Vårpiff inför ny bok.

Vad tycks?

Han ligger ofta bakom soffan

Det är som en hemlig plats som han söker sig till flera gånger om dagen. Så här dags sover han tungt, och märker inte ens att jag fotar (ja, jag har ljudet på... Vilket är lika illa som att ha blixt, enligt Jonathan.)

Anyhow.
Han får sova. Jag ska skicka böcker och handla.
Det är en fin dag i Stockholm.

Uppsala.

Jag skjutsade Jonathan och passade på att gulla lite, få hela Miamiresan återgiven och ta en promis i Domkyrkan där jag aldrig varit tidigare.
Den är väry pampig, och Jonathan - som verkligen är nolltroende - tyckte att allt pifferi inuti var ett slöseri med pengar som kunde användas bättre.
Men vi gillade Gustav Vasas gravplats och de fresker som omger den.
Det är historia och en helt annat grej, var vi överens om.

Tisdag, fast ändå måndag.

Det är en väldigt knepig dag, dagen efter annandag påsk.
Well.
Jag har skrivit upp vad jag ska göra, och först ska jag trääääna mina stumma stockar till ben. Jag kan inte förstå att jag inte får igång dem trots all bensyra de fylls med några gånger i veckan.
Grr.

(Jag tillhör den där sorten som fortfarande använder papperskalender, tycker att det fungerar alldeles utmärkt.
Stor som en pocket, och rymmer varenda lite grej man ska göra vilket inte är särskilt mycket just nu.)

Ungefär så.
Vad gör ni?

Promenad utmed min sjö , kaffe på balkongen

och nu har jag lagt mig i soffan och ska läsa och kanske jobba liiiite på en ny idé.
Annandag påsk funkar finfint tycker jag!

Jag tar påskdagsledigt idag.

Om jag inte mot förmodan piggnar till något förfärligt senare, så hörs vi i morgon.
Kuckiliku!

Efter balkongen

och tvättstugan gick jag på en promenad i exakt 7,5 kilometer. Mina ben var inte alls förtjusta de sista 2, 5, men skam den som tar bussen - som vi i förorten säger.
Istället gick jag in i skogen där jag hittade blåsippor (tror jag att det är i alla fall).

Nu ska jag bädda med de rena lakanen och sedan åka till stan och träffa Nisse.
Glad påsk!

En stol, en sol, en kaffekopp

Det är balkongpremiär i förorten.

Jag har avbokat allt =

tvättstuga och gym.
Istället ska jag vara ledig, slö och inte göra ett jota utöver att handla kattmat och något till mig själv att äta.
Igår hade jag gäster. Jonathans pappa, hans flickvän, Jonathan, Nisse och hans dotter var här och åt middag.
Jättetrevligt, och det blev sent.
Jag dricker ju ingen alkohol och istället för att ha ont i huvudet idag är jag pigg som en mört. Men jag är slö och lat, perfekta egenskaper en långfredag.

Berätta vad ni gör idag!

Skärtorsdagen i förorten

ser vädermässigt ut att bli fin.
Jag sitter just nu vid köksbordet och ser ut genom fönstret och inser att om bara ett par veckor kommer träden vid parkeringen att få löv igen. Så märkligt ändå, när de så nyss tappade alla.
På söndag är det sommartid.
Helt galet hur månaderna bara passerar.

Sista veckan i april, när jag fyller år, får jag följa med min mamma till Cypern igen.
Lyllos mig!
Sedan är det release av Gloria.
Vips sa det, som sagt.

I dagarna kan man få de första kapitlen av Gloria (så mycket som typ 60 sidor tror jag) i en liten pocket som vi har gjort i samarbete med Akademibokhandeln, och om man är medlem (kostar inte ett dugg) får man köpa boken billigare när de kommer ut den 12 maj.
I Farsta hade de små pocketarna inte kommit in när jag kollade igår, kanske idag.

Nu ska jag träna.
Det är ju torsdag.

For the love

heter Maria Wells nya platta. Så oerhört bra. Lite jazzig utan att vara ett dugg svår.
Simona har lagt ut massor med bilder från releasen, mina egna blev tyvärr inte alls bra.
Däremot kan jag ju ge er en video med titellåten.



Enjoy!

Dagen efter.

Fyra svenskar saknas. Jag kan förstås inte ens närma mig den känslan de anhöriga måste ha just nu.

Jag ska till frissan idag, något jag verkligen brukar tycka är lyxigt eftersom det sker så sällan och inför releasen behöver jag ju vara lite piffig. Det är månader sedan jag var där senast.
Men idag känns det inte alls som jag vill åka dit.
Jag är låg, bestört och lite rädd.
Överallt i världen dör människor för att några få vill bestämma vad alla andra ska tro på och för att andra inte vill se eller hjälpa till.

Såg ni Skavlanintervjun med kvinnan som hade varit gift med en av dem?
Otroligt obehagligt och jag vet inte vad jag ska tänka om hennes ickeageranden, det där passiva som väl de flesta av oss ägnar oss åt om än inte alls på samma sätt som om man har en inre övertygelse som hon hade då.
Det räcker ju med att vi vänder bort huvudet när vi ser någon som behöver hjälp. Att vi inte sträcker ut en hand (gärna med en tjuga i.) Vi ser bara oss själva och har svårt att sympatisera eftersom vi i vår enfald tror att det aldrig kommer att hända oss.
Vi blundar och därmed ger vi terroristerna rätt, jag kan inte se det på något annat sätt.

Såg ni bilderna från Bryssel?
Hur människor sprang utan att ta med sin någon i språnget?
Det är så vi gör, det är högst mänskligt.
Men det finns också de som stannar och som utan att fråga om vem du är, hjälper till.
Jag har en känsla av att de har en mycket tajtare relation med Gud än de som spränger människor i luften i hans namn.

Jag vet inte vem jag skulle vara i skarpt läge, det är kanske därför jag ständigt skänker bort.
För att jag vill vara en lite bättre människa om det nu skulle vara så att jag också springer.

Jonathan är på väg hem.

I påsk ska han komma hit så att jag får vara mamma ett par dagar.
Jag har stort behov av det just nu.

Resten av den här dagen håller bloggen stängt.
Kram och var rädda om er.

Träning och releasejippo.

Det är så dagens kalender ser ut.
Och för er som är sugna på lite romcom så går The Holiday på åttan ikväll.
Själv sparar jag den - och Love actually - till jullovet.
Jag tycker att vissa filmer passar så himla bra då.

Det är ungefär tre månader sedan det var jul. Det känns som både igår och som för ett år sedan.
Är inte det märkligt?
Många här har fortfarande kvar julslingorna på balkongen så de har nog inte heller fattat att det nu, från och med igår, faktiskt är vår.

Tjohej.

Jösses, som jag somnade om.

Vi pratar timmar.
Jaja. Jag behövde väl det då.

Simona pratar backup på sin blogg, och det är jag extremt dålig på och måste åtgärda. Jag har massor av bilder som inte är sparade någonstans, och som jag har tagit för att kunna se på under min redigering. Dags att göra något åt det helt enkelt.
(Manusen mejlar jag till en Gmail-adress, så de finns, men det är ju så mycket mer.)
Jag ska genast ta tag i det där!

Jag kör ju mina datorer tills de brakar, tycker att det är ett elände att byta. Elände. Inte sällan är det dessutom bökigt att skriva på något nytt.
Nästa gång, och det ligger väl inte allt för långt bort, ska jag ha en exakt likadan som nu. Extremt lätt att ta med och jag kan tangentbordet numera. Det är allt jag behöver.

Annars då?
Igår hälsade jag på Catharina som signerade böcker i Farsta.

Jag promenerade dit och hem eftersom jag inte fick plats på core-passet för andra lördagen i rad. Man måste vara uppe sju för att boka ett pass veckan efter, om man vill vara säker på en plats, och det är inte alltid jag (vara uppe sju alltså).
Så jag gick istället. 6,5 kilometer med Värvet i lurarna. Intervju med Björn Ulveus. Trevlig kille, det där.
Och Värvets Kristoffer Triumf är en mycket begåvad intervjuare så promenerandet går faktisk som en dans när jag lyssnar på hans program och jag kan ju välja bort de som för mig är ointressanta eller som direkt verkar dryga att lyssna på.

Ungefär så.
Nu ska jag kolla var man får tag på en sådan mojäng som Simona visar på sin blogg, som sparar allt.

Alltså, den här filmen.

Så väldigt, väldigt lång och precis lika bra.

Rhett och Scarlett, ett dreamteam om ni frågar mig.

Jag måste verkligen lägga mig igen.

Somnade ett. Vaknade tidigt, undrade hur det gick för Jonathan i Miami. Fick kontakt, det hade gått bra, åt frukost och nu har jag suttit i soffan sedan kvart över sju.
Senare ska jag ta en långpromenad har jag tänkt. Det är betydligt kallare idag igen, men jag får väl sätta på mig tjockjackan.
Tänkte svänga förbi Akademibokhandeln i Farsta där Catharina Ingelman-Sundberg signerar böcker idag.

Ungefär så, lördag.

Vad gör ni?

Till dig som skriver.

Det här Lucy Dillons tips i en intervju med Type and Tell.

Och till mig själv:"Att sluta träna är som att börja röka." "Träning måste inte vara roligt."

Fredag. Det är helt obegripligt!

Har träffat Nisse,

promenerat långt i finfint Stockholmsväder och nu är den här dagen slut, typ.
Jag måste nog börja skriva igen. Semester är trevligt men nu räcker det nog snart.

Just det.
Vi gick förbi postmuseet i Gamla stan.
Min fotograf Anna-Lena Ahlström (och Simonas) har fotat de nya frimärkena på Kungafamiljen, så jag kollade på dem där och köpte tre att spara (för 21kr).

Det var väl det en torsdag i mars.

När det blir ljust ute går jag i sank.

Man kan kanske tycka att jag skulle ha lärt mig det nu, såhär min femtiofjärde vår, istället för att varje vår undra om jag är sjuk eller har någon slags feber.
Icke sa Nicke. Det är ljuset som gör det!

Jag har just kollat läget i Miami och där är det strålande sol och i runda slängar 25 grader. Just det ljuset hade inte jag haft några problem med.
Tror jag i alla fall.

Mötet i stan inföll innan klubbningen och var stråååålande som de flesta möten med förlaget är.
Det är nu jag behöver sova.
På direkten.
God natt!