Selma och jag hänger,

 och har det mysigt ihop. Jag hade trott att jag skulle tröttna på att vara hundansvarig, men inser att när överenskommelsen är som den är, det vill säga att jag ska ha henne tills nästa vecka, så är jag inställd på det och har inget som kryper i kroppen. Jag vet inte ens vilken dag de vill att hon kommer. De flyttar på måndag, så onsdag kanske? 

Min lilla assistent på soffkanten bakom min rygg. 

Det var exakt samma sak under pandemin. Jag hade ingen som helst rastlöshet i mig då, var bara glad för min lägenhet i Farsta som blev mitt fort.

Jonathan sa häromdagen att han inte alls har tänkt på mig som en rastlös person under sin uppväxt, och det var jag ju inte. Det kom först den dagen jag inte hade något att ta hand om längre: Misse. Då slog det till med full kraft. Men uppenbarligen är det bara när jag har möjlighet att göra något, inte annars. 

Jag korrläser sista dagen idag. 50 sidor. Samtidigt bollar vi titlar till deckaren och jag fick precis en säljtext i inkorgen. Jag skickade mitt förslag till min redaktör och nu har hon återkommit efter att ha kollat på den och lagt till och dragit ifrån. Det är ett teamwork som brukar funka strålande. 

I morgon börjar jag redigera, hurra!!

Just det, anteckning för min egen skull. I förrgår sprack min inflammerade fettknöl på ryggen när jag torkade mig efter duschen, och idag fick jag äntligen hem plåster som täcker och som är sterila. Det hade jag inte förrgår och igår. Såg idag att min madrass är BLODIG, måste hitta ett sätt att få bort det. 

Såret är fortfarande ömt och vätskar, men det kan ju ta ett tag för sår att läka. Det är svårt att sätta plåster på ryggen själv, kan jag berätta. Det vore betydligt enklare med ett sår någon annanstans. 

Det känns slätt och bra när man fäster plåstret, men sedan sänker man armen, ryggen kommer i en annan vinkel, och då viker sig ju plåstret rakt på såret. 

JAJA, jag håller koll, ska byta plåster varje dag, och worst  case får jag väl åka till en vårdcentral nästa vecka så att de får se så att det är okej. Det måste väl finnas någon såromläggande sjuksköterska där, tänker jag.