127 genom 63

Fortfarande bra blodtryck. Inte för att jag har känt av något mer, sedan jag hade huvudvärk i några dagar, men har jag nu en mätare kan jag ju kolla det då och då. Jag är ju lätt upphetsad större delen av tiden. Det är flytt och manus i omvänd ordning. Tiden flyger iväg. Allt ska göras samtidigt.

Nästa vecka ska Selma och jag ta en dag ledig. Vi ska först och främst åka till Bauhaus och beställa läggning av golv och så måste jag köpa till golvlister, trösklar och skum. OM jag mot all förmodan får in mer pengar i höst, innan jag flyttar, så kanske det bli golv i resten av lägenheten också, men där är jag inte än. 

Vad som är ett måste är däremot tapeter så att målaren har något att göra när han kommer. Vissa har leveranstid och det kanske inte brinner exakt än, men närapå. 

Eventuellt tar jag med mig bunten med tapeter hem till Jonathan och Linnea idag, å andra sidan har jag inga behov av smakråd och när jag får ett av Jonathan (som ju utgår från hans smak, såklart) så kan jag styras lite av det. Alltså kan det vara bättre att låta bli. 

Vi får se. Jag ska äta middag med dem och sedan passa Mio ikväll. De ska på fest, kommer säkert inte hem förrän i natt, så vi sover över, Selma och jag. Håll en tumme för att Mio sover sin bästa natt någonsin!

Jag är inte lika rädd för honom längre, han är stadigare nu ju. Å andra sidan lite mammig, så vi får väl se hur det går. Han äter inte på nätterna alls längre, men ett knep kommer att vara mat, bara i natt, för då somnar han nog om. 

Undrar hur gamla de är när de känner igen en? Han är ingen skrattig unge, sådär lättroad, han ler lite men gapflabbar sällan, men han är heller inte blyg, inte än i alla fall. Jag försöker träffa honom en gång i veckan, men det är inte alltid det funkar ju. 

Plutten. 7 månader idag!

Vi kommer att ha så kul ihop när han blir lite större! Jonathan grät varje gång han lämnades hos farmor, ändå älskade han henne och hade så roligt när jag hade åkt. Det var själva avskedet som var svårt. Dagis gick bra, men där var han varje dag så den vanan gjorde nog sitt till.

Nu ska jag börja jobba. 20 sidor är planen för dagen. 

Då har jag bokat målare.

10e oktober kommer han och behöver 1-1,5 vecka till jobbet. Då räknar jag med två, alltså borde han vara klar den 24e.

Golvet (eller golven om jag har råd) ska läggas först och den tjänsten ska jag beställa på Bauhaus i Länna. Selma får följa med dit, tack och lov, det trippade runt många hundar senast jag var där. 

Eftersom golvet kommer till nya lägenheten den 3e, vore det ju tippetopp om det kan läggas den 4-10e. 

Jag måste liksom skriva ned allt för att få det ur hjärnsystemet så att jag får ro att jobba.

Jag började igår, och var tvungen att gå lite bakåt för att hitta var jag var, men hoppas att jag idag kan börja skriva framåt. 

När Selma har rastats för första gången, en kort tur när hon uträttar sitt, ska jag börja. Jag gör det bäst så här dags, så är det, och emellanåt slösar jag bort min bästa skrivtid på att göra annat som att läsa nyheter, BLOGGA eller annat som inte behöver ta på min bästa skrivtid. 

Nu har vi varit ute, och jag ska börja jobba inom trettio!

Ett år tappade jag av någon anledning

en fjärdedels utlåning på biblioteken, men nu är jag tillbaka igen med nästan 78 tusen lån. 

Men så har jag släppt många böcker också. 

Fast de första tappar ju såklart, så är det, även om Sonjaböcker fortfarande lånas, 10 tusen totalt 2024 (alla delar är ihopklumpade i rapporten). En liten värld, den första på Forum, 2500 lån, får ju ändå anses OTROLIGT efter 11 år!

Jag har varit så nära att komma in på författarnas topp 200, men det är svårt. I slutet av oktober vet vi om det gick 2024 eller inte. 

Typ så, var bara tvungen att säga det (för jag kollar emellanåt tillbaka vad jag har sagt om just biblioteksutlåningen och därför minns jag både toppar och dalar. Blogg. Bra grej.)

Nu ska jag fortsätta skriva DECKARE!

Igår kväll träffade vi en granne och hennes 5-månaders valp

 utanför när vi hade gått dagens sista vända. Hon följde snabbt med in för att få en bok, och Selma blev överlycklig eftersom valpen Sixten kan vara hennes favorit i området. 

