Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 28 november 2024

Viva España

 går till tryck i morgon, och idag har jag börjat redigera deckaren. Wohoo. Så himla roligt!

Vi kan ha en titel! Wohoo!

Och vi har en säljtext! Wohoo!

Mindre Wohoo är att jag fortfarande har det där såret på ryggen. Jag känner det inte under dagen när jag står och sitter, men när jag lägger mig så viks plåstret mot såret och då gör det ont och vätskar. Ett jävla ställe att få ett sår på. 

Är det inte bättre nästa vecka så ska jag gå till en sköterska. Det vätskar trots allt mycket mindre nu i alla fall. Och det ser bra ut och luktar ingenting. 2 hål, med 1 cm emellan. Det ser ut som ett större ormbett. Det var ur de två allt äckligt rann ut. Jag är trött på att ha bekymmer med den där jävla knölen och vill bara att det ska vara läkt så att jag kan ha en vanligt bh nästa gång det behövs. 

Men jag ska inte göra något officiellt förrän den 15e, då det är något på NK. Typ signering, tror jag. Då borde det vara läkt. 

Idag har vi också promenerat i ungefär 1, 5 timma totalt. Gått drygt 5 km, 7300 steg. Det går inte fort, för överallt ska det nosas, men det viktiga är ju att i är ute och rör oss. Jag har hittat en slinga som passar oss båda. Igår var vi inte ute alls lika mycket för det regnade. Men idag var en bra promenaddag. 

Tjohoo och wohoo, jag gillar Ingarö just nu. Tror att jag kommer att göra det fram till i mars när ormarna återvänder. Träffade en granne idag som berättade att en älgko och kalv hade stått och gått bakom huset han bor i, han har fönster mot skogen, i flera timmar häromdagen. Jag har ju inget mot skogen här i mitt hus eftersom det är ett av det röda husen i mitten av området. Här ser ni hur mycket skog det är överallt.



Typ så, torsdag när Selma har varit här i en vecka. Det har funkat så himla bra! Hon är en lätt och väldigt kärleksfull liten hund.

Inga kommentarer: