Efter en härlig söndag,

först med kafferep för gamla vänner och sedan musikal, Cabaret, på Stadsteatern med Simona, så är jag lite behagligt trött idag. Tack och lov somnade jag om, men huvudet känns ändå lite tungt.
Nu gör inte det något alls, för jag tänker inte förflytta mig annat än mellan det lilla skrivbordet och soffan där jag ska beta av ytterligare 40 sidor av Gloria.
Jag byter sittplats vid 20 ungefär.

Ungefär så ska jag ha det fram till på torsdag då jag ska till stan för den årliga författarmiddagen på Gondolen. Det ser jag fram emot. Det är inte länge sedan jag trodde att jag inte skulle kunna vara med i år.

Scenen på Stadsteatern

Scenen utanför. Plattan i julskrud. Bodarna är annorlunda sedan jag såg det senast,
det är nog en mysig kommers när dt är öppet.

Jag har mycket funderingar

den här söndagen och tjejgänget som kommer hit idag har jag luftat många sådana med tidigare. Just nu förbereder jag lite: lägger fram servetter, tinar bullar och häller upp godis och frukt.
Tack och lov har jag fortfarande hjälp med städning så det behöver jag inte bry mig om alls.
Det är mörkt fortfarande och frågan är väl om det blir så mycket ljusare idag. Det gör inget. Jag har laddat med både elektriska, batteridrivna och sådana med veke.

Senare idag ska jag på något annat roligt, men det berättar jag om i morgon.
Hoppas att ni får en fin första advent!

Snart klar.

Behöver dölja foten men det är allt.
Nu ska jag duscha och sedan handla innan alla andra kommer.

Vi hörs nog senare!

Måndag och tisdag fortsätter jag,

jag har 80 sidor kvar. I princip har jag inte lyft huvudet från manuset på hela dagen.

I morgon är jag alltså ledig och ska pyssla och handla inför att jag har bjudit hit ett gammalt gäng väldigt trevliga bruttor på lussefika på söndag.
Vi blir sisådär 13-14 personer om jag har räknat rätt.

Jag kommer inte att baka, det ska jag göra med Jonathan och Linnea någon annan helg (hoppas jag).
Istället köper jag lussebullarna på Konsum (som här får symbolisera vilken livsmedelsbutik som helst.)
Enkelt är min grej.
Jag måste säga att det är en av mina bättre egenskaper.

Ikväll På spåret.
Förra veckan var det enkelt, jag fick väldigt många poäng.
Andra gånger hade jag inte fått ett enda.

Jaha.
Det var den fredagen.
Nästan.

Vi hörs i morgon.
Tjoho.

Jag har i princip slutat äta rött kött,

och det inklunderar den gamla favoriten fläskfilé.
Däremot äter jag kyckling. En hel del, säkert för mycket av det också.
Idag ska jag servera mig själv ungstekt lax, det är en av favoriterna just nu, och ska ju vara nyttigt och bra sägs det.

Annars är ju december en ätavalltmånad.
I år har jag inte blivit inbjuden till mitt gamla jobb på Marbou/Estrella/Gevalia. Kommer ni ihåg hur det såg ut förra året?
Vi åt upp alltihop, Jonathan och jag. Han bodde här några veckor och var sjukskriven, och fram till till nyår åt vi konstant.

I år ska vi göra lite godis hemma är det tänkt (tänkt av mig, alltså, det är Linnea som kan det där).

Nu blir det bara kaffe.
Jag ska jobba, och klara av 50 sidor idag har jag tänkt.
Men först en dusch och parfym. Jag jobbar så mycket bättre av det!

Och så lite elljusstakar i fönstren.

Nu kan advent komma.

Se nu på direkten

The Holiday på trean!

En perfekt skrivplats

när jag behöver lämna soffan lite.
Hurra.

Än så länge har det inte blivit någon redigering. Jag tror att jag hoppar över det idag och gör klart fixerier istället när jag ändå är på gång.

Nu ska jag sätta upp julens mysigaste: balkongbelysningen.

Jag blir irriterad

när jag ser att det främst är Åsa Romsons tårar som är intressant att diskutera  - eller för kvällspressen att lyfta fram. Inte åt vilket håll som flyktingarna ska ta vägen när vi kanske till sist stänger våra gränser.
Tårar är tårar, inget annat.
Det är inte ett svaghetstecken, det är vätska som rinner ur ögonen när vi får starka känslor. För vissa av oss rinner det mer än hos andra.

Själv har jag ett par sådana dagar nu. De kommer och de går hos mig.
Igår fick jag sminka över snorrännan (visst kallas den så) för att den var illröd från allt snytande.

Nu tvättstuga, sedan manus.
Det är en helt grå men fridfull dag i förorten och jag har redan fällt dagens första tårar.

Idag har jag bara umgåtts,

först med gamla kollegor och sedan med Nisses familj. Vi har varit på konsert och ätit massor med godis.
Bra dag.
I morgon är min to-do-lista lång: Tvätt, redigering och montering av ett litet skrivbord eftersom jag inbillar mig att jag behöver variera mina skrivplatser om min rygg, nacke och axlar ska hålla ett tag till.

Det var väl det, när klockan precis slog över till torsdag.

Jag vaknade i natt av min älskade arm.

(Jag tror att den känner vad jag känner för den, så det kanske är bättre med milda ord än svordomar. Med kärlek kan man ju komma långt, sägs det.)

Än så länge är det alltså en sådärdag, men oj vad den kommer att bättra sig.
Jag ska till exempel bjuda ett par gamla kollegor på lunch, bara en sån sak.
Gloria får klara sig utan redigering idag, men det har jag planerat sedan länge. Jag har ungefär 120 sidor kvar, alltså tre dagar av ren redigering, innan jag ska leta synonymer och dutta med småsaker i fram till min deadline den sjunde december.

Och med er tänker fortsätta prata om min lilla lilla värld. Det är bara i den jag känner mig hemma och trygg just nu.

Men det är löning för de flesta idag och många behöver vår hjälp.
Här finns jättefina gåvor att ge bort till både julklappar och födelsedagar.

Jag stöder UNICEF med det jag kan och måste säga att det gör att jag känner mig som en bättre människa.
Att göra något för andra är banne mig bättre än terapi.

Varför det är nödvändigt med en redaktör?

”Tja”, sa Gloria och la den enda benet över det andra.

Ett tag var jag o-hönsig,

men nu är jag lite tillbaka i gammalt gott kontrolläge.
Jag vill gärna veta var Jonathan och Linnea håller hus, och när de i lördags sa att de bara skulle vara hemma så blev jag nöjd. De får gärna stanna hemma varje helg, om ni frågar mig.

Idag jobbar jag på med mina 40 sidors redigering och om jag ska hinna måste jag dra igång direkt.
Senare ska jag träffa Nisse och då vill jag inte känna att jag inte har jobbat klart.

Hej så länge.

Måndag.

En god vän från Fjällbacka dog i helgen och jag känner mig ledsen idag.
Jag tänker på alla hans syskon och de som står honom nära, och jag tänker på honom och varför.

Så jag håller bloggtängt idag och tänder ett ljus.
Jag kommer att sakna dig, kompis.

I april kommer min tredje bok i Tyskland,

Toscana tur och retur.
Sommerreise, som de kallar den.
Jättebra namn och visst är omslaget härligt?

80 sidor klara.

Rent fröjdarbete om jag ska vara ärlig.
Jag undrar om jag någonsin har gillat mitt eget arbete som jag gör med det här.
Eller så har jag haft samma känsla varje gång. Kanske.
Men jag tror att det här är en speciell bok för mig, det återstår att se hur den blir mottagen.

Nästa vecka har jag fyra arbetsdagar.
På onsdag är jag ledig, då kommer en kompis hit på lunch och på kvällen ska Nisse och jag på hans systersons konsert.
Nästa helg är jag också ledig med många gäster på söndag, alltså måste jag fixa gran och sånt på lördag = en arbetsdag går bort.

Japp, mitt liv handlar om arbetsdagar just nu.
Jag räknar ut exakt hur mycket jag behöver göra varje dag.
Det funkar för mig och det som funkar är bra att fortsätta med. Ett gammalt djungelordspråk.

Nu ska jag bada.
Jag älskar mitt badkar!

Det här är skummet jag använder just nu.

Ja, inte kan jag bjuda på några överraskningar.

Ingen snö, inga nya utlandskontrakt - för jag har väl berättat om att Sonja kommer ut i Rumänien? - och all övrig stadsdramatik håller sig utanför min lägenhet.

Inomhus spelar jag julmusik (Lugna favoriter spelar enbart julmusik fram till Annandagen).
Jag älskar julen, har alltid gjort.
I år trodde jag att Jonathan skulle åka med Linnéa till Östersund, men sedan fick hon inte ledigt och då skulle båda komma hit. Sedan ändrades det igen och nu kommer Jonathan hem och Linnéa åker till sin familj.
Så det blir en repris från förra året med Nisse, Jonathan och mig vid köksbordet.
Jag måste bara hitta någon slags madrasslösning så Jonathan slipper åka hem på kvällen. Jag vill äta en lika lång juldagsfrukost som julaftonsmiddag.

Min gran kommer upp redan första advent. Jag har bjudit hit en bunt tjejer som jag umgicks mycket med för några år sedan när vi satt i samma situation, och jag tänkte att det skulle vara fint om granen (av plast) lyser upp här då.

NU ska jag på mina 40 sidor.
Hej då ett tag.

22 räcker inte på långa vägar.

Men 40 gör.
Jag räknade om, tack och lov, eftersom jag har fått fler sidor tillbaka än jag skickade.

Nu är jag fruktansvärt hungrig och när jag har ätit ska jag bara ligga i soffan resten av kvällen.
Det är ju Dowton abbey, avsnitt 6.
Bara två kvar sedan.
Snyft.

22 sidor senare är dagsmålet klart.

Jag tänker jobba mer strax, har haft en paus när jag har varit i ett fullkomligt proppfullt Farsta centrum och handlat.
Om möjligt vill jag avverka 20 till.
Det vore strålande att få alla Kerstins påpekanden på plats snarast möjligt så att jag har en vecka på mig att jobba med synonymer och sådant som alltid är svårt att upptäcka under redigeringen.
Deadline är 7 december.

Simona pratade häromdagen om synonymordboken i Word, och jag förstod inte vad hon pratade om.
Eh.
Jag har väl berättat om att jag alltid är sist på bollen? Särskilt när det gäller tekniska prylar? Jag har googlat synonymer när det har behövts, och mer än så har jag nog slitit mitt hår.
Så makalöst dumt när verktyget fanns mitt framför näsan.

Anyhow.
Med Toscana gjorde jag det jobbet när resten var klart och det passade mig bra, alltså vill jag ha några dagar till det även i Gloria.
Det är alla måste, kanske, skulle, plötsligt som bör ändras/varieras.

Ungefär så.
Vi kör ett varv till då.

Slutredigering.

Sug på den, ni!

Min fina Gloria ligger framför mig och nu jäklar ska det jobbas.

Övergripande, som min redaktör har skrivit på en postit.
- övergångar, det går lite fort ibland. (Det får jag alltid höra och fixa till.)
- X skäl (Förstärka. En mening eller två)
-Y skäl (Förstärka. En mening eller två.)
-Onödiga kursiveringar. (Gick lite bananas där ett tag.)

20 sidor om dagen måste jag göra om jag ska hålla tidsschemat.

Min hängighet från igår är mycket bättre idag. Tack och lov gick det åt rätt håll. Det var smart att bara ta det lugnt igår, jag var kanske bara väldigt trött.
I natt har jag sovit oavbrutet i 8 timmar, det kan inte finnas någon bättre medicin än så.

Nu kör vi.
Hurra!