Som de sprang. Runt runt runt i lägenheten, upp i soffan, ned från soffan, och mera runt runt runt.

Hon var helt slut när vi la oss.

Vet inte hur mycket klockan var när hon lämnade hon sängen och la sig under kökssoffan, men vet att jag vaknade vid halv fyra och då låg hon där.

Eftersom det verkligen är hennes place är det superviktigt att jag får till det gömstället i nya lägenheten också. Nästan så att jag funderar på om jag ska byta till en tvåsistssoffa redan innan jag flyttar. Ska fundera på det ett par dagar, men det känns klokt. 

Idag är det bara manusjobb och hundpromenader på schemat. Den för mig vidriga värmen ser ut att fortsätta. Ge mig lite höstväder, tack. 7 grader, regnskurar och lite storm. Är det verkligen för mycket begärt?

Igår pratade jag med den trevlige mannen på Nordea, och måste säga att jag har blivit så väl bemött under hela den här processen. Trevliga människor i varje samtal. 

Och sedan hittade jag en firma och bad om en offert på renovering. Får se om det blir den. Nu är det arbetet igångsatt i alla fall. Jag har också skickat efter fler tapetprover i bruna nyanser. Det måste ju också bli klart. I morgon är det prick tre veckor tills jag får nycklarna och det kan ta tid att få hem tapeter och renoveringen bör ju börja direkt. 

Så galet snygga tapeter. Det här är "Leopolds" våning i Oslo, som jag hittade när jag sökte hans perfekta boende. Älskar den tydliga strukturen i tapeten. 

Visst känns det som om golv måste läggas innan tapetsering? Måste kolla det.

Annars denna morgon vill jag rekommendera Julia Dufvenius och Christopher Wollters bok: Välkommen till vårt äktenskap. Viktig och ärlig bok om missbruk och medberoende. 

Den har skapat debatt, det är tydligen så att man som lekman kan avgöra: 1. Huruvida det är ett missbruk. 2. om man borde ha lämnat relationen. 

WELL. Been there, som ni alla vet vid det här laget.

2009 fick jag också höra vad jag gick för. Jag var ointelligent, idiot, våp, sjuk i huvudet etc. Men nätet var inte lika stort då som nu och jag var från början totalt okänd. Det är stor skillnad på det. 

Det är också stor skillnad på oss som par. Wollter bad själv om hjälp, innan hans fru ens förstod att han varit otrogen. I de allra flesta fall är det en partner som kommer släpande med den beroende till en behandling. 

I det här fallet har båda gjort det som behövs för att komma vidare. Hon har hanterat och lärt sig allt om sitt medberoende, och han har tagit ansvar för sitt beroende och gör det han behöver för att inte ta ett återfall. 

16 år har gått.

Jag läste någonstans att en person kände sig lurad eftersom det tydligen hade visats upp en fasad av lycka.

Men HERREGUD, först och främst har som sagt 16 år passerat, men också: är man skyldig att redovisa hela sitt liv för utomstående i intervjuer? Reaktionen på deras bok säger väl allt om vad som kan hända?

Det är mycket begåvat att vänta så länge. 

Dessutom; Det ÄR skillnad på otrohet och missbruk, och jag tror att vi som är anhöriga inte ser på det på samma sätt som "vanliga människor"gör. 

De många kvinnorna i ett missbruk har inga konturer, blir inga konkurrenter på det sättet utan är bara en del av allt det sjuka. 

Jag fick en fråga en gång var jag gjorde av all svartsjuka, men vem skulle jag vara svartsjuk på? Min partner hade ju enorma mängder med det vi kallar "utageranden." 

Jag var mest arg för att han inte tog tillfrisknandet på samma allvar, som till exempel Wollter ju har gjort. 

Och som jag gjorde när jag fick hjälpen jag behövde.

I början försökte jag kartlägga varje steg min partner hade tagit och med vem. Jag hade många telefonnummer, som jag aldrig ringde men hittade abonnenter till. Och därmed adresser. Där parkerade jag många gånger och stirrade mot porten. Var det hon? Eller kanske hon?

Det tog månader att släppa kontrollen, vars funktion var att dämpa min enorma ångest, och jag kunde göra det först när jag fick hjälp av experter. 

Att Dufvenius inte lämnade Wollter är en del av den kritik som riktas mot henne. Hon borde tydligen ha gjort det. 

Men det är ju det man inte kan. Man är så förvirrad, förstår inte vad som händer, kan inte acceptera verkligheten. Ångesten är gigantisk. Det är som att gå in i en mörk labyrint och i panik försöka orientera sig för att komma ut. 

