hur Selma var. Det är ju först vid 12 veckor de är fullvaccinerade och ens får träffa andra hundar, men har för mig att hon alltid har varit social med människor. 

Linnea hade ju med henne precis överallt så hon är tränad på det redan från början, men det krävde ju att hon inte var alltför rädd i alla fall.

Den lille igår lät mig i alla fall hälsa, han så söt och pytteliten.



Här har jag tagit fram det jag skjuter bort när hon inte är här: leksakerna, hon springer alltid dit först när hon kommer hit, och kuddarna i hennes favoritfönster.  På golvet i hallen lägger jag vantarna hon fick av mig förra året. (mina dyraste, men som hon älskar dem fortfarande) Filtarna är för vårt mys i soffan.

Det var det. Jag ska dammsuga, svabba golvet i badrummet och sedan åka och hämta henne. Tjohoo.

lördag 11 januari 2025

Bara på bloggen,

 och jag har inte ens bett om lov.

Hur fin?

Jag såg det första gången när jag träffade Teresa innan jul, och nu är det klart!



Här har varit snöstorm i natt och jag måste ta hand om bilen senare. Vaknade klockan 5, men lät bli att somna om. Har sovit alldeles för få timmar, men det tar jag igen under dagen. Just nu ville jag gå upp. Det är något magiskt med de första tysta timmarna innan en enda lampa tänds i husen runt om.

Vid sju är några uppe, då ser jag att de går ut och röker, eller bara har tänt, men fram tills dess är det bara jag (som jag ser från min lägenhet i alla fall). Det är ju många pensionärer i vårt 55+boende.



Fönstren är täckta av snö, det har nog blåst en del i natt

Så förresten igår att Flanagans, som ju kom ut i Argentina förra året, nu är ute i Uruguay och i Chile. Hur coolt? Det är samma upplaga som i Spanien och jag antar att Maeva, som har gett ut den där, också finns i andra länder. Men eftersom jag inte har sett något om det förrän nu, måste lanseringen har skett nyss. Jag har inte hört ett ljud om det från min agent, så jag yvs kanske på grund av ingenting. Men jag tycker ÄNDÅ att det är coolt att böckerna läses i Sydamerika. 

Det betyder ju att jag måste lägga på ännu fler länder på listan, det gör mig glad! Flanagans är ju min största succé utomlands efter Sonja, inte för att den har sålt så himla bra (mer än i Holland – och Belgien, med samma utgåva), men den översattes till 9 språk. Inte norska. Alla andra feelgoodförfattare säljer böcker i Norge utom jag. (Jag är lite sur på det!)

Men när det gäller antal länder så är vi nog uppe i 13-14 kanske. 

I Europa vet jag till exempel att de rumänska böckerna också säljs i Bulgarien. Tror inte att de köpte Flanagans dock, men de har köpt många tidigare. 

Där har vi det, lördag. Igår skickade jag första arbetsuppgiften till mina coachinggrupper. Tjohooo! 

Nu ska jag dricka min andra kopp kaffe. Rutiner. You´ve got to love it!

fredag 10 januari 2025

Det där med att ha en plan ...

Jag gillar det.

Sedan är det ju inte alltid så att de går i lås, de där planerna. Men det får man ju ha med i beräkningen. 

Jag har några styrkor och en av dem är att vända och gå åt ett nytt håll när situationen kräver det. Alltid lösningsfokuserad. Och eftersom det är så jag ser på mig själv så är det också så jag agerar varje gång jag står inför en förändring, problem eller något annat som är ett hinder. 

Men hur fasiken jag skulle lösa det som man nu är utsatt för i LA vet i fan. Fy fan vad hemskt. Vissa har enorma tillgångar och kan bygga upp sina liv igen men andra har inte ens försäkringar som täcker det som behövs. 

Min skog här bakom är enorm. Våra trähus skulle bli slukade i ett nafs om det började brinna. Jag minns att jag tänkte att Fjällbacka var min tillflykt om kriget kom, här ute på östudden av Stockholm ligger man ju risigare till än där, tänker jag mig.

