Veckans sista skrivdag,

 och då målet är 10 000 per vecka, så ska mätaren stå på 30 000 innan jag får lätta på rumpan. Lediga dagar finns inte nu, det har jag inte tid med. Det kommer att komma ett par ändå när jag ska åka till Fjällbacka men väl där måste jag jobba. Jag har en känsla av att jag kommer att bli tvungen att förklara det tusen gånger, men böcker skriver inte sig själva. Enda dagen jag kommer att vara helt ledig där är den 13 juli när mamma fyller 100. 

Skojade bara. 85. 

Så planeringen är minutiös, minst sagt. Just nu är jag helt inne i det och lämnar helst inte manusbubblan alls, även om jag slutar skriva på eftermiddagen så är hjärnan påkopplad hela tiden. Tänk att klara att ha småbarn och samtidigt skriva? Eller att vara ensamstående. Jonathan var trots allt 14 när jag skrev Casanovas kvinna, och var måttlig intresserad av vad jag höll på med. Senare, när jag skrev Sonjas sista vilja, var han typ 17 och gjorde själv musik, så han har alltid fattat och respekterat min process eftersom våra jobb har haft stora likheter. 

Om jag bara får 4 timmar per dag när vi är i Fjällbacka, kommer det att funka. Det betyder att Jonathan och Linnea måste ta Selma då, sedan kan jag ta henne resten av dagarna. Får jag morgnarna kommer jag att klara det. Vikten av det här kommer jag att pränta i dem innan vi åker, så det är klart. Men jag tror att de fattar. 

För 30 000 när vi går in i juli är inte mycket. Det återstår nästan 50 skulle jag tro. På 4,5 vecka. Det är nästan ogörligt, men jag ska ge det en chans. 

1a augusti måste jag börja redigera Spanien 2 för den 1a september ska den till redaktör (har jag för mig) och det återstår en hel del skrivjobb på den, och sedan ska jag dessutom direkt börja skriva på del två av projektet jag skriver på nu. Det har jag lovat inför typ 1000 pers på ett möte på förlaget. Alltså vet vi vad jag ska göra fram till mitten av november. 

Men Jonathan och Linnea har gärna Selma så mycket som möjligt och det är tack och lov vad jag också vill. Jag tänker att om de får barn någon gång, vilket ju vore förfärligt roligt, kommer jag att ha Selma mer. Just nu är det här perfekt för alla parter. 

Med det sagt: PÅ DET!

Det är varmt idag också och inte en droppe regn i sikte. Det kanske kommer. Håret är nytvättat men jag svettas i nacken. Det är ju synd, för den nya kortare frisyren är fin när det hänger, men lite för kort att sätta upp som jag brukar. Min inbakade fläta går inte att få till nu . Alltså får det nog växa lite ett tag, för jag vill kunna ha uppsatt hår. 

Min fina España por favor

 har gått till final i året feelgood. Tjohej på det och att mina följare var snälla och röstade.

Alltså det där med att den som har möjlighet att tjata sig till röster (som jag då) går till final är ju lite orättvist. Jag vet inte alls hur många det är som röstar, men har man många följare är ju det antagligen en fördel, såklart, även om mina bokföljare också följer många andra. 

Nu är det i alla fall rättvist för en jury tar över och läser de fyra finalisterna. Nu tror jag inte att min gula bok vinner, det tror jag att Ruth Kvarnströms De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel gör, men kul ändå att vara i final. Vinnaren presenteras på Feelgoodfestivalen i augusti. 

Det är varmt hos mig, i morse vakande jag klockan tio i fem och klev upp för det var liksom ingen idé att ens försöka somna om. Men fem timmar är för lite så jag kommer garanterat att somna om. Ska i alla fall börja jobba nu så får vi se hur långt jag kommer. 

Tjohoo!

Om intresseklubben antecknar,

kan jag meddela att den skrivtid jag hade dedicerat till mitt manus idag, gick istället åt till att leta efter glasögon. De glasögon som är nödvändiga när jag jobbar.

I två timmar höll jag på. 

När jag till sist hittade dem i mormors gamla lampa i hallen var jag helt slut. Så 2500 back den här veckan. Men jag tar igen det. Nu går jag för 12000 nästa vecka. 

I själva koppen som ska ligga mot taket, låg de. Jag hade flyttat på lampan 10 gånger utan att se dem. Lampan ska få ny kontakt och väntar i hallen på att läggas i bilen. 

(jag har satt på senilsnören och enda gången jag från och med nu får ta av mig dem är när jag går till sängs.)

I åtta dagar ska jag bara vara hemma, ensam utan hund (jag behöver väl handla mat, men that´s it), sola får jag göra på balkongen. Uppgång 7, manus öppnat klockan 7.45. Hårt och rättvist!

Det ska bli svinvarmt nästa vecka. Jag har handlat kylmattor till Selma, för i Sumpan ska det bli ännu varmare än här, men Jonathan och Linnea har inte samma sol rakt in i sin lägenhet vilket ju är bra i alla fall. 

Typ så, söndag. Tjohej!

Så vi firade midsommar med Jonathan och Linnea.

De hade fått ändrade planer och bjöd in mig på middag.

Vi spelade Hidden reality (där man ska lösa en mordgåta) för andra gången och det var lika roligt den här gången. Nu löste vi dessutom 9 av 10 ledtrådar. 

Sedan packade jag in Selma, som BARA ville vara med mig igår, i bilen. I morgon har hon blivit klar med mig och då är det mycket lättare för henne att skiljas åt. Hon är en lite Åsagris just nu. 

Men först var vi på Riche och åt lunch. Hon bryr sig inte ett dyft om ifall Jonathan och Linnea går på toa, men mig har hon svårt att släppa. Jonathan säger att det beror på att jag aldrig lämnar henne ensam när jag har henne i ett par dagar. Jag säger att det beror på att hon ÄLSKAR MIG MEST! 

Nä, han har kanske rätt. Men att lämna henne för lämnadets skulle känns bara konstigt.

Sedan hemmamys och god mat

Och bus

Sedan har jag henne inte förrän 2 juli, och det är perfekt för mitt arbete. 100% fokus är exakt vad jag behöver. Den 5e åker jag till Fjällbacka, hem igen den 14e och sedan, eventuellt, tillbaka några dagar senare med hela konkarongen, det vill säga Jonathan, Linnea och Selma. Vi får se. 

Idag har jag jobbat och vi har precis kommit hem från en promenad. Den var inte enkel. 

Det där med att gå med henne på kombinerade cykel- och gångvägar är så svårt, för hon vill inte gå tätt intill benet och det är nödvändigt när cyklister kommer åkande om hon inte ska bli överkörd. Det var så nära en gång och jag har hört om olyckor som sker just på det sättet. Cyklister i Stockholm skiter fullständigt i exakt alla andra än sig själva.

Vanligtvis får hon gå lite som hon vill på lite löst koppel för hos Jonathan är det trottoarer och här också, så jag antar att det är träning som gäller. Man önskar ju att hon till sist fattar att båda teknikerna, löst koppel och tajt koppel, är nödvändiga att lära sig, och att det är jag som bestämmer. 

Men än så länge tycker hon att den träningen är onödig och vidrig. Hon vet EXAKT var och hur hon vill gå, och alltför ofta är det i mitten av gång/cykelbana – eller från sida till sida. Och får hon inte det, vägrar hon helt enkelt flytta på tassarna eftersom hon förmodligen inte förstår vad jag ber henne om. 

Det är så mycket enklare att gå på trottoarer och det tycker Selma också. 

Goda råd mottages tacksamt!

Typ så. Innan den här helgen är över i morgon kväll ska jag ha nått 20 000 i nya manuset. Lycka till med det, Åsa Hellberg. 

 

Då var nästa bok ivägskickad och utom min kontroll.

Jag hoppas att den lever väl och frodas, men har inga större förhoppningar, tyvärr. De andra delarna har gått sådär (med mina mått mätt) och en tredje bok i en sådan serie blir ju sällan en hit. Men boken är bra och jag älskar ju den här berättelsen om Hildur och Signe och ångrar inte för en sekund att jag skrev den. Jag är bara stolt. 

Bok 20 ändå. Känns stort. Jag har gjort ett bra jobb.

Och jag gör ett bra jobb. Bok 22 in da making och det är så roligt (21 är ju nästa España). Trots att jag var rätt trött idag gick manusarbetet superbra och nu har jag skickat första sjättedelen till Teresa om hon vill läsa. Det räcker egentligen för att hon ska kunna se om jag är på rätt väg.

I morgon måste jag handla inför att Selma kommer hit på fredag och jag ska dessutom sola hade jag tänkt eftersom vädret ska bli fint. Men jag ska också jobba med manus, det går inte att vila ifrån alls. Och städa måste jag också göra. I alla fall hjälpligt. Busy dag, helt enkelt. Tidigt i säng och tidigt upp är receptet. 

Igår hade jag digital releasefest samtidigt som en väninna begravde sin son. Han var lika gammal som Jonathan. Så sorgligt att jag inte ens kan tänka på det utan att bli ledsen. Han råkade ut för en olycka utomlands och plötsligt fanns han inte mer. Samtidigt ska min vän och hennes man bli mormor och morfar, deras dotter är höggravid. Två känslor måste existera sida vid sida. Det är djupt berörande. 

Måndag

och mitt kylskåp är helt tomt. Så kan vi inte ha det, alltså drar jag så fort måndagsköerna är borta.  

Annars idag är det bara jobb som gäller. Nu behöver jag gå framåt, inte bakåt som jag har gjort ett tag i här början. Jag tror att början sitter, det är ju så himla viktigt!

Igår satte vi också planen för sommaren så nu vet jag att jag åker till Fjällbacka den 4e juli och stannar i tio dagar. Det blir toppen. Eventuellt åker jag tillbaka igen med Jonathan, Linna och Selma i bilen. Skulle vara kul. Jag har ju lägenheten augusti ut. 

Och lägenheten behöver ju tömmas, vilket oroar mig lite eftersom jag inte vet hur det ska gå till, så ett varv till behöver jag åka dit, minst. Och så ska nycklar lämnas in, då blir det ett varv till. Sedan är det klart.

Där har vi det, den lösa planen. Det viktiga är att jag har fått på plats när jag "måste" ha Selma och sedan kan vi mer laborera för det får ju inte gå för lång tid. 

Jag tänkte på hur bra jag trivs här eftersom jag inte är rädd för människor (bara hemska djur i skogen). Häromkvällen var Selma och jag ute på den sista kvällsrundan halv elva och jag var inte det minsta rädd. Det är så skönt. 

Typ så, måndag. Selma hämtar jag igen på midsommarafton, så 4 heldagar JOBB! Hurra!

Just det. I morgon släpper jag bok. Min bästa någonsin. Det sista kapitlet. Hurra!

Jag har tydligen en berömd släkting i mitt släktträd: Jonathan. Tjohoo

Snorpan

Igår hos Jonathan.

Frk Selma är på ingång.

 Alltså städar jag, i alla fall golven. Jag tappar ofta smågrejer, typ tandpetarare som jag är lite besatt av. 

Och på väg till Selma ska jag handla hundmat och citroner som behövs till mattes lax, som ska ätas i ett par dagar. Det blir ingen ny mat innan jag har ätit upp det jag faktiskt har i frysen: hamburgare, lax och torsk.

Hon har två sängar men båda använder hon bara till sina leksaker. Varje gång hon kommer hit städar jag dem så att hon ska hitta sina favoriter. Vantarna lägger jag på hallgolvet som ett litet "välkommen hem."

Jag äter frunsch just nu. Hamburgare och broccoli och äppelmos. Jag kan varar Urtekrams (tror jag varumärket heter) största äppelmoskund. Älskar deras osötade som är så mycket godare än alla sötade.

