Gårdagens koll av hela kroppen gick bra,

och det jag hade oroat mig för, magnetröntgen, gick finemang. 

Röret man åker in i är öppet i båda ändar, och när jag hade fått inspektera det noga och insåg att jag i värsta fall kunde krångla mig ut för egen maskin, så var det okej. Killen som skötte allt, en röntgensköterska, var så duktig och vänlig. Man höll en larmknapp i handen och då och då frågade han om det gick bra. Hade jag larmat skulle de genast ha tagit ut mig från röret. Jag jämförde det med att ligga i ett solarium, för mig var det en bra jämförelse.

Det jag fasade för var ett sorts stativ jag behövde ha över huvudet när jag skulle röntga hjärnan, men med ögonbindel, hörlurar med P4 i, klarade jag det oväntat bra. Vi började med för mig det värsta.

Just huvudet tog 10 minuter, och efteråt körde man ut mig så att jag blev av med stativet. 

Ungefär ett sådant här stativ över huvudet. Men med mask för ögonen slapp jag se det och det låg ju inte direkt mot ansiktet, så det gick att tänka bort. 

Det var 3 olika omgångar i röret, den tredje och längsta fick jag kontrastvätska i armen och skulle då och då hålla andan. 

ALLT mellan armar och ben kollades. Håll tummarna för att man inte har hittat något! 

Om jag vill finns all röntgen att tillgå, bara att säga till, sa killen som jobbade där.

Utöver det så kollades mina halsvener, hjärta och ljumskar med ultraljud. Jag har pyttelite pålagring i en artär på höger sida fick jag veta, inget att bry sig om (just nu i alla fall. Kommer från höga blodfetter, tror jag att det var), inget alls på vänster. En hjärtklaff läcker lite, men troligtvis medfött och inget som överhuvudtaget påverkar hjärtats funktion, mitt hjärta funkade finemang så inte heller något att bry sig om.

Han var så bra på att berätta om allt! Biomedicinsk analytiker, heter hans specialistutbildning som sjuksköterska. Han var specialiserad på hjärtat. Samma utbildning som kvinnan som tog blodprover har. Väldigt lätt att få jobb efter utbildningen, sa hon. 

Jag fick göra vilo-ekg, cykla och kolla hur hjärtat reagerade på det, och testa min lungfunktion med en spirometer. Bättre värde än snittet för min ålder och vikt och han sa att man inte kunde tro att jag hade varit storrökare. 

Det är ingen bedrift, bara tur. Risken för att bli sjuk av min gamla rökning är nog över nu, tror jag, ungefär 25 år efteråt. Slutade vid 40 och rökte då och då efteråt, kanske fram till 43, men blev aldrig beroende igen. När jag slutade dricka alkohol 3 ggr per år, slutade jag också röka 3 ggr per år.

I den här undersökningen behövde jag väga mig och han han kollade siffrorna utan att berätta om dem för mig! Jag vill ju inte veta det eftersom jag hakar upp mig på det, och det respekterades. Men man behövde veta vikten pga olika storlekar på människor har olika storlekar på lungor.

Sedan var det läkarundersökning och den var som vilken läkarundersökning som helst. Man kollade släktsjukdomar, syskon (som jag ju inte vet så mycket om, mer än att en dog av cancer i ett öga och en annan av en massiv hjärtinfarkt efter att fått hjärtproblem efter covid, han var nersövd och jättesjuk i det, trots yngre, vältränad etc). 

Doktorn kollade reflexer, jag bad honom kolla min rygg efter fula fläckar, men inget alls. Sedan sedvanligt lyssnande på hjärta och lungor, men det här var ju efter min undersökning med ultraljud så det blev lite dubbelt såklart. 

Han sa också att det är bra att använda Canoderm för att det förebygger eksem, plus att 1/2 påse med Inolaxol (den bästa regleraren mot både lös och hård mage), 3 gånger per vecka, är svinbra om man har tarmfickor, dessa kan till och med gå tillbaka om man är noggrann med att ta pulvret så det börjar jag med idag. 

I vilken ordning man får de olika undersökningarna vet man inte riktigt. Hade jag fått blodprover och röntgen innan det andra, hade jag också fått äta i mitten av allt. Nu fick jag äta först när jag var klar, för det var så mina undersökningar låg. 

Det är konstigt men INGEN läkare har sagt något om mina solvanor, ingen. Inte ens min hudläkare! Och jag säger verkligen som det är, att jag solar mycket pga psoriasis. Inte en kommentar eller förmaning. 

I alla fall. När det var klart var det dags för blodprover, hon tog 8 rör, typ (tror att de testar bortåt 70 olika saker). Och hon kollade min bentäthet med att jag fick sätta ned vänsterfoten i en sorts balja (utan vatten). Hon kollade också min vikt i den första personens anteckningar utan att berätta det för mig. Hon hade slutat väga sig av samma anledning som jag. 

Jag har också fått tid hos deras ortoped i augusti för att titta på min tumme. Det ingår i priset.

Vanligtvis åker man tillbaka till kliniken och får provsvaren under en timmas genomgång, men jag får dem per telefon för jag åker ju till Cypern. 

Var tredje år rekommenderar man att göra om undersökningen, men det handlar ju förstås om priset för min del. Det kostar lika mycket som att ta med en familj på 4 pers på chartersemester, eller för min del som 2 charterresor i två veckor, eftersom mina resor alltid är dyrare pga reser ensam.

Jag fick ett eget rum och beställa lunch från en meny, det var ju lite extra lyxigt. Där väntade jag mellan undersökningarna (max 10 minuter). 

Jag åt 20.30 kvällen innan och det här serverades 14.30 typ.

Så gott när man inte har ätit på länge. 

Mitt eget rum, med bekväm fåtölj. I garderoben hängde en morgonrock som jag drog på mig för att jag frös lite. Den kunde jag ha på mig i magnetröntgen också. Däremot inga kläder med dragkedjor eller metall, så ingen bh men t-shirt gick bra. Jag tror inte att man kan göra den här om man har inoperad metall i kroppen. 

Ett tips jag fick med mig av både hjärtsköterskan och läkaren, var att höja pulsen en gång om dagen, det räcker. Gå i trappor, dansa, streta upp för en backe. Pulsen ska gå upp, det är det enda kravet. Då får hjärtat all träning det behöver. Man behöver alltså inte springa, inte cykla i 30 minuter (jag satt kanske på cykeln i 7 minuter där med EKG, det räckte gott och väl som hjärtträning. Jag blev inte ens svettig, men pulsen gick upp till 174 vilket var bra). 

Efteråt hämtade jag mina 8 par nya glasögon, tjohej. Och fick träffa Mio som sträckte ut armarna och sedan la huvudet mot min axel! Mitt fungerande hjärta svämmade över av kärlek.  

Idag startar dansen i det Hellbergska hemmet. Det blir ABBA!

När jag har dansat klart ska Selma och jag åka och panta burkar för Solnafamiljen, de hade säckvis på balkongen som nu ligger bak i bilen. Vi ska jobba lite och vi ska fortsätta packa. Jag ska också beställa en städning av bilen, vi åker ju till Fjällbacka bara två dagar efter att jag kommer hem. 

Bra dag, så här långt!

Så jag har druckit min enda (stora) kopp kaffe.

Bryggde en i vanlig bryggare, eftersom det inte är lika gott som det kapselmaskinen gör och då blir jag inte lika sugen på en andra kopp.

Hur bra tänkt?

Åt min overnight oats igår vid 21 och är inte alls hungrig (07.12) men det hinner jag säkert bli. Det är långt till kl 14.

Var hos Mio igår. Detta lilla knippe av vilja och energi. Nu har jag kommit på vad han ser när han ser mig. Här kommer ännu ett verktyg, tror jag att han tänker. För han sträcker armarna mot mig, men inte för att han vill vara i min famn, han vill att jag ska göra något. Typ, ta honom till dörren så att han kan pilla på dörrklocka eller dörröga. Plocka ned en bok, en leksak eller öppna en dörr.

Nu är det slut på matande, han vill äta själv, och när han är klar slänger han till Selmas förtjusning maten på golvet. 

Det är en ljuvlig unge!

Han säger där, mammamamamamam och papapapapapap, men inte mer än så än så länge. Om fem dagar fyller han ett år och fyra månader. 

När jag hämtar Selma idag får jag träffa honom igen.

Söndag.

Och jag har en rätt späckad agenda. 

Min KURERAT STÖKIGA vägg (kom ihåg var ni läste det först!) är min favvis. Jag gillar ju inte tapeten, men så här funkar den kanske ett år till. 

När jag någon gång tröttnar på färg tänker jag att jag kanske vill ha bleka, enfärgade, väggar. Inte vita, mer greige kanske?

MEN, hörnet stör mig enormt. De gamla tavlorna passar inte alls ihop med väggen (de hänger i oordning, okurerat, pga missnöjd). Lösningen ligger  att flytta dem till väggen bakom mig mot köket och flytta den stora blomtavlan hit istället.

Den här är färgmässigt så mycket bättre vid min KURERAT STÖKIGA vägg. 140 cm bred. Den kommer att täcka alla hål jag har skapat på andra väggen med mina flyttningar hit och dit för mina ögons skull. 

I morgon är ju min stora läkarundersökning, som jag har beställt själv är bäst att säga ifall det finns nytillkomna, (hahahaha, har inte haft nytillkomna sedan 2012, tror jag), en massa röntgen (MR), mätning av bentäthet, koll av inre organ: hjärta, lungor, bukspottkörtel, vener etc. Det ingår också ett motionstest (herregud).

Så jag behöver duscha, tvätta håret, raka benen och se till att jag är anständig när kläderna ryker (alltså, det vet jag förstås inte om de gör, men bäst att vara redo, jag ska ju ändå pyssla med sånt innan jag åker på fredag och då är ju det stora jobbet gjort. Småstrån är enklare att få bort än skog ...)

När det är klart ska jag stryka och när det är klart ta en promenad med min hund. När det är klart ska jag kolla lite i mitt manus och när det är klart åker min hund och jag till Solna och äter middag med min familj, där VÅR hund ska övernatta medan matte i Farsta ska röntgas och pysslas om av doktorer. 

Dammsugningen är klar, det kirrade jag i morse. Nu har jag ätit en lchf-frukost på det jag hade det hemma: bacon, 2 ägg och en liten kycklingfilé. Inte en grönsak. Väldigt fett och gott. 

Jag får äta fram till 00.00 i natt så tänker förbereda en overnight-oats, som jag kan ta precis innan jag lägger mig. Eftersom jag aldrig äter sent annars (är inte hungrig på kvällarna), men inte får någon lunch förrän vid 14 i morgon, så det blir en lååång dag utan mat om jag inte äter så sent jag  bara kan. Jag får dricka en kopp kaffe på morgonen.

Typ så, söndag. Bra dag, så här långt. 

Jag råkade komma in på en instagramprofil

(inga namn) som hade haft en brunhögerman som gäst i sin podd (inga namn) och kommentarsfältet fullkomligen fylldes av hyllande bruna kommentarer. Det var allt ifrån hur en religion tar över Sverige till att Förintelsen inte har skett, till att någon måste väcka svenskarna innan landet fylls av moskéer och böneutrop. 

Det är samma nissar som tror att jorden är platt, att allt vaccin är farligt och att sossarna kommer att sänka Sverige till en så djup nivå att undergången är nära.

Allt verkar utgå från en misstro mot precis allt. Väldigt nervösa människor, otrygga, som letar efter en enväldig ledare som kan ta dem tillbaka till 50-talet (som många uttryckte var drömårtiondet, trots att de flesta inte ens var födda då). Att landet leddes av sossar då var det ingen som hade tänkt på.

Idag är det nationaldag. Heja Sverige. Jag tror på dig och dina mänskliga värderingar. Det var trots allt tron på alla människors lika värde som "byggde det här landet".

Idag är det lördag. Jag ska snabbt skriva 200 ord, för att inte missa mitt manus nu när jag är inne i det, men jag ska inte jobba mer än så denna lediga dag. Istället ska jag städa, stryka och ta hand om hemmet. Jag ska också gå och sola, skicka tillbaka ett par skor och skriva en packlista. Plus promenera med Selma förstås. 

Just nu leker hon med en toffel och en boll, så antar att det är dags att gå ut. 

Tjohejtjohopp!

Varit ute. Nu ska Selma få frukost.

Under "knapret" av några torrfoderkorn och morätter, ligger hennes piller. 

Igår var vi ute 4 gånger. Och hon är lugnare, ligger och sover mer, verkar inte känna sig kissnödig alls på samma sätt. Hoppas hoppas. I morgon sänker vi dosen. 

Har just sett klart första säsongen av

 BROTTET.

Gammal dansk serie, men oerhört bra. Och lång. 20 avsnitt i säsong 1 och jag var bara tvungen att se klart den igår kväll, så somnade kanske vid 22.30 vilken ju kan låta helt okej ändå. Men inte om man vaknar morgonen efter kl 05.15. 

Dagens Selma

JAJA. Kaffe i lilla kroppen gör susen.

Än är det skitväder ute och har vi tur blir det likadant hela dagen, vilket gör det upplagt för  en tupplur senare. Det blir inte lika långa promenader om det regnar utan mer latmaskeri.

Jobbet går bra och långsamt framåt mot något som jag ännu inte vet vad det är. Jag har en bukett förövare, men vem som har gjort vad vet jag inte. Alla har motiv. Och när Ninni Schulman har tipsat mig om hur man skriver en deckare så har hon tryckt på just det: varje person som är ett villospår ska ha ett lika starkt motiv som gärningspersonen. 

Så där är jag nu. 

Jag tänker att det utkristalliserar sig under skrivresan. Det måste det göra, för efter den är det utförslöpa mot slutet av min TJUGOFJÄRDE roman. 

20 fullängd plus 4 kortare. O M G. 

Om man vet att jag alltid har varit en person som skjuter saker framför mig: jobb, läxor, prov, hemarbete så förstår man vilken BEDRIFT det är att planera och slutföra något som jag gör med det här jobbet. Jag tar det i mål. Det har jag inte gjort med särskilt mycket tidigare eftersom jag har blivit ofantligt uttråkad, gäspat och sagt "jag gör det i morgon."

Att börja i tid har jag aldrig begripit mig på. Dagen innan har varit min grej, och att då planera ett projekt som tar ungefär 14 veckor (typ den här gången), utan att någon hänger över axeln, peppar eller på annat sätt knuffar mig framåt, OCH alltid leverera i tid, är också en BEDRIFT. 

Eller så är det så enkelt som att jag äntligen hittade mitt jobb och då blev jag en annan yrkesperson. En sådan som gör planer, är strukturerad och har ordning. 

Deadline 5e augusti. Prick 2 månader idag. Har skrivit 1/3. Dubbel takt på Cypern och sedan Fjällbaka i en vecka. Spurt i 4 veckor efter det. Japp, det funkar!

 

Selma och jag

har morgonmys. Igår var jag nästa övertygad om att nu jävlar gör jag om köket. Men nu på morgonen, med henne bredvid mig i soffan får jag ju ont i hjärtat av bara tanken.

Soffan i vardagsrummet är tyvärr omöjlig att sitta i. Man måste ligga, i alla fall jag med min nacke. 

Återstår att testa om vi kan sitta i fåtöljen, den i samma modell som soffan, som står i matrummet. Tror att jag ska sitta där då och då för att testa vad hon gör. Kanske ställa en skön stor fotpall mellan fåtöljerna i en bra höjd så att hon kan ligga där och titta ut. Fönstren i lägenheten sitter väldigt högt, men mellan fåtöljerna i matrummet är de tvärtom låga. Just nu står ett litet vingligt bord där som jag bara har en vas på.

Hade turen att springa på ordföranden igår och hon sa att vi i höst ska ha en extra stämma och omröstning om stambyte, ett stambyte som är helt nödvändigt. Hur kan man ens ha en omröstning om det?

Anyhow, om alla begriper att vi verkligen måste, så kan arbetet sätta igång nästa vår (typ). Sedan i vilket hus av våra tre man börjar i vet jag inte, eller om de gör alla  samtidigt. Jag har inte bott i ett hus som ska stambytas så har inte en aning.

Tydligen är det extra komplicerat eftersom avloppsstammarna är inbyggda i betongen! Det låter ju inte klokt. Hur byter man stammar då? 

JAJA, det där har väl någon listat ut (säger jag). Men mer komplicerat är det (sa ordförande). 

Så frågan återstår: vad jag gör med mitt kök? Jag fick veta att man kan ha ett nytt fint kök och så demonterar de som stambyter, och sätter tillbaka igen.

Då funkar det ju att göra något relativt snart. 

Många tankar och har jag inga skapar jag nya, det är ju så min hjärna jobbar.

Idag ska det bli mulet, hurra! 

Jag måste säga att sommar i Sverige (läs Stockholm) inte är någon höjdare. Selma tycker att det är jobbigt med värme och det tycker jag också. Men det var förstås lättare när jag inte hade henne. Nu är jag låst och behöver tänka om. 

På Cypern är det svinvarmt, men där finns A/C. Och jag är ändå mest inomhus och jobbar, ju. 

Nästa sommar skulle jag vilja hyra fler veckor i Fjällbacka, det är lättare att stå ut med värme där och jag kan passa på att jobba nära Strömstad, vilket skulle vara väldans bra. Vi får väl se hur det blir. 

Medicinen Selma får verkar funka, peppar peppar, vi har de senaste dagarna gått ut var 4e timma, vilket är väldigt länge för henne. 

Jag tror att jag ska öppna till det rosa rummet i helgen (blockerar ingångarna dit med resväskor eftersom hon ju har kissat i båda sovrummen), så får vi se om hon kan hantera det. Där har hon kissat två gånger på en matta jag fick slänga och en gång på golvet. 

