Mållinje den här gången också.
Mina bibliotekslån uppgick till
| 77 671 |
JAJA, vad är väl en plats på en lista!
Igår var jag i Rimbo, ett perfekt bilavstånd för ett biblioteksevenemang. Fram och tillbaka samma kväll är min grej, och det ska jag fortsättningsvis hålla fast vid om jag har dåligt med tid eller bara prioriterar mig själv. Jag älskar mindre ställen men det är väldigt långa resor, alltid övernattningar. Nu har jag gjort det i femton år och väldigt få gånger tackat nej.
Och det har aldrig handlat om omtanke om mig själv utan om krockar. En resa, ett annat bibliotek. Jag tror knappt att jag har förstått att jag faktiskt kan tacka nej för att jag inte orkar resa långt.
Det har också handlat om pengar. Varje öre har varit viktigt att få in, hur lite det än har handlat om när man har slagit ut på timmarna det längre resorna tar.
Från och med nu ska jag värna mer om min egen tid. När jag kommer ut är det så roligt, men det tar också på krafterna. Inte för att jag är äldre, det känner jag inte (jag var ju en bit över 50 när jag började), utan mer att jag blir trött av resandet för att jag har gjort det så många gånger.
I morgon är dagen D som i att hämta nycklarna, och bli ägare till en lägenhet i Farsta. Det är så stort att jag svimmar.
Jag fick in i det här året med oro. Skulle jag överleva ett år till på författarskapet? Jag startade kurser, tänkte att jag kanske skulle leva på det istället. I planen låg att starta två nya i augusti och att kanske plocka upp den där städfirman jag alltid har haft som reservplan i bakfickan.
Jag gick i pension! Man får jobba 8 timmar i veckan, och utslaget var det ungefär det som jag hade tänkt med kurserna.
Sedan kom maj, nya boken, nya agenterna och allt vände.
Det kan förstås vända tillbaka igen, det går ju lite upp och ned i den här branschen. Men jag håller tummarna. Just nu känns det bra. (Peppar peppar.)
Det är en rätt otroligt vändning (så här långt), i alla fall.
Typ så denna dag när Selma och jag ska hämta tapeter, men först och främst jobba!
30 sidor redigering är målet, tjohej! (Det där omätbara jobbet som författare. Hur räknar man timmar då? Helt omöjligt. En timma igår kväll på bibblan, och samtalen kommande vecka med kursdeltagarna är det enda mätbara.)
Min lilla Snorpa! Jag tycker så mycket om henne. Jag ska packa en väska till henne i morgon när vi ska till lägenheten. Mio och Linnea ska också med!