Nu vet jag inte vart jag ska fly. Jag måste ju ha med mig min lilla familj. Vi får väl våldgästa morsan och brorsan.

Stackars alla drabbade i LA, djur (det är svårt att tänka på alla vilda djur) och människor. 

Idag ska jag göra en programplan, och i helgen skicka ut den första arbetsuppgiften. Kurserna börjar den 4e respektive 5e februari. 



Här sitter jag och jobbar just nu. Dricker kaffe bakom gardinerna. Tycker det är mysigt att känna att jag är lite ifred så här dags. Är Selma här drar jag upp, för hon har ju sin kudde i fönstret. Men ensam väntar jag tills det ljusnar. Jag drar ned igen när det mörknar ute och min lampa tänds automatiskt.  

Nästa vecka, på fredag, ska jag till frissan, som en del i mitt NYA liv, där jag ska bli piffig igen. Igår solade jag och det ska jag göra varje dag nu tills på måndag. Jag har lite psoriasis på knäna och fotknölarna och det svarar ofta bra på sol. Jag har ju tryckt i mig socker i hela december och det har jag slutat med nu. Förhoppningsvis har jag inte förstört för mycket. Magen har inte kajkat ur i alla fall, men huden kan ju ändå vara en signal på att jag behöver skippa sockret. 

Nu har det gått 3,5 dygn sedan jag träffade Jonathan. Han blev ju magsjuk några timmar senare, men jag tror (peppar peppar) att jag har klarat mig. Det var nog inte vinterkräksjuka Linneas familj hade utan "vanlig" magsjuka eftersom inkubationstiden var så lång (Jonathan blev sjuk tre dygn efter Linnea), vinterkräksjuka får man inom 12-48 timmar. 

I alla fall. Samtidigt som jag är hos frissan ska jag tvätta bilen, jag gör ju alltid de två grejerna samtidigt. 

Selma kommer hit på måndag och stannar tills på torsdag, det ska bli så mysigt att ha henne i några dagar igen. 

I slutet av april, över min födelsedag, drömmer jag om att åka till New York i en vecka, vi får väl se om det blir möjligt med barnbarn och hund. Jag måste förstås prata med delägarna om den saken. 

Om lite dryg en månad kommer han, den lille plutten. 

 

torsdag 9 januari 2025

Idag tar jag ledigt.

 Jag behöver piffas upp! Har väl aldrig sett ett tråkigare ansikte i spegeln. Så idag ska jag få nya ögonbryn, jag tror att jag ska sola också. Raka benen (det ser man ju inte i spegeln, men ändå. Det känns uppiffande.)



Romcom på fyran hits, He´s just not that in to you. Hyfsad, faktiskt, har sett den tidigare. Jag sitter i min röda stol. Det röda rummet använder jag bara senare på eftermiddagen. När Selma är här liggger hon ofta i fönstret där, vare sig jag är i rummet eller inte. Tror att det är hennes favvis. Själv har jag ingen favorit, jag flyttar runt och älskar alla mina sittplatser.

Lägenheten behöver också en piff i form av åka och slänga skräp som jag har ställt i hallen "så länge". Jag har en vana att köpa återanvändarmöjliga kassar så fort jag handlar eftersom jag ofta glömmer dem hemma (!!!), och nu upptar de ta mig fan hela förrådet. Så jag måste hiva iväg ett gäng. Plus trasiga lakan, kartonger och annat. 

Nu är mina klasser i princip fulla, den ena är stängd och den andra har en plats kvar.

30 minuter senare ...

Så, duschad, gammalt nagellack är borta, fötterna filade och insmörjda med min äskade Helosan för fötter, benen rakade (med rakapparat, hyvel pallar jag inte idag). och det som återstår av hemmapiff är ögonbrynen. 

Innan jag sticker iväg och slänger skräp och solar, måste jag äta. Tur för mig då att jag gjorde dubbel lunch med kyckling igår, OCH dubbel middag med köttfärssås. Jag behöver inte laga mat alls idag. Hur lyxigt?

