Någon slags halvtid,

och jag har fått ihop en sida kanske.
Men det är okej för jag har knåpat ihop ett helt synopsis (alltså en kort presentation av manuset), och det gör jag sällan innan jag är helt klar. Och nu är jag långt därifrån, men har ändå tillräcklig koll för att dra de stora linjerna. Det har jag vanligtvis inte.
Alltså är jag nöjd so far, eftersom dagsmål ju faktiskt kan och måste revideras emellanåt.

Så. Vad innehåller då ett synopsis?
Egentligen vet jag inte hur andra gör, men jag presenterar huvudpersonerna, deras inbördes relationer och vilka utmaningar de står inför och vad som driver dem hit eller dit. Varför de beter sig som de gör berättar jag inte i mitt synopsis (men förstås i manuset.)

Därefter berättar jag övergripande om handlingen.
I mina böcker vet man att det slutar lyckligt, men inte hur, och det är min utmaning att dels variera det, men också skapa nya problem i bok för bok.
I synopsiset presenterar jag problemen men inte lösningarna.
I den här versionen alltså.

Sedan beskriver jag hur jag har tänkt mig upplägget (till exempel vartannat kapitel han och hon).
I det nya manuset Gloria gör jag något som för mig är nytt och det ser jag också till att presentera eftersom den här versionen är till mitt förlag och till min agent, inte någon annan.

Det blev ungefär tre sidor.
Och en låt.

Men den tänker jag inte säga mer om här.
Moahahaha.

Söder i morse

Det är nog enda stadsdelen i stan som jag kan tänka mig att bo. Också den enda jag aldrig har bott i, trots alla andrahandslägenheter genom åren. Nisse bor precis vid Folkungagatan och har nära till allt, även jättefina promenadstråk.

Nu börjar arbetsdagen här.
Två kapitel.
Kör nu, Hellberg. Kör!

Nisse är här,

han är ledig idag.
Vi ska ta en promenad, det är allt som står på schemat.
För honom.

Jag ska också skriva två kapitel bra roman.
Håll en tumme för att det går bra.
Nu kör vi.
Mooooooot sista januari.
Kämpa nu Åsa, kämpa!

På riktigt

har jag problem med snåljåpar.
På TLC visas just nu ett program med en person som är så penningjagande att han har hela sitt hus inplastat och utan möbler för att han vill behålla det fräscht om han någon gång ska sälja.
Eh, vi är olika vi människor och det är precis lika sjukt som det låter.
Stackars honom.
Och hans fru som inte kunde leva så och lämnade honom.

Men visst.
Efter att ha städat hela dagen så känns omöblerat och inplastat som en variant.
Nu är jag i alla fall snart klar.
Ikväll kommer Nisse och i morgon är det skrivjobb igen.

Det kommer knappast att gå att bli klar med Gloria till sista januari, men jag kan göra att försök i alla fall.
Jag har 37 kapitel kvar att skriva, och om jag siktar på två om dagen så kanske ...

Jaja, det där med ledig hela februari.
Det kanske inte är är ett dugg mysigt ändå.
Och jag ska ju åka till New York i fem dagar!
Hurra!

En outfit

Jag vet inte riktigt hur man fotar sig själv, här är ett rätt misslyckat försök när jag åkte hiss häromsistens.

För det första ska man väl inte se in i kameran.
Sedan kanske inte kameran ska synas alls, väl?

Jaja, jag hade annat än morgonrock på mig och tänkte berätta om det eftersom jag aldrig gör det på den här bloggen.
Så ni får det nu istället:

Jacka HM,
tunika DvF
Bysor: Mjuka sköna sittvänliga från Belles shoes.
Skor som inte syns: något högklackat, minns inte.
Väska Åhlens (tror jag, den syns inte men det är nog en enkel svart.
Örhängen och övriga smycket: Blandat krimskrams.
Hår och Makeup: Hellbergs badrum.

Där har ni det.

Unga, superfräscha extremt vältränade tjejer,

i trettioårsåldern, som finner det nödvändigt att skaffa sig helt stela pannor och rynkfria ansikte, är så sorgligt.
Och tyvärr inte ett enda dugg träningsinspirerande. I min värld blir man mer nöjd med sig själv om man tränar, inte tvärtom.

Är jag helt omodern som tycker att livslinjer är fina?

(Betyder det att jag aldrig kan tänka mig att göra något med mitt eget ansikte?
Jag vet inte. Den mellan ögonbrynen kanske ryker någon gång. Det är ändå sorgligt.)

Alltså, är ni också dagvilla?

Kära nån, vad jag rör till det.
Idag känner jag till exempel att det är fredag.
Inte för att det spelar någon roll, men att jag nu vet att det är måndag gör mig förvirrad.

Igår gick jag ut från Ica och för ett mikrosekund trodde jag att jag var någon annanstans.
Detta kan förstås vara tecken på något sjukt, eller så kan det vara så att jag är helt inne i min egen värld (vilket kanske inte heller är helt frisk.)

Säg gärna att ni känner igen er!

Nu ska jag göra den sista kollen på Toscana, sedan peta lite i Gloria, innan jag fredagsstädar.
Tjoho.

