Nu är varenda liten pluttiluttgrej klar.

Men inte medlemsskapet i HSB-föreningen. Hoppas verkligen att inte att det blir ett problem. 

På måndag betalar Nordea ut handpenning och den 2a oktober resten av lånet. Grattis till lägenheten, skrev de till mig idag. TJOHOOO!

Sedan ringde en bankman och ville ha möte om villkor (ränta och sånt) och om sparande och ta över pensionsfonder (vilket skulle resultera i lägre ränta).

Jag är totalt ovan vid sånt. 

I själ och hjärta är ju jag den där väldigt ensamma mamman som visserligen tjänade okej, men som på grund av det inte fick bostadsbidrag, alltid högsta tariffen på barnomsorg och kollon. En gång fick jag bostadsbidrag, men när året räknades samma visade det sig att jag hade tjänat för mycket (jag fick en bättre tjänst) och fick en saftig räkning på summan som skulle återbetalas. 

Jag hade aldrig en spänn över. Ibland låg jag efter, och eftersom det var så svårt att be om hjälp så gick det ofta för långt. 

Det där sitter kvar, som en skam över att inte riktigt klara sig själv. 

Så när någon, som nu Nordea, är så vänliga och glada, säger grattis och kom hit och prata, så är det ju en annan värld för mig. Jag är en viktig bankkund, helt plötsligt. (Viktig och viktig, men ni fattar, jag är värd att tala med i alla fall.) 

Plötsligt har jag lite över och kan betala en kontantinsats. HERREGUD. Bara den som har varit i min situation fattar. Det är så väldigt väldigt väldigt stort. Näst intill ofattbart med tanke på hur jag gick in i det här året och inte riktigt visste om jag skulle behöva öppna en städfirma eller inte. Nu behöver jag inte göra det, inte i år i alla fall. (Städfirman är min braiga backup, har alltid varit, tror att jag skulle trivas superbra med det.)

Förra gången jag köpte en lägenhet, 2005, lånade jag till rubbet. Inte ett öre behövdes kontant. Ett telefonsamtal, sedan var det klart. Det var betydligt enklare, måste jag säga. 

Nu törs jag planera allt. och än mer så när jag har mätt varenda centimeter den 12e augusti. Hurra för det!

Fram tills dess kollar jag tapeter och målarfärg. Jag såg att lister och sånt var lite slitet och skamfilat när jag var på visningen, men jag gillar det, faktiskt. Vi får väl se hur jag gör med målandet av dem.

Jag är klar med dagens jobb, började kl 6 och avslutade 9.45.

Sedan har jag solat och badat, facetajmat med mitt barnbarn, pratat med banken och ätit lunch. Nu ska jag kolla tapeter!

I övermorgon åker jag hem och hämtar Selma och träffar Mio. 

2,5 månad kvar, ungefär, på Ingarö. Jag har NOLL flyttångest, allt känns bara bara bara roligt!