Redan då vet man vad folk kommer att säga, och därför håller man det för sig själv, härbärgerar den fruktansvärda chocken och smärtan. Den enda som vet och känner till det som har hänt är ens partner, som ju blir en räddning mitt i kaoset trots att just den personen har orsakat allt elände. 

Först senare, när man själv har fått hjälp, är det möjligt att ta steget ur relationen.

När jag själv kommit långt i mitt eget tillfrisknande kunde jag ju det. När jag kunde vrida fokus från honom till mig, fanns inga alternativ om jag skulle klara mig eftersom han inte valt samma väg som jag. 

En terapeut sa en gång: "Om allt handlar om honom, om att han ska tillfriskna, hur blir ditt liv då om han inte gör det?"

Kanske den viktigaste frågan jag någonsin har fått. 

De par som går vidare tillsammans tar ansvar för sina respektive beroenden. Jag tycker att det är fantastiskt fint. Boken kommer att hjälpa så många. Det gjorde min, då 2009, och beroendet är inte mindre nu med utbyggt nät, oändliga kontaktmöjligheter och porr överallt. 

10 september. Idag fyller Simona, denna unga människa, år. Hipp hipp hurra för henne!

Dagens program:

1. Duscha (alltid okej) och tvätta håret (mitt värsta).

2. Prata med banken om räntor och sånt. Jag kanske borde börja spara pengar? Eller lägga in sparpengar i lägenheten? Banken vill förstås att man behåller lån så länge som möjligt, men jag tänker ju tvärtom amortering. JAJA. 

3. Börja redigera/skriva klart deckare 2. Hurra, jag längtar. Har varit manusledig sedan evigheter, känns det som. Glad att jag avslutade förra omgången med anteckningar som gör att jag troligtvis inte behöver gå tillbaka alltför mycket. Jag har en tendens att fastna bakåt då, men nu ska vi ju först och främst framåt!

4. Och så ska det promeneras, såklart. Förhoppningsvis blir det inte för varmt idag, men i värsta fall skjuter vi på längre promenader till senare i eftermiddag. Kl 7 var värmen perfekt, men tror inte att det håller i sig med tanke på solen just nu. Som jag längtar efter höst nu!

Fönstren immade igen när solen började värma utomhusluften. 

5. När jag är KLAR får jag fortsätta min tapetjakt. Har skickat en offertförfrågan till en målarfirma i Farsta, får se hur det går. Brunt eller rosa, det är där vi är just nu. Jag minns 70-talets vävtapeter och nu kan jag inte tänka mig något snyggare. 

Såg en 70-tals bokhylla på Blocket, en liknande den  min mamma och hennes man hade, och den kommer garanterat att bli het igen även om det kanske dröjer ytterligare ett par år.  Ni vet var ni läste det först!

500 kr vill de ha för den. 

Ett stycke hund är hemkommen,

mötesanteckningar från mötet med agenter och förläggare printas och i morgon börjar jag bearbetning 2 av nästa deckare.

Jag börjar som jag sa i ett tidigare inlägg med att skriva klart, sedan går jag tillbaka till början igen. 

Det kommer att bli en bearbetning med omskrivningar, fördjupningar, mer spänning (verkligen mer spänning!), vissa saker ska senareläggas och andra tidigareläggas. Men allt det får vänta till jag är klar med hela grunden. Tjohej. Helst skulle jag vilja ha skrivit klart alla kapitel i september, vi får väl se hur mycket jag hinner. Det är i alla fall målet. Det skulle vara galet bra för då kan jag ägna oktober åt redigering av det som ligger kvar och är "fel."

Den djupare redigeringen kommer senare, med Lena. I den här omgången är det viktigast att få allt på plats. 

Jag ska försöka starta direkt på morgonen och skriva 2000 per dag. 

I morgon spricker det direkt, eftersom jag har möte med banken (online) kl 10, men därefter så borde jag klara 1000 i alla fall. 

På lördag ska jag passa Mio och det är jag pyttelite nervös för, men hoppas att han sover mest hela tiden. Föräldrarna ska på konsert och fest och räknar med att bli sena. Jag hinner jobba före det. 

Och på torsdag ska jag på premiär av musikalen Joyride men kan nog jobba innan det också, hoppas jag.

Det är tajt som satan, men det ska gå. 

Så jag åkte till Bauhaus

 och kom därifrån med ett helt vardagsrumsgolv!

Så himla fint!

Det ser ut att vara tusen skiftningar i det här men tror inte riktigt att det är så i verkligheten, bara nästan.

Den här bilden tog jag med min kamera på Bauhaus.

Golvet kommer den 3e oktober och det är en sådan där leverans man måste vänta på hela dagen. Alltså borde jag handla mer som kan komma då, som Ikeamöbler. Det där att vänta hela dagar på leveranser är ju alldeles hopplöst, särskilt i en omöblerad lägenhet. 

