Så TVÅ gånger igår

 åkte gipset av ena foten. 

Först på förmiddagen, ilfart till sjukhuset och nytt gips, sedan hände det i sängen igen sent igår kväll. Ny ilfart, men då fick han inget nytt gips pga ingen kirurg tillgänglig så de packade in foten i bandage, och så  fick Linnea åka in i morse igen. Nu har han gips över knäet istället för på halva vaden. Plutten.

Men jag har pratat med honom idag också och han är vid gott mod. 

Det är föräldrarna som tycker att det är jobbigast tror jag, för de kan inte släppa honom ur sikte en sekund.

Han försöker dra sig upp, kan inte riktigt förstå att han inte kan det längre, det är svårt att vända sig från sittande till krypande (krypa kan han fortfarande) så de måste hela tiden sitta med honom så att han inte slår sig. Han är ju otroligt nyfiken och är liksom hela tiden igång med något. 

Lilla hjärtat. Sån jäkla otur att operationen var exakt när jag är bortrest. Det hade jag ju inte en aning om när jag beställde resan. Men tur att Jonathan är pappaledig, i alla fall.

Klockan är 17, jag ska ta en liten promenad innan jag går och äter. Manus är skickat i alla fall och i morgon tar jag tag i de andra arbetsuppgifterna. En vecka kvar. 

Dag fem.

har knappt börjat. Jag dricker fortfarande en kopp kaffe i sängen.

Igår gjorde Mio samma operation som Jonathan också gjorde som liten. Båda har en ärfligt polydaktyli, som gör att de föds med för många tår och fingrar (precis som alla andra män på Mios farfars sida, även om Jonathan och Mio är först med att också få extra tår), och det tar man bort när de är i den här åldern (Mio är elva månader just idag och hans pappa var två månader yngre.)  De ska ju börja gå, ha skor etc nu. 

Mios extra fingar togs bort i lokabedövning när han var 5 månader och igår togs tårna bort, en betydligt mer avancerad operation och nu har han båda fötterna i gips  och ska ha det i 4 veckor. Plutten. 

Jonathan hade 13 tår, den 13e satt på lilltån, men Mio hade "bara" hade 12. 

Så igår jobbade jag men hade inte riktigt huvudet med mig eftersom jag visste vad som var på gång hemma, men det tar jag igen idag. 

Jag skickade i alla fall det jag hade gjort till Lena som var nöjd och sa "fortsätt precis på samma sätt." Så tre kapitel kvar, kanske. Vi får se. Ska äta frukost strax och sedan sätta mig i receptionen igen, jag jobbar väldigt bra där. 

Typ så, tisdag v 1 (min v 1 här alltså). 

Så, update. 

Mios GIPS åkte av foten på morgonen, bara gled av. Och där var operationssåret helt öppet, en gasbinda täckte  vissa delar, som mellan tårna, men han hade ett stift som stack rakt ut från två centimer ur tån och hela operationsärret låg ju öppet (har fått se bild).

Tack och lov hade han fått värkmedicin en stund tidigare, och de trodde inte att han ont. 

Hur kan ett gips glida av? Har foten varit så svullen efter operationen när de gipsade och smalnade av under natten? I don´t know. 

Plutten. 

Dag 4 på skrivresan

gjorde jag det jag skulle och lite till, och i morgon ska det bli klart är tanken. Vi får se. 

Idag tog bränslet däremot slut på eftermiddagen efter att ha ätit en massa glass. Jag var tvungen (!) att äta upp allt för jag har ingen frys och bara en stycken veganglass gick inte att köpa.

Kallt på morgonen, varmt och skönt på eftermiddagen. 

Har gått 7300 steg inklusive minst 72 + 72 + 72 + 35 trappsteg. Jag har jobbat på rummet och i receptionen. Solat i 1 timma och 30 minuter. 

På väg till frukosten i morse.

