men någon sömn blev det inte för min del.
Varför vet jag inte, Helen sov som en stock i sängen bredvid.
Men, det är väl som vanligt, jag sover inte särskilt gott i ett vanligt hotellrum heller, i alla fall inte första natten.
CARMEN VAR FANTASTISK!
Men nu är jag hemma i soffan, MÅSTE sova en timme, slog på tv:n och inser att cyklisttjejerna numera sitter halvnakna på sin cykel. Att de inte får skavsår på låren?
(Jaja. Hela sommaren har kvinnor visat upp sig i bikini på Instagram. Gammal eller ung spelar ingen roll, även de medelåders vill tydligen ha sina kroppar kommenterade. Det är något nytt för i år, i alla fall har inte jag lagt märke till det tidigare. )
Bilder kommer i morgon.
Go natt.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
lördag 20 augusti 2016
fredag 19 augusti 2016
Det stora i familjen Hellberg idag
är att Jonathan släpper sin nya låt All the way på Afrojacks skivbolag Wall records.
Afrojack är en gigant på området dansmusik, anlitas på alla stora festivaler världen runt och att han har plockat upp Jonathan är förstås fantastiskt.
Förhoppningsvis ska ju det leda till att även han kommer ut och får spela mer.
Själv drar jag med Helen till Dalhalla. Opera. Carmen. Men i bilen dit lyssnar vi på den här.
Ps vill ni hänga med till Dalarna så dokumenteras resans alla små vinklar och vrår på Instagram.
Afrojack är en gigant på området dansmusik, anlitas på alla stora festivaler världen runt och att han har plockat upp Jonathan är förstås fantastiskt.
Förhoppningsvis ska ju det leda till att även han kommer ut och får spela mer.
Själv drar jag med Helen till Dalhalla. Opera. Carmen. Men i bilen dit lyssnar vi på den här.
Ps vill ni hänga med till Dalarna så dokumenteras resans alla små vinklar och vrår på Instagram.
torsdag 18 augusti 2016
Vimmmelkantigt trött,
men skam den som ger sig för en sådan pluttsak.
Jag ska till förlaget idag och prata Nikki med Teresa och få Simonas nya bok, som jag i något ögonblick sa att jag skulle läsa i morgon.
Icke sa Nicke.
I morgon ska jag till Dalhalla!
Nu ska jag sätta på mig ögon.
Det kan ta en stund.
Jag ska till förlaget idag och prata Nikki med Teresa och få Simonas nya bok, som jag i något ögonblick sa att jag skulle läsa i morgon.
Icke sa Nicke.
I morgon ska jag till Dalhalla!
Nu ska jag sätta på mig ögon.
Det kan ta en stund.
onsdag 17 augusti 2016
Dagens blandat bandat
började återigen med sovmorgon till halv tio.
Jag ser på tv-serier på kvällarna som bli halva nätterna.
Just nu är jag besatt av Gossip Girl som bara handlar om rika kids i Upper east side i New York och jag förstår inte att jag måste de den, för det enda som jag egentligen gillar är miljöerna.
Men. Det är säkert det där med flyktiga relationer som har fångat mig och jag vill väldigt gärna se hur det går för de vuxna i serien. De är dock inte många och har få scener, så jag snabbspolar förbi en hel del som jag tycker är tramsigt.
Börjar i alla fall se sista säsongen, nummer sex, i dag.
Sedan ska jag väl äntligen kunna somna i rätt tid!
I övrigt.
Lite praktiskt pyssel, handla eftersom jag hoppade över det igår, lite papperdoing och sedan läsning inför nytt manus.
Wohoo.
Jag ser på tv-serier på kvällarna som bli halva nätterna.
Just nu är jag besatt av Gossip Girl som bara handlar om rika kids i Upper east side i New York och jag förstår inte att jag måste de den, för det enda som jag egentligen gillar är miljöerna.
Men. Det är säkert det där med flyktiga relationer som har fångat mig och jag vill väldigt gärna se hur det går för de vuxna i serien. De är dock inte många och har få scener, så jag snabbspolar förbi en hel del som jag tycker är tramsigt.
Börjar i alla fall se sista säsongen, nummer sex, i dag.
Sedan ska jag väl äntligen kunna somna i rätt tid!
I övrigt.
Lite praktiskt pyssel, handla eftersom jag hoppade över det igår, lite papperdoing och sedan läsning inför nytt manus.
Wohoo.
tisdag 16 augusti 2016
Det visar sig att jag tog ledigt idag.
Jag har städat (till Misses alltid lika stora förskräckelse) eftersom jag numera klarar det själv (hurra för det), tvättat och druckit säkert fem koppar kaffe. Balkongblommorna har fått vatten och blivit rensade, den fällande ullmattan har blivit grundligt dammsugen och snart är jag nödd och tvungen att åka och handla.
Bläh, vad det är trist vissa dagar.
Jag kanske klarar mig på att gå till Lidl strax bredvid.
Allt handlar om vad jag behöver, ska strax kolla det.
Men nu behöver jag mat.
Ostomelett.
Visst låter det gott?
Det här LCHF-livet är både enkelt och smarrigt måste jag säga.
Jag saknar inte socker och mjöl ett dugg just nu.
Den här såg jag igår för att fira inlämnat manus.
Superhärlig.
Minns ni Eddie the Eagle?
Bläh, vad det är trist vissa dagar.
Jag kanske klarar mig på att gå till Lidl strax bredvid.
Allt handlar om vad jag behöver, ska strax kolla det.
Men nu behöver jag mat.
Ostomelett.
Visst låter det gott?
Det här LCHF-livet är både enkelt och smarrigt måste jag säga.
Jag saknar inte socker och mjöl ett dugg just nu.
Den här såg jag igår för att fira inlämnat manus.
Superhärlig.
Minns ni Eddie the Eagle?
Jag tycker alltid att det låter lite som om programledarna
från Allsång på Skansen har ett förskräckligt ansträngande uppdrag de där sommarveckorna.
De är trötta, utbrända och helt slut efter en säsong verkar det som. Redan på Berghagens tid vet jag att det var tungt.
"Jag vet inte om jag orkar en säsong till" skriver kvällstidningarna. Varje år.
Anders var trött, Måns ännu värre, Petra var jättejättetrött.
Nu såg jag att det är lite jobbigt för Sanna också.
Jag förmodar att hon måste tänka en stund på om hon orkar nästa sommar också.
Well.
Hör vi detta någonsin från krutgumman Lotta Engberg på TV4?
Nä, hon jobbar på och verkar varken särskilt trött eller fundersam på om hon ska orka ett år till.
Är det kanalerna som skiljer sig åt i hur de tar hand om sina programledare?
Anställs bara veklingar på Svt?
Vad gör fyran för att hålla fart i den 50-åriga mormorn på Liseberg?
Visst undrar man lite?
(Ja, jag skickade manus igår så jag får vara sysslolös och ägna mig åt meningslösheter idag. Nu ska jag tvätta. Tjohej.)
De är trötta, utbrända och helt slut efter en säsong verkar det som. Redan på Berghagens tid vet jag att det var tungt.
"Jag vet inte om jag orkar en säsong till" skriver kvällstidningarna. Varje år.
Anders var trött, Måns ännu värre, Petra var jättejättetrött.
Nu såg jag att det är lite jobbigt för Sanna också.
Jag förmodar att hon måste tänka en stund på om hon orkar nästa sommar också.
Well.
Hör vi detta någonsin från krutgumman Lotta Engberg på TV4?
Nä, hon jobbar på och verkar varken särskilt trött eller fundersam på om hon ska orka ett år till.
Är det kanalerna som skiljer sig åt i hur de tar hand om sina programledare?
Anställs bara veklingar på Svt?
Vad gör fyran för att hålla fart i den 50-åriga mormorn på Liseberg?
Visst undrar man lite?
(Ja, jag skickade manus igår så jag får vara sysslolös och ägna mig åt meningslösheter idag. Nu ska jag tvätta. Tjohej.)
måndag 15 augusti 2016
Efter en morgon framför tv:n,
i alla fall en timma för jag sov länge idag också, så kan jag konstatera att Carina Bergfeldt skulle bli en lysande programledare om det är ett alternativ efter de två korreåren i Washington.
Sedan kan vi också konstatera att jag kommer att vara ledig på fredag för att läsa Simona Ahrnstedts nya bok En enda risk, som jag hoppas ligger på förlaget på torsdag när jag kommer dit.
Det var en lysande intervju med Simona i tv-soffan. Jag tycker hon brukar få prata mer genre än sin senaste bok, men inte idag.
Bra jobbat av er båda!
Hurra!
NU ska jag jobba! Deadline i kväll.
16 sidor kvar, sedan återstår lite disposition av kapitlen så att det blir snygg att läsa.
Wohoo.
Sedan kan vi också konstatera att jag kommer att vara ledig på fredag för att läsa Simona Ahrnstedts nya bok En enda risk, som jag hoppas ligger på förlaget på torsdag när jag kommer dit.
Det var en lysande intervju med Simona i tv-soffan. Jag tycker hon brukar få prata mer genre än sin senaste bok, men inte idag.
Bra jobbat av er båda!
Hurra!
NU ska jag jobba! Deadline i kväll.
16 sidor kvar, sedan återstår lite disposition av kapitlen så att det blir snygg att läsa.
Wohoo.
söndag 14 augusti 2016
16 sidor kvar att redigera,
och jag fastnade helt i en beskrivning av ett händelseförlopp. Det gick bara inte och då är det lika bra att lägga av.
I morgon ska jag gå upp tidigt. Carina Bergfeldt är programledare i Gomorron Sverige och ska intervjua Simona. Det kan jag ju inte missa.
Inte heller min deadline i morgon kväll.
Sexton sidor kan låta lite. Det är det inte om man fastnar ...
Ungefär så denna jobbhelg.
På tisdag när Nikki är lämnat, börjar jag förbereda nästa bok med att läsa.
Redan på torsdag får jag feedback på Nikki men har än så länge inga fler tajmings, så hur jag ska fördela mitt arbete i höst vet jag än så länge inte.
Jag vet bara att jag ska redigera en gång till (minst) OCH skriva ett nytt manus. Sedan vill jag skriva ett till.
Och så har jag en idé på något annat.
Vi får väl se hur mycket jag - och mitt förlag - pallar.
Tjohej.
I morgon ska jag gå upp tidigt. Carina Bergfeldt är programledare i Gomorron Sverige och ska intervjua Simona. Det kan jag ju inte missa.
Inte heller min deadline i morgon kväll.
Sexton sidor kan låta lite. Det är det inte om man fastnar ...
Ungefär så denna jobbhelg.
På tisdag när Nikki är lämnat, börjar jag förbereda nästa bok med att läsa.
Redan på torsdag får jag feedback på Nikki men har än så länge inga fler tajmings, så hur jag ska fördela mitt arbete i höst vet jag än så länge inte.
Jag vet bara att jag ska redigera en gång till (minst) OCH skriva ett nytt manus. Sedan vill jag skriva ett till.
Och så har jag en idé på något annat.
Vi får väl se hur mycket jag - och mitt förlag - pallar.
Tjohej.
Jag såg Johan Rockström på tv igår,
ni vet klimatforskaren.
Läskigt, med vilken fart vi förstör vår planet.
I Sverige är vi förhållandevis duktiga på biobränslen, sopsortering och bilar som går på alternativa drivmedel, men när ett kilo nötkött motsvarar 15 mils bilkörning - och vi är Europas största nötsköttskonsumenter - så tar det ena ut det andra till sist ändå.
Jag hörde också en del av Stordalens sommarprat (jag tror det var där eller så har jag läst det), där hon pratar om importerad ekologi vs. närodlat.
Mycket intressant.
Vilket är det bästa valet egentligen.
Här är siffror på just kött som visar att finns grader i helvetet:
Läskigt, med vilken fart vi förstör vår planet.
I Sverige är vi förhållandevis duktiga på biobränslen, sopsortering och bilar som går på alternativa drivmedel, men när ett kilo nötkött motsvarar 15 mils bilkörning - och vi är Europas största nötsköttskonsumenter - så tar det ena ut det andra till sist ändå.
Jag hörde också en del av Stordalens sommarprat (jag tror det var där eller så har jag läst det), där hon pratar om importerad ekologi vs. närodlat.
Mycket intressant.
Vilket är det bästa valet egentligen.
