Schyffert blev sjuk,

 så ingen tur till Eskilstuna idag. Det enda trista med det är att jag inte får hänga med Jonathan i bilen, för det brukar vara otroligt mysigt, men föreställningen flyttas till den 13 november, så det får bli då istället.

Han och Linnea ringde sent igår kväll och berättade att deras lägenhetsbyte har gått igenom och att de från och med 1a december flyttar till en trea i Solna. Så himla roligt! Porten bredvid min gamla arbetsplats. Jag jobbade på Philip Morris från 1991 till 1997, men tror vi lämnade solnakontoret typ 1995. 

I alla fall. Linnea är i v 30 då och nu mår hon bra igen efter att ha haft det jobbigt med hormoner, huvudvärk och extrema krypningar i benen. V 24 nu. Tjohoo

Jag gick upp tidigt idag. Har 20 sidor kvar att redigera av deckaren innan jag skickar den till Teresa, och nu får jag inte tillbaka manuset förrän den 25e november och då har även redaktören satt tänderna i den. 

Får tillbaka Spanien idag eller i morgon, men hinner ju inte ta ett enda tag med det innan tisdag nästa vecka, men då har jag fram till 14e november på mig. Skönt ändå att bara ha ett manus att tänka på just då.

Sedan går det till sättning (sidorna formeras som en riktig bok ser ut när ni får den i handen), ska korrläsas 2 ggr och skickas till tryck samma datum som jag får tillbaka deckaren från redaktör och förläggare. 

Och jag hoppas förstås att jag också kommer att kunna ha tid att hjälpa Jonathan och Linnea att packa ihop och PLANERA som jag ju inbillar mig att jag är världsmästare på. 

Sedan ska jag skriva klart del 2 är tanken. Jag vill att den ska vara helt klar när del 1 kommer ut i maj. 

PLANEN till maj är därmed satt. Me like a lot. Tjohej. 

Jag undrar om jag har sagt något om min BÖLD på ryggen? Nu gör jag det i alla fall för att ha lite koll. Det är en liten fettknöl som har blivit inflammerad och därmed stor,  och precis när jag tror att det är över så börjar den göra ont igen. Jag har haft den sedan före bokmässan, för då jag var tvungen att köpa nya BH:ar eftersom det förmodligen är ett sådant band som har irriterat den till inflammation (bikinibandet på Cypern, gissar jag).

Alltså har jag haft den en dryg månad. 

Anyhow, den var inflammerad för fyra år sedan också och då tömde den sig själv efter ett tag men jag kan inte minnas hur lång tid det tog. Måste kolla om jag skrev något om det då. 

Jag måste väl ta tag. Har haft det förut och vet att det är lite meckigt. Och den gör ont att ta bort när den är inflammerad. Bedövning hjälper inte direkt. Då satt den vid bh:bandet på framsidan, lämnades öppen för läkning inifrån, och det är ju enklare att sköta än om den sitter på ryggen. Nu har jag bandagerat den med alsolsprit och tagit en alvedon pga inflammationsdämpande. Håll tummarna. 

Bilden tagen 21 september. Den är något större nu, och mer blåaktig.

Solokvist.

 Någon föreslog på insta att jag längtade förfärligt efter Selma när hon inte är här, och det gör jag ju inte alls, inte ett dugg. Däremot tycker jag att det är roligt när hon är här, i alla fall i ett par nätter, sedan är jag klar med hundvårdandet och ser fram emot att inte ha någon eller något att ta hand om utöver mig själv.

Att jag var ensam om allt i så många år har satt sina spår. Lägg där till att jag har ett galet stort behov av frihet. 

Så idag är jag hemma och jobbar, dricker kaffe, tvättar. Har tänt lite lampor, trots sol ute. Det är mysigt och hemtrevligt här hos mig, måste jag säga. 

Som ett stilleben

I morgon åker Jonathan och jag till Eskilstuna där vi ska se Schyfferts hyllade föreställning, på fredag ska jag till frissan, tvätta bilen, dra däcken och lämna in en klänning för uppläggning hos min gamla braiga tvätt/sömnadsfirma i Farsta centrum. 

På lördag morgon åker jag till Jönköping, söndag Borås, måndag Växjö och därefter drar jag hemåt direkt och sover ev på vägen. 

Det är bra att jag är i Borås dagen innan, det tar bara 2 timmar till Växjö därifrån. 

De där långa resdagarna innan man ska stå på en scen funkar inte för mig längre. Jag gör det i undantagsfall. Jönköping på lördag är gränsen, 35 mil en väg. 

Jag fick frågan från Växjö om jag ville sova natten före eller efter mitt TVÅ timmar långa föredrag mitt på dagen, 55 mil hemifrån. 

Nästa gång ska jag begära hotell både före och efter. Det hjälper ju inte mig att ta tåget som i bästa fall tar typ 4 timmar, när det tar bortåt en timma för mig att ta mig till Centralen och man gärna ska ha med sig böcker. 

Där har vi det. 

Det är årets sista långresa och jag behöver vara lite resledig efter det, känns det som. När jag står på den där scenen är jag ju på topphumör, så det påverkar inte, vill jag gärna säga! Det och skrivandet är ju det bästa jag vet. 

Jag behöver bara vara hemma och jobba, och lite ladda om. Bilen behöver vila, så också min höft som inte gillar bilen alls. När jag sitter i den går det bra, men när jag sedan ska röra på mig gör det ont som fan. Det besväret har jag inte alls hemma. 

Typ så, denna ljuvliga onsdag i skrivstugan. 

Selma är här, det går finemang, peppar peppar

 Dag 6 av 10 med kroppsstrumpa, och hon accepterar den så fint. Jag har inte tagit av den en enda gång, så hon behöver nog en dusch när den är borta. 

Däremot började jag riva i bandaget igår. En grannes tiks sår hade gått upp och i pappren står det att såret dagligen ska inspekteras och att klar sårvätska är okej. Annars ska man badda och fixa.

Till Linnea sa de, när hon ringt och kollade igen dagen efter operationen, att vi kunde ta bort det så fort tejpen började lossna. Men det lossnar ju inte under en body, möjligtvis om man har tratt. Hur ska man se sårvätska om såret är bandagerat, undrar jag?

Men tejpen sitter hårt och det gör ont att ta bort den, så jag har väl klarat att ta två hörn och lite till. På apoteket ska det tydligen finnas något som löser upp tejp, men det är så himla svårt att hantera själv med att hålla henne när hon slingrar sig och samtidigt pilla med det där.

Tror att jag ska ringa veterinären i morgon och fråga.

När jag lossnade lite på tejpen var det i alla fall som om Selma, efteråt alltså, tyckte att det var lite skönt. Förmodligen har tejpen dragit i huden. Plötsligt blev det lite mer liv i vovven.

Annars verkar hon inte sakna sina leksaker som är bortplockade för att hon ska ta det lugnt. Nu kan det förstås vara operationen som gör det, men det kan ju också vara så att mycket leksaker nästan blir pressande eftersom hon vill leka med precis varenda en. Nu finns inga alternativ och hon är kolugn. Hon får ett ben, och det håller henne ju sysselsatt ett tag.

Sista dagen med värkmedicin idag. Det går åt rätt håll, hurra. 

PLUS att jag har deadline på Spanien idag och jag kommer att hinna. Jag ska skriva ett kapitel till, det är allt. Hurra på det också. En omgång kvar sedan och jag får tillbaka det redan i slutet av veckan.

I de få dagar jag har nu, måndag till torsdag, ska jag redigera deckaren. Teresa ska få det jag har gjort så här långt, den 25e. På torsdag ska Jonathan och jag till Eskilstuna och ser Schyffert, på fredag ska jag till frissan. 

I morgons ska jag sätta på vinterdäcken. Jag får inte glömma att kolla vilken tid det är.

Det är mycket nu, but I love it!

På lördag ska jag till Jönköping på bokprat, vidare till Borås på söndagen och till Växjö för nytt bokprat på måndag. 

Det är sista långfarandet i år. Jag har två bokprat kvar. Ett i Brandbergen i november någon gång, men det är ju här i Stockholm, vilket på riktigt är superlyxigt! Man får betalt på bibliotek (om ni visste vad mycket som är obetalt). Och ett i Nynäshamn (som är ett av de obetalda). 

Funderar om jag inte framöver ska börja säga nej till det obetalda om det inte är Bonniers bokklubb, Bokmässan som jag får så mycket energi av eller liknande i Stockholm. Det tar på krafterna och jag har gjort det i 15 år nu. Många vill att man ska stanna i flera timmar och så roligt är det inte längre. Jag vill jobba och samtidigt hushålla med min tid. 

Men det är en svår avvägning när så många gör saker gratis, så är det ju. Och jag vill verkligen inte verka dryg, men det kanske jag är när jag vill ha betalt? Svårt, det där. 

Nu ska jag skriva sista kapitlet, tjohej!

Vår Snorpa är snippad,

 och nu kan det varken bli valpar eller dippar vid löp. Dag 3 och hon är en annan hund än hon var när jag lämnade henne i Sumpan dag 1. Då var hon ynklig, frös och var förvirrad. 

Idag är hon sitt glada jag igen. Hon står på värkmedicin i tre dagar till, men jag märker inte att hon har ont, det kanske kommer ikväll/natt. Medicinen ges varje morgon. Hon rör sig ungefär som vanligt, tycker jag, vill gärna hoppa upp och ned från soffan, men det får hon ju inte. 

Inte ett ljud från henne än, vet inte varför. Ingen lek, kanske, det är oftast då hon låter om hon gör det alls.

Idag har jag bara ägnat mig åt henne, hon har inga leksaker framme mer än ett litet gosedjur, men i morgon och hela helgen måste jag jobba och då får hon ha det tråkigt helt enkelt. Leksaker blir det inte förrän på torsdag då hon anses läkt. Sedan får vi väl börja med lekarna lite långsamt kanske. Hon har fått godis i en boll och ett ben idag. Men kastrering innebär ofta att en tik går upp i vikt och det måste vi passa, såklart. Just nu skämmer jag bara bort henne för att hon har så lite att göra. Hon får springa av det när hon är okej igen. 

Vi har i alla fall tagit en liten promenad runt kvarteret och hon har gjort sina behov. Jag ska lämna henne till Jonathan på tisdag kväll, för Linnea har åkt till Östersund idag och Jonathan jobbar ju så därför blir det fler nätter än vanligt på Ingarö. 

Vilken välsignelse det är att ha en body istället för tratt. Hon kom ut med tratt från operationen, och vi bad direkt om en body istället. Det funkar ju efter en sådan här operation eftersom såret sitter på magen. Hon bryr sig inte om den ett dugg, hon är ju van vid kläder efter att ha haft sin jacka hela vintern, den älskade hon verkligen. 

Jag har beställt en ny jacka, för förra årets är för små. Den ska komma hit hem idag. Hoppas den passar. Jag chansade på storleken, tog bara en storlek större än på den gamla. 

Det var det en dag när jag har skickat deckaromslag jag gillar till min förläggare och hon sa att vi var helt inne på samma spår. Vi ska prata mer om det i morgon. Kul! 

Söndagkväll.

 Jag har jobbat bra idag, först med manus och sedan med mitt hem. Tvätten hänger i hallen, bordet är flyttat i matrummet och en gröna soffan står nu i köket. Min vita skrivfåtölj står i matrummet och allt blev riktigt bra, känns det som. Jag flyttade också soffan från röda rummet ut i matrummet och tillbaka. För att testa. Det blev svettigt kan jag meddela. Men jag fixade det, hurra.

Jag vill ju ha en bäddsoffa istället för den jag har, men jag är rädd för tyngden i den om jag köper den jag vill ha från Ikea. Hur ska den någonsin kunna flyttas härifrån den dagen jag behöver/vill flytta? 

Fast det kanske är dumt att tänka på nu, det får väl bli ett senare problem. 