Alltså stöp jag av sockerkoma vid 16-tiden, och när jag vaknade en timma senare orkade jag inte gå och äta middag. Istället åt jag en banan, ett paket skinka och en apelsin, och ska borsta tänderna och somna tidigt. Hade tänkt duscha och tvätta håret men av det blev det inget heller.

Ny dag i morgon, jag får väl ta den där hårtvätten då istället.

Så märkligt

att bilder inte publiceras. Jag ska se om de jag har på datorn kanske kan gå in.

Från dagens lunchställe.

för att komma ihåg vilka rum jag ska önska ett annat år.

Gårdagens goda lunch

Det verkade ju funka i alla fall.

Här är jag just nu inne i allt jobb som ska göras. Jag har den här förmiddagen varit förvirrad, bollat med Simona och kommit ut på andra sidan. Tack gode gud för skrivvänner som är idésprutor!

Solade gjorde jag i exakt en timma och 10 minuter innan lunchen. Lite i taget, är tanken. UV-strålningen här ligger på 4 så det är inte så stark sol, utan rätt lagom. Till sist kanske jag är ute i två timmar. 

Så dagens första pass ägnade jag åt grubbel och bollande och nu är det hög tid att börja om, för det är exakt det jag ska göra. Stryka 90% och skriva nytt (i bakåtkapitlen). Duger det inte så duger det inte. 

Jag sitter i sängen. I morse i foajén, därefter på balkongen (men där är för mycket sol nu, det går inte). Antar att en städare är på väg. Igår satte jag upp stör inte, men idag kan de få komma in, de vill ju gärna det i alla fall. Jag behöver verkligen ingen städning, men det är ju bra om de fyller på kaffekapslar och kanske tar bort skräp, men bädda behöver de inte göra. 

Igår fick jag massage (jag tycker att TOG massage låter skitkonstigt, men fick kanske inte är bättre?) I alla fall. Hon knånade min rygg stenhårt med både händer och armbågar (tror jag). Ska KÖPA mig en omgång till innan jag åker härifrån.

Och så gick jag i trapper. 4 ggr 72 trappsteg (bara uppåt, nedåt räknar jag inte) plus 70 i matsalen (2 x 35). Det blir 358 trappsteg. Idag tog jag hissen en gång, men jag har fått uppför 72+35 än så länge. Det blir ju i alla fall minst 144+35 till innan dagen är över. Trappträning är ju asbra, ju. 

Igår gick jag totalt 10 tusen steg. Får se ifall det blir en promenad senare. Jag ska leverera det här jag jobbar med nu senast den 12e till Lena. Så jag har två dagar till på mig. 

Alltså har jag inte tid att blogga. När städaren kommer flyttar jag till receptionen igen. 

Helt slut på Gran Canaria,

Men det har bara med att jag gick upp 3 i natt men vaknade redan kvart över ett och möjligtvis slumrade jag om lite, men mer än fyra timmars sömn blev det inte.

Allt gick i alla fall finemang, jag har fått ett fint rum, strax intill det jag hade för 3 år sedan (tror det bredvid, till och med.)

Jag har ätit lunch, middag och handlat, det är typ det enda idag utöver att packa upp. Nu har jag borstat tänderna, ska se någon tv-serie och sedan SOVA.

I morgon ska jag redigera i foajén och det ska bli mig ett sant nöje!

Buenos noches!

Det verkar inte komma in några bilder på datorn från telefonen, vet inte varför, och är för trött för att testa något annat. Bilder och filmer finns i överflöd på Instagram!

Jag hann det jag skulle igår.

Jag dammsög till och med. Bytte lakan. Skrev tidigt på morgonen klart slutet. Skickade manus (utom det som saknas, som ska skrivas på Kanarieöarnas första dagar). Sopade bilen FYRA gånger PLUS grävde fram det svarta taket, vilket inte är så lätt när bilen är stor som en lasbil. 

