Jag kommer eventuellt iväg till New York ändå.

 Om jag sänker kraven på flyg- och hotellkomfort kommer jag ned i pris. Jag åker, som det ser ut, nu i sex nätter, i slutet av maj. Mina amerikaböcker är på intet sätt slut (jo, släktböckerna, men det finns andra som jag vill skriva längre fram), även om jag sticker emellan med annat och jag vet exakt vad jag behöver se den här gången som jag inte har sett tidigare. Som vanligt är det ingen semester, så konstigt ändå att jag inte längtar efter det. Och verkligen inte shopping. 

Den här gången har jag så mycket på agendan! Jag ska bara gå och gå och gå. Tyvärr åker jag lite sent på våren, så det kan bli väldigt varmt, men det är inget att göra åt. Förra resan, slutet av april (tror jag reste på min födelsedag den 27e), störtregnade det 6 av 7 dagar som jag minns det, så varmt kanske är bättre ändå. Gå ska jag göra, oavsett. 

En plaskblöt dag förra året, men det hindrade mig inte såklart. Väder schmäder, det var bara att hänga upp på tork. Just den här dagen minns jag extra väl, för jag var på väg till Charlotta Hellbergs adress. 

Jag tog en taxiresa förra året. Chauffören var så trevlig, stannade till och med för att KÖPA KAFFE på vägen, och pratade oavbrutet från hotellet till Battery park, där svenska konsulatet låg once upon a time. Men när han sa att jag fick betala vad jag ville för resan, betalade jag förstås alldeles för mycket och så kan jag inte göra med en tajtare budget. 

Om jag planerar mina dagar bra, så håller fötterna. Det finns ju andra sätt att ta sig runt, som buss och tunnelbana i värsta fall. 

ÅHHH, vad roligt, något att se fram emot, hurra. 

Hotell ska jag hålla utkik efter. När jag fyllde 60 år bodde jag på ett billigare hotell än förra året men det var fräscht och hade kaffe på rummet. Jag ska hålla utkik efter priserna på det och på ett annat jag också har bott på tidigare. Men också andra, såklart. Jag har flera gånger prelbokat och sedan bokat om i sista stund för att priserna droppats dagarna innan jag ska åka. 

Som jag gläder mig!

Hurra2!

Vilket friskhetstecken hunger är,

 jag tänker på det när jag ser någon som går igenom en skilsmässa som har blivit väldigt smal. Det var ju jag också när jag gick igenom min jobbigaste period med mitt ex. Det gick bara inte att äta ordentligt när man var så förtvivlad.

Numera har jag förstått vilken mat hon gillar. Äntligen. 

Så hungrig, då mår man finemang, tänker jag. I alla fall är det så för mig. 

Selma hade det  bra hos hundvakten igår kväll, verkade det som. Hon pep och var ledsen när de lämnade henne men det går ju över. Hon blev så glad när de kom och hämtade och ännu gladare när jag satt i bilen och väntade. Men hon blev fundersam när vi lämnade av matte och husse i Sumpan. Inte så att hon grät, mer förvirrad. Snufsan. Hon klarar flyttarna så bra, men det gör nog lite ont i hjärtat en stund att behöva lämna det ena eller det andra hemmet.

I morse fick jag väcka henne. Vaknade själv kvart i sju och Selma lyfte huvudet men la sig ned igen och typ kvart i åtta väckte jag henne för då behövde jag gå på toa. Vanligtvis går jag upp direkt när jag vaknar men jag hade inte hjärta idag när hon sov så gott. Går jag upp gör ju hon det också. 

Idag ska jag korrläsa, för det måste jag, inte lika mycket som igår – hälften räcker. Då tar jag andra halvan i morgon, sedan är jag klar med första korret och kan börja jobba med Spanien 2. 

Det var så gott och mysigt igår kväll. AG är känd för sitt kött (dyrt som satan) och jag blev BJUDEN tack vare min födelsedag nästa helg. Och sedan fick jag i present att se Le Miserablé i Globen i januari nästa år. En stor produktion där Jöback spelar Jean Valjean. Så roligt. Exakt en sådan present som jag vill ha. Det finns få musikaler som berör mer, med den fantastiska storyn och musiken som ju är enormt berörande.  I julklapp fick jag också en upplevelse: Tommy Körberg på Skansenscenen i augusti. Ska också bli superkul. 

Jag samlar på upplevelser som andra samlar på porslin. De där resorna jag behöver göra då och då ligger i samma korg. Jag är aldrig mer närvarande än när jag är på resande fot och upptäcker något nytt. Att kliva runt i New York på väg mot ny research är 100% avkoppling. Jag kan inte riktigt beskriva hur skönt det är. Jag är inte stressad hemma, och inte orolig eller hispig, men jag har en stark längtan efter upplevelser och det är ju toppen med tanke på det här jobbet. Mindre toppen när firman inte har råd. 

Vi får se om jag kan och har råd att göra något framöver. 

Vi försökte synka våra scheman igår, och det finns en lucka sista veckan maj. Jag har ju mitt psoriasis som behöver sol också, och med en deadline i juni skulle jag behöva komma bort och jobba intensivt i två veckor, utan hund och måsten och garanterad sol på lunchrasten. Det är inte klokt vad det är bra för mitt skrivande. 

Jag funderar vidare. 

Nu ska vi ta morgonpromenad 2. Den första är bara för att uträtta morgonbehoven och inte en promenad utan mer "gör det du ska så att vi kan gå in och dricka kaffe."

Den här andra tar något längre, en kvart kanske. Uträtta behov och sträcka på benen. När vi har kommit in tänker jag att jag ska jobba. Det är svinkallt ute igen, men det verkar vara så över hela Sverige. 

Har vi någonsin haft en kallare vår? Vanligtvis så här års är ÅsaPåsa brun och fin pga sol på balkongen. Jag har suttit ute i två kalla minuter i år, det är allt. 

Jag har Selma till på torsdag, på fredag ska jag ta vaccin mot bältros och på lördag ska jag till min frissa i Farsta. Senast jag klippte mig var i början av januari, det är en risbuske jag bär runt på  nu. Samtidigt ska jag tvätta bilen, eftersom jag hittade tider som passade ihop. Bra kombo. Jag fyller år på lördag så hår och bilpiff är presenten till mig själv.

Typ så. Planen för veckan. Känns trygg och bra.

Kom just in efter promenad 2. Det är SVINKALLT!!

Vi ska ju äta middag ute idag

 och Snorpan ska lämnas till hundvakt. Efteråt ska jag köra gänget till Sumpan, men Selma får följa med mig hem. Alltså är det bra att jag redan har korrläst såpass mycket (200 av 300 sidor) som jag har gjort. Hon stannar hos mig till på torsdag, och efter det måste jag sätta igång med Spanien 2. Jag vill att den ska levereras senast i mitten av maj, för det är ju vad jag har lovat Teresa. Jag ska bara få ihop det med hunden också. 

Jag hittar inga direkt korrfel i Fjällbacka 3, däremot lite upprepningar och sånt lullull. Förhoppningsvis hittar korrläsaren mer av det jag inte ser. 

Efter att jag har tvättat badrumsgolvet ska jag duscha och tvätta håret. Det är lite omvänd ordning, men det jag skulle ha gjort i städväg i morgon, är bättre att göra direkt eftersom Selma är på väg. Dessutom vill jag inte bli svettig efter jag har duschat. 

Leksakerna är på plats! Röda rummet är nog hennes favvisrum. Här ser hon bäst ut genom fönstret sedan jag satte upp balkongskyddet som gör att hon inte ser lika bra på den sidan av lägenheten, och dessutom är soffan lägre här än den i matrummet. Mne hon springer ju mellan rummen, eftersom det är hennes favoritgrej att göra här. Jag slänger grejer och hon springer efter och hämtar dem. 

Häpp!

Korrläsning, minsann.

Jag printar nog inte den här omgången, gör det i nästa, den sista när bara jag läser.

Igår skulle jag också jobba, men var mest låg och ledsen. Jag körde Selma till Sumpan på morgonen och hade varit arg på henne kvällen innan, vilket gav mig dåligt samvete. Det var mitt fel, såklart, hon envisades och jag exploderade, ute, 22.15, typ. Min lilla skrutta. Vi blev vänner så fort vi kom in, men jag vill inte bli så arg så nästa gång ska jag plocka upp henne istället. Det gjorde jag nu också, men för sent. Då var jag redan förbannad. 

Det som utlöste det var hundars mattar som inte fattar att min hund behöver lugn och ro för att göra det hon ska. Hundmöten är jobbiga för hon vill alltid fram till hunden, alltid, och vi tränar på att ta det lite lugnt men det är svårt. Hon får hälsa på några få på samma gata, men inte på alla och det är ju omöjligt för henne att skilja på. Är det en hund i närheten är det helt ointressant att kissa. Och det var det den kvällen, tack vare hundens matte som gick efter oss med sin hund. 

JAJA, mitt fel, och jag behöver uppenbarligen träna lika mycket som hon gör. Hoppas bara att hon inte har blivit rädd för mig. 99% av tiden är jag en härlig matte, det var ju bara synd att jag inte lyckades med det sista kvällen här. 

Pluttan. Hon är så söt i sin nya korta frisyr. Jonathan är inte lika nöjd, han gillar lurvet, men jag tycker att hon är superfin. 

Jag vet inte när jag får tillbaka henne nästa gång, det är svårt att få ur mina delägare hur de vill ha det framöver, vad de har bokat och inte. Kanske får jag veta mer i morgon. Vi ska äta middag ute, vi tre, och på något sätt ska Selma passas av någon. Vem och hur lägger jag mig inte i, så länge hon inte behöver vara ensam. 

Hoppas att ni får en fin helg!

Seg dag, jag är sååå trööt.

 Inte för att Selma stör, för det gör hon verkligen inte, men jag sov för få timmar. Det där att jag behöver gå på toa innan jag har sovit klart är boven i dramat för jag har svårt att somna om efter det.

Och dessutom är det så trist väder, kallt blött och bedrövligt, så någon längre promenad blir det inte idag utan istället flera små. Vi har tagit en biltur, kollat närområdet, tankat bilen och gick en kort promenad i Gustavsberg innan det började snöhagelregna. Selma verkade inte bry sig, det är jag som är väderkänslig. 

Promenad i Gustavsberg

Fint hus i Gustavsberg

Igår var jag på akademibokhandeln Odenplan för bokprat, Jonathan passade Selma och mötte mig utanför efteråt, sedan körde vi honom hem innan vi återvände till vår lilla ö. 

Mitt ansikte har i vissa vinklar en alltför stor likhet med en fotboll

Där har vi gårdagen. Jag delade scen" med Pastor Vivecas skapare, Annette Haaland, som berättade om sin senaste utgivning i serien: Pastor Viveca och Solkattens leende.

Nu har jag inga göromål utanför hemmet förrän jag ska till västkusten en sväng i maj. Jag ska hämta mamma på Landvetter, göra research och sedan plocka med mig min brorsas dotter till Stockholm för hon ska få gå på Taylor Swift-konsert med Jonathan och Linnea. 

Tjohejtjohopp på det.

Mitt psoriasis har gått från brutalt fjällande (i måndags), till i princip helt och hållet borta igår. Så märkligt. Jag har tagit bort ytterligare en produkt, senap, men om det spelar roll eller inte har jag inte en aning om.  Jag har ju en misstanke om att det var solariesolen som utlöste det konstiga på handryggen och fingrarna. Nu är det borta i alla fall (i alla fall ett tag, hoppas jag) Hurra!

Ledig på Ingarö, sov till nio,

 vilken dröm!

 Men listan på allt annat som ska göras idag är lång: 

• Tvätta håret (ja, det krävs banne mig en egen punkt för det)
• Handla, det är tomt i skåpen
• Städa, i morgon kommer Selma
• BIO, som blir belöningen för dagens pyssel. Jonathan och jag ska se Den sista resan. Det blir hans tredje gång. Han såg den först med sin pappa, sedan med Linnea och nu är det då min tur. Ska bli så mysigt.

Manuset gick iväg igår som det skulle, och jag får tillbaka det på onsdag eller torsdag för den första korrläsningen av två. Helt sjukt att Fjällbackaserien snart är klart och utgiven. Det är ingen försäljningssuccé, men det trodde jag ju inte att det skulle bli heller. Och det är på sätt och vis synd, såklart, för serien är bra som tusan och får väldigt fina omdömen överallt. Min nittonde bok, men 20e utgivning (jag skrev ju första Spanien efter den här, men vi gjorde en rockad i utgivningen).

JAJA.

Man får jobba på istället, det är inte lika lätt att få höga försäljningssiffror nu som bara för några år sedan.

Det här är pocket och inbundet för En liten värld. 

10 år senare har den sålt strax över 100 tusen, men efter första året 50, såg jag nu (jag trodde att det var mer år 1)

Året efter låg försäljningstotalen på 75, året efter det 82 och sedan har det tickat på med 5000 per år och från 2020 fram till nu 10 000 ex till. 

Tack vare digital försäljning tickar ju även de gamla titlarna på. 

De flesta av mina böcker har landat på 50' år 1. Men inte numera, tyvärr. Marknaden går ned (även om feelgood säkert växer något), men vi är också så oändligt många fler som ska dela på samma kaka. 

Jag drömmer fortfarande om att få den där idén som älskas av en hel värld och som säkrar min pension, men det är inte den jag kommer att ge ut härnäst. Idén finns inte än, tyvärr. Men jag funderar. Det krävs mer än en vanlig roman, tror jag. Och en stor dos tur. 

Well, en dag kanske den bara pluppar ned i huvudet, säljer i miljonupplagor och så måste jag åka till Japan, Australien och Tongaöarna för att prata om den innan jag säger hej och tack till bokbranschen om 20 år. 

Sitter i gröna soffan som alltid så här dags. Dricker kaffe innan hårtvättandet. Nästa måndag har vi uppstartsmöte för Det sista kapitlet vid mitt bord istället för i Bonnierhuset. Jag älskar fortfarande att jag möblerade så här. 

Hoppas veckan blir fin!

Jag vaknade och gick upp

 utan att kolla klockan. 6,5 timma är för lite, men jag drar igång redigeringen så får vi se hur snabbt jag kroknar.

Jag har i alla fall fakturerat veckans biblioteksbesök vilket är bra för då är det gjort. 

Det har varit en rolig miniturné. Utsålt, vilket alltid är kul, såklart. Nu har de varit det på alla ställen jag har besökt i år, men gudarna ska veta att det inte alltid har varit på det sättet. Jag har föreläst för 2 personer, suttit i boklådor och signerat böcker till 1 person på 1,5 timma. 

Numera verkar folk som kommer känna till mina böcker, i alla fall någon av dem.

Gothia var som vanligt superbra, jag känner mig hemma där. Allt funkar, allt finns, och jag hittar till garaget numera. 

Nu har jag inga föreläsningar inbokade förrän i höst. Jag hoppas att det trillar in fler, för jag tycker att det är roligt, och det är förstås bra att få in lite extra pengar då och då. Dessutom är de bra för min rastlöshet. Jag kommer iväg lite, vilket jag ju behöver då och då.