I alla fall: mitt köksbord måste jag bli av med, men sedan funkar allt här superduper med en soffa i köket. Det blir perfekt för Selmisen att ligga i det fönstret istället

På tisdag ska hon steriliseras, och jag oroar mig lite för hennes läkningsprocess. Som det är nu ska hon vara hos Linnea (Jonathan jobbar ju) tisdag och onsdag efter operationen, och sedan ska jag hämta henne torsdag morgon då Linnea ska åka till Östersund. Hon blir så glad och hoppig när jag kommer och hon måste ju vara stilla rätt länge, får inte hoppa upp och inte gå i trappor, inte anstränga sig liksom. Hur håller man henne stilla? Hon är ju ett litet energiknippe.

JAJA, det löser sig nog. Jag får passa henne noga helt enkelt. 

En vecka till deadline (Spanien) och massor återstår. Det kommer att gå, men är tajt som satan! I morgon ska jag upp sju och vara igång senast klockan åtta.

Drog jag mig undan på båten?

 Icke sa Nicke. Jag roade mig kungligt, faktiskt. Så roliga deltagare på scenen: Grynet Molvig, Karl-Fredrik från Heklaholm, Dermot Clemenger, Jan Guillou, Malin Haawind, Birgitta Piper, Amelia Adamo och Agneta Ljungman (som äger Netaresor som var arrangör). Sedan var det artister, folk bakom scenen och Josefina från mitt förlag. 

Och så var ju rummet fyllt av härliga kvinnor, över 300 st, där de flesta var pensionärer. Få män, men förhoppningsvis hade de lika kul som kvinnorna. Om inte får de skylla sig själva, för det var DRAG på de här damerna. Härliga och glada. De drack massor. 

Så jag sjöng och dansade hela kvällen, och var övertygad om att jag skulle vakna utan röst och med feber. Istället vaknade jag pigg och nyter utan huvudvärk och med perfekt röst! Det var det sjukaste. Jag som kan bli hes av att prata i en timma vrålsjöng till Abbalåt efter Abbalåt och det märktes inte ens dagen efter. Otroligt!

Jag kom hem vid tre igår, och idag har jag hämtat Selma, det är ett galet regnväder här så vi kommer att hålla oss inne idag. Bara kissochbajspromenader. Jag ska redigera i alla fall 10 sidor av Viva España.

Selma i fönstret, jag i fåtöljen, på tv:n går en serie jag ser med ena ögat. Det är mörkt som satan inne också idag så vi har massor av lampor tända.

 

Dagens fundering handlar om mig själv och om jag är hämndlysten.

 Jag har genom hela mitt liv låtit en massa saker bara passera för att jag har varit så rädd för konflikter och att bli övergiven/inte omtyckt/inte få vara med. Jag har tillåtit folk att vara elaka, att nonchalera mig, att behandla mig som skit, rent ut sagt, utan att jag har reagerat utåt. Förtvivlad inåt, däremot. 

Så var kommer hämndlystnad från, tänker jag, det måste väl vara från uppbyggda oförätter? Förmodligen både påhittade (alltså sådana man till sist inbillar sig) och verkligen upplevda.

Nu skriver inte jag om hämndlystnad, men det är intressant att fundera på när så mycket i samhället verkar handla om hämnd, kränkthet och lättantändlighet och hur den där kränktheten kan ta form av hämnd genom att låta ANDRA springa ditt ärende. För själv är du fortfarande en feg jävla skit.

I varje bok utgår jag från mig själv, de karaktärer jag har svårast att närma mig är ju de som har känslor jag inte har upplevt. Som Noora i Spanienserien, som är "andlig." En fin karaktär men hon står oerhört långt från mig med den lilla detaljen som i mångt och mycket styr hennes liv. 

Om jag ska vara ärlig kan det vara så att jag har lättare att identifiera mig med den som begår ett våldsbrott än en andlig person (!!!!). Herregud, vilken insikt. Men bra när man skriver deckare. 

Idag mår jag fortfarande sådär, men inget bryter ut. 37,3 är ju inte feber, men jag som har 36,5 i normaltemp känner det pga känner minsta lilla ju.

Ingen snuva, inte ont i halsen, bara en sorts tyngd i huvudet som är något fast ändå inget. Jag ska ta en coronatest till, men sedan äter jag alvedon och åker iväg på min resa. Jag ska vara vid båten halv 3 och alvedon funkade super när jag var hos Jonathan igår. 

Mina små sjukanteckningar är superbra när jag går tillbaka i bloggen, om ni bara visste hur ofta jag gör det. Idag, för att jag ville kolla när jag bytte däck förra året. I år ska jag byta redan den 21a oktober, för jag ska ut och resa. Visserligen till Småland, men ändå. Det känns säkrare.

Jag ska till Jönköping lördag den 26e, sova där och sedan på söndagen vidare till Borås på en egen liten tripp (ska se Wahlgren och gänget, det var utsålt i Stockholm) för på måndag ska jag vara i Växjö på senioruniversitetet tror jag att det heter. Eftersom jag ska till Jönköping är det ju helt galet att åka hem, som jag först planerade för, när jag ska vara i Växjö två dagar senare. Jag tar ju bilen och behöver tänka på antalet MIL jag kör med den. Ett års leasing kvar och jag har redan kört över hälften av det som ingår i avgiften (på mindre än ett halvår). 

Om vädret är fint åker jag eventuellt hem när jag är klar i Växjö på måndagen, vi får se. Jag har prelbokat ett hotellrum för säkerhets skull.

Där har vi det. Nu ska jag jobba lite och sedan äta och packa mina grejer för kryssningen. Jag ska ladda ned ett par filmer för säkerhets skull. Det är dålig wifi ombord och om jag drar mig undan är det mysigt att ha något att titta på i hytten. 

Så jag känner mig hängig. Något är på gång.

 Det är väl fan, tänker jag ibland, att jag känner min kropp så väl.  Jag blir aldrig överraskad utan i samma stund det smyger på så känner jag det. 

Jag hoppas så att det går över till i morgon, för då jag ska ut på båttur med 300 glada bokgäster ombord på Birka Gotland. Jag ska föreläsa och vill verkligen inte ställa in. Nu är det fler författare, och jag är dessutom ställföreträdande till en som hoppat av pga sjukdom, men det vore ju ändå trist tycker jag.

Förkylning? Corona? Who knows.

Men men, vi får se hur det utvecklas. Just nu är jag tung i kroppen, har något runt ögonen och är pyttelite raspig i halsen. Ungefär som jag var på Cypern för en månad sedan innan det bröt ut.

Nu klockan 15, typ, ska jag i alla fall till Sumpan, men de är förvarnade och vi ska inte kramas. Däremot äta, gulla med Selma och bolla nästa bok i deckarserien. De är inte ett dugg rädda för baciller så som jag är, utan förkylda titt som tätt utan att bry sig särskilt mycket. Det är helt klart jag som är fåntratten i familjen. 

Typ så, denna söndag när jag har jobbat med deckarredigeringen som är SÅ rolig!

Hurra för det!

Bokmässan är över,

 och även detta år var det fantastiskt roligt. Det är så många delar i det som jag tycker är kul. Dels får jag träffa läsare, så kul, vissa känner mig mer från Instagram än via mina böcker. Man får träffa kollegor (mest Bonniers, eftersom montern är utformad så) och folk från Forum. Och man får sätta på sig vartenda fint plagg man har i garderoben, sminka sig och hänga krimskrams runt halsen.

Allt passar mig som handsken.

Extra roligt att få träffa mammas kusin Lars, som till Gustav från första boken i Fjällbackaserien

Och hans dotter Maria, som alltså är min tremänning

Festerna låter jag bli, jag är inte intresserad alls av det och blir bara trött. Jag var med på Forums middag i lördags, men var den första att bryta upp. Dagen efter hade jag två samtal, det sista var en poddinspelning på 45 minuter, och klockan halv fyra körde jag ur garaget och mot Stockholm i fem timmar och tjugo minuter, och det behöver jag planera för redan dagen innan. Jag är ju rädd om mig själv (numera).

Jag stannade en gång, inte så långt från Göteborg, där jag tankade, kissade, köpte korv, godis och vatten, och sedan körde jag på hela vägen hem.

I går morse var Linnea och Jonathan på ultraljud och fick veta könet på bebisen (jag säger inget om det innan de själva har gått ut med det) och vid lunchtid hämtade jag Selma som ska vara här till i morgon eftermiddag. Idag sov vi så länge (9.45!!), men nu MÅSTE jag börja jobba! 22 dagar kvar till deadline.

På torsdag ska jag till en seniormässa och på måndag åka på en bokkryssning. Det kommer alltså dagar då jag inte kan jobba alls.

Den 15e ska Selma operaras (kastreras) och jag har inget mer förrän i slutet av månaden. 

Där har vi det. Summeringen av de dagar som flytt och framtiden som den ser ut just nu. 

Just det. På mässan outade vi att jag ska skriva deckare framöver. Den första kommer i maj. Tjohej!

På västkusten.

Bor hos mamma ett par dagar innan bokmässan och igår gjorde jag researchernas research, mer som av en händelse (rätt personer råkade finnas på plats) än jag hade planerat för.

Jag skulle träffa en person, men det slutade med att jag träffade fyra, vilket var ett lyckokast för en av dem hade en stor nyckelknippa och kunde öppna och visa grejer som jag ville se vilket ju var en dröm, såklart.

Och Petra, som hjälper mig i det här projektet, gav mig så mycket när vi klev runt på en ö här och letade efter speciella platser där delar av romanen utspelar sig.  Och sedan fick jag följa med till hennes arbetsplats vilket ju var nästa Bingo med stort B..

TJOHOOOO. 

Nu ska jag äta lite, sätta på mig mitt mässansikte och hår, och sedan ta mig de 15 milen (typ) till Göteborg. Tänker att jag byter kläder där på någon hotelltoalett för så tidigt får jag nog inte checka in. Tror det regnar tyvärr, så den kilometer jag tänkte kvista rätt enkelt kanske ändå kräver taxi, vi får se.

Typ så, denna braiga, så här långt, fredag morgon. 

En fjärdedels (Spanien)manus är redigerat

 Jag var uppe tidigt idag och nu är jag klar för idag. Resten av dagen ska jag ägna åt att äta, är vrålhungrig, köpa en BH med korslagda band på ryggen eftersom jag har galet inflammerad fettknöl just där bandet vanligtvis löper, dammsuga och hämta Selma.

Fettknölen är gammal men har blivit provocerad av bikiniöverdelen, det går att se (eftersom jag lite färg på ryggen) att den sitter exakt under bikiniaxelbandet. 

Den svullnade för några år sedan också och det tog ett tag innan den tömde sig av sig själv, i värsta fall måste man ju sprätta upp den, vilket jag har gjort med en annan på framsidan en gång (och en på armbågen, men den operarade man bort och sydde igen). Men det är en massa bök involverat, och om man gör som förra gången klämmer man ut eländet (det gör djävulskt ont eftersom det är inflammerat och bedövning knappt hjälper) och sedan ska såret ska vara öppet och läka ihop av sig självt. Jag hoppas att jag slipper det, och kanske kan man ta bort den när den INTE är inflammerad istället. 

Enligt GOOGLE ska den läka ut själv och bara i undantag behöver man läkarvård. 

Idag ska jag köpa alsolsprit och lägga omslag på den, vilket inte är lätt på ryggen men det går ju att göra så länge jag är hemma och i bilen. Nsaid-preparat ska också vara bra, så Ibuprofen ska jag också köpa. En BH behöver jag inte ha på mig förrän till bokmässan på fredag. Tack och lov är det inte så varmt längre, och en tjocktröja döljer det som hänger och svänger.

Har det inte blivit bättre efter mässan får jag väl gå till doktorn. 

Det går verkligen ingen nöd på mig. 

Söndag. Bra dag så här långt! Nu är maten klar!

Sötpotatis zucchini champinjoner aubergine kyckling äppelmos och sötstark senap

Lördag och jag har bollar i luften.