Det jag behöver handla är foam, som ska ligga under golvet, samt lister och trösklar, sedan är det redo att läggas. Och golvläggningen ska jag beställa om någon vecka. 

JAJA, nu händer det grejer, minsann!

Tjohoo!

Jag fick en fråga om när jag sålde min förra bostadsrätt.

 och jag såg nu att jag flyttade in i lägenheten jag fick via bostadsförmedlingen i december 2013 (bra med gamla bloggar!)

Den lägenheten jag fick, i Fagersjö strax utanför Farsta, var så himla mysig. Stor för att vara en tvåa, typ 68 kvm, i öppen planlösning Jag sov i vardagsrummet eftersom Jonathan fortfarande bodde hemma. Linnea flyttade också med oss, och min plan var förstås att ta över sovrummet när de unga tu flyttade ut. Så blev det också. Jag möblerade om tusen gånger, bytte överdrag till sofforna plus mattor och ibland var det mörkt och ibland vitt. 

På bilden sov jag fortfarande i vardagsrummet, fotot är taget i sängen.

Jag trivdes så bra, fram tills skottlossningen i lägenheten under min. Och när Misse dog 2017 blev det tomt, så 2018 flyttade jag vidare till Liljeholmen, Årstadal. Men rätt snart längtade jag tillbaka till Farsta, så bara något år senare flyttade jag tillbaka och då närmare centrum. 

Nu är jag tillbaka lika nära centrum som min förra bostadsrätt låg. Det blir perfekt. Nu stannar jag i Farsta. 

Idag styr jag kosan mot Solning, Bauhaus och Ica Maxi.

Om jag summerar helgen så här långt så har den varit FAB! Jag har haft energi, har sovit supergott och utöver magontet i fredags, som jag ju vet vad det beror på, har allt gått exakt som jag har velat.

Nästa gång jag är långledig en hel helg är i mitten av oktober, och då är ju lägenheten min. Jag får ju nycklarna den 2a oktober. 

Selma får helt enkelt följa med mig när jag ska dit och fixa fram tills den där helgen. Antingen ska jag pyssla eller måla, i värsta fall jobba (beroende på hur redigeringen går från och med i morgon och framåt) men jag tänker att jag kanske måste göra både och. 

Egentligen skulle jag vilja att det står ett team redo att renovera redan den 3e oktober. När de tapetserade här tog det en vecka, men då var det en stackare som fick göra allt själv. Det hade gått betydligt enklare om de varit två. 

Samtidigt ska jag ju redigera, så det kommer att bli fullt upp framöver. Mycket åkande fram och tillbaka. 

MEN jag ska lämna manus den 1a november, så jag har 10 dagar där när jag kan fixa och dona inför flytten den 11 (nedpackning)-12 (flytt) -13e (uppackning). Det är en perfekt planering för att vara stressad av manus samtidigt hade inte varit kul. Nu har jag ju valt exakta tider för inflytt för att det ska passa ihop i det stora schemat för stress är inte min grej alls.  

När jag får tillbaka manus igen den 24 november ska varenda pinal vara på plats och varje rum fått ny färg eller tapet! Tjohooo!

Fedag och lördag, hundledig helg.

FREDAG:

Ont i magen efter svullande torsdag kväll med sådant jag visserligen tål men som vilken mage som helst skulle krackelera av pga mängden.

Kom i alla fall iväg till skräddaren i Farsta, solariet och sedan åt jag lunch på Ikea, hann till garderobsavdelningen innan magen gjorde sig påmind igen, och jag valde att gasa hemåt. Det tar ju en stund hit, 35 minuter typ (18 till Farsta enligt Goolgle Maps.)

PÅ eftermiddagen sov jag en bra stund, för att jag hade vaknat upphetsad av min lediga dag redan klockan fyra Drack första koppen kaffe halv fem. Jag är som ett barn när något roligt, som en ledig dag, ska hända!

Sedan såg jag en film och la mig nio, somnade prick tio.

Fin bokhyllehörna på Ikea

Trött magtjej

LÖRDAG:

Sov i alla fall till strax efter fem och har inte varit trött idag. Mysmorgon med kaffe och lägenhetsannonser. Förra veckan visades min gamla bostadsrätt och den hade inte förändrats ett dugg sedan jag sålde den. 

Jag sålde för 1,8 och den låg ute nu för 1,995. Om den såldes vet jag inte, den är borttagen från Hemnet i alla fall. Personen som köpte den av mig har tydligen avlidit. 

I alla fall: Till frukost åt jag en kycklingfilé, avocado och en tomat. för jag behövde riktig mat kändes det som. Sedan packade jag bilen full och åkte till återvinningen. Därefter solade jag, hämtade ett skärp jag hade skickat efter, gick till färg/tapet/tygaffären och ville ha prick allt och sedan åkte jag till Nacka Forum, köpte ett par sköna ljusa byxor på H&M och ett par linnen på Indiska, innan jag åkte hem igen.

Ny kopp från Indiska

Jag hoppas så att min spis har varmluft, annars måste den bytas ut. Säljarens dotter kunde inte säga hur gamla vitvarorna är, men de ser inte gamla ut, i alla fall. 

Under eftermiddagen har jag städat lite, dammsugit garderober på utsidan för att glasrutorna blir så dammiga och tvättat vilket jag kommer att hålla på med hela kvällen. Jag får inte lägga mig förrän det är klart och allt är upphängt. Det tar ett par timmar till.

I MORGON SÖNDAG:  

ska jag tillbaka till Farstahållet, titta på golv på Bauhaus och storhandla mat i min favvis-Ica i Länna. 

Senare under dagen måste jag rensa ut kläder, tröjor som jag aldrig använder. Jag ska lägga dem i ett insamlingkärl, tänkte jag, det är ju inga säljtröjor men heller inget fel på dem. 

Jag slänger aldrig kläder om det inte är hål i dem, som t-shirts som jag har använt 1000 gånger – och underkläder och sockor. 

Det senaste året har jag sålt en hel del via Sellpy, för säkert 10-12 tusen i alla fall. Och Jonathan och Linnea handlar både till Mio och sig själva på Vinted, en annan begagnatsajt. Jonathan hade köpt en galet cool jacka därifrån som han hade på sig på sin födelsedagsmiddag och Mio har fått massor, nästan oanvänt, för väldigt lite pengar. Han växer ju som en tok, den där ungen (som ju alla gör såklart.)

Bra grej, det där. Men ska erkänna att jag säljer mer begagnat än jag köper, det måste jag träna mer p. En fin väska har jag köpt, i alla fall. En Gucci. Och min lampa såklart. Jag budade på en tavla igår, men gav upp. Det ska kännas som fynd, annars är det inte roligt. Jag har också lagt bud på en blomtavla, ni vet, en massa blommor i en vas, för det har jag ingen och den har så fina färger och guldram. Men det är ett par veckor kvar på den auktionen. Jag hoppas få den för 1500. 

Jag kollade med Ikea igår om det finns dörrar som passar de där gamla garderoberna som står i nya lägenheten, och kanske. Jag måste mäta exakt för att veta. I så fall kan jag eventuellt behålla dem. Vi får se. Tror också att alla dörrar i köket har Ikealuckor. 

Där har vi det. Ledig helg. Så bra grej!

På måndag är ordningen återställd och Snorpis kommer hem igen. 

Man kan väl säga att min lediga helg inleds i detta nu!

Först gick grannen, Selma och jag en långpromenad efter förmiddagens coaching, Och nu är jag mätt efter min favvissoppa. För att bli mätt stekte jag en kycklingfilé som jag skivade ned i sötpotatissoppan från Ica. Enkelt gott och nyttigt eftersom soppan har noll tillsatser. 

Jag ska duscha och tvätta håret, och kvart över två rullar bilen mot Solna där vi ska vara klockan 3 och träffa Mio. Resten av helgen är jag ledig och ska enbart ägna mig åt den här lägenheten (städa och rensa), och åt den nya där jag måste närma mig ett beslut om färger och sånt, och hur mycket jag vill/kan göra själv och vad jag måste leja bort. En firma, eller två, behöver anlitas och tapeter/färg köpas in så att de relativt per omgående kan börja jobba.

Golven behöver jag också granska noggrannare än jag kunde med när jag var där och mätte och ägaren var med. Har jag råd skulle jag ju gärna vilja göra något åt dem också. De höll inte riktigt tätt intill väggen, det såg jag ju.

Och elen, såklart, den är ju prio ihop med tapetseringen. Alla dessa sladdar och eluttag, telefonjack och annat, och kanske får hjälp med att sätta upp min lampor. Jag vet inte vad jag behöver i köket, det får vi se. Där vill jag ju ha en köksö, så att jag också kan jobba stående, eller sitta på en barstol. 

Det gillade jag ju i Farsta när jag hade det. Matbord har jag ju i vardagsrummet så det behövs verkligen inte i köket. 

Frågan är förstås hur mycket renoveringskalaset kostar. Jag fick en offert här förra året på tapetsering av två rum och fondvägg, som sprack så inåt bängen, pga mycket jobb med sprickor längs med tak/vägg, efter sättningar (som behövde fixas för att tapeten skulle bli fin.)

Kanske ska utgå från den ändå, det handlar ju om några fler kvadrat i Farsta, men ändå. I rundare slängar, kanske?

Det var tankarna denna torsdag.

I morgon åker jag till återvinningen, och sedan till Ikea och därefter till Farsta med en jacka som behöver sys fast knappar på. 

Det är en bra dag på Ingarö! Nu MÅSTE jag duscha!

40 000 sålda Kosterböcker/

ljud/e-bok och inbundet, tjohej. 

Idag är ännu en coachingdag, den drar igång kl 14 och är inte över förrän 21.00 ikväll. 

I morgon har jag ett samtal och sedan ska ju Selma till Solna, så inget jobb då. Sedan får jag se hur jag gör i helgen, jag skulle gärna vilja göra planen för redigeringen i alla fall:

1. Hur många fler kapitel?

2. Hur ska de fördelas mellan då och nu?

3. Behövs nya kapitel också tidigare?

3, Vilka trådar ska lösas?

4. I vilken ordning ska upplösningen komma.

5 Bra avrundning, ev med ingång till nästa roman kanske?

Jag ska börja med att skriva klart, det är prio ett och får inte ta mer än 15 arbetsdagar i anspråk (av mina 42 dagar.) 

Jag behöver ha de där lediga dagarna jag planerade för nästa helg, så är det, alltså är jag ledig den här helgen istället och drar igång manusarbetet nästa vecka. 

I fyra (eller fem!!) dagar i rad ska jag sola solarium. Hoppas att det hjälper något för mitt psoriasis växer lavinartat på fötterna just nu. Jag lämnar Selma i morgon och hämtar henne på måndag igen. 

Nu ska vi hämta gula kökstapeter och prover, och sedan äta lunch innan coachingen drar igång klockan 14. Tjohooo

Så snygg!! Har skaffat prov i olika nyanser. Ovansidan är vinyl, precis som min i röda rummet.

Och den här! (tror dock inte att jag beställde prov på den) Också vinyl. Det är sådan jag vill titta och känna på när jag är ledig nu. 

Så fin röd!

Vaknade 4.

Inte så bra, såklart, men jag får sova lite senare idag. Jag har två coachingsamtal först, ett kl 9 och ett kl 11. 

Fångade henne just som hon skulle gäspa :)

Men jag vet varför jag vaknade tidigt. 

Jonathan stökade till det lite igår med att vilja byta helg (Selma) och det är väl helt okej men när de skulle ha haft henne hade jag grejer inbokade. 

En premiär på torsdag och frissa på lördag. Och vill jag ju inte missa. 

De vill att jag passar Mio när de ska på konsert med Jonathans jobb (samma kväll som frissan är på förmiddagen), och så ska de fixa hundvakt till Selma, pga att det är svårt att ha bägge ensam när en måste sova och en måste ut och kissa. 

Det blir stökigt i mitt huvud när mina planer stuvas om och jag måste köra fram och tillbaka flera gånger, och egentligen är det ju ingen stor grej alls, det är ju bara att göra. 

Men jag har ju en idé om hur min hundlediga helg ska bli, hur mycket jag ska jobba och är egentligen rätt oflexibel märker jag. Kanske för att det inte är första gången som just min så väl planerade helg går åt fanders. Jag ställer in och ställer om och min kropp gillar´t inte riktigt.  Eller så är det för att jag just nu är lite pressad på alla håll och kanter, och därför håller hårt i planen jag har gjort, en dag i taget. 

Nu får jag ju en ledig helg nu istället, men med min knappa tid så behöver jag nog jobba då istället för något annat. Kanske kan gå till frissan den här helgen eller helgen efter, istället. Ska kolla. Det skulle underlätta. Jag har 42 dagar till redigering och ingen får gå till spillo. 

Alltså behöver jag ställa om och göra nya planer för att landa igen och känna mig trygg med att det håller. 

Och jag vill ju verkligen hjälpa dem så att de kan göra något tillsammans, såklart. Moderna unga familjer är ju inte klistrade vid sina bebisar som jag var. 

Men jag gillar inte att lämna Selma till en okänd hundvakt, och det spelar också in. Solnafamiljen är mycket bättre på det än jag. Helst skulle jag vilja att hon också är med mig i Solna, men de tänker nog vara borta längre än hon klarar sig utan att rastas.

JAJA. 

Jag gör en ny plan. Det är jag bra på. 

God morgon!

Hälsade på mitt lilla hjärta igår.

Han är så fin. Och rolig. Det var ljuvligt att se honom äta, gapa stort och mm:a högt för att vi skulle förstå hur gott det var. 