Här är siffror på just kött som visar att finns grader i helvetet:
FN:s livsmedelsorgan FAO beskriver boskapssektorn i världen som ett större klimatproblem än alla transporter – med både bil och flyg tillsammans.
Nötkött
- Jordbruksverkets rapport ”hållbar köttkonsumtion” från 2013 beskriver att olika forskningsrapporter kring just nötkött landar i utsläpp på motsvarande 15 till 40 kilo koldioxid per kilo kött. Genomsnittet ligger runt 26 kilo. Det betyder att ett kilo kött är som tio liter bensin, eller som att köra en snål dieselbil i 20 mil.
Får och lamm
- Kött från får och lamm, som också idisslar, ger nästan lika höga utsläpp som nötkött, 10-16 kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött.
Fläsk- och fågelkött
- Ger en väsentligt lägre klimatpåverkan. Enligt Jordbruksverket ger fläsk fyra till åtta kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött, sex kilo i genomsnitt.
Kyckling
- Ger cirka två till sex kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött, i genomsnitt tre kilo.
Fisk
- Har ett genomsnitt på sju kilo i utsläppt koldioxid per kilo kött. Processad vegetarisk mat som quorn ligger högt för att vara vegetariskt – cirka fyra kilo utsläpp.
Grönsaker
- Ger oftast runt ett kilo i utsläppt koldioxid per kilo produkt, om de inte är flygtransporterade eller frysta.
Bidragande faktorer
All djurproduktion kan också diskuteras och ifrågasättas ur en mängd andra synpunkter än klimat: konstgödsel, djuretik, antibiotika, biologiskt mångfald eller allmän miljöpåverkan. Några av de bidragande faktorerna till att nivåerna varierar är:
Idissling
- Kon idisslar och har flera magar, och då sker matsmältningen med låg lufttillförsel. Metangas bildas, en cirka 25 gånger starkare klimatgas än koldioxid. Kossorna rapar framförallt ut metan i stora mängder, och det blir ett mycket stort klimatproblem. Även kogödsel avger metan och dessutom lustgas, en annan extremt potent klimatgas – nära 300 gånger starkare än koldioxid.
- Det är inte bara kor som idisslar – det gäller alla klövdjur utom kameler och svin. Kött från får och lamm, som också idisslar, ger nästan lika höga utsläpp som nötkött.
Olika odlingsmetoder
- Påverkar hur mycket kol som binds. All växtlighet binder koldioxid. Växtrester som lämnas vid skörd kan öka kolförrådet i marken, träd och buskar på jordbruksmark utgör ett kollager.
lördag 13 augusti 2016
Jag har också druckit och kört bil.
När jag var väldigt ung och bodde på Västkusten. Jag var 18-19 år, kanske. Jag tycker fortfarande att det är skämmigt, och jag tänker inte kasta sten eftersom jag inte var ett dugg bättre själv.
Numera dricker jag ju aldrig, men om jag skulle börja igen så skulle jag aldrig dricka vin - inte det minsta lilla glas - och köra sen, och jag har svårt att förstå att vi inte har en 0.0 %s lag.
0.2 är gränsen (det var den Aida Hadzialic hade), grov rattfylla går vid 0,5.
(I USA är gränser 0,8 men 0,0 upp till 21, eftersom man inte får dricka innan dess. Är man inte rätt packad vid 0,8?)
Det var det.
Igår var jag på ett helt nyktert kalas hos Jonathan och Linnea.
Supertrevligt och jättegod mat.
De är så himla fina tillsammans.
Numera dricker jag ju aldrig, men om jag skulle börja igen så skulle jag aldrig dricka vin - inte det minsta lilla glas - och köra sen, och jag har svårt att förstå att vi inte har en 0.0 %s lag.
0.2 är gränsen (det var den Aida Hadzialic hade), grov rattfylla går vid 0,5.
(I USA är gränser 0,8 men 0,0 upp till 21, eftersom man inte får dricka innan dess. Är man inte rätt packad vid 0,8?)
Det var det.
Igår var jag på ett helt nyktert kalas hos Jonathan och Linnea.
Supertrevligt och jättegod mat.
De är så himla fina tillsammans.
Idag skulle vi ha sett och ätit brunch men vi har skjutit på det, pga mammas deadline på måndag.
Nu kör jag som en tok hela helgen till på måndag 23:59.
fredag 12 augusti 2016
Jonathan fyller 22 år idag.
Och jag firar hela dagen med att vara mer eller mindre ledig.
Bland annat ska jag göra en beställd jordgubbstårta och ta med hem till honom och Linnea i eftermiddag.
Själv slarvar jag inte ens idag, utan äter bara bären med grädde. Jag tog bort allt socker i mitten av juni och tänker fortsätta med det eftersom min kropp gillart.
Den här bilden är från FB i natt 00.00.
Bland annat ska jag göra en beställd jordgubbstårta och ta med hem till honom och Linnea i eftermiddag.
Själv slarvar jag inte ens idag, utan äter bara bären med grädde. Jag tog bort allt socker i mitten av juni och tänker fortsätta med det eftersom min kropp gillart.
Den här bilden är från FB i natt 00.00.
torsdag 11 augusti 2016
Det är tur att jag skriver långa inlägg ibland,
som det nedanför (som ingen verkar ha läst!), för detta blir kort.
Jag har inte tid med mer.
Deadline på måndag.
Tjingeling.
Jag har inte tid med mer.
Deadline på måndag.
Tjingeling.
onsdag 10 augusti 2016
Medan jag väntar på att Comhem ska svara
(35 före mig ...), eftersom min tv-box/fjärrkontroll i sovrummet inte funkar (tv i sovrummet är så nödvändigt att jag har svårt att förstå att inte alla människor - som har möjlighet - har det) tänkte jag på hur olika vi författare är.
Och att vilka vi är i vardagslivet också starkt påverkar hur vi arbetar.
Om någon till exempel skulle be mig (som är extremt driftig, snabb, aldrig fastnar i problem utan söker lösningar, har exakt noll tålamod med eftertänksamhet och är en människa som alltid har bråttom) att ta ett år till på mig för att skriva ett grundmanus skulle jag nog inte kunna arbeta med den personen, för det skulle betyda att den är långsam och inte förstår mig och mitt sätt att arbeta kreativt. (Ett komplett manus kan däremot ta tid, men det handlar sällan om mig ... utan om att det ska igenom flera led i förlaget och därefter bearbetas)
Och nu blev jag vidareskickad. Ytterligare 16 minuter enligt rösten ...
Mina grundmanus tar mer eller mindre 4 månader att skriva.
Då har jag det tempot jag behöver för att min hjärna ska jobba effektivt och vara i kontakt med storyn. Eftersom jag skriver mig fram till min berättelse, skulle det på riktigt vara nästan omöjligt att dra ned på takten.
Det vore samma sak som att be någon att tänka långsammare.
Eller en musiker att inte komma på låten så snabbt. "Ta en ton här och där istället för ett helt stycke ska du se att det blir bättre."
Ingen skulle komma på att säga om en konstnär att tavlan blir bättre om hen målar lite varje dag istället för passionerat timme ut och timme in.
Med det sagt:
I nästa projekt - det jag påbörjar första september - vet jag vilka som är huvudkaraktärer, men storyn är än så länge låååångt borta. Jag har en helt outvecklad grundidé, och hur det blir vet jag först när jag har kommit en bit på väg.
Första kapitlet är därför superviktigt. Det är då storyn sparkas iväg, det är där jag berättar för läsaren och mig själv själva premissen för fortsättningen.
Får jag till det, får jag sedan till storyn om jag får arbeta i MIN TAKT.
Sedan kan förstakapitlet ändras i redigeringarna, men sällan mer än lite. I Gloria stuvade jag om, men jag undrar om vi inte landade i det första förslaget till sist ändå.
Bilden jag hade innan var dock på slutet, ett slut som jag allra först trodde skulle bli en början.
Jag tror att det kan vara en annan sak om man har ett tydligt synopsis. Eller inte har en händelserik story utan istället något mer finstämt och ordrikt.
Då behöver man människor med tålamod i sitt team av förläggare och redaktörer.
Jag behöver sådana med tempo och det är också det jag har, tjoho!
Framme efter 42 minuter.
Tror ni inte att boxen då har bestämt sig för att funka.
Ridå.