 Främst redigering, som alltid går bättre på morgonen, och sedan planera resan till Västkusten på onsdag. Jag ska först åka hem till min mamma och sova där i två nätter (hade tänkt en från början, men det blir mindre stressig med två eftersom jag ska göra research i närområdet på torsdag – och ett tredje hotell känns sådär) och sedan åker jag till Göteborg fredag morgon när jag är färdigpiffad för mässan. 

Det är en bra plan! Träffa familj, göra research och jobba på mässan. 

Alltså måste jag prova kläder. Jag är inte mitt smalaste just nu och därför behöver jag prova för att det inte ska sitta för tajt. Det är tre mässdagar och två middagar, med kläder, handväskor och skor. Plus övernattning hos mamma, och två hotell i Göteborg eftersom jag hade bokat och betalat det ena när det bestämdes att jag skulle vara på mässan ytterligare en dag (vilket förstås betyder att Forum vanligtvis betalar en natt till, nu får de betala mig i efterhand istället.)

Jag ska bo på Jacy´s natten mellan fredag och lördag vilket ska bli kul, det är nytt, sägs vara fräscht som tusan och ligger på gångavstånd från mässan (1 km). Jag behöver bara köra dit min väska och sedan återvända till garaget som är bokat vid Gothia. Det är gångavstånd men helst utan väska ju. 

Många gånger är det fint väder just mässdagarna och har jag tur så är det uppehåll när jag ska vandra fram och tillbaka. 

Typ det här. Visst ser det lyxigt ut?

Egentligen skulle jag ha åkt till frissan idag men jag struntar i det. Har inte varit där sedan i maj (APRIL såg jag nu, fem månader nästan på dagen), tror jag, men ska ändå sätta upp det och piffa, så slitna toppar märks inte och jag gillar längden just nu. Det var så fint axellång när jag klippte mig, men vill kunna ha det i tofs eller fläta. Just det är perfekt när man är på mässan och inte har tid att bry sig om håret. Jag pillar gärna i det, och det är skönt att veta att det inte går när jag har en uppsatt FRISYYYR!

OCH, jag behöver den här dagen till jobb. Ska göra inpackning och sånt när jag är klar för idag. Och färga ögonbrynen som är grå och pekar åt alla håll. I morgon ska jag jobba och städa innan jag hämtar Selma på eftermiddagen. 

Ni hör. Jag har en plan. Är någon förvånad?

Flög utan öronproblem,

 däremot mådde min stolsgranne mycket dåligt, hon tuppade av, fick kramper och gick från pratsam 81-åring som läste en pocketbok jag också hade läst, till att vara trött och rätt borta och hon kände inte igen mig. Helt förvirrad. 

Jag bytte efter ett tag plats med hennes dotter som satt långt bak i planet, och då hade vi fått lite mer liv i henne. Men hon var så trött så trött. 

När jag gick av satt dottern och sambo med damen och väntade på en rullstol. Jag hoppas att hon fick snabb hjälp. 

Idag har jag hämtat Selma, handlat, plockat lite hemma, i morgon ska jag börja jobba och packa upp. Jag har inte ens öppnad väskan, jag har varit alldeles för trött. Och någon långpromenad har det inte blivit, vi har lekt ute (och inne), det har fått räcka. 

Nu har hon fått ett ben och då lägrar sig lugnet. 

Hon är alltid rätt upphetsad här dag ett. Vi har ju inte setts på två veckor. Benet är ett sådant som hon kan gnaga på i evighet. Ibland får hon ben som hon äter upp supersnabbt, det här är mycket bättre. 

Hon ska tillbaka till Linnea på torsdag och sedan hämtar jag henne söndag till tisdag igen. På onsdag åker jag till västkusten, ska göra research och hälsa på mamma en sväng innan jag åker till Göteborg och bokmässan, där mitt program drar igång fredag eftermiddag och avslutas söndag vid 15 då jag kör hem till Stockholm igen. 

Det var det. Snart en sista kissutgång och sedan ska vi lägga oss, Selma och jag.