Under pandemin rann all rastlöshet av mig. Jag nöjde mig med att vara hemma, inne, i min ensamhet. Omständigheterna gjorde att jag helt gick ned i varv. Vi fick inte röra oss, enligt myndigheterna, och inget i min kropp protesterade mot det. Så märkligt ändå. Det var som att när möjligheterna ströps fann jag mig bara i det. 

Det är nästan obegripligt när det nu kryper i kroppen av lust att röra på sig. Jag tror att det handlat om att ALLA hade ungefär samma restriktioner under pandemin, andra länder sa nej till inresa, och när jag får sådana tydliga instruktioner anpassar jag mig till det. Då har jag ingen reslust längre. Det är märkligt att tänka på. 

MEN, så fort det var möjligt åkte jag ju. Den lilla luckan som gavs i slutet av sommaren 2021, efter andra vaccinationssprutan, tog jag och reste till Cypern där jag på samma sätt som hemma låste in mig. Jag skrev en kvarts roman under resan. 

Där har vi det. Om det blir fler resor i år vet jag inte, min lilla firma har sämre ekonomi just nu och det får jag ju motvilligt anpassa mig efter. De pengar som jag har haft över har jag flyttat för.  I längden kommer det att löna sig, men det kommer att ta kanske fem år att räkna hem. Alltså måste jag bo här i TIO!

Här jobbar jag idag, i alla fall just nu.

Jag måste handla frukt, det är det enda utöver manus jag behöver göra idag. Jag funderar på att ta en promenad till Ica, i Brunn, som den lokala lilla orten heter. Där finns en skola, bensinmack och Ica. Tror att min kropp skulle gilla det, faktiskt. 

Typ så, lördag.

Plötsligt, bara så där, är det tisdag.

 Idag har jag satt på sommardäcken och i morgon, på vägen mot Göteborg, ska jag stanna till i Farsta och efterdra dem eftersom Däckia ville det.

Efteråt åkte jag och solade, och till återvinningscentralen med allt det som jag hade lassat in i bilen. Nu är den tömd och sorterad, äntligen.

Idag skiner solen på Ingarö och jag har stått i valet och kvalet om jag ska göra som i Farsta, sätta på mig en bikiniöverdel och sola som jag brukar. Det är ju insyn här, men jag har bestämt mig för att strunta i det. Låt folk glo då, om det är intressant, så tänker jag. Jag behöver sol, har fläckar över hela kroppen i princip. Inte stora och de stör mig inte, men de finns där om än rätt fina just nu. 

Linnea har varit med Selma hos hundfrissan idag, så nu ser hon väldigt välvårdad ut. De tog rätt mycket, hon hade tovor som behövdes tas bort, skruttan, alltså är hon mer korthårig än tidigare. 

Från den här ruffsiga frillan

En nyklippt liten tjej

Skruttan, ser så liten ut,

När jag lämnade henne igår blev hon så glad över att träffa Linnea, men sedan hoppade hon över till mitt säte och satte sig i knäet. Gulle. Men hon var inte alls ledsen igår, inte vad jag såg, utan när Linnea tog henne så gick det ju bra. 

På torsdag åker de till Östersund med tåg och sedan ska hon vara hos mig från måndag till fredag. När jag har en jobbgrej någon av kvällarna jobbar Jonathan över så att jag kan lämna Selma hos honom medan jag är på Akademibokhandeln inte långt därifrån. Perfekt, ju. Bara att kvista tillbaka och hämta henne när jag är klar. 

Typ så när jag ska packa min lilla väska. Bilen lämnar ön ungefär kl 8 i morgon bitti. Först till Göteborg och checka in, plus piffa till mig och sedan vidare till Ljungskile bibliotek. Tillbaka till Göteborg efter det, och dagen efter Kullaviks bibliotek. Tillbaka till Göteborg och fredag morgon kör jag hem igen. 

Exakt DÄR har vi det!

Lördag, minsann.

 Idag rensar jag upp i hallen. Där står allt som ska slängas, sorteras och tas till återvinningen och jag vill att det ska vara RENT.

Igår fick jag i alla fall sprutt i duschen, så nu kan jag äntligen nyttja den och tycka att det är skönt! Värme OCH sprutt, vilken lyx! 

I morgon, när jag har hämtat Selma, ska vi hem till en gammal arbetskompis som bor i Saltsjö-Boo, inte så långt härifrån. Ska bli kul. Selma är ju inte så van att vara gäst någon annanstans, men jag tar med lite grejer till henne så att hon håller sig lugn. Ett ben, en leksak och lite sånt. 

Förra gången vi var på visit någonstans var det en bebis i huset och det kräver ju extra passning, såklart. Det gick inte att vända bort blicken. När jag gjorde det var Selma på bebisen eller remmade upp för trapporna till övervåningen. Så till sist höll jag henne i koppel och då lugnade hon sig lite. Det är mycket energi i den där lilla hunden, som kanske inte är så liten längre, förresten. 8 månader, snart, och väger 5 kilo. 

Nu ska jag jobba lite, mest för att hålla koll på vart i manuset jag befinner mig. Jag är vilse i pannkakan och det är ju en utmaning som heter duga. 

Jag gillar min hand från Ikea

Väldigt märklig natt.

Jag vaknade 02.30 och varenda tanke jag någonsin tänkt i hela mitt liv började snurra. Jag kom inte ur det, det blev som en kaotisk loop. Kl 4a var jag fortfarande vaken. Idag blir det inget kaffe efter 12.00. Jag minns inte när jag drack sista koppen igår, vanligtvis dricker jag decaf om jag är sugen på sen eftermiddag, men jag minns inte gårdagens intag. 

Tills sist i natt gick jag mentalt in i mitt nästa (nya) manus som jag började skriva på Kanarieöarna. Att få in i manus är ett trick, det får ihop tankarna. Och det är det sista jag minns från i natt. Väckarklockan ringde 7.30.

Det snöar ymnigt till och från, och jag behöver handla, men måste ju vänta på VVS-killen som ska komma idag, ni vet han "i alla fall inte före 9." 

Jag hittade hamburgare i frysen och med broccoli och osötat äppelmos i magen klarar jag mig ett bra tag, men handla behöver jag för nu är det tomt i kyl och frys.

Än har jag inte kommit igång med Spanien 2 och det blir nog inte massor gjort idag, däremot behöver jag öppna manus och kolla var jag är och kanske skriva lite utan att ha en ambition om att det ska bli en massa nyproduktion. 

På tisdag eller om det är onsdag, åker jag till västkusten och på torsdag åker Selma åker tåg igen till Östersund dit Linnea och Jonathan ska åka för att vara med på Linneas farmors begravning.  Jag fick inte ta med henne till biblioteken, annars hade hon kunnat åka med mig istället. Jo, till ett personalrum fick hon följa med, men hon är ju inte van att vara ensam så länge än (knappt något alls, och det behöver vi förstås träna) och kanske bara skulle vara skrämd och förtvivlad och det klarar ju inte jag att ens tänka på. 

Hemma är en annan sak, här har hon sina saker och sina favvisplatser. 

I Östersund ska hon passas av en bekant, men då har hon ju i alla fall sällskap. Skruttan. 

Nu kom VVS, hurra, då kan jag snart åka och handla. 

Han behövde stänga av vattnet. En kran är bakom min klädställning, den andra bakom mitt stora vita skåp ... som jag ju tömde förra veckan då en annan vvs-person var här. 

Där ser ni luckan bakom skåpet där varmvattnet sitter

Frågan är om jag ska flytta skåpet från hallen till tv-rummet. 