Selma satt i bilen medan jag jobbade på utsidan. Hon hade det bättre i den än utanför och verkade inte livrädd i alla fall. I bilen känner hon ju igen sig och har sin korg, även om hon står och tittar efter mig. När hon är extremt rädd så darrar hon och det gjorde hon inte vad jag kunde se och efteråt var hon bara glad. 

4-5 dm skulle jag tro.

Jag märkte heller ingen protest när jag lyfte upp henne och satte henne i bilen. Hon var så duktig och verkade nästan förstå att vi behövde samarbeta. 

Om jag håller mig lugn och inte hetsar upp mig, så går det att kommunicera  med henne, upplever jag. Det är när jag kräver att hon ska förstå mig och vad jag vill på fem sekunder som det blir fel. PLUTTAN. Så mycket kärlek och välvilja i en liten kropp. 

I alla fall: Packade klart, återstår handbagage och duttidutter som ska ned i resväskan. 

Duttidutter som ska packas

Nu har jag just packat ned ett par mysbyxor ifall jag får en lägenhet som är kall på morgonen, det beror lite på hur rummet ligger. 

Idag ska jag fixa fötter (försiktigt försiktigt fila TORRA fötter, få bort lite av den tjocka plack som återigen har bildats. När jag var hos en medicinsk fotvårdare senast vågade hon knappt röra mina fötter och det förstår jag för det är hårfint när man filar. Så lätt att det blir för mycket och då spricker det. 

MEN, man behöver få ned mängden plack så att solen kommer åt och jag är rätt duktig på det själv. Att fötter med psoriasis ska filas när de är torra, är det bästa tipset jag har fått, också av en fotvårdsspecialist, och flera år innan det bröt ut. 

Hon tittade på mina hälar, frågade om jag hade psoriasis, och förvånat sa jag att jag hade haft det (!), men aldrig på fötterna och inte på resten av kroppen på väldigt många år. WELL, sa hon, och la till att psoriasis är bäst att fila med torra fötter. 

Så det ska jag göra idag INNAN jag duschar. Jag ska också måla tånaglarna INNAN jag duschar. Och efter duschen ska jag smörja in fötterna med en LITER fotkräm, typ. Bästa fotkrämen är den här:

TIPS med stora bokstäver

Jag har också packat ned massor av bra plåster, om det ändå sprickor. Fötterna är ju knepigast att få smärtfria eftersom man kliver runt på dem, men i Compeed finns bedövning som hjälper så himla bra. 

Bäst i Åsatest

Det var det, denna dag som är slö/slapp och härlig. Vi åker till Solna prick halv tre och ska bara dutta fram till dess.

ÄLSKAR mig stora tv. Är så glad att jag satte den på den här väggen istället för på den som har bokhyllorna som nog de flesta skulle ha gjort. Jag ligger ändå i soffan när jag tittar på den på kvällen och dagtid ser jag den från matrum och kök. Den är ju svinstor men min upplevelse är att den är perfekt!

Jag behöver vara på Arlanda vid 17.30, om jag ska hinna äta något innan jag ska ha min kurs ikväll, 19-21. Sedan är det inte många timmars sömn efter det, för jag vill äta frukost, frukt och kött, typ, för det är väl det jag klarar, och det blir i natt någon gång. Incheckningen öppnar 4.40! Så 2.30 kommer jag att väcka mig och försöka få igång kroppen och knoppen.  

Och jag måste tänka på vad jag äter. Absolut inget som ger gaser på flyget, som bröd (även om det finns glutenfritt). Det misstaget har jag gjort för sista gångenn efter en vidrig "gasresa" över Atlanten. Det tar ungefär 6 timmar till Gran Canaria och det gäller att passa sig för vad man petar i sig. 

Jag bor på Clarion på flygplatsen där jag har bott flera gånger tidigare och hoppas att deras frukost öppnar 3.30. Vi får se. Fyra är för sent, för jag vill hinna gå på toa och sånt innan jag lämnar mitt bagage. Jag ska redan idag hämta ut bagagetaggar så slipper jag det i morgon bitti. 

Nu har jag i alla fall checkat in och ska dricka kaffebalja nummer 3. Om en stund vill Selma ut, såklart, men efter det kan jag ägna mig åt fötterna en stund.

Typ så. Antar att jag nästa blogginlägg skrivs på Kanarieöarna.

Buenos dias!

Uppe tidigt, ska jobba tidigt.

 Coaching 11-12 och 18-20, och jag vill väldigt gärna skriva klart idag (också).

I morgon tänker jag att jag åker från Farsta till Solna kl 15. Jag vill hinna lika med Mio innan jag åker till Arlanda och där måste jag ju vara kl 18 senast, eftersom jag har kurs mellan 19-21 och borde äta någon innan. 

Jag måste ägna mig åt piff som i tånaglar och nya ögonbryn. Just nu är det fotsolorna, kanterna av dem, som har psoriasis, stora plack, men ovansidan, som var kass för ett tag sedan är superfin. Sola solarium gör massor för ovansidan, armbågar och knän. Och mina fingertoppar, som fick ett utbrott över en natt för en vecka sedan, har stillat sig helt (peppar peppar).

Men jag är så tacksam att jag inte började med starka mediciner, utan försöker hålla det i schack utan. Jag förstår verkligen dem som inte kan det, men för mig har det ju så här långt funkat. Jag är lång ifrån besvärsfri, men också långt ifrån lika illa däran som jag var för två år sedan. 

Nu har jag inte kommit iväg och för-solat, sedan jag fick tillbaka Selma. Inte för att jag inte kan lämna henne utan mer för att jag inte har haft tid och lust. Men jag ska gå iväg idag, om jag har skrivit klart, och jag ska sola i Mall of Scandinavia när jag har lämnat henne hos Jonathan. 

Redan igår började jag styra och ställa med trean i serien. Jag har fått lärdomar av ett och två, vad jag behöver och hur jag vill ha det, och nu försöker jag inplementera det hos de andra i teamet och peppar peppar så har de gått med på det jag ber om.

En sådan sak är att skriva hela grundmanuset innan jag bjuder in andra att läsa och nu har jag gett mig en egen deadline till 7e augusti, och sedan feedback, ny redigering, och leverans till redaktör den 1a oktober. Det ger mig mer redigeringstid. 

Och i år ska jag inte ge ut mer än en bok, inte coacha, inte köpa lägenhet, inte göra något annat än att jobba i lugn och ro. Jag kanske renoverar köket så småningom, och sätter upp en vägg i hallen, men där är jag inte än.

Naturligtvis tänker jag på sånt eftersom det är min hobby att tänka på sånt. Hur maximerar jag den här lägenheten så att jag får det space jag vill ha?

Jag skulle kunna göra som flera grannar har gjort, ta bort gästtoan och sätta in tvättmaskin och tumlare där. Då skulle jag kunna ha ett badkar med en torkställning hängande över, som jag har haft tidigare och som ju är det mest praktiska som finns, faktiskt. Man gömmer tvätten bakom ett draperi. Så hade jag det i förra lägenheten i Farsta och i Fagersjö. 

Älskade verkligen det här. Bort med torkställningar jag inte har plats för.

Blir det ett stambyte är ju det mycket intressant att fundera på.

Igår gick jag på den lilla toaletten och spolade toalett och handfat, för jag använder ju aldrig den. Den är bara väldigt söt och praktiskt om jag har gäster, men 99,9999% av tiden är det ju bara jag. Och gäster kan väl bajsa på den vanliga toaletten i så fall?

Ni ser, jag kan inte låta bli att planera och fundera. Men det är som sagt en hobby. Väldigt lite av det jag funderar på blir verklighet. 

En kopp kaffe, sedan är jag redo för SISTA kapitlet innan Selma vill ut på sin första promenad. Det blir inte långa promenader nu, det är för kallt. I natt har det dessutom snöat igen, såg jag, och det behöver jag göra något åt idag. Bilen måste sopas ren och helst värmas upp igen. Jag vill inte stå med resväska OCH hund i morgon och göra det. 

Planen är oavsett att ha varma kläder på mig till Arlanda och i bilen där sätta på mig något mer resbart så får dunjacka och moonboots ligga kvar i den. 

Jag har en vinröd bomberjacka som jag ska resa i, som får funka också till frukosten (som är det som är kallt, 13 grader typ) eftersom den rosa inte får plats. Det gjorde den förra resan till samma ställe (samma resväska), men tydligen har jag packat mer, eller annorlunda, den här gången. 

Konstigt ljus i bilden, men bra gammal jacka från HM.

JAJA.

Nu ska jag jobba!

Har jag kommit igång? NÄ.

Jag har coachat, packat, promenerat Selma och ätit, det är väl det enda idag. Och då har vi ändå inte gått långa promenader. 

Men nu så är kaffet utan koffein upphällt, hunden har lagt sig tillrätta, en tvätt rullar i badrummet, ett extra element står på, Friends håller mig sällskap på min tv rakt framför mig vid bordet som nu är nästan länsat och nedpackat i alla fall.

NU JÄVLAR ska jag i mål!

Sista manusdagen, innan läsning.

Jag måste komma till slutet.

20 sidor kvar dit och det är möjligt att jag behöver skriva i morgon också. Det enda som kommer att hända är att jag inte kan läsa i så fall.

HERREJÖSSES, vad tiden går fort. Jag har nog aldrig varit mindre förberedd för en resa än den här gången. Jag brukar vara full av resfeber, men har exakt noll av det nu. Men jag är förstås oerhört glad över att äntligen få åka tillbaka till mitt fina fina bästa hotell, det är bara det att jag inte hinner hetsa upp mig alls. Jag har alldeles för mycket att göra. OCH jag har tagit fram alldeles för mycket kläder, så nu måste dessutom ägna mig åt att VÄLJA! 

Det syns inte att hela min garderob i princip hänger här

JAJA. När jag åker till New York har jag två väskor, här får man bara ha en, men jag har förstås uppgraderat vikten så att jag kan packa 30 kilo totalt. 5 av dem är handbagage. 

Precis som jag gjorde förra gången jag var där ska jag ta en taxi till Mogan, på södra ön, för bussresan dit tar en evighet (två timmar, minst, ibland uppför läskiga backar) och jag vill komma igång med mitt och då slipper jag dessutom checkin-köer. Ska se om jag ska förboka taxi eller ta en där. Bilresan tar en timma, ungefär.

Den första resan från det här hotellet, var läskig på riktigt. Bussen var gammal, vinglig, och en man som satt bakom mig trodde att däck var på väg att trilla av. Vi var alla genomsvettiga när bussen äntligen anlände till flygplatsen. 

Den gången åkte jag till Mogan och bodde på ett annat hotell, högt upp på en sluttning. Hotellet hade inte Wifi mer än i foajén. Det är ju helt omöjligt med det här jobbet. 

Så jag bytte hotell, fick utmärkt uppkoppling, och blev så förälskad i det jag nu åker tillbaka för fjärde gången. 

Jag har åkt buss någon gång sedan första resan (Vingresor har alltid bra bussar), men föredrar taxi. 

Nu är maten i ugnen, vi sov länge (vaknade efter 8, vi sov nog i 10 timmar, tror jag) så först nu när klockan är  10 är jag igång med jobbet, men det kommer att gå finemang. Kyckling och grönsaker till frukost är en bra start som håller mig piggelin, tjohej.

Nedräkningen har börjat.

Två dagar kvar till manusjobb, sedan vill jag läsa igenom det (som också är manusjobb förstås, men ni fattar). 

Jag är också coach nästa vecka, och det måste in mellan allt annat som jag håller på med. Det är mycket just de tre första dagarna den veckan, men jag har koll känns det som. 

Listan på TO DO, ska uppdateras senare idag. En punkt som måste in på listan är att stryka kläder och inte glömma att mornarna är svinkalla och att man då behöver en jacka. (Dagtid typ 23-25, enligt kompis som är där just nu.)

Jag har den perfekta rosa som jag köpte när jag var hemma i Bohuslän någon gång och bara visste att den skulle komma till användning. Well, nu är det till exempel andra gången den får åka till Kanarieöarna.

Inte dun, men helt okej varm ändå.

Under kan man en extra kylig morgon ha en tunn dunväst, den jag köpte i New York en svinkall april (på min 60e födelsedag). 

Supertunn

Den stan kan verkligen visa upp olika väder. Jag har också svettats som en gris exakt samma vecka två år senare. Ett år däremellan kom otroliga regnmängder. Världens bästa stad med världens bästa dramaturgi, är verkligen alltid lika spännande!

Här har det kommit snömängder. Selma älskart, trots att hon i princip drunknar i snön. Hon har inte riktigt koll på hur djup den faktiskt är. Just nu ligger hon i hallen, jag vet inte riktigt varför men hon har själv hittat en plats där och jag har lagt en filt på det kalla klinkersgolvet som hon kan ligga på. Jag vet inte om hon är rädd för något eller bara gillar´t där. 

Jag ska göra lite mat till mig, riktig mat man bli pigg av och sedan jobba. Klockan är 9, det är dags!

Det där med nyårsafton vill Selma inte göra om.

Hon var så rädd och det förstår jag, för vår lägenhet blev som ett runt akvarium där fyrverkerierna pågick direkt utanför fönstren (som dessutom är otäta.)

I början gick det bra! Man ser ju självförtroendet.

Sov gott även så här, tätt intill.

Här sitter jag i sängen och fotar ut, innan det brakade loss helt. Småsmällarna här och där fick Selma lyfta på huvudet men inte mer.

Här är det så läskigt och hon vill ned från sängen. Den är hög så jag hjälper henne ned.

Pluttan. Hon satt i hallen, vid dörren som hon sedan hoppade på, bad om att få gå ut, men det fick hon förstås inte utan jag tog upp henne i famnen och så satt vi så medan det smällde som mest. Sedan la vi oss i sängen, för det var i sovrummet det ändå var bäst.

Jag har för mig att det brukar tystna efter en intensiv kvart, men inte igår, utan det bara pågick och pågick. För säkerhets skull, till sist, men en smäll här och där som gick både Selma och mig att hoppa till.

Det här kommer jag inte att utsätta henne för en gång till så nästa år får vi hitta på något annat, typ Arlanda. Det gick ju rätt bra fram till typ 23.30, vi låg i sängen, men det var hemska två timmar för henne efter det.

Och nu ligger hon under soffan, tror det blåste ute och det gillar hon ju inte heller. 

Men idag är hon glad och pigg, i alla fall. Supernöjd med att det är snö, hon skuttade ut på morgonrundan, så vi ska ut och röja lite i den sen. 

Det vräker ned just nu.

Min balkong. Den är inte stor, plus lite läskig. Dörren hit får öppnas i vår igen när det är fint väder.

Selmas matte ska REDIGERA, helst tjugo sidor, städa bort julen och plocka fram bikinisar, skriva listor och börja tänka på att jag om sex dagar åker till Arlanda. 

GOTT NYTT ÅR! Må 2026 styras av kärlek och medmänsklighet. Vilken skillnad det skulle göra!

Jag måste göra något åt otäta fönster.

Det finns remsor man kan klistra på, vilket jag skulle klara själv.

Trots varma element är det bara 18 grader när man kommer upp och jag behöver dra igång mina extraelement eftersom det känns så kallt. Men så glad att jag har dem! 

Igår passade jag Mio. Det var som en komisk film. 

Man röjer efter att ha vaknat. 

Sötaste ungen!

