Jag måste säga att

det är skönt att inte ha några litterära ambitioner alls. För mig räcker det med att vara underhållande. 

Jag grubblar inte ett dugg på hur jag skriver och numera är det få som klagar. Och då tänker jag att det beror på att de blir underhållna och att det svenska språket över tid har blivit enklare än det var förut. 

Någon poet är jag inte, de runda formuleringar som min redaktör gärna vill föra in i mina manus, ryker snabbt. När det inte är åsaspråk blir det knas i huvudet när jag läser. 

Nu hittade jag en grej i en av omslagstexterna som inte låter som jag, och vi får se om det går att ändra eller om det är för sent. Jag hoppas det! Det är inte hela världen, och jag får skylla mig själv som inte har tänkt på det tidigare i så fall. Jag tror att jag kan överlåta texter till andra och luta mig tillbaka, men det kan jag inte. Jag måste lägga mig i, det borde jag veta om mig själv vid det här laget. 

Inlagan gick till tryck idag, omslaget väldigt snart. 

Typ så, när idag när jag har planerat fredagens träff, promenerat med Selma, suttit en stund på balkongen (medan man sopade gatorna utanför ...) och har ätit rester till frukost. Jag måste snart äta igen, är hungrig som satan. 

Tisdag, som känns som en måndag. 

Fram till kvällens coachingsamtal (mellan 19-20) ska jag duscha, äta och rasta Selmisen och efter samtalet ta en sista kissrunda och sedan säger vi god natt. I morgon har jag tre samtal och torsdag möte om deckaren och ett coachingsamtal till. 

Snart bara 3 veckor kvar till New York. Wohooo.

Selma in da house,

 jag ska jobba främst med min coaching och så stora planer utöver det har vi inte, Selma och jag, eftersom det inte finns tid till det. Vi behöver flytta bilen för det ska sopas på gatan i morgon, men det är det enda. En längre promenad behövs förstås också. 

Nu har vi kommit överens om att Selma ska vara i Solna varannan helg och då tänker jag från fredag eftermiddag (tidigare om Jonathan jobbar hemma) till måndag förmiddag. Nu är inte det aktuellt förrän i maj, eftersom de ska resa till Östersund och jag ska till New York och då funkar inte varannanhelggrejen. Jag är ju borta i 8 dagar. Sedan har de henne när jag har releasegrejer i maj, bland annat ska jag till Göteborg på ett bokevenemang med Bonniers bokklubb.

I sommar får de ta henne halva Jonathans semester. Och när han är pappaledig och de eventuellt är hemma båda två, får de ta henne på halvtid. Det är min plan. Den har jag dock inte förankrat än. 

Äntligen liten runda kinder. Det var inte så roligt när han inte gick upp i vikt. 

Min fina familj!

Kom på häromdagen att däcken måste bytas så det har jag bokat tid till den 9e och när coachingveckan är över är det hög tid att skriva på nr 2. Det är en bra distraktion när man släpper bok, att vara djupt inne i nästa. Jag har så många anteckningar: från det jag redan har skrivit och trott var "nästan klart", till det nya som tar hänsyn till ettan. Älskar att skriva deckare, det är så galet svårt! 

Jag är ju inte så förtjust i själva släpperiet av mina böcker dock, tycker att det är oroligt numera när jag har ett behov av att tjäna pengar på det, men i år är det lite lättare tack vare att jag faktiskt också blir pensionär. 

Det är så många av mina vänner som väljer att göra på samma sätt, författare men också andra. Alla 63. 

Annars måste jag säga att mars månads roligaste nyhet är att Mari Jungstedt, 63, gör livets mångmiljonaffär när hon byter förlag till Norstedts. 

Jag älskar hur åldersblint det här jobbet fortfarande är. Hade Mari gått till banken och bett om ett lån, hade de ruskat på huvudet och sagt: tyvärr, du är borträknad för du är snart pensionär. 

Så coolt! Heja Mari och bokbranschen! I love it! 

Jag är otroligt lyckligt lottad som har hittat mitt jobb. Allt tack vare att jag var i en relation som gjorde mig illa. Jag är helt säker på att jag inte ens hade tänkt tanken på att skriva utan den. Andra har drömt om det hela sitt liv, men inte jag. 