Mitt i min manuseufori

passade jag på att städa bort julen.

Nu står den instuvad bakom gardinerna i gästrummet; de som döljer allsköns skit och är ett egenhändig tillverkat förråd.
När min egen dubbelsäng ska in i det rummet får vi se om det får plats.
Det är på håret är jag rädd.

Well, jag sover fortfarande väldig gott i vardagsrummet.
Det gjorde jag i förra lägenheten också och det funkar finfint.

Den enda saken som stör mig den här julen, är ett doftljus jag köpte utan att fråga vad det kostade (för helt ärligt, hur dyrt kan ett ljus vara?)
Det var så dyrt att jag nästa svimmade!
Men doften, åh, den var var fullkomligt magisk och därför sa jag inget även om jag skämdes inför mig själv (och jag ska aldrig, aldrig mer köpa något så dumt!)

Och om ljuset hade brunnit lugnt och fint hade jag väl bara suttit här och insupit den fina doften, men lågan är ständigt flämtande.

Vet ni hur irriterande det är när ljusjävulen var dyrare än ett kilo oxfilé?

Jag är så glad för min Toscana,

jag tycker att den är så oerhört bra!
Det är varmt, berörande och roligt (om ni frågar mig.)
Hurra, vad bra gjort av mig att jobba om det när jag inte var hundra procent nöjd i somras.
Bra kämpat, Åsa!

Nu har jag hyfsat till antalet Underbar, Fantastisk, Plötsligt och Helt och är i det närmaste helt klar.
Jag ska köra Jonathan och hans två resväskor hem till honom och Linnea, sedan ska jag titta ännu en gång på prologen innan jag skickar det till Kerstin.

Tjoho, vad nöjd och glad jag känner mig!

Blåssöndag i Farsta.

Men jag bryr mig inte ett dugg eftersom jag varken ska till badstranden eller sitta på balkongen.
Istället ska jag putsa manus som har deadline i morgon.
När jag tänker på det kan jag kanske missuppfattat datumet eftersom jag förmodar att alla är lediga både i morgon och på tisdag, men jag är i princip klar så jag skickar så fort jag har kollat det jag ska.

När jag ser det igen är det för korrläsning, och då är vi flera stycken som läser. Jag tror att hon ska gå till tryck 29 januari.
Iiiiiiii.

Annars har jag passerat dag tre på min hållanedkaloriantalet, och det känns bra. Är inte så trött och utmattad som jag var en annan gång.
Hur mycket jag ska gå ned har jag inte en aning om, jag använder inte vågen längre eftersom den gör mig superdeppig.
Istället har jag kläder och spegeln som vägvisare. Fina klänningar och jeans som jag vill komma i efter november och decembers svullande.
När jag får tillbaka gästrummet senare idag när jag har skjutsat Jonathan och hans grejer till hans lägenhet, ska jag hänga dem på garderobsdörren som morot.

Vad gör ni idag?
Är ni lediga till och med tisdag?
Vilken lång härlig helg det har varit för er som har kunnat ta ett par extra dagar semester.
Det är ni VERKLIGEN värda!

Kvällens filmkrock

sker mellan Morning Glory, på sjuan klockan åtta, och No strings attached, på fyran halv tio.

Jag tror att jag väljer Morning Glory som jag så vitt jag kommer ihåg bara har sett en gång.

Stjärnorna på slottet, där störtsköna Helena Bergström gick ut som första stjärna förra veckan, ser jag istället på Play, eller reprisen på söndag när jag packar ned mina julsaker.
Jag tycker att Helena var avslappnad, kul och odivig.
Hoppas att det fortsätter på samma sätt.
Det ska bli kul att se Harriet Anderssons program senare i serien.

Men varför är det år efter år tre män och två kvinnor?
Det förstår inte jag alls.

I morgon ryker både barn och gran.

Jonathan flyttar hem till sig igen, och den ömma modern kommer att städa hans rum så att det återigen blir välkomnande för gäster (som jag aldrig har, men som jag inbillar mig att jag ska ha framöver.)

Den här julen har jag firat på precis alla sätt sedan i slutet av november och det har verkligen varit jättemysigt med allt godis, saffransbullar, allt vitt bröd, chipsen, ljusen, musiken och att Jonathan har varit hemma.
Men nu ser jag fram emot att vara ensam igen, faktiskt. Mitt tempo framöver är högt, och då är det skönt att få vara ifred.
Jag har tre grejer planerade i januari; en middag, en bouleeftermiddag och en musikal (Chicago, stadsteatern, Iiiiiii), utöver det ska jag bara jobba, umgås med Nisse – och komma i den där vårformen som jag längtar så efter.

Det handlar om mat och rörelse (utöver ett strålande humör, som jag har rätt lätt till utan större ansträngning - man behöver bara låta bli att tänka på det som är skit, haha) och idag promenerade jag raskt i 35 minuter.
Det blåste som tusan, men det gjorde ingenting. Min kropp har nämligen kommit på att den gillar att anstränga sig. Alltså försöker jag hitta små kullar att gå uppför, stockar att kliva över och pendla lite extra med armarna. Sammantaget (och i schlagertakt) gör det mig både trött och tantsvettig.

