Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 8 november 2024

Releasefest,

 pocketpresentation och redigering. Det är vad jag har pysslat med den här veckan.

I tisdags lämnade jag Selma och sedan dess har det gått i ett. Kul! Jag gillar när det händer grejer. Gårdagens releasefest var för Simonas "Charlies hämnd", som jag fick förlyssna på efter tjat på Bonnieraudio, alltså gjorde den mig sällskap i bilen på min resa till Växjö förra helgen. Det är ju det bästa som finns, att få en bra bok i början på en resa. Snacka om att det går smidigt att köra då.

Den är SÅ BRA! Älskar ämnet hämnd, och särskilt när den är raffinerad. LÄS LÄS LÄS! (Eller som jag, lyssna!) Igår på releasen fick jag boken och den tänker jag ocks läsa framöver. Jag ska också läsa Katarina Bivalds nya, "Liket på Tallholmen". Den fjärde boken i serien om Berit Gardner.













Jag har beställt en ny fåtölj till matrummet, en med nackstöd, som jag tror kan bli en perfekt lässtol! Den vita får flytta tillbaka in i röda rummet. Den var så fin i matrummet men saknas i det andra. Jag struntar i bäddsoffa. Det räcker med den soffan jag har. Om Jonathan kommer hit med fru och barn får vi lösa det då. Det troliga är att jag sover över hos dem framöver, inte att de sover här. 

Jag behöver verkligen något att luta nacken mot. Den här min krångligaste kroppsdel och i den här satt jag vrålskönt. Ikea. Oskarshamn.



Kommer den 14e och jag ska själv montera. Lycka till med det, Åsa. 

Idag ska jag först jobba. Jag gick upp alldeles för tidigt, vaknade av en hemsk dröm om att Jonathan och jag hade åkt ifrån Misse, jag hade glömt bort honom. Och i drömmen kom jag på det först när vi öppnade dörren hemma. Jonathan sprang uppför trapporna (vi hade tydligen sådana) och hämtade honom. Sedan kom Misse vinglande mot mig och upp i min famn. Han var alldeles raggig i pälsen. 

Han var inte en kelsjuk katt alls, ville ligga nära men aldrig i knäet. Igår såg jag hans urna, som jag aldrig har förmått mig att göra mig av med, och jag tänkte att jag bara borde hälla ut askan och slänga själva urnan för jag hade nästan GLÖMT att den stod på skåpet i hallen (urnan stod i Fjällbacka så länge jag hade lägenheten där).

Så där är kopplingen, förstås. En bortglömd Misse. 

Nu kommer jag inte att slänga något alls!

Utöver det behöver jag ta tag i mitt kroppsomfång innan jag har växt ur mina kläder helt och hållet. Jag vet hur jag ska göra, men har hittills inte brytt mig. Men när jag provade kläder igår insåg jag att jag behöver ta tag innan det går för långt igen (som det gjorde för några år sedan.) Jag älskar ju mina kläder och att kunna vara piffig när det behövs. 

Dessutom ska jag få barnbarn och vill vara pigg i kroppen. Det betyder lite gympa hemma. Jag ska hitta något fiffigt program och i morgon, när jag ändå ska handla, köpa en jympamatta. Jag undrar om man kan vara med på Friskis online? Det ska jag kolla.



Inga kommentarer: