Idag tar jag Cykeln till gymmet.

Det borde ju vara den perfekta kombinationen, tänker jag. Finfin upp- och nedladdning.

Jag har gett mig själv ledigt idag och ett par dagar framöver.
På måndag ska jag träffa Teresa och prata om Nikki.
Som jag har längtat efter att återigen försöka få ihop det. Till skillnad mot Gloria, där jag inte hade så mycket kvar att göra när manuset var lämnat till Teresa, känns det som om Nikki kan byggas på i någon slags evighet. Där handlar det snarare om att sätta ett bra stopp, och det ska bli spännande att höra vad Teresa säger om den och vad hon tycker att jag måste jobba mer med innan jag är klar.

Men Glorias form var det svårt att göra så mycket mer, men det var också formen som gjorde det enkelt att få med det mesta som behövdes redan i råmanuset.
Att skriva om en dag i taget per kapitel (i det här fallet en nedräkning till en premiär) var svårt i början, men sedan bara roligt. Gloria är också indelad i en ouvertyr och fyra akter och det var också kul att få ihop så att det stämde med 1. min berättelse 2. Operan Carmen.

I nästa roman, efter Nikki, skulle jag vilja skriva i en slags form igen.
Jag behöver bara hitta vilken.

Det var väl det.
Någon bild får ni inte, men hade ni fått det hade jag lagt in en sol.
Det är så det ser ut i förorten den här morgonen.