Jag minns inte att jag hade drömmar som vuxen, men som barn hade jag många. En gammal skolkompis hävdar att jag alltid bar på en bok och att jag sa att en vacker dag skulle jag skriva en själv, men det har jag inget minne av. Jag minns bara mina drömmar om att stå på en scen. Det tyckte jag väldigt mycket om.

Wellwell. Så kan det gå.

Nu ser jag fram emot min deckarkarriär, en ny agentur (First edition management, FEM som jag kallar dem) och förhoppningsvis ett bra andra manus (ett steg i taget är min grej). Planen i mitt huvud är fem böcker (har kontrakt på två) men alla dem behöver jag ju inte tänka på än även om jag låter dem skvalpa i huvudet. 

Typ så, måndag. Hej hopp.

Så jag har lagt golv,

 men det återstår att lägga vid stolparna. Där behöver jag såga lite med sågen som just nu är hos grannen. 

Och så har jag varit vid sopsorteringen, eller vad det heter. Man måste ta bilen dit, det är en bit bort. 

Handlat har jag också gjort. 

Och solat, för det skulle bli molnigt ute idag. 

WELL, än har inte ett enda moln skymtats på himlen, och att sola både solarium och vanlig sol är alldeles för mycket. Så jag la golvet och sedan gick jag in. 

Jag funderar på sommaren och om jag kan åka till Cypern då. Vi får se. Förra året blev jag ju sjuk, och missade flera dagars jobb. Och jag kunde inte gå ut för det var alldeles för varmt. Det var tredje gången jag blev sjuk av flygresa – eller av köer på flygplatsen på Cypern. Det är peppar peppar bara till Cypern som det har hänt. 

Jag har också blivit sjuk när jag har kommit hem just därifrån därifrån. Superkonstigt!

Å andra sidan är det ju enda "semesterflyget" jag åker med. Annars flyger jag ju reguljärt (om nu det spelar någon roll, men kanske fler snoriga bland barnfamiljer?)

Typ så. Åt skinkmackor till frukost efter handlingen eftersom jag blev så sugen när jag var på Ica men nu är jag istället helt slut som jag blir av snabba kolhydrater. Det är som att slå en klubba i huvudet på mig. Men det var gott, det är ju tur det. 

Typ så, lördag på Ingarö. I morgon kommer Selma hem igen. 

Plötsligt fick jag en hundledig helg.

Jag ska köra henne till Solna idag klockan 12 och sedan hämta på söndag. Ska försöka ägna helgen åt att lägga golvet på balkongen, sola (förmodligen på solarium, tror inte vädret här ska bli soligt), handla och planera nästa veckas samtal och coachingträff i Bonnierhuset. 

Det var så mysigt att träffa Mio igår, han har gått upp i vikt, växt flera centimeter (3) och är inte så tanig och pluttig längre. Jag fick bära, mata och vara med och byta blöja. Snutten. Han hade blivit rejält röd i rumpan för ett tag sedan men det hade Linnea (med hjälp av sin syrra) hävt med att använda papperstvättlappar som hon hade lagt i en blandning av vatten och kokosolja, istället för de färdiga babyservetterna. 

Nu är han exakt 6 veckor och det är väl då de börjar le. Vissa tidigare och andra senare, men jag minns att det var då Jonathan log första gången. 

Typ så, denna fredag som känns som lördag. 

Idag tänker jag på Ozempic

 och liknande preparat, som fungerar på viktnedgång (för den som vill det).

Själv kan jag ju gå upp i vikt, men jag har ändå inte några problem med mat på det sättet som andra kan ha, eftersom jag faktiskt inte bryr mig om mat förutom som mättnadsmaterial. Jag tänker aldrig på vad jag ska äta, när och hur, etc. Jag går upp för att jag äter för stora portioner, för jag älskar proppmätt. Men jag är också bra på att sätta stopp för mig själv. 

Vad jag har förstått så är en stor del av sjukdomen obesitas de ständiga tankarna som hela tiden snurrar runt maten. Jag pratade med en person som har en ätstörning och hen berättade att så var det när hen var sjuk i bulimi. Tankarna var ständigt på mat. 

Jag kanske har sagt det här redan, men såg ett klipp där Oprah pratade med en läkare som sa att en av de stora vinsterna med den nya medicinen var att surret i huvudet slutade. Och det var den effekten som Oprah hade märkt. Det blev tyst i huvudet. 

Otroligt intressant, tycker jag. Som ett lugnade piller för mat-tankarna. 

Det är klart att man ska ta medicin om man vill. Det hade jag gjort om jag hade behövt det. Varför plåga sig om det finns hjälp? Det är alltid tjocka människor som ska plågas med dieter som inte funkar, eller med människors dömande om de misslyckas. Vi andra tar ju piller mot allt möjligt som inte funkar (klimakteriebesvär, depression etc.) 

Det var dagens inlägg. Nu ska jag strax äta soppa med kycklingrester, duscha och packa ned datorer och åka till Solna och träffa Mio, som jag inte har gjort på ett par veckor. 

Lillskruttan. Linnea ska få hjälpa mig klippa bort pälsen framför ögonen.

Den här gången känns det nästan obehagligt

 att ha skickat manus. Jag är så rädd att det ligger kvar fel. 267 korrigeringar, blev det till sist. 

Den går till tryck 1a april, och nu är den hos redaktören i ett par dagar så att hon kan lägga in alla mina rättningar innan den går tillbaka till sättaren som skickar inlagan till tryck. Samtidigt färdigställs omslaget med baksidestext, något skryt och ny bild från förra veckans fotografering. 

I morgon ska jag träffa Mio och Linnea och fredag till söndag ska jag fixa med mina coachingkurser OCH på riktigt starta upp nya bokprojektet, som i att jag ska göra det på heltid till jag är klar. Jag hade ju redan gjort det, men rev upp allt. Bort med det, in med nytt. Det är tydligen så jag jobbar med deckare eftersom jag gjorde exakt likadant när jag skrev den första delen. 

Aldrig med en feelgood. 

Den enda gång har jag strukit massor var i Toscana tur och retur då en hel karaktär (och halva boken) rök för att jag själv inte tyckte att det dög. 

Jag är en bra "omskrivare", och använder mig oftast av det jag redan har. 

Men inte i deckare 1 (mer än Vega och Leopold) och nu när den är klar är det för mycket som inte funkar med det jag skrev på deckare 2, alltså är det ajöss och goodbye med det. 

Nytt försök i helgen alltså! Jag hoppas att jag har lärt mig massor under skrivandet av del 1, men det återstår förstås att se. 

Typ så, 26e mars. Om en månad är jag i New York och den 29e april sitter jag på första raden och ser Audra McDonald i huvudrollen i Gypsy. 

Om ni undrar var ni har sett henne så har hon bland annat varit med i The good fight, Private Practise och The guilded age. 

Kolla här!

Två korrdagar kvar

 och det kan jag säga: det var tur att jag fick fler än vad som var tanken från början. Det är flera stora korrfel som ligger kvar (eller som har skapats), strykningar jag bett om har inte gjorts och sedan är det ju mitt pillande. Jag förstår inte hur andra gör som är nöjda vid korret och inte fortsätter redigera. Det är för mig helt otroligt. Men de finns, de som sätter allt under redigeringen. 

WELL, det kan inte jag.

Men i morgon kväll måste jag vara klar, så är det ju bara. Och jag är så himla rädd att jag missar något. 

På torsdag ska Linnea och jag deklarera ihop, så det är något att se fram emot. Bebisgull och häng med en av mina favorittjejer. Så mysigt!

Jag sitter i kökssoffan så här dags ...

Och bakom mig ligger Smulan. Det är mulet idag och det känns rätt gött faktiskt.

På fredag börjar jag skriva på riktigt på nummer TVÅ!

Där har vi planen för veckan. Än så länge funkar den!

Jag fick en fråga igår om varför min nya bok

 heter Den Femte Dagen, med versaler. Man skriver ju Den femte dagen, vanligtvis. Och jag vet faktiskt inte varför.

Störs du av det? Följaren (insta) tyckte att det såg amatörmässigt ut. Jag har skickat frågan till förlaget.

Annars då? Jo, måndag. Jag strävar vidare med mitt korr. Vissa saker jag strök i förra omgången ligger av någon anledning kvar så det gäller att vara vaksam och på hugget. Av den anledningen ska jag sätta igång direkt eftersom morgontimmarna är min bästa tid. 

Jag vaknar extremt tidigt, lite stressad, men vet ju att den här veckan är tuff. Det blir bättre nästa. 

Min hund är i alla fall väldigt snäll och verkar fatta att nu brinner det och matte måste få koncentrera sig.