Nu ska jag läsa klart och sedan bada.
Jag sa väl att det var en bra lördag?

Visst älskar vi lördagar?

Vanligtvis är jag ledig två dagar i veckan, ibland på en helg, men det kan lika gärna vara på vardagar lite beroende på hur Nisse jobbar.
Men det finns inget som heter lediga dagar när det vankas deadline.

Alltså jobbar jag.
Efter att ha somnat om.  Tack och lov.
Jag vaknade av att min mycket åldrige katt klöste min tå, som väl stack ut under täcket.
Då, tjugo över fyra, var han minsann pigg.
Annars ligger han mest bredvid mig och slöar, när han inte äter, kräks eller går på toa.

Det är inte så mycket som har hänt där på fem år.

Men.
Det straffar sig direkt.
Idag kommer jag att klippa hans klor igen.
Det är det värsta han vet.

Moahahahaha

Jag blir lite tokig på alla spelinbjudningar till

crash hit och dit, som jag få via FB.
Hur blir jag av med det?
Jag har aldrig någonsin spelat och kommer inte att göra det heller eftersom jag skriiiiver böcker och inget annat. I alla fall inte just nu.

Bra arbetsdag som fortsätter i morgon, då jag ska läsa fixa finliret i prologen, kolla smådetaljer, och sedan går manuset tillbaka till Forum.
Om två månader kommer hon ut.

Nu är det strax På spåret och jag tänker kolla på det liggande.
Bra fredag, om ni frågar mig.

Det finns fina promenadvägar här.

Med det sagt; jag har varit inne i två dagar.

Jobbat, sett att det var dåligt väder (inte alls som bilden häromdagen) och tänkt att det blir bättre i morgon.

Men det måste bli en lördagspromenad, oavsett väderlek, för jag har kommit igång finfint och traskar på i bra Åsafart.

"Bryt inte kedjan", säger Paolo Roberto på Instagram, och jag tror att han har helt rätt i det.

Troligtvis gäller det allt om man ska få ett resultat: skriva, banta, träna eller sy en blus.

Har ni fint väder idag?

Jag blir ju så galet

glad när någon tycker om mina böcker.
I det här fallet gör ihyllan det. Hon skrev en jättefin recension för inte så länge sedan.
Tusen tack!

Annars då, Hellberg.
Jo tack, jag är uppe alldeles för tidigt, vilket är en konsekvens av den stränga dietens första dag.
I två månader har jag däckat av sockerchock, och nu kommer det att bli lite tvärtom ett tag. Meningen är att jag ska landa i hundra procent Lchf, som min kropp störtgillar.

Uppe tidigt alltså, och jag tänker förstås utnyttja det till att jobba. Jag är bäst så här dags, och borde alltid börja då egentligen.
På dagens agenda: synopsis på Gloria.
Det är inte en komplicerad berättelse, men mitt upplägg är, och det finns saker jag ska ha in som jag behöver ha extra koll på med det här manuset.

Det är jag, Gevalia och Misse.
Grym kombo, grym!

Är ni lediga idag?

Astrid, sista avsnittet,

på ettan klockan åtta.

Well,

vi kan i alla fall konstatera att tacken inte blir kortare i mina böcker.
Men jag är på eller av, när det gäller det.
Antingen vara personlig eller så strunta helt i att tacka.
Jag var personlig den här gången också, och nu är jag nog banne mig klar.
I morgon ska jag fila lite på en grej, men sedan lägga det åt sidan till 4:e, då jag ska läsa allt i ett svep.
Det betyder att jag kan jobba ett par dagar med Gloria, och det är tur, för hon ska ju vara klar sista januari, har jag tänkt.

Annars då?
Jo tack, jag har ju påbörjat mitt vårförbättringsprogram idag.
Det kommer att gå bra.
Jag är rätt bra på att genomföra det jag vill om jag har bestämt mig.
När Toscana kommer i början av mars, tänker jag känna mig i finfin form.

Hurra för 2015!

Och ett filmPS

The Notebook.
På svenska Dagboken. Fyran 14.30.

Fantastisk film.
SESESESESESESESE
Näsdukar rekommenderas.

Jag måste säga att 2015 börjar bra.

Och så tycker jag om siffrorna. 2015. Säger ni också tjugohundrafemton? Visst var det konstigt när man skulle börja säga så efter millenieskiftet?

Jag måste säga att det är väldigt bra för mig att jag i min redaktör har en sträng fröken, för det är en hel del som jag uppenbarligen inte vet hur man säger.
Färskt exempel.:

Ett slags.

Det låter jättekonstigt att skriva ett slags hund, men så ska det vara.

Låter det för konstigt för mig stryker jag. Eller skriver något annat.
Det måste låta rätt i mitt huvud, det är mycket viktigare än SAOL.

Nu ska jag redigera 17 sidor, putsa prologen och skriva ett tack.
Jag tror att jag kan få ihop det idag.  Och klockan ett ska jag tvätta.

Hurra och Gott nytt år!