Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 6 juni 2026

Jag råkade komma in på en instagramprofil

(inga namn) som hade haft en brunhögerman som gäst i sin podd (inga namn) och kommentarsfältet fullkomligen fylldes av hyllande bruna kommentarer. Det var allt ifrån hur en religion tar över Sverige till att Förintelsen inte har skett, till att någon måste väcka svenskarna innan landet fylls av moskéer och böneutrop. 

Det är samma nissar som tror att jorden är platt, att allt vaccin är farligt och att sossarna kommer att sänka Sverige till en så djup nivå att undergången är nära.

Allt verkar utgå från en misstro mot precis allt. Väldigt nervösa människor, otrygga, som letar efter en enväldig ledare som kan ta dem tillbaka till 50-talet (som många uttryckte var drömårtiondet, trots att de flesta inte ens var födda då). Att landet leddes av sossar då var det ingen som hade tänkt på.

Idag är det nationaldag. Heja Sverige. Jag tror på dig och dina mänskliga värderingar. Det var trots allt tron på alla människors lika värde som "byggde det här landet".

Idag är det lördag. Jag ska snabbt skriva 200 ord, för att inte missa mitt manus nu när jag är inne i det, men jag ska inte jobba mer än så denna lediga dag. Istället ska jag städa, stryka och ta hand om hemmet. Jag ska också gå och sola, skicka tillbaka ett par skor och skriva en packlista. Plus promenera med Selma förstås. 

Just nu leker hon med en toffel och en boll, så antar att det är dags att gå ut. 

Tjohejtjohopp!

Varit ute. Nu ska Selma få frukost.



Under "knapret" av några torrfoderkorn och morätter, ligger hennes piller. 
Igår var vi ute 4 gånger. Och hon är lugnare, ligger och sover mer, verkar inte känna sig kissnödig alls på samma sätt. Hoppas hoppas. I morgon sänker vi dosen. 




Inga kommentarer: