Så jag läste på lite om flytten hit,

alltså till Ingarö, i februari 2024. Den var annorlunda än den här som pga renoveringen kräver mer farande fram och tillbaka. Plus att jag har Selma nu, det behövde jag inte ha förra året.

Posering på Ikea som var meningen att se rolig ut, men som blev rolig för att jag ser ut att tycka att jag är vrålsnygg. Well, jag har mina vrålsnygga dagar, igår var inte en av dem. Jag var hundledig och flängde som en skottspole efter planen jag hade gjort.

Nu har jag förstås en plan för jobbet också, utan den hade jag inte klarat mig. Tre veckor kvar till deadlinge och innan den här är över ska jag ha redigerat allt som jag hittills har skrivit och sedan har jag två veckor kvar till att skriva nytt och slutet. Det måste gå. 

Det kommer att bli LJUVLIGT att redigera efter flytten. LJUVLIGT! Jag ska sitta i min lilla soffa (en tvåsits av den gröna jag har nu), vid matbordet, i någon fåtölj och bara NJUTA av att få göra allt i lugn och ro. 

Måtte den komma denna vecka!

Det här skåpet vill jag ha i mitt sovrum.

Jag kollar klädskåp till hallen

Sen slängde jag mig i Jonathans och Linneas underbara stora nya soffa från Sweef. Så coolt tyg! De två som aldrig har kunnat tänka utanför beiget valde det här vilda, underbara. Den är sååå fin.

Frihet är fortfarande ofantligt, odiskutabelt, det viktigaste vid sidan om familjen, och det är inte lika påfrestande att ha Selma mer som jag hade trott. 

Jag är bra på omställning och förstod redan när de berättade att de skulle få barn att det skulle påverka mitt liv också, på mer än ett sätt. Så jag ställde om då, och det har ju blivit lyckat. 

Men så här skrev jag om jobbet då, nyinflyttad på Ingarö i mars 2024:

Sedan är det två korrundor, den sista i maj och jag när en liten liten dröm om att kunna åka till New York före det allra sista. Det finns smådetaljer som jag såååå gärna skulle vilja se på plats. Men det handlar om ekonomi, såklart. 

JAJA. Vi får se. I så fall bokar jag i sista minuten och bara DRAR. Det är ju min dröm, och hittills har det hänt någon gång till Cypern, typ. Jag bokade väldigt sent till New York när jag tog bort Misse också, minns inte hur lång tid innan. Kanske 3 veckor, måste kolla det.  

Men drömmen är att bestämma mig en onsdag och bara dra en fredag. Fast jag har ju en hund också, numera. TUR att jag inte har henne på heltid, jag hade aldrig klarat det. Frihet är det viktigaste i mitt liv (utöver familj (och hund) om nu det måste förklaras), det har inte ändrats de senaste 10 åren. Och mina skriv- och researchresor ger så oändligt mycket till mina manus. 

Frihet var viktigt innan också, men då som en dröm långt borta. Och tänkte jag tanken innan Jonathan var 18, var det nog som en ren fantasi, omöjlig att uppfylla. Inte visste jag att ett arbete skulle kunna ge mig just det jag innerst inne ville ha. 

Hade någon dinglat med frihet i ena handen och kärlek i andra (alltså bra kärlek, inte mina usla val) så hade jag valt frihet. Utan att tveka!