Vid 10 ska vi åka och handla hundmat, den är helt slut. Och före klockan 9 ska Ica leverera mat så att vi klarar oss i några dagar till. 

Där har vi det. Planen för idag. En dag i taget är grejen just nu.

Jag är väldigt nöjd med min hall. Det ser trevligt ut från min sittplats i kökssoffan. Just nu ligger en lampa på golvet och en stege står står där och väntar på att lampan ska sättas upp, men det var ett genidrag att flytta det vita skåpet till röda rummet. I det har jag ställt porslin och glas som sällan används, och för att kunna göra det har jag tagit bort böcker jag har läst. 

 

Kanske livet roligaste dag för Selma

 när hon fick leka med Tage i tre timmar. 

Först LÖS i skogen – och som de sprang! Det är bara hennes andra gång utan koppel och den första var också med Tage och hans författarmatte, Ninni. Han är lite större och äldre, och en utmärkt lärare. Om vi ropade på dem så kom de direkt, och det var tack vare Tages snabba respons. Och sedan var vi hemma hos dem där leken fortsatte i soffan medan vi fikade och pratade högt och lågt om bokskrivande. Alltid lika roligt att träffa Ninni. 

En superdag för oss båda!

Så Smulan är trött nu. Och hennes matte också. Jag har redan fått tillbaka korret så ska sätta mig med det i morgon bitti. Då har jag fem dagar istället för två, vilket ju är helt fantastiskt! Alltså gör vi som vi brukar: vi lägger oss tidigt!

Tjohej på det, från Ingarö!

Det är inte klokt vad sällan jag bloggar ibland.

 Alltså måste jag skärpa mig.

Har jag något att skylla på? Yes box, både fotografering och korrläsning. Men nu är jag LEDIG över helgen, innan sista korret som ska gås igenom på två dagar, nästa vecka. Sen flyger min första deckare iväg till tryck. Iiiiii. 

Man måste ha olika skor på fotoshoots

Jodå, vi var ute också. Stackars Selma ville till matte, men hölls i av assistenten. 

Svart kostym

Marinblå outfit

Västkusten ni vet

Jag hade också en grön, men den fick jag ingen bild på. 

I samma ögonblick ettan flyger iväg ska jag börja skriva på bok nummer två och planera för coachingträffen vi ska ha i Bonnierhuset den 4e april. Det ska bli så roligt att träffa alla live!

I maj är det release och då är det massor, förstås, men innan det ska jag ju åka till NEW YORK! En hel vecka. 

Det finns ingen gång som jag är mer här och nu, än när jag är bortrest. Hemma är det alltid något som drar, inte minst jag själv, men jag är totalt närvarande när jag reser och det är otroligt vilsamt. Det är samma sak när jag åker på mina skrivresor. Total närvaro. Bra grej. 

Vi får se om vi (Selma och jag) träffar Mio i helgen, kanske en liten stund, annars åker vi kanske dit i veckan när korret är fixat.

I morgon ska vi träffa Ninni och Tage (som är en hund). Ninni och jag kommer att vara på samma agentur från och med idag när jag skrev på avtalet, tjohej!'

Typ så, en dag när Selma och jag har promenerat 7000 steg, varav 4500 med grannen. 

Lördag.

 Lång arbetsdag. Jag har i alla fall mycket att göra med mina 75 sidors korrläsning.

Det var så mysigt att få vara med Mio och hans föräldrar igår. Han är en nöjd bebis nu när han får tillägg och blir mätt. Jag matade och gullade, han är så fin. Jag vet inte hur mycket han väger nu, men för drygt en vecka sedan var han nästan uppe över 3,9 kilon som han vägde när han föddes. Han gick ju ned istället för upp, den lille plutten. 1 månad gammal och snart kan han ju le. Vissa gör kanske det tidigare, jag vet att Jonathan började när han var 6 veckor. 

 Så här sover han gärna

Väldigt mätt. 

Vi ska försöka få Selma att inte slicka, alltså måste vi sätta stopp för det när det gäller oss också, inte bara bebisen. Den här bilden är ju så söt, när hon nyfiket tittar på Mio. Och undrar vad sjutton jag gör med den där i famnen.

Det blir några klädbyten per dag.

Så första natten Selma är där med bebisen, men Mio sover i sin vagn (den ska vara godkänd för det på något sätt) och Selma i sängen med Jonathan och Linnea. Jag hoppas att det har gått bra, såklart. 

Nu har vi också pratat om att jag gärna har Selma så här mycket, om de bara kan ta henne när jag ska göra grejer, som att ha en dag på förlaget med mina kurser i början av april, åka till New York sista veckan i april och lansera boken i maj och det var inga problem. 

Sådär. Lite kaffe på det så går nog den här korrläsningsdagen också bra. Tjohoo

Fredag.

 Vi ska åka till Mio om två timmar, men först tänkte jag jobba i en. Jag har räknat fel på dagar och inser att jag måste göra lite även de dagar jag har trott att jag kan ägna åt annat, som idag. Jag har hela dagen i morgon, men på söndag ska jag till frissan och det hade jag inte tänkt på. Då kommer jag nog inte hem förrän vid 15-tiden och det är sent för att jobba mycket. Men jag borde klara 20 sidor i alla fall och om jag gör 20 också idag, 10 nu och 10 när jag kommer hem från Mio ikväll, så går det ihop.

Annars är det 75 sidor om dagen och det är mastigt.  Jag är på 120 nu (av 335, typ) och har redan över 100 ändringar. Lena, min redaktör, kommer att bli TOKIG. Men. Om det står just nu, i två meningar på raken, så måste ju det ena bort. Det är väldigt mycket upprepningar som jag inte har sett tidigare. SUCK, jag är sååå kass på att se min egen text!

Typ så. Fortfarande lite nyp längst ned i magen, så tar en dag flytande till. Ska köpa på mig soyaprodukter idag, så att jag slipper vara hungrig. 

När jag har gjort mina 10 ska jag duscha, ta en kort promenad med Selmisen, och sedan åka. Det kommer nog att kännas tomt här när jag kommer hem utan henne. 

Hoppas att ni får en fin helg, tjohej!

Mitt fina vardagsrum, fasiken vad jag gillar det. Men min chromecast funkar inte (det något superfel hon Google, många är drabbade) så jag kan inte se på tv där just nu (ni ser den i högerkanten), så tv:n står på i Röda rummet istället (jag har ju tack och lov en i varje rum!). Det funkar det med. Det är mest ljudet jag är ute efter ändå. 

Det var länge sedan jag kände av min tarmficka,

 men i morse vaknade jag av magont. Ordentligt knip. Som om en klänypa sitter fast på tarmen. Det är en bra liknelse. Det börjar på höger sida längst ned och glider sedan över till vänster. Så har det gjort varje gång. Alltså vet jag ju vad som väntar redan när jag vaknar av att det gör ont. 

Jag har slarvat med min Inolaxol (bulkmedel som jag har hamstrat eftersom det så ofta är slut på apoteken), har helt enkelt glömt den och nu kände väl magen en viss tröghet kanske. Det är ju då det kommer. 

I alla fall: när jag fick det då jag låg på sjukan för fyra år sedan kanske, utlöste ju det mitt psoriasis (en kraftig infektion kan göra det) och dit vill jag VERKLIGEN inte igen, så jag går direkt över på flytande kost som är det enda man ska göra. Jag har lyckats bryta flera "anfall" tack vare det. Tarmen behöver vila och läker utan mediciner om man är snabbt på det.

Fortsätter jag äta, trots ont, blir det samma problem som det var då. 

Då visste jag ju inte det, utan först när jag febrig och med galen smärta kom till närakuten förstod jag att det var dumt att äta fast föda. 

 48 timmar på sjukhus (för den som googlar sig hit pga ont i magen)

Tack och lov köpte jag flera förpackningar med min favoritsoppa från Ica som levererade igår. Sötpotatissoppa. Mättande och svingod. Den är veganskt, glutenfri och har inte ett enda e-nummer i innehållsdeklarationen. Bra mat, helt enkelt! Och jag är ändå inte så hungrig när jag har ont i magen. 

Den är lite tjock, så ska mixa den helt slät. 

Typ så. Jag vaknade för tidigt pga magen, redan halv sex, så är lite trött, men är igång med korret. Jag behöver korra 55 sidor per dag. Lämning den 19e på kvällen och två dagar fram till dess går bort. I morgon ska jag äntligen få träffa mitt barnbarn igen och på tisdag är det pressfotografering.