Det har hängt med mig sedan jag köpte min bostadsrätt i Farsta, typ 2006. Jag tycker fortfarande mycket om det. Hade ett annat liknande i brunt (som jag sålde på blocket), det blev som en mörk koloss när det fick flytta med mig från Fagersjö till Liljeholmen och passade inte alls in i den lägenheten. 

Det vita passar däremot in lite överallt. Det har stått i kök som rumsavdelare, i hallen i Fagersjö, i badrummet i lilla lägenheten i Liljeholmen och i ett kök igen i min senaste lägenhet. Här är hallen den perfekta platsen, än så länge i alla fall. Jag valde mellan att ha det där eller i sovrummet, men ställde det höga bruna i sovrummet istället. 

Vidvinkelbilden gör förstås att skåpet ser gigantiskt ut (rummet är litet och helheten går inte att fånga), men det är faktisk väldigt fint. Även om sov illa i natt så sover jag oftast väldigt gott i mitt nya sovrum. Jag har ju turen att inte ha några sömnproblem om jag: 

1. Inte oroar mig för något.

2. Inte ska resa någonstans eller är förväntansfull av andra skäl.

2. Inte har druckit kaffe eller ätit socker/snabba kolhydrater. 

I alla fall: medan han grejar trycket i kranarna ska jag fundera vidare på vita skåpet. Nu BORDE ju vattnet vara klart för ett tag, och eftersom jag organiserade allt väl förra gången (då var det så mycket mer stök i skåpet och tog tid att plocka ur) var det enkelt och snabbt att tömma nu. 

Jag har funderat klart. Jag vill ha det i hallen. 

Här är ju tanken att jag ska ha en likadan soffa till. 

Och då ska den vita fåtöljen flytta in i hörnan är tanken. Jag behöver skjuta både soffa, bord och bokhylla, men det finns plats till det. När jag flyttar fåtöljen ska den få samma klädsel som soffan. Jag hade en extra beige klädsel till den som jag har lämnat tillbaka till Ikea. Den gröna är 1000 kronor billigare. Bingo!

Nu saknades en grej till kranen, så han pep iväg för att köpa det, så antar att han är klar här om en timma kanske. 

Jag börjar jobba så länge. Trevlig helg!

Ny redigering/fördigställande

 Andra Spanienboken. Jag får inte någon riktig ordning på den och mest tror jag att det beror på att arbetet med den har blivit hattigt. Det är stor skillnad mot Fjällbacka 3 som jag ju skrev i ett svep, ett ljuvlig arbete som jag har sagt tusen gånger.

España två är inte lika svepigt, har ingen riktning och det känns som om jag flänger hit och dit utan kontroll. Jag startar små trådar överallt som jag inte har en aning om ifall jag kan knyta ihop. 

Det ska bli mig ett sant nöje att läsa igenom den när jag är klar. Det är ju möjligt att den sitter ihop mycket bättre än jag tror.

Tänk att det kan vara så olika.

Jag minns att jag när jag skrev de tre korta Sonjaromanerna att jag hade tappat skrivförmågan, det kändes så. Inget blev bra, jag fick inget flow och innan jag läste igenom dem var jag fruktansvärt missnöjd. 

Sedan insåg jag att de ändå var helt okej. Inga mästerverk, men helt okej. Ibland får det vara tillräckligt innan det går till förläggare och redaktör, som förhoppningsvis kan blåsa nytt syre in i manuset. 

Typ så, en dag när jag är sömnig och gärna skulle tagit en tupplur om inte en VVS-kille skulle komma i morgon bitti. Somnar jag nu, somnar jag inte ikväll, och det är bättre att lägga sig tidigt så att jag orkar vara uppe och klar när han kommer. 

Utsikt från min skrivstol.

Där har vi det. Snön vräker ned på västkusten tydligen. Här hos mig ligger den kvar sedan i förrgår, men det har än så länge inte kommit någon ny. 

Inte kommit igång än, men är som en frustande häst.

 Lite nervig, förväntansfull och positiv på en och samma gång. 

Som jag gillar den här romanen. Nu vet jag att det inte betyder ett dugg, men det gör det för mig. Jag har det fortfarande i mig, så känner jag. España är en annan sorts bok, mer av en pralin än Fjällbacka 3 som har en större tyngd. Jag blir inte besviken av betyget 3 på España, men det blir jag om jag får en 3a på Fjällbackaböckerna. Särskilt den här, tror jag. 

JAJA, vi får se. Först ska den färdigredigeras under dagen. Sedan är det en kort koll från både Lena och mig innan korr, i två vändor. 

Jag pratade med en kollega (låt oss för enkelhetens skull kalla honom Mattias Edwardsson), som har TRE korrfel (hittade av korrläsare) i sina böcker (och därmed NOLL när de går till tryck). HA HA HA. Så är det inte här, kan jag berätta. Jag har inte det där i mig. Min flygande blick är tydlig även där. Det är så jag skriver och det är uppenbarligen också så jag läser manus. 

I den här vändan tar jag bort sådant som min redaktör har lagt till, alltså småord som hon tycker passar och som jag aldrig skulle använda. För mig blir det inte bra. Jag måste ha mina ord, hitta egna varianter. Många gånger blir det övertydligt att förklara varje gest, där gesten självt borde säga det jag vill ha sagt. Om någon slår ut med händerna borde det framgå av sammanhanget varför. Just den biten ligger ju hos mig att lyckas med. 

Det är roligt att redigera, det blir så himla mycket bättre!

Nu behöver jag dra ned tempot mot slutet och dra ut på det lite, det är nog det svåraste för mig. Jag hastar gärna klart. 

Men med tanke på att detta är sista delen i serien behöver jag fånga det på något sätt, och hur är inte HELT klart än, trots att det är sista redigeringen. Det måste helt enkelt bli klart idag.

Min bil är insnöad och jag funderar på att bara låta den vara det idag. Jag skulle behöva sola, slänga grejer och sånt, men kan skjuta på det till i morgon. Jag solade igår, innan snön kom och det var halt och haglade. Tur att jag inte har bytt däck. Planen är att göra det på tisdag innan jag åker till Västkusten, men då måste det ju vara snöfritt hela vägen till Göteborg. 

Här sitter jag och jobbar just nu. Det var inte skönt i gröna soffan idag. Senare sätter jag mig i fåtöljen i röda rummet. 

JAJA, vi får se. 

NU drar jag igång. Hurra!

Det är hårtvättsdag,

jag kan bara inte skjuta fram det längre. Men tack och lov är vattnet varmt i alla fall, alltid något! 

Nytvättad med nya ögonbryn, tjolahopp!

I går eftermiddag somnade jag i soffan, vilket förstås gjorde att jag var vaken till väldigt sent. 

Sen vaknade jag sju i morse, inte ett dugg pigg, men inte tillräckligt trött för att somna om. Så jag gick upp, gjorde en stor del av dagens jobb och efter dusch ska jag ta mig till Värmdö marknad och livsmedelsbutik, innan jag gör 15 sidor till.

Selma, som var en mammig hund i lördags när Jonathan och Linnea var här (hon ratade dem helt och ville bara vara med mig), är nu i Sumpan och jag har grejer att ta tag i. Inte bara jobb. Mitt hem och min garderob behöver också omvårdnad. 

Igår tvättade jag kläder, framöver ska jag tvätta golv (har inte gjort det sedan innan jag flyttade in), och sedan ska jag redigera klart (deadline torsdag morgon). 

På söndag hämtar jag Selma, lämnar tillbaka henne igen på måndag, och på tisdag (eller om det är onsdag) åker jag till västkusten och bibblor. Först i Ljungskile och dagen efter i Kungsbacka. Jag bor på hotell i Göteborg som ligger mitt emellan. 

Typ så. Hoppas att du har haft en fin påskhelg! Tjohoo!