Där har vi det. Torsdag på Ingarö. OCH MINA PROGRAM ÄR FULLA!

Bra dag så här långt!

onsdag 8 januari 2025

Ny fin hemsida,

Här finns en länk

Jonathan och jag gjorde en gemensam insats i måndags. 

Vi pratade om hur den skulle utformas men bestämde oss för att göra den 100% fokuserad på skrivcoachingen. Så nu trillar elever in, så kul. Jag har plats för 15 i första skedet och just i denna stund finns, typ, 5 platser kvar. 

Jag vill komma igång med dessa 2 innan jag startar fler. Det är ett stort åtagande från min sida, och en hög kostnad för klienterna, och jag vill förstås att grupperna ska känna att de får min fulla uppmärksamhet. 

Det här ska bli så himla roligt!

Den här morgonen vaknade jag väldigt tidigt, 4.30, det händer ibland när jag är uppe i varv som jag är just nu. 



Idag sitter jag äntligen här. Den funkar inte så bra om jag ska skriva mycket, och inte med en hund bredvid, men blogga, läsa och dricka kaffe går utmärkt! Och den är ju så sköööön!

Men jag tänker somna om. Har druckit två koppar kaffe och ätit en banan, jobbat, skickat information och fakturor. Om fem dagar får jag tillbaka mitt manus och tills dess vill jag ha så mycket som möjligt på plats med coachingen. Första veckan i februari drar vi igång.

Allt med coachingen ligger första veckan i månaden, vilket ger mig 3 veckor till att resa, skriva manus och fröjda mig bäst jag kan. 

SÅ bra plan!

Jag gillar 2025, så här långt!




måndag 6 januari 2025

Det var så mysigt att hänga med Simona och Carina igår,

 Ett par tre timmar räcker, då är man påfylld av energi när man går därifrån. Och jag hade ju Selma med mig och henne fick man passa blad lego, ett barn och en gran. Men hon är så himla snäll och vill jag att hon ska sitta i knäet så gör hon det. 

Ikväll ska jag lämna henne till Solna. De har målat idag, men ska vara klara till ikväll och då vill de förstås gärna ha Selma, det var ju ett tag sedan. Hon har varit här längre än någonsin, i exakt 15 dagar, och vi har haft det så himla mysigt tillsammans. 

Eftersom jag fick besked igår om att de nog inte kunde ta henne idag, så bokade jag en leverens från Mathem, men när det nu gick så bra med måleriet och hon får komma ikväll, så avbokade jag den leverensen. Jag handlar hellre själv, när jag har möjlighet, och i morgon åker jag till Haninge och min favvis-Ica. 

Ikväll ska vara där kl 18, äta middag och så ska Jonathan och jag fixa med inbjudan till kurserna. Tror att jag ska försöka sova en stund efter nästa kissrunda så att jag är pigg i huvudet. Vi lägger oss ju tidigt på den här sidan av stan ...

Idag träffade vi en trevlig granne i exakt samma ålder som jag, som hade en hanhund som Selma kom överens med, alltså hängde vi med på deras promenad runt spåret, 2,5 kilometer. Supertrevligt! Och Selma var inte så valpexalterad som hon kan bli, utan betedde sig som en vuxen hund. Tror hon hade lite respekt för den här hunden och därför var lite mer försiktig.

I alla fall. Alla här hälsar ju på ett helt annat sätt än man gjorde i Farsta där jag möjligtvis pratade med närmsta grannen om vi råkade ses. Det är trevligt och tryggt. 



söndag 5 januari 2025

Stackars Selma,

 hon fattar inte att det är den djupa snön som gör att hon fryser, och hon ska bestämt upp i den när hon bajsar och kissar. Kissa går ju fort, men bajsa gör så ont i hennes ben/tassar. Pluttan fattar inte att det är bättre att göra sina behov mitt på promenadvägen. Idag lyfte jag upp henne direkt efter gjorda behov, för hon försöker halta iväg efteråt och det går ju knappt när alla fyra tassar fryser.



Selma älskar sin nya leksak, nu döpt till Dino.

