kräktes Misse, och sedan somnade jag om och drömde om att jag satte en liten Jonathan på ett tåg. Vart han skulle åka vet jag inte. Vaknade svettig. Vände mig om, och då försvann Misse. I en vecka.
Nu ska jag messa Jonathan och kolla så att allt är okej hemma hos honom. Misse ligger på sin kudde, så han är okej (även om han fortfarande haltar lite när han har legat länge. ps, det går snabbt över.)
Söndag.
Finfin dag att ägna åt arbete.
Tjohej.
Mot 2500 ord och nästa milstolpe.
(Ni vet väl att övergripande mål alltid blir lättare att nå om man kapar ned dem till delmål? En hel roman kan annars kännas något övermäktig, bättre att tänka i kapitel, eller för all del stycken. Jag tänker i ord, funkar fint för mig.)
Kämpa Hellberg!
3 kommentarer:
Bra tips! Jag börjar också tycka att det känns överväldigande att tänka i termer av "nu ska jag skriva en hel roman", bättre då att dela upp det i scener eller kapitel som du säger.
Här händer det grejer bara jag vänder ryggen till. Skriver på romanen som blev klar - men som behöver ett annat grepp. Får nog göra som du och Kati tänker - delmål!
Delmål is da shit.
Skicka en kommentar