Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 10 augusti 2016

Medan jag väntar på att Comhem ska svara

(35 före mig ...), eftersom min tv-box/fjärrkontroll i sovrummet inte funkar (tv i sovrummet är så nödvändigt att jag har svårt att förstå att inte alla människor - som har möjlighet - har det) tänkte jag på hur olika vi författare är.

Och att vilka vi är i vardagslivet också starkt påverkar hur vi arbetar.

Om någon till exempel skulle be mig (som är extremt driftig, snabb, aldrig fastnar i problem utan söker lösningar, har exakt noll tålamod med eftertänksamhet och är en människa som alltid har bråttom) att ta ett år till på mig för att skriva ett grundmanus skulle jag nog inte kunna arbeta med den personen, för det skulle betyda att den är långsam och inte förstår mig och mitt sätt att arbeta kreativt. (Ett komplett manus kan däremot ta tid, men det handlar sällan om mig ... utan om att det ska igenom flera led i förlaget och därefter bearbetas)

Och nu blev jag vidareskickad. Ytterligare 16 minuter enligt rösten ...

Mina grundmanus tar mer eller mindre 4 månader att skriva.

Då har jag det tempot jag behöver för att min hjärna ska jobba effektivt och vara i kontakt med storyn.  Eftersom jag skriver mig fram till min berättelse, skulle det på riktigt vara nästan omöjligt att dra ned på takten.
Det vore samma sak som att be någon att tänka långsammare.
Eller en musiker att inte komma på låten så snabbt. "Ta en ton här och där istället för ett helt stycke ska du se att det blir bättre."

Ingen skulle komma på att säga om en konstnär att tavlan blir bättre om hen målar lite varje dag istället för passionerat timme ut och timme in.

Med det sagt:
I nästa projekt - det jag påbörjar första september - vet jag vilka som är huvudkaraktärer, men storyn är än så länge låååångt borta. Jag har en helt outvecklad grundidé, och hur det blir vet jag först när jag har kommit en bit på väg.
Första kapitlet är därför superviktigt. Det är då storyn sparkas iväg, det är där jag berättar för läsaren och mig själv själva premissen för fortsättningen.
Får jag till det, får jag sedan till storyn om jag får arbeta i MIN TAKT.

Sedan kan förstakapitlet ändras i redigeringarna, men sällan mer än lite. I Gloria stuvade jag om, men jag undrar om vi inte landade i det första förslaget till sist ändå.
Bilden jag hade innan var dock på slutet, ett slut som jag allra först trodde skulle bli en början.

Jag tror att det kan vara en annan sak om man har ett tydligt synopsis. Eller inte har en händelserik story utan istället något mer finstämt och ordrikt.
Då behöver man människor med tålamod i sitt team av förläggare och redaktörer.

Jag behöver sådana med tempo och det är också det jag har, tjoho!

Framme efter 42 minuter.
Tror ni inte att boxen då har bestämt sig för att funka.
Ridå.




6 kommentarer:

Simona sa...

Jag läser ALLA dina inlägg.
Men jag orkar inte alltid kommentera.

Hoppas det löste sig med TV:n.

Sofia Fritzson sa...

Vilket härligt inlägg! Gillar din stil, snabbt ska det gå, tjoho! Tänka kan man göra i redigeringen.

Ezter sa...

Jag läser oxå alla, men med bara mobilen kommenterar jag sällan.

Annika Estassy sa...

Somliga av oss skriver snabbt, andra långsamt. Det betyder att vi tillsammans skriver i ett lagomt tempo. Hurra! :)

Anonym sa...

Fina Åsa,joodå jag läste detta och alla andra också. Jag är bara urdålig på att kommentera, jag ber om ursäkt för de´ men då säger jag här och nu att jag uppskattar dem alla, korta som långa!! Kramar till dej!

Åsa Hellberg sa...

Sofia, Simona, Ezter, Annika och Anonym: Tack! :)