Nu är det gjort i alla fall, och nästa toagång är vi i stan och där är nog gatorna rätt snöfria. Bara den fjärde omgången ikväll återstår i den iskalla snön. I morgon blir det nollgradigt, och då ska hon hem till Sumpan. 

I alla fall som det ser ut just nu. 

Linnea och flera familjemedlemmar har fått kräksjuka i Östersund, så vi får väl se om Jonathan klarar sig. Det lär bryta ut idag i så fall och då vet i sjutton om han kan flyga hem. Linnea mådde bättre framåt eftermiddagen igår.

Hela dopkalaset för hennes systerdotter igår fick ställas in. De hade bakat för 50 pers och allt fick slängas eftersom bagarna insjuknade och det smittar ju också via mat. Fy så trist! Och dyrt, såklart. Nu får det skjuta på det till senare under året. 

Så vi får väl se om de kommer hem ikväll som planerat.

I morgon, om alla är friska, ska Jonathan hjälpa mig att bygga en hemsida till skrivcoachingen och nästa vecka går erbjudandet ut till dem som har visat intresse. Jag tänker att vi ska vara igång första veckan i februari i år och gå i mål i mars nästa år (juli är semestertider), alltså 12 månader. 

Så kul!

Min plan är att första veckan i månaden vara coach. Det är då jag håller i gruppen/grupperna online (man får välja mellan lö-sön förmiddag, eller måndag-tisdag kväll), de som har valt ett  premiumprogram med individuell coachning (utöver gruppen) kommer också att få den under första veckan. På det sättet separerar jag mina två verksamheter. 

Jag kommer inte att erbjuda enbart individuellt coaching, den administrationen har jag verkligen inte tid med. Man betalar strax innan kursstart för hela året, något annat fungerar inte om jag inte ska ha en anställde administratör. Kan man inte det, kan man heller inte vara med på mina kurser. Jag minns hur jag jagade folk som inte betalade i tid när jag var coach på heltid, och det var förfärligt. Det finns fortfarande folk därute som är skyldig mig pengar, men att driva in det via fogde och inkasso orkade jag aldrig, det var inte värt det. 

Min budget säger att jag kommer att tjäna 7500 i månaden på det här (med två grupper, 10 pers i den ena, och 5 i den andra som är premium), mer blir det faktiskt inte över efter skatter, moms och dylikt som man som egenföretagare betalar. 

Jag tjänar mer på ett biblioteksbesök på en timma.

Skulle alla 55 som har anmält intresse verkligen vilja vara med i en grupp kommer jag att starta flera samtidigt, för mer än 10 pers per grupp går inte om alla ska få sin del av kakan. 

Sedan finns det förstås de som kommer att tycka att det ändå är för dyrt för just dem, och det förstår jag verkligen. 

Där har vi det. Just nu läser "min" polis i Strömstad min roman och den 13e kommer den tillbaka från min redaktör. 



lördag 4 januari 2025

Eftersom jag nu ska bli skrivskolechef

så kopierade jag allt text från skrivskolan jag gjorde i bloggform, och la in i ett worddokument. 

Det visade sig att den innehöll över 40 000 ord, ca 220 000 tecken, vilket är en halv roman, och förmodligen en hel faktabok. 



Inga julsaker kvar, blev inte ett dugg melankolisk det här året. Kanske har jag lyckats koppla det till nytt år och nya möjligheter. 

Jag hade inte en aning om att jag hade skrivit så mycket, det gick av sig självt och var ju så kul att jag aldrig fann det alls ansträngande.

Nu finns det kanske skrivböcker nog, men den hade en mycket peppigare ton och en entusiasm som till och med jag själv tyckte hade något. Alltså skickade jag dokumentet till Bonnier fakta, för att höra om de tycker att det är något att ge ut på riktigt, så att säga.

Nu tror jag inte det, men frågan är ju fri och jag ska förstås använda hela materialet i min blivande coachingverksamhet. Jag har ju lagt ned betydligt mer jobb på det än jag trodde. Kul överraskning!

Annars då? 

Jo, jag har samlat ihop 55 personer som vill veta mer om coachingen och nu ska jag idag sätta mig ned för att se hur jag ska paketera mitt erbjudande så att jag också kan skriva helt obehindrat (prio ett, naturligtvis). Jag fick stoppa intresseanmälningarna ett tag för jag kan inte i nuläget ha hur många klienter som helst, men av de 55 kan det ju vara bara 5 som tackar ja, och då finns det ju utrymme för fler. 

Annars petar jag också i deckare nummer 2, den ska skrivas här under våren, är tänkt. Min deadline i huvudet är sista maj. Det ska bli intressant att se om jag har lärt mig något av den första, som ju var svinrolig att skriva – men lite mer knepig att få till än vad jag är van vid. 

I redigeringen nu kändes det som om jag rörde ihop väldigt mycket, vi får väl se vad min redaktör säger om saken. Jag får tillbaka manuset igen den 13e, tror jag. 

Det nya året har startat energiskt, minst sagt, så kul och peppande. 

Hoppas att ni också har det fint, trots kyla och snökaos (hörde jag från mamma på västkusten igår).



På första bilden ser det trångt ut vid fåtöljen men det är det inte alls. 

I morgon ska jag träffa Simona och Carina, på måndag lämna Selma. Det känns nästan konstigt att ens lämna Ingarö, där vi ju har befunnit oss i två veckor nu. 


fredag 3 januari 2025

I år kommer 2 böcker från min penna,

 en av dem idag, WOHOO. 

Viva España!

Men framöver, nästa år till exempel, kommer bara en, vilket gör att jag får tid över. Antingen med att skriva för ett annat förlag (som jag har fått frågor om) eller så sysselsätter jag mig med något annat.

Så slog det mig, natten till igår, att jag ju faktiskt är coach. Har gått massor med kurser, har lång erfarenhet från gruppcoaching och att jag ju kan ta upp den sysslan igen. 

Den här gången med hugade författare.

Och att vänta är inte min grej, så jag slängde rätt per omgående ut en fråga på instagram och nu har jag en lista på 50 personer som är intresserade, i alla fall av att få mer information. Jag vet inte hur många som finns kvar när det är skarpt läge, förhoppningsvis 15 kanske? Eller 5. Vi får se. 

Nu ska jag bara styra upp det, så att jag till sist kan få ihop kanske 2 grupper, jag vill helst inte ha mer än 10 i varje så att var och en känner sig sedd och hörd, och får det som de betalar för: en hand att hålla i på vägen mot målet, som ju är fastställt: 

OM ETT ÅR (så länge pågår coachingen) SKA DET FINNAS ETT (grov)MANUS. 

Det som skiljer mig från andra, och är unikt, är väl att jag faktiskt har skrivit och givit ut böcker. 21 stycken närmare bestämt (IDAG). Vissa har till och med varit bestsellers (både i Sverige och utomlands). Unikt är också att jag håller klienterna i handen under ett helt år. Det är min USP (unique selling point.) Jag försöker också hitta priser som är "vettiga", utan att sälja ut min kompetens, och tänker varken vara dyrast eller billigast. 

Jag är ingen redaktör eller lektör, jag tänker inte ta på mig de hattarna också, utan jag kommer att hjälpa till att komma förbi fallgropar, hoppa över hinder, gå framåt när kroppen säger bakåt, överkomma huvudets många negativa tankar och nå målet. 

HUR ROLIGT JOBB??

Två gånger under året ska vi ses live, de andra kanske 8-10 träffarna sker online i zoom eller teams, det där kan jag inte men det kan rimligtvis inte vara så svårt. Jag har ju suttit i åtskilliga sådana möten.

Jag tänker också att jag ska ha en premiumkurs. Då ska privat coaching också ingå, exakt hur det ska se ut vet jag inte än. Jag tänker dessutom klämma in en lektör i slutet av kursen. Är det premium så är det. 

Mitt huvudarbete är ju fortfarande att skriva själv, så jag måste göra en extremt noggrann planering för det här framåt. Det går ju inte att säga "oh no jag måste till New York" när man har commitat sig till att leda en gruppcoaching och dessutom tagit bra betalt för det. 