Och att vilka vi är i vardagslivet också starkt påverkar hur vi arbetar.
Om någon till exempel skulle be mig (som är extremt driftig, snabb, aldrig fastnar i problem utan söker lösningar, har exakt noll tålamod med eftertänksamhet och är en människa som alltid har bråttom) att ta ett år till på mig för att skriva ett grundmanus skulle jag nog inte kunna arbeta med den personen, för det skulle betyda att den är långsam och inte förstår mig och mitt sätt att arbeta kreativt. (Ett komplett manus kan däremot ta tid, men det handlar sällan om mig ... utan om att det ska igenom flera led i förlaget och därefter bearbetas)
Och nu blev jag vidareskickad. Ytterligare 16 minuter enligt rösten ...
Mina grundmanus tar mer eller mindre 4 månader att skriva.
Då har jag det tempot jag behöver för att min hjärna ska jobba effektivt och vara i kontakt med storyn. Eftersom jag skriver mig fram till min berättelse, skulle det på riktigt vara nästan omöjligt att dra ned på takten.
Det vore samma sak som att be någon att tänka långsammare.
Eller en musiker att inte komma på låten så snabbt. "Ta en ton här och där istället för ett helt stycke ska du se att det blir bättre."
Ingen skulle komma på att säga om en konstnär att tavlan blir bättre om hen målar lite varje dag istället för passionerat timme ut och timme in.
Med det sagt:
I nästa projekt - det jag påbörjar första september - vet jag vilka som är huvudkaraktärer, men storyn är än så länge låååångt borta. Jag har en helt outvecklad grundidé, och hur det blir vet jag först när jag har kommit en bit på väg.
Första kapitlet är därför superviktigt. Det är då storyn sparkas iväg, det är där jag berättar för läsaren och mig själv själva premissen för fortsättningen.
Får jag till det, får jag sedan till storyn om jag får arbeta i MIN TAKT.
Sedan kan förstakapitlet ändras i redigeringarna, men sällan mer än lite. I Gloria stuvade jag om, men jag undrar om vi inte landade i det första förslaget till sist ändå.
Bilden jag hade innan var dock på slutet, ett slut som jag allra först trodde skulle bli en början.
Jag tror att det kan vara en annan sak om man har ett tydligt synopsis. Eller inte har en händelserik story utan istället något mer finstämt och ordrikt.
Då behöver man människor med tålamod i sitt team av förläggare och redaktörer.
Jag behöver sådana med tempo och det är också det jag har, tjoho!
Framme efter 42 minuter.
Tror ni inte att boxen då har bestämt sig för att funka.
Ridå.
Sen start.
Sov till halv tio, har ätit frukost och surfat till nu.
Efter en dusch (hur kan man lukta så illa bara för att man har sovit en natt) ska jag sätta igång med dagens arbetspass. 30 sidor är helt nödvändigt idag, om jag ska hinna leverera manus på måndag kväll.
Redan på torsdag ska jag och Teresa gå igenom det igen.
Vilka deadlines som gäller efter det vet jag inte, men egentligen har vi tid att inte röra vid manuset - och vänta med slutredigering - till efter jul, om planen är att jag ska komma ut i maj igen.
Vi får se.
Först ska det göras omslag, säljtexter och annat smått och gott.
Oavsett börjar jag skriva på nytt 1 september (trolig utgivning 2018.)
En plan är en plan, och den passar mig supefinemang.
______________________________________________________
För övrigt:
Stormen tog mina fina vita blommor som jag har älskat så.
Nu är det nog för sent att få den att prunka igen :(
Efter en dusch (hur kan man lukta så illa bara för att man har sovit en natt) ska jag sätta igång med dagens arbetspass. 30 sidor är helt nödvändigt idag, om jag ska hinna leverera manus på måndag kväll.
Redan på torsdag ska jag och Teresa gå igenom det igen.
Vilka deadlines som gäller efter det vet jag inte, men egentligen har vi tid att inte röra vid manuset - och vänta med slutredigering - till efter jul, om planen är att jag ska komma ut i maj igen.
Vi får se.
Först ska det göras omslag, säljtexter och annat smått och gott.
Oavsett börjar jag skriva på nytt 1 september (trolig utgivning 2018.)
