I morgon är jag helt bra,

 idag nästan.

Jag har hämtat Selma, paket som annars skulle skickas tillbaka, tagit emot en matleverans, ätit mackor och gröt, varit hos kloklipparen och vänt pga att det var i morgon vi skulle dit, köpt lampor till sovrummet eftersom sängborden kommer i morgon (har bara ett och jag vill ha två likadana). Jag har packat upp min kikare och den är livsfarligt bra. Om jag vill kan jag titta rakt in till folk och se exakt vad de pysslar med. Så för att inte vara odräglig har jag istället riktat den i fjärran och försökt förstå hur långt jag ser. Kaknästornet på Djurgården vet jag ju redan men resten är jag inte säker på.

Morgon dagen efter, och vi tar kaffet i köket. Selma biter på samma ben som igår. Det är ju inte som om hon äter upp dem. Och kommer hon ned en bit är jag jag rädd för att hon ska sätta dem i halsen, och då får hon hellre ett nytt. Jag sköljer toppen med hett vatten innan hon får det, det blir lite mjukare att gnaga på då inbillar jag mig. Hon är inte ett dugg vaktande på varken leksaker eller mat, så jag kan bara ta ifrån henne allt utan protest, vilket är skönt. Enda gången hon säger ifrån är om jag skulle försöka lyfta upp henne när hon lagt sig tillrätta någonstan, då morrar hon. Alltså gör jag aldrig det. Måste vi gå någonstans då, lockar jag istället upp henne på benen. Till och med med godis om det skulle behövas. Ibland måste man ju bara iväg. Godis funkar alltid. 

Ovanstående var igår. Nu är det ett halvt dygn senare, Selma och jag har sovit i ÖVER nio timmar och denna dag är en över 110% arbetsdag. Exakt tre veckor till deadline och jag måste jobba varje dag framöver utom julafton, om jag så ska gå upp klockan sex och i alla fall få två timmars jobb gjort.

Från kökssoffan. Fördel stoooor tv (77 tum). Älskar att alla människor numera har tv utan att skämmas. Herregud vad trött jag var på alla dessa lägenhetsbilder (på Hemnet) utan tv, där tv-bänkar hade fått vaser och löjliga tidningshögar på sig istället inför fotograferingen. Vad var det för trams? 

I am a proud tv-tittare!

Bra då att jag känner mig återställd. Jag har lite ont i halsen när jag sväljer och örat på samma sida känns lite bökigt, men det är inget nytt efter magsjukan, jag hade det veckan innan också, och varför har jag inte en aning om. Det är väl någon förkylning av någon slag.

Däremot är armen helt okej igen och det är jag så tacksam för.

Och när vi ändå är inne på sjukdomar:

Hörde av mig till SÖS igår och frågade om mitt mammografiresultat (en månad sedan) och fick svar att det inte var klart. Två veckor står det på deras hemsida. JAJA, det kommer väl. 

Egentligen är jag inte orolig.

Men.10% av alla kvinnor får bröstcancer och jag har aldrig trott att jag skulle ha mer tur än den tiondelen. Det betyder dock inte att jag oroar mig. Vad som verkligen skulle få mig orolig vore att få veta att jag har en farlig tumör och att operationen av en eller annan orsak skulle dröja. 

På Hellbergs sida har det nästan inte funnits någon cancer alls, varken mamma, mormor eller morfar, men på min "pappas" sida desto mer tydligen. Min pappa dog av prostatacancer, en bror av i cancer i ett öga. 

Idag kommer nattduksbord från Möbelkungen (monterat och klart, tack så hemskt mycket) och vi ska klippa klor.  Det är allt, utöver att jobba. Tjohoo!

När jobbet är klart ska jag fundera på vad jag ska ha på väggen ovanför sängen. Så kalt som det är nu kan jag inte ha det, det saknas något. Men jag vet ännu inte vad. Tavlor, en hylla, eller vad?

Här är ett exempel på bilder jag har googlat fram. 

Visst är det fint? Den här sängen är betydligt lägre, rummet lite smalare, men inte mycket. 

JUST DET, jag har ju årets sista coaching idag, det är ju torsdag, för bövelen! Tjohoo, tur att jag kom på det!

NEEEJ, det är onsdag! Haha, jag är såååå dagvill efter sjukhelgen.

Så jag tillbringar min efterlängtade lediga helg

i sängen, med magsjuka. 

Fast ska jag nu få det är det förstås bäst att Selma är i Solna.

Mio fick det först i fredags och jag där och pussade på honom (vi visste inte då att han var magsjuk, för tänder gör ju också att magen blir lite upprörd och att de får feber), men vi förstod det när han kaskadkräktes, lilla hjärtat. Så jag tog med mig Selma hem igen och åkte tillbaka med henne på lördagen när han mådde bättre. 

Natten till igår var det min tur. Och jag har väl aldrig varit så sänkt som jag blev av det här, jag var vaken i 30 minuter max och sov i en timma, och så höll det på prick hela dagen, kanske vaken en timma i stöten till sist. 

Nu vaknade jag strax efter 4 (vet inte när jag somnade), har fortfarande 38 i feber och tog ett par värktabletter (OCH en muskelavslappnade pga har legat i ett dygn). Jag har druckit en liten kopp kaffe för att slippa koffeinbristhuvudvärk, har ett stort glas av resorb stående framför mig och jag antar att jag kommer att bli bättre under dagen. 

Kanske kroppen passar på nu att sova igen all sömnbrist från de senaste månaderna? Inte för att det hjälper mot ny sömnbrist, men då börjar man i alla fall en ny hög.

Jag har inte varit magsjuk sedan Jonathan var liten, men det har varit värre med mattheten än att kräkas. Jag minns inte att man blir liksom så "sjuk" av det. 

I helgen skulle jag ha jobbat, var tanken, men av det har det alltså inte blivit någonting alls. Kanske piggnar jag till av mina piller och kan jobba senare idag. Selma ska jag hämta i morgon, tack och lov. 

Det var dagens lite äckliga rapport från Farsta, tjohoo. 

Pluttilutten

 blev magsjuk igår, och det förstod ingen av oss förrän han kaskadkräktes. Magen hade varit risig hela dagen men han får ju tänder nu så föräldrarna trodde att det berodde på det. Lite feber, hade småkräkts under dagen, men det kan ju också hända med bebisar.

Så jag packade in Selma och hon fick följa med hem igen. Det är ju det enda jag kan hjälpa till med när Mio är sjuk. Möjligtvis får hon komma idag istället, vi får se vad de svarar. Natten har i alla fall varit lugn, inga mer kräkningar. 

När vi kom hem igår hade någon parkerat på mig plats! Tyvärr är inte ens regnummer kopplat till platsen, så parkeringsbolaget vet inte att det står någon felparkerad.

I morse hade de vänt på bilen, så det var inte ens en tillfällighet att de stod där just när jag råkade komma hem igår kväll. 

Så nu ska jag ut med en LAPP! Under tiden står jag i Farsta centrum, men det får man inte göra mer än två timmar gratis. Jag vill faktiskt ha min parkering som jag betalar för. 

Garage vill jag absolut inte ha. Någon sa häromdagen att en råtta hade funnits i hennes garage, och sedan löpt över till den andra (alla har varsin port men innanför är det bara nät som skiljer platserna åt). Det finns mycket råttor i Farsta, men jag har ju ingen lust att se dem vid min bil. 

Så nu ska vi på en promenad igen och se om bilen är kvar och om den är det försöka flytta min från centrum. GRRRRR.

Flera timmar senare är Selma i Solna, Mio har fått åka en sväng till sjukhus för att han har kräkts igen. Nu har man gett honom vätska där och han fått behålla det, så de är hemma igen. Han är i övrigt pigg och glad. 

Jonathan var hemma med Selma och jag stod (och står) förstås resklar om hon behövd/behöver hämtas. 

Elementet står mitt i dörröppningen. Någon värme har vi fortfarande inte fått. På nätterna går det bra för vi har väldigt tjocka duntäcken, Selma och jag. 

Det är mörkt och mysigt i mitt tv-hörn. Min lilla kamin från Rusta står på mest hela dagarna. 

Peppar peppar

 Inget från armen inatt eller idag. Och, trumvirvel, jag har sovit i ÅTTA timmar.

Det ser stökigt ut men det gör det inte i verkligheten. 

Alltså, kolla den här tulpanbuketten jag fick av Simona. Älskar tulpaner, särskilt de julröda. 

Tanken var att skjutsa Selma till Solna nu på morgonen, men det funkar bättre för mig att hon är hemma. Hon är snäll, de som kommer hit är allihop hundmänniskor. Jag kör henne i eftermiddag istället så hinner jag också träffa Mio. Det går så galet fort nu och jag vill inte missa flera dagar för snart går han, börjar skolan och tar studenten, så i eftermiddag ska jag hänga med honom och med hans föräldrar. 

Jag har börjat samlat ihop skräp som måste bort och ska låta det bli dagens ensamträning för Selma. Jag måste till soprum och till mitt källarförråd som nu är fullt. I mitten av källarförrådet tronar mitt vita skåp och jag får nog ge upp det. Det kommer aldrig att komma in här, för den här lägenheten är full! Tyvärr gör det att förrådet också är fullt, för skåpet går inte att vrida och det täcker golvyta som jag hade kunnat organiera mycket bättre om det inte stod där.

(Update: Selma var inte cool den här gången utan ylade på insidan dörren medan jag väntade på hissen med alla sopor. Jag gick ändå, det fanns inget att välja på för det är tusen gånger värre för henne att gå med och bli fastbunden. När jag kom tillbaka, efter kanske tio minuter var hon i köket och jag skulle tro att hon hade somnat, men det vet jag inte. Hon blev glad, men inte helt vild – och sekunden senare var allt som vanligt igen.)

MEN, skåpet är inget jag tar tag i den här dagen, inte ens nästa. Jag tänker att det är en bra grej i vår, kanske. Så länge ska jag trycka in en matta (mina mattor återanvänds alltid, utom de som Selma kissat på för dem slängde jag nu) och en klappstol om jag någon gång får väldigt många gäster. Här i lägenheten står de i vägen. Någonstans har jag också förlägningsskivorna till bordet men minns inte var. I förrådet, bakom det vita skåpet, om jag har otur!

Idag blir vi 4 till lunch och jag har 8 platser, så några förlägningar behövs inte idag, tack och lov. Men någon gång vill jag fylla bordet med gäster, 12 är nog max. Jag älskar mitt stora bord. Det gör det förstås lite trångt men det är det värt. Och förresten måste jag gilla trångt för minsta lika glipa av golv och vägg har jag ändå en förmåga att fylla.

Häromdagen packade jag upp min rosa klocka, en dyr sak som jag köpte som present till mig (tillsammans med den lika dyra lampan, förstås, jag är grym på presenter!) Klockan går att ställa i ett stativ och innan jag hittar dess rätta plats på  väggen får den stå i det. ÄLSKAR den!

Bokstäverna ser lite suddiga ut på bild, men de är knivskarpa. Jag har sett den här typen av klocka i flera år, inte minst den största som nog är bortåt en meter och är svindyr (den här är 45 cm och inte billig, men om man jämför med den stora så ...). Just den rosa är en limited edition som ju passar perfekt här hos mig. 

Om exakt 4a veckor befinner jag mig på Gran Canaria, om allt går som planerat (det går väldigt många sjukor just nu, ju), på mitt absoluta favorithotell. Som jag längtar! 

Jag har Cypern och Protaras som favvis när det gäller bad, för inget havsbad har någonsin varit varmare och renare än det, men när det gäller hotell så slår det här alla. 

Morgnarna är kalla som tusan när man går (ute) till frukosten (där man kan sitta ute om man vill), så det behöver jag packa för. Jag har en rosa, perfekt, jacka för det. Och så byter man om från shorts till middagen, och det behöver jag också tänka på. Då är det inte kallt, för jag är ju dessutom tidig som tusan. Det finns två sittningar och den sena är alldeles för sen för mig, såklart. 

Hoppas hoppas att det blir fint väder. Det kan man inte riktigt veta i januari utan bara hålla tummarna för. Det räcker med två timmar sol per dag för min del, ju. 

JAJA, hur det än blir så blir det bra. Jag ska påbörja bok 3 i serien (medan bok 2 har återvänt till redaktören), och det ska bli ett sant nöje. Deadline är i september, men jag levererar gärna tidigare om jag kan. 

Typ så, fredag den 12e. Bra dag, så här långt. 

Inga värkmediciner igår kväll,

 och hade ont när jag vaknade. Men nu helt okej. 

Idag ska jag ha det coachsamtalet jag trodde att jag skulle haft igår. Jag ska dra en dammsugare och dammtrasa över hemmet eftersom jag får lunchgäster i morgon. Mellan 17-19 kommer Ica (tror jag) och det som blir över ska jag ägna åt manus. 

En granne kommer hit och hjälper mig med ett fönster som inte är riktigt stängt. Det ven från det igår när det blåste men jag fick bara inte ned kroken och Selma var rädd och kröp upp i mitt knä

Alltså, byta fönster här uppe kan inte vara lätt, men jag antar att det är nödvändigt snart. Det finns sprickor i fönstren och det är väl ett tecken om något. Man inspekterade tydligen fönstren på de tre övre planen strax innan jag flyttade in, men vad man kom fram till vet jag inte. 

Jag har ju fortfarande ingen värme så det är ju också något som måste fixas. Särskilt om det ska fortsätta BLÅSA IN!

Det är en lite av en B-lägenhet det här. Tur att den är så fin och göllig. Numera också den finaste i huset. Nä, det finns säkert finare, men nyare badrum och kök. En nyinflyttade på våning 13 renoverar också. Tror att den var HELT i orginal från 1960, skulle vara kul att se hur mycket de har gjort. 

Det är svårt att veta hur det ser ut hemma hos andra för det finns 60 lägenheter i huset och jag har bara varit inne i en av dem. 

Jag träffade en farbror, 78, från veteranpoolen som var där och målade. Han kunde inte sluta jobba, pensionen var för dålig. Men bra ändå att man har möjlighet att jobba om man kan och vill, tycker jag. Han var en svennebanan, borde rimligtvis få en hyfsad pension om han inte har valt att jobba svart genom åren. Jag tror att många män, särskilt hantverkare, har gått i den fällan och jag tycker inte synd om dem. 

Själv hoppas jag ju kunna jobba i all evighet, amen. 

Jag har två fakturor kvar att betala från flytten: golvläggningen och toainstallationen. Men nu är i princip mina ROT och RUT slut, jag får in toainstallationen också, men har sagt till om golvläggningen att de inte får dra av 50% på  arbetskostnaden på fakturan, för det finns det inte längre utrymme till.

Är man två dubblas ju summan men är man solokvist får man göra avdrag upp till 50 tusen på ROT och 25 på RUT. Extra förmånligt just i år, för då höjdes avdraget till 50%. Nästa år är det som tidigare år, 30%, och det är där min golvläggning landar. 

Det är när man betalar fakturan som styr, inte när den är utställd. 

Typ så, denna torsdag den 11e december. 

Min lilla familj i Solna åt Nobelmiddag hemma igår och följde tv-sändningen. Det var förrätt, varmrätt och dessert. Och så fick jag en bild på en glad Mio. Hans allra första tand har brutit ut och han hade en tandborste i munnen. 

Jonathan fick inga tänder förrän han var ett år och tappade inte sina första förrän han var runt 8-9, så vid 16 fick han dra ut mjölktänder (flera kindtänder) för att få upp den nya. Alltså är det bra att Mio får sina nu vid 10 månader. Genomsnittet är tydligen 6-8 månader. 

Jonathan har aldrig haft ett hål, och jag tror inte att Linnea har haft det heller. Jag borstade hans till han var 10 (jag knöt hans skor också ...) för det var det man sa att man som förälder skulle göra. Jag gjorde som jag blev tillsagd med sånt. Hur rekommendationen ser ut numera vet jag inte. 

Men hur sött? 

Tog piller igår kväll,

 ingen värk i natt. Sov i den hårda av sängarna, på sidan, med armen vilande på en kudde. Att sova på den sidan som gör ont är inte skönt så jag testade inte ens det i natt.

När jag hade FS i andra axeln sov jag inte på vänster sida på två år. 

Min mamma blev, troligtvis som enda människa i världen, frisk genom att gå till doktorn som hävdade att hon hade en frozen shoulder. Nu kan ju flera saker leda till en frusen skuldra, inklämningar inte minst. 

Och för att inte röra ihop tillstånden så heter varianten jag hade Adhesiv kapsulit. Den går inte över för att man går till doktorn. Det tar för samtliga ungefär två år. Det kan ta längre tid om man har diabetes (1 el 2).

Jag var hos två läkare när jag hade min: först på vårdcentralen för att få en röntgen som visade att jag – precis som de flesta människor har – hade atrtos. Adhesiv kapsulit syns inte på en slätröntgen. Det är för att utesluta något farligare som man röntgar ... innan man kommer till en ortoped, som med ultraljud konstaterar att ledkapseln är inflammerad och förtjockad. Det är det som gör att axeln fryser fast intill kroppen. 

Man kan operera, bryta upp ledkapseln, men resultatet är osäkert och det är inte ett förstahandsval.

Varsågoda för lektionen.

Jag håller så tummarna för att det inte är det igen, utan en förslitning efter flytten, eller något liknande. Om högra axeln skulle frysa vet jag helt ärligt inte hur jag ska kunna vara ensam med Mio. Ont kan jag leva med men med axeln frusen är ju armen omöjlig att röra och använda.

Nu till något roligare: jag ska jobba, tjohej. Det står nästan inget kvar i hallen, mer än böcker som ska slängas, så efter att jobbet är klart i eftermiddag (har också en coaching mellan 14-15) ska jag sätta upp lite fler lådor i klädkammaren. 

Målet för dagen är 15 sidor. 

4 veckor till deadline, 28 dagar, minus 5 för diverse, så 23 dagar. Det kommer att gå. I helgen är Selma i Solna, från fredag till måndag, och då fortsätter pysslandet. Bland annat med att köpa ett väggfäste till tv:n i Rosa rummet, nu när det är klart. Tv:n där är inte tung, så får jag bara veta exakt hur man gör borde jag kunna sätta upp den själv. Alternativt hämta assistans från Solna.

 

Sedan fortsätter jakten på sängbord. Jag har hittat ett par begagnade som är fina, men som är snäppet för dyra. Jag letar vidare, helt enkelt. De ska allra helst vara bruna, lite rustika, och gärna rätt stora (typ 40 cm) med tanke på att jag nu har utrymmet vid varje sida av sängen och vill skapa MYS. Alltså ska de också ha rätt höjd, 70 cm. Jag ska också borra upp krokar i sovrummet och i hallen. OCH göra något över sängen, vad det nu blir. Hyllor, spegel? I don´t know. 

Tavlan ska upp på väggen.

Här saknas något. Grönt, tror jag. Får se vad jag kan hitta hit. 

Utsikt från min skrivplats vid matbordet. Här är ju grönt så det räcker och blir över.

Bra plan. Redigering och pyssel (och SOL för bövelen). Det kommer att hålla mig sysselsatt hela helgen.

04.30.

Väldigt ont i överarmen som blev bättre när jag istället gick upp. 

Ett välkänt ont, tyvärr. 

Det är tio år sedan min frozen shoulder i vänster och jag trodde att risken var över, att den högra skulle klara sig. Det är ingen sjukdom man vill ha en gång till. Plus jag är 63. Det vanliga är att man är mellan 40-60. 

Och än vet jag ju inte vad det är, det kan ingen annan säga heller än så länge, det är för tidigt för alla fysioterapeuter och läkare att ställa någon form av diagnos. Det måste till stelhet för att kunna säkerställa och det kan ta ett tag innan det träder in (om det nu är FS).

Jag minns ju mina första "zingers", den extrema smärtan som utlöses av en hastig rörelse. Den allra första kom på Cypern. Jag skulle ta ett simtag och fick en plötslig stark smärta av rörelsen, men den var ingenting mot vad jag fick någon månad senare när jag skulle svinga en golfklubba. UPDATE: jag snubblade och ramlade, tydligen enligt braig blogg. Men vi var på en minigolfbana, det minns jag rätt. 

I alla fall: Då trodde jag att min arm släppte från axeln och ramlade av. Jag föll ihop på marken så ont gjorde det. Kuriosa: dåvarande pojkvän var med. Han tittade med förakt på mig. Han hade i flera månader sagt att jag måste gå och få akupunktur och jag hade inte lydigt gjort som han sa (bra där, Åsa) och missnöjet när jag inte följde hans (väldigt många) oombedda råd var tydligt. Till och med när jag låg på backen och hade så förtvivlat ont. 

Efteråt gick jag till en naprapat jag gått till tidigare, som sa att det ev kunde vara e Frozen shoulder. Idag vet jag ju att den där "zingerssmärtan" är en väldigt god indikation och den kommer ju innan själv "infrysningen" av axeln har satt igång på allvar. 

Jag gick i alla fall tillbaka till mina grupper på FB och där fanns flera som sa att det hade gått 7-8 och till och med10 år mellan första och andra. 

Risken för att få det i  båda är högre om man har diabetes eller någon sköldskörtelsjukdom, men jag har ju bara min kära psoriasis, även om det ligger i samma autoimmuna låda. Det tycks ha med hormoner att göra, i alla fall i de fall som inte kommer från trauma (från ett fall, en operation (armarna rakt ut), etc)

Nu har jag i alla fall tagit piller och så fort man kommer upp känns det bättre. 

Under förra omgången kunde jag jobba ordentligt, då satt jag i soffan med armarna rakt ned, det gick finemang, faktiskt. Tror jobbet var min räddning, för jag var ju inte ute bland folk, det vågade jag inte när smärtan var som värst. 

Så jobbet funkade. Det var svårare att köra bil, klä på mig, tvätta håret, städa, gå på toa, tvätta armhålan var omöjligt. Jag byggde en lång borste, som jag petade mig med, mins jag ... Jag minns också att jag ändå tyckte att jag hade sådan tur som har ett jobb jag kan sköta hemifrån, i morgonrock. 

Och får jag tillbaka det så det ju exakt det som är turen mitt i eländet. Plus att det finns värre saker. Mycket värre saker. 

Men få som gör ondare. Fast axel nummer två är lättare, säger de som har haft det. 

I så fall hoppas jag på det, för smärtan var rätt olidlig emellanåt. Och förloppet så långdraget. Jag tror att det tog ungefär två år från första smärtan till att armen var näst intill återställd. Jag började träna i mars året efter att det bröt ut på riktigt, 10 månader efter det där badet i Medelhavet, och kunde inte röra armen alls, men två månader senare kunde jag sätta den i midjan extremt hjälpligt, hela kroppen lutade, men jag gjorde det och började gråta på golvet. Det var det första riktiga tecknet på att axeln var på väg att tina upp. 

Jag är fortfarande inte 100, det blir jag aldrig, däremot har jag inga alls problem dagligdags. 

Summasummarum: tummar behöver hållas för att det här är något övergående efter en tuff flytt. Jag ska medicinera mig med det jag har i några dagar i alla fall och försöka vila armen/axeln så mycket det bara går. Pyttelite återstår att flytta till förrådet och slänga. 

Det jag gav till mig själv förra gången var städning från en städfirma, resten klarade jag själv. Och Selma kan jag väl hålla i vänster. 

En plan känns bra att ha, oavsett hur det här utvecklas. 

Nu ska jag gå tillbaka tio år i podden. Vilken ynnest att ha det mesta nedskrivet. 

Nu är samma installatör som misslyckades med förra installationen tillbaka, får väl se om han fixar det eller inte. Jag är inte övertygad. 

Och så är jag hungrig, men vill inte laga min älskade gröt (är just nu havregrynsgrötsbesatt) när han är här. Selma har lagt sig under soffan. Tror hon tjurar för att hon inte får vara med och laga toan. Alltså, hon är världens bästa vakthund eftersom hon skäller om någon kommer, men i samma ögonblick personen är inne är hon ENBART en social hund som hoppar och är glad och ska klias bakom örat. 

Att inte få hänga inne i lilla toaletten och se vad som försiggår där är ett hårt slag. 

 

Måndag.

 Klockan ringde kl 5.50, pga matleverans någon gång mellan 6 och 8. Selma sprang genast och hoppade upp i köksfönstret där jag har byggt en tron åt henne, eftersom soffryggen inte når upp till fönstret. Fönstren här sitter högre än de gjorde på Ingarö.

Långsamt verkar vi båda förstå att vi faktiskt bor här nu. Jag kan jobba (hurra) och Selma verkar kunna slappna av. Igår lämnade jag henne ensam i en hel kvart, typ, medan jag gick till soprummet, och hon pep inte ens när jag stängde dörren. Möjligtvis för att jag bar på grejer när jag gick, för det är det värsta hon vet. Jag har mycket att bära till soprummen de närmaste dagarna så det bli toppenträning.

Jag tror att hon la sig medan jag var borta, för när jag kom in och hade tagit av mig ytterkläderna så kom hon ruskande på sig och var glad, men inte galet glad. 

Hon är ju faktiskt ensam då och då hos Jonathan och Linnea, betydligt längre än en kvart, så hon kan ju. Det är jag som får ont i magen. Men nu är vi här i Farsta och jag har bestämt mig för att vi ska träna, både hon och jag. 

Idag är det bara jobb med manus, men i veckan har jag också 3 coachingssamtal. På fredag ska jag bjuda min förläggare och mina agenter på lunch. Jag hoppas kunna lämna Selma innan dess (det är Jonathans helg med henne), men annars får hon helt enkelt vara med. 

Roligare inlägg än så här blir det inte idag. När jag är ledig senare ska jag leta efter nattduksbord (begagnade på Blocket) och ett par lampor. När jag är hundledig i helgen ska jag fixa gardinstänger. 

De som finns här, som löper i taket, är inte min grej alls plus att de inte funkar. Så jag måste ta ned dem på något sätt men är lite rädd att de drar med sig färg från taket. De har suttit där sedan 1960 ... och något tak ska inte målas nu, inte på många år helst. Men jag kanske kan måla det just där om det behövs. Vi får se.

Små projekt framöver: hyllor ska upp över sängen, tavlor ska upp lite här och där, grejer ska till förrådet i källaren. Jag måste nog borra vilket jag inte gillar men behöver träna på såklart. Jag har en grym borr. Min utmaning är hyllor som kräver flera borrhål bredvid varandra i exakt samma höjd (betongvägg). Tavelhål kan man ju mer höfta (vilket råkar passa mig alldeles utmärkt).

Nu har maten kommit, vi har tagit första kissturen (vi går utanför dörren, det räcker så här dags) och Selma har ätit frukost.

Elen har återigen gått, pga diskmaskin och elektriskt element på samtidigt, och jag ska strax börja jobba!

Måndag. Bra dag så här långt.

Det svarta på golvet mellan vardagsrum och kök är sopsäckar. Golvet har en glipa, pga nygjort på ena sidan och gammal på den andra, och i den glipan ligger mycket skräp, typ murbruk och sånt och mer än en gång har jag kommit på Selma med att plocka upp saker därifrån. Så nu får det ligga något där fram tills att vi gör köksgolvet.

Reminder: i morgon klockan 7-7.30, typ, kommer någon och fixar min gästtoalett som inte fungerar, ju. Den  schysta killen som har installerat allt från Elgiganten här (tv, tvätt- och diskmaskin) tittade ju på det och sa att installationen inte var klar, något satt löst och det kom vatten. Bra att han gjorde det, för då visste jag vad jag skulle fota och sedan säga till Bauhaus. 

Är oändligt glad för min nya el.

 När proppen går, som nu, pluttar man bara upp säkringen igen.

Tydligen blev köket överbelastatat. Jag hade igång diskmaskin (ska ju få en ny idag och måste tömma den gamla), kyl/frys, hade kopplat på ett element till ett av uttagen och när kaffebryggaren drog igång blev det för mycket. Gott så, då vet jag ju att jag inte ska värma upp köket och dricka kaffe samtidigt! :)

Gammal lägenhet, det gäller att komma ihåg det, oavsett nydragen el. I mina nyproducerade hände det aldrig. 

Igår kom mina skåp och äntligen börjar det hända något. Dessutom fick jag tag på en tv-bänk till, exakt likadan som den jag fick av Jonathan och Linnea som var för smal, så nu har jag fått upp min tv på den. Nu ska bara kanalerna ställas in, vilket är ett jobb en morgon när man är pigg ... tack och lov är svtplay alltid lika okomplicerat och igår kväll var ju både Bergfeldt och På spåret nya. 

Syns inte hur fint det är. Skåp från Mio som står i hallen nu

Det "gustavianska" (sent 2000-tal, så nygjort i gammal stil) jag köpte på auktion. Det rymmer inte massor men alla mina spel och lite stora böcker i alla fall och färgen är ljuvlig! Den är som gjord för den väggen, passar perfekt in i storlek som ni ser.

Bidragande orsak att elen gick är den här, som nu är kopplad till köksväggen eftersom skänken tog platsen den stod på tidigare.

Oj, vilken mörk bild. Sänggaveln syns inte men jag är supernöjd! Och dubbelsängen är verkligen grejen, Selma sover på andra sidan och har inget behov av att ligga nära eller på min plats. Hon kan krypa nära på morgonen men då är vi oftast redan vakna.

Äntligen stor tv, pga ny tv-bänk, som jag köpte och fick levererad av killa på  Blocket. Från kontakten med säljaren tog det typ en timma så var den på plats. Älskar snabba människor. ÄLSKAR! 

Den andra fick jag ju av Jonathan och Linnea (två likadana står nu ihop, om det inte syns). Vittsjö från Ikea. Jag behövde mer än en för att tv:n är bredare än bara en hylla. Och bra hyllor under, de rymmer en del ju. 

Igår jobbade jag inte, det gick inte mellan alla transporter och omflyttningar, men idag ska det gå. Diskmaskinen kommer mellan 8-17. Det är en sådan dag. (Fick just meddelande om att den kommer mellan 8-11, vilket ju är toppen!) Och nu ringde de och sa att de snart är framme. Och nu är de här. För tredje gången kom samma trevliga kille. Först tv:n, sedan tvättmaskinen och nu diskmaskinen.

Update: installerad! Han tittade också på min extratoalett, och sa att det satt saker löst, en ballofix som ev också saknade packning. Det var det ärendet Bauhaus tyckte var löst häromdagen, med att jag själv skulle åka till en butik och prata med dem. Tack och lov hörde en annan av sig när jag proteserade och sa att jag naturligtvis inte skulle behöva åka någonstans för att få hjälp. Förhoppningsvis kommer någon hit och fixar det i veckan (hoppas, som sagt). Jag har gäster på fredag och då vill jag kunna erbjuda en toalett till. 

I alla fall: Planen är som alltid att redigera 20 sidor per dag (vilket är väl tilltaget, men som mål är det ändå bra, vi får se när jag kommer igång på riktigt). Jag har typ 25 dagar (om jag räknar bort lite jul). Det ska gå. Det är i alla fall roligt som satan. Jag har några coachingsamtal nästa vecka, men det är ju bara en timma och stör inte redigeringsjobbet. 

I hallen står fortfarande en hel del som ska till soprummet och sorteras, men Selma blir så himla rädd om hon är med mig där så det blir väl en toppengrej för mig att göra ensam, så tränar vi på den saken också. Hon har det bättre hemma ensam en liten stund än att skaka av rädsla i soprummet när jag måste binda fast henne för att hon inte kan sitta stilla och vänta (OBS: är högst en meter ifrån henne, hon ser mig hela tiden medan jag går mellan sorteringstunnorna i rummet, men det hjälpter inte). Skruttan. Så modig ibland och så livrädd andra gånger. 

Hade hon suttit stilla på kommando hade det inte varit några problem, men det gör hon inte på ett säkert sätt. Hon vill nosa och äta saker som ligger på golvet. Det är fortfarande som att ha ett barn som just har upptäckt pincettgreppet, trots att hon är 2 år.

Typ så, lördag 6e december. Bra dag, så här långt!

Idag, mellan 12 och 16,

kommer sänggavel plus skåp plus skåp plus Ica. Jag har städat undan för att allt ska få plats. Och sedan hoppas jag kunna stuva undan varenda pinal i skåpen. Jag LÄNGTAR!

Skit samma var det landar just nu, bara jag blir av med allt som står precis överallt. 

Den gula "gustavianska" skänken kommer att stå i vardagsrummet, inte i sovrummet som var planen. Den kommer att stå väldigt dold i så fall och jag tycker ju att den är för fin för det. Istället ska jag köpa ännu en hylla som den jag fick av Jonathan och Linnea, och ställa bredvid. Den har två hyllor och där kan jag ha överkast, plädar och sånt. Till och med min printer, för jag har haft sådana hyllor själv tidigare och tycker att de är både fina och funktionella. 

Här ska skänken stå. 

Skåpet jag köpte på Mio passar inte ihop med den gustavianska, så det får stå i hallen. Tyvärr köpte jag inte det i mörkbrunt, hade jag gjort det hade det passat ihop med skänken. Nu gör det tyvärr inte det färgmässigt och jag är en petimäter. Det ljusare skåpet är snyggare, det var därför jag valde det med det var kanske inte så smart.

JAJA. 

Sänggaveln är från Ellos rea, jag betalde 1500 plus frakt. Brun, i något flätat material. Vi får väl se hur den ser ut när den kommer.

13.22 har inget kommit. Det kan bli tjorvigt om allt kommer samtidigt sen. 

I morgon kommer diskmaskinen, sedan är det slut på leveranser. 

Vår nya säng är superhärlig.

 Och väldigt hög. 70 cm. I natt sov jag i den delen som är fast. Igår i den andra, som är medium. Det är skillnad som känns och jag tror faktiskt att det kan vara bra att växla, för kroppens skull. Min ledbrutenhet känns bättre idag. Det kan bero på sängen, men också på att jag igår vid två tillfällen åt en kombo av muskelavslappnande/Ipren och alvedon. Två doser. Idag känner jag varken av axel, knä eller höft. 

Tjohooo, på det.

Men jag är fortfarande inte helt återhämtad efter två månaders stress. Jag skulle nästan behöva två veckors semester där jag inte gör ett skit, å andra sidan är det jag gör just nu inte särskilt betungande alls (= befriat från stress), det enda som i så fall är pyttelite stressande är att jag måste passa tider. 

Igår missade jag en mötestid på förmiddagen, vilket säkert ställde till det för klienten. Jag hade helt enkelt glömt bort det, inte antecknat tillräckligt och det är förstås begripligt efter kaoset, men i min värld är det inte acceptabelt. Jag verkar i en förtroendebransch (låter lite klyschigt men är sant), och då gör man inte sådana misstag. 

På kvällen hade vi en gruppcoaching och ikväll är det grupp 2, plus en enskild coaching kl 10. Toaletterna installeras runt 14 (hoppas att de kan förklara varför det luktar illa i badrummet) och sänggaveln kommer mellan 12 och 16. 

Busy dag. Däremellan ska jag redigera och göra klart säljtexten. Jag började jobba i manus igår, inte mer än några sidor men det räckte för att få igång hjärnan. Jag pratade också med Lena, min redaktör, för att reda ut lite frågetecken. Jag ser verkligen fram emot att gräva med mig i manus igen. 

I morgon har jag ett coachingsamtal och på fredag kommer mitt beställda skåp till vardagsrummet. När det gula till sovrummet kommer vet jag inte. Jag bara hoppas att det får plats, det är supertrångt ju.  

Men jag behöver verkligen mina skåp nu, det står grejer precis överallt. 

När rosa rummet är tömt ska tvätten hänga där.

Det här är mer än det ser ut, det här rensar jag nog klart i eftermiddag. Önskade att jag kunde ha resväskorna här uppe i Sjunde himlen, men de måste till förrådet eftersom det inte finns plats för dem i lägenheten. OM jag inte hittar ett bättre sätt att förvara mina skor, än på golvet i klädkammaren. I så fall kan väskorna stå där.  Spegeln har jag fortfarande inte fått upp, men ett hål är borrat så det återstår bara plugg/skruv och uppsättning. 

Älskar den stora lådan. Fyra stycken får plats på höjden.

Väldigt hög säng och smart stor bäddmadrass som  delvis är delad för att kunna höja huvud- och fotände på båda sängarna. Jag trodde att jag hade beställt två separata bäddmadrasser, så det blev en överraskning. Jag måste bara hitta lakan som funkar. 

Samma mönstrade matta som under matbordet (jag köpte en större dit när jag flyttade så att alla stolar står på mattan nu). Är så glad att jag la in den här i sovrummet, det blir direkt varmt och ombonat. Den är tre meter bred (två djup) och täcker hela bredden på rummet som är 3,20.  

Här är ordning och reda, i övrigt kaos. 

Jag ska installera några lådor till i mitt Elfasystem (se bild). En gick bra igår, den andra krokade jag fast fel och får inte loss från sin ställning, så den ska jag ta med till Bauhaus och få hjälp med. 

Men oj vad de lådorna slukar. Perfekt för tröjor och sånt som inte ska strykas. Jag lyckades tack vare dem frigöra tre hyllor i garderoben i rosa rummet där jag fick in varenda handväska, tjohooo. Nu vill jag ha två lådor till i klädkammaren, till underkläder och sånt. Då får jag den låda jag behöver till alla mina foton. 

Precis som jag gjorde på Ingarö sitter jag så här dags i i kökssoffan. Selma sover bredvid. Hon har redan gömt sig under den flera gånger och det känns så fint att hon har hittat sitt gömställe. Soffan passar inte hundra här (som i att det inte är så fint), men det blir oväsentligt när hon har hittat en plats att känna sig trygg på. Fönstret hoppar hon inte upp i och det förstår jag för det sitter högt och liggkudden lutar trots att jag har försökt att bygga upp den lite. Istället ligger hon på en kudde i själva soffan och verkar nöjd med det. 

Igår insåg jag att fläkten är kaputt. Det går att tända lampan men själva fläkten funkar inte. Nu lagar jag mest mat i ugnen men en fläkt vill jag ju ha ändå. 

Snart har jag renoverat hela den här lägenheten känns det som. Jag hade inte en aning om allt som behövde göras här när jag köpte den. Det är möjligt att jag hade tvekat då, för herregud vad det har kostat. Bara elen och golven är 150 tusen. 

JAJA. Kakel, diskbänk/köksbänk, golv och fläkt. Det är så det får bli i köket. Det måste räcka ett tag och jag tror att om jag bara får det så kommer jag att bli supernöjd. Luckorna är fortfarande väldigt fina. 

Ny diskmaskin kommer den 6e, tror jag. En lördag. De kanske jobbar helger också för att hinna med, vad vet jag. Jag tog första bästa tid.

Nästa vecka tror jag att jag har ett samtal eller två, och på fredagen ska jag bjuda förläggare och agenter på lunch, men utöver det är det inga leveranser eller andra tider att passa. Selma ska till Solna över den helgen. Jag ska träffa kompis och gå till frissan, är tanken plus jobba. Och tvätta bilen. Bra plan!

Jag fick ett mejl från mitt bostadsbolag igår om att jag inte hade gjort i ordning väggarna på Ingarö (de få som målaren inte målade). Där satt fortfarande småspik kvar och det skulle de debitera mig för. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om de istället för att spackla, målar om alltihop och fakturerar mig summan. Jag glömde helt enkelt bort det och såg dem inte när jag var där sista gången. Det retar mig lite för jag hade ju färg, och hade bara behövt kleta på lite. 

Jag svarade att jag absolut ska betala för spackling, men att de skulle komma ihåg att jag har lagat varenda spricka längs med taket i lägenheten. Det behöver de inte göra mer än i hallen (de besiktiga alla lägenheter just när jag hade flyttat in, då hette det att de skulla laga alla sättningsskador för ett år sedan, det har hittills inte gjorts något alls). 

Men de har varit så sega, allt har kommit i sista sekund, så jag har liksom bara stressat på ju.

JAJA (igen), jag betalar och glömmer. Det gjorde jag med tapetfirman och det kan jag göra med bostadsbolaget också. 

Nu ska jag duscha, tjohej! Älskar min stora dusch.

Adjö Ingarö.

 Idag lämnar vi nycklarna, Selma och jag. Jag ska bara lägga dem innanför dörren, låsa och droppa 3e paret i brevlådan. Superbra, eftersom jag har leveranser av sängar och toaletter under förmiddagen. 

En kopp kaffe till, sedan drar vi. Lika bra att göra det direkt, känns det som. Selma får kissa och bajsa på väg till bilen. 

Hon har sovit oroligt i natt, hoppat lite upp och ned i soffan, jag vet inte riktigt varför. Kanske hör hon ljud som hennes rätt döva matte inte uppfattar. Eller så var det bara konstigt att vara här igen, även om hon sprang in när de kom igår och körde var efter varv i lägenheten i pur glädje. Det kan också ha känts trångt och varm på mitt duntäcke. 

Hon somnade snabbt om i kökssoffan, där morgonkaffet intas.

WELL! Den saken är över idag, i eftermiddag, när jag har bäddat nya sängen åt oss. O M G! Kanske det jag har väntat mest på här.

Det var så mysigt igår. Mio är en glad liten kille som tycker om sin farmor. Vi åt pizza, godis och lyckades se en halv film. Han måste verkligen passas, för han kryper snabbt och vill ställa sig upp trots att han inte riktigt klarar det än. Det är fantastisk hur mycket som är inbyggt i de där små kropparna, men det han inte förstår är ju vad som är vingligt och inte så han blir ju lite farlig. Jag ska passa honom den 22a och den 30e december då mamma och pappa ska ut på grejer, men då gör jag det ju där. 

Typ så, när jag ska sätta på mig kläder och dra! När vi kommer hem ska jag börja jobba i mitt manus medan vi väntar på leveranser. HURRA!

Idag kommer familjen!

 Tjohoo. Och Selma flyttar in. Skruttan. Hoppas att hon kommer att trivas lika bra som på Ingarö, för den lägenheten älskade hon ju. 

Hon har haft en kraftig ögoninflammation medan hon har varit borta. Ögat har varit igensvullet (är det verkligen ett ord? Igenmurat kanske är bättre?) och det har runnit var från det. Men nu är det visst mycket bättre, tack och lov. Vad om har hänt är det ingen som vet, hon kanske har fått in någon smuts bara. 

I morgon kommer mina sängar PLUS att jag ska lämna tillbaka nycklar på Ingarö PLUS att mina toaletter kommer. Och tyvärr tror jag att allt kan krocka. Sängarna ska komma 10-14 och klockan 10 ska jag vara på Värmdö. Möjligtvis ska toaletterna komma samma tid.

Jag ska kontakta killen som ska möta mig på Ingarö i morgon bitti och fråga om det är okej att jag lägger nycklarna i brevlådan istället. Då kan ju Selma och jag vara där redan kl 9.

Här hos mig går det långsamt men säkert framåt. Jag stormtrivs och då har jag ändå inte varit i centrum och strosat runt än, jag har sladdat in med bilen på parkeringen utanför Konsum och Hemköp, men det är allt. De dagarna som Selma har varit hos Jonathan har ju inte direkt varit lugna. Jag har inte solat heller, som jag ju skulle. Det har varit för mycket av allt annat.

Idag återstår – när jag har plockat fram kläder till idag och i morgon – att tömma mitt sovrum och ställa in allt i rosa rummet. Det är i sovrummen och klädkammaren som stöket finns just nu. Men det är organiserat stök, jag har inte så mycket att slänga längre. Däremot måste jag hitta nya platser till mina handväskor och foton eftersom jag har slängt hela den garderoben. Och jag behöver nog gå till tvättstugan med all min tvätt för att komma ikapp med det här hemma kommer att ta en vecka. 

I det gula skåpet som jag har köpt på auktion ska mitt företag stå, det vill säga alla pärmar och papper som tillhör det. Och jag har köpt ett skåp till, till vardagsrummet, men vad jag ska ha där vet jag inte än. Troligtvis böcker, för det är det som svämmar över i rummet just nu. 

Mormors pelarbord var för stort framför soffan i köket så det fick åka ned till förrådet. Men skåpet som hör till står i hallen fyllt av porslin och lampan sitter uppe i mitt sovrum. Nu ska jag bara försöka få upp den lilla söta hyllan också och jag tror att det är möjligt i köket.

Det här skåpet har en skarp doft när man öppnar det, men det hade det i Fjällbacka också. Det är en igenkänning i det.

Var ju på Ikea häromdagen och gick igenom mitt kök, kan man säga. Bra idéer, om än inte nya. Att göra det uformat går antagligen, men inte med mindre än att man river lite av en vägg. 

Jag tror fortfarande mest på idén att enbart sätta upp nytt kakel och byta bänkskiva/diskbänk/och lägga nytt golv.  Det kan bli fint nog. I ett senare skede kan man också stänga andra ingången, eftersom det skulle ge yta till ytterligare en garderob. 

Kyl/frys och spis funkar perfekt, däremot gör inte diskmaskinen det, så den ska jag byta ut. Allt går trögt i den, lådor går inte att dra ut riktigt och knappar har fastnat och går bara inte att lirka ut. Det är dags.

Vissa av skåpen är från Ikea men är så gamla att hon som var inredare, inte ens visste att man tidigare kunde få dörrar som var 50 cm. "Det har vi aldrig haft", sa hon bestämt, men en googling bort kunde man ju hitta att Faktumskåp, anno dazumal, kunde ha just den bredden.

I badrummet rinner vattnet från vattenlåset ut, så det är säkert det som förorsakar lukten därinne. Varför det gör det vet jag inte, jag ska prata med toalettinstallatörerna om det på onsdag. Jag vet inte om de är VVS-kunniga, utöver installation, vi får se. Annars får jag kontakta Clas Fixar igen, de är ju duktiga. 

Det är bra att få det där utrett för att byta vattenlås är ju inget problem, men är det värre saker under golvet så är det verkligen det. Och något jag antar att jag måste ta med de förra ägarna i så fall, om det inte är ledningar i huset som är kassa och som föreningen ska stå för. 

Lite pyssel, som sagt, men nu är det fullt fokus framåt utan stress och press, känns det som. Jag ska börja redigera i morgon, lika bra att öppna dokumentet direkt så att jag kommer in i det och börjar peta. Återspelet jag har fått från min boll-grupp samt redaktör är rätt omfattande, men jag tycker att de kommer med bra förslag och ser så fram emot att börja jobba igen. 

Det blir jobb på förmiddagen och pyssel med lägenheten på eftermiddagen. 

Möjligtvis kan de senaste två månadernas stress vara över i detta nu. Det känns nästan konstigt. Fy satan vad jag har jobbat. Och som jag har burit och släpat. Nästan obegripligt, faktiskt, men min kropp har verkligen hängt med och gjort det jag har bett den om. 

Stressen har dock gjort att jag inte har varit en särskilt bra matte till Selma och från och med nu ska jag vara det, punkt. Jag har skällt högt och ryckt hemskt i kopplet när hon har vägrat samarbeta. Och hon förstår ju inte att det jag bär och kånkar på inte är ett hot. Att det är en större fara att hon drar åt ena hållet när jag som lastÅsna är på väg åt andra. 

Förmodligen är det bättre att hon stannar i lägenheten om jag måste bära massor framöver. Jag måste bara vänja henne vid att vara lite ensam då och då. 

Lägenheten, den delen som är klar, är julpyntad. Klockan tre kommer familjen och dagens mat är PIZZA!

Jag ska också gå och handla lite smått och gott. Då får jag ju min lilla centrumpromenad: Alkoholfri glögg, lite pepparkakor, godis och kanske chips. 

Vi får väl se hur länge de stannar. Den där lille har ju sina tider som de följer slaviskt precis som jag gjorde när Jonathan var liten, så jag antar att de åker hem rätt snart. De kommer hit med pendel och tunnelbana, som tar typ 37 minuter. (Till Odenplan tar det 4 minuter från Solna och sedan tar tunnelbanan typ 25.)

Där har vi det, första advent 2025. Dagens ledord är tacksam.

Det ser överbelamrat ut på bilden, men inte i verkligheten. Då ser det bara mysigt ut

Selmas soffa är redo, men om hon inte bryr sig om den får vi se hur länge den får stanna. Det är ju inte så att den passar perfekt i köket som den gröna gjorde på Ingarö. I den satt vi VARJE morgon i ett par timmar. Jag sitter bekvämt där just nu i alla fall.