Jag är så glad att hjärnan öppnade sig för det här, för när jag har tänkt coaching under åren har jag mest funderat på enskilda samtal med ledsna klienter, så som jag jobbade en gång i tiden.

Men det här är något helt annat. HURRA. Mitt företag heter fortfarande Hellberg coaching & Inspiration, det passar ju superduper.

Nu ska vi (Jonathan som jobbar på en marknadsavdelning, som har tusen bra idéer, är involverad och så taggad på att hjälpa till) se till att skapa en hemsida, göra en plan för träffarna, jag ska göra en "ingång" till arbetet, som vad man behöver för att komma igång: dator, wordprogram, sittfläsk och glasklara prioriteringar. Själva arbetet med manuset sköter ju klienten själv. Det är inte mitt jobb att berätta om hur man skriver en bok, det kan jag bara prata allmänt om. Men att peppa och ta bort hjärnspöken är det som är mitt fokus. 

Inför varje onlinemöte ska klienterna först via mail får beskriva vad de behöver stöttning i. Släpps ordet fritt finns det alltid pratglada som tar över och blygisarna blir tysta

Jag vill ju att varje person ska få sina frågor besvarade och bli sedda. Jag tänker också att alla lär sig av andra, det är i alla fall min erfarenhet från grupparbete. Det är oerhört sårbart att skriva, och det måste man vara medveten om.

Där har vi det, en liten ny plan inför 2025. 

Men just idag firar vi födelsen av ny bok. Min sista feelgood? På ett tag, kanske, men inte för evigt, det har jag svårt att tro. 

TJOHOO!



Fina Selma. På måndag åker hon hem till Solna.



onsdag 1 januari 2025

Gott nytt år!

 Bloggen går in på 16e året och ger mig fortfarande mycket. Ingenstans har jag en bättre dagbok, så är det ju. Jag vet varje förkylning, varje resa, varje manus tack vare den.

När vi var ute igår hörde Selma sådant jag inte gjorde, och ville inte gå på en promenad efter att det hade blivit mörkt. Nu var inte det heller min plan kanske, men längre än gräsplätten vid huset kunde vi ju gå, tyckte jag. Men nej, hon vägrade, så efter att ha kissat strax efter 20 gick vi in, och gjorde kväll. Hennes hörsel är förstås mycket bättre än min men det var inga smällare nära (det går ju inte att missa ens för mig), hon hörde dem uppenbarligen på håll.

Så vi la oss typ kvart över åtta, såg lite på tv, jag tittade på den UNDERBARA två-avsnitts långa The Split Barcelona. Vilken serie det har varit. Men nu är det nog slut på riktigt, tror jag. Se hela serien om du har missat den. Svtplay. 

Anyhow, jag tror att jag stängde av runt 23.30 och vaknade inte förrän Selma rörde sig runt mig (som jag sällan vaknar av, men jag var ju lite orolig för raketerna kl 00.00 så jag vaknade väldigt lätt) och då var klockan 00.45, och vi hade sovit över alltihop. 

I morse vaknade jag redan halv sju, smög upp, tände, klädde på mig, och tog fram datorn, när jag hörde pipet från sovrummet. Jag vet inte riktigt varför hon inte hoppar ned själv, men det gör hon inte. Hon piper och blir väldigt glad när jag hämtar henne.

Och när vi kom ut var det 1 dm snö på backen. Och regnade, upptäckte vi raskt. Så roligt men inte jätteroligt, hälsar Selma som har somnat om i fönstret.



Jag ska jobba. Gick hyfsat i mål med huvudhistorien igår och nu ska jag redigera de två parallella. Jag vet inte hur mycket jobb det är, säkert mer än en dag, men har inte fått svar från Lena på om jag får också i morgon. 

Annars får jag jobba med det medan jag skickar allt annat och så får hon peta in det i manus när jag är klar. 

Där har vi 2025. Inget nytt sedan 2024, ändå känns allt nytt, öppet och möjligt. Man måste ju bara gilla det!