Mitt fina lilla besök stannar tills på söndag, då jag ska till Sumpan för att planera sommaren. 

Jag har ju lite skrivpanik, förstås, och skulle egentligen behöva två ostörda veckor för att få ihop det men vet inte om det funkar nu när vi har en hund tillsammans. Det är väl det vi måste reda ut på söndag.

Men skrivprojektet går än så länge bra. Om det ÄR bra, är förstås en annan fråga. Det känns som om jag behöver en plan på ett annat sätt än jag har behövt tidigare och det är ju nytt. Och kul. Min hjärna ligger sällan före, normalt sett, men här märker jag att den gör det. Jag har alltså lite koll framåt vilket möjligtvis beror på att jag har skrivit en hel del på den tidigare, så även om jag skrotar 90% av det, är jag ändå rätt säker på vad jag INTE vill ska vara med i den här versionen. Det är också nytt.

Det här är ju första delen i en serie, och så fort jag har lämnat manus ska jag skriva del två. Det är de två jag har kontrakt på, sedan är jag kontraktslös och vet inte riktigt vad jag ska göra mer än redigera de tre som ska ut så småningom. Två nästa år (Spanien två i januari - och den nya som jag tror är placerad på hösten) och sedan en året efter det. 

Det är spännande och samtidigt lite oroligt. Vart är böckerna och branschen på väg, liksom. 

Där har vi det. Fredag, Selma och solen skiner. Tjohoooo

Har inte kommit igång med manus än idag,

 annat, som säljtexter, har tagit min tid i anspråk. Det är alltid sådant som brinner i knutarna och oftast skriver jag dem själv och sedan får förläggare/redaktör läsa och tycka.  Säljtexten är den som läggs in i alla system och som ska beskriva boken kort. Lite som en baksidestext. 

Och säljtexten den här gången är till andra Spanienboken som nog ska heta Viva España. Personligen skulle jag, efter många tankar om det, vilja ha ett svenskt namn på den, men tror inte att jag får igenom det. 

Dessutom har jag varit i Nacka forum, som är mitt närmaste inomhusköpcenter här (det är ett riktigt bra centrum, många butiker och bra parkering) och fått nya sadlar till mina glasögon. Den ena gav upp igår och det går inte att använda glasögonen utan.

Jag passade också på att handla lite flytande. Min mage har reagerat på något och jag vet inte riktigt på vad. Sparris eller jordgubbar? Jag är också lite röd på knogarna, om nu det har med magen att göra.

Så vilodag för tarmen och jag äter gazpacho, yoghurt gjort på soya och dricker vatten och kaffe. Jag är inte särskilt hungrig, tack och lov. 

Där har vi det, måndag på Ingarö när det regnar och är svalt. Man behöver nästan ha en dunjacka på sig idag, kände jag när jag stannade för att handla på Coop.

Mys i mörker. 

Superfina händer, också på ovansidan. Peppar peppar. Fötterna också. Något funkar sedan i januari och jag kan inte tänka mig annat än att det är kosten. Ovansidan av händerna har ju flammat upp vid några tillfällen men jag kan koppla det till solen. Om jag smörjer in dem med solskyddsfaktor funkar det att sola. 

I morgon har jag möte i Bonnierhuset klockan halv 12, då vi ska bolla nya romanen. Ska bli så himla kul!

Jag är med hund igen.

 Den här gången är hon betydligt piggare. Hon har slutat blöda, är eventuellt i höglöp (de blöder under förlöpet, coh får flytningar under höglöpet när de kan bli dräktiga). Eller så är det över. Skruttan, det har i alla fall varit lite jobbigt för henne, samtidigt som det har varit så varmt.

Vädret är skönt och svalt nu, varmare än så här behöver det inte bli tycker jag. Perfekt för att sola (i lä på balkongen) och promenera med hund utan att dö av svett. 