En plan är en plan, och den passar mig supefinemang.
______________________________________________________
För övrigt:
Stormen tog mina fina vita blommor som jag har älskat så.
Nu är det nog för sent att få den att prunka igen :(
tisdag 9 augusti 2016
Och det är inte ett dugg bättre idag.
Mina blommor går söner i blåsten, över en natt har de vita som jag inte minns vad de heter, blivit bruna.
Jag är DJUPT bekymrad. Är inte säker på att mina fingrar är tillräckligt gröna för det här.
(Jag har paus i skrivstugan. Har ätit en ostomelett och ska strax påbörja de 14 sidor som återstår innan jag är nöjd för idag.)
Simona är snart med på fyran.
Kvart i nio enligt hennes egen blogg.
(Jag har försökt att hitta hur morgonens program på fyran ska se ut men den informationen hittar i alla fall inte jag, inte ens om jag går in på programmets egen sida.)
Nu ska jag se på det och sedan jobba.
Hejhej.
(Jag har försökt att hitta hur morgonens program på fyran ska se ut men den informationen hittar i alla fall inte jag, inte ens om jag går in på programmets egen sida.)
Nu ska jag se på det och sedan jobba.
Hejhej.
måndag 8 augusti 2016
Heja Sveriges tjejer som fixar både Guld och Silver.
Jag missade Sara i natt, är lite rädd att få min nattsömn störd och det är det inte värt nu när jag är inne i en intensiv arbetsperiod.
Man gråter lika bra när man ser det dan efter kan jag berätta.
Antingen har jag en pip-period just nu eller så är jag bara extremt lättrörd. Kanske både och.
Strunt samma.
Heja GuldSara och SilverEmma!
Nu ska jag skriva en guldbok!
Man gråter lika bra när man ser det dan efter kan jag berätta.
Antingen har jag en pip-period just nu eller så är jag bara extremt lättrörd. Kanske både och.
Strunt samma.
Heja GuldSara och SilverEmma!
Nu ska jag skriva en guldbok!
söndag 7 augusti 2016
Jag tycker jättemycket om mitt nya manus, Nikki.
Inte minst för att det finns en sådan tydlig yttre konflikt. Det är kul att skriva om och bygga runt.
Dessutom finns det MILJÖER här.
Varje gång någon säger att de gillar mina miljöer (och det händer oftare än man kan tro) tänker jag att jag är om inte dålig på, så i alla fall rätt ointresserad av, att beskriva omgivningen.
Men i den här boken drar jag på med alltihop och det är svinkul.
Jag har till och med fått med dofter och det tillhör inte vanligheterna i mina böcker.
Så, jag jobbar på.
Har gått igenom första fjärdedelen och hoppas kunna avverka trettio sidor till idag.
I veckan som kommer har jag fyra heldagar till mitt förfogande, sedan fyller Jonathan år och vi ska fira både fredag och lördag som det verkar just nu.
På måndag ska Nikki tillbaka till Teresa och då börjar jag förbereda nästa projekt genom att läsa.
1 september drar jag igång.
Eftersom Gloria kom ut i maj, åker jag inte till bokmässan. Istället stannar jag hemma och jobbar.
Men se här vilken fin recension som Gloria fick igår.
Jag blev förstås jätteglad!
Den boken betyder så mycket för mig.
Dessutom finns det MILJÖER här.
Varje gång någon säger att de gillar mina miljöer (och det händer oftare än man kan tro) tänker jag att jag är om inte dålig på, så i alla fall rätt ointresserad av, att beskriva omgivningen.
Men i den här boken drar jag på med alltihop och det är svinkul.
Jag har till och med fått med dofter och det tillhör inte vanligheterna i mina böcker.
Så, jag jobbar på.
Har gått igenom första fjärdedelen och hoppas kunna avverka trettio sidor till idag.
I veckan som kommer har jag fyra heldagar till mitt förfogande, sedan fyller Jonathan år och vi ska fira både fredag och lördag som det verkar just nu.
På måndag ska Nikki tillbaka till Teresa och då börjar jag förbereda nästa projekt genom att läsa.
1 september drar jag igång.
Eftersom Gloria kom ut i maj, åker jag inte till bokmässan. Istället stannar jag hemma och jobbar.
Men se här vilken fin recension som Gloria fick igår.
Jag blev förstås jätteglad!
Den boken betyder så mycket för mig.
lördag 6 augusti 2016
Jag har sovit ut på riktigt idag.
Somnat om och somnat om igen.
Jag är med i en FB-grupp med gamla scanairananställda och herregud vad många roliga bilder de lägger ut. Och vad många minnen som dyker upp.
Igår var det en norsk tjej som la ut en bild på sin blå mascara och jag har drömt hela natten, i alla fall på morgonen, om att jag tog fel borste och målade mina ögonbryn blå istället för svarta, och sedan fanns det inget medel för att ta bort det.
När vi var på Canarias för två och ett halv år sedan var vi på det som vi när vi flög kallade Maggans Pang och hälsade på. Egentligen heter det Las Margaritas. Jag kan inte säga att jag kände igen mig och det var lite trist, men å andra sidan bygger ju hotell om på 25 år så det kanske inte är så konstigt ändå.
Däremot känner jag igen många ansikten på de gamla bilderna. De är ju så jag minns dem.
Minns ni 30-års jubileet jag var på i april?
Hoppas det blir ett 35 också framöver.
Jag är med i en FB-grupp med gamla scanairananställda och herregud vad många roliga bilder de lägger ut. Och vad många minnen som dyker upp.
Igår var det en norsk tjej som la ut en bild på sin blå mascara och jag har drömt hela natten, i alla fall på morgonen, om att jag tog fel borste och målade mina ögonbryn blå istället för svarta, och sedan fanns det inget medel för att ta bort det.
När vi var på Canarias för två och ett halv år sedan var vi på det som vi när vi flög kallade Maggans Pang och hälsade på. Egentligen heter det Las Margaritas. Jag kan inte säga att jag kände igen mig och det var lite trist, men å andra sidan bygger ju hotell om på 25 år så det kanske inte är så konstigt ändå.
Däremot känner jag igen många ansikten på de gamla bilderna. De är ju så jag minns dem.
Minns ni 30-års jubileet jag var på i april?
Hoppas det blir ett 35 också framöver.
Helen åker med mig till Dalhalla och ser Carmen om två veckor. Hon vill se den efter att ha läst Gloria och när jag åker på researchresa får hon hänga med.
Det ska bli galet kul.
Vänner är väl det allra bästa, eller hur?
fredag 5 augusti 2016
Tv 4 är verkligen besatta av deckare och thrillers.
Nu ska tack och lov Simona vara med snart för annars är det verkligen superttrist för alla som inte uppskattar mord och annat elände.
Det är en rätt undanskuffad grupp läsare, de som vill läsa annan underhållning.
Jaja. Fyran kanske skärper sig och Svt kanske kanske lättar upp sin finkulturella rapportering.
I alla fall tycker jag att det skulle vara roligt.
Nu är sänggaveln tillbakaskickad och någon ny blir det inte. Jag är så nöjd med mina stora kuddar, de räcker så fint så.
Jag ska lägga mig bland dem nu, är så trött att jag på riktigt faktiskt ser i kors. (Fyra så i ett litet stycke. Jag orkar inte ändra.)
Bara kort: Heja DHL´s trevliga chaufförer.
Dagens kille ringde när han kom fram för en kvart sedan, och förstod inte den inte den konstiga informationen jag fått om att det kanske inte skulle gå,
Det gick som en dans.
Det är en rätt undanskuffad grupp läsare, de som vill läsa annan underhållning.
Jaja. Fyran kanske skärper sig och Svt kanske kanske lättar upp sin finkulturella rapportering.
I alla fall tycker jag att det skulle vara roligt.
Nu är sänggaveln tillbakaskickad och någon ny blir det inte. Jag är så nöjd med mina stora kuddar, de räcker så fint så.
Jag ska lägga mig bland dem nu, är så trött att jag på riktigt faktiskt ser i kors. (Fyra så i ett litet stycke. Jag orkar inte ändra.)
Bara kort: Heja DHL´s trevliga chaufförer.
Dagens kille ringde när han kom fram för en kvart sedan, och förstod inte den inte den konstiga informationen jag fått om att det kanske inte skulle gå,
Det gick som en dans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