Han vaknade, jag skulle ge honom lite att äta men när jag hade spillt ut en halv flaska välling över hela bordet, välte Mio Selmas vattenskål över hela sig och vi fick byta pyjamas, han var inte längre varken hungrig eller trött, däremot bajsnödig så blöjbyte på golvet med en Selma som såg på mig med en min som sa att hon önskade att bebisen sov. Svetten rann, unge ålade sig, och någon mer sömn innan mamma och pappa kom hem vid 22.15 blev det inte. 

Mina fingartoppar på vänster hand (också tummen) har beslutat sig för att ge upp, varför vet jag inte men jag vet att det gör ont. De bara torkade och började spricka över en natt. 

Men Mio var glad och pep inte en sekund, tack och lov. Han var nog lite fundersam när det var jag som dök upp när han vaknade (mamma och pappa la honom innan de gick), men inte mer än så.

Idag är det nyårsafton. Mormors födelsedag. Hon föddes fem i tolv, 1912. 113 år sedan. Det var120 år sedan morfar föddes . Det är så man förstår att man inte är purung själv. Mormor var 50 år när jag föddes och flyttade in hos henne och morfar.

Så grattis på födelsedagen, mormor!

Lediga eftermiddagar den här veckan måste jag börja tänka på min resa nästa torsdag. Plocka fram, se vad som behöver fräschas upp efter ett halvår i garderoben, etc. Collegetröjor och skrivklänningar, men också finare till kvällen. 

JAJA. Pass plånbok och piljetter. Viktigast ändå.

Träffade en granne i hissen igår,

en DOER, som när hon hörde att mina element var kalla, gick hem och hämtade en skruvmejsel och en kopp, och klev in hos mig och luftade vartenda element. Nu är de VARMA! Och jag har lärt mig hur man gör. 

Otroligt.

Att fönstren är otätade, och förmodligen inte ens går att täta mer, är ju inte elementens fel. Förmodligen behöver jag elda på lite med mina egna element då coh då också, men jag behöver ju inte vara orolig för att det fryser till is här inne så fort jag är borta, i alla fall. 

Just nu blåser det nordanvind, i byarna riktigt rejält, och Selma har inte sovit mycket i natt. Hon har bara klivit runt i sängen. Vinden gör henne så orolig. Inatt ville dessutom gå ut, så klockan 02 var vi ute och gjorde behoven, både nummer ett och två. 

Förmodligen reagerade magen för att hon fick smaka på det mesta jag åt igår, inte minst sötpotatispommes. Mums, tyckte hon om det. Och inlagda päron. Mums på det också. Idag ska hon få sin vanliga mat. 

Nu har hon hittat en plats vid ytterdörren där vinden inte låter så mycket och där har jag lagt en filt så att hon får det lite bekvämt. När jag sitter vid matbordet kan hon dessutom se mig därifrån. 

Svinkallt ute!

Älskar hur golvet löper från hallen in i vardagsrummet utan tröskel. Det är så snyggt.

Skruttan, som älskar att komma ut i den nyfallna snön och inte alls kopplar vinden ute, som hon inte är ett dugg rädd för, till det som låter inomhus.

Idag fyller Linnea 31 och vi ska dit och gratta och sedan passa Mio. Han blev så glad när han såg mig igår, plutten. Jag tror att vi kommer att bli riktigt bra kompisar framöver. 

Om ett par dagar åker Linnea till Östersund och då ska Jonathan, som är pappaledig, vara ensam med Mio i tre dygn. Det är första gången. Eftersom jag jobbar intensivt kan jag inte hjälpa till alls, mer än någon kväll kanske för att mysa efter jobbet. Just nu tar det ARTON minuter att köra dit, helt magiskt! Det tar TIO minuter till stan (med bil, dryga tjugo med tunnelbanan).

WELL. Jag var 100% ensam med honom hela tiden, så tre dagar är ju peanuts i min värld. Det är nog större om man är van att dela på ansvaret som de två gör. 

Min lilla familj. Jag är så glad och tacksam för den. 

Nu ska jag jobba, tjohej!