Den här ongen!

Linnea gör ju egen mat till honom, och fisk är tydligen favvisen så här långt. Igår fick han kyckling och det var verkligen en hit. Så skönt med ett barn som äter med glädje, så är det ju inte alltid. 

Idag återgår jag till arbetet med tre coachingsamtal med ett par luckor emellan för att kunna promenera hund och äta något. I morgon och på onsdag ses vi också i grupper.

Tors-söndag ska jag jobba med mitt eget manus. Planen, för en sådan behöver jag verkligen, är att skriva klart hela manuset, det är det viktigaste, och först därefter ska jag redigera. 

I andra länder förvägras barn mat och vatten. Tro inte för ett ögonblick att jag har glömt det. 

Hur pratar en sådan som E**a B*sch med sina barn om det som hon tycker det Israel gör, när hon säger att de gör hela världen en tjänst? Bara en extrem rasist kan ha de åsikterna som hon har. Bara en extrem rasist. Och hon är folkvald. I Sverige. 

FY FAN!

Hur går det med städningen, Åsa.

Sådär, måste jag säga. Jag har gjort väldigt lite av det jag skulle, men skitsamma. Till sist måste jag ju, och om det blir idag eller i veckan, återstår att se. 

Igår hämtade vi min IMPONERANDE lampa, herregud, så fin det var. Jag trodde att den var i guld, men icke sa nicke, den var lite spräcklig (som marmor, typ) och hade en så fin rand i grönt och gråbrunt som löpte runt hela lampan och lampetterna. Den är stor, jag tror att den kommer att vara FANTASTISK i mitt tak.

Tunnelbanespåret och mitt hus. Min lägenhet ligger på andra sidan huset. Men ni fattar ju hur NÄRA vi bor. Som jag har saknat det!

Men det första jag ska göra när jag har fått nycklarna är att se till att en elektriker kommer dit och kolla på elen, och byter elskåp. Jag har sett att andra har gjort det, medan mitt är ett gammal proppskåp. Automatsäkringar känns betydlig enklare och säkrare. 

Och jag har frågat en firma om de demonterar och fraktar bort en duschkabin och garderober, och det gjorde de, så det bli nästa grej.

Återstår att anlita målare som också ska tapetsera men jag har inte klart för mig exakta färger än.

Idag shoppade jag en tapet till köket. Den var för fin för att låta bli!

Jag vill ju att lägenheten ska ha en mysig stämning och den här är ju så fin och var på rea. Jag köpte 2 rullar, får se om det räcker. 

Tror att den blir perfekt här. Om jag har råd med målarfirma i köket också. Annars får den stå på vänt i garderoben medan jag målar själv. Jag kan inte tapetsera under element och bakom rör själv, men måla går ju.

I morgon börjar jag jobba igen, coaching på schemat, efter en semester som har faktiskt varit perfekt eftersom jag har sovit ut. I morse till halv åtta. Då sparkade Selma på mig tills jag vaknade. Jag var uppe natt som vanligt, men somnade om utan problem. Och då tog vi ändå ett snabb tupplur i går eftermiddag vid 16-tiden. 

Igår åkte vi till Farsta efter lampköpet, och tog en promenad på Farstaängen. Det kommer att bli en perfekt att bo så nära den. Man kan gå åt väldigt många håll i Farsta. Här kan man gå till skogen eller ned för backen, men det tar liksom stopp om man inte ska ta bilen någonstans. I Farsta kan man gå och gå och gå. 

Selma var så himla glad i parken, och jag också. 

På tillbakavägen träffade vi Alba, 1,5 år, en blandning mellan havannais och malteser utanför hennes lägenhet på bottenplan ett par hus bort, och hon var precis lika pigg som Selma, så det var kul. Hennes matte och jag bestämde att vi skulle ta en promenad med hundarna någon gång.

Sedan gick vi till vår nya port, jag kollade var man slänger sopor och sorterar, och spanade in garagen och parkeringarna. Ska jag ha bil behöver jag ju antingen eller. Garage är 300 kr dyrare per månad och efter att ha haft garageplats i många år måste jag säga att det verkligen är värt de pengarna. OM jag ska ha bil, alltså, vi får se. 

Jag är så himla glad för att vi ska flytta hem igen. Nu tänker jag att jag har lärt mig läxan och stannar i Farsta. Så länge jag kan och har råd vill jag förstås bo i den här lägenheten, men även om jag skulle hyra igen så kommer jag att göra det i Farsta. Jag drömmer om att kunna avbetala lånet, i alla fall hälften, vi får väl se hur det går. Hoppas!

Klockan 16 idag ska vi till Mio och äta middag. Så himla mysigt! 

Har jag kommit igång med städandet?

Pyttelite. Jag har börjar rensa bland flaskor och burkar i badrummet. Städat toan. Det är en början. Badrummet måste vara klart innan den här dagen är över, så är det bara. Duschväggarna är värst. Hatar dem. Har sådana där svängda och de är varken bekväma att duscha bakom – eller att rengöra. 

Well, It has to be done. 

Badrummet är en bra början. Då kan jag ta sovrum och röda rummet och vardagsrummet i morgon, det är ju bara damma och dammsuga där. Och köket på söndag. Där har jag i alla fall kommit igång med att städa den stora lådan med skräp under diskbänken. Och jag har koll på alla skåp eftersom det inte alls var länge sedan jag omorganiserade dem och har lyckats hålla det så. 

Men skåpluckorna behöver tvättas av och diskbänken skuras ordentligt. Det hinner jag nog göra många gånger innan det är visning. Sedan måste golven tvättas såklart. Soffan blev ju klar häromdagen, pga kräks.

Och på tal om min gulliga lilla hund: igår stod jag vid bilen och plockade ut grejer, jag hade släppt kopplet pga hon går aldrig går långt från mig. Jag skulle bara lyfta upp en väska ...

WELL2.

Selma gick syn på en stor boxer, tack och lov på samma sida av vägen som vi stod, och hon for iväg skällande och helt galen. Jag skrek efter henne men hon lyssnade överhuvudtaget inte på mig mig. Hon dansade skällande runt den där stackars hunden som nog undrade vad hon var så arg på. 

Hade han stått på andra sidan gatan hade kunnat gå illa, hon tar ingen hänsyn till gator alls. 

Tack och lov var det en snäll hund och en snäll husse, för att det varit tvärtom hade jag dött av skräck, blivit förbannad på husse och inte varit alls lika snäll som han var mot mig. 

Jag rusade de 20 meterna och då kom hon emot mig fortfarande upprörd, precis om hon hade gjort mig en tjänst. Naturligtvis bad jag husse om ursäkt, och som sagt, han sa att det inte var någon fara alls. 

Jag blev så arg på henne, jag kunde inte hindra ilskan (antar att hon inte alls fattade varför), och när vi kom in var jag fortfarande så pass irriterad att jag utan problem lämnade henne ensam och åkte iväg i exakt 13 minuter och hämtade ut tapeter som kommit till posten men som jag glömt. 

Hon pep när jag låste ytterdörren, men gav nog rätt snabbt upp. Jag messade grannen som sa att hon inte hörde ett ljud från min lägenhet. Det var ju bra, såklart. Jag ska fortsätta träna inför Farsta, men kanske inte när jag är arg. 

Jag vet ju att det inte går någon nöd på henne om hon har fått mat och är rastad. Nästa gång ska jag vara borta i 15 minuter, har jag tänkt. Jag får väl öka långsamt. Men jag tar inte bilen långt, lex det som hände på vår bro till fastlandet igår. Fy vilken olycka. Stackars de anhöriga. 

Det är tre broar man måste över för att komma till stan. Mellan Ingarö och Värmdölandet, mellan Värmdölandet och Nacka (det var där olyckan skedde) och mellan Nacka och Skuru. Men åka till Brunn, som ligger inte så långt härifrån funkar, det går ju att gå därifrån hem om det skulle behövas.

När jag åker till posten (OKQ8) eller livsmedelsaffären, lämnar jag henne helt utan problem i bilen och går och gör mina ärenden. Hon står i bilfönstret och tittar efter mig, men hon skriker inte. Och hon gör inte ens ett försök att följa med utan vet exakt var vi är och att hon får stanna i bilen. 

I alla fall: när jag kom hem igår satt hon framför soffan, jag antar att hon kröp fram därifrån när hon hörde nyckeln, men hon kom inte och hälsade utan satt lugnt kvar och bara tittade på mig. Hon kanske var chockad, stackars liten. Men hon var som vanligt efteråt, tycker jag. Jag försöker påminna mig om att hon är van från Solna. Skillnaden kommer att vara otrolig när vi flyttar och jag kan lämna lägenheten gående.  

Det var det DRAMATISKA från gårdagen. 

Extra mysigt att läsa en tidning när det regnar ute, tycker jag. 

Fick färgprover på papper igår. Den här drar lite åt oliv. Heter Skogsmossa. Tror att jag vill ha den i sovrummet. Jag ska ju måla själv där har jag tänkt.

Det rosa tyget sitter på soffan jag ska ha i vardagsrummet men passar ju också ihop med en mossgrön tapet.