På söndag sänker vi dosen, enligt veterinärordination, till en halv tablett. Hoppas hoppas att det funkar!

Min tumme stör fortfarande min nattsömn, det gör så ont när den låser sig på natten för då LÅSER den sig verkligen och det känns som om jag måste bryta upp den. 

Mycket bättre dagtid. Den blir knäpp flera gånger även då, men eftersom jag är vaken kan jag få bort det med att röra handen, hålla upp den, vrida och vända och till sist släpper släpper det. Ibland har jag skydd på, men det gör varken från eller till, verkar det som.

Just nu känner jag ingenting. Så märkligt tillstånd det där med triggerfinger. 

Det var det. Torsdag. Bra timma så här långt (vi har varit vakna sedan 5.18, klockan är nu 6.18)

1290 ord

 och nu ska jag börja leta kläder till min Cypernresa innan jag sätter mig på balkongen och solar lite. Jag behöver förmodligen tvätta upp något och stryka något annat. Men som jag har sagt tidigare, så är det en okomplicerad packning just till Cypern. Bekvämt och svalt är det enda som behövs. 

Jag gör väl som jag brukar, jag skriver en lista. Den från New York vet jag inte vart den tog vägen, men borde ju spara varje lista från år till år, det är ju inte så att jag direkt varierar varken resmål eller reslängd. 

JAJA.

En sådan här vecka hemma är guld värd. Dels får jag gjort det jag ska i manus, vilket är nummer ett, men jag går också ned i varv känner jag. Jag är just nu mer förtjust i min lägenhet är jag någonsin har varit. Trivs så himla bra. Ett litet nytt kök, lite ommöbleringar och sånt bara, så är allt tippetopp! 

Igår satte jag upp gardiner i vardagsrummet. SOM jag har funderat på det, och när jag kom på att mina fönsternischer ju funkar med duschstänger så blev lösningen given. Tjoff, sa det så satt alla sex våder uppe. De som har legat i skåpet i säkert ett halvår. 

Jag väntar på mitt beiga sofföverdrag (som jag beställde i början av året, men som kom felvänt så det blev ny väntetid på typ 3 månader), och till det, som väl kommer lagom till jul, passar beiga gardiner superbra hoppas jag. 

JAJA2. Älskar mitt bruna överdrag mest, det jag har haft sedan 2019, det behöver tvättas igen men torkar på ett kick. 

Typ så. Min förläggare hörde av sig och sa att min trea kommer ut den 27 april nästa år. Det är på min födelsedag som jag alltid tillbringar i New York. Får se om det går 2027 också. Hoppas det. Jag ska inte ha fest och inte göra någon särskilt alls för den releasen, i alla fall inte just den dagen. Allt går ju att förbereda. 

I morgon måste jag komma ihåg att skicka böcker!!

Jag letade efter min telefon bortåt en timma igår.

 Det var bara borta. Till sist hade jag kontaktat 4 personer som jag bad ringa upp och först då hittade jag telefonen i en jackficka. Förmodligen var jag på väg ut och trodde att jag behövde en jacka, men glömde det i samma sekund jag bestämde mig för att inte gå ut just då.

Idag hittade jag en "hitta min telefon-funktion" på min dator som gör att den kan ringa upp telefonen, istället för att jag ska vänta på kompisar som ska se mejl eller mess. 

Superbra, för det har hänt förr att jag letar som en tok. Nu har jag dessutom skaffat ett RÖTT fordral till min RÖDA telefon, så att jag ska se den tydligare. Det svarta gör bara att den försvinner ännu mer och täcker ju det röda. PLUS att den ju är liten eftersom jag kan fälla ihop den. Samsung flip. I love it, men lätt att tappa bort!

Ihopfälld blir det hälften så stor och går ned i alla mina små pluttiga söta väskor. 

Arbetsvecka i Farsta. Igår gick jag igenom mitt manus igen för att se var jag är och idag börjar jag skriva. Målet är 5 000 innan veckan är slut, men gärna lite till eftersom det inte blev särskilt mycket gjort i helgen. Nästa vecka är få arbetsdagar, 3 st, och jag skulle gärna vilja stå på 30 tusen innan jag åker till Cypern nästa fredag. Jag vill ju ha passerat 50´när jag åker hem därifrån. Förhoppningsvis kan jag jobba i Fjällbacka, men läget ändras ju när familjen ska med. Det blir i alla fall inte lika mycket gjort. 

Efter det har jag prick en månad till manusleverans. 

Idag ska vi hämta paket, Selma och jag. Jag har köpt sådana där solskydd att ha bak i bilen när vi åker till Fjällbacka, plus en lekpåse att hänga på sätet och stoppa Mios bilgrejer i. 

Här är morgonens busbild från Solna. Linnea drar ju hemifrån väldigt tidigt till bageriet hon jobbar på, så morgnarna är Mios och Jonathans, innan han lämnas på föris. 

Farmors hjärta!

Åtte timmars sömn, BAM!

Då är man ju pigg som en mört.

Igår jobbade jag inte ett dugg, men det ska jag göra nu en stund. Den här veckan är jag ju hemma hela tiden, vilket är skönt. Jag måste spela in en grej till typ Bookbeat men det är det enda och förhoppningsvis snabbt gjort. 

Idag ska jag träffa Mio och hämta Selma klockan 10. När de ringde igår för att berätta att Jonathans senaste projekt, "När vi gräver guld i USA" (med barnen till orginalen) har nått förstaplatsen i Sverige (så roligt för alla inblandade!), fick jag ju prata med Mio också. Han blir ju så glad när han ser mig i kameran, förmodligen för att jag ser ännu gladare ut över att se honom.

Foto från Strömstad.

Och signering i Uddevalla

I någon hiss inför hemresan. Gothia, måste det väl vara.

Snickesnack om min nya bok i Uddevalla

Leka tittut går bra via telefon också!

Han går allt stadigare nu, har inte kommit på hur man reser sig utan stöd än, men det kommer nog snart det också. 

När jag kommer dit måste jag hälsa på Selma först, så att hon får "hälsa av sig" innan jag kan ägna mig åt Mio. Lillskruttan. Det är inte lätt att inte vara nummer ett längre, så jag låter henne lite känna att hon är det för mig i alla fall. 

Om 12 dagar påbörjar jag skrivresan till Cypern (som vanligt med en övernattning på Arlanda). Helt galet vad snabbt tiden går. När jag kommer hem har jag passerat puckeln i mitt manus och påbörjat avslutningen. Jag vill ju lämna ett komplett manus innan jag får feedback den här gången.

Typ så en söndag, när puckeln än så länge är lååångt borta. 

Hemma i Farsta.

Kunde inte somna igår och vaknade alldeles för tidigt. Jag vet inte varför för jag borde ha slocknat igår, men inte. Istället tittade jag på två i sovrummet till 23, och sedan vickade jag på fötterna säkert en timma till. Vaknade 5.30.

Mina nya täcken är alldeles för varma så måste ha tunna svala i sommar. Jag vet att Ikea har det, för jag har haft det tidigare därifrån.

Just nu har jag ätit upp min over-night-oats, dricker min första koppa kaffe och ska om jag har tur, somna om en stund. 

Jag har bokat frissa klockan 11. Det är bara 6 veckor sedan jag var där, men jag kommer inte att ha tid mer innan Cypern och sedan åker vi direkt till Fjällbacka och då har det gått väldigt många veckor om jag inte får gjort lite nu. Slingor och klipp.

I det här huset ska vi bo i en vecka. Tror att jag redan nu ska boka till nästa år. 

Vi har fått ett nytt recept till Selma med hormoner istället för det hon har nu. Båda medicinerna ska täppa till urinröret på något sätt, har inte satt in mig i hur riktigt. Men nu ska hon få en tablett om dagen istället för en gele tre gånger per dag men åtta timmars mellanrum. Håll tummarna för att det funkar. 

Veterinären verkade bli sur (man kan läsa in en hel del via mejl, men man kan förstås också ha fel), men då får hon ju bli det. 

Hade de förklarat vad medicineringen innebar hade jag redan då sagt att vi skulle testa tabletten först. Den första behandlingen vi fick är förstahandsvalet vid inkontinens (sa veterinären i mejlet) och tabletten det andra antar jag, för det finns bara de två alternativen. 

OM tabletten inte funkar ska vi söka en urinolog som får utreda vad som är problemet, innan vi återgår till medicin 3 ggr om dagen. Det känns som tio års inlåsning om vi ska fixa tre gånger om dagen. Hur lämnar du bort en hund som behöver så mycket medicin vid exakta tider?

Typ så, en dag när jag också ska skriva, ÄNTLIGEN! Tusen ord ska ned, idag och i morgon, och varje dag nästa vecka!

Veckan efter ska jag på måndagen på en egenbeställd (och egenbetald, såklart) väldigt avancerad (och svindyr) kroppsundersökning där hela kroppen gås igenom via röntgen från topp till tå, plus allt möjligt annat. Har just fått hem grejer till bajsprovet. Jag ska vara där 9.45, och ska först lämna Selma i Solna till Linnea som är hemma då. 

Och på fredagen åker jag ju till Cypern och behöver väl packa inför det, men har rätt klart för mig vad som ska ned i väskorna. 

Senast, i Spanien i januari kanske, slängde jag mina gamla skrivklänningar, har bara ett par kvar, men har ju nya shorts från HM som kommer att funka utmärkt att jobba i, plus ett par nya tunna klänningar. Det är enkel packning så till vida. Men det behöver strykas och eventuell tvättas, och det kan jag ju göra den här veckan när jag bara ska skriva och vara hemma med min lilla snorpa, som jag ska hämta i morgon. 

Typ så, när jag ska försöka somna om en timma. Det händer att det funkar i soffan så här dags. Annars får jag väl göra det i eftermiddag, efter frissan. 

Typ så. Hejhej. Gäsp.

Hemma hos morsan.

Hon viftar med, och försöker få mig intresserad av, lakan och små dukar hon fått efter sin ingifta faster och jag är TOTALT ointresserad. Jag tror heller inte att det är så "populärt numera" som hon tror. 

Men man får tro vad man vill, tänker jag om den saken.

Dukar är inte min grej, äger jag någon ligger den i förrådet. 

En stor linneduk till matbordet skulle jag kunna tänka mig, men det är det enda. Den behöver dessutom vara över 3 meter för det är så långt som bordet är med utdragsskivorna i.

Jag använde ju hela bordet häromdagen när mitt coachinggäng var hemma och då satt vi 10 personer runt det. Det får plats 12 om man också sitter på ändarna. Så himla trevlig. Tror faktiskt att jag ska bjuda hem ett stort antal författartjejer någon dag i höst. Och sedan ett gäng gamla flygkompisar, eftersom det var 40 år sedan vi började flyga tillsammans.

Det vore så himla roligt. 

Men idag är min endagars västkustturné, alltså ska  gasaggregatet på – och vara på, tills jag kör in på hotell Gothia i Göteborg runt 22.00.

I morgon kvistar jag hemåt så fort jag vaknar. Det brukar ta en timma att varva ned efter en hel dags gas, men jag räknar med att slockna absolut senast 00.00. I  morgon siktar jag på att vara hemma senast vid 13. Från Göteborg tar det vanligtvis 4,5-5 timmar om jag kommer iväg i tid, det vill säga innan värsta trafiken. Alltså behöver jag åka före 7 eller efter 9

Här hos mamma har jag som vanligt sovit väldigt gott, det gör jag alltid. Hennes gästsäng är egentligen inte särskilt bekväm, den är också smal och man kan inte vända sig hur som helst, men sover som en stock gör man. Varje gång. Härligt att vara utvilad, en sådan här busy dag.

Har duschat, ska sätta på mig ett ansikte och göra min inbakade fläta för då vet jag att håret sitter där det sitter. Har en tendens att pilla i det lite för ofta och ska det hålla till 22 är det bättre med min älskade uppsatta frisyr. (Som jag har gjort sedan jag gick på gymnasiet och det vet vi ju alla inte var igår. Snarare närmare 50 år. OMG!)

I november ska jag till Sundsvall.

på deckarfestival. Herregud, så roligt!

Och i september till Tyskland, någonstans söder om Hannover tror jag (Harzområdet, tror jag att de kallade det), också en deckarfestival. 

Där har vi det!

Och beroende på när jag ska vara där, det finns förslag på två olika dagar samma vecka, tänker jag kombinera det med en sväng till London. 

Jag hade tänkt åka dit helgen efter, när bokmässan är eftersom jag inte få åka till den i år, men kan ju lika gärna göra det när jag ändå måste ha hundvakt och det kan jag ju inte ha två helger i rad. 

Jag vill heller inte resa två helger i rad.

Det är så mycket med mitt resande som måste stämma. Jag har en tid innan, när jag planerar allt. Sedan reser jag, gör det jag ska, och kommer hem och landar, sorterar, funderar, använder eller skrotar i manus. 

Allt det där tar en stund för mig och att stå resklar bara dagar senare igen, är inte min grej. 

Om jag någonsin har varit sådan vet jag faktiskt inte, det är ju inte så att jag, utöver mitt arbete som flygvärdinna, har behövt det. 

Men på flygtiden var man möjligtvis hemma en dag, sedan var det ju på det igen. Sommaren oftast fram och tillbaka samma dag, men på vintern sov man ju över (på alla Kanarieöar). Men då var jag UNG, bodde i andra hand och livet pågick där UTE, i alla fall inte i lägenheten jag bodde i för tillfället.

Å andra sidan var det svårt att dra mig ut på sådana där vardagliga möten som andra ägnade sig åt: ta en fika, ses hemma hos någon en kväll, bara ta en promenad, bio. Nej, nej. För att jag skulle lämna ensamheten för mer än jobbet krävdes FEST och Café Opera.

Jag minns att jag vid något tillfälle tänkte att jag aldrig skulle komma därifrån (Caféet), att jag var beroende av det. Fångad på ett obehagligt sätt. Jag åkte dit med en dålig känsla i magen och mådde dåligt efteråt. Inombords kände jag mig otroligt ensam och jag tror att jag jagade kärlek. Jag slösade alla mina pengar på det där stället. Och kärlek fick jag förstås ingen. 

Jakten gick över när jag slutade flyga. Då jobbade jag i dörren på Sturecompagniet och fick min dos av att gå ut genom att jobba och det var aldrig destruktivt. Jag trivdes så bra där. Dessutom var jag nykter mest hela tiden, för när jag var ledig hade jag ju sällan lust att gå ut. 

Under tiden jag flög var jag väldigt ofta full. Vi festade på Kanarieöarna och vi festade hemma. Man var förstås tvungen att vara nykter när man jobbade, typ 12 timmar innan flight, men festade gjorde vi.

Att jag inte fastnade i spritklor då är ett under. Jag har alltid gillat effekten av alkoholen, men också mått pyton dagen efter. Men jag har aldrig någonsin druckit ensam hemma så den fyllde en annan funktion för mig. Den, tillsammans med smink och höga klackar, dolde mig för omvärlden. Blev jag bortvald då, var det ju liksom inte mig de skrotade.

När jag fick barn (jag var 32) var jag väldigt färdigfestad. Det gjorde inte mig ett dugg att inte dricka en droppe mer än en gång i kvartalet och då blev jag mer trött än något annat. 

Som mamma fick jag en identitet och blev viktig. Bra grej för för mig.

Var började vi? Resor? Just det. Lite hösttripper till Åsapåsa. Också bra grej för mig. 

Operahuset. Ett av flera jag gjorde research i under mitt arbete med Gloria (jag var ju också i Stockholm och i New York där jag såg Carmen). Här gick jag en visning bakom kulisserna. Fick bland annat se framstående balettdansörer träna (herrejösses vad små de är, lätta som fjädrar.)

Den bokens research är oförlömlig.

Idag ska jag ha viktigt möte i stan, sedan drar jag västerut, och vi vaknade redan kl 5, för då ringde klockan hos Hellbergs. Igår var vi ute sista gången strax innan 19 och det var fullständig storm utanför huset. Spöregn och blåst. Selma har aldrig varit snabbare. Sedan la vi oss i sängen för hon var rädd, det viner ju rejält så här högt upp och mina fönster är ju ännu inte isolerade. 

Nu testar vi inkontinensmedicin,

så får vi se om det hjälper henne. Urinproverna var perfekta, så någon urinvägsinfektion/njurpåverkan var det inte. På sätt och vis hade ju det varit bättre med en veckas penicillinkur, för nu pratar vi istället livslång medicinering.

3 ggr per dag ska hon få ett par droppar, antingen i maten eller i en spruta i munnen. Det betyder var 8e timma. Alltså har jag ställt larm för att komma ihåg. Det trixiga är det hon behöver få sent på kvällen. Jag kan väl hålla mig vaken till 21.30 men då sover hon djupt och måste väckas, och sedan måste jag somna direkt för att få mina 8 timmar.

Well, i natt funkade det och i morse 5.30 la jag droppen på en mjuk godisbit som hon slukade. 

Allt handlar förstås om rutiner. Att få medicin så ofta är förstås lite tjorvigt men mer för oss ägare än henne, och det blir vardag av det också. Det viktiga är att hon inte skvätter inne, på kuddar, i sängen och på mina mattor, som hon har gjort på sista tiden. 

Funkar inte den här medicineringen får vi ta fler prover för att utreda vad det är som är fel. 

Typ så. Idag ska jag jobba, packa en liten väska och färga ögonbrynen. Och sola. I morgon lämnar jag Selma hos Jonathan i stan 9.30 och sedan har jag möte kl 10.00. 

Sen åker jag till västkusten. 

Tisdag. Bra dag, så här långt.