Senare ska vi åka iväg och promenera, vägarna här hemma vägrar hon att gå på just nu - hon parkerar sig på trottoaren och vill gå hem. Alltså bryter vi det trista mönstret med att åka till andra ställen för dagens längre promenad. Nya vägar väcker hennes nyfikenhet.

De korta rasterna, där hon får nosa och bestämma själv, funkar fortfarande hemma, men för att komma iväg en bit måste vi passera en korsning och det är där hon sätter sig. 

Min mage måste fungera innan vi går långt. Vaknade av att den gjorde svinont. Men jag vet varför. Jag gjorde det gigantiska misstaget igår att köpa hem müsli, förvisso glutenfri, men det hjälper tydligen inte när man äter ett större mängd som jag gjorde. Älskar müsli och förträngde att så mycket fullkorn inte heller är bra för mig. Lite hade jag kanske klarat, men det är som att ställa fram en stor skål godis, jag äter tills det är slut. En liten skål kan lika gärna kvitta. 

Så, good bye müsli, det är inte värt det. Och nu borde jag ha testat det klart. Åter till kyckling, frukt och grönsaker. 

Igår hittade jag färdigblandade frukskålar på Coop, sådana jag åt mängder av i New York. Olika sorters melon, ananas och lite annat. Så mycket mer praktiskt när man är ensam än att köpa hela meloner som hinner bli dåliga innan man har ätit upp dem. Det blir förstås lite dyrare, men det är dyrt att slänga också. 

Coop Stor

New York

Nu ska jag jobba. Förhoppningsvis är magen tillbaka i gott skick när jag är klar. 

Tjohej!

Min lilla blogg, 15 år gammal.

Och på sätt och vis still going strong, även om inläggen är färre numera pga andra kanaler som Instagram. 

Jag tänkte igår på att jag inte har haft någon jetlag den här gången. Jag var trött när samma dag jag kom hem för att jag hade varit vaken i så många timmar, men dagen efter hämtade jag ju Selma och var pigg.

Hon är i Sumpan nu, och har haft det lite jobbigt med sin löpning. Natten till igår väckte hon Jonathan och kräktes och sedan mådde hon illa på förmiddagen igen. Då hade hon inte kissat druckit eller ätit något sedan dagen före. Men när jag kom dit (jag var i Solna, tack och lov) piggade hon på sig, vi gav henne vatten på en sked och på promenaden gjorde hon sina behov. För säkerhets skull ringde vi ändå en veterinär som sa att det nästan säkert hade med löpningen att göra och om hon fortsatte kräkas och vägrade dricka skulle vi återkomma och träffa en veterinär. 

Från det här till

det här. 

Jag gillar konstrasterna jag får uppleva.

Det har ju dessutom varit så varmt ute, och det tar ju på krafterna på alla hundar såklart. 

Anyhow, hon är pigg igen, tack och lov. Och jag ska hämta henne på torsdag och ha henne tills på lördag. 

Idag har jag i alla fall på allvar dragit igång mitt nya romanprojekt och jag behöver hålla tempot upp även när Selma är här, det går inte att ta lediga dagar som jag har gjort hittills. Vi behöver en bättre struktur tillsammans än vad vi har haft hittills. Jag ska leverera manus sista juli och måste definitivt stå på gasen.

Nästa vecka, den 11e, ska vi ha ett spånmöte på förlaget om mitt projekt. Jag har själv initierat det, för tidigare har jag aldrig släppt in någon i processen innan jag har varit klar med mitt grundmanus, men den här gången tänkte jag att jag skulle testa något nytt. Så en utvald grupp (som min förläggare har inviterat) kommer att hjälpa till med idéer om högt och lågt. Ton i romanen, vad saknas i genren, vilka fällor finns, vad frågar utlandet efter, vad gillar den här gruppen att läsa etc. Tanken är ju att det ska bli en serie och uppslag och idéer som inte får plats i den första boken kan jag ju plocka upp senare i så fall. 

Typ så. I morgon ska jag på ett jobb i stan, vi är fem författare som ska intervjuas på Filmstaden. Kul att